Page 75

och flyter in och ut ur varandra. Här har jag gjort ett försök att dela upp problematiken. Vad ska mamma säga? Du har äntligen lyckats få till en scen där Han och Hon går till sängs för första gången. Förnöjt lutar du dig bakåt, lägger upp händerna bakom huvudet och gungar på stolen. Plötsligt kommer några insikter farande. Herrejä… tänk om morsan får för sig att läsa boken? Den här insikten med vidhängande tvärnit, kan också uppstå innan du ens skrivit scenen. Lösning: Misströsta inte, för den här typen av rädsla finns en enkel lösning. Och den slår aldrig fel: Strunta i den. Din mamma är tuffare än du tror och har förmodligen läst värre förr. Och varit med om saker som du skulle rodna om du visste. Ingenting hindrar dig heller från att varna henne. Om du bara inte mäktar med, att strunta i skräcken, återstår att blåljuga. Skyll på redaktören. Säg att du varit tvungen att ta med en scen som du inte skrivit själv, i syfte att sälja boken. Jag räcker inte till En annan typ av rädsla är skräcken för att inte räcka till. Att andra ska tycka att din text är dålig och att du inte vet vad du skriver om. Brist på självförtroende inför texten är ganska vanligt. Att man tycker det man skapat är så uselt att man tappar lusten att fortsätta skriva. Lösning: Skriv vidare, fortsätt oavsett vad ångesten viskar i örat. 73

Profile for Anders Olow

Våra bästa skrivtips  

Nätverket Stockholmsförfattarna är ofta ute på signeringar, bokbord och föredrag och träffar läsare. Många frågar då om skrivande och hur ma...

Våra bästa skrivtips  

Nätverket Stockholmsförfattarna är ofta ute på signeringar, bokbord och föredrag och träffar läsare. Många frågar då om skrivande och hur ma...

Advertisement