Issuu on Google+

»Svenska ungdomar på utbytesår«

»SWEAT ungt band med stora visioner«

FITSPO- DEN OHÄLSOSAMMA TRENDEN

MAGASIN1 ROSENDALSGYMNASIET UPPSALA

2014

#4

Ett magasin producerat av journalistikprogrammet på Rosendalsgymnasiet, Uppsala, april 2014 Text, bild och layout av Jo12

M siv AG jo a t AS ur im I na m N1 lis ar tik p är e pr å R n og os pr ra en od m da uk , U ls t pp gy av sa mn 16 la as in . ie ten ts -

”...podcasten som medie har blivit mycket populär eftersom den är väldigt lättkonsumerad”


ANNONS

Rosendalsgymnasiet – där det goda mötet står i centrum

M ötet mellan lärare och elev är motorn i all undervisning! På Rosendalsgymnasiet vill vi inte hämmas av en traditionell låsning vid 32-klass eller låta oss styras av självinstruerande material. Vi har format en flexibel miljö där olika typer av pedagogik, grupperingar och lokaler samverkar med en genomtänkt IT-miljö. Detta skapar en kreativ skola med ett lustfyllt lärande i fokus. Skolan har många små grupprum där elever enskilt eller i grupp kan få arbetsro. Våra små klasser om 20 elever ger oss i seminarieform också förutsättningar för att ge varje elev uppmärksamhet och talutrymme.

Arbetsformer

Campusgymnasium

Undervisningen på Rosendalsgymnasiet växlar mellan 20-klasser, lektioner i föreläs­ ningsform med 40 elever eller med arbete i studiegrupper om 10 eller 5. Rosendalsgymnasiet har sedan 2005 arbetat med personliga elevdatorer. Skolan har under åren utvecklat väl fun­gerande system för informationshantering, kommunikation, delning av dokument, redovisningar och återkopplingar.

Rosendalsgymnasiet är ett så kallat campusgymnasium och ligger granne med två universitet. Utbytet är omfattande vilket ger våra elever unika möjligheter till ämnesdjup och tillgång till aktuell forskning Inspirations­­föreläsare från universitet och arbetsliv besöker oss regelbundet och våra elever besöker i sin tur Uppsala universitet och SLU och får där göra studiebesök och ta del av föreläs­ningar och laborationer. Flera av våra lärare och lek­torer arbetar även på Uppsala universitet där de både undervisar och bedriver egna forskningsprojekt.

Estetiskt fokus För att värna de estetiska uttrycksformerna och för att stimulera våra elevers alla sinnen har vi integrerat musik, bild och drama med andra kurser. Det innebär att våra elever från åk 1 får välja en estetisk inriktning, bild; musik eller drama, och att alla inom ramen för bl.a. svenska, historia och engelska får lära känna de estetiska uttryckssätten.

Föreningsliv Rosendal har ett aktivt föreningsliv med många olika intresseinriktningar och en stark elevkår som ordnar många aktiviteter vilka bidrar till den goda stämningen på skolan. 2013 tilldelade Sveriges Elevkårer Rosendalsgymnasiet pris för bästa samarbete på skolan. 2

Ämnesövergripande På Rosendalsgymnasiet arbetar vi ofta i ämnesövergripande projekt som stimulerar lärande och skaparlust.Vi anser att goda kommunikativa färdigheter och god språkbe­ handling är viktiga framgångsfaktorer. Rosendalsgymnasiet har en pedagogisk plattform som kallas Språklänken. Språklänken innebär att det i undervisningen i samtliga kurser vävs in olika typer av praktiska öv­ ningar för att stärka och förbättra elevens språkliga färdigheter både i tal och skrift.


MAGASIN1

2014 #4 Rosendalsgymnasiet, Uppsala Producerad av Journalistikprogrammet 1 Rosendalare om Rosendal 3 Lärdomar från Rosendal 4 Frukost och café Centralstationen 5 Unga örnar - ungdomar som förändrar samhället 7 Uppsalaungdomar på vift 11 Vill man kan man 13 Censur - En vardag för många 15 SWEAT med svettfobi 16 En länsfinal full av fest på scenen 17 Bolandsmusikalen - Uppsalas svar på Broadway 19 Musikens roll genom tiderna 21 Fenomenet podcast 24 Skitsnack inför 2000 lyssnare 25 Teatern lever fortfarande

Padel är Uppsalas nya heta sport

27 Att tänka utanför ramarna 29 Rosendals kultur

3 Lärdomar från Rosendal 7 Uppsalaungdomar på vift 15 SWEAT med svettfobi 21 Fenomenet podcast 33 Kulturens inverkan - Bra eller dålig? 35 En hållbar livsstil

30 Livet som pilot 32 Sjukvården - Ett arbete som kräver nätter 33 Kulturens inverkan - Bra eller dålig? 34 Color me rad 35 En hållbar livsstil 36 Padle - Uppsalas senaste sport 38 Du är inte bara vad du äter 39 Festivaler och resor i ett 40 Skönhetsideal - Något vi skapar själva 42 Vad gör jag egentligen här? 44 Minnesrika äventyret i Sydamerika 46 Ett vykort från Valencia

36 Padel - Uppsalas senaste sport 40 Skönhetsideal - Något vi skapar själva

»Svenska ungdomar på utbytesår«

»SWEAT ungT bAnd mEd STorA viSionEr«

FITSPO- DEN OHÄLSOSAMMA TRENDEN

MAGASIN1 ROSENDALSGYMNASIET UPPSALA

#4

2014

Namnsson

”...podcasten som medie har blivit mycket populär eftersom den är väldigt lättkonsumerad”

Ducid qui beatatem venet optioris arcilit quat eos alibusant la verspitest vendele nestemq uatur? Epe pere parisquiame litatemperi derumquae laborep reptat eum idelest ecaerit fugia seque sequame perum aliquam estio. Unt, consed utPorionse quidus, in prehenit, sit Ett magasin producerat av journalistikprogrammet på Rosendalsgymnasiet, Uppsala, april 2014 Text, bild och layout av Jo12

M siv AG a A urn tim SI ali ma N1 sti r p är kp å en ro Ro p gra se ro m nda duk , U ls t pp gy av sa mn 16 la as in . ie ten ts -

Omslagsfoto: Namn

jo

46 Ett vykort från Valencia


» REDAKTIONEN| LEDARE

PISA ur en elevs synvinkel Politiker, journalister, lärarfack, ja hela etablissemanget har en klar bild av vad som har gått fel och vad som bör göras åt den svenska skolans misslyckade PISA-resultat. Trots att vi elever har lika stor erfarenhet av den svenska skolan som vilken lärare som helst och förmodligen mer än alla politiker har vi ännu inte blivit tillfrågade om vår åsikt.Vad säger det egentligen om den svenska demokratin och yttrandefriheten? Besvikelsen kring PISA-undersökningens resultat för svenska skolan har nog inte undkommit någon. I veckan kom ytterligare ett provsvar gällande svenska grundskolebarns förmåga att lösa problem. Problemlösningsprovet, liksom de andra förmågorna som har testats, visade återigen på en svensk skola i kris. Frågan många politiker och andra auktoriteter nu ställer sig; är hur de svenska eleverna kunde prestera så dåligt och på vilket sätt skolpolitiken ska reformeras för att få bättre framtida resultat. Det har lagts fram förslag såsom mer resurser till skolan, bättre lärarutbildning samt högre lärarlöner och möjlighet till att karriärsklättra inom läraryrket. De rödgröna har smutskastat alliansens skolpolitik i många debatter och menat att PISA-undersökningens resultat är ett tydligt bevis på att deras kritik är berättigad. Som gymnasieelev i Sverige anser jag mig ha insikt och kännedom till att uttala mig om PISA-undersökningens resultat och vad som jag anser kan vara kärnan i problemet.Trots det har vi elever inte en enda gång blivit tillfrågade om våra uppfattningar och synpunkter. Det är inte utan att man häpnar.Vill man utveckla oss till att bli bärare av demokratiska värderingar, så får man agera därefter. Åtminstone låt oss beskriva vår situation i stället för att beskriva den åt oss.Vad politikerna säger bryr vi oss längre inte om, utan det som är viktigt är vad politikerna gör eller som i detta fall, inte gör. Kommunaliseringen av den svenska skolan har lett till att fokuset i skolan har flyttat från kärntjänsten, pedagogik, till omvårdnad och uppfostran. Om merparten av lärarens tid används till annat än att lära ut, blir givetvis följden att vi får elever som har lärt sig mindre. Skolan måste vara organiserad för att ta hand om alla barn. Men barn har olika behov och förutsättningar. Därför måste skolan vara organiserad för att kunna ta emot barn med olika behov. För vissa barn kanske man måste hantera annat först, innan man kommer fram till det pedagogiska. I klassrummet ska det finnas elever som är där för att lära sig och lärare som är där för att lära ut. För de elever som är där av andra orsaker ska det finnas specialutbildad personal, i en för eleverna anpassad miljö, som nödvändigtvis inte är ett traditionellt klassrum. Jag vill inte hävda att vi elever har lösningen på problemen i skolan, men det är märkligt att inte någon politiker har kommit sig för att kontakta oss elever, vi har givetvis behov av att beskriva vår syn på problemen. Eller har politikerna rätt? Är de redan så upplysta att de inte behöver någon ytterligare upplysning.

4

Chefredaktörer Emma Olsson Kim Larsson


» KULTUR|

REPORTAGE

Gustavo Valdez

Rosendals kultur Jag trivs jättebra på Rosendalsgymnasiet! Trevliga lärare, duktiga elever, samt god mat serveras varje dag. Det är den bästa gymnasieskolan som finns i Sverige, tycker jag. Så uttrycker sig Rosendalseleven Jason Chen när han får frågan om hur han trivs på skolan. Han är långt ifrån ensam om att dela den här synen. Men vad ligger bakom denna positiva bild av skolan? Rosendal, en skola som inte enbart skiljer sig från andra skolor utan som också lyckats forma en egen kultur, ett slags levnadssätt. Vad detta i sin tur innebär för skolan och dess elever är en berättigad fråga. Kultur är ett väldigt brett begrepp som kan betyda allt ifrån konstnärlig sammanhållning eller socialt överförda levnadsmönster. Men i Rosendals fall kan man nog påstå att det rör sig om ett levnadssätt. Som till exempel att öppna dörrarna för någon i korridoren mer än vanligt eller att hålla det extra rent i lokalerna. En bidragande faktor till denna sammanhållning kan vara den årliga idrottskampen, Slaget, där en gemensam motståndare och hela spektaklet gör Rosendalseleverna medvetna om

den egna sammanhållningen. Vad som kan sägas om Rosendalandan är i alla fall att den har en bra påverkan på skolan och eleverna. Detta mest på grund av den enkla anledning av att det finns ett levnadsmönster vilket gör individen mer benägen att anpassa sig efter det. Vad består då Rosendals levnadsmönster av? Det kan vara allt från att prestera högt, inte spotta i korridorerna eller hålla en bra miljö i skolan. Ett samband som finns i allt är dock att de oftast brukar vara ett beteende som nyttjar skolan i allra högsta grad. Alltså inget beteende som på något sätt kan uppfattas som negativt utan istället fördelaktigt. Samtidigt är det beteendemönstret som presenteras för eleverna positivt för dem. Bättre sammanhållning, tryggare miljö och bättre resultat i betygen är bara några av resultaten som kan kopplas till Rosendals levnadssätt. Även fast det skulle vara en överdrift att påstå att slaget mot Fyris och skolledningen är de enda som skapat Rosendals anda. En till bidragande faktor är att det finns fler sökande än vad det finns tillgängliga platser. Om detta är på grund utav bra PR eller på grund av någon

annan faktor är svårt att svara på. Kanske kan båda vara förklaringen till varför de är fler sökande än tillgängliga platser, men om det är anledningen till Rosendals anda är svårt att fastslå. Rapporter från forskningsgruppen för utbildning- och kultursociologi har fastslagit att eleverna vid Rosendalsgymnasiet i förhållande till övriga Uppsalaskolor oftare har elever med högutbildade föräldrar. Dessutom har en tredjedel av elever vid den naturvetenskapliga linjen föräldrar med forskarbakgrund. Varför detta är väsentligt är för att elever med högutbildade föräldrar uppenbarligen har större chans att prestera bättre i skolan. De har därför även större chans att komma in på de tillgängliga platserna. Det är därför lättare för eleven att anpassa sig efter ett levnadsmönster som de känner sig bekanta med vilket underlättar processen för att Rosendals kultur ska kunna existera. Genom ett gemensamt beteendemönster, normer och moraliska system skapas därför en egen sorts kultur, nämligen Rosendalskulturen.

5


» UPPSALA| ROSENDALSGYMNASIET

Rosendalare om Rosendal 1. Varför valde du Rosendalsgymnasiet? 2. Vad gillar du bäst med Rosendal? 3. Om du gick i nian, skulle du välja Rosendal till gymnasiet igen? Lisa Möller Staaf

Elin Pantefors Journalistiksprogrammet 1. Jag hade hört mycket bra saker om Rosendal, ryktet sa att skolan hade bra sammanhållning och det kändes tryggt och bekvämt. Jag valde inte skolan så mycket p.g.a. linjen, utan för just skolans skull. Det kändes som en bra, seriös skola. 2. Sammanhållningen är väldigt bra, lärarna också och de bryr sig verkligen om en och ser en

Sanna Forsberg Internationella programmet (SMIP) 1. Jag visste att SMIP fanns här och det var den linje jag kände att jag helst ville gå och så verkade det som en jättebra skola när jag var här på Öppet Hus och det verkade mysigt. Jag kände också folk som gått här och de var alla nöjda. 2. Hela stämningen. Det är fina lokaler och fräscht överallt och väldigt bra sammanhållning. 3. Ja, utan tvekan. Jag är jättenöjd med mitt val så det skulle jag lätt göra.

6

som en individ och inte bara en elev i mängden. Elevkåren är dessutom väldigt bra. 3. Ja, det hade jag nog. Skolan och kompisarna är jättebra, men om det bara hade varit för betygens skull hade jag kanske gått någon annanstans.


UPPSALA| ROSENDALSGYMNASIET

Eskil Höglund Internationella programmet (SMIP)

1. Jag har 15 minuter härifrån med cykel, så det känns värt. Jag tyckte också att SMIP verkade som en nice linje. Man hade ju en bild av gymnasiet på samma sätt som man har nu av universitetet, vilken kanske inte alltid stämmer. Man trodde att allt skulle bli skitkul, men så är det inte riktigt.

»Eleverna är så taggade på eventen, det bidrar till en god stämning

2. Elevkåren som gör event, det är jättekul men det som framförallt är bäst är att eleverna är taggade på eventen. Det finns ju jättemånga på andra skolor, har jag hört, som inte är taggade på eventen som erbjuds av Elevkåren. Då blir det ju ingen bra grej, stämningen blir inte så bra. Så det är en tydlig styrka hos Rosendal, att folk deltar och bidrar till en stark sammanhållning. 3. Ja, det skulle jag väl. Troligtvis. Det är en jätterolig skola.

Stina Bywall

Journalistiksprogrammet

Oscar Karlsson Naturvetenskapliga programmet

1. För att det fanns en linje som passade mig och för att min syster hade gått här. Hon tyckte det var bra. 2. Det är roligt att vi har en Elevkår som är seriös och hittar på roliga saker och alla som pluggar här är ambitiösa. Det är väldigt bra stämning. 3. Ja, det skulle jag nog göra. Jag kan inte tänka mig en annan skola i Uppsala som är lika bra.

1. För att mina vänner gick här. Jag började på Fyris men bytte just för att jag hade fler vänner här. 2. Människorna här och kafeterian. Datorerna är rätt sköna. 3. Jag skulle välja Rosendal.

Erik Bowall

Hanna Forsgren

1. Jag var här på Öppet hus och det var trevligt. De hade skitgott gratisgodis som man fick ta, det var nice. 2. Lärarna är sköna, de är som polare. Och dessutom väldigt engagerade. 3. Ja, det tror jag nog. Kanske. Katte verkar rätt nice också.

1. Rosendal känns nytänkande och inte lika begränsat som vissa andra skolor gör. Jag hade också hört att skolandan var grym. 2. Jag gillar bäst Elevkåren, Sveriges bästa Elevkår! Den är jättebra. Jag gillar också lärarna och miljöerna. 3. Jag skulle välja Rosendal, alla gånger.

Naturvetenskapliga programmet

Journalistiksprogrammet

7


| KRÖNIKA | FÖR INLEDNING SIDHUVUD » UPPSALA

Lärdomar från Rosendal D

Lisa Möller Staaf

e flesta minns säkerligen sin första dag på gymnasiet. Kanske var man satte sig i klassrummet den första lektionen med den nya klassen, vilka man pratade med under första rasten, kanske till och med vad man hade på sig. Jag minns min första dag på Rosendalsgymnasiet väldigt tydligt. Det hela började med att jag tog fel buss. Jag råkade kliva på 11:an istället för 10:an. När jag klev av vid hållplatsen Rosendalsskolan förstod jag genast att jag hamnat fel. Jag stod framför en grundskola och inte ett gymnasium. Snabbt förstod jag, med hjälp av Google, att gymnasiet låg på andra sidan skogen. Med ett tappert försök att behålla lugnet gick jag i rask takt in i skogen. Dessvärre var det svårare att hitta än jag trott. Efter att ha irrat omkring i Stadsskogen en stund frågade jag en löpare vart skolan låg och blev erbjuden hjälp att hitta dit. Så satte denna löpare iväg i full fart. Efter henne kom jag, svetten började rinna och andningen blev allt tyngre. Efter en alldeles för snabb löpning för en civilklädd person kom jag fram. Med flås och flämt snubblade jag in i matsalen där uppropet pågick, tjugo minuter försent. Hela salen vände sig om och glodde utan att säga ett ord. Jag gjorde storstilad entré med andra ord.

Förutom detta missöde minns jag inte mycket från den första dagen av gymnasiet. Mer än att vi senare fick ställa oss i längdordning för att lära känna varandra (?). Dagarna rullade på, veckorna rullade på, månaderna rullade på och till slut rullade även året på. Klassen blev mindre och mindre stel samt att den pinsamma tystnaden minskade och till slut fick vi ett enat och sammanhängande 8

JO11, som vår klass hette. Precis som deltagarna på föregående sidor menar upptäckte jag snart att Rosendalsgymnasiet var riktigt trevligt. Elevkåren anordnade event och aktiviteter och fick oss alla att känna oss delaktiga i skolandan, genom den årliga Festival Rosendal, Slaget mot Fyrisskolan (som vi vann med bravur!), Suit Up-Day, osv. Genom dessa event, skolstämningen och klasskompisarna växte vi, eller i alla fall jag, big time. Inte bara lärde man sig mycket genom lektionerna och arbeten, man lärde sig mycket personligt också. Ansvar, samarbete, kreativitet, för att bara nämna några saker. Saker som man har stor nytta av inte bara i skol- och jobbmiljö utan även i vardagslivet. Jag skulle vilja påstå att man växer väldigt mycket som person under tiden då man pluggar vid Rosendalsgymnasiet. Och man lär sig även att inte komma försent samt att ta rätt buss för att slippa springa en runda i Stadsskogen innan skolan börjar. Det skulle aldrig hända idag, efter två år på Rosendal med tanke på allt jag lärt mig i form av löpning i stadsskogen efter en alldeles för hurtig kvinna. Det har jag lärt mig den hårda vägen.

»Jag upptäckte snart att det var riktigt trevligt


» UPPSALA| ARTIKEL

Frukost och Café Centralstation Frukost & Café Centralstation är ett nyöppnat café i Uppsala som öppnats i samarbete med Hotell och vandrarhem Centralstation. Den 1 april öppnades caféet i en ljus och fräsch lokal i centrala Uppsala. Lina Lagher 50 meter från Uppsala resecentrum hittar du Hotell och Vandrarhem Centralstation, och i samband med det boendet har Frukost & Café Centralstation öppnats i Uppsala. Det ligger vägg i vägg med hotellet och vandrarhemmet och även om du inte är gäst där är du välkommen på både frukost och fika. Frukostserveringen står framdukad mellan 05.00 - 11.00 på vardagar, och från 06.00 på helgdagar. Det är en ordentlig servering

där man kan välja mellan allt från olika yoghurtar som man kan toppa med ett generöst utbud av både flingor och andra toppingar som torkade bananer, linfrön och gojibär, till olika brödsorter, pålägg, kex, våfflor och färsk frukt. Till det kan man välja att dricka juice, vatten, kaffe eller välja mellan ett stort utbud av olika sorters te. – Vi erbjuder det mesta förutom bacon och korv. Vi har precis fått iordning köket,

Frukost serveras: 05.00-11.00 Vardagar 06.00-11.00 Helgdagar Pris: 60kr Utöver frukost finns det även fika där man kan välja mellan olika kaffesorter, bakelser och kakor såväl som smörgåsar och sallader. Förhoppningarna är att det även ska finnas kvällsfika inom snar framtid.

så det kommer så småningom! säger Tina Piirimets, Café-ansvarig. Hon förklarar även att om man känner att det saknas någonting i serveringen så går det bra att säga till, de tar gärna emot tips! Om man hellre äter frukost hemma kan man gå dit och ta en fika istället. De har ett sortiment bestående av olika kaffesorter, bakelser, och kakor såväl som smörgåsar och sallader. De har även ambitioner av att kunna servera kvällsfika någon gång i framtiden. – Eftersom hotellet och vandrarhemmet är bemannat dygnet runt så hoppas vi även på att kunna införa kvällsfika någon gång i framtiden.

9


» UPPSALA| ARTIKEL

Unga Örnar

- Ungdomar som förändrar samhället Runt om i världen finns många människor som vill förändra, göra världen bättre. Kommuner och landsting är huvudorganen som jobbar för att förbättra Sverige. Men allt för ofta stoppas de av regler och formaliteter. En grupp som inte låter sig stoppas av några regler är Unga Örnar. En grupp unga människor som gör verklighet av sina ideér och drömmar för att hjälpa andra. Vi har pratat med ordförande i Uppsala, Victoria Bull. Ebba Nilsson & Maria Korsgren Vi slår oss ned vid köksbordet i en lägenhet i centrala Uppsala. Här bor ordförande för Unga Örnar i Uppsala. En 20-årig tjej som brinner för att hjälpa andra. Hennes väg till Unga Örnar började med att hon väldigt gärna ville engagera sig. Intresset för världen och politik var stort, men osäkerheten om vart hon stod politiskt gjorde det inte självklart att gå med i en partipolitisk förening. Därför passade Unga Örnar perfekt. Allt började på Rosendalsgymnasiet då en grupp elever startade upp en Unga Örnar-förening på skolan, hon hoppade på den föreningen efter en månad. Denna förening kom att utvecklas till Unga Örnars lokalförening i Uppsala. Som hon idag är ordförande för. - Jag älskar Unga Örnar, det är helt öppet för att göra egna projekt eller utveckla sina idéer, man blir stöttad och peppad kring saker man vill göra. De har en massa olika saker på gång, bland annat en dansstudio i Stenhagen. Det är helt enkelt en grupp människor som gillar att dansa och som får ekonomiskt stöd av Unga Örnar. De har även en grupp som heter “Bakaka” där de deltagande ses några gånger i månaden och bakar eller lagar mat tillsammans och spelar spel. Det handlar om 10

umgänge och att förena folk med gemensamma intressen. Ett av deras lite nyare projekt är att starta ett kooperativ. Victoria berättar om de första kooperativen i England. Men där handlade det om mataffärer som höjde matpriserna bara för att de kunde. Människorna behövde fortfarande maten och blev tvungna att köpa oavsett pris. Då gick människorna ihop och köpte en mataffär tillsammans, de bildade ett kooperativ. Ett kooperativ är alltså ungefär som ett företag, fast att alla bestämmer tillsammans och allt är till allas fördel. Det ska gynna samhället och medlemmarna i kooperativet. - Vårt kooperativ handlar inte om mat eller så. Utan det handlar om att försöka hjälpa och integrera ensamkommande flyktingbarn. Hon berättar om hur situationen kan se ut för de ensamkommande barnen och ungdomarna som kommer till Sverige. De har ingen familj, inga kontakter alls och bor ofta avskilt, långt utanför riktiga “samhället”. - Man har ingen trygghet, eller stabil kontakt med Uppsalas kids, berättar hon. Därför har de startat upp ett kooperativ med Villa Vänge. Där bor barn och ungdomar och en del väntar på uppehållstillstånd.

Projektet är ganska nytt, men de har hunnit träffa ungdomarna på Villa Vänge. - Vi lagar mat tillsammans och spelar pingis. Det handlar om att få med alla, ha kul och ha något annat att tänka på ett tag. I början var det problematiskt att fixa mötena, men nu börjar kooperativet komma igång på allvar. De ska t.ex. åka och bowla de kommande dagarna. Så inom just detta kooperativ handlar det mer om att välkomna de ungdomar som kommer hit, bilda vänskap och ha roligt tillsammans. - Om de flyttar från Villa Vänge vill vi inte tappa kontakten, de ska kunna vara med på våra aktiviteter även fast de lämnar Villa Vänge. Det hörs tydligt när Victoria berättar att det är riktig vänskap de vill bygga upp och att de vill hålla kontakten även fast de lämnar Uppsala eller Villa Vänge. Under sommaren 2013 fick Victoria och tre andra från organisationen resa till Manchester i England för att besöka och lära sig mer om kooperativ. Det var folk från 11 olika länder som deltog i denna resa, alla från organisationer som liknar Unga Örnar. Projektet anordnades av IFM-SEI som


UPPSALA | ARTIKEL

Victorias bilder från utbildningen i Manchester

Vad är Unga Örnar? •

Unga Örnar kämpar för att barnkonventionen ska respekteras och för att alla barn ska få en bra start i livet. Unga Örnar är arbetarrörelsens barn- och ungdomsorganisation och de brinner för jämlikhet och barns rätt till fritid. Unga örnar i Uppsala startades för ungefär två år sedan.

är en paraplyorganisation för Unga Örnar och andra socialistiska ungdomsförbund runt om i världen. De ville utbilda ungdomar om kooperativ och visa dem lite hur sådana kan se ut. Manchester var därför det perfekta stället att hålla denna kurs då staden är packad med olika sorters kooperativ. Victoria fick tillsammans med några andra besöka tre stycken väldigt olika kooperativ. Det var ett tryckeri där alla delade upp arbetet och vinsten. Eftersom de som jobbar där har en gemensam värdegrund så kan de lättare säga nej till att trycka upp saker som de själva inte tycker är bra. Ett exempel var när en politiker från BNP, som är Englands mest konservativa och främlingsfientliga parti, ville trycka upp affischer hos dem. De vägrade eftersom partiet stod för något som var emot deras värderingar. Förutom föreläsningar och besök hos olika kooperativ så fick Victoria och de andra träffa en massa nya människor och uppleva Manchester i åtta dagar. Unga Örnar är en organisation där det händer många olika saker som ska lätta upp ungdomars vardag och fylla deras fritid med roliga och intressanta aktiviteter. De arbetar för barn och ungdomars rättigheter. Grunden ligger i mänskliga rättigheter och socialism. Men de är tydliga med att de är en opolitisk organisation som välkomnar alla. - Alla ska känna sig välkomna, det ska inte finnas några hinder alls, därför är det heller ingen medlemsavgift här i Uppsala. Hon ser fram emot sitt år som ordförande, då hon nyss blivit tillvald. Hon känner redan nu att hon har större möjligheter att peppa och lyfta fram folk och deras idéer. När vi frågar henne hur hon ser på framtiden, svarar hon som så många andra ungdomar att hon håller på att fundera ut det fortfarande. Men det ser ljust ut för Victoria Bull.

11


» VÄRLDEN| INTERVJUER

Uppsalaungdomar på vift Att världen har blivit allt mer tillgänglig har gjort att allt fler ungdomar redan i unga år väljer att resa utomlands för att upptäcka världen. Här är fyra röster som berättar om sina upplevelser utanför Sveriges gränser.

Plugga i solen

tornet

P

Eiffel r e d n u g lug

Fransk shopping

Malin Nyberg, 17, Spanien Sommaren var slut och höstterminen startade ännu en gång, men inte för alla. Medan Malin Nybergs kompisar började andra året på gymnasiet hade hon fortfarande några veckors lov kvar tills det att planet till Spanien skulle lyfta. Malin går på Svenska skolan Costa del sol i Fuengirola och skolan är precis som det låter, en svensk skola med svenska elever placerad utomlands. Därför är inte heller skillnaderna så stora förutom att man så klart har mer spanskaundervisning samt att dessa lärare endast pratar spanska. Från att ha haft spanska endast några gånger i veckan hemma i Sverige, till att ha det som en del av vardagen är en ganska stor omställning. – Det är svårt att lära sig språket då spanjorer pratar snabbt och mycket högt och därför är det även väldigt svårt att få en syl i vädret, man måste våga ta för sig mycket och umgås med spanska ungdomar, säger hon. Egentligen är det nästan bara hemma, med sin spanska värdmamma, som hon pratar spanska eftersom de flesta hon um12

gås med också är svenskar. Att umgås med så mycket svenskar tror hon även är en bidragande faktor till man inte kan så mycket spanska som man borde efter att ha bott i Spanien i nästan ett år men hon tycker ändå att hon lärt sig väldigt mycket, det beror helt på hur mycket tid man väljer att lägga ner på det. Det som Malin tycker är speciellt med Spanien är framför allt tapasen och festerna. Skillnaden mellan maten i helhet är att de steker allting i olja, istället för smör, har olja på salladen och en del spanjorer dricker till och med olja säger hon. Man äter också bröd till kött istället för ris eller potatis och en måltid utan bröd är för spanjorerna mycket konstigt. Någonting som hon också berättar om som är väldigt annorlunda jämfört med i Sverige är skolmaten. – Vi får inte lägga upp mat själva utan det gör kocken. I Spanien har man nämligen en regel att man inte får ta skolmat själv och kocken lägger upp mat efter hur mycket man behöver, de har bestämt antalet kalorier per elev.

Att flytta utomlands och lämna allting bakom sig är så klart väldigt nervöst men nu trivs hon så pass bra att hon istället inte vill åka tillbaka hem. – Allt är bättre här, det är sol hela tiden, man slipper det dystra mörkret och man gör hela tiden saker tillsammans med sina kompisar. En annan sak som hon tycker är en stor fördel med livet i Spanien är att det är så nära till allting. I Sverige är man tvungen att ta buss överallt eftersom det är så långa avstånd men i Spanien har man nära till både skolan, uteställen, affärer, restauranger, stranden och vänner på samma gång. Dock så är spanjorer alltid sena och kommer alltid senare än man bestämt eftersom att de inte brådskar i onödan. Det är vanligt att de kommer 1-2 timmar försent,± berättar hon humoristiskt. Malin hade egentligen sökt stipendium för att studera vid Svenska skolan i England men blev istället förflyttad till Spanien, men nu i efterhand så är det ingenting som hon är ledsen över, för detta blev enligt henne så mycket bättre! Olivia Grönman


VÄRLDEN| INTERVJUER

Rast i Fuengirola

Skolkorridoren i Utah

ing

Homecomm

Vardagen på andra sidan jorden Adam Olsson, 17, Brasilien När skolan började igen efter sommarlovet och alla elever återvände till klassrummen befann sig Adam i Brasiliens huvudstad, där han tillsammans med sin familj skulle spendera de kommande fyra åren. Efter att ha levt i världsmetropolen Brasília i 8 månader delar han nu med sig av sin upplevelse och sina nya tankar. Adam går på American School of Brasília, som är en amerikansk skola där ungefär hälften av alla elever är brasilianer och resten är barn till diplomater från olika länder. När Adam ska berätta om skillnaderna mot skolan i Sverige så berättar han att relationen till lärarna är bättre i hans skola, men att det antagligen inte är så i vanliga brasilianska skolor. Han berättar även att eleverna är mer studiemotiverade, jämfört med hemma i Sverige. – Eleverna här är mer ambitiösa, folk vill verkligen studera, förklarar Adam och berättar hur nästan alla elever väljer att skriva SAT’s, USA’s motsvarighet till högskoleprovet, för att de vill studera på college i USA. – Ingen vill stanna på brasilianska uni-

versitet. När det kommer till det sociala livet, berättar Adam att det är väldigt likt livet i Sverige. Man umgås, hemma hos vänner, på festivaler eller på restauranger eller barer. – Men man kan inte vara ute efter klockan 6, förklarar Adam. För även om det sociala livet är nästan detsamma som i Sverige finns det saker som skiljer de två länderna åt. När Adam får frågan om drogkulturen i Brasilien berättar han att det tyvärr finns mycket droger i landet, och att det är en av anledningarna till att man inte är ute om kvällarna. - Man kan knappt göra något i Brasilia, man måste vara inomhus ifall man vill leva, tilläger han skämtsamt. Andra skillnader i samhället är korruptionen, som ständigt är aktuell. Adam menar att det syns att alla skattepengar inte går tillbaka till samhället. – Infrastrukturen är sämst. Bussar och tåg kan man inte ta om man inte vill bli rånad. När Adam får frågan om vad han saknar mest med Sverige svarar han att han saknar både parker och infrastruktur, just för att

de två sakerna i Brasilien går hand i hand med rån, våldtäkter och droger. Han berättar även att han saknar sina vänner och att kunna vara ute om kvällarna. Men när han får frågan om vilket land han föredrar så blir det svårare att svara. – Jag kan faktiskt inte välja, båda har för- och nackdelar, svarar Adam. Den brasilianska kulturen räknar han som en fördel. Han menar att kulturen är väldigt välkomnande och accepterande. Kriminaliteten och våldet räknar han som en stor nackdel, och berättar om hur han var tvungen att lämna en karneval redan tidigt på kvällen då det svingades glasflaskor mot människors huvuden. Men visst saknar han Sverige. Adam berättar att det känns underbart att åka tillbaka till Sverige i sommar och att få träffa sina vänner igen. – Jag har saknat Sverige på den nivån att jag lyssnat på Evert Taube, ABBA, Per Gessle och Ted Gärdestad, berättar Adam och sammanfattar på det sättet sin längtan hem till Sverige. Annie wattman

13


» VÄRLDEN| INTERVJUER

Picknick under Eiffeltornet Anna Hovstadius, 17, Frankrike När Anna gick i nian började hon läsa en blogg som snabbt fångade hennes uppmärksamhet. Bloggaren var en klasskompis till Annas storasyster som för tillfället var på utbytesår i Paris. Hon började snart följa fler utbytesstudenters bloggar och insåg snabbt att hon själv ville åka. Hon började räkna ner tills det var hennes egen tur att få söka och när möjligheten kom tvekade hon inte. När hon väl kommit in skapade hon sig snabbt skyhöga förväntningar på hur hennes år skulle bli och såg framför sig hur hennes år antingen skulle bli himmel eller helvete. För Annas del blev det som tur var himmel och hon trivdes från första början i Paris. Snabbt blev hon en del av värdfamiljen som ofta tar med henne på utflykter och resor. Men även om hon trivs med att ha en så

bra relation med sin värdfamilj tycker hon ibland att det kan bli lite pressande. Hon känner emellanåt att de har förväntningar på att hon ska spendera mer tid med dem än vad hon känner att hon har. Hon har inte heller friheten att stänga in sig på sitt rum när hon vill vara ifred eller är på dåligt humör, något hon varit van vid i Sverige. I Paris förväntas hon istället klistra på ett leende och umgås med familjen. Hon ser även andra skillnader mellan Paris och Uppsala. I den franska skolan råder det både klädkod och mobilförbud samtidigt som det för majoriteten av utbytesstudenterna även är svårare att ta sig dit. I en storstad som Paris är många bundna till att ta metron medan det i Uppsala ofta går att ta cykeln dit man ska.

Men trots att det finns en del negativa saker med att bo i Paris tycker Anna att de utan tvekan vägs upp av de fördelar parislivet har. Livet som utbytesstudent blir aldrig tråkigt och vardagen präglas av fikastunder på små franska caféer medan helgerna fylls av nattklubbsbesök och picknickstunder under Eiffeltornet. Förutom att hon självklart utvecklats mycket i språket anser hon sig även ha vuxit som person och fått ett bättre självförtroende än innan hon åkte. Hon uppmanar alla som funderar på att söka till att göra det. För trots stunder av hemlängtan och saknad är hon säker på att hon upplever saker som kommer bli minnen för livet. – Så sök, sök, sök! Du kommer få det bästa året i ditt liv! Tora Odin

“Jag vill uppleva mycket” Eira Eksvärd, 17, USA Efter ett år i Etiopien trodde Eira Eksvärd inte att hon skulle ut och resa mer innan gymnasietiden var över, men när flera av hennes klasskompisar började söka till utbytesår och trissade upp varandra blev även Eira sugen på ännu ett år utomlands. – Idén har alltid funnits i familjen, berättar Eira om tanken på utbytesår. Så när hon bestämde sig för att bo ett år i USA kom det inte som någon stor överraskning för familjen. Faktiskt åkte Eiras mamma till USA när hon var i Eiras ålder, konceptet var alltså inte helt främmande. Det enda som gjorde att Eira tvekade inför att resa till en början var just att hon precis ett år innan kommit hem från sin Etiopienresa. Hon hade under cirka ett år bott där med sin mamma och syster. Men när en kompis kom hem från sitt utbytesår i USA och nöjt berättade för Eira hur det var, och klasskompisar började prata om att åka, kän-

14

de Eira att hon ändå ville åka. Gymnasiet skulle ju finnas kvar när hon kom tillbaka. – Jag vill uppleva mycket, det är väl bra att börja redan nu, resonerar hon. Livet i West Valley City i Utah känns nu som vardag för Eira, vilket det faktiskt har blivit. Men det är, trots det, en hel del som är annorlunda från Sverige. Skolan är till exempel olik den som finns här. – Hela systemet är helt annorlunda. Det känns som om de satsar på kvantitet istället för kvalitet. Bara man gör allt man ska får man bra betyg, sen det man skrivit eller så behöver inte vara i toppklass. Klassystemet är också annorlunda. Man har inte en klass som har alla lektioner tillsammans utan det är nya människor i varje ämne. Det gör att man träffar mer människor men att det samtidigt kan bli svårt att hitta riktigt nära vänner. – I Sverige blir man ihoptvingad med

sina klasskamrater och måste då i princip hitta bra vänner där, så är det inte här. En annan skillnad med skolan är att de måste betala eget material, som i Sverige skulle vara gratis. Till exempel måste hon själv betala materialet till sin wood working class. Också lunch måste man köpa själv. Eira blev dock glatt överraskad över utbudet. Det visade sig finnas en salladsbar och frukt i matsalen och inte bara fet snabbmat, vilket man lätt kan associerar till USA, även fast detta också finns där. Eira saknar förstås Sverige, men har inte haft någon överväldigande hemlängtan. Det hon saknar mest från Sverige är helheten. – Kompisarna, friheten och kulturen också. Fastän det kanske inte är så stor skillnad egentligen är USA fortfarande borta och Sverige hemma. Lisa Lundström


» VÄRLDEN| INTERVJUER

Språkresa ett alternativ till utbytesår Linn Fornwall, 18 år, åkte till USA på språkresa.

A

tt åka iväg ett helt år till ett främmande land kan för vissa kännas lite tidskrävande och överväldigande om man inte är van vid att resa. Då kan man åka på språkresa där man, tillsammans med en grupp andra ungdomar i samma situation, får upptäcka ett främmande land med allt vad det innebär. Det gjorde Linn Fornwall som berättar om hennes upplevelse när hon bestämde sig för att på helt egen hand ge sig iväg till USA med STS språkresor. Hur gick din resa till och varför valde du att åka på just det sättet? – Jag åkte till östkusten i USA sommaren 2013. Vi började i Boston och sen bilade vi ner till Miami. Vi åkte i små minibussar där det fick plats för femton personer i varje buss, vilket var ganska varmt och trångt. Jag valde den här resan, dels för att det lät roligt att åka på en roadtrip, men också för att det är många andra som också väjer att åka själva på en sådan resa. Eftersom jag reste själv så tyckte jag att det var ett bra resesätt med buss då man kommer närmare varandra än om man skulle bo hos en värdfamilj. Det blir som en trygghet att veta att man kommer tvingas vara med varandra så att man inte blir ensam. På vilka sätt matchade resan dina förväntningar och på vilka sätt gjorde den inte det? – Det var väldigt, väldigt mycket bilande vilket man kanske borde ha tänkt på men inte riktigt gjorde. Och ledarna planerade inte dagarna så bra. De tänkte nog också att bilandet inte skulle ta så mycket tid, men det gjorde det ju. Så på många ställen hann man inte med allt det som man hade velat och på vissa ställen ville man ha mer tid och man hade lika gärna bara kunnat åka förbi vissa. Men samtidigt såg man delar av USA som jag tror att man inte ser om man inte reser på ett sådant här sett. Som till exempel campingplatser som var väldigt kul. Det var ju också några saker som var planerade, som till exempel att ta färjan ut till Liberty Isand i New York och att gå Washington illumination tour i alla Lincoln monument och så vidare. Blev du bättre på engelska efter din språkresa? – Vi delades in i tre grupper och den grupp jag var i var det bara svenska tjejer och en svensk ledare. Sen var det en amerikansk ledare också men du kan ju tänka dig att det blev ganska mycket svenska pratat. Jag pratade ganska mycket med den amerikanska ledaren också för att jag tyckte det var kul, men de flesta pratade knappt någon engelska alls. Egentligen borde det kallas för upplevelseresa, det är inte riktigt en språkresa. Kajsa Rytenberg

15


» VÄRLDEN| ARTIKEL

Vill man kan man! Vi har pratat med Mac Debran som kom till Sverige som 24 åring. Han lämnade sitt hem, sin familj och sitt jobb för att komma till vårt avlånga land. Här började en lång period i hans liv av utbildning. Idag bor han i Uppsala och jobbar som familjeterapeut. Nu har han det mycket bättre än vad hade haft det i Iran men han glömmer inte heller bort sitt hemland, han skickar bidrag genom sin mamma till människor i behov. Maja Illes & Saga Svanström

M

ac Debran kom till Sverige i slutet av 3e november 1989. - Sådant kommer man ihåg! Det är som att bli på nytt född! sa han. Resan hit var krånglig eftersom han kom illegalt, han kunde alltså inte skaffa visum för att komma hit. - Jag hade en falsk identitet, jag var en Italienare med namnet Macimo Vincent född i Gallipoli. Det var för att smugglarna skulle kunna få ut oss. Vi åkte genom Turkiet, Singapore och Ryssland till Sverige. Så tillslut hamnade jag i Sverige. Först kom han till ett läger i Karlslund i väntan på att bli placerad någon annanstans. Sedan blev han flyttad till kusten i Öregrund där han bodde på ett sommarhotell som de använde som flyktingförläggning. I väntan på uppehållstillstånd hann Mac etablera sig som tränare i en brottningsklubb. - Jag jobbade och även tävlade för den klubben, hade flickvän och levde ett normalt liv.

»När jag kom hit var jag ingen. Han fick vänta i två år och efter att ha blivit avvisad en gång, för att han inte hade skäl till att stanna och överklagat, fick Mac sedan uppehållstillstånd. 1991 började han på gymnasiet även fast han pluggat arkiktektur i Iran. Han ville i början av sitt nya 16

liv bli gymnastiklärare eftersom han höll på med sport. För att kunna plugga vidare var han tvungen att ha b.la. biologi. - Så för allmänbehörighetens skull och biologins skull läste jag, på nytt, vårdlinjen på Bruksgymnasiet till mentalskötare/ undersköterska. Jag gick som 24 åring på gymnasiet med 15 – 16 åriga tjejer. Det var väldigt lärorikt för jag hade blivit osäker på nytt, jag hade varit självsäker, haft ett jobb, en status och ett liv, jag var någon. Jag var bland de fem, sex bästa i min viktklass inom min idrott och jag hade ett yrke och ett jobb och var verkstad ledare över 72 personer innan jag kom till Sverige. När jag kom hit var jag ingen, det var speciellt. Mac berättar att om det man kallar den olyckligaste perioden i Iran. Han var 13 år gammal och på väg ut i världen. Landet var också på väg att moderniseras. Det fanns diskotek, nattklubbar och väletablerade semesterorter. Just precis när han var i den åldern då han skulle få njuta av alla dessa härligheter kom revolutionen. Det hände under en tid i hans liv då han skulle få ha kul och njuta av livet. Mac kanske inte vekar bitter över det idag men man förstår hur snopen man blir när man berövas sin ungdom. - Under just den tiden man ville utforska sig själv och omgivningen kom revolutionen. Så när det var dags för oss ungdomar att njuta av livet till fullo fick vi ingenting. Hans familj är stor och alla var överlag vänsterriktade och ateister, alltså icke troende, vilket inte var rätt då. - Då glider man i politiken, jag var ung och passade inte i systemet.

Han var med och protesterade och delade ut flygblad men var inte jättemycket politiskt aktiv. Mac förklarar att man ständigt känner sig jagad av staten. Han blev också tagen och satt i fängelset ett flertal gånger. Det kunde vara en till sex nätter där de torterade honom. På den tiden var allt, tack och lov, antecknat på papper och inte på datorn. Hade man blivit registrerad hade man inte kunnat fly men då kunde man det. Så han lyckades fly undan genom att flytta till en annan stad tills han tröttnade på att fly. Han gjorde militärtjänstgöring vid fronten i Iran-Irak kriget och den sista gången han togs till fånga bestämde han sig för att sticka. Han orkade inte gömma sig och dölja sina åsikter längre, han förstod att det skulle komma fram. Han var 24 år när han lämnade sitt liv bakom sig och ett krig och flydde till Sverige. - Det här är inte ett liv! Så här kan man inte leva, sa han. Det var idrotten som var livlinan för honom och hade han inte haft brottningen hade han aldrig varit där han är idag. Träningen och skolan var hans liv och utan det hade han inte klarat sig. Han hittade människor som kunde smuggla ut honom och fixa biljett ut ur landet. Resan från Iran till Sverige kan inte ha varit lätt men han är glad för att han är här idag och har också lärt sig att livet är en jobbig resa. Nu har han familj och bor i Uppsala. Hans två söner har tagit över stafettpinnen och utövar judo. Mac är väldigt stolt över dem.


» VÄRLDEN| ARTIKEL

Vet vi vart pengarna går?

M

ac har en väldigt stor familj i Iran, men han och hans bror är de enda som bor i Sverige. Macs mamma, Betti har gått i pension och spenderar sin tid med att hjälpa andra i nöd istället. - Mamma lyssnar på folk, och de som är i behov kommer ofta till henne om de behöver hjälp, säger Mac som själv skänker pengar via sin mamma. Betti samlar in pengar för byarna runt om i norra Iran, för det mesta är det unga kvinnor som ska gifta sig och behöver pengar. I Iran är det väldigt vanligt att kvinnans familj ska stå för kostnaden för bröllopet, och även allt som paret kommer att behöva i hemmet, all inredning till exempel. Kvinnorna ska också ha med sig startpengar, och det är dem som Mac har bidragit med. Ju mer “gåvor” kvinnan har med sig desto mer respekt får hon i det framtida äktenskapet. Pengarna som Betti får in går direkt till den person som har bett henne om hjälp.

- Jag ger pengar till henne istället för att skänka till någon organisation, då jag inte vet exakt vad pengarna kommer att användas till, berättar Mac. Människor har idag ofta lågt förtroende till hjälporganisationer, för att det är så mycket skriverier om att alla pengarna inte går dit de ska. Man vet inte vad som stämmer och inte stämmer i artiklarna, men det gör att många blir skeptiska till att skänka pengar om de inte är helt säkra på att de går dit man hade tänkt sig. -Mamma kan ringa och berätta om någon som hon vill hjälpa, och frågar om jag vill skänka pengar, och då är det alltid anonymt bidrag, för att de inte ska känna att de är i skuld till någon, berättar Mac. Att ha direktkontakt på det här viset kan kännas som en trygghet och det är fruktansvärt dåligt att många inte känner tillit till olika hjälporganisationer längre, och det borde bli en förändring på det så snart som möjligt.

Macs Utbildning • • • • • • • • • • •

Studerade väg-vatten arkitektlinjen i Iran Gick på bruksgymnasiet och läste till mentalskötare/ undersköteska i 2-3 år Vikarierade som idrottslärare Arbetade som specialgymnastiklärare och personlig assistent Arbetade som familjebehandlare inom socialtjänsten i Uppsala Kurs i nätverksutbildning Psykodynamisk utbildning två år Utbildning familjeterapeut tre år Legitimerad psykoterapeut Utbildning familjebehandlare två år Arbetar idag som familjeterapeut och är handledare för en arbetsgrupp på Valsta Skolan 17


» VÄRLDEN| YTTRANDEFRIHET

Censur - en vardag för många Yttrandefrihet, en rättighet som blivit en självklarhet för de flesta i Sverige. Det är vanligt att ta det för givet, och det är både på gott och ont. Att kunna få vara frispråkig och uttrycka sina åsikter är viktigt för att vi ska kunna upprätthålla ett demokratiskt statsskick. Ellen Kihlström

V

år tillgång till Twitter, Facebook, Instagram, Flashback och övriga Internet spelar stor roll i varför vi i Sverige är så öppna med våra åsikter och vågar kritisera makthavare. Så för att vi ska kunna skriva vad vi vill på sociala medier, i tidningar och säga vad vi vill i TV och radio krävs det att vårt land gemensamt lever under filosofin att alla har rätt att uttrycka sig om det inte kränker en annan människa.

18 18

FN:s deklaration formulerar yttrandefrihet : ”Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.” Denna beskrivning krävs alla FN:s länder

att följa (Eurpoakonventionen har en liknande artikel), men anvisningarna för hur yttrandefriheten ska upprätthållas är öppna för tolkningar. Europakonventionens godtagbara anledningar att begränsa yttrandefriheten är följande: • hänsyn till den nationella säkerheten • den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten • till förebyggande av oordning eller brott • till skydd för hälsa eller moral • till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter • för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet Dessa godtagbara anledningar ger makt-


VÄRLDEN| YTTRANDEFRIHET

galna regimer spelrum att tänja på gränserna. I många länder runt om i världen är yttrandefriheten en lyx och absolut inte en rättighet man tar för givet. I dessa länder censurerar regimer och makthavare kritik och ”opassande” åsikter på sociala medier, böcker, tidningar, TV och andra forum där det offentliga har chans att opponera mot makthavarna. Turkiet, Kina, Eritrea, Nordkorea,Yemen, Filippinerna, Ryssland, Italien är länder som inte följer restriktionerna om yttrandefrihet.Tyvärr är listan på länder som inte följer restriktionerna fullt ut näst inpå oändlig. Staten och stora korrupta företag tar till diverse metoder för att få ökad kontroll på landets befolkning och marknad. Som tidigare nämnt blir Twitter och andra forum, där det offentliga kan uttrycka sina åsikter, bannlysta av stater och regimer. För makthavarna blir det en fråga om ”stabilitet” snarare än yttrandefrihet, och tyvärr sätter de den här så kallade ”stabiliteten” före de mänskliga rättigheterna. I länder som Ryssland censureras myndighetskritis-

ka uttalanden, men det sker tyst och under lång tid under Putins styre. Ryska böcker som enligt staten är kapabla att väcka missnöje hos den ryska befolkningen låter man inte publiceras i landet, staten sållar sakta men säkert bort alla former av kritik mot regeringen. Medan i andra länder, som till exempel i Turkiet, blir censur ifrågasatt och uppmärksammat så fort den uppstår. Ett exempel var när premiärminister Erdogan stängde av Twitter efter att ljudinspelningar läckts på det sociala nätverket avslöjat korruption i Erdogans inre krets. Det blev fort ramaskri om kränkningar som sker varje dag i länder som Kina och Ryssland. När staten får kontroll över forum, där de egentliga härskarna ska vara det offentliga, raseras chansen att opponera sig mot högre makter. Det är på Facebook de flesta demonstrationer förbereds och arrangeras. När man då tar bort platser för grupper att konversera skadar man till slut det demokratiska styrelseskicket. Utan yttrandefrihet skulle Sverige inte

vara Sverige, det vet vi alla. Men eftersom det råder yttrandefrihet och har gjort under lång tid faller det lätt i glömska. Vi glömmer att utnyttja denna rättighet till fullo och glömmer att vi måste kämpa för och förbättra den varje dag. Även om censur blir skrämmande vanligt tror jag inte att den håller på att ta över. Jag tror snarare att yttrandefriheten är i en förändringsprocess. Våra åsikter har aldrig varit så synliga som de är idag. Makthavare har alltid försökt kontrollera vad som skrivs och sägs, kruxet för dem är att de idag lättare kan bli påkomna av det offentliga p.g.a. sociala medier. Förhoppningsvis går världen i rätt riktning även om det oftare uppmärksammas på nyheterna hur människor behandlas brutalt efter att utryckt sina åsikter. Men vi kan inte fortsätta förlita oss på Internet. Om regeringar fortsätter att stänga ner sociala medier och andra forum, som är relevanta för demokratin, är vi tillbaka på ruta ett. Vi kanske måste hitta nya vägar för yttrandefriheten att överleva på nätet.

Vad är yttrandefrihet? Yttrandefrihet är något som många talar om men vet alla vad begreppet betyder? Yttrandefrihetsgrundlagen skapades år 1991 och är Sveriges yngsta grundlag. Lagen innebär att man har rätten till att få framföra sina åsikter offentligt utan att någon lägger sig i. Denna frihet omfattar tal, skrift, bild osv. Sammanfattningsvis kan man säga att man har möjligheten att uttrycka sin åsikt och bilda opinion i olika frågor så länge det inte kränker en annan medmänniska.

19 19


» KULTUR| REPORTAGE

SWEAT med svettfobi D

et är en regnig tisdagseftermiddag och jag hinner knappt sätta fingret på ringklockan innan Edvin Englund, gitarrist i bandet SWEAT, slår upp dörren och hälsar oss välkomna. Han visar oss in i köket och säger att vi kan slå oss ner runt köksbordet, medan han själv går in i ett litet rum intill köket för att i nästa sekund komma tillbaka med en gitarr i handen. Han spelar några svängiga bluesriff för oss innan han kommer och sätter sig vid bordet med oss. Under slutet av sommaren fick Edvin Englund ett erbjudande om att låna en replokal, som hans kusin var hyresvärd för. Han tackade genast ja och bestämde sig för att bjuda dit lite vänner för att jamma lite. – I början var det mest en kul grej, ingenting som var planerat direkt, sedan har det bara fortsatt helt enkelt, berättar Edvin. Idag får bandet hjälp av ett studieförbund med att betala hyran för replokalen, som ligger ute i Rickomberga. – Den är sjukt mysig, men den ligger bredvid en karateklubb så det luktar alltid väldigt mycket svett när man ska gå dit. Det kan man dock se som något positivt, det var nämligen på grund av det vi kom att döpa oss till SWEAT, flikar Edvin in. 20

Vera Kjellman

Studieförbundet har även hjälpt bandet med andra saker, till exempel med att fixa gig när de känt att de blivit sugna på att framföra sin musik inför publik. – Förutom Musik Direkt har vi egentligen inte haft så många spelningar, jag gissar på att det ligger runt tre, fyra stycken, men vi hoppas självklart på att det blir fler längre fram, säger han. Sina spelningar gör de reklam för genom att skriva om dem på sin facebooksida. De lyckas även sprida informationen om spelningarna genom att bjuda in sina vänner, som i sin tur bjuder in eller tar med sina vänner för att komma och kolla på bandets spelningar. – Jag tror att det är mycket på grund av att vi bjöd in så många vänner till Musik Direkt som vi vann tävlingens publikpris, men det kan också ha att göra med att vi har så otroligt roligt på scenen, och att det smittar av sig på publiken. Publikpriset bestod av ett presentkort på en musikaffär, som killarna bestämt sig för att köpa nya trumsymbaler för. Om det blir något över så ska de försöka att investera i ännu mer musikprylar som kan gynna bandet. Bandet består idag av Oskar Rangstedt,

som står bakom micken, Axel Lindroth på basen, Samuel Thalin bakom trummorna samt Edvin Englund och Nicholas Dürr på varsin gitarr. – Vi har alla väldigt olika erfarenheter av musik, och har egentligen ganska varierade musikstilar, det blir därför lite som en blandning av rock, funk och reggae. Något som vi alla har kommit överens om är dock att Red Hot Chillipeppers är som en slags förebild för oss. Vi fick en gång höra att man kan likna oss med en bilkrasch mellan Bob Marley och Red Hot Chillipeppers, där SWEAT är resultatet. Edvin berättar att det, i och med de olika musikstilarna, ibland kan uppkomma små konflikter när de skriver låtar. Oftast är det någon som skrivit en text hemma, som de sedan tillsammans bygger upp musik till. Blir det för mycket konflikter kring en låt så brukar det inte bli mer än att de skrotar den, eller gör något litet kul av den. Framöver vill bandet fortsätta med att skriva låtar och leta fler gig, för att senare till hösten kanske få spela in på riktigt, i en riktig studio. – Vi tar det lite som det kommer, vi har iallafall planer på att vara med i Musik Direkt nästa år igen.


» MUSIK| REPORTAGE

En länsfinal full av fest på scenen M

Gustav Thunberg

kus. Tävlingen går ut på att locka ungdomar att individuellt, eller i grupp skapa något genom musik, samt att ge ungdomar en chans att nå ut med sin musik. På Musikdirekts hemsida skriver man att själva idén bygger på respekt, respekten för ungdomar som vågar utvecklas, och som har modet att visa det på en scen inför andra. Tävlingen är till för ungdomar mellan 13-19 år och alla genrer är, och har alltid varit välkomna.

det bjöds på 13 akter där grupperna och artisterna fick max tio minuter på sig att göra ett framträdande. Precis som i många andra tävlingar inom musik, så handlar det även i Musikdirekt mycket om att charma publiken, och med det lyckades majoriteten av de 13 grupper som framträdde. . Reddire lyckades göra scenen till ett enda stohej vilket var roligt att se för publiken även om metalcore inte är genren för alla, medans Anna Grelle lyckades charma genom lite lugnare metoder och gav publiken två historier om smärtsam kärlek och hemlängtan att följa.

bandmedlemmarna och i slutet utropade “OCH DET ÄR VI SOM ÄR SWEAT!” samtidigt som han hoppade ner från den upphöjda plattformen menad för trummorna, och satte igång samma fest som under den korta stunden varit under uppehåll. Den andra händelsen var när gitarristen Edvin Englund gjorde publiken helt stum när han med sina tänder som helt plötsligt drog ett fantastiskt solo på el-gitarren. En enda fest kändes det som gänget ville förmedla, i vilket fall så var de det som uppfyllde salen. Med flera rop märktes det också att gänget redan skapat en fanbase i Uppsala.

Musikdirekts länsfinal, år 2014, hölls i Uppsalas Konsert och Kongresshus och bjöd på allt från grungerock till svängig blues och reggae. Musikdirekt brukar vara kända för att alltid hålla väldigt hög nivå. Redan från början, vid de tidigare uttagningarna, brukar ribban ligga väldigt högt. Denna standard höll man även detta år.

Ett gäng som lyckades charma publiken som mest var det “genrespretiga” bandetSweat. De bjöd på högkvalitativ musik men liknade även det liveuppskattade bandet Hoffmaestro på flera sätt. Två stunder i deras akt var det som utmärkte denna känsla som mest, det ena var när sångaren Oskar Rangstedt presenterade

Sweat vann publikpriset med hjälp av sin talang att charma publiken medan studiopriset gick till Resstabell. P4 Upplands radiopris gick till Tinus Stoor och dem som gick vidare till riksfestivalen i Sundsvall var 2011:s vinnare av länet, Beside the bridge.

usikdirekt är en musiktävling som har annordnats sedan år 1986, och har alltid haft ungdommarna i fo-

21


» KULTUR| MUSIK

Bolandsmusikalen – Uppsalas svar på

Broadway Sedan en vecka tillbaka har Reginateatern varit fylld med elever från Bolandsgymnasiets estetiska linjer som ger musikalen Fame. Vi flyr från kylan och kliver in genom dörrarna där vi möts av stämsång. Ninni U & Paula ACG - Som ni kan höra håller vi på och värmer upp nu, berättar Hanna Krehla, en av eleverna som deltar i årets musikal Fame. Hanna leder oss genom byggnaden och försöker på vägen hitta folk som har tid att prata med oss. Vi får reda på att vi konkurrerar med TV4 som råkar vara där samtidigt, men lyckas till slut få tag i två ivriga medverkare. På Reginateaterns övervåning slår vi oss ned vid ett bord där vi ostört kan prata med läraren Britta Röjås, statisten Luckie Uppling och medverkande Hanna Krehla om Bolands musikaltradition. Britta Röjås berättar att elever på

22

Bolandsgymnasiets estetiska linje har satt upp musikaler, som är en del av studieplanen, i ungefär tjugo år då man under ett helt läsår arbetar med produktionen och repetitioner. Efter ett flertal olika auditions, delas rollerna ut i slutet av september. Därefter följer ett halvår av övning och manusrepeterande - något som tar studieuppmärksamhet men som kan hanteras. Musikalen är nämligen en kurs som ger poäng där eleverna får betyg. Att dagarna blir långa och att nervositeten spökar är inget som stoppar eleverna. När det är dags att framträda ger man allt och lite till även om energin kanske inte alltid finns där. Trots att musikalen är något som både tar tid och tar på krafterna är det här den bransch många av eleverna drömmer om. - Det är klart jag att jag vill fortsätta, jag lever för det här! utbrister Luckie Uppling. För många av de tidigare eleverna på Boland har drömmen gått i uppfyllelse, ett flertal av dem ägnar nu sin tid åt teaterproduktion runtom i landet. Då har musikalen varit en otroligt bra erfarenhet och grund. Eleverna står för det mesta i musikal-

produktionen - de sminkar, gör kostymer, sjunger, dansar, spelar musik och bidrar till manuset. De medverkande eleverna har efter musikalens slut - och ofta stora succé massor av nya erfarenheter. - Det är ju en stor scen där man måste ta plats. Folk har ju betalat för att se en bra föreställning, förklarar Luckie Uppling. Och en bra föreställning får de verkligen. Musikalen är fylld av dans, sång - och lite kärleksscener. - När jag fick reda på att jag skulle vara med i en kysscen så tänkte jag “visst!”. Men när det väl skulle bli verklighet kändes det sjukt pinsamt och lite jobbigt. Nu har vi ju dock övat på den så många gånger att vi inte bryr oss, berättar Hanna Krehla. Musikalen är inte bara en rolig grej utan den är också viktig för skolans marknadsföring. Det är skolans kännetecken och ansiktet utåt. Evenemanget är årets höjdpunkt och anledningen till att många av skolans elever studerar där. När man tittar på repetitionerna kan man tydligt se att musikalen, med sina fyrtio medverkande, håller en utmärkt kvalité.


KULTUR| MUSIK

Repetition inför kvällens föreställning (8/4)

Hanna Krehla och Luckie Uppling

Repetition inför kvällens föreställning (8/4)

23


» KULTUR| MUSIK

Musikens roll geno Kommentar: ‘‘Den musik man växte upp med, blev en del av ens unga liv och bildade i mitt eget fall, en bakgrund, som alltid var aktuell och som inspirerade till val av intressen gällande historia, politik, samhällsengagemang och inte minst politiskt ställningstagande, i en tid där till exempel Vietnamkriget härjade och statsminister Olof Palme deltog i protesttågen mot USA:s imperialistiska utrikespolitik i Sydostasien.’’

60-talet

Lisa Wolf, pensionär, f.d rektor på Eriksbergsskolan Lisa Wolf har sitt ursprung i Överkalix och gick på Hermelinsskolan i Luleå. Reallinjen var hennes inriktning som fokuserade på språk och kultur. Som andra klasskamrater, fick Lisa lyssna väldigt mycket på rockmusik när den amerikanska rockstormen svepte fram genom Europa. Bland många artister var Elvis Presley Lisas favorit. Budskapet i texten ‘‘Love me tender’’ är vänligt och kärleksfullt. Lisa har en bred musiksmak, bestående av klassisk musik, rock musik osv. Olika sorts musik kunde inspirera henne inom till exempel politik. Musiken stod som bakgrund till studierna och påverkade även universitetsvalet. 1967 klarade Lisa gymnasiet och började på universitet i Uppsala för att studiera konsthistoria, på grund av hon var förtjust i klassisk musik som Beethoven, Brahms och Tjajkovskij. 24

70-talet

Cecilia Ringmar, språklärare på Rosendalsgymnasiet

många olika språk och lära sig känna kulturer från andra länder. Under gymnasietiden engagerade hon sig som ordförande för kulturförening ‘‘Artis Amici’’ som höll på med teater, musik och språk då och då. Carole King, Led Zeppelin och The Swingle Singers är några av de mest populära musikerna och grupperna på den tiden. Bland annat var Carole King och The Swingle Singers några som Cecilia var förtjust i och fick mycket inspiration till körsången, men även till sin egen musikgrupp som kallas för ‘‘Pigor och dränger’’. Musikgruppen spelade in två skivor från 1973 tills 1988. Inom humanistisk musikestetisk linje på Katedralskolan är konst-och musikhistoria ett obligatoriskt ämne och skolan erbjöd sånglektioner gratis vilket var extra underbart för elever som också var musikintresserade. Cecilia läste ryska och deltog i många kulturella aktiviteter. Medan hon studerade, lyssnade hon på sång och läste poesi på ryska. Som språklärare anser Cecilia att ‘‘Språk är musik, det finns kopplingar’’. Musiken var inte bara ett fritidsintresse vid sidan om, utan också ett viktigt hjälpmedel till språkstudier. Efter att Cecilia lämnat gymnasiet är musik fortfarande en stor del av hennes liv, hon brukar gå på konsert, lyssna på radio och skivor, och sjunga ofta, fastän inte som då i grupp. Kommentar: ‘‘Jag lyssnar på musik, dansar

Cecilia Ringmar, lärare på Rosendals- och sjunger varje dag. Jag kan inte leva utan gymnasiet och är engagerad i språkundervisning. Hon gick på Katedralskolan i Uppsala och tog studenten 1974. Musiken har åtföljt hennes uppväxt. Hon läste humanistiskt halvklassiskt program, där hon fick läsa

musik!’’


» KULTUR| MUSIK

om tiderna Jason Chen

80-talet

90-talet

1988 i Nyköping och pluggade tekniskt program. Mycket tunga studier är inte den enda vägen att få en framgångsrik framtid. Att satsa på musikområdet hade alltid varit hans önskemål sedan han började spela piano och gitarr. Sent på 80-talet var Mike Stern, Charlie Parker och Miles Davis tre underbara musiker i hans värld. Skolans tekniska program hade inte musik i studieplanen vilket gjorde att han saknade chans att spela sina egna låtar. Erik spelade mycket utanför skolan och kunde både utveckla hans musikteknik och umgås mycket med människor vilket blev en stor fördel för hans lärare utbildning senare. Erfarenhet i musik, umgås med lyssnare i olika åldrar och lära känna människor som har olika personligheter bidrar till en duktig musiklärare i Uppsala.

Lindi, Tanzania. Naturprogram var hans val samt lite handelskurser. Musik var en stor del av hans skolliv och det blev lätt för honom att ta in kunskap. 90-talets Lindi var inte så mycket influerad av västländsk musik förutom Michael Jackson. Afrikanska musikartister bland annat Rebecca Malope lyssnade han mest på. ‘‘Studier och musiken är två saker som inte ska konkurrera med varandra, utan snarare komplettera varandra. Fritids aktiviteter ger en vila för hjärnan, samtidigt stimulera den så att man kan ta in kunskap på ett bra sätt.’’ sa Amos. När det gäller tidsfördelningen är det väldigt individuellt vilket beroende på olika studieförmågor man har. Några år efter han lämnade skolan flyttade han till Sverige och anställd es som busschaufför. ‘‘Musiken skapar alltid inre balans för mig, ger mig ro och styrka.’’.

Kommentar: ‘‘Lyssna musik är mer än spela musik idag, musik är en del av mitt liv!’’

Kommentar: ‘‘Musik mår man oftast bra

2000-talet

Erik Zetterström, musiklä- Amos Makajula, busschauf- Johanna Andrén, musikarrare på gymnasieskolor för i Gamla Uppsala Buss tist, elev på Rytmus musiErik Zetterström gick på Gripenskolan Amos Makajula, han läste gymnasiet i kergymnasiet

av.’’

Johanna Andrén är en aktiv ungdomssångerska och gitarrist i Uppsala, men även i Stockholm. Hon är en begåvad musiker och hon fick sin första spelning när hon var 12 år. ‘‘Jag fattar nog mer och mer för varje gång jag får uppträda eller hålla på med musik att det är det här jag vill göra’’. Johanna är mångsidig, det vill säga att sjunga fina låtar och spela instrument är inte allt hon gör inom musikområdet, utan även låt-och lyrikskrivning. Allt runt omkring inspirerar henne och hennes favoritmusiker Michael Jackson och Erykah Badu gör tanken ännu mer idérik. Oavsett om det är skolan eller vardagen är musik en hel del av Johannas liv. Under skoldagen fyller musiken all hennes tid, efter skolan kopplar hon av genom att fortfarande spela musik! Aldrig känner hon sig trött på musik, ‘’Ju mer jag lär mig desto roligare blir det’’ sa Johanna utan tvekan. 25


» KULTUR| REPORTAGE

Fenomenet Podcast 2014 sägs vara “poddens” år. Fenomenet Podcast har vuxit hastigt de senaste åren. Intresset med att få lyssna och komma in i kända personers diskussioner har lockat många lyssnare och en stor bidragande faktor till det ökande intresset är Filip och Fredriks podcast, även Alex och Sigge har många hängivna lyssnare. Vad är det då som är så speciellt med podcastfenomenet?

E

n poddsändning är väldigt enkelt att publicera, man använder sig av RSSflöden. Filerna laddas då automatiskt ner så fort ett nytt avsnitt publicerats. Fenomenet Podcast beskrivs som en blandning mellan bloggande och radio. Podcast är till skillnad från radio helt gratis att sända, det gör att privatpersoner likt kommersiella företag har samma förutsättningar i teorin. Sveriges Radio började under våren 2005 att erbjuda poddradioversioner av sina program och det dröjde inte länge innan BBC började med samma sak. Idag är Itunes den ledande podcastklienten med det största utbudet av massa möjliga podcasts. Vem som helst kan lägga in sin poddsändning i registret och i samband med den första lanseringen av Itunes som hade stöd för poddsändningar hade antalet prenumeran-

26

Jonas Ekegärd Ståhl ter ökat drastiskt. Utvecklingen i dagens samhälle är att allt ska gå snabbt. Twitter och Vine med mera begränsar folk då det ska vara korta klipp och en tweet är begränsad till endast 140 tecken. I poddar får man däremot “obegränsat” med talutrymme och även på sina egna villkor då man lätt kan starta en egen och diktera över formatet. Fenomenet har även blivit en motpol till andra sociala medier. Det finns även många poddar som inte riktigt har ett syfte utan det är väldigt fritt där man kan prata om allt möjligt som är relevant för individen som har podcasten. Att podcast blivit så stort kan bero på att du är väldigt fri när du lyssnar på det, du är inte begränsad till en viss plats som när du kollar på en intervju på datorn eller teven.

Det enda du behöver använda är dina öron så du kan göra flera sysslor samtidigt som du lyssnar. Många tycker också att man blir lugn och nerstressad när man lyssnar på en podcast. Fenomenet ökar kraftigt och det startas nya podcasts från alla håll och kanter. Allt från kändisar som startar upp humorpodcasts till privatpersoner som startar upp vardagliga podcasts. Fenomenet podcast behövde en uppskjuts som det fick rejält i och med Filip och Fredriks podcast, två kända mediepersoner som har många tittare på sina tvprogram fick snabbt många lyssnare på sin podcast. Även Alex och Sigges podcast har fått fenomenet att växa i Sverige. Idag har de två podcasterna över hundratusen lyssnare per vecka.


» KULTUR| REPORTAGE

Podcasten Odden I vintras gick Wilhelm Hjelm,William Kjällman och Eskil Höglund från årskurs 3 på Rosendalsgymnasiet ihop och startade en podcasten ”Odden”. Syftet med podcastprojektet var främst att ha kul och lära sig mer om mediakommunikation . Jag har fått träffa Eskil Höglund från ”Odden” och fått en inblick i deras verksamhet. Arvid Berg

A

lla i gruppen har intresse för podcasts och har lyssnat en hel del under de senaste året. För Eskil Höglund blev det ett kul projekt att starta upp podcasten. Han följer flera podcasts framförallt ledda av stand-up komiker, han har även gjort ett antal stand-up gig och hade alltså själv en del erfarenhet i branschen redan innan ”Odden”. -Jag gillar fenomenet med podcasts. Att lyssna och sätta sig in i andras samtal är förvånansvärt intressant. Säger han. Även om det är enkelt att starta en podcast rent tekniskt krävs det mycket planering kring själva pratet och det är viktigt att skapa en bra stämning när man spelar in. Grabbarna i Odden har känt varandra några år och Eskil håller med om att det inte är helt enkelt att starta upp en podcast. Å andra sidan ska man inte överplanera och klippa för mycket tycker han. -Det fungerar inte att sätta sig vilka som helst och bara prata sig till en bra podcasts. Man måste skapa en stämning i studion eller hur man nu jobbar. Personligen tycker jag dock att man inte ska planera för mycket vad man ska säga i föreväg, då försvinner en del av charmen med podcasten. Man ska

inte veta var man hamnar när man snackar. Säger han. I våras var Eskil på fältstudieresa i Kenya som del av sitt projektarbete. Efter två veckor i fält och en hel del skrivande i skolbänken var återstod endast att berätta om sin Kenyaresa för andra gymnasieelever. Av tradition har de elever som tagit del av fältstudien redovisat resan genom en klassisk föreläsning med powerpoints och stödlappar. På senare tid har eleverna utmanat gränserna lite och redovisat när det var dags för Eskil föddes den första redovisningen i podcastformat. Det är ingen slump att idén föddes just 2014, ett år som setts som det största året någonsin för podcastfenomenet och även kallats för “podcastens år” i media. Eskil blev nöjd med resultatet. -Det kändes som ett ganska naturligt val för mig att köra på en podcast när det var dags att redovisa. Det kändes som att det blev mer personligt med en podcast än om man ska hålla på med föreläsningar. Eskil medger även att han kanske inte hade kommit på idén om det hade varit dags att redovisa för några år sedan. - Nej jag hade nog inte kommit på tanken för kanske två år sedan. Podcastfenomenet

har verkligen vuxit de senaste åren. Odden har laddat upp en handfull podcasts än så länge och det kommer garanterat att laddas upp fler i framtiden. Podcastfenomenets popularitet ser inte ut att svalna under det kommande året heller. Hur enkelt är det att göra en podcast då? Eskil svarar: 1. Ett bra snack. 2. Inspelningsutrustning. Man kan spela in på dator men om det ska låta någorlunda bra ska man använda ett ljudkort och mickar. 3. Klippning. Du behöver även något enkelt ljudprogram för klippning och någon som är någorlunda kunnig. 4. Marknadsföring. Var ska podden finnas? Odden har valt att ladda upp på onlineplattformen Soundcloud. Odden har även en twitter och en facebooksida där man kan promotea. Odden: soundcloud.com/podcastodden twitter.com/podcastodden

27


» KULTUR| REPORTAGE

Petter Bristav - om podcasts Jag har intervjuat Petter Bristav. Han är en av huvudpersonerna i den mycket populära podcasten “Till slut kommer någon att skratta (TSKNAS)”. Han, Soran Ismail och Aron Flam utgör en ganska välkänd trio med starka karaktärer. Jag ville ta reda på lite mer om den av de tre som sticker ut minst. Han som sitter i bakgrunden och fnissar och drar filmreferenser som många inte lägger märke till.

P

Ebba Nilsson, Arvid Berg

etter Bristav är 28 år och kommer ursprungligen från Skara i Västergötland men har sen sju år tillbaka bott i Stockholm. - Jag ser mig själv som en väldigt glad och utåtriktad person som kan vara lite naiv i vissa situationer.

att bara sitta och snacka skit i en timme per vecka. Sen är det ju kul när folk ger en komplimanger för podden, det sporrar en att fortsätta. TSKNAS har även hjälpt min karriär väldigt mycket. Jag har fått standupgigg och andra jobberbjudanden genom podden.

bort något från podden och därför blir samtalet mer genuint. Lyssnare har beskrivit det som att man får tjuvlyssna på när tre-fyra vänner sitter och har ett trevligt samtal och därför känns det som att man är med i samtalet och att man känner personerna som pratar.

Bristav startade TSKNAS tillsammans med Soran Ismail då de båda var nyfikna på mediet eftersom när de startade så fanns det typ inga kända podcasts. -Filip och Fredrik hade precis börjat strax innan oss, så vi visste inte riktigt vad vi gav oss in på.

TSKNAS är en av landets största och mest populära podcasts och många menar att det är tack vare gruppens andra medlem Soran Ismail, som slagit igenom i stand-up världen och är aktuell med sin turné “En skam för Sverige” tillsammans med Magnus Betnér, som podden blivit så populär. Bristav instämmer.

Podcastfenomenet är populärare än någonsin, jag frågar därför Bristav vad han tror är den största anledningen till den växande populariteten.

Många undrar hur man orkar hålla motivationen uppe för att spela in en podcast varje vecka. Men för Bristav är det inga problem. -Det som motiverar mig att fortsätta med podden är att jag tycker det är så trevligt 28

-Vår podcast har blivit populär främst genom att Soran är känd. Det gjorde att vi blev ganska stora tidigt. Sen tror jag att folk uppskattar vår podd för att vi inte klipper

-Jag tror podcasten som medie har blivit populär eftersom den är väldigt lättkonsumerad. Sitter du på en buss i en timme varje dag till jobbet? Jamen lyssna på en podcast så försvinner den timmen snabbt. Jag lyssnar själv på poddar när jag är ute och går eller på gymmet.


» KULTUR| REPORTAGE

6 snabba frågor till Petter Bristav Finns det något speciellt du vill förmedla med TSKNAS, förutom att det ska vara underhållande?

genuint roligaste människorna jag känner. När han är med så vet jag att det blir ett bra avsnitt.

Jag har personligen inga åsikter eller baktankar som jag vill förmedla i TSKNAS. Jag ser det mest som en möjlighet för mig att vara mig själv inför en stor publik som kanske blir sugna på att se mig uppträda live nån gång i framtiden.

Hur länge tror du att du/ni kommer hålla på med denna podcast?

Är det något avsnitt som du verkligen inte är nöjd med och i så fall varför? Avsnittet med Jonathan Leman tog aldrig riktigt fart eftersom ingen av oss var riktigt på G. Är det någott avsnitt som du är extra nöjd med? Jag brukar alltid nämna avsnitten med Pär Lernström och Bobbo Krull, men när jag tänker efter så gillar jag nog avsnittet då Måns Möller och Stephen Simmonds gästade. Det avsnittet är fullproppat med skämt och återkopplingar till tidigare skämt. Vem är din favoritgäst?

Vi har sagt att vi kommer hålla på så länge vi tycker att det är kul och har tid. Som det ser ut just nu så har vi inga planer alls på att lägga ner podden. Dör du av tristess när Aron eller Soran (mest Aron) fastnar i frågor om politik (alternativt knark?) Jag uppfattar att du inte har samma intresse för politik? Jag har noll intresse för politik och med tanke på Soran och Arons enorma politiska intresse så blir det lätt att jag sitter tyst medan dom pratar när vi kommer in på sådana ämnen. Då sitter jag och försöker lägga in tramsiga skämt mellan deras åsikter, dels för att underhålla mig själv och dels för att det inte ska bli ett alltför allvarlig avsnitt. Samtidigt förstår jag vikten i att prata om sådana här saker. Soran är sjukt vältalig och säger sällan saker som inte redan är uttänkta och folk behöver höra vad han har att säga och tänka till lite, framförallt nu innan val.

Jag älskar när Jesper Rönndahl är med då han är en utav de mest

Skitsnackande inför mer än 200 000 lyssnare Alex Schulman och Sigge Eklund, tillsammans driver de Sveriges största podcast och släpper ett nytt avsnitt varje vecka. Med över 200 000 lyssnare i veckan har Alex och Sigge bedrivit sin podcast i över ett och ett halvt år. De båda är aktiva inom sociala medier, välkända i Mediasverige, författare och sist men inte minst, “poddare”. I nu nittiosju avsnitt har de suttit och pratat om allt mellan himmel och jord. De trogna lyssnarna har numer ett eget forum att diskutera varje

avsnitt i på Facebook, nämligen “Alex och Sigge-snacket efteråt”. Jag själv började lyssna på deras podcast i höstas och har tagit igen alla avsnitt. Efter ett tag börjar man sätta sig in i podcasten och känna igen de typiska Alex och Siggesegmenten. Alex med sina komiska men smått befängda anekdoter och Sigge med sina nytänkande teser. De har blivit kända som “skitsnackare” i radio och folk har blivit upprörda för att de alltid hånar andra “kollegor” i media. Trots skitsnacket

finns det fler som hurrar än buar. Vad är det då som urskiljer dem från andra podcasts? Enligt mig är det deras förmåga att förvränga vardagliga händelser till något absurt. Det är inte alltid alldeles lätt att hålla sig för skratt när man sitter ensam på bussen och lyssnar. Gör er själva därför en tjänst och lyssna på ett avsnitt av Alex och Sigge, ni kommer inte bli besvikna! Emma Olsson

29


» KULTUR| ARTIKEL

Teatern lever fortfarande Medan filmindustrin blomstrar med stora Hollywood-succéer kan man föreställa sig att teaterpjäserna hamnar i skuggan. Teater och film har många saker gemensamt, men ändå föredras film och biografer framför teaterpjäser, framför allt i ungdomars fall. Många har gått så långt som att säga att teatern är på väg till sin grav. Är det verkligen så? Klockan tio i två anländer jag och min klasskamrat Melker vid Stadsteatern. Dörren är låst, men öppnas strax därefter av publik-och garderobvärden Alexander Löfberg, som råkar vara personen vi också intervjuar. Olov Skiöld & Melker Myhr

E

fter att ha slagit oss ner vid ett bord på andra våningen börjar vi med relativt grundläggande frågor. Stadsteatern har på senare tid fått ungefär 750 besökare dagligen. Siffrorna varierar starkt beroende på vilka pjäser som äger rum på scenerna. Just nu är har de gynnats av den populära pjäsen Cabaret vars biljetter är slutsålda för veckan framåt. - Enligt min erfarenhet brukar folk ändå

30

mest gå under hösten och vintern. Det har nog att göra med mörkret och stämningen som medkommer. Cabaret har gjort så bra ifrån sig att visningsperioden har förlängts så att pjäsen slutar gå den 31’a maj istället för den 10’de maj som var det tidigare bestämda datumet. - Det har tidigare varit andra pjäser som också har haft en längre period. Sen kan det vara som i vintras med Fanny och Alexander

då de bara hade fyra stycken föreställningar och den gick för över ett år sedan. Trots sina succéer så är majoriteten av besökarna äldre, medan ungdomarna i Uppsala inte alls är lika attraherade av att besöka teatern. Samtidigt är det betydligt fler ungdomar som istället vänder sig till biografer samt TV-soffan där hemma. När det gäller sambandet mellan dessa två medier frågar vi Alexander om det finns någon konkurrens mellan biografena och stadsteatern. - Enligt mitt perspektiv är det inte så. Jag tycker fortfarande att det är två relativt skilda uttrycksformer om man ska säga det så. Jag skulle inte säga att de konkurrerar eftersom teatern är en sak för sig. Marknadsföringen är viktigt för Stadsteatern när det gäller att locka besökare. Förutom reklamaffischer på väggarna i stan kommer även sociala medier i bra användning. Det svåraste steget är att omvandla nyfikenheten till att faktiskt vilja besöka pjäsen. Alexander menar att för att locka de yngres uppmärksamhet behöver man föra mer reklam kring skolor där man kan nå ungdomar på vardagar. - Just nu är det många ungdomar som


KULTUR| ARTIKEL

Bild ovan: Alexander Löfberg, publik- och garderobvärd på Stadsteatern förknippar teater med ganska svår konst som måste vara pretentiös, och så behöver det alls inte vara. Till skillnad från teatrar brukar storslagna filmer ha reklamvideor på cirka en minut för att öka intresset och visa sitt innehåll.Vi frågar Alexander om teatrar på något vis kan använda sig av samma metod. - Det skulle vara om man kunde spela upp någon scen från pjäsen för att visa en del av vad som erbjuds, men då måste det ske under ett tillfälle då mycket saker händer så att folk har möjlighet att se vad det handlar om. Jag tror att det är möjligt men inte i samma omfång. Det går inte riktigt att filma teater på samma sätt heller.

Allt som allt verkar filmindustrin inte störa Stadsteaterns verksamhet enligt Alexander. Med tanke på moderna medel för underhållning som har vuxit fram genom senaste åren frågar vi honom vad han tror kommer hända med teaterns roll inom cirka 10 år. - Jag tror att det kommer bli populärare. Just nu är teater lite i en svacka men jag tror att det kommer gå upp igen för att Sverige har en så starkt förankrad teater-bakgrund. I stort sett måste alla teaterskådespelare i Sverige ha gått teaterhögskola för att kunna komma in på en teater, så alla har en väldigt stark bakrund tack vare utbildningen. I till exempel USA är det lätt att som amatör att

få en väg in i skådespelandet medan här går inte det. Jag tror att det inte kommer att försvinna.Vi ligger bara ett varv bakom men vi kommer så småningom komma ikapp. Som följdfråga avslutar vi med att fråga om Sverige är mer petnoga med sina skådespelare än vad andra länder som USA är. - Jag tror inte det om man tar till exempel USA. Det första man tänker på då är en jättestor filmindustri. Jag kan inte så jättemycket om teater i USA men man känner ju till Broadway och då är det musikaler som står centralt. I allmänhet är vi nog inte så mycket snobbigare än vad andra länder är.

31


» KULTUR| REPORTAGE

Att tänka utan Det är en grå söndagsmorgon i början av april och jag parkerar cykeln utanför en ganska risig tegelbyggnad i Salabacke. I rummet längst upp, en danslokal med stora speglar och en lång balettstång som är placerad under en lång radda fönster, räknar en av tretton tjejer ner och resterande börjar dansa deras så kallade autro. Lägg märke till att klockan endast är tio på morgonen, men det är inget att klaga över, för med snart två månader kvar till premiären är det mycket som ska göras. Allt måste bli perfekt - för efter fyra år tillsammans finns det inget att förlora. Johanna Boman Zacharoff

Cornelia Johnsson, en av de tretton tjejerna i 9D på Vaksalaskolan, slår sig ner under den korta paus de har under söndagsförmiddagarna. Hon berättar att anledningen till att hon sökte in till dansklass inte var på grund av att hon dansade innan. Anledningen var att hennes storasyster, som är ett år äldre, 32

sökt in året innan och tack vare hennes positiva inställning till dansen lockades även Cornelia. Liv Löthman Ybo, som också är en av de tretton tjejerna sökte in till Vaksalaskolans dansprofil på grund av möjligheten att kunna dansa på skoltid - något Cornelia även håller med om.

- Jag var bara elva år när jag sökte och det var inte alls seriöst, något det är idag, fortsätter Liv. Under dessa fyra år, från sjätte klass till åttonde klass, har det inte bara varit dans som stått på schemat - något man lätt kan tro. Teorin har varit en stor del, något som har satts på prov tre av dessa fyra år när en så kallad tenta varit obligatorisk. Dessa tentor är stora prov vars fokus ligger på balettermer på franska som man ska kunna förklara och beskriva exakt hur man utför dem. - Det enda året det inte är någon tenta är sista året, i nian, säger Cornelia. Hon fortsätter och berättar att det är dansshowen som är “tentan” men kallar det istället för deras examensarbete. - Vår show är vår sista tenta, det är under showdagarna vi får visa allt vi har lärt oss under dessa fyra år, tillägger Liv. Alla tretton tjejer håller med varandra om att de har lärt sig så otroligt mycket under dessa år tillsammans, allt från klassisk balett till jazz, något som kommer vara mycket av de man kommer få se under deras showTretton.


KULTUR| REPORTAGE

nför ramarna - Vi har fått lära oss grunderna i jazz, modern dans och klassisk balett av utbildade lärare inom dessa olika stilar, vilket vi senare har satt ihop till en koreografi, förklarar Cornelia. Jobbat hårt har det också gjort. De har gjort i princip alla danser som är med i showen, förutom de danser som två av deras danslärare har koreograferat samt en dans en årskurs under har gjort. Cornelia Johnsson fortsätter att berätta om att de nu under nian lägger ner hela sex timmar i veckan på att jobba med showen för att få ett så bra resultat som möjligt, de är trotts allt den sista klassen som har en sådan typ av föreställning någonsin. Namnet Tretton finns det mycket tankar bakom. Årets dansklass är den trettonde dansklassen som sätter upp denna typ av föreställning, en klass som även är representanter för den sista dansshowen som någonsin kommer att göras av Vaksalaskolan. Alla tretton tjejerna, de namnet också står för, är säkra på att det inte kommer likna någon annan dansshow. - Vi har tänkt utanför ramarna detta år och tillsammans skapat något alldeles speci-

ellt, berättar Liv och resterande tjejer nickar och håller med. Vaksalaskolans 9D består inte bara av dansare. Halva klassen är även hockeyspelare, som på samma sätt som dansarna gått på specifika uttganingar i femte klass och haft den potential som krävs för att börja i denna typ av klass i årskurs sex. En tradition genom alla år har därför blivit att ett nummer i dansshowen ska framföras av just hockeyspelarna som några av dansarna har koreograferat. Showens konferencierer har även det blivit en tradition och består alltid av två stycken hockeyspelare. Hampus Boman Zacharoff, en av alla hockeyspelare i klass 9D tycker att det är en väldigt annorlunda och ovant att dansa men ändå en rolig grej att de får ett eget nummer. - Att dansa och spela hockey är två helt olika saker, man kan jämföra det med att rida och spela curling, säger Hampus och fortsätter med att berätta att det därför kan vara lite svårt ibland. Vaksalaskolans tolfte upplaga av dansshowen hette Spektrum och var mycket lyckad, något som märktes på biljetterna

då alla sålde slut för första gången någonsin. Maja Shalit, som idag går på Rosendalsgymnasiet deltog i Spektrum och anser att det är en av de saker hon är mest stolt över. Hon förklarar också att själva upplevelsen som kretsade kring Spektrum var något alldeles speciellt. - Vår gemenskap med alla var otrolig och all positiv kritik vi fick gjorde mig, och alla andra i min före detta klass, så stolta, säger Maja samtidigt som det sprudlar av glädje i hennes ögon. Showen är inte något Maja skulle vilja göra igen, bara uppleva den om något. Hon menar att det inte är så stor chans att den blir så pass bra som den blev då. Hon avslutar med att säga att när deras examensarbete var över var det så ofattbart svårt att inse det. Efter fyra år tillsammans med hårt arbete och förberedelser som inte liknar något annat tar slut efter två dagar var mycket ofattbart. År 2013 påbörjade klass 9D de sista förberedelserna inför Tretton. Tretton tjejer har snart slutfört den trettonde upplagan. Och stolta är de - för denna gång har de tänkte utanför ramarna, på riktigt. 33


» KULTUR| REPORTAGE

Livet som pilot “Det var ett enkelt och roligt sätt att göra lumpen på” berättar Eric Foconi, 52 år gammal. Eric Foconi har varit pilot i 34 år nu och arbetat för fem olika flygbolag. Vi träffade honom på Ghünterska i Uppsala där han berättade om sin karriär som pilot och om hans tankar kring yrket. I den här artikeln får du ett humm om pilotyrket - det kanske är något för dig? Mira Lewis och Jacob Foconi

D

et var ett enkelt och roligt sätt att göra lumpen på” berättar Eric Foconi, 52 år gammal. Eric Foconi har varit pilot i 34 år nu och har arbetat för fem olika flygbolag. Vi träffade honom på Ghünterska i Uppsala där han berättade om sin karriär som pilot och om hans tankar kring yrket. Eric Foconi började som flygförare inom armén, där arbetade han i fem år. Det var så hans karriär som pilot började - till en början hade det egentligen bara varit ett roligt sätt att göra lumpen på. Eric hade egentligen tänkt bli veterinär men i och med att det då var värnplikt så gjorde han

34

först lumpen, och insåg sedan att han hade en fallenhet för att flyga. – Det är lättare att komma in i flygbranschen när man jobbat inom flygvapnet tidigare. Efter lumpen utbildade sig Eric Foconi till pilot och påbörjade sin karriär på SAS där han än idag är anställd. Men eftersom SAS hade många piloter fick piloterna möjligheten att jobba för andra företag, vilket var något som Eric valde att se som en möjlighet istället för något som många andra skulle se som en begränsning. Han ansökte om tjänstledigt medan han arbetade på andra bolag utomlands.

– Under min karriär har jag frilansat hos KML, Swiss air, Thai air och Emirates. Det funkade eftersom SAS hade för många anställda De flesta bolagen arbetade Eric för runt ett år, men på Emirates arbetade han under hela åtta och ett halvt år. Han lämnade därför Sverige för Dubai, en stad som förändrats mycket. Eric berättade kort om hur Dubai och företaget Emirates såg ut då, de var båda två ganska outvecklade. – Emirates hade bara 600 piloter då, idag har dom mer än 3500 heltidsanställda piloter. Som pilot är det välkänt att du har långa arbetsdagar och ofta är borta från familjen. Det här såg dock inte Eric Foconi som ett så stort problem då hans barn redan börjat skolan och hans fru hade möjlighet att reglera sina arbetstimmar. Piloter har alltid haft ett högt anseende men på senaste tiden har det sjunkit med samma takt som antal resnärer ökat, och priserna pressats. Bolagen konkurrerar med varandra att erbjuda så billiga flygmöjlighet som möjligt. – Visserligen är de billiga priserna bra för resenärerna, men vi piloter drar det korta strået.


KULTUR| REPORTAGE

Tips från coachen - Du måste vara stresstålig - Du måste ha goda ledaregenskaper - Du måste vara samarbetsvillig - Du måste ha relativt bra koordinationsförmågor - Ta inte vatten över huvudet

35


» KULTUR| KRÖNIKA

Sjukvården, ett arbete som kräver nätter Anna Skogum

D

et finns ingen tid till vila, så beskriver Jenny Skogum arbetet som undersköterska på en intensivvårdsavdelning där för tidigt födda barn hamnar. Att jobba natt är ingen skillnad från att jobba dag, arbetsmässigt. Men hur ser en natt på intensivavdelningen ut? Den innehåller ständiga kontroller på de små bebispatienterna och vårdar dem med allt de behöver för att överleva. En läkare, flera undersköterskor och sjuksköterskor är på plats på natten och tar hand om de små kämpande liven. Jenny är inte en av dom som ser fram emot nattpassen, för henne krävs det mycket energi och förberedning inför natten för att hon ska orka. Men hur påverkar detta mig som dotter?

ett åtta till fem timmars jobb, måndag till fredag, vilket passar mig bra. Han jobbar när jag går i skolan. Min mammas jobbpass är oftast helt annorlunda. Men någon måste ju ta de passen också, eller hur? Sjukvården är inget åtta till fem jobb, det måste finnas personal tillgänglig dygnet runt. Men för min mamma passar det bra. Hon gillar att ha varannan helg ledig och att ha en ledig dag mitt i veckan, då hon kan göra annat och bara ta det lugnt. Hon menar dock att det kan vara ett socialt problem att jobba nätter och ibland jobba när andra är lediga. Man missar middagar, att umgås med vänner och liknande. Och hon missar även tid med familjen, men vi löser det så gott vi kan och får ihop mycket tid tillsammans ändå.

Min mamma jobbar natt med jämna mellanrum. Hon är ledig varannan helg då vi kan hitta på saker. Det får mig att känna att jag trots allt har det ganska bra ändå, i jämförelse med andra som har föräldrar som jämt jobbar natt eller reser mycket. Men när hon väl jobbar natt, påverkar det både mig och min pappa. Min pappa har

Men att jobba under natten passar inte alla, och det är ingenting Jenny föredrar men hon är väldigt tacksam över de som frivilligt erbjuder sig att ta nattskiften. Och att de obekväma jobbtimmarna påverkar personer i ens omgivning är ingen nyhet.

36


» SIDHUVUD | FÖR INLEDNING

Kulturens inverkan - bra eller dålig? J

ag bor i Uppsala, det är en stad jag tycker om ganska mycket och en stad där jag känner många människor. Jag vet ungefär hur det politiska klimatet ser ut, ungefär hur inkomsterna är fördelade och jag vet hur jag ska bete mig bland människor i Uppsala. Men när en person från en helt annan stad eller by kommer till Uppsala vet den inte alls. Personen vet inte hur de flesta i Uppsala klär sig och personen vet inte vad den ska prata om. Precis som jag själv i en helt annan stad eller by inte alls vet hur jag ska bete mig i. Hur mycket påverkas en stad och människorna som bor där av kulturen egentligen? Människor från olika städer i ett land är otroligt olika trots att de talar samma språk och kommer från samma land. Vad beror det på egentligen? Handlar det om kulturen eller att man uppfostrar människor olika beroende på om man bor långt norr eller långt söderut i ett land? Först av allt måste man förstå innerbörden av kultur och förstå hur brett det är. Kultur är inte bara litteratur eller teater, det är hur människor lever sina liv, hur människor pratar eller om folk är kristna eller muslimer. Kultur finns i allt. Men frågan är hur mycket kultur påverkar oss, trots allt är vi alla människor. För det andra måste man dela upp begreppet och de mest betydelsefulla delarna är finkultur, kultur kring religion, matkultur, stadskulturen, den politiska kulturen och klädkulturen. Dessa sex olika fack inom kultur påverkar helt hur vi beter oss, hur vi klär oss och vad vi säger. Det är detta som utmärker vilka vi är och vart vi är ifrån. Länder, städer, landskap och till och med kontinenter utmärks av kulturen och normerna människorna odlar. Jag var i Stockholm för några veckor sedan och jag kan inte påstå att jag inte vet hur jag ska föra mig där, men jag märkte ändå en stor skillnad på människorna där jämfört med uppsala. Det var många människor som var mer finklädda där jämfört med Uppsala men det var samtidigt fler människor som

hade sönderrivna och smutsiga, punkiga kläder än i Uppsala. Det är ett högre tak där än i Uppsala. Jag tror att anledningen till det är stadskulturen. Staden är mycket större vilket gör att det finns fler människor av varje sort och i varje grupp vilket gör att ännu mer extrema grupper kan växa fram vilket påverkar klädkulturen. Ett annat kanske mer tydligt exempel på hur olika kulturer det finns i Sverige är kulturen i småstäder i norrland. Jag har varit där mycket delar av min släkt kommer därifrån och min familj har ett sommarställe där. Antalet kristna där är mycket högre jämfört med i storstäderna, samtidigt är taket lägre jämfört med storstäderna. Något annat som är väldigt tydligt bland småstäder i norrland är den politiska kulturen. Antalet socialister där är betydligt mycket högre jämfört med storstäderna, detta är något som påverkar människorna otroligt mycket. Den svenska socialdemokratin har på landsbyggden genom årtionden skapat en ganska dålig mentalitet hos människor som kallas “jänte” som går ut på att ingen får stå ut ur mängden och man får absolut inte vara fin av sig. Detta har lett till att människor på landsbyggden helst inte står ut från mängden eller har lite finare kläder eller äter finare än någon annan. Om

man jämför det med storstäderna är det en otrolig skillnad där den politiska kulturen är otroligt annorlunda och där folk snarare försöker vara finare än andra. Med detta som underlag kan man se att det är otroligt stora skillnader mellan människor i mindre och större städer. Inte bara rent materiellt utan även hur man tänker och vad man tycker om saker och ting. Frågan man nu måste ställa sig är om det är bra eller dåligt. Självklart är det dåligt på ett sätt då det skapar en viss segregation i samhället där människor har svårt att umgås med varandra på grund av att de kommer från olika städer. Men å andra sidan är väl detta lite av charmen med Sverige? Människor ska få vara annorlunda och människor är olika. I en stad har man på sig rosa tröjor och i en annan stad är det ingen som lyssnar på rock. Man reser igenom otroligt många miljöer när man åker genom Sverige och man får träffa otroligt många olika människor från olika städer och byar. Svenskar vill inte bli tvingade till förändring utan slår ett slag för frihet och demokrati och det är också vad de ska få. Axel Amcoff

37


» SPORT| ARTIKEL

COLOR ME RAD Upplev den mest färgglada dagen i ditt liv, festen där alla får vara med, loppet där alla är vinnare. Du springer in vit och ren som snö och efter de roligaste fem kilometrarna du någonsin sprungit kommer du ut som en enda färgbomb. Där har du, COLOR ME RAD, ett lopp utöver det vanliga. Sara Klerhed

I

dén och bakgrunden till loppet kommer från den hinduiska traditionen, Holi festivalen, en fest då man springer in våren och som avslutas med ett riktigt färgkrig mitt på torget. Holi festivalen kommer först och främst från Indien och Nepal men traditionen har spridit sig över världen. Allt från Asien och Nordamerika till Europa och blivit till en härlig folkfest. - Loppet har verkligen blåst upp, bara förra året var det hela 700 000 deltagare som deltog i olika länder, säger Jakob Rudberg, kommunikations- och marknadsansvarig för Color me rad. Nu är det dags för loppet att sätta sina spår i Sverige. Loppet kommer att ha premiär i Stockholm den 7 Juni men kommer även att äga rum i Malmö och Göteborg senare under sommaren 2014. Loppet går till så att du klär dig i dina vitaste träningskläder du äger, sätter på dig ett par sköna springskor och tar dig sedan till starten med ett glatt humör. Du börjar det fem kilometer långa loppet ren och fin, men under tiden du tar dig mot mål pas-

38

serar du olika färgstationer som kommer med mindre mellanrum ju närmare målet man kommer. Efter att ha sprungit igenom färgkanoner och färgbomber i grön, gult, orange, blått och rosa springer du i mål likt en regnbågsfärgad clown med ett ännu större leende på läpparna än du hade innan. Väl i mål fortsätter färgfesten med hög musik med DJ och färgkrig mellan de deltagande. Alla är välkomna. Color me rad är en färgfest för dig med barnasinnet kvar. Här möts gamla som unga och det spelar ingen roll om du är en van maratonlöpare eller motionär. Color me rad är den perfekta familjeaktiviteten lika väl som en rolig upplevelse att göra med kompisgänget. Inget kan stoppa loppet, oavsett om det regnar eller åskar är det inget som ställs in. Om vädret är extremt dålig skjuts det upp i 30 minuter och sedan bär det av.

“Upplevelsen och det roliga är i centrum, inte själva tävlingen” - Regn är inget hinder för oss, vi kör ändå! Berättar Jakob Rudberg. Målsättningen med Color me rad, Sweden är att du ska få tillbaka gnistan för träning och sport, det behöver ju inte alltid vara på blodigt allvar med en ensam vinnare. - Det är på ett lekfullt sätt, spring tillsammans med vänner. Sprid glädje. Det är den som har roligast som vinner! Säger Jakob Rudberg avslutningsvis.


» HÄLSA| TRÄNINGSMOTIVATION

En hållbar livsstil Snabba resultat inom träningen är något som många vill åt. Det är lätt att gå ut för hårt i början, för att sedan falla tillbaka i gamla mönster. Bristande tålamod är en orsak. Vi blir även ständigt påverkade från andra i vår omgivning, sociala medier och bloggar. Christian Borgström har träning och kost som yrke och arbetar som personlig tränare. Hans stora tips för att lyckas med sin träning är små förändringar i en jämn takt. Sara Hovstadius & Sofia Svanqvist - Man måste hitta en balans. Det går inte att börja med fem pass i veckan, för att sedan bli besviken över att man inte får resultat direkt. Christian är en person som är starkt emot ”quickfix” och snabba resultat på gymmet. Han menar istället att man ska sätta upp en tydlig målbild med gott om tid till att uppfylla sina mål. Små förändringar i vardagen är väldigt avgörande. Det bildar tillsammans en livsstilsförändring som sedan blir naturlig. Men har man längre tid på sig är det lättare att tappa motivationen på vägen, hur gör man då? - Du kommer märka att du mår bättre och orkar mer i vardagen. Du kommer även slippa många sjukdomar. Då blir det mycket lättare att fortsätta.

Men motivation kan lätt bli något som förvandlas till motsatsen. Christian ser bekymrat på att Instagram-hetsen växter sig allt starkare. Att se andra lyckas kan vara både positivt och negativt. För Christian är det motiverande, men han påpekar att det snabbt kan gå över styr och att tjejer lätt påverkas åt fel håll. Den allra vanligaste frågan han får är ”Jag vill gå ner i vikt, snabbt, hur gör jag?”. Då blir hans svar oftast att det räcker med att börja motionera, så kommer du se resultat. Kanske inte så fort som du vill, men är du noga med din kost kommer du få resultat. En livsstilsförändring är det som krävs.

Fråga: Hur håller du träningsmotivationen uppe?

Margareta Järvdal & Birgitta Linén Flink - Att vi är två gör allt mycket lättare. Det är mycket svårare att komma iväg ensam. Man skäms om man missar ett pass.

Calle Erngren - Jag har satt upp ordentliga mål och fokuserar alltid på dem. Jag tar även bilder som gör det lätt att se resultat och se hur kroppen förändras.

Kari Huökki

Kristina Tiren

Tony Elgenstierna

- För mig ligger träningen i min natur. Jag är uppväxt med träning och jobbar som tränare. Hitta en träningsform som är rolig och utmanande.

- Varierad träning fungerar för mig. Vissa veckor köra jag bara spinning, och ibland bara gymträning. Det gäller att hitta något som är roligt.

- Jag fokuserar på så få hinder som möjligt. Jag är emot gym, därför joggar jag. Jag har en attgöra-lista för varje dag, och ibland innefattar det ett träningspass.

39


» HÄLSA| SKÖNHETSIDEAL

Skönhetsideal; någo Skönhetsideal i vardagen

Sofia Gabrielsson & Hamoda Al-Nada

Märker du av skönhetsideal i vardagen? S: Ja, en del stereotyper om hur tjejer och killar förväntas se ut. H: Inte så ofta. Behöver du se ut på ett speciellt sätt på grund av vilka du umgås med? S: Nej! H: Nej, jag gör för det mesta som jag vill. Tror du många människor påverkas av dagens skönhetsideal? S: Ja självklart. Genom tidningar, reklam i till exempel busskurer och på TV. H: Jag märker av det ganska mycket tycker jag. Men det beror också på var man kommer ifrån och olika kulturer. Om man till exempel kommer från ett extremistiskt muslimskt land förväntas man klä sig på ett visst sätt och vara på ett visst sätt därför blir man begränsad ganska lätt utan, att det är ens eget val. Det är ganska svårt att göra som man vill då det nästan ses mer som lagar än normer hur man förväntas bete sig. Sedan kan det vara kultur att se ut på ett visst sätt och då väljer man väl att inte ändra på sin kultur.

40

Hur många gånger har man inte sett en bild i en tidning eller på sociala medier som Twitter, och tänkt “jag vill också se ut som hen”? Ungdomar blir ständigt påverkade av skönhetsidealen som finns i dagens samhälle. Sociala medier kryllar med konton på till exempel Instagram och Twitter, där det finns någon slags idealbild som man strävar efter. Smal, kurvig eller kanske muskulös. Många tycker att skönhetsideal är helt fel och säger att man gör lite som man vill. Men vad är det i så fall som får oss att köpa den vita bikinin som kvinnan i reklamen har på sig?

N

Sara Algoz

ästan alla sorters ideal är skapade av oss människor. Förr i tiden handlade det om kurvor och breda höfter, i andra tider skulle man vara ljus i hyn och efter det blev solbrännan den stora trenden. Trenderna förändras alltså genom historien beroende på vad de flesta människor tycker om, men också vad sociala medier propagerar. Vi lever i ett samhälle fyllt av skönhetsideal och krav på hur man ska se ut, utan att det kanske faktiskt uppmärksammas. Sara Hovstadius är en 17-årig modell som för många ungdomar lever i en dröm. Att ha möjligheten att bli modell måste vara något mycket speciellt med tanke på alla krav som ställs på en modell. Man ska ha ett speciellt utseende, vara lång och ha den perfekta kroppen. Enligt Sara är inte alla problem lösta bara för att man tagit ett steg in i modellbranschen utan man får jobba hårt i alla fall. Eftersom skönhetsidealen är så pass lika överallt inom modellvärlden kan det vara svårt för en person som inte passar in i modellramen. “Man får helt

enkelt jobba hårdare med mer kött på benen” säger Sara. Även om hon är smal räcker det inte alltid enligt agenturerna. Är man smalare får man helt enkelt fler jobb då fler vill ha en smal modell. Sara har precis börjat med sin modellkarriär och känner redan lite press. Hon berät-

“Det är ett yrke som både höjer och sänker ditt självförtroende” tar även att hon uppmanats att inte bara sitta hemma och äta chips utan att hon måste ta hand om sin kropp genom att träna och äta nyttigt. Går man upp så pass mycket att man inte håller modellagenturens mått kan man bli åsidosatt tills man gått ned i vikt igen. Som modell har Sara haft perioder där hon fått känna sig både mycket vacker men också ett krav på att hon måste anpassa sig efter de rådande skönhetstrenderna. De olika idealbilderna är svåra att nonchalera, berättar Sara, speciellt i den här branchen. Dessa ideal är


HÄLSA| SKÖNHETSIDEAL

ot vi skapar själva

FOTOGRAF: KIA LEFWANDER STYLIST: TOVE CASTOR

ändå inte något som bara finns inom modellvärlden utan också utanför catwalken. Den nya trenden bland ungdomar handlar om nyttig kost och träning som får kroppen att må bra. Visst kan det låta toppen, men allt har sina för- och nackdelar. Man kan ta träningsidealen till en ohälsosam nivå som leder till undervikt och liknande. De flesta ungdomar känner sig ofta påverkade

av detta och det känner även Sara igen.“Går man in på första bästa blogg eller Instagramkonto kan man se att folk äter nyttigt och lägger upp bilder på träning”. Det som får ungdomar att känna sig pressade till dessa skönhetsideal är för det mesta deras vänner. Som ungdom vill man göra precis som sin bästavän och det kan leda till att vi alla till slut påverkas negativt av varandra.Vi skapar

alltså våra egna ideal. “När nästan alla ens vänner försöker gå ner i vikt är det svårt att inte påverkas av det” berättar Sara när vi börjar prata om hur idealen sprider sig. Det är svårt att vara sig själv när ingen annan är det.

41


| PADEL | FÖR INLEDNING SIDHUVUD » SPORT

Padel

»Uppsalas senaste sport Glöm beachvolleybollen i sommar, glöm minigolfen som du helst spelar med dina vänner innan kvällsdoppet. Nu är det padel som gäller, sporten som kom ända från Sydamerika och som kom hit för att stanna. En snabbväxande sport som når Uppsala för första gången via Uppsala Studenters Idrottsförening (USIF) som ligger placerat i Rosendalsområdet. Vi har fått chansen att intervjua padelansvarige Andreas Ehrnvall, som pratar om sportens ljusa framtid. Sofia Svanqvist & Sara Hovstadius

»Det är en blandning av tennis, squash och pingis

D

u spelar i en bur med en plan på 10x20 meter. Planen är omringad av höga väggar där 80% består av glas. Planen delas på mitten av ett nät, meningen är att bollen ska studsa på motståndarens sida, samtidigt som du kan använda dig av väggarna när du spelar. Samtidigt som han berättar om den sport som ligger honom varmt om hjärtat, håller han i ett padleracket som är stort som ett tennisracket men som har ett kort skaft. Istället för strängar består racketen av många hål, racketen är fylld av karbon som är till för att dämpa bollens studs. Bollen liknar en tennisboll, men är mjukare för att minska trycket. 42

Hela speliden är konstruerad på så sätt att alla kan lyckas, den inhägnade spelplanen ger en möjlighet till långa och spännande bolldueller. Bara bollen kommer över nät så har du lyckats. Därav har sporten ingen åldersgräns. - Detta är en sport som passar alla åldrar. När jag kom hit en dag såg jag en liten 5-årig pojke som spelade med sin morfar, och de båda var lika duktiga! Detta visar att sporten är tillämpad för alla, och att vem som helst kan lära sig spela. Är du nybörjare, kan du spela en schysst match med en proffsspelare, och ni båda får motion. Visst finns det tekniker man kan använda sig av för att bli bättre, men det

handlar främst om använda sig av känslan när man slår bollen. Du kommer garanterat få träningsvärk eftersom du tränar muskler du aldrig tränat förut.

20 minuter senare och du vill aldrig sluta spela padel - I samband med att vi öppnade upp år 2013, hade vi många som fick komma och provspela padel. Jag kan med säkerhet säga att alla som provade på kom också tillbaka. Vi lockade till och med över tennisspelare hit, som idag föredrar padel framför tennis, sade han. Idag är vi de första i Uppsala, och en av de första i Sverige som har Padel. Här


SPORT| PADEL

Tre steg till att bli en bättre pa delspelar e

1. Rör på

fötterna, stå aldri g still. 2. Slå in te hårt, s lå med känslan. 3. Våga ha kul, g o crazy.

Fotograf: Peter Rejmer

finns det två utomhusbanor bredvid varandra och innan år 2016 kommer dessutom två inomhusbanor att dyka upp. I framtiden när denna sport etablerats till något större i Uppsala kommer det nog öppnas upp ännu fler banor. För att locka oss ännu lite mer, sade han, att det alltid är spännande att lära sig spela något nytt, dessutom är det jäkligt kul. – Man får in tre padelbanor i en tennisbana på så sätt blir padel ett billigare alternativ än tennis, både för kunden och för företagaren. Priset för en bana är 200250kr, sedan delas detta pris på fyra, då blir det mer ekonomiskt. Något som är nytt för i år är abonnemangstiderna, som innebär att

»Det är alltid kul att lära sig spela något nytt, dessutom är det jäkligt kul du har möjligheten att få en garanterad tid varje vecka. I sommar kommer även klippkort att införas, då har du möjlighet att spela med dina vänner mer ofta. Är du en rastlös student i Uppsala, som letar efter en social aktivitet som både ger dig nya vänner och motion, är Padel det

rätta för dig. I denna sport har du möjlighet att släppa loss och ha kul samtidigt som du får motion på ett roligt sätt. Du tar även vara på det fina vädret. Andreas har summerat de tre viktigaste teknikerna att tänka på innan du börjar med din nya favoritsport. 43


» ÄVENTYR| INTERVJU

Vad gör jag egentligen här?

I november 2012 gick en stor dröm i uppfyllelse för Jonas Älvebratt. Äntligen skulle han få ge sig ut på sin drömresa, en resa som skulle ta honom till Nepal. Planen var att vandra till Mount Everest base camp. Men det som mötte den svenska gruppen kom som en chock. Vart de än tittade såg de fattigdom och elände. Men det var ändå en otroligt rolig resa, och Jonas Älvebratt lärde känna många nya vänner. Linn Älvebratt

44


D

et hela började år 2003. Jonas Älvebratt var ute och fixade i en av hästhagarna hemma på gården. Han bestämde sig för att flytta ett av badkaren, som hästarna dricker vatten ur. Men då hände det som kom att hindra Jonas från att leva det aktiva liv han var van vid. När han lyfte badkaret så råkade han kliva snett, och vrida till ryggen så att det blev en låsning mellan skulderbladen. Detta kom att leda till att från och med nu och sju år framåt skulle hans liv präglas av en konstant smärta. Under sju års tid blev det flera turer till kiropraktorer, olika slutsatser från olika läkare och rotblockaden i Västerås. För att hålla smärtan i schack så blev han sjukskriven och fick ta en massa smärtstillande medicin. Det blev äntligen slut på alla turer när Jonas en dag fick komma till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Här gav läkaren den bedömningen att han skulle kunna bli bättre om han genomförde en steloperation. Denna operation kan man faktiskt säga räddade livet på Jonas. I alla fall gav det honom hans aktiva liv tillbaka, även om det skulle ta lite tid.

» ÄVENTYR| INTERVJU som bestod av svenskar i alla åldrar i Nepal. Alla hade samma mål, att se Mount Everest, världens högsta berg, med egna ögon. - Det var en mäktig upplevelse att se världens största berg med egna ögon. Jag kände mig ganska liten, berättar Jonas Älvebratt. Målet var att ta sig till Mount Everest base camp, men allt skulle inte riktigt gå som planerat.

Nepal är ett av världens fattigaste länder, men att det skulle vara så fattigt som det var, var inget som Jonas Älvebratt visste något om. Det kom som en chock. - Jag visste att det var fattigt, men jag hade inte föreställt mig att det skulle vara så illa som det var. Jag fick en tankeställare: Vad gör jag egentligen här? Jonas Älvebratt berättar också att människorna i Nepal är så vänliga och insisterar på att få bjuda andra, fast de Jonas Älvebratt vid Kyangjurma i Nepal kanske egentligen inte har råd och skultill är det sjukhus som varit med i många av le behöva maten själva. Men man ska inte de program jag sett om Everest. tacka nej, utan man får snarare agera efter situationen, att man kanske bara tar en porUnder sin resa lärde Jonas Älvebratt känna Efter år 2003 så började Jonas Älvebratt bli tion ris istället för två. Man får tänka på att en av guiderna, Mahesh Adhikari. För ett mer och mer intresserad av naturprogram, de är så givmilda att de ger fast de inte har tag sedan fick Jonas Älvebratt veta att Maoch program om Mount Everest. Detta tillräckligt själva. hesh Adhikari hjälper en ung flicka med kom att skapa hans dröm om att en dag skolgången. Hennes familj är så fattig att de få se Mount Everest med egna ögon, och I början gick vandringen bra och alla i knappt har råd med mat för dagen. Mahesh att få vandra till Mount Everest base camp. gruppen hängde med, än så länge var alla Adhikari har inte heller så mycket pengar, Efter steloperationen 2010 så har det bara friska och krya. Men när de kom närmare men han valde att hjälpa henne ändå. När blivit bättre. Jonas kunde nu gå längre pro- och närmare base camp började gruppmedJonas fick höra detta kände han att han inte menader, springa och ja helt enkelt började lemmarna att droppa av, en efter en. Den kunde sitta och titta på. han kunna röra sig mer aktivt. År 2012 var största anledningen till att de vart tvungna - Om Mahesh, som själv har det dåligt han så pass återställd att han kände att han att avbryta var för att de drabbats av höjdmed pengar, kunde hjälpa någon från hans skulle klara av en resa till Everest, men först sjuka. hemby, så borde vi också kunna göra något. Jonas Älvebratt drabbades av lite lindkom Kebnekaise Classisc, som är en vandJag, min fru och våra vänner har samlat in ring runt och vid Kebnekaise. Den vand- rigare höjdsjuka. Detta skedde på grund av pengar till hennes skolgång. Så nu behöver ringen gjorde Jonas med sin fru Ylva Älve- att han började bli sjuk, och valde därför att inte Mahesh betala för den längre. bratt. Efter vandringen, som Ylva och Jonas stanna i lägret under en acklimatiseringstur. slutförde mycket tidigare än väntat, kände Med facit i hand inser Jonas att han skulle Nu närmar sig nästa resa till Nepal med Jonas att han var redo för vad Nepal hade ha gjort den turen resten av gruppen gjorde, stormsteg, den 24 maj 2014 bär det av igen. nästa dag och sedan gå i kapp dem. Men att erbjuda. Men denna resa kommer se lite annorlunda I november 2012 landade gruppen så blev det inte, utan Jonas Älvebratt gick ut, om man jämför med den förra. Den här upp på samma höjd som resgången kommer de inte att åka i grupp, ten av gruppen på en gång. Höjdsjuka utan det är bara Jonas Älvebratt och en av Detta gjorde så att han fick Första tecknet att man drabbats av höjdsjuka är huvudvärk. hans vänner. Det kommer bara att vara de höjdsjuka, och blev tvungen ”Man ska vandra högt men sova lågt.” Alltså går man på turer två i gruppen, guider och bärare. De komså att man vänjer sig med luften, och sedan går man ner igen. att avbryta vandringen till mer denna gång att besöka Mahesh AdhiAndra symtom är att man känner sig trött, dåsig och har svårt Mount Everest base camp. att sova. karis (som är deras guide den här gången Men man kan säg att det blev När man börjar känna att det är svårt att koordinera kroppens också) hemby, och träffa hans familj och lite tur i oturen. rörelser, så vet man att höjdsjukan är på väg att bli värre. flickan de hjälpt. Jonas Älvebratt har också - Nu vet jag ju hur det är Allvarligare höjdsjuka kan bland annat ge illamående, andfåddplanerat att bestiga Island Peak som är ett het vid vila och svår huvudvärk. att ha höjdsjuka, och sjukhuberg på 6 189 meter. Med mer erfarenhet Vid värsta fall kan hjärnan svullna upp och leda till döden. set jag blev tvungen att åka satsar han nu mot högre höjder. 45


» RESOR| INTERVJU

Det minnesrika äventyret i Sydamerika Amanda Lind ‘’När jag reste från Sverige till El Salvador för att sedan hamna i Bangkok, var ett av mitt livs största äventyr. Jag har aldrig haft så kul som under denna resa samtidigt som jag upplevt så mycket rädsla på samma gång’’ Min morbror David Nordwallin, 38 år gammal, bor här i Uppsala men har varit med om väldigt många upplevelser under sitt liv,. Ett exempel är när han illegalt tog sig över gränsen från El salvador till Mexico. År 2001 steg han på flygplanet från Sverige till El salvador med sin goda vän Pelle. De hade tröttnat på att jobba och ville ut och resa. Davids flickvän Susanna var volontär i San salvador, El Salvadors huvudstad och han och Pelle ville åka ner och hälsa på. Hur fick du tag på henne? På den tiden var 46

det väl inte vanligt att man använde datorer, än mindre bärbara sådana? – Nej precis, på den tiden hade man inte email eller facebook, så jag fick lov att ringa Susanna. Mottagningen var dålig, men jag hörde att hon sa att jag verkligen inte skulle komma dit, eftersom det var så farligt, men att hon själv var säker då hon åkte med en organisation. Att ta med en svensk kille skulle dessutom göra det ännu värre, det skulle tydligen betyda död för dem båda. Detta var dock ingenting som skulle hindra David. Naiv som han var, landade både han och Pelle i San Salvador, utan att Susanna hade den blekaste aning om detta. De skulle leta upp hennes hotell vid namn ”Paradiso” och att ta en taxi skulle innebära risker som rån eller till och med mord. Ef-

tersom på den tiden var San Salvador, världens farligaste land. David flinar och säger: – Jag smörade in mig lite hos en engelsk tjej som satt bredvid mig på planet och på så sätt kunde vi sedan få lift med henne och hennes pappa. Det enda problemet var bara att det fanns minst 15 olika hotell som hette Paradiso. Efter att ha frågat efter Susanita Karlsson så tog vi en paus vid en liten restaurang intill vägen. – Jag och Pelle kunde inte ett ord spanska, vi kunde säga; Hola, hay nieve en Suecia, men vi lyckades beställa El Salvadors nationalrätt Pupusa och det var verkligen gott. Sedan vet jag inte vad Pelle fick för sig, men plötsligt högg han in på en gammal paprikaburk som stod i solen. Den hade


RESOR| INTERVJU

stått där i flera år, men det hindrade inte honom, han tyckte att det var lika bra att bli magsjuk nu med en gång, eftersom att han visste att det förr eller senare ändå skulle inträffa. Ja men kör på då, jag ska i alla fall inte ha något, sa jag till honom. Vi fortsatte sedan att åka och leta efter rätt hotell med pappan. När vi kom till det sjunde hotellet berättade dom att det fanns en Susanita Karlsson som bodde där, men att hon för tillfället befann sig i Guatemala. Hon skulle tydligen vara tillbaka om 5 dagar, så jag och Pelle bokade ett rum där då vi tänkt att vi skulle bo där tills Susanna kommer tillbaka. Efter några timmar blev vi dock rastlösa, så vi tog en tur in till staden. Det var så mycket vapen överallt! Sjukt mycket vapen, alla vanliga medborgare bar ett vapen i hölstret eller gick och slängde med en hagelbössa på axeln. Alla parkeringsvakter och vakterna utanför de stora matbutikerna bar gevär och det stod till

buss ändå och åkte upp till en by som hette Santa Marta, och det klev på hur mycket folk som helst. Försäljare kom även på bussen och ville sälja allt från meloner till medicin. – Vad gjorde ni när ni kom fram och stannade ni länge? – Ja vi kom till Santa Marta, vi gick vilse där i djungeln, men hittade till sist tillbaka till Santa Marta, helt utmattade och slutkörda. Då tog vi bussen tillbaka till San Salvador och då hade vi alltså varit i djungeln i fem dagar och bara försökt överleva. David börjar skratta och ser ut som att han tänker tillbaka på ett annat minne och säger sedan; – Pelle som hade ätit från den gamla burken med paprika hade fått magsjuka och gick på toa var 20:e minut. När de kom tillbaka till San Salvador så träffade David och Pelle på Susanna och det var nu färden till USA började

»Jag och Pelle kunde inte ett ord spanska, vi kunde säga: Hola, hay nieve en Suecia. och med beväpnade vakter vid en inhägnad lekplats. Vid varje hörn av en sandlåda som barnen lekte i stod en beväpnad vakt med ryggen mot barnen för att ingen skulle kunna komma och kidnappa dem. – Hur var det då vid stadens banker eller när ni skulle gå och ta ut pengar?, frågar jag. – Ja det ska vi inte ens snacka om, det var hur många vakter som helst. De visiterade mig innan jag skulle gå in. – Träffade ni Susanna till sist? – Nej, det här var bara första dagen, så jag och Pelle tänkte fortfarande att vi ville åka runt och upptäcka landet. När vi skulle ta en buss upp mot ett vulkanberg blev vi stoppade av personalen på hotellet när de hörde vad vi skulle göra. – No no, muy peligroso, sa de och bad nästan på sina bara knän att vi skulle stanna. De berättade att det var väldigt farligt att åka upp dit med buss och sedan gå omkring där eftersom det fanns så mycket rövare där och man kunde lätt bli mördad eller kidnappad. – Men ni åkte ändå? – Ja, äsch tänkte vi och hoppade på en

– Vi fick för oss alla tre att vi skulle lifta till USA, vi hade inte räknat med de hinder som vi ssenare kulle stöta på och den korruption som fanns där. Dessutom hade våra visum gått ut efter 90 dagar i El Salvador, så jag och Pelle var där illegalt, åker man fast på det resulterar det i fängelse. – Hur var det att lifta? – Vi åkte med diverse snubbar och då åkte vi i riktigt skabbiga chicken-bussar genom Guatemala. Militären stoppade alltid dessa bussar för att kolla så att ingen transporterade knark och dylikt, och där satt vi tre livrädda över att behöva visa våra pass. De lustiga var att vi aldrig behövde det, utan de grep en man med våld istället. Vad som hände med honom senare vet jag inte. När vi skulle ta oss över gränsen mellan Guatemala till Honduras, tog vi oss över på natten som illegala invandrare, det fick vi göra tillsammans med andra kriminella typer. Alla åkte över i en pickup. Vi betalade också en snubbe som skulle ta oss över gränsen med bilen och mutade vakterna så att det skulle titta åt ett annat håll när vi körde in i Honduras.

– En man viskade högt och vakterna släckte lamporna och sedan var vi över gränsen. Vi fortsatte till Honduras genom Guatemala och blev rånade på vägen, vi blev av med både pengar och smycken. Vi åkte över Atlanten, med en liten träbåt som knappt höll i storm till vulkanerna som fanns på andra sidan. Till och med de som körde oss tvekade på att dra ut i det vädret. När till och med de, som egentligen var i så stort behov av pengarna som vi hade att erbjuda, sa åt oss att vi kanske inte borde åka var det riktigt illa. Men vi tog oss ut ändå och tog oss till vulkanerna. – Klättrade ni någon gång upp på vulkanerna? – Ja dagen efter skulle vi det och då stod de två killar där och sa att de skulle visa oss den bästa och säkraste vägen. Men vi fattade direkt att de var rövare och skulle förmodligen råna oss när vi var själva. Det var så uppenbart, så dumma var vi inte. – Ja men absolut, vi ska klättra upp på onsdag och då meddelar vi er, sa vi till dem. – Bra, befinn er här klockan sex på morgonen, sa de och gav oss ett flin och gick iväg. – Då tog vi tillfället i akt att springa iväg fort som benen bar och hyrde tre hästar som tog oss runt hela vulkanen som vi ville upptäcka. På vägen var det folk som sa till oss att det var farligt att gå där eftersom det fanns mycket rövare och för att vägen var så brant. Vi kom tillbaka klockan sex på morgonen på onsdagen och då stod de två männen där. – Är ni redo nu? undrade de. – Nej, vi kom precis därifrån, vi red på baksidan, svarade vi. Den ena mannen smällde då till den andre i bakhuvudet, för att han inte bevakat oss.Vi var där i några dagar till innan vi liftade oss genom Honduras för att ta oss till USA, medan Pelle försvann på vägen genom Mexiko. Han åkte vilse i riktning mot sydväst på ett godståg, så även han kom till slut till Los Angeles efter två veckor. Efter ytterligare några veckor anlände vi till USA men där slutade inte min resa. Jag åkte även till Asien för att fortsätta mitt äventyr, utan att ens mellanlanda i Sverige kom jag sedan hem igen efter sju händelserika månader. Lätt ett av mina bästa äventyr!

47


» HÄLSA| ÖVERVIKT

DU ÄR INTE BARA VAD DU ÄTER Vi tränar mer än någonsin. Gymmen är fullpackade med folk, och man ser ofta motionärer som är ute och joggar på gatorna. Trots att medvetenheten om vikten av att ta hand om våra kroppar har blivit bättre, ökar övervikten dramatiskt och i nuläget visar WHO:s (World Health Organization) undersökning att det är fler människor som dör på grund av övervikt och fetma än vad det är människor som dör av svält. Hur kan det komma sig? Enligt Anders Forslund som forskar på övervikt och fetma »Det behövs mer spelar miljö och sömn en stor roll när man försöker gå träning i vardagen! ner i vikt, och hur man har levt som barn. Jakob Forslund

S

amhället har under de senaste 30 åren utvecklats kraftigt. Något som de flesta skulle anse som positiva framsteg, men dessa steg har även negativa följder. Vilket i det här fallet är en stegrad övervikt. År 1976 fanns det två tv-kanaler som sände program under dagtid. Av den tiden sändes det mellan 18:05-18:30 program för barn. Barnen hade alltså högst 25 minuter framför tv:n om dagen. Resten av tiden ägnades åt att vara ute och leka eller hjälpa till hemma. Jämför det med år 2014, då barn inte ens behöver springa ett kvarter bort och fråga sina kompisar om de vill leka. De går ju mycket smidigare att prata via skype samtidigt som de spelar tv-spel mot varandra online. Människor är avlade för att utföra fysisk aktivitet, men i och med den ökade produktionen av dator, tv, mobil, och andra elektroniska apparater behöver vi inte röra oss längre.Varken som barn eller som vuxen. - Att röra sig i ung ålder lägger grunden för motorik, muskelstyrka, och skeletthållbarhet. En grund som inte kan tas igen i vuxen ålder. Barn som inte får den träning de behöver kan drabbas av skört skelett och en ökad risk för övervikt och fetma, säger Anders. Livet är däremot inte alltid rättvist, vissa barn blir inte överviktiga trots att de sitter stilla och äter dåligt. En del tror då att de inte är tvungna att röra på sig lika mycket men faktum är att en inaktiv barndom

48

höjer risken för övervikt och dålig hälsa i vuxen ålder, även om den inaktiva livsstilen inte visar några konsekvenser på kort sikt, säger Anders. En annan påföljd som vårt nya levnadssätt påverkar negativt, är sömnen. Något som i sin tur också gör det lättare för oss att lägga på oss vikt. Ungdomar sitter ofta uppe sent, och spelar datorspel, smsar, eller bloggar etc. Återigen slår konsekvenserna av den teknologiska revolutionen tillbaka. Forskare i Kanada har bevisat att sömn är en central beståndsdel om man kämpar mot övervikt. Anna Nygren skriver i sin bok Så funkar det, att hormonet Leptin som berättar för kroppen när man är mätt, sjunker när en person sover för lite. I samband med sjunkandet av Leptin ökar hormonet som berättar för kroppen när den är hungrig(Ghrelin). Maten som tas in vid dessa situationer brukar också vara onyttigare och mer kaloriberikade. Anders Forslund berättar även att vårt insulin ökar vilket också gör oss hungrigare. En inaktiv vardag och dålig sömn är alltså inte en nyttig kombination. Hur ska man då lösa problemet när ökad träning inte har visat några resultat i det stora hela? Anders Forslund resonerar om att fysisk aktivitet är nyckeln, men inte samma form av fysisk aktivitet som gym träning. Han menar att det är vardagsmotionen som gör skillnaden.

Det finns undersökningar som visar att en person gör av med nästan dubbelt så mycket energi när personen arbetar i trädgården än om personen tränar en timme intensivt på gymmet för att sedan sitta stilla resten av dagen. Däremot har inte alla tid med att lägga ner hela dagen på träning, men man kan alltid välja att få in träning i vardagen mer, till exempel cykla istället för att åka bil eller gå upp för trappan istället för att åka hiss, berättar Anders. Alla har däremot inte möjlighet till att utföra den vardagliga motionen av diverse olika skäl. Ett exempel på det i USA då barn inte har möjlighet att cykla eller gå till skolan på grund av bristande säkerhet. Det är också stora delar av de som är överviktiga som är drabbade av andra problem vilket hindrar dem från att träna. Det kan vara allt från sjukdomar till problem hemma. Anders menar också att tillgången till aktiviteten måste stimuleras. I många fall handlar det om pengar. Att träna behöver bli billigare samtidigt som priser på onyttig mat behöver bli dyrare. En mer aktiv vardag och mycket sömn är alltså det som får oss att må bättre. Man skulle kunna säga att övervikt delvis är individens ansvar, men i slutändan måste samhället ge oss alla förutsättningar till ett mer aktivt liv- det är dags att detta problem tas på mer allvar.


» RESOR| ARTIKEL

Festivaler och resor i ett

Är du en person som gillar att resa? Eller är det kanske mer din grej att gå på konsert? Varför inte slå dessa två ihop? Att gå på festival är enligt många en av de bästa upplevelserna man kan få. Det är otroligt populärt idag både i Sverige och runtom hela världen. Just därför borde du pricka in de allra bästa festivalerna nästa gång du planerar en resa utomlands. Europa har ett väldigt stort utbud av festivaler, vilket är perfekt om du till exempel vill tågluffa eller helt enkelt resa med bil. Här är lite förslag på några av de idag mest aktiva europeiska festivalerna: Jonathan Rånge Roskilde – Danmark En riktigt rutinerad festival som inte tappat gnistan trots över 40 år av konserter. Pågår i fyra dagar och den massiva mängden besökare brukar ligga på omkring 100 000 människor. En väldigt stor fördel är också att det inte ligger alltför avlägset. Genre: Rock, pop och hip hop.

Download Festival – England Är du en riktig metalfanatiker så är det här rätta platsen för dig. Download Festival har hållit på sedan 2003 och har under dessa år lyckats fastställa sig som en av de bästa. Därför ser de alltid till att få de allra största och bästa banden i samma headline. Totalt tre dagar av musik. Samtidigt som själva konserterna är inbjudande så får du också se väldigt mycket av de storslagna landskap som England har att erbjuda på vägen dit. Genre: Främst Metal

Open’er Festival – Polen Denna festival kan faktiskt likna sig lite med Bråvalla festival i Sverige. Den är väldigt rik på musikstilar och därmed många skiljande band vilket skapar en bredare och mer öp-

pen publik. Genre: Pop, indie, elektriskt, rock, alternativ musik

Sonisphere - Europa Tre dagars-festival som existerar i ett flertal länder runtom Europa, bland annat Finland och Norge. Den har funnit sedan 2009 och är relativt sätt ganska ny men det är ingenting som står ut, utan den är tvärtom väldigt etablerad och får lika bra respons varje år. Genre: Rock, hårdrock, metal.

Ultra - USA (Festival på annan kontinent) Förvånansvärt nog så har de amerikanska festivalerna inte lyckats ta sig lika långt vad det gäller framgång internationellt, men med tanke på landets storlek kanske det inte behövs. Ultra hålls varje år i Miami och består i stort sett endast av elektrisk dansmusik såsom techno, trance, dubstep och house. Perfekt för personer med tycke för nattklubbar.

Gustaf Hedsäter, 20, var på Sonisphere Festival i Finland 2010 Åkte du till Finland enbart för Sonisphere eller var det bara i samband

med en resa dit? -Det var enbart för festivalens skull då några av mina favoritband skulle spela där. Är det någonting du skulle vilja göra igen? - Absolut, hade hur kul som helst! Så du tycker alltså att det är värt att ta sig tvärsöver länder endast för en festival? -Ja, så länge det är bra band som uppträder så skulle jag lätt göra det igen. Kul också att få se ett annat land och träffa nytt folk. Rekommenderar det verkligen. Jämförelsevis, märkte du några stora skillnader mellan att gå på en festival hemma i Sverige och utomlands? -Nej, inte direkt. Sverige och Finland känns ändå väldigt lika varandra på något sätt just i det sammanhanget. Det hade kanske varit annorlunda om det inte var ett grannland. Om du fick gå på vilken festival som helst vilken skulle du välja isåfall? -Wacken eller kanske Rock Am Ring. Varför just dessa? -Det är så stora festivaler. Det verkar riktigt mäktigt med så mycket folk och väl etablerade band. Jag tror verkligen att det är en upplevelse. 49


» RESOR| VALENCIA

Vykort från Valencia Sedan 2012 har Rosendalsgymnasiet vartannat år haft ett utbyte med CEU San Pablo, en skola i Valencia (Spanien). Temat har de hittills två åren varit Hållbar utveckling och alla elever i utbytet har fått tillföra deras syn på vad ett hållbart liv är. Nu ska ni få följa med på vår resa... Det var en kylig dag i november när vi, tre tjejer från Rosendalsgymnasiet, fick reda på att våra namn lottats ut och att vi skulle få åka iväg på ett av de största äventyren under vår gymnasietid. Inom en snar framtid skulle vi få ta del av en upplevelse som skulle komma att sluta i en skola bland palmer och sol. Det var både nervöst och spännande. Inte bara det att en spanjorska skulle bo i vårt hus, utan också att alla svenskar, efter veckors arbete med ett föredrag på spanska, skulle flyga iväg och hälsa på våra spanska vänner. När vi skriver detta sitter vi på Valencias flygplats på väg hem.

2;a april- Lufthansa var nära på att ställa in vår resa då piloterna bestämde sig för att strejka, men till sist boardade vi ett flyg till Barcelona för att sedan med en buss ta oss till Valencia. Första natten tillbringade vi på ett hostel i den gamla delen av staden, medan resten av nätterna skulle tillbringas hos värdfamiljerna. Det var trångt och obekvämt, men efter nästan 12 timmars resande var det trots allt ganska skönt.

3;e april- Trots endast fyra timmars sömn genomförde vi första dagen vår presentation om hållbar utveckling inför ett sextiotal spanjorer. Det gick nästan bättre än förväntat och spanjorerna blev förvånade över våra spanskakunskaper. När skoldagen var slut gick hela gruppen och testade den valencianska drycken orxcata, innan vi åkte hem till respektive värdfamiljer.

50


RESOR| VALENCIA

4;e april- Under fredagen visade spanjorerna oss Valencias guldklimpar. Det inkluderade bland annat en av Europas största marknader. Där köptes det färsk frukt och churros, innan vi vandrade vidare till andra delar av staden. Rundturen slutade med sushi-picknick i Rio Turia.

5;e-6;e april- Under helgen besökte de flesta Oceanogràphic, ett akvarium med varelser från alla havets hörn. Flera fick också hälsa på släktingar eller besöka kyrkan. De två måstena - stranden och paellan - bockades av på söndagen.

7;e april- På måndagen besökte gruppen Lladró, en keramikfabrik. Där fick vi se hur de steg för steg tillverkade keramikfigurerna vilket var både intressant och kul. På eftermiddagen var det dags för en avslutningsmerienda, spanjorernas motsvarighet till fika. Vi bjöds på alla möjliga spanska delikatesser och tog de sista gruppfotona.

Det var med blandade känslor vi lämnade spanjorerna tisdagsmorgonen (denna morgon). Efter flera kramar och kindkyssar satte vi oss på bussen som tog oss till flygplatsen där vi sitter nu. Resan var en otroligt lärorik upplevelse med både toppar och dalar y nunca les vamos a olvidar. Alva Starlander, Isabel McLoughlin och Agnes Liminga

51


n e m m o k l Vä … hit

» SIDHUVUD | FÖR INLEDNING

ANNONS

… är Uppsalas yngsta kommunala gymnasieskola. Hösten 2005 startade vi Rosendalsgymnasiet i Läkemedelsverkets tidigare lokaler. Skolan är redan från början planerad och utrustad för att ge så goda förutsättningar som möjligt för ett kreativt arbetssätt.

…… vill förbereda dig så bra som möjligt inför högskolestudier. …… tror på kvalitet i mötet mellan lärare och elev i våra 20-klasser. …… inspireras av ett starkt samarbete med Uppsalas båda universitet. …… vill att du skall kunna jobba i en trivsam och lugn miljö där du får vara dig själv. …… uppskattar god mat, ett rikt föreningsliv och goda möjligheter till estetisk verksamhet. …… vill se IT som en integrerad del av skolans metoder och arbetssätt. 53

Vänd och läs mer …


ANNONS

» SIDHUVUD | FÖR INLEDNING

Rosendalsgymnasiet

– här händer det saker

Naturvetenskapsprogrammet – Internationella programmet (sam-sam) – Jo-programmet (sam-sam): På Rosendalsgymnasiet ser våra tre utbildningar till att det hela tiden är något på gång. Vi jobbar ofta i ämnes­övergripande projekt och heldagar – ibland står lärarna för innehållet, ibland är det eleverna som sköter allt. Men det är inte bara undervisningen som präglar skolåret. Våra fantastiska elevföreningar organsierar själva flera dagar med aktiviteter. Allt från äggjakt vid påsk, till skolkamp. Under ett år på Rosendalsgymnasiet kan allt det här hända! q Staden – ett projekt på NA där våra tvåor tillsammans skapar fiktiva städer. Alla skall vara hållbara i minst 500 år och rymma en befolkning på 500 000! w NA-dagarna är samlingsnamn för en rad olika projekt på vår naturvetarutbildning. e Under hösten 2011 hade vi förmånen att vara värdar för den internationella fotouställningen ”Save and Protect the Planet” med fotografer från Angola. Då passade vi även på att ha seminarier om angolansk litteratur. r En dag varje år är ”Språkens dag” – ett smörgåsbord med smakprov från språk världen över. t Världsbokdagen firas traditionsenligt med författarbesök. y 2011 hade vi premiär för ”Naturvetarmästarna” på skolan. En tävling där 9:or kämpar om vem som är bäst på naturvetenskap. u När våra 3:or är klara med sina projektarbeten firar vi det med en mässa. Här presenteras alla projekt och vi delar ut priser i flera kategorier. i För att ge våra elever verktyg att ta sig genom gymnasiet på bästa sättet håller vi varje år en hel dag om studieteknik för ettorna. o ”Boktornet” heter vårt läsfrämjande projekt. Eleverna tävlar klassvis om hur många böcker de hinner läsa under ett läsår. a Varje år gästar prisbelönta journalister skolan under ”Jo-dagarna”. Då bjuds även på rollspel.

q

w

NDA -HE L SIN GF OR S e LUA LISSABON-PARIS-NEW YORK ROSENDAL SGYMNA SIET

Paul

r

SAVE•AND•PROTECT T H E • P L A N E T PHOTO EXHIBI T ION • 1/10 – 18/11

"Gymnasisterna gör uppror!" Angolansk litteratur från olika perspektiv och författare. Stefan Helgesson (litteraturvetare) och Marianne Sandels (översättare) föreläser i A203, Ondjaki (författare) deltar från Brasilien via Skype.

Rosendalsgymnasiet to 1 december kl.17.00

t

y

x

u

i

Rosendalsgymnasiet

20 oktober 2011

Naturvetarmästarna

Vilken grundskola har det bästa laget i Naturvetenskap?

54

t • 26

nasie

gym

dals osen

R

Jessi

en •

Hans


».. SIDHUVUD | FÖR INLEDNING

ANNONS

Elevröster 22–b2e3r okto

Joanna – När jag kom till Mexiko för att volontärjobba efter gymnasiet var jag väldigt tacksam för allt jag lärt mig på Internationella programmet. Jag tror att kulturkrocken inte blev särskilt stor tack vare det internationella fokus som genomsyrade hela vår utbildning. Nu när jag har börjat läsa statskunskap på universitetet märker jag också hur väl förberedda vi är för högskolestudier. Steget från gymnasiet till universitet var inte särskilt stort.”

itzén

ica R

o 7o

6–2

010

er 2 ktob

o

Sanna - Jag valde Jo för att först och främst lära mig skriva, och det har jag verkligen gjort! Vi får mycket tid till just skrivandet men det som är bra är att vi inte bara håller på med tidningar, artiklar, reportage, notiser, utan också att vi får lära oss allt runt omkring själva journalistiken.Till exempel granskar vi alla sorters tidskrifter, lär oss layouta, besöker tidningsredaktioner och i tvåan får vi göra egna tidningar.

tisdagen 15:e september

kl 13.15 (åk 1) • kl 14.00 (åk 2)

a

Johan – Jag tycker att skolan är fantastisk! Lärarna har alltid välplanerade lek­ tioner och lär ut med bra pedagogiska metoder, och de finns alltid tillgängliga om man fastnar på någon uppgift. Man får stöd när man behöver. Skolmiljön är fräsch och väldigt trivsam och maten är supergod! Skoldatorn är ett stort plus, eftersom den underlättar skolarbetet en hel del. NA-programmet är ett bra val för ambitiösa elever som strävar efter bra utbildning inom de naturvetenskapliga ämnena. Jag är supernöjd med att jag valde Rosendal!

55 Vänd och läs om våra program …


ANNONS

» SIDHUVUD | FÖR INLEDNING

Välkommen till

Naturvetenskapsprogrammet Det är som vanligt mycket spännande på gång på hos oss. Några av våra klasser avslutar en kriminalteknisk dag där uppgiften är att lösa en mordgåta. Tvåorna ägnar sig åt projektet Staden, där de under tre dagar skapar en fiktiv stad som ska vara hållbar under 500 år för 500 000 invånare. Och våra treor arbetar intensivt med sina projektarbeten.

Välkommen till

Samhällsprogrammet/Jo

Det händer alltid mycket på Jo. Vi skriver, diskuterar, intervjuar, filmar, läser och studerar allt mellan himmel och jord. Och vi skrattar mycket. Ettorna skriver uppsats i historia och syr som bäst på kostymer till vårens historiska maskerad. Tvåorna är nedsjunkna i fansinprojektet – i fem veckor skriver och layoutar de sina egna tidskrifter. Treorna gör film och projektet avslutas med en filmfestival och prisutdelning.

Välkommen till

Internationella programmet

På Internationella programmet är det alltid full fart! Våra treor efterarbetar sin resa till Kenya inför kommande redovisningar i form av podcast och föreläsningar. I årskurs två har vi just avslutat ett klimatprojekt med Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Ettorna arbetar med ”Utblick” – studier i ett lands samhällsskick, kultur och kulturgeografi som redovisas med hjälp av estetiska uttrycksmedel.

Välkommen till

56

Rosendal!

www.rosendalsgymnasiet.uppsala.se


Magasin1#4