arkvinnor nya kliv
text: marie bosund hedberg
foto: martin olson
R
ABATTERNA UTANFÖR mötesplatsen Yalla Trappan är formade som ett Y och ett T och även om det är senhöst prunkar de fortfarande av olika kryddväxter. Inne på kaféet trängs lunchgästerna kring Fatmas, Nawals och Fatmes grytor samtidigt som kunderna i konsthantverksbutiken intill behöver svängrum för att kunna se allt. I syateljén jobbar Ghada och Fardos med att trycka svarta Halloween-figurer på orangefärgade dukar. Deras arbetsledare, Dorotha, är på väg in till svenskkursen i ett avgränsat rum av lokalen. Arzija och Herije packar ihop utrustningen för ett städuppdrag på en kommunal förvaltning. Det är det här myllret av engagerade kvinnor som Christina Merker-Siesjö har drömt om att få se i verkligheten under flera år. En del i gruppen har hon följt genom ett par tidigare integrations- och jämställdhetsprojekt, det som började med Trappan och som innebar att var och en fick växa och klättra i sin egen takt och efter bästa förmåga. Hon blev övertygad om att några av dem skulle vilja ta ytterligare ett kliv och ingå i ett arbetskooperativ och få jobba med det som de sysslat med under hela sitt vuxna liv – laga mat, sy och städa. Men nu som driftiga entreprenörer med en växande kundkrets.
Lagade mat i TV4 – Det här är en glömd och gömd grupp, säger Christina. Det är outbildade kvinnor utan yrkeserfarenhet och som fått ta stora delar av ansvaret för familjens skötsel. De flesta av dem har bott i Sverige i femton-tjugo år och
de har mest bara hunnit med ”en sväng” in på sfi tidigare. De står långt från den öppna arbetsmarknaden och när ingen vill anställa dem får de skapa sina egna jobb. Fatma El-Zein från Libanon är ett lysande exempel på hur en gruppgemenskap kan få någon att växa. Tillsammans med några andra invandrarkvinnor medverkar hon i kokboken Kryddor från Rosengård som just kommit ut och inför lanseringen har hon lagat några av sina favoriträtter i ett morgonprogram i tv4. Kvinnorna i ateljén har varit på studiebesök på Malmö Konsthall och ska besöka kostymateljén på Malmö Opera för att utveckla intresset för färg och form. De tar emot beställningar utifrån när det gäller rena skrädderiuppdrag som att lägga upp byxor eller byta blixtlås. Men allra mest jobbar de just nu med att designa en slöjmodell som ska vara en del av uniformen för muslimska kvinnor anställda på ikea. – Vi erbjuder arbetskläder till alla våra anställda men jag hittade inget företag som säljer slöjor, berättar Marie-Louise Niklasson, rekryteringsansvarig på ikeas personalavdelning i Malmö. Men när jag hade träffat de två utbildade sömmerskorna på Yalla Trappan löste sig problemet direkt. Vi har beställt 30 slöjor i blått och gult. Det märks väldigt snabbt att Christina Merker-Siesjö brinner för den här verksamheten. Hon har fokuserat på kvinnors rättigheter och trygghet på olika sätt under årens lopp. På 1970-talet var hon med och startade Kvinnocentrum i Lund, det som senare utvecklades till kvinnojourer.
Christina Merker-Siesjö är projektledare för Yalla Trappan och hon gläder sig åt att gruppen av kvinnor från malmös invandrartätaste områden får ett nytt liv i en ny gemenskap.
I ALLT MAN GÖR ÄR DET MENINGEN ATT MAN SKA LÄRA SIG NÅGOT. MAN FÖRENAR ARBETSGEMENSKAP MED EN SOCIAL GEMENSKAP. UPPDRAG UPPDRAG MISSION: MISSION: MALMÖ XX 5