SMYCKEN F
Ö
R
L
O
V
N
I
N
G
S
R
I
N
G
A
R
En generös diamant för en vacker förlovningsring under tillverkning på Cartiers ateljé i Paris.
HISTORIK FÖRLOVNINGSRINGAR
lagar kvar under hela 1500- och 1600-talet. Vid införandet av kristendom hävdade kyrkan att äktenskapet skulle bli rättsligt bindande först när både brud och brudgum sagt ja inför prästen och båda därmed lovat varandra trohet. Dessa löften skulle beseglas genom ringväxling och prästens välsignelse. Kyrkan önskade att vigsel skulle vara deras ensak eftersom äktenskapet ingick i ett av de sju sakramenten. Ringen som symbol för troheten var en uppfattning som kom från Medelhavsområdet där romarna sedan länge använde ringen som pant för ingångna avtal av alla de slag. Deras trolovningsring gjordes först av järn. Ringar av guld började skapas på 100-talet. n
Det var först när kyrkan växte sig stark som förlovningsringarna fick sin speciella betydelse i Norden. Tidigare kunde ringen ingå i fästegåvan vid trolovning och giftermål men utan att ha någon huvudroll. Den var då mer som en garanti för ”brudköpet”. Fästegåvan kunde bestå av olika typer av smycken. Utöver ringar var även armband, kedjor och broscher vanligt. Under denna tid var det i samband med att paret räckt varandra handen under trolovningen som relationen blev lagligt bindande. Under medeltiden försökte kyrkan få sin variant av vigsel erkänd som den enda rätta. Ändå levde trolovning enligt tidigare landskaps-
44