Page 1

M i d g ĂĽ r d s s k o l a n s s k o l t i d n i n g vĂĽ r e n 2 0 16

Mindyard Ungdomskultur

Intervjuer, bildreportage, skojigheter


2


14

. Innehallsförteckning Illustration: Ida Hammernes

Ledare

Ungdomskulturer - inledning

Intervju: Ung under 50-talet

Foton av ungdomskulturer

Min ungdomskultur: Linéa Alfredsson

Debatt: Anonymitet gör internet otryggt

Text och illustration: Johanna Blom

23

1 2 3 4 5 6 8 10 12 14 18 20 22 23 24 25 27

8

Omslag: Linéa Alfredsson

Innehållsförteckning

Medarbetare

Intervju: Ung under 80-talet

Intervju: Ung i Argentina

Min ungdomskultur: Sofia Lundgren

Debatt: Sexualisering av kvinnokroppen

Korsord: Linéa Alfredsson

Illustration: Ida Hammernes

16 3


Foto: Hanna Nyman

Ledare

Det här är tidningen som egentligen inte skulle bli av. Men det går ju inte. För det här är Midgårdsskolan och det måste alltid komma ut en Mindyard varje år, som både du och alla på skolan kan njuta av. Därför övertalade vi innan jul våra lärare att få göra tidningen trots lite tid och en kort deadline. Med ledorden ljust, stilrent, surrealism och skog blev vår uppgift som andraårselever på Estetik och media programmet att göra denna tidning. Längre fram i tidningen kommer du hitta intervjuer, texter,

debattartiklar och bilder som speglar olika ungdomskulturer som då är temat för årets Mindyard. Under arbetets gång har vi lärt oss att prestera under press och hur svårt det kan vara att kombinera skog med surrealism, men vi har även lärt oss hur man planerar och designar en tidning. Nu håller du i slutprodukten av allt vårt abete och tidningen som egentligen inte skulle bli av, och vi hoppas att du är lika nöjd som vi är!

Mindyard Ansvarig utgivare: Anita Blomkvist Johansson anita.blomkvist-johansson@umea.se Produktion: Estetiska programmet med inriktning Estetik och Media åk 2, april 2016. Producerat i ämnena Historia 2b, Svenska 2, Fotografisk bild 1, Grafisk kommunikation 1. AD: Linéa Alfredsson

Bildredaktörer: Ron Maslo | Sannah Nilsson | Ida Hammernes| Kajsa Selberg Ångman Textredaktörer: Ebba Pettersson | Sandra Ålevik | Sofia Lundgren Grafredaktörer: Linéa Alfredsson | Johanna Blom

AD-assistent: Johanna Blom Omslagsdesign: Linéa Alfredsson Omslagsfoto: Ida Hammernes Modell: Kajsa Selberg Ångman, Linéa Alfredsson, Sandra Ålevik & Johanna Blom Adress: Midgårdsskolan Regementsområdet Box 3054 903 02 Umeå Tryckeri: Original, www.originaltryck.se Upplaga: 1200 ex Papper: Omslag - Scandia 2000 white 170g Inlaga - Scandia 2000 white 130g

4


gren Sofi a Lund

n

dra Ålevik

s so Sannah Nil

Sa n

I

ern es

Jo

ha nna Blom

da Ham m

xa

Ale

l Ron Mas

o

d

yman

er Bergman

j

Frida Oscarsso

Pett ersson

aA L i né Hanna N

nd

bba

s on

an

lf r eds

m Ka jsa Selberg Ång

ej j

n

Medarbetare

lun

Ek Emma

5 E


6


Ungdomskultur Det kan vara svårt för många att definiera sin ungdomskultur och förstå vad det egentligen är som en tycker om. Det förknippas ofta med en typ av konsumtion inom fritidsaktiviteter, musik och mode, men det finns inga ramar, du får själv bestämma vad din egen ungdomskultur är. Nu kommer du få läsa intervjuer, debattartiklar och se en mängd bilder, alla förknippade med olika ungdomskulturer.

7


Intervju -

K

ultur är en viktig del av ens ungdom och ett sätt att visa vem man är. I denna intervju har jag pratat med min mamma om hennes ungdomskultur. Om vad som har ändrats på bara ungefär trettio år och vilken skillnad det är på min och mammas ungdomskulturer. - Det fanns några mallar kring hur man skulle vara, men annars var det inte samma krav som idag. Det var inte samma krav att vara aktiv och kreativ som idag heller. Man hade mer utrymme för sitt eget och att bara vara, säger hon. Min mamma heter Carola Pettersson och var 13 år 1980. Hennes ungdom tog alltså plats under 80-talet. Hon är uppväxt i den lilla byn Yttersjö utanför Umeå tillsammans med sina båda föräldrar och tre syskon. Hon beskriver sig själv som en person som inte följde eller brydde sig så mycket om trender under sin ungdom. Annars gillade hon att läsa och lyssna på musik. Musiken betydde jättemycket och sinnestämningen bestämde vad man lyssnade på säger mamma. Hon lyssnade mycket på Frankie Goes To Hollywood och Bonnie Tyler. Även lite mer provokativ musik som Dan

8

Hylander, eller bandet Rekyl som åkte runt på skolor och uppträdde samt lät eleverna vara med och skriva deras låtar. Förutom det var det även radio och topplistorna. Hon spelade ofta in musik på band och gjorde så kallade blandband, vilket kan jämföras med Spotify idag. Mamma har aldrig direkt varit en nörd på något, till skillnad från mig. Jag tycker det är viktigt att brinna för något och har under speciellt min ungdom varit en stor nörd. Mamma har dock alltid haft ett stort intresse för djur och Eurovision. Hon växte upp bland djur och ville under sin ungdom bli veterinär, tills hon var på en praktik och insåg att det inte alls var något för henne. Eurovision och Melodifestivalen har följt henne hela livet, från tiden då det bara fanns två kanaler tills idag. Jag kan dock inte säga att mitt intresse för Eurovision är lika stort som hennes. Jag har alltid varit mer inriktad på film och Star Wars. Min favoritgenre inom film har alltid varit science-fiction, vilket under mammas tid kanske inte skulle ha varit så vanligt för en tjej. Hennes favoritgenre har alltid varit romantisk komedi eller drama och favoritfilmen En Officer Och En Gentleman kom 1980. Min favoritfilm kom komiskt nog 1977. Mode var ingenting mamma brydde sig särskilt mycket om, hon var dock medveten om hur det såg ut.

Foto: Ebba Pettersson

Ung under 80-talet


Samtidigt som jag inte riktigt vet vilket parti jag tillhör då politiken är så komplicerad idag, säger mamma att hon nog var mer åt det vänstra hållet under sin ungdom. Hon minns även att hon var emot kärnkraften. Till sist frågade jag mamma om det var något hon som vuxen och uppvuxen under 80-talet skulle vilja säga till ungdomar idag. - Jag tycker det är bra att ungdomar ifrågasätter idag, vilket vi gjorde för lite. Vi bara matades med saker utan att ifrågasätta, för att det bara var så. Dock var vi nog mer lättroade än ungdomar idag, då vi inte hade lika mycket saker att underhålla oss med och var nöjda med det vi hade, avslutar hon.

Text: Ebba Pettersson

Foto: Ebba Pettersson

- Man skulle se ut som så kallade ”freaks”. Med stentvättade Levi’s 501 och ett läderband runt midjan, seglarskor och permanentat hår. Jag hade seglarskor och permanentat hår, säger hon. Freak är väl inte direkt något man strävar efter att vara idag. Idag skulle man nog vara mer konstig än cool om man kallades freak. Saker och benämningar ändras mycket på bara några år och om jag hade varit ungdom under 80-talet hade jag nog inte kallat mig själv en nörd heller. Dock verkar det ha varit lika viktigt under 80-talet som idag att veta vem man är och vilka man tillhör, men det var det nog viktigare att inte stå ut från mängden då än vad det är idag. Mamma var inte så politiskt engagerad under sin ungdom. Hon tillhörde inte något förbund, men eftersom hon gick samhällsvetenskaplig linje under gymnasiet var hon ändå engagerad i vissa frågor och diskuterade en del politik. Hennes klass höll även i skolvalet.

Foto: Ebba Pettersson 9


M

in mormor Anna-Greta Andersson föddes den 12 juni 1935 i den då tätbefolkade men lilla byn Hällnäs i Västerbottens inland. Anna-Greta växte upp med sina två äldre bröder, mamma, pappa och senare en yngre syster i en lägenhet ovanpå en gammal affär. Anna-Greta berättar att hon som ung aldrig hade några särskilda planer eller drömmar som att flytta från landet in till stan, eftersom hon aldrig riktigt upplevt den och därför inte haft något att sukta efter. Trots att Anna Greta aldrig varit i en storstad var Hällnäs under 1930- och 1940 talet ett centrum för tuberkulossjuka och inlandsbanan, järnvägen som sträcker sig genom hela Sveriges inland. Hällnäs sanatorium var under den här tiden Sveriges största och hade både patienter och personal från hela Sverige. Så en särskilt folktom och tråkig obygd har Anna-Greta knappast upplevt. Som ung ägnade sig Anna-Greta mycket åt sport. Allt från fotboll, brännboll, längdskidor och utförsåkning, en form av slalom. Hennes favorit av dessa var längdskidor vilket hon då och då vann priser i. Min mormor brydde sig aldrig särskilt mycket om

10

dåtidens trender. Tex. var permanentat hår kanske ett av de trendigaste under 50-talet, något som min mormor tyckte var fult och onödigt. Däremot har min mormor alltid varit väldigt förtjust i kläder, men som ung var det inte frågan om vad som var mest trendigt utan mer om vad som var billigt och hållbart. Att sy sina egna kläder och återanvända de som var gamla och trasiga var något som de flesta ägnade sig åt under 40- och 50 talet. Anna-Greta Andersson växte upp med två bröder. När hon som 12 åring fick sin lillasyster krävdes att hon skulle ta större ansvar eftersom att hennes mamma då blivit närmare 47 år och därför inte orkade ta hand om både hus, familj och ett litet barn. Min mormor jobbade mycket. Som 20 åring hade hon redan haft jobb som hembiträde, köksa, telefonist och postsorterare. På sin fritid ägnade sig min mormor åt sång, dans och teater. Hon minns särskilt en gång då hon var i ungefär 17-årsåldern och hela lokalen var fullsatt, vilket hon berättar med ett leende. Efter att Anna-Greta flyttat hemifrån vid dryga 20-årsåldern tog dock det roliga slut. Det fanns varken tid eller ekonomi till att roa sig längre. Som 17 år i dagens samhälle är jag nog rätt normal,

Foto: Hanna Nyman

Ung under 50-talet


om hur hon skulle bli en bra fru lärde sig hennes bröder sig ”de riktiga jobben”. Som ung var min mormor inte medveten och inte särskilt brydd om samhällets problem eftersom ingen talade om dem. Ingenting fick henne att öppna ögonen och inse vilket fruktansvärt orättvist samhälle hon levde i medans jag som ung idag ständigt kan ta del av sexism, rasism och HBTQ+ fobi världen runt. Så frågan är ju om vi verkligen är så tappade som våra mor- och farföräldrar tycks tro?

Foto: Hanna Nyman

Text: Hanna Nyman

men om man jämför med min mormor skulle jag förmodligen ansetts vara lat. Jag har absolut inte haft lika många jobb eller varit lika driven i fritidsaktiviteter så som teater, sång, dans eller sport, även fast jag likt min mormor är väldigt intresserad och tävlingssugen. När mina far- och morföräldrar var unga gick de ut och dansade pardans eller åkte på bio, eftersom det inte fanns någonting annat att roa sig med. Varken kanal 1 eller 2, ingen mobil och absolut inget internet. Jag som ung under 2000-talet har så mycket annat att välja mellan. Jag har ständig kontakt med omvärlden samtidigt som jag aldrig behöver lämna mitt hem och om jag någon gång skulle få lust till detta går jag knappast ut för att dansa pardans. Medans ungdomar för 60 år sedan dansade med intention för en trevlig och social samhörighet, går ”dagens ungdomar” mest ut med intentionen att bli onyktra, ragga eller hoppa upp och ner till ”dunka dunka”. Jag börjar förstå vad min mormor menar när hon nyper mig i kinden och berättar hur slapp dagens ungdom blivit, men frågan är ju om det verkligen var så mycket bättre förr? Medans min mormor fick lära sig

11


Foto:: Ron Maslo

Ung i Argentina E

n ungdomskultur i Argentina kan ha stora skillnader gentemot en svensk ungdomskultur. Jag har intervjuat min pappa, Adrian, angående hans år som ung. Till skillnad från mig så har han vuxit upp under och efter diktaturtiden i Argentina. Alla kulturella ting som modet, musiken, filmerna och sportandet var som en motreaktion mot diktaturen där det argentinska folket kunde uttrycka sig. I denna intervju så kommer jag berätta om min pappas ungdomskultur.

Under 80-talet, då Adrian var ungdom, så ansågs Argentina vara som en del av Europa på grund av landets kulturella påverkan av USA och England. Den stora musikimporten till Argentina, som Adrian lyssnade på, var rockmusiken från band som AC/DC, Led Zeppelin och Guns N’ Roses. Dessa internationella band förde med sig mycket nytt mode som tilltalade honom och hans umgänge. Även fast han lyssnade på mycket internationell rockmusik så lyssnade han även på rockmusiken från Argentina. Denna rockmusik gjordes mer som en motreaktion mot

12

diktaturen då låttexterna kunde vara diktatursfientliga. Han lyssnade på band som bland annat Riff, Divididos och Zumo. Adrian säger att han lyssnade på denna musik eftersom han gillade den, men även för att det var en slags motreaktion mot diktaturen. Han påminner dock om att det inte endast var rockmusik som kritiserade diktaturen. Adrian tyckte inte det var speciellt roligt att se på film eftersom det mesta var censurerat under diktaturstiden. Allt kulturellt var, på ett eller annat sätt, kontrollerat av diktaturen så inga politiska filmer eller liknande fick visas om de inte hade någon slags censur eller bevakning. Han berättar om två olika slags filmindustrier, en under diktaturen och en efter, där den filmindustri som fanns under diktaturstiden var, som tidigare skrivit, väldigt välbevakad medan den filmindustrin efter diktaturen grävde upp och visade hemligheter som diktaturen höll på med. Även fast han inte var så intresserad av film så kommer han ihåg hur han gått på biografen för att se den icke-politiska och verklighetssaknande Star Wars, eftersom den inte var censurerad. Då Argentina var så påverkad av den amerikanska och europeiska kulturen så var det väldigt populärt att klä sig med jeans på jeans. Adrian hade ofta på sig jeans under sina ungdomsår, men för att passa in som den rockare


väldigt splittrat i tankegångarna. Adrian, som levde sina ungdomsår i Argentina, levde i en kultur som bestod av rockmusik, fotboll och ett påverkat land av västvärlden där diktaturen stod i fokus för vad som skedde. Då jag överblickar denna intervju och jämför med min egna ungdomskultur märker jag hur mycket friare det är i Sverige jämfört med Argentinas diktaturtid som präglade min pappas ungdomstid. Det har varit lärorikt att få reda på hur stor skillnad det är på att vara uppvuxen som ungdom i olika delar av världen men även under olika tider.

Text: Ron Maslo

han var så klädde han sig även i mycket svarta kläder, kedjor och hade långt hår. Att ha långt hår i Argentina under diktaturtiden var även en motreaktion mot de ledande då de hade kort, ibland rakat, hår. Han kommer även ihåg hur internationella artister som Duran Duran, Michael Jackson och Madonna påverkade modet och kulturen. Han säger att man identifierade sig med någon grupp för att passa in någonstans och därmed blev han en rockare. Adrian spelade fotboll, som många andra argentinare, och han berättar hur fotbollen var ett sätt att kunna uttrycka sina känslor på en och samma gång jämfört med andra delar inom kulturen, särskilt under diktaturtiden. Fotbollen var ett sätt att samlas som ett socialt event där man fick uttrycka sig utan att diktaturen kunde kontrollera vad som hände och sas, men även efter diktaturtiden var fotbollen en stor del för honom och resten av Argentina. Då Diego Maradona kom in i den internationella fotbollsvärlden hyllades han som en hjälte i sitt hemland, Argentina. Adrian berättar att han, som de flesta argentinarna, hade Maradona som en förebild eftersom han visade folket att någon från Argentina kunde lyckas även fast landet var fyllt med frustration på grund av diktaturen. Efter diktaturens fall och införandet av demokrati i landet blev allt fler ungdomar, inklusive min pappa, mer engagerade inom politiken. Fast folket visste inte riktigt vad de skulle göra då det rådde stor förvirring och det var

13


Foto: Sannah Nilsson

Fot o: L in

éa A

l fr e

dsso n

Foto: Hanna Nyman

Foto: Kajsa Selberg Ångm an

14

Foto: Sandra Ålevik


da H a Foto: I

m m er n

es

an

Foto: Linéa Alfredsson

Foto: Sa nnah Nilsson

15

Foto: Kajsa Selberg Ångman


Lundgr en Foto: Sofia

a Å l ev i

k

Fo

Foto: Ebba Pettersson

a ndr Foto: S

a Joh : to

n

om Bl a n

Foto: Kajsa Selberg Ångm an

Foto: Emma Eklund


Foto: Ebba Pettersson

Foto: Sa nnah Nilsson

Blom

Foto: Ida Hammernes

Foto: Ron Maslo

Foto: J oh a nna


Foto: Sofia Lundgren

Ungdomskultur i skogen J

ag är uppvuxen på en gård mer eller mindre mitt ute i ingenstans med bara skog och åkrar runt omkring mig och jag har trivts väldigt bra här i alla mina 18 år. Denna gård har gått i flera generationer långt tillbaka i släkten och en dag så kanske det är jag som får ärva gården. Jag har levt i denna ungdomskultur ganska länge och har lärt mig ett och annat om hur dagens ungdomskultur och samhälle funkar, även fast jag bor på en gård mitt ute i skogen så är jag inte avskärmad från resten av samhället. Det som är så skönt med att bo mitt ute i ingenstans är att det inte är så noga med hur man ser ut när man är hemma. Hemma kan jag vara mig själv utan smink i ansiktet och utan att ha gjort något speciellt med håret eller att ha några speciella kläder på mig men så fort jag ska någonstans, till skolan eller bara gå en dag på stan, så tänker jag på vad jag tar på mig för kläder och på sminket som jag måste jag kleta i ansiktet för att ”vacker utan spackel” duger inte. Jag kan inte heller ta på mig det första jag hittar, utan då blir det viktigt vad jag ska ta på mig just för att jag ska vara ute bland folk. Fritidsintressen idag existerar knappt för mig, jag har mitt fokus i skolan. De flesta säger att tvåan på gymnasiet

18

är det mest stressiga året och det kan nog stämma, jag är mitt i det med prov läxor och inlämningar som ska göras. Men visst, jag lägger inte all min tid på plugg. Jag hittar på saker som att åka skoter, träffa folk, se film och annat som jag gillar att göra bara för att bryta mönstret med skola. Eftersom att jag bor på en gård så kan jag göra lite vad jag vill. Jag blir inte lika utsatt för medier när jag går ut genom dörren som de som bor i stan. Så länge jag inte sätter på tv eller sätter mig framför datorn så blir jag inte lika utsatt för det. Jag kan gå ut och känna att det inte finns något alls som kan påverka mig, det är bara jag, naturen och musik i öronen. Musiken som brukar spelas i mina öron är det mesta. Jag lyssnar på allt från dagens lite mer moderna musik och ända bak till 60-tals musik som Elvis Presley. Men jag har aldrig varit den som deppar ner mig ännu mer med musik, även fast jag vet att det finns många som gör så. Är jag deppig sätter jag inte på ledsen musik för att bli ännu mer deppig. Vad är meningen med det egentligen? Varför då inte sätta på glad musik och försöka muntra upp sig själv istället? Jag har aldrig varit den som tränat men ändå har jag suttit och tittat på vältränade tjejer på reklambilder och tänkt ”sådär ska jag se ut en dag”, vilket aldrig har hänt, det är fortfarande bara en tanke.


Foto: Sofia Lundgren

Foto: Sofia Lundgren

Text: Sofia Lundgren

Man kan säga att reklam har en påverkan på mig och de allra flesta. Hur idealmänniskan ska se ut och vara finns överallt i medierna. Alla blir bombarderade med reklam så fort man går ut genom dörren. De påpekar alltid att jag inte duger som jag är utan den produkten. Det står inte där men det står där som ett dolt budskap, ”köp det här och bli lyckligare.” Det är som att de vill säga att utan den produkten eller klädesplagget så är jag inget. Reklamen är till för att sälja och de gör vad som helst för att få det sålt, även fast det betyder att få en människas självkänsla och bankonto att gå i botten. Ungdomskultur är så olika för alla. Kanske är det så att just jag, till skillnad från andra, inte påverkas lika mycket som de i städerna eftersom att jag inte blir påverkad så fort jag går ut av hur folk ser ut eller vad reklamen vill att jag ska köpa. Jag kan helt enkelt bara vara mig själv hemma, mitt ute i skogen.

19


A

tt definiera mig själv är något som jag inte gärna gör, jag är inte en person som säger “det här är jag, jag vet vem jag är”, för sanningen är den att jag har ingen aning om vem jag är, jag är ingenting mer än en lerklump som väntar på att bli formad. Men ibland måste jag göra saker som jag inte tycker om att göra, så nu är det ändå dags för mig att gräva djupt in i mig själv och undersöka min egen ungdomskultur, allt ifrån vad jag bär för kläder till hur mina drömmar ser ut. Jag vet att kläder, smink och utseende inte spelar någon roll egentligen, det gör det inte. Jag kan ju överleva utan att se fin ut liksom. Men på något sätt så har det ändå kommit att betyda så mycket i min och säkert många andra ungdomars vardag. Kläder och mode kostar mycket pengar och jag känner absolut att det är något jag spenderar mycket pengar på. Visst blir jag glad av att känna mig fin med fina

20

Foto: Linéa Alfredsson

Jag är en lerklump kläder men samtidigt blir det som en stress att jag alltid vill ha på mig fina kläder och jag skulle kanske kunna spendera pengarna på annat. Men jag tycker ändå att det är värt det för min del, för att det gör mig glad. Mina favoritkläder är de med lite färg, som svart, vitt, grått och brunt. Jag tycker också om färger, men jag använder inte färgglada kläder lika mycket. Något som jag är väldigt stressad och orolig över, och som jag tror att många andra ungdomar också tänker mycket på idag är att jag inte vet vad jag ska göra av min framtid. Till skillnad från förr i tiden då man kanske följde “ledet” och jobbade med samma sak som sina föräldrar, så finns det idag så oändligt många möjligheter och vägar att gå. Det som gör mig stressad är att jag har full kontroll över min framtid och det är jag som bestämmer om jag ska slösa bort den eller om jag ska göra det bästa av den. Vad ska jag egentligen bli när jag blir stor? Man förväntas veta redan nu. T.ex. när jag skulle välja


Text: Linéa Alfredsson

gymnasium och jag fick en chock - jaha, ska jag välja väg redan nu? Det var jag inte beredd på! Jag har insett nu på senaste tiden att jag inte måste bestämma mig riktigt än, jag kommer kanske att prova på flera olika jobb och intressen innan jag hittar något som jag är nöjd med. Men ändå kan jag inte låta bli att oroa mig för att jag kommer leva ett tråkigt liv, att jag inte kommer göra det bästa av min framtid. När jag kommer in på sådana tankar så känns allt jag gör totalt meningslöst, varför ska jag sitta här och bry mig om kläder när jag skulle kunna bestiga Mount Everest just nu. Även om jag inte skulle vilja bestiga världens högsta berg på grund av höjdrädsla så är den här lerklumpen redo för äventyr, jag är redo att formas.

Foto: Linéa Alfredssoon 21


Debatt: När ska sexualiseringen av unga kvinnokroppar sluta? Text och foto: Ida Hammernes

V

i kvinnor som lever med den kvinnokropp som är normen utsätts varje dag för sexualisering, dels för vad vi väljer att ha på oss och dels för männens skeva syn på kvinnokroppen och deras vilja att äga den. Sexualisering handlar alltså inte om personens egen syn på sin sexualitet utan om att andra människor tar sig rätten att välja när någon ser sexig ut. Detta leder ofta till objektifiering, och objektifiering leder till våld och våldtäkter. Detta tycker jag skulle ha slutat, helst igår. För det första så är inte kvinnors kroppar en ägodel för någon annan människa, kvinnokroppen tillhör den människa som lever i den. Sexualiseringen och objektifieringen tar bort många rättigheter för oss som bär en kropp med bröst, bredare höfter och större rumpa då vi många gånger ses som vandrande objekt för männen att stirra eller vissla på.

22

Detta synsätt ligger bakom den skeva syn som det patriarkala samhället har på våldtäktsoffer. Offret ifrågasätts jämt. Var kjolen för kort? Urringningen för djup? Drack hon för mycket? En av mina största förebilder är Zara Larsson, hon är arton år gammal men hon har nog varit med om mer hot och kränkningar än någon annan artonåring. Detta efter att hon har lagt upp bilder på sin nakna överkropp i den rimliga tron att hon själv som kvinna äger sin kropp. Är detta vanligt för män? Nej, de poserar glatt och blir hyllade för sina kroppar i sociala medier. Samma sak händer när vi blir sedda som slampor när vi visar oss i underkläder men det är okej när vi bär bikini. Männen tycker att de är de enda som får se ”sin” kvinna i underkläder. Många säger dock att bröst används för att sexuellt stimulera kvinnan när kvinnan är sexuellt aktiv, och ja, absolut finns de till för det. Skillnaden är dock att då har

kvinnan valt att brösten ska vara sexuella men när hon går på stan eller är på fest så väljer hon inte det men blir tafsad på ändå. Bröst finns även till för att mata barn, så ni killar som kommer med argumentet att ni borde få visa penisen: det är inte samma sak. Om du hade haft näringsrik mat till en nyfödd bebis där så okej, men det är bara äckligt att tänka på att du jämför ditt könsorgan med bröst. Det jag vill få sagt är att kvinnors kroppar inte ska objektifieras, sexualiseras eller bli offer för samhällets normer för att det finns en grupp förtryckare som väljer att se ner på oss. Kvinnor ska få vara hur kvinnor vill vara utan att någon översittare ska säga vad som är rätt och fel.


Debatt: Anonymitet gör internet otryggt Text och foto: Sannah Nilsson

S

ociala mediernas värld har växt otroligt mycket bara de senaste åren. Barnen växer upp med Facebook och hur viktigt det är att ha de nyaste apparna. Men varje dag så utsätts så många människor för näthat via medierna och anonymiteten på nätet har blivit ett stort problem som påverkar oss alla. Enligt Friends nätrapport 2015 så har var tredje ung blivit utsatt för kränkningar på nätet, vilket skulle motsvara 1-2 i varje skolklass. Det är 1-2 för mycket. Internet har blivit en otrygg plats då många utnyttjar möjligheten att vara anonym för att trycka ner och hota andra. I dagens samhälle så är vi, speciellt ungdomar vana vid näthatet. Som att det “hör

till” det sociala nätverket. Jag har aldrig sett någon stå och skrika fula ord efter någon på stan och jag är rätt säker på att många skulle reagera om det skulle ske. Men går en in på sociala medier finns hatet överallt, ändå agerar många som att det är helt normalt. Men är det då mer okej att vara elak bara för att en inte ser personen i ögonen samtidigt? Många av näthatarna är dessutom barn. Barn som sitter bakom en skärm och skriver hemska saker och ord de inte borde veta betydelsen på till andra, i de flesta fallen anonymt. Men då undrar jag, var är föräldrarna? Jag har svårt att tro att de sitter bredvid och hejar på när deras barn häver ur sig elakheter. Jag tror att de vuxna behöver sätta sig in mer i vad deras barn faktiskt gör på internet. Många verkar tycka att det är svårt att ta reda på vad barnen gör på internet och jag säger inte att en ska snoka igenom hens historik i datorn. Men många ungdomar pratar ändå om vad som

händer på sociala medier 80% av tiden. Så att prata igenom vilka sidor och appar hen använder och vad det är för typ av sidor borde vara allt annat än jobbigt, särskilt då det faktiskt kan rädda någons liv. Att få vara anonym har verkligen sina fördelar och det borde vara en självklarhet att en ska få vara det på internet. Men när det gått så långt att hatet bidrar till att statistiken för självmord bland ungdomar ökar börjar jag undra om det är värt det. Det är viktigt att alla känner till att en hatkommentar kan få någon att välja att avsluta sitt liv, för det är nog inte tanken näthatare har egentligen. Det är synd att näthatarna förstör för oss alla. Det skulle vara otroligt synd om de tog ifrån oss chansen att kunna vara anonym på internet. Men någonting måste göras för såhär kan vi inte ha det längre.

23


Korsord

2.

Lodrätt 1. Ovanför ögat 2. Ett djur med många armar 3. En trappa som rullar 4. Blir brasan när du tänder den 5. Hjälper dig att hitta

1. 1.

3.

Vågrätt 1. Är Mount Everest 2. En växt med sting 3. Är myran 4. Det gör du just nu 5. En krokig frukt 6. En väldigt liten hund 7. Livet enligt vem?

2.

4.

3.

5. 5.

4.

6. 7.

24 Text & illustration: Linéa Alfredsson


Dikt

Mörker inuti Det skaver. Skaver på insidan och du vill bara skrika. När brister den sista strängen, när blir det för mycket, när orkar du inte mer? När. Men en dag så gör du något du aldrig gjort förut. Du tar steget och blottar ditt hjärta. Dina innersta tankar och det där som håller på att äta upp dig inifrån. Det tär. Tär på psyket och du vill bara gråta. När blir det bättre, när blir det meningsfullt, när kan du ge upp? När. Men långsamt kommer det kännas bättre. Du kommer ertappa dig själv med ett leende på läpparna. Din andning kommer bli lättare och tankarna ljusare. Det går. Text & illustration: Johanna Blom

25


26


www.umea.se/midgard Estetiska programmet fรถr estetik och media 28

Mindyard 2016  

Midgårdsskolans skoltidning Mindyard år 2016.

Mindyard 2016  

Midgårdsskolans skoltidning Mindyard år 2016.

Advertisement