Page 12

Få tar hjälp av det viktiga Anhörigstödet Det har gått många år sedan Lars Engströms fru Gittan fick bröstcancer strax före jul 1993 och de därmed blev engagerade som kontaktpersoner i Amazona. Hon för kvinnorna som berörs av sjukdomen, han för deras anhöriga. -Förut kallades vi BRO for men, men sedan ett år heter det Anhörigstöd. Vi fyller en stor funktion, men tyvärr har intresset minskat den senaste tiden och jag vet inte vad det beror på, säger Lars som menar att de anhörigas stöd, särskilt den första tiden efter beskedet, är otroligt viktigt.

A

tt få en cancerbesked är ju som att dra ned en ridå och kvinnorna hamnar i en slags chock. De kan bli som en omvänd hand och inte bete sig som vanligt vilket kan göra deras partner förskräckt. Kvinnorna har oerhört svårt att ta in vad läkaren säger. Det minns jag själv från när Gittan blev sjuk, hon hörde vad doktorn sa, men kunde inte ta in informationen, berättar Lars när vi sitter i Amazonas lokaler på Frejgatan, som han själv hjälpt till att rusta upp. Kontoret är nästan som ett andra hem för Lars och Gittan. Och så har det varit i drygt 18 år. Det var hans fru som såg en notis i BRO-fästet där man sökte efter män som ville engagera sig och bli manliga kontaktpersoner som skulle stödja anhöriga till bröstcancerdrabbade kvinnor. - Vi var fyra män som kom till första träffen och vi tog fram ett utbildningsprogram på uppdrag av BRO och 1999 anordnade vi första kursen, berättar Lars. Programmet utarbetade männen tillsammans och 1998 var det klart, exakt 20 år efter att Amazona bildades. De första åtta åren anordnades en kurs varje år och de som redan gått kursen deltog också vilket gav dem en slags fortbildning. Som mest bestod gruppen av ett tjugotal män i hela landet, nu är skaran betydligt mindre och kan räknas på två händer. Lars har varit med hela tiden. De manliga kontaktpersonerna (KP) har också bytt namn till Anhörigstöd för att även samkönade förhållanden och andra anhöriga ska känna sig involverade. Kanske är Närståendstöd ett bättre namn? - Den senaste kursen hade vi 2006, sedan dess har vi bara samlats vid två tillfällen dock ej hela gruppen. Den senaste KP-träffen hade vi många pass tillsammans med kvinnliga KP och det blev inte så bra eftersom vi anhöriga har andra saker att prata om, säger Lars med ett bekymrat uttryck. Nyligen var han på föreläsningen på ABF-huset för att finnas till hands för de män och andra anhöriga som kommit dit.

12

Lars Engström, ansvarig för anhörigstödet i Amazona och BRO. Foto: Desireé Nyman - Det var en man där som jag pratade med, inte fler. I samband med att manliga KP/anhörigstödet fyllde tio år 2008 trycktes en folder där Lars Engström berättar om verksamheten. Han skriver: ” Vad har vi nu nått med vår verksamhet? Det har inte blivit som vi trodde från början, vi hade räknat med betydligt fler kontakter via telefon eller Internet. Man frågar sig varför? Vad vi kan förstå är det kommunikation. Vi försöker på alla sätt nå ut till allmänheten via sjukhusen, media, BCF, mun mot mun, men det är svårt” Han fortsätter: ”…..Eftersom vi inte lyckats få en manlig KP i varje förening så har jag förstått att informationen om oss inte har nått ut för det finns tyvärr alltför många föreningsmedlemmar som inte vet om vår existens och som därmed inte kan informera drabbade om att vi finns.” - Vi, även kvinnliga KP, har nu märkt att samtalen ändrat karaktär. Förut ville man prata av sig, nu känner många sig övergivna av sjukvården och vill mer diskutera medicinska frågor. Det är synd för det är under traumadelen som vi anhöriga behövs som mest.

Amazonabladet nr 3-2011

AMAZONAbladet nr 3 -11  

Matinspiration. BCF Amazonas årsmöte. Anhörigstöd. Höstens aktiviteter.

AMAZONAbladet nr 3 -11  

Matinspiration. BCF Amazonas årsmöte. Anhörigstöd. Höstens aktiviteter.