Issuu on Google+

.9llfveniana 2-3/96 flJtgiven av j{ugo .52llfvensärfsl@pet

Porträttmedaljong av skulptören Gunvor Svensson Lundkvist avtäckt vid Alfven-jubileet i maj 1972 i Kungl. Musikaliska akademien och i Musicum, Uppsala

Läs om Alfven och Stockholms konsertförening


Alfveniana 2-3/96 Utgiven av Hugo Alfvensällskapet Ansvarig utgivare: Åke Holmquist Redaktör och distributör: Jan Olof Ruden Svensk Musik, Box 27327 102 54 Stockholrn, tel. 08-783 88 58 fax 08-783 95 10 e-post janolof.rudeneustim.se Medlemsavgifter: Jan Heimer Bjursholms plan 26 l ] 6 63 Stockholm Postgiro: 41 88 52-8

ISSN 110 1-5667 Tryckt av Ekonomi-Print, Stockholm

Omslag: Porträttmedaljong av Gunvor Svensson Lundkvist. Om henne säger Nationalencyklopedin: Skulptör, medaljkonstnär. S som har varit en av våra mest anlitade medaljkonstnärer, utbildade sig vid Konsthögskolan 1937-43. Som skulptör arbetar hon gärna med porträtt och figurstudier i mjukt realistisk, sluten form, medan hennes medaljer spänner från lyriskt tunn relief till frodig rondör

Fyra låtar från Leksand (1995) / Arr Stig Gustafson. CG, 1995. - Partitur 32 s. Ed.Nr 7268. - f symfonisk bläsork -- 3*25*2 4231 12 cb, 4sax, 3cnt, bar. - 12'. [Gryning vid havet] Nautical sunrise (1933) / Tx: (transl Gunilla Marcus-Luboff) Sten Selander. - CG/Walton, 1995. Ed.Nr WW A300. - f four-part men's ehorus a cappclla [Glädjens blomster] Flower of joy : Swedish folk ballad (1938) / Tx: (transl Gunilla Marcus-Luboff) Trad / Arr Hugo Alfven. - CG/W alton, 1996 Ed.Nr WW A 100. - f SATB ehorus a cappella.

Innehåll Gunvor Svensson Lundkvist och Altvenmedaljongen. Av Nicolai Heriofson 3 Ingemar Månsson, Alfvenpristagare 1996 intervjuas av Jan Olof Huden .4 Nyupptäckt Alfvenmarsch 5 Alfvendagen den 5 juli 1996 6 Ett Alfvenbrev - Kaos för trötta hörselnerver. Av Gunnar Ternhag 7 Alfvenutställning i Tällberg invigd den 28 september. 9 Hugo Alfven och Konsertföreningen i Stockholm. Av Jan Olof Huden 1O Hugo Alfven : The complete piano music med Lars Roos på Philips. Av Stig Jacobsson 19 Alfvenbibliografi 1990-95. Av Jan Olof Huden 20 Framföranden av Alfvenverk - Inspelningar. ..... 24


Gunvor Svensson Lundkvist och Alfven medaljongen A V NICOLAI HERLOFSON plement. Återkommande motivkretsar i hennes oeuvre är kvinnofigurer, cirkusmotiv, myter och tredje världens nödlidande kvinnor och barn. Hennes senaste utställningar våren 1996 var en separatutställning med friskulptur på Galleri 33 i Göteborg och samtidigt ägde en retrospektiv utställning av medaljer rum j Bankmuseet. I Kungsparken invigdes hennes skulptur Våren samt ett minnesmärke över landshövdingen J F Carpelan, allt j Göteborg.

Alfvenmedaljongen

Skulptrisen Gunvor Svensson Lundkvist (signaturen GSL) är född i Göteborg 1916. Familjen flyttade till Stockholm 1933. Gunvor var sen barnsben inställd på att bli konstnär. Efter avslutad skolgång följde ett kort mellanspel på Tekniska Skolan (nuvarande Konstfack). Vägledd av den ryskfödde skulptören Mikael Katz, som hade kroki- och skulpturundervisning i egen regi, beslöt hon att ägna sig åt skulptur och blev 1937 antagen som elev vid Kungl Konstakademiens skulpturskola. Hennes lärare där i skulptur var Nils Sjögren och Eric Grate. 1943, efter akademitiden, gifte hon sig med en studiekamrat och blev den som fick sköta hem och barn. 1951 gjorde hon, med det prestigefyllda Esther Lindahlstipendiet, tillsammans med make och två små barn en årslång resa till flera av Europas konstcentra.

Verksamhet 1955 fick GSL sitt konstnärliga genombrott när hon vann ett första och ett andra pris i en medaljtävling, vars uttalade syfte var att förnya

svensk medaljkonst. Sedan dess har hon regelbundet utställt nya fria kompositioner vid dc stora internationella medalj utställningar, som Federation Internationale de la Medaille (FIDEM) arrangerar vartannat år. 1969-84 hade hon årligen uppdraget att utföra Svenska Akademiens minncspennning, med porträtt och skupturala uttryck för personens liv och insatser. Redan i sina tidigaste studier hade GSL spontant tagit in Katz' inpräntning att " ...kunnande och känsla är A och O för en konstnär!" Femtio är senare yttrar hon att här låg grunden för det mesta av den kunskap om skulptural form, som hon i sin verksamhet har haft nytta av. Med sin allmänt erkända förmåga att spegla modellens personlighet anlitades GSL i ständigt stigande utsträckning inte endast för medaljer, utan även för rundporträtt och stora väggmedalj onger. GSL har alltid arbetat med fri skulptur och de senaste decennierna har hon målmedvetet gått in för denna verksamhet - numera ofta med teckning och måleri som kom-

Inför hundraårsjubileet i maj 1972 av Hugo Alfvens födelse fick GSL uppdraget att utföra en stor väggmedaljong med hans porträtt. I högtidliga former avtäcktes den i Musikaliska Akademien och i Musicum i Uppsala. Medaljongen finns även i brons på Operan och i Alfvengården i Tibble. En plats var reserverad för brons på Stockholms Stadshus' vägg mot Riddarfjärden där Bellman, Berwald, Jcnny Lind och Stenhammar redan fanns porträtterade. Men ideologiska efterklanger från 1968 mot "personkult" omintetgjorde i sista ögonblick planen. Ett tydligt tomrum i den välkomponerade musikergruppen står som ett minne från denna svunna epok. Inför Kulturåret 1998 kunde intressenter som Stockholms Stad, Musikaliska Akademien och Hugo Alfven Fonden utmanas att rätta till denna anomali. (Även kan observeras att Musikaliska Akademiens exemplar i bronspatinerad gips är i dåligt skick: sönderbruten och torftigt hopfogad med krafttejp.) När Alfvenpriset tillkom 1974 gjordes medaljer i brons, silver och guld med medaljongen som grund. Sedan dess har varje års Alfvenpristagare tilldelats guldmedaljen. Litteratur: Bildverket GSL Skulptur av Jonas Glock. Stockholm 1992.

3


Ingemar Månsson Alfvenpristagare 1996 intervjuas av

Jan Olof Ruden

I

Alfvenpriset blev jag oerhört glad leder en ny kör, Lunds VokalenngemarMånsson har varit intimt och kände djup tacksamhet. Översemble, som består av 35-40 unga förknippad med Hägerstens moraskningen var mycket stor. Det akademiker. Kören har en mycket tettkör som han grundade 1965 och sedan ledde hela den tid - drygt dröjde en tid innan jag fattade att det hög konstnärlig ambitionsnivå med var sant. 30 år - han var knuten till Uppenbasiktet inställt på en avancerad, bred relsekyrkan i Hägerstens församling. ~~--~--------------------------------. JOR: Vad anser du om värUnder hans ledarskap utveckdet att på detta sätt uppmärklades motettkören till en av de samma en (äldre) person och mest framträdande i Sverige. hans insatser? Namnet Hägerstens Motettkör 1M: Att Hugo Alfven är en är nu efter Ingemar Månssons allom bekant tonsättare och avsked historiskt, men föreprissumman är stor innebär konuner då och då i radion att utmärkelsen blir offentlig genom alla radio- och skivini vida kretsar. Därför känns spelningar kören under årens lopp har gjort. det särskilt hedrande att bli uppmärksammad på detta Ingemar Månssons repertoarsätt. Det stimulerar till fortval spände över ett mycket satt verksamhet, inspirerar brett register från medeltid, till nya upptäckter inom renässans och barock över musiken och gör mig entusiwienklassicismen och högroastisk. mant iken fram till l YYO-talet med åtskilliga uruppföranden .fOR: Har du träffat Alfven av svensk körmusik såsom verk någon gång? Och i så fall av Sven-David Sandström och när var det? Stellan Sagvik. Några förstaIngemar Månsson har hyst ett gångsframföranden av körverk i brinnande intresse för att lyfta fram 1M: Tyvärr har jag aldrig träffat Skandinavien kan också nämnas, texternas innebörd och fölmedla Hugo Alfven. bl.a. Bruckners mässa i e-moll och deras innersta budskap. Detta har requiem i d-moll, 1970 resp. 1973. han delat med sig av till sina sångare .fOR: Har Alfven betytt någonting De stora oratorierna och mässorna och även tiIl mänga andra genom för dig? av Bach och Händel , Mozart och artiklar i olika körtidskrifter. IM: Tack vare Alfvens enastående Beethoven, av romantikerna MenSom kyrkomusiker har han också körarrangemang lever ett stort antal delssohn, Brahms, Bruckner och hängivet arbetat med den liturgiska folkvisor vida in i framtiden. Hans Verdi samt av fl era 1900körmusiken och i Lund ägnar han smakfulla harmonisering förskönar, talskomponister som Poulene och sig ibland även åt sin gamla musikförtydligar och delvis förklarar viStravinskij har regelbundet stått på kärlek orgelspelning genom att visans innebörd. Melodin lyser som en konsertprogranunen. kariera som organist. blomma i god jordmån. En av de allra viktigaste angeläDet är en körledare med höga ideal genheterna har varit att föra fram som den 5 juli tog emot Alfvenpriset .TOR: Vad tyckte du som yngre om den samtida svenska körmusiken och på 75.000 kr och guldmedalj vid flera svenska tonsättare har också honom och hans musik? ceremonin på Alfvengården i Tibble. varit medlemmar i Hägerstens MoIM: I mina tidigaste erfarenheter tettkör. En annan medveten strävan som körsångare ingår flera av AlJOR: Vilken var din reaktion när du fvens körstycken. Det var spännande hos honom har under många år varit fick reda på att du skulle tilldelas att lansera Poulenes körmusik i att upptäcka enkelheten och skönheAlfvenpriset och guldmedaljen? Skandinavien. ten i sättningarna. 1M: Då jag fick beskedet av Gunnar Från hösten 1995 är Ingemar Petri att jag skulle tilldelas Hugo Månsson bosatt i Lund, där han

4


JOR: Vad tycker du idag?

IM: Idag tycker jag lika mycket om Alfvens körsånger som i min ungdom och ämnar fortsätta att framföra den både i Sverige och utomlands. JOR: Tycket du det films några be-

röringspunkter mellan er som personer eller i musiken? IM: Vissa beröringspunkter mellan Alfven som människa/musiker och mig finns t.ex. spänningen i livet och romantiken i musiken. .fOR: Var står du själv idag?

IM: Min ståndpunkt idag: Jag förespråkar en bred repertoar - från medeltid till vår samtid - att att det är vår skyldighet att värna om den nya, svenska musiken. JOR: Vad ser du fram emot?

IM: Min nuvarande sysselsättning: tankar på vad jag skall göra resten av mitt liv. Nu har jag kommit in på sista raksträckan. Den nya kören, Lunds vokalensemble, underlättar min separation från Stockholm och jag skall av dessa unga, begåvade, ambitiösa sångare försöka skapa en kör på mycket hög nivå. Nu hoppas jag att i framtiden få behålla min goda hälsa för att under några år ge körkonserter och nå många lyssnare med en musik som de kanske inte visste att de ville ha. Genom musiken får man möta människor på ett fantastisk sätt.

Alfven pristagare 1974 Lars Edlund 1975 Jan Carlstedt 1976 Stig Westerberg 1977 Eric Ericson 1978 Gunnar Hahn 1979 Lennart Hedwall 1980 Agne Bäckström, Anton Lööw 1981 Erland von Koch 1982 Lars Fresk (Freskkvartetten) 1983 Jan Ling 1984 Edith Westergaard 1985 Norman Luboff, USA 1986 Lars-Erik Larsson 1987 Nils Lindberg 1988 Robert Sund 1989 Hanser Lina Göransson 1990 Sven-Eric Johanson 1991 Neeme Järvi 1992 Torbjörn Iwan Lundquist 1993 Ingvar Lidholm 1994 Gustaf Sjökvist 1995 Lars Johan Werlc 1996 Ingemar Månsson

Nyupptäckt Alfven-marsch

D

et som militärmusikkunniga känt till en längre tid men som varit förborgat för Jan Olof Ruden i hans verkförteckning över Alfven är bl.a. en Kavallerimarsch som återfinns i Livgardets notsamlingar. Till detta skall Alfveniana återkomma med vederbörligt bistånd. Nu skall med glädje meddelas att marschen finns inspelad med Stockholms Spårvägsmäns Musikkår under Andreas Hanson på märket Twin Music, TMCD 30 (l996). Här saxar Alfveniana Staffan Skotts text i skivbilagan: "Nationalkompositören Alfven var en man med tvära kast, stora motsättningar och bred spännvidd. Han var både bildkonstnär och tondiktare, skrev både glad folkmusik och svårmodig symfonik. Naturligtvis prövade han sig också i blåsargenren (för att inte tala om att "Vallflickans dans" låter ännu bättre arrangerad för blåsorkes-

ter än i originalversionenl). Mest känd är nog "Hjalmar Brantings sorgmarsch", ursprungligen komponerad som festmarsch för en italiensk byorkester. Den orättvist bortglömda Kavallerimarsch skrevs på uppmaning av kavalleriofficerare som kände Alfven. Detta är den första inspelningen av verket, som innehåller ekon från Festspel och instrumentalisorats av den legendariske militärmusikdirektören Albert Löfgren. KavalIerisignalen som upprepas och varieras så envist är "Trav marsch!" Den uppmärksamme lyssnaren noterar förstås att det är samma signal som dominerar Skånska husarregementets galoppmarsch. ursprungligen med titeln "Stridssignaler" och komponerad 1848 av sängarprinsen Gustaf (182752), som till skillnad från Alfven använde sig av ett flertal kavallerisignaler i sitt verk. På prins Gustafs tid hette signalen "Sträck trav marsch" (sträckt trav är det som i dressyr kallas "ökat trav" och innebär att hästarna skall ta ut stegen litet mer)."

5


Alfvendagen den 5 juli 1996 Efter kransnedläggning vid Alfveris grav på Leksands kyrkogård roddes årets Alfvenpristagare Ingemar Månsson i Ullvi byalags kyrkbåt till Alfvengården där Leksands spelmän tog emot på bryggan. Från vänster: Anders Lian. intendent på A lfvengården och nybliven silvermedaljör. Margret Ruden.Tngemar Månsson. Alfvenpristagare och guldmedaljor. Gunnar Petri. Alfven Fondens ordförande

Stipendiaterno från Falu Musikkonservatorium. Carina Nyberg. Magda Stevensson och Mallias Nilsson framforde Bourree ur sviten Gustav Il Adolf och Saa tag mit Hjerte i arrangemang/or klarinett. violin och röst.

Judita Laitaite från Lettland och Marianna Slobodeniouk från Ryssland framförde romanserna Du är s.tilla ro. Skogen sover och Jag längtar dig.

Storkyrkans kammarkör under ledning av Gustaf Sjokvist sjöng Anders han var en hurtiger dräng, Dalvisa (Om sommaren sköna), Glädjens blomster, Papillon, Tjuv och tjuv, Aftonen och Frihetssång.

Foto: Jan Olof Ruden

6


Ett Alfvenbrev: Kaos för trötta hörselnerver A V GUNNAR TERNHAG

E

n avgörande händelse i 1900- talets svenska musikliv ägde rum i en skogsglänta utanför Mora. I september 1906 hölls landets första spelmanstävlan invid byn Gesunda på Sollerölandet ett arrangemang som på många sätt påverkat svensk folkmusik och inte minst synen på detta musikslag. Tävlingen omfattade enligt initiativtagaren Anders Zorn spel på "oxhorn, bockhorn samt fiol- endast gamla låtar". 16 hornblåsare och lika många fiolspelmän ställde upp. Förstapristagarna i respektive klasser har blivit klassiska nanm: Nörstmo Halvar Halvarsson från Malung och Timas Hans Hansson från Ore. Gesundatävlingens betydelse ligger i det faktum att arrangemanget markerar en oåterkallelig förändring av folkmusikens funktion. Tidigare lystrade djur och fäbodpersonal till hornsignaler, Och fiollåtarna hördes under byarnas lördagsdanser. Med tävlingen blev folkmusiken definitivt en angelägenhet för helt andra lyssnargrupper som sittande tog del av ett musikarv från förr. Trots täv lingens blygsamma yttre fick den stor uppmärksamhet. Den omedelbara framgången ledde till att iden snabbt spreds till andra orter, men också till att Zorn anordnade

liknande tävlingar både 1907 och 1908 - nu vid Sandängarna alldeles utanför centrala Mora. Till dessa båda tävlingar engagerades Hugo Alfven till domarskaran som i övrigt innehöll folkmusiksamlaren och juristen Nils Andersson, musikdirektören Anders Jobs samt folkhögskolerektorn Janne Romson. Hugo Alfven länmade sina intryck av 1907 års tävling i en artikel i Svenska Dagbladet, vilken tonsättaren senare inkomponerade i sina memoarer (Tempo furioso, s. 380 fl). Hans skildring är - som så många av hans egenupplevda berättelser mycket livfull. Särskilt omtalad är hans utfall mot dragspelet: "Hugg sönder alla dragspel du träffar på din väg, trampa dem fördärvade, skär dem i stycken och kasta dem i svinstian, för där hör de hemma". Men han formulerar också träffande karakteristiker av några medverkande spelmän. Alfvens ögonvittnesskildring har i dag stort kulturhistoriskt värde. Förutom alla detaljuppgifter om tävlingen som artikeln bevarat, förmedlar Alfven de värderingar som präglade tidens värnare av svensk folkmusik. Nästan trettio år efter domaruppdragen fick Hugo Alfven tillfälle att återkalla sina minnen från Mora. V intern l 935 fick han en förfrågan om att ännu en gång medverka som domare vid en spelmanstävling. nu i Säter. Brevet var avsänt från läns-

arkitekten Magnus Dahlander därstädes, en intressant personlighet med stort kulturvårdande engagemang. Den 25 mars formulerade Alfven sitt svarsbrev hemma i Linneanum. Han avböjde medverkan, men passade på att berätta något om de tidiga tävlingarna i folkmusikens tecken. Brevet, vars koncept förvaras i Alfven-arkivet på Uppsala universitetsbibliotek, ger inblickar som inte givits av andra skildrare. Det ger kort sagt kompletterande upplysningar från ett domarperspektiv. Bland annat beskriver Alfven de problem som drabbade domarna. Att bedöma långa rader av spelmän och hornblåsare var sannerligen ingen enkel uppgift. Ingen kan förvånas över att domarna snart fick "trötta hörselnerver" . Alfven avslöjar också spelmännens reaktioner under och efter tävlingen. Särski lt intressant är hans uppgift om att Zorn skulle ha blivit irriterad över vissa spelmäns förslagenhet. Med meriter från tävlingarna skulle de ha skaffat sig spelningar på Skansen och andra ställen. Det kan tyckas underligt att Zorn inte unnade spelmännen inkomster på sitt spel, han som bättre än någon annan samtida konstnär lyckades tjäna pengar på sitt kunnande. Alfvens läsvärda skildring till Magnus Dahlander lyder:

7


Vid de .båda sista spelmanstävlingama, som Zorn höll i Mora, satt jag med i prisnämnden som huvuddomare. I varje tävling deltog cirka 60 spelmän. Bedömningen skedde efter två riktlinjer: dels de spelade låtarnas musikaliska värde och dels spelmännens tekniska skicklighet. Det visade sig vara synnerligen svårt att förena dessa båda hedömningssynpunkter. ty de äldsta spelmannen hade som regel de värdefullaste låtarna, medan de yngre - av vilka flera uppvisade rent skolat violinspel - i allmänhet vara över/ägna i instrumentets behandling. Lyckligtvis fanns det dock vid båda tävlingarna några få spelmän, vilka på ett tillfredsställande sätt förenade de båda kraven, och dessa spelmän fingo följaktligen prisen. Men tävlingarna hade sina skuggsidor. Att under bortåt fyra timmar sitta och höra eu sextiotal spelmän i oavbruten foljd spela 2, 3 il 4 låtar var, gjorde i längden all säker bedömning omöjlig - i all synnerhet under tävlingens senare del, då domarnas öron, kritiska skärpa, uppmårksamhet, ja, hela intellekt, blivit överansträngda och avtrubbade. Det hela blev småningom ett kaosför ens trötta horselnerver. när man efter flera timmars lyssnande sökte erinra sig de forst spelades prestationer i och för värdegraderingen. Vid den sista tävlingen komma några av det foregående årets pristagare till spelmansstämman i den bergfasta forvissningen. att de nu voro självskrivna till pris på nytt. Såvidt jag kan erinra mig, blevo de samtliga slagna av överlägsna konkurren-

8

ter, och de slagna - sårskiltforra årets l:a pristagare - lade icke band på sin besvikelse och forbiuring. Detta väckte stark olust hos både Zorn och prisdomarna. Zorn förlorade också hågen for vidare spelmanstavlingar. i synnerhet sedan en del av pristagarna utnyttjade prisen som reklam, uppträdde på Skansen och andra platser. De gjorde geschäft av Zorns ideella strävan, som närmast gällde att få fram i ljuset den skatt av ålderdomliga, uräkta, originella låtar, som de gamla spelmansgubarna ännu spelade i sina undanskymda krokar litet varstädes i Dalarna. Min personliga övertygelse är, att spelmanstävlingarna med prisutdelning äro av ondo. De få spelmän, som vid en stamma få pris, äro naturligtvis belåtna, men hela den övriga skaran tävlande återvända till sina hemorter besvikna och forlera ofta lusten att spela. Fiolen blir då for framtiden hängande på väggen. Skall det bliva spelmansstämma, anser jag att antingen skall intet pris eller annan utmärkelse utdelas, eller också bÖra samtliga tävlande erhålla en gratifikation, minnesmedalj eller liknande hågkomst av stämman. Då uppstår ingen misstämning, och spelmansstämmans ideella syfte går icke förlorad. Den bästa spelmannen vid stämman blir i så fall utsedd och beundrad av de övriga tävlande [och} - men då utan avund - av åhörarna, och han blir säkerligen även i presssen omnämnd som den framsie. Det hör vara honom till ära och utmärkelse nog.


Alfvenutställning i Tällberg invigd den 28 september Hugo Alfven - målare i färg och ton kallas en utställning med Altvens konstverk. Den arrangeras av Tällbergs konstförening och visas i Greenverket på Green hotel bara några stenkast från Altvensqården i Tällberg, varifrån Alfven hämtat några av de Siljansutsikter som ställs ut. Efter inledande ord av konstföreningens ordförande Armas Fridlund presenterade utställningskommissarien Håkan Landelius tre bärande temata för Alfveris liv och verk som även fått bli temata för denna utställning nämligen mu-siken, målningen och kvinnan. Musiken representerades bl.a. genom det hammarklaver som lånats från Alfvengården i Tibble och som ursprungligen tillhört Sören Kröyer och stått i Skagen. Vidare hade lånats från musikstugan i Tibble en fiollåda med ti llhörande fiol, som dock inte är den Amati Alfven köpte på 1890-talet av sin lärare Lars Zetterquist. Den sålde han nämligen i

samband med separationen från Maria för 2500 kr enligt en anteckning i kassaboken. Fiolen i lådan är i stället en pant som en zigenare 1928 ställt för ett lån, en pant som aldrig avhämtades. Även detta har Alfven antecknat i sin kassabok. Musiken fanns där också i klingade form då Peter Carcll och Kerstin Chrunak framförde sats I och III ur Violinsonat op.l hundra år efter det första framförandet. Leksands kyrko- och hembygdskör sjöng Alfvenarrangemangen Limu, limu lima. Och jungfrun hon går i ringen samt Uti vår hage. Av Alfveris målningar visas teckningar från ungdomsåren, kopior av olj emålningar gjorda istudiesyfte samt den mogna mannaålderns akvareller. Kvinnoporträtt utgör ett återkommande motiv. Ett ovanligt inslag i utställningen är tre autokrom-plåtar från 1927, dvs infårgade fotoplåtar som ger färgbilder långt före fårgfotots dagar. Det är två porträtt och en bild på tonsättaren framför musikstugan i Tällberg.

l katalogen av Håkan Landelius ges en biografisk bakgrund till utställningen, som var mycket välbesökt under vernissagedagen då en förundrad publik lärde känna en ny sida hos Hugo Alfven. Utställningen visas även i Gruvrnuseet i Falun.

JOR

Motstående sida: Vernissagevimmel i Tållberg. Ovan: Håkan Landelius invigningstalar. Vänster: Leksands kyrko- och hembygdskör sjunger A lfvenarrangemang. Foto: J O Ruden 9


Hugo Alfven och Konsertföreningen i Stockholm AV JAN OLOF RUDEN

D

en första professionella symfoniorkestern i Sverige utanför Hovkapellet var Konsertföreningen i Stockholrn, som kan leda sina anor tillbaka till år 1902. Det hade förekommit tidigare försök att erbjuda publiken orkesterkonserter i Stockholm, men först med Tor Aulins, Wilhelm Stenhammars och John Mays förenade ansträngningar kunde en regel bunden konsertverksamhet börja den 21 oktober 1902. Tor Aulin var då en framstående kammarmusiker och ledare av Aulinkvartetten, vilken ofta framträdde med Stenhammar som pianist. John May var direktör för försäkringsbolaget Fylgia och stor musikentusiast, Tiden var kulturtörstande och det fanns ett socialt ansvar att höja arbetarnas bildningsgrad. Därför hade läkaren och kulturhistorikern Anton Nyström grundat Stockholms Arbetarinstitut 1880, där det också gavs s.k. folkkonserter vilke 1901-09 leddes av just Tor Aulin. Aulin blev Konsertföreningens dirigent och också programansvarig såsom seden var. Ända in på 1930talet hade huvuddirigenten avgörande inflytande på programvalet. Nedanstående framställning som skall undersöka vilka verk av Alfven som framfördes av Konsertföreningen bygger på dess notbiblioteks kortkatalog över verk och dirigenter, som ställts till mitt förfogande. En naturi ig indelning i tidsperioder erbjuds i Bengt Olof Engströms 75 år med Stockholms Konsenforening, Stockholm 1977. (Stockholms Konserthusstiftelses skriftserie. l ). Där finner man också relevanta fakta om tidsperioderna och karakteristiker över dirigenter och programråd. De frågor man kan ställa sig är förutom vilka (orkester)verk som framfördes av Alfven också frågor om hur snabbt nya verk togs upp på repertoaren, om det var några verk 10

som alltid förekom på repertoaren och i så fall varför, hur eventuella förskjutningar i repertoaren kan avläsas över tiden. Om viss dirigent favoriserade ett särskilt verk etc. Intressant är också att iakttaga vilka verk Alfven själv ville ha på programmet när han dirigerade Konsertföreningens orkester.

1902-13: konserter i Musikaliska Akademiens stora sal Redan den första säsongen "framträder en rad karakteristiska drag i Aulins programsättning. Nästan varje konsert innehåller nyare svensk musik. Detta skulle bli ännu mer tydligt kommande säsonger. Aulin introducerade gärna tidigare ospelade verk av de romantiska tonsättarna. Vokalsolister var popu lära och förekom ofta på programmen, gärna vid sidan av instrumentalsolist. Aulin var mycket förtjust i Wagners musik och avslutade gärna konserterna med utdrag ur dennes operor. Progro mupp läggn ingen var vanligen omvänd gentemot den ordning som numera oftast tillämpas. Man började med ett eller ett par tunga verk för att efter pausen spela flera kortare stycken, gärna av något mindre betydande tonsättare. En uvertyr avslutade ofta programmen ... Ytterligare två konserter anordnades det första spelåret, varav den ena ägde rum i Uppsala den 3 mars 1903 i Universitetets aula -- den första turnekonserten. Stenhammar och John Forsell var solister." (Bengt Olof Engström, 75 år med Stockholms Konsertforening, s. 1819). Konsert lokal var i regel Musikaliska Akademiens stora sal.. .." medan de folkkonserter som Konsertföreningen gav ägde rum i Katarina kyrka. Att Konsertföreningen inte hade ett eget konserthus bidrog i viss mån till att intresset för konserterna mattades efter de inledande

framgångarna. Dödsstöten kom när Tor Aulin blev engagerad av Göteborgs Orkesterförening från säsongen 1909/1 o. Där var Stenhammar konstnärlig ledare och dirigent sedan 1907. Som nödlösning ger dock Göteborgsorkestern fyra konserter i Stockholm (och passar också på att besöka andra orter) säsongen 190911 O. Därefter måste orkesterkonserter inställas och konsertverksamhet uppehållas med kammarmusikkonserter genom bl.a. Aulinkvartettens och Stenhammars medverkan. Säsongerna 1911/12-1912/13 anordnade Konsertföreningen inga konserter. Under denna Aulins tid som konstnärlig ledare framfördes inget verk av Hugo Alfven undantagandes manskörsverket Här är landet vid konsert den 5/5 1907. Detta berodde på att Aulin inte var någon vän av Alfvens musik.

1914-26: konserter i Auditoriet Även om det inte hållits några konserter säsongerna 1911/12 1912/13 hade styrelsen varit i funktion. Musikaliska Akademiens stora sal hade varit för liten för att ge tillräckliga intäkter av försålda stolar. Nu erbjöd sig ett nybygge, nämligen Auditorium vid Norra Bantorget , där det fanns plats för mellan ] 600 och 1700 lyssnare. Detta blev Konsertföreningens ordinarie konsert lokal fram till våren 1926 då Konserthuset vid Hötorget kunde tas i bruk. En annan nyordning hänför sig till år 1914: en fast orkester. Tidigare hade orkestern bestått av musiker från Hovkapellet, restaurangoch teatermusiker . År 1914 räknas därför som utgångspunkt för den nuvarande orkestern. Följaktligen firade Fi lharmonikema SO-årsjubileum 1964.


Som di ri gen t för våren 1914 anställdes Sceber van der Floe 12 och från säsongen II Midsommarvaka 1914115 Erik Ochs. D Symfoni 3 Från spelåret 1 915/16 10 • Skärgårdssägen och under under lång CJAndante tid framöver var Georg religioso Schneevoigt förste II Festspel dirigent och Nils m Skogen sover Grevillius andre diri• Sommardofter gent. Under deras II Drapa ledning studerade • Symfoni 1 orkestern in en internationellt inriktad II Symfoni 2 repertoar med Beetho• Symfoni 4 vens och Brahms' II1II Var stilla symfonier i centrum. [) Uppsalarapsodi Vidare skulle det vara II1II Klockorna minst en Wagnerafton per säsong. Solister förekom inte vid alla konserter. Man anlitaFigur l Framförandefrekvens 1902-1926 de oftast svenska sång1915 ges en porträttkonsert med are och instrumentalsolister ur Alfven som dirigent med så tunga orkestern. Svensk musik förekom verk som Festspel, En skårgårdssåinte så ofta som under Aulins tid gen. Symfoni nr 2 och Intermezzo och det var oftare Grevillius än ur Uppenbarelskantaten. Så Alfven Schneevoigt som dirigerade den. fick redan tidigt tillfälle att visa sig Men våren 1916 dirigerade Peteri helfigur som tonsättare och dirison- Berger en hel konsert med egen gent. I diagrammet anges dc me~t musik. Från 1920 finner vi skolfrekventa verken under denna penkonserter, vi lka dirigeras av Hjalod. Midsommarvaka har redan mar Meissner och Eric Westberg. intagit den tätplats som den komPå grund av styrelsens synpunkter mer att behålla under alla perioder på Schneevoigts programval blev (med undantag för den allra sista efter en schism förändringar i så som här undersöks). Denna period motto att "nya" tonsättare som framfördes den 11 gånger huvudRavel, Stravinsky, Max Reger och sakligen under Nils Grevillius, Hindemith framförs. För nordisk någon gång under Schneevoigt, och svensk musik gjorde både Hjalmar Meissner och Alfven själ~, Schneevoigt och Grevillius goda inmot slutet av perioden av Eric satser. Av sven ska symfoniker inWestberg och Adolf Wik-lund. tog Berwald hedersplatsen. RosenSymfoni nr 3 framfördes inte mindberg spelas från 1919. Flera gånger re än åtta gånger under Alfven återkommer Rangströms symfoni m själv, Schneevoigt, Grevillius och l och Stenhammars andra symfoni. Adolf Wiklund. En skärgårdssägen I april 1924 höll Georg Schneevoigt och Festspel framfördes sex resp sin avskedskonsert. bl.a. med Alffyra gånger medan Drapa, symfovens En skårgårdssågen. Från säni erna 1-2 och 4 framfördes 2 songen 1924/25 var Adolf Wiklund gånger var. Sånger med orkester andredirigent och Wilhelm Sieben som Skogen sover, Sommardofter först ediri gent. och Var stilla hjärta framfördes av Det första verk av Alfven som sångerskor som D Hesse-Lilienframfördes var Midsommarvaka berg, Clary Morales. Ingeborg som dirigerades av Nils Grevillius Holmgren, Marianne Mörner. Gertvid en konsert redan hösten 1914, rud Rydbeck-Olsson och Judit nämligen den 22 november. Verket Hörndal. upprepades annandag jul med Verk som komponerats under pesamma dirigent. Dessemellan hade rioden var Andante rcligioso ur Alfven själv framträtt som dirigent Uppenbarelskanteten, Symfoni nr 4 med sin Symfoni nr 3 den 26 nooch Sverges flagga för manskör, vember. Och redan den 7 januari som framfördes av Stockholms

studentsångare under Einar Ralf i oktober 1910. Under denna period träffar vi även på Alfven som dirigent - men då inte enbart av egna verk . Erinras kan att Alfven vid denna tid ledde Akademiska kapellets konserter som director musices i Uppsala. I Konsertföreningen fick han tillfälle att dirigera en professionell orkester av annan kaliber. Det börjar redan våren 1915 när han dirigerar Cherubinis uvertyr till Anacreon, Bachs dubbelkonsert med Konsertföreningens båda konsertmästare Sven Kjellström och Lars Zettcrkvist (tidigare Alfvens violinlärare!) och hans egna Symfoni m 3.

1927-1940: Det nybyggda Konserthuset Sedan Stiftelsen Stockholrns Konserthus bildats 1919 inköptes en tomt vid Hötorget och pengar började insamlas för att bygga ett ege~ konserthus. Ivar Tcngbom segrade l den arkitekttävling som utlysts och så småningom kunde Konserthuset invigas i dagarna tre: den 7, 8 och 10 april 1926. De två första dagarna var det orkesterkonserter dirigerade av de ordinarie dirigenterna Wilhelm Sieben och Adolf Wiklund. Då uruppfördes de två verk som vunnit första och andra pris i den utlysta kompositionstävlingen nämligen Kurt Atterbergs tondikt Sången för kör och orkester respektive Melchior Melchers Symfoni i d-moll. Den tredj e dagen var det cn kammarmusikkonsert. I september ltJ26 var också orgeln klar att invigas av Otto Olsson. Konserthuset behövde en konserthusdirektör som skulle ombesörja det praktiska arbetet som hörde samman med förvaltningen. Han skulle också leda den s.k. Konserthusbyrån som skötte uthyrning av lokalerna och också hjälpte till med annonsering, bilj etter, program, vaktmästare osv. Före säsongstarten 1927/28 tillträdde Sigfrid Ehlin som konserthusdirektör. När han Il


-

STIPTAD

1l1ll1l1l1lIlUlllllllmnllnlUlllllmlllll!ll!JIUlIII!llUnIIllIllIIilIllIIlHmIHHlmUli!IUI~

@l\lnlllnmdClIUlllllill!UmnIlUIl.u1JJiJMUliIln!i1illlmiiilililii~:~llIl1llilllllllllllUi

1902

o

FYRTIFEMTE KONSERTEN SPELARET 1915-1916

SY MFONI=KONSERT Torsdagen den ,9 mars '1916 kl. 8 e. m. i Auditorium. Dirigent:

/fugo Altven.

PROGRAM. Hugo Alfven (1872). I. Symfoni N:o 1 f moll, op. 7. Grave, Allegro con brio. Andante. Scherzando: Allegro molto. Allegro, ma non troppo. 10 minuters

II. En Skdrgårdssägen, III. Andante

rv.

uppehåll.

tondikt för stor orkester,

religioso, (ur Uppenbarelsekantat

Drapa, tondikt för stor orkester,

op. 31).

op. 27.

Applåder meIIan ettmusiknummers

Fyrtisjätte

op. 20.

olika avdelningar undanbedjas.

konserten: POPULÄR SYMFONI=KONSER.T. Söndagen

den 12 mars 1916 kl. 2 e. m. i Auditorium.

Dirigent: Nils (Irevillius. Solist: Julius Ruthström. PROGRAM: Franz Schubert, Uvertyr till Rosamunda; Henri Vieuxtemps, Violinkonsert Edvin Kallstenius, Allegro Si nfonico (Siriden om lyckan) f. f. g.; Edvard Grieg, Tre orkesterstycken ur musiken till Sigurd jorsalfar. Biljetter

säljas fredag och lördag i Elkan & Schildknechts, Emil Carelius, 28, ,och i Nordiska Kompaniets biljettförsäljning samt konsertdagen

å O: 50, O: 75 och 1: -

Drottninggatan

d-moll;

Musikhandel,

• OBS.I

/rIT

FJORTONDE

TlII undvtkan.

aa

KONSERTEN

SYMFONI

En annons från tiden i Auditorium och en från Konserthuset den 6 november då musiken till Gustav 11 Adolfvar självskriven

SPELÅRET

(A: 8).

I940-I94I

KONSERT

Onsdagen den 6 november 1940 kl. 20 i Konserthusets stora sal. Dirigent: HUGO ALFV:t:N. Solister: INGRID WIKSJO, EINAR ANDERSSON.

PROGRAM HUGO

ALFVEN:

Symfoni nr 4, c-moll, op. 39 (med sopran- och tenorsolo). Moderato. Allegro. Andante. Allegro agitato. .

p a u s. Vaggvisa, f. f. g. ) o f »1 stilla timmar», f. f. g. I sanger ör sopran och orkester. »Se, d U kom med jube loJoch sang», f. f. g. »Dofta,

dofta,

»Lindagull».

vit syren», f. f. g.

l sånger

för tenor

J och orkester.

»Gustaf II Adolf», svit för orkester. Vision. - Intermezzo. - »1 kejsar Ferdinands slottsk apell.» - Divertimento (Saraband. Menuett. Bourrec). - Elegi. - »Breitenfeld» (Bataljmålning). 12


avled efterföljdes han 1/] 1922 av Gunnar Jaenson som Konsertföreningens VD. Konserthuschef däremot blev Gunnar Fogelmarck. Och en "dragande" konstnärlig ledare behövde man också. Det blev Vaclav Talich som tillträdde som förste dirigent hösten 1926. Han och andre dirigenten Adolf Wiklund (samtidigt hovkapellmästare) blev det som kom att dela på konserterna. Wiklund fick även ta hand om skolkonserterna som Eric Westberg tidigare dirigerat eftersom denne blev chef för STIM hösten 1927. Talich byggde upp en allt högre orkesterkvalitet. Tyngdpunkten i repertoaren låg på Beethoven, Brahms, Bruckner och Mahler. Wagner och Tjajkovskij odlades flitigt men inte så mycket som tidigare och Sibelius symfonier med viss återhållsamhet. Mer och mer av Carl Nielsens musik togs upp och även andra nordiska tonsättares verk. Stravinsky och Bartok introducerades till en början med viss försiktighet men sedan de båda tonsättarna själva framträtt på podiet (1935 resp 1934) förekommer de oftare. Konsertföreningens symfonikör från 1917 lades ner och i stället inleddes från spelåret 1927/28 samarbete med Musikaliska Sällskapet. som leddes av David Åhlen. Inslaget av oratorier och kantater i programmen blir då genast större. Därigenom förekommer Bachs och Händels verk oftare än tidigare. Från 1932 kallas den Konsertföreningens kör Musikaliska sällskapet. Engelsk musik blir sakta mera känd genom framföranden av symfonier av Walton, VaughanWilliams och Bax. Hindemith, Honegger, Polenc, Roussel, Sjostakovitj och Kodaly börjar bli spelade. "Den svenska musiken har varje säsong en relativt god plats. Åren 1926-1940 är procenten svenska verk totalt mellan 16 och 25% av repertoaren. I slutet av 30-talet ligger man ännu på ca 16-1 7% men spelåret 1931-32 går svensk musik plötsligt upp till 22% för att de kommande åren åka berg- och dal bana mellan ytterligheterna. Mest svenskt förekom 1933/34 och 1939/40 då siffran var inte mindre än 25%. Kan den höga siffran

39/40 möjligen ha samband med att tonsättarföreningens ordförande i en tidningsartikel 1939 krävde att institutionerna i högre grad än dittills skulle känna ansvar för den samtida svenska musiken? Eller är orsaken så banal att det på grund av kriget var svårt att skaffa notmaterial till utländsk repertoar? Huvudvikten i den svenska repertoaren låg kanske inte på symfonier och solokonserter utan på kortare stycken, sviter, sånger etc. Varje säsong presenterades dock inte bar en eller ett par Berwaldsymfonier utan också symfonier av Alfven. Atterberg, Peterson-Berget, Rangström, Stenhammar och konserter av svenska tonsättare ... Moses Pergament spelades första gången säsongen 1930/31, Frumeries Variationer och fuga för piano och orkester uruppförs med tonsättaren själv vid flygeln i december 1933, Rosenbergs andra symfoni av tonsättarens själv i februari 1936, Lars-Erik Larsson Sinfonietta likaså av Rosenberg våren 1934. Det torde vara klart att Hilding Rosenberg spelade en betydande roll för lanseringen av den nya svenska musiken under 1930-talet." (B O Engström, a a s. 56). Men det kom också gästdirigenter som Toscanini, Ernest Ansermet och Fritz Busch, som blev ordinarie dirigent från säsongen 1937/38 sedan Vaclav Talich avgått under den föregående säsongen. Även Adolf Wiklund avgick som andre dirigent med utgången av säsongen 1937/38. Orkestern bestod 1926 av 65 musiker. Internationellt sätt var det en liten orkester. Spelåret 1930/31 utökades antalet musiker till 85. Alltsedan Konserthuset tillkom har Nobelhögtiden ägt rum där den 10 december varje år. Även under denna period är det Midsommarvaka som har fått flest framföranden (12 ggr). Mest är det Adolf Wiklund som dirigerat, vid två tillfällen som skolkonsert och en gång vid Nobelhögtid. Symfoni nr 3 kommer på andra plats med Il framföranden av alla periodens dirigenter från Vaclav Talicb till Fritz Busch. Vi två tillfällen var det vid skolkonserter. Ett av de två verk av Alfven som uruppfördes i Konserthuset under perioden var Dala-

rapsodin (uruppförd med honom själv som dirigent 27/4 1932). Detta verk fick X framföranden under ett flertal dirigenter varav Adolf Wiklund dirigerade det vid tre skolkonserter. Det andra verket var Manhem som uruppfördes den 6/3 ] 929 under Alfvens Iedning och med Folke Andersson som solist och Sångsällskapet De Svenske som manskör och med Konsertföreningens orkester. Detta verk spelades aldrig mer i Konsertföreningen. Andra verk som framfördes flera gånger under perioden var En skärgårdssågen (7 ggr), Skogen sover (6 ggr), Festspel (5 ggr), Svit ur Bergakungen (4 ggr), Symfoni nr 4 (4 ggr med olika solister och dirigenter), Svit ur Gustav /I Adolf (3 ggr), Breitenfeld och Elegi därur (3 ggr), Symfoni nr 2 (3 ggr). Av större verk med kör fick Riksdagslamtalen och Uppen barelsekanta ten vardera två framföranden .och kantaten till Uppsala universitets 450årsjubi-leum ett framförande. Solosånger med orkester fick i allmänhet bara enstaka framföranden. Verk som komponerats under perioden var kantat till Uppsala universitets 450-årsjubileum (komp 1927, framfört 1929), Manhem (komp 1928, uruppf 1929 med KF:s orkester), Dalarapsodin (komp 1932, uruppf 1932), Sviten ur Gustav II Adolf (1932, framförd 1934-), Gryning vid havet för manskör (komp 1933, framförd ] 940), Svit ur S)'IIDÖve Solbakken (komp 1934, framförd 1936) och Riksdagskantaten (komp 1935, framförd l936-). Om den föregående perioden hade bjudit på "gamla" Alfvenverk så har denna period "hunnit ikapp" Alfvens kompositioner. Alfven fick återkommande tillfällen att dirigera. Den I december 1926 i det nya Konserthuset dirigerade han ett eget program med Symfoni nr 4 och Uppenbarelsekantat och redan några dagar därefter upprepade han Uppenbarelskantaten men dirigerade dessutom Mozarts Eine kleine Nachtmusik och Violinkonsert. Våren därpå delade han och Adolf Wiklund på en populär symfonirnarine den 17/4 då Alfven dirigerade En skärgårdssägen och Du är stilla ro med Marianne Mörner som vokalsolist. Nästa tillfälle var 6/3 1929 med ett stort Alfven13


EJ Symfoni nr 3 .Dalarapsodi

El Skärgårdssägen program: uruppförande av Manhem, Kantat vid Uppsala universitets 450-årsjubileum, Lindagull och Symfoni nr 3. Den 11/2 1931 var Set Svanholm solist i En båt med blommor och Klockorna. Dessutom framfördes andra äldre verk som Symfoni nr I, En skärgårdssägen och Midsommarvaka. Uruppförandet av Dalarapsodin skedde den 27/4 1932. Då dirigerade Alfven även Symfoni nr 4, Svit ur Bergakungen och sångerna Du är stilla ro, Lindagull (solist Knut Öhrström) samt Skogen sover och Sommardofter (solist Greta Söderman). Konsertföreningen ställde upp i Uppsala när Alfven firade sitt 25-årsjubileum som director musices den 5/3 1936. Vokal solist var Joel Berglund och Uppsala filharmoniska sällskap medverkade i Riksdagskantaten. Dessutom framfördes Svit ur bergakungen och Symfoni nr 3. Påföljande höst den 17111 1937 delade Adolf Wiklund och Alfven återigen en konsert då Alfven dirigerade Riksdagskantaten med Folke Jonsson och Konsertför-eningens kör. Tillsammans var detta 8 konserter under ca 13 år med Alfven som dirigent.

1941-1955: Carl Garaguly dirigent Under andra världskriget blev det all t svårare att engagera utländska artister och dirigenter. Därför blev musiklivet alltmer försvenskat. Fritz Busch kunde inte stanna i Sverige. Ur orkestern stiger andre konsertmästaren Carl Garaguly fram och utnämns till tillförordnad dirigent med uppgift att dirigera 20 konserter och två skolkonserter under spelåret 1941/42. Han blir sedan orkesterns fasta dirigent till in på mitten av 1950-talet och han är den som sätter sin prägel på denna tidsperiod. En annan person med starkt inflytande på Konsertföreningens verksamhet under perioden var den nye direktören Johannes Norrby som från 1950 dessutom blev konserthuschef. Abonnemangskonserterna var som regel mycket väl besökta och för andra än abonnenter var det svårt att överhuvudtaget få bilj etter. Detta avhjälptes delvis genom att 14

II Skogen sover

o Festspel

• Bergaku ngen :svit II1II Symfoni nr 4 • Gustav II Adolf: Svit

iii Gustav II Adolf: Elegi • Symfoni nr 2

II Uppenbarelsekantat

El Riksdagskantat El Du är stilla ro • Lindagull

D Drapa

mi Manhem (J Klockorna II Uppsala univ 450år El En båt med blommor

ms Figur 2 Framförandefrekvens

mfoni nr 1

1927-1940

det byggdes en tredj e rad i salens fond. Säsongen 1947/48 slogs publikrekord med i genomsnitt 2014 besökare per konsert. Men de mest framgångsrika konserterna var lördagarnas konserter för skolungdom. Spelåret 1954/55 flyttades dessa emellertid till fredagar och döptes om till Nutida Musik (i samarbete med Radiotjänst). Publikintresset dalade direkt från ca 1900 till ca 1000 per konsert så året därpå fick ungdomarna sin serie tillbaka medan Nutida Musik kvarstod på fredagar med sex konserter. Sedan 1930-talet diskuterades Konsertföreningens engagemang av artister, konsertseriernas uppläggning osv i ett programråd, Under perioden bestod detta av Johannes Norrby, Adolf Wiklund, Carl Garaguly, Natanacl Broman (Radiotjänsts representant), konsertmästaren Erik Törnkvist och deras suppleanter, som alltid kallades till sammanträdena. Programrådet utsågs av styrelsen och hade det fulla konstnärliga ansvaret. Carl Garaguly tog sig an även ganska otacksamma uppgifter. Speciellt mycket betydde han för svensk musik. Varje säsong framförde han nya svenska verk, i många fall uruppföranden. Här endast några typiska tonsättare från perioden: Nystroem, Rosenberg, Gunnar Ek, de Frumerie, Moses Pergament, John Femström. Hilding Hallnäs, Dag Wiren, von

Koch, L-E Larsson, Lidholm, Allan Pettersson, Blomdahl, Bäck. Andelen svensk musik under hans tid som dirigent låg mellan 25 och 30%. Många av de svenska verken var kortare stycken: sviter, sånger, uvertyrer etc. Det blev en märkbar nedgång från säsongen 1952/53 på grund av att det då gjordes en omorganisation innebärande att samma program framfördes onsdag, torsdag och fredag, något som medförde att färre verk spelades flera gånger. Just de svenska verken drabbades av denna reform. Andra dirigenter vid sidan av Garaguly var Dean Dixon och Sixten Ehrling samt de något äldre Sten Frykberg, Tor Mann och Gunnar Staern. J programmen bibehålls till en början standardverken där Beethoven är den flitigast spelade tonsättaren följd av Brahms, Mozart, Sibelius och Tjajkovskij. På 195()talet tar Mozart överhanden över Beethoven och Bach. Händel vinner på Brahms, Sibelius och Tjajkovskij. Varj e säsong spelades även äldre svenska symfonier av Alfven. Attcrberg, Stenhammar och skötebarnet Berwald. I serien Nutida Musik framförs en radikalare musik än i övrigt.


II Midsommarvaka C Symfoni nr 3 • Festspel [] Dalarapsodi

Under perioden inföll Konsertföreningens 50-årsjubiIcum med jubileumskonsert 21/l0 1952. Det första Stockholms Festspel ägde rum 1953 i juni, då Stockholm fyllde 700 år. Konsertföreningens orkester och Radioorkestern bildade då en sammanslagen festspelsorkester på 115 man. Dean Dixon dirigerade i detta sammanhang Brahms första symfoni och Alfveris Midsommarvaka samt sånger framförda av Bernhard Sönnerstedt. Av Alfvens kompositioner dominerar återigen Midsommarvaka med 10 framföranden dirigerade av Adolf Wiklund, Carl Garaguly, Gunnar Staern och Alfven själv förutom ovannämnda framförande under Dean Dixon. Symfoni nr 3 (9 ggr) dirigeras av Garaguly, Tor Mann, Adolf Wiklund och Sixten Eckerberg. Festspel (6 ggr) och Dalarapsodin (5 ggr) framförs gärna vid skolkonserter. En skärgårdssägen och Trollflickans och val/flickans dans ur Bergakungen framförs 3 gånger vardera. Alla symfonierna spelas åtminstone en gång. Även denna period gör Alfven dirigent framträdanden trots hög ålder. Både 70-årsdag, 75-årsdag och 80-årsdag firas med festkonser ter då han dirigerar. Den 29/4 1942 sjunger Hanser Lina Göransson sånger till orkester och Symfoni nr 2 och Midsommarvaka framförs under Alfveris ledning. Till 75årsdagen den 7/5 1947 sjunger Birgit Nilsson och Einar Andersson i Symfoni nr 4. Då framförs även Svit ur Bergakungen, Dalarapsodi och Midsommarvaka - om man så vill de mest älskade Alfven-verken. Och vid 80-årsdagen dirigerade han en sista gång Riksdagskantaten. Den nyss fårdigställda Symfoni nr 5 som var det enda nya verket under perioden fick emellertid Carl Garaguly uruppföra.

1956-1977: Stockholms filharmoniska orkester : från konsertförening till musikinstitution Spelåret 1955/56 var en "vanlig" orkestersäsong med konserter i Stockholm, ofta tillsammans med Konserthuskören. Då gavs 63

m Skärgärdssägen [J Bergakungen:Trollfli ekans & vallfliekans dans • Festuvertyr

BI Gustav II Adolf: Elegi • Gustav II Adolf: Saraband mm

m Symfoni

nr 2

• Symfoni nr 4

m Symfoni

nr 5

[J Sommardofter

m Bergakungen;

Svit

• Riksdagskantaten

D Symfoni nr 1

m Skogen Figur 3 Framförandefrekvens

sover

1941-1955

symfonikonserter , 7 konserter i serien Musik för ungdom, 10 dubblerade lördagskonserter. Under den följande 20-årsperioden särskilt i slutet av den - skedde en differentiering och utvidgning. Spelåret I97717X anordnades 55 symfoni- och Musik för ungdomskonserter , 10 dubblerade lördagskonserter , 10 kammarkonserter i serien Intim Musik, 7 konserter i serien Nya Kammaren, 5 jazzkonserter, 14 lunchkonserter. 6 konserter i serien Musik på vinden, 9 sommarkonserter. 10 konserter på andra orter, 6 extra konserter. Dessutom gästspelar många orkestrar och körer och mindre ensembler. Publiktillströmningen var mycket god till alla konsertserier utom Nutida Musik. Konsertföreningens samarbete med Radiotjänst hade inneburit utsändningar sedan slutet av 1930talet. Detta skedde under namnet Radiotjänsts symfoniorkester, vilket lätt kunde sammanblandas med Radioorkestern. Det något otympliga namnet Konsertföreningens orkester var oprakti skt när man reste utomlands för framträdanden. Därför beslöt man sommaren 1957 att orkestern skulle kallas Stockholms Filharmoniska Orkester och med pengar från Stockholrns kommun byggdes numerären ut våren 1964. Nu var orkestern mogen att ta upp tävlan med utländska orkestrar och inledde turneverksamhet, den första till Frankrike och Tyskland 1966. Även inom landet gjordes turneer: i samarbete med Riks-

konserter gjorde Filharmonikerna sin första stora turne i november 1964. Som ordinarie dirigent tillträdde hösten 1955 Hans SchmidtIsserstedt. Under hans tid var Sixten Ehrling en ständigt återkommande gästdirigent. Från spelåret ] 966/67 var Antal Dorati chefsdirigent och han efterträddes l juli 1974 av Gennadij Rozdjestvenskij (- 1977). Under hela perioden 1955-77 var Stig Westerberg en ofta förekommande gästdirigent. Under denna period ser man ett stigande antal utländska och svenska dirigenter gästspela. Repertoaren breddades alltmer under perioden. Repertoarkännedomen steg allmänt hos publiken genom grammofonskivor och radioutsändningar och styrde förväntningar i programsättningen. Av äldre tonsättare favoriserades Mahler, Bruckner och Beethoven framför Mozart, Haydn och Schubert. Andelen svensk musik var i början av 1950-talet 15-20%. Under Schmidt-Isserstedt var inslaget 15% men under Doratis tid ca 20% och i mitten på 70-talet åter ca 15%. Under perioden infaller också konflikten med Allan Pettersson, som 1975 förbjöd Filharmonikerna att spela hans musik. Denna konflikt upplöstes dock sommaren 1976. Från mitten av 1970-talet började Filhannonikema att beställa ny svensk musik.

15


Johannes Norrby hade blivit Konsertföreningens VD 1939 och 1950 ti IIika konserthuschef. dvs Konserthusstiftelsens chef. År 1970 gick han i pension och efterträddes av Nils L Wallin som avgick 1976. När Bengt Olof Engström tillträdde våren 1976 var det som VD mr Stockholms Konserthusstiftelsc, som bildats genom sammanslagning av de två hittillsvarande enheterna. Programrådet bestod då av VD, planerings- och orkesterchefen, tre av orkestern valda musiker samt en tonsättare och en dirigent. Under denna period avled Hugo Alfven i maj 1960. Hugo Alfvenstiftelsen bildades 1965 och den sörjde bl.a. för att 100-årsminnet av hans födelse firades i maj 1972. Det brukar bli så att det strax efter en tonsättares död spelas mycket av hans musik för att sedan bli mer

Gunnar Staern, Sten Frykberg, Lennart Hedwall , Okko Kamu, Göran W Nilson. På andra plats kommer Festspel med 15 framföranden, gärna vid skolkonsert. sommarkonsert eller uppsökande verksamhet i Stockholms ytterområden. Detta gäller också för Val/flickans dans ur Bergakungen (12 ggr) som dessutom framförs som extranummer, bl.a. vid USA-turnen 1975. Dalarapsodin (11 ggr) behåller sin ställning från tidigare, nu vid skolkonsert eller Musik för ungdom. Elegin ur Gustav 11 Adolf spelas 7 gånger, gärna för ungdomar. Symfoni nr 3 (6 ggr) återfinns dock bland symfonikonserterna. Periodens nyhet är Den förlorade sonen. ur vilken sviten och i synner het Roslagspolka spelas för ungdomar. Sammantaget är det inte en nedgång i antal et framföranden men väl en koncentration på färre

II Midsommarvaka E] Festspel • Bergakungen:Vallflic kans dans

EJ Dalarapsodi II Gustav II Adolf: Elegi [] Symfoni nr 3 • Den förlorade sonen: Roslagspolka •• Skärgärdssägen • Symfoni nr 2 II Jag längtar dig • Uppenbarelsekantat II Uppsalarapsodi

Figur 4 Framförandefrekvens

1956-1977

sällan. Hur gick det med Alfvens musik? Vad blev kvar av hans produktion i det levande konsertutbudet hos Filharmonikerna? Det är lätt att konstatera att antalet konserttillfällen ökat i förhållande till tidigare perioder. Midsommarvaka kommer här upp i 22 framföranden av vilka de flesta skedde under skolkonserter eller vid sommarkonserter med dirigenter som Sixten Ehrling, Carl Achatz, Nils Grevillius, Pierino Gamba, 16

verk än tidigare. 100-årsjubilcet 1972 bjöd för Konserthusets del på ett varierat program. Just det spelåret ägde dock konserterna rum i Folkets Hus vid Norra Bantorget på grund av att själva konserthuset var under renovering. Den 2/5 1972 gavs en romanskonsert då Dorothy Irving, Erik Sacden och Kerstin Åberg framförde E, rauscht eine Welle. Taltrasten. Gammalt kväde från Hälsingland och l stilla timmar

resp. Sommardofter. Saa tag mit Hjerte. Pioner. BÖll. Minnesskrift. Vid samma tillfälle spelades violinsonaten av Gunnar Barter och Tore Wiberg. Den 14/5 dirigerade Leif Segerstam Midsommarvaka och Symfoni nr 2 och OD under Eric Ericson sjöng Trin dska Ilar, Glojens hlomster. Kul/dansen, Stämning. Uti vår hage. Aftonen. Och jungf j-u11 samt Gryn ing vid havet.

1978-1996: Det spelas som aldrig förr i Konserthuset Under Bengt Olof Engströms tid ägnades stor uppmärksamhet åt att vinna ny publik till konserthuset. I den 1974 utarbetade statliga kulturpolititkens anda och i samarbete med Institutet för Rikskonserter anordnades konserter för barn i alla åldrar under hela veckor. Detta förstärktes sedan Stockholms läns landsting blivit huvudman för Filharmonikerna år 19~O. Men utmärkande var annars att hela huset vid alla tidpunkter genljöd av musik eftersom Engström mitt i den allt starkare musikkonsumtionen i samhället ville hävda den levande musikens ställning i ett konserthus mitt i stan. Genom originella insamlingskampanj er fick Konserthuset också en ny orgel som invigdes med en rad specialbeställda konserter och andra verk . Sedan Engström gått i pension tillträdde Åke Holmquist som VD 1/7 1986 och har så förblivit. Denna sista tioårsperiod har inte ännu fått sin skildrare men rent allmänt kan sägas att nya ekonomiska grepp måst prövas. En av de första åtgärderna var att se till att det inte gapade tomma stolar, vilka stod reserverade för några av musiklivets organisationer men inte alltid utnyttjades. Under hans tid kom ett nytt begrepp inom kulturlivet att sätta sin prägel även på Konserthuset nämligen sponsring från affärsvärlden. Ett annat sätt att söka stöd är från publiken. l likhet med andra institutioner har publikorganisationen Filharmonikernas vänner tillkommit (från hösten 1986). Publikens gensvar är också mycket stort. Det har varit 85-90% beläggning på konserterna vilket i jämförelse både nationellt och internationellt är ett mycket gott resultat.


Från 1986 har startats många nya serier vad beträffar kammarmusik både i Grunewaldsalen och i den under den sista säsongen inredda Aulinsalen. Det har varit temaserier ägnade Lex. Beethovens och Bartaks sirråkkvartetter. Men det har också tagits andra initativ till möten med kammarmusiken under rubriker som Kaffekonserter och Happy Hour. En stor och internationellt erkänd satsning på vår tids levande tonsättare påbörjades med en porträttvecka ägnad Ingvar Lidholm i oktober 1986. Vartannat år porträtteras en svensk och vartannat år en utländsk tonsättare i helfigur med orkester- och kammarmusik och tonsättarintervjuer. En klassisk tonsättare porträtteras i stället under "Filharmonisk vår". Ett intitiativ från Konserthuset är "Svenskt Festspel" i slutet av sommaren tillsammans med Kungl Dramatiska Teatern och KunglOperan. Det finaste internationella erkännande en orkester kan få är att bli upptagen i European Concert Hall Organisation och där har K Filharmoniska orkestern möjlighet att tillsammans med de övriga "stora" konserthusen positivt påverka val av artister och dirigenter. Ett samarbetsproj ekt mellan dessa konserthus är lanseringen av Rising Stars. Annars är utgångspunkten vid programsättningen att utforma en bra helhet och att värna om den svenska musiken. Artister och dirigenter engageras som är villiga att ta sig an även sådana okända verk. Särskilt utomlands ville filharmonikerna ståta med ett prestigefyllt namn så från Japanturnen i början av 1990 kallas orkestern Kungliga Filharmoniska orkestern. Liksom tidigare har orkestern fortsatt att medverka vid Nobclhögtiden i Konserthuset den 10 december. En medveten satsning på att göra orkestern känd (och erkänd) utomlands är genom inspelning av CDski vor. Det är en sådan inriktning som styrt valet av de två nuvarande chefsdirigenterna Andrew Davies och Paavo Järvi. Filharmoniska kören har av ekonomiska skäl fått avsluta sitt samarbete med orkestern från innevarande säsong. I stället har kontakter med Radiokören upptagits.

Under perioden har Yuri Ahronovitch varit chefsdirigent under drygt fem år. När han slutade i februari 1987 sade han "Det har varit fantastiskt att få tränga in i den rika svenska musiken tillsammans med Stockholrnsfilharmoni kerna, en av Europas allra främsta orkestrar. När jag fick erbjudandet om att bli chefdirigent kände jag egentligen bara till Allan Pettersson och Hugo Alfven i den svenska musiken" (KOl/ser/nyt! febr 1987). Han efterträddes av Paavo Berglund (från hösten 1987) och Gennadij Rozdjestvenskij för ytterligare en period (från hösten 1991 till våren 1995) men dessutom har ett stort antal dirigenter gästspelat, Necme Järvi flera gånger, andra mer sällan. Under skolveckorna har gärna dirigenter med "barnvana" och scenisk utstrålning lett Filharmonikerna. Bland dessa återfinns sådana som Jan-Åke Hillerud, Gunnar Julin, Björn Hallman. Under en tum e genom norra Sverige i juni 1991 dirigerade Eri Klas. Under Spanienturne i maj 1993 dirigerade Rozdj estvenski j.

Berglund, Göran W Nilson, James DePreist, Gennady Rozdjestvenskij, Midsommarvaka (30 ggr) har följt orkestern vid sommarkonserter , Rikskonsertturneer i Sverige och Japanturne maj/juni 1992 (dir Rozdjestvenskij) och också vid Stockholm Water Festival (aug 1993). Ett verk som ryckt upp i ledningen under denna period är Drottn ingens av Saba festmarsch ur Den förlorade sonen (23 ggr), särskilt i möte med skolbarn men också som stående inslag vid Nobelhögtiden 1989-93. Festspel håller sin ställning med 20 framföranden i utåtriktad verksamhet, vid utomhuskonserter på Gärdet, vid skolkonserter, vid lunchkonserter och vid Nobelhögtiderna 1979-82, 1988. Sviten ur Den forlorade sonen (13 ggr) används också i utåtriktad verksamhet men också under turne till Bergen i maj 1989 (dir Neeme Järvi). Det tyngre verket En skärgårdssägen (9 ggr) spelades vid ordinarie symfoni kosn ert er men också under turne till Bergen i juni 1985 (dir Yuri Ahronovitch). Sviten ur Bergakungen (8 ggr) dirigerades II Bergakungen: Vallflickans dans EJMidsommarvaka • Den förlorade

sonen: Drottningens av Saba festmarsch

[]Festspel

BI Den

förlorade sonen:

Svit [) Skärgårdssägen • Bergakungen:

Svit

II Dalarapsodi • Symfoni nr 2

BI Symfoni

nr 1

•• Symfoni nr 3

II Symfoni nr 4 EJ Symfoni nr 5

m Bergakungen:Besvärj else • Uppenbarelsekantat: Andante religioso

Figur 6. Framförandefrekvens

1978-1996

Av Alfvens verk har Vallflickans dans ur Bergakungen-sviten fått flest framföranden (34 ggr), oftast veckovis vid skolkonserter men också under Spanienturnen i maj 1993. Dirigenter har varit Jan Åke Hillerud, Lars Tilling, Paavo

vid symfonikonserter av Kurt Wöss, Stig Westerberg, Neeme Järv i och Niklas Willen. Dalarapsodin (6 ggr) dirigerades av Westerberg, Serge Baudo, och Neeme Järv i (även i Bergen i maj 1989). Av symfonierna framfördes nr 2 (5 17


6

II Symfoni nr 4 I'J Skärgardssägen • Midsommarvaka

5

fl Symfoni nr 3 il Du är stilla ro C Skogen sover

4

BUndagull

II Sommardofter • Symfoni nr 1

3

II Riksdagskantat B Bergakungen:Svit

IIAndante religioso 2

EJ Uppenbarelsekantat El Symfoni n r 2 • Dalarapsodi

1

Cl Kantat Uppsala univ IllJManhem [J

o

Drapa

• Festspel [] Gustav II Adolf

Figur 7. Alfvens preferenser av egna verk

ggr), nr l (4 ggr), nr 3 (3 ggr), nr 4 (3 ggr) och nr 5 (3 ggr). Övriga verk fick ett eller två framföranden.

Alfvens preferenser När Alfven själv dirigerade kan han antas ha haft önskemål beträffande programsättningen. Därför borde man kunna utläsa vilka verk han själv satte högst när han nu fick en så stor och professionell orkester till hjälp att visa upp sig. Här kommer Midsommarvaka inte förrän på tredj e plats med 4 framföranden (lika många som Symfoni nr 3 och sången Du är stilla ro) medan första platsen intas av Symfoni I/r 4 (6 ggr) följd av En skårgårdssägen (S ggr). Tre framföranden fick Riksdagskantaten. Svit ur Bergakungen, Symfoni nr 1. Andante religioso ur Uppenbarelsekantaten, sångerna Lindagull. Skogen sover och So mm ardofier. Två gånger dirigerade han Dalarapsodin. Symfoni nr 2. Uppenbarelsekantaten och sångerna Klockorna och l stilla limmar. En gång dirigerade han Festspel. Drapa, Sviten ur Gustav II Adolf. Kantat vid Uppsala universitets 45 U-årsiubileum. Manhem, och sångerna En båt med blommor. Taltrasten. Vaggvisa. Se du kom medjuhel och sång i hågen. Anmärkningsvärt enligt vårt sett att se är det starka vokala inslaget i progranunen men detta speglar

18

tidens praxis eftersom solistiska inslag i konserterna var såväl vokala som instrumentala. Och Alfven har som bekant inte komponerat solokonserter så för orkester instrumenterade sånger var naturligast för honom. En betydande plats intar kantaterna, som på detta sätt fick möta ny publik när de framfördes vid ett annat tillfålle än vid uruppförandet inför honoratiores. Dessutom hade han lagt ned ett symfoniskt arbete i dessa och kunde vara lika tillfreds att visa upp dem som de rent instrumentala symfonierna och rapsodierna.

Alfvenverk på skiva med Filharmonikerna Alfvens musik har ofta blivit inspelad. Ibland har Konsertföreningens orkester rep Filharmonikerna/Kungliga Filharmoniska orkestern anlitats för sådana ändamål. Nedanstående uppräkning gör inte anspråk på att vara fullständig men ger ändå en bild av vilken typ av verk som förekommer. Symfoni nr 4 med Gunilla af Malmborg och Sven-Erik Vikström under Nils Grevillius finns på LPskiva utgiven av Swedish Society. Efter tillkomsten av Hugo Alfvenstiftelsen har målmedveten inspelning av hans musik skett. Bluebell of Sweden (Frank Hedman) spelade in Symfoni nr 4 (publ

1979) på LP-skiva och återutgav den på en av de första CD-skivorna i Sverige 1986 (ABCD 0(1). Mer systematiskt har emellertid bolaget BIS spelat in de flesta orkesterverken på 1980- och 90-talet med Neeme Järvi som dirigent för Filharmonikerna: Drapa. Uppsalarapsodi. Symfoni nr I. Andante religiosa (1988). Da larapsodin , Symfoni nr 3. Den förlorade sonen (1989), Symfoni nr 4. En skårgårdssägen (1991), Svit ur Bergakungen (1993), Symfoni nr 5 (1993). De finns också utgivna i andra konstellationer på senare CD-skivor. I samband med inspelningarna har verken programsatts och detta påverkar i viss mån frekvensen av några verk i den sista undersökningsperioden. Med våra dagars teknik finns goda möjligheter att överföra äldre upptagningar till CD-skivor. Dessa får karaktär av dokumentärinspelningar oeh ger inblickar i tidens ideal hos dirigenter och orkester. Konsertföreningens orkester från 1939 under Nils Grevillius films på BIS-skivor utgivna till orkesterns 7S-årsjubileum 1977. Där finns bl.a. Midsommarvaka. Dalarapsodi och Symfoni nr 3 . där Alfven dirigerar Konsertföreningen av år 1940 utgavs av EMI på en LP-skiva. En skårgårdssågen. även den dirigerad av Alfven finns återutgiven på Phono Suecia (1995).

Slutord Även om Alfven hade särskilda band till Hovkapellet och åtminstone tidigt i sin karriär favoriserades av Göteborgs Orkesterförening är det en imponerande framförandefrekvens av hans verk i Konsertföreningen genom tiderna. Varj e tidsperiod har haft "sina" Alfvenverk att omhulda. Att Midsommarvaka hör till orkesterns standardrepertoar torde det inte råda något tvivel om.


Hugo Alfven: "The Complete Piano Music" med Lars Roos på Philips av Stig Jacobsson Philips klassikerserie Duo, som består av två CD till priset aven, har nyligen nedkommit med en svensk joker. Bland seriens alla återutgivna standardverk av Mozart, Beethoven, Brahms och de andra giganterna kan man nu också hitta pianomusik av Hugo Alfven och Wilhelm Peterson-Berger med Lars Roos vid pianot (Philips 454 227-2). Peterson-Bergerskivan rymmer de tre samlingarna Frösöblomster komplett (64'37). Roos spelade in dessa redan i maj 1990, och samma tolkningar har tidigare funnits att tillgå på Philips 426 9fr7 (både LP och CD). Här erbjuds alltså inget nytt, men visst kan man ännu en gång satsa på ett säkert kort! Roos' version är mästerlig! Skivan med Alfven finns mycket mer att säga om. CD:n har en total speltid på 56'41, och här finns Alfvens "Complete Piano Music" - vilket är en sanning med stor modifikation. Om man nu verkligen påstår att det är fråga om en komplett utgåva, så undrar manju varför inte Vals, Sång, Valse brillante, och en liten ofullbordad sak utan titel (alla dessa skrevs under 188O-talet), vidare två mazurkor, Festmarsch och Minne från Åsen (alla dessa från 1890talet) finns med, och inte heller pianoversionerna av Elegin ur Gustav II Adolf-musiken eller pianoversionen av Sveriges flagga. Den möjliga speltiden skulle ju faktiskt rymma allt detta. Trots avsaknaden av dessa verk är jag beredd att svälja begreppet "komplett", för även om de uppräk nade styckena faktiskt existerar, måste de räknas in bland ofullgångna studieverk, och de skulle inte förändra Alfvens rykte som pianotonsättare - i varje fall inte till det bättre. Lars Roos har redan en gång tidigare (nämligen den 11 juni och 27 augusti 1977) spelat in en skiva (Philips 6563007 LP) med merparten av Alfvens pianomusik - men på den nya skivan finns ytterligare 7' 40 tidigare inte inspelad musik. Istället för att bara överföra den gamla LP:n till CD och komplettera med de saknade stycken, har Roos alltså valt att spela in alltsammans på nytt, och detta har skett vid tre tillfällen, december 1993, mars 1994 och april 1994 (men vad som spelats in när framgår inte av texthäftet - däremot har Lennart Hedwall som vanligt skrivit en mycket värdefull kommentar). Det som tillkommit i den nya utgåvan är tre andra SO-talsverk än de som räknades upp här ovan: Winden, Mazurka och Souvenir d' Elfsten (sammanlagd speltid3'36)samtTriumfmarschop 10 (4'44) från 1893. Man gläds åt dessa verk, som trots sin obetydlighet är trevliga bekantskaper - även om pianomusik nu inte var Alfvens starkaste sida. Det faktum att Roos valt att göra nyinspelningar, fast fullt godtagbara versioner redan fanns, måste ha sina skäl. Uppenbarligen har musiken genom åren

och efter upprepade spelningar mognat och fått nya dimensioner i Roos' medvetande. Redan en jämförelse av speltider ger tydliga fingervisningar. På ett anmärkningsvärt undantag när, spelar han på den nya skivan musiken betydligt snabbare. Drömmeri Il primo amore Menuettop2 Nocturne Sorg Fyra låtar från Leksand: Marschlåt Dans Skänklåt Danslek Margita dansar

1977 2'35 5'30 4'05 4'25 3'28

1993/94 2'22 5'30 3'38 3'39 2'52

2'40 2'45 1'22 2'50 6'45

2'36 2'22 l' 19 2'40 10' 10

Att den sistnämnda blivit så mycket längre, beror nu inte på ett släpigare tempo. Istället har Roos den här gången avstått från språng och överhoppade repriser. Arligt talat vinner man inget på detta, för substansen är inte så imponerande att den räcker för tio minuter. I den nya inspelningen har han däremot tagit ut de dansanta svängarna och varierat mer. Samtliga dessa verk har bara spelats in av Roos och detta all tså två gånger. Må vara att Leksandslåtarna även spelats in av Blåsarkvintett Väst och Falu Sinfonietta, men det är pianoversionerna vi talar om. Bara ett av Alfvens många pianoverk har vunnit större spridning och spelats in av flera pianister: Skärgårdsbilderop 17. Nestorn Stig Ribbing spelade in den tredje satsen, Böljesång, redan 1960 på EMI 053-34579, tillsammans med ett nordiskt pianoprogram. Den förträfflige Olof Höjer kom först med hela serien 1973 (Swedish Societydiscofil SLT33240 LP - kopplad med ett svenskt pianoprogram - senare har Alfven-verket återutgivits på CD av samma bolag: SCD 1036, då kopplat med ett blandat Alfvenprogram). Slutligen spelade också Rolf Lindblom 1991 in Skärgårdsbildema på Proprius PRCD 9038 tillsammans med svensk musik med vattenmotiv. Så här utfaller speltiderna: Ribbing Höjer Roos -77 Lindblom Roos -93/94

Solglitter

Natt

2'40 3'00 3'06 2'52

4'45 4'28 4'13 4'00

Böljesång 3'29 3'07 3'17 3'04 3'22

Beträffande Roos' båda inspelningar kan man säga att han i den nya utgåvan använder mer rubati, men att den gamla inte sällan är känsligare i övergångarna. Ljudkvaliteten är avgjort överlägsen i den nya och spelet blir mer direkt och rakt på sak - därför är det lätt att förorda denna nya CD. 19


Alfvenbibliografi 1990-95 AV JAN OLOF RUDEN Nedanstående Alfvenbibliografi utgör i huvudsak en innehållsförteckning till Alfveniaria 1990-95. Tidskriftsnamnet utelämnas därför i angivelserna. 3/93, s 16-17 skall då läsas som Alfveniana 3193, sid 16-17. III betyder illustrerad, Not betyder notsidor. Den systematiska ordningen är i anslutning till Bengt Kyhlbergs Ett system/ör samling av svenskt (Svensk musikhistoriskt arkiv. Bulletin; 6. Sthlm 1970).

musikhistoriskt forskningsmaterial

00. Hugo Alfven Fonden 0.1 Hugo Alfvensällskapet l. Litteratur osv om Hugo Alfven. skivutgåvor samt recensioner därav 2. Porträtt föreställande Hugo Alfven 3. Fotografier föreställande Alfven 4. Personligt: Föäldrar. Födelse. Skolgång. Sjukdom. Testamente. 5. Personligt: Död/begravning. Bouppteckning 6. Familj: Hustrur och barn 7. Hushåll: Bostad. Tjänstefolk 8. Fast egendom: Fastigheter. Grav 9. Lösegendom: Instrument. Musikalier. Böcker la. Lösegendom: Möbler. Konstverk. Utmärkelser. Kuriosa m m 11. Verksamhet: Utbildning. Karaktärsegenskaper 12. Verksamhet: Resor 13. Verksamhet: Erhållna stipendier. Hugo Alfvens stipendiefond 14. Verksamhet: Utmärkelser 15. Verksamhet: Organisatoriskt 16. Verksamhet: Anställningar 17. Verksamhet: Som tonsättare (Musikalier. Inspelningar) 18. Verksamhet: Som violinist. Som dirigent. Som konstnär. Som fotograf m m 19. Verksamhet: Som skriftställare 20. Verksamhet. Som brevskrivare 21. Brev till Hugo Alfven

00. Hugo Alfven Fonden Alfvenpristagare s 9. Alfvenpristagare 2/93, s 7

[1974-91]. - 2/91 , [1974-93]. -

Haglund, Rolf

1990 års Alfvenpristagare SvenEric Johanson intervjuas. 1/91, s 4-6. 111 Necme Järvi Alfvenpristagare l 991. - 2/91, s 9 "I have made it my du ty to rccord neglected works" : Conductor Neeme Järvi, Alfven Prize wirmer 1991 in intcrview March 1992. - 1193, s 7-X. III Torbjörn Iwan Lundquist AIfvenpristagarc l 992. - 3/92, s 20. Il1 Jag är inte ute efter att roa utan oroa: Torbjörn Iwan Lundquist, Alfvenpristagare 1992

20

intervjuad av Jan Olof Ruden. 1/93, s 9-10. 1lI Ingvar Lidholm Alfvenpristagare 1993. - 2/93, s 7. III Alfvenpriset 1993 [referat]. III. 3/93, s 16-17. Gustaf Sjökvist Alfvenpristagare 1994. - 2/94, s 24. Rudan, Jan Olof

Gustaf Sjökvist, Alfvenpristagare 1994 intervjuas. - 3/94, s 1213.111Alfvendagen i Tibble den 7 juli [1994]. - 3/94, s. 1011. III Huden, Jan Olof

Lars Johan Wcrle Alfvenpristagare 1995. - 1-2/95, s 22. III Huden, Jan Olof

Lars Johan Werlc, Alfvenpristagare 1995 intervjuas. 3/95, s 12. III Alfvendagen 7 juli 1995. - 3/95, s 10-11. III

Ruden, Jan Olof

Erland v. Koch intervjuad om Hugo Alfven. - 2/94, s 17-18. Huden, Jan Olof

Alfvensalen i Uppsala invigd. 3/95, s 1X-19. III OD:s nya hemvist i f d KFUMborgen

0.1 Hugo Alfvensällskapet Stadgar för Föreningen Hugo Alfvensällskapet. - l/90, s 16. Antagna 23/l O 1990 [Alfvendag 1991 : bildsvep.] . - 2/91, sIa-Il. Medlemsmötet den 23 maj [1992]. -3/92,s 16-17.111 Föreningen Hugo Alfvensällskapet : Verksamhetsberättelse ]991. - 1-2/92, s 26.


Föreningen Hugo Alfvensällskapet: Verksamhetsberättelse för år 1992. - 2/93, s 19. Föreningen Hugo Alfvensällskapet: Verksamhetsberättelse för år 1993. - 2/94, s 23. Protokoll från Årsstämma 1993. 3/93, s 23. III Alfvensällskapet i Uppsala 30 maj [1994]. - 3/94 s 9. III Hugo Alfvensällskapet på besök i Stiftelsen Musikkulturens främjande 25 oktober 1994. 3/94, s 19. III Nordmark, Hans

Ordföranden har ordet. - l/90, s 3-4. Om Hugo Alfvensällskapet Ståhlström,

Najen

Schuberts ofullbordade ändrade hela livet [för Åke Holmquist]. - 3193, s 22. III Tidigare publ i DN 1993 Theiin, Bengt

Sten-Gunnar Hellström till minne. - 3/93, s 21. Tidigare publ i DN 2517 1993 Wilson, Sven

Stiftelse - Samfund - Sällskap. Några anteckningar om Alfvenstiftelsens historia. 1190, s 4-6.

1. Litteratur osv om Hugo Alfven. skivutgåvor samt recensioner därav Nils Bååthe minns Alfven. 3/94, s 8-9. I1l Hanser, Anders

Hugo Alfven berättar - 31 år efter sin död i nytt bildspel. - 2/91, s 15. Hedwall, Lennart

Hugo Alfven : en bildbiografi. Arboga 1990. Recension av Jan Kask. - 2/91, s 14. Hedwall, Lennart

Hugo Alfven : en bildbiografi. Rec av Birger Olsson 2/93, s 1415. - Tidigare publ i Mixturen 2/93. Kask,Jan

Recension av BIS CD 455: Dalarapsodi, Symfoni nr 3, Den förlorade sonen. - 3/92, s 19. Kask,Jan

CD 505: En skärgårdssägen. Symfoni nr 4. - 2/93, s 11. Kask, Jan

Rec av BIS CD 585: Svit ur Bergakungen, Symfoni nr 5, Elegi ur Gustav II Adolf. - 3/93, s 15-16. Kask, Jan

Rec av BIS CD 633: OD sings Alfven. - 1/94, s 15. III Kask,Jan

Islands symfoniorkester spelar Alfven. - 3/94, s. 18. Rec av Chandos 9313: Midsomrnarvaka, Uppsalarapsodi. Dalarapsodi, En skärgårdssägen. Elegi Larson, Martin

Rec av SeD 1003 som CD. festspel, Midsommarvaka. Bergakungen, Den förlorade sonen Nordenfors,

Ola

Rec av Carl-Gunnar ÅhICn: Livsresa med violinen: en kartläggning av Henri Marteaus insatser för musiken i Sverige. 1-2/95, s 25-26. III

Rec av Lise Svanholm

2. Porträtt go Alfven

3/92, s 22

föreställande

Hu-

Huden, Jan Olof

"Jag går mot döden var jag går" : om Robert Thegerströms AIfvenporträtt [1900]. - 1193, s 34. III Huden, Jan Olof

Carl Milles' Alfvenbyst. 3-5. m, not Sandström,

- 3/95, s

Birgitta

Hugo Alfvens självporträtt [1922]. - 1/91, s 3-4. III Akvarell

3. Fotografier Alfven

föreställande

Hugo Alfven och Uppsala. III

- 2/94.

Norell, Gösta

Wilhelm Peterson-Berger och dikten. 1: En konstnärsstudie. Arboga 1991, Norrlandsförtaget. Rec av Jan Kask 3/92, s 19 Ramsten, Lars

Delblanc om Alfven. - 2/93, s 18. Citat ur Agnar Ruden, Jan Olof

Hugo Alfven och svenskheten. 3/94, s ]4-15. Om Alfvcns förekomster i . Svenskhet i musiken, red Holger Larsen, Stockholm 1993. Svanholm, Lise

Agnes og Marie: Breve melIem Agnes Slott-Möller og Marie Kröyer 1885-1937. Ved Lise Svanholm. Köpenhamn 1991, Gyldendal Rec av Jan Kask 3/92, 22. m Ternhag, Gunnar

"Äkta som konstnär, humbug som människa". - 1-2/95, s 23.

l1I Rec av Per Wästberg: Hjördis : två systrar

7. Hushåll: Bostad. [Alfvens sommarbostäder larna]. - 2/93, s 6.

i Da-

Godin, Ulla

Åren på Musicum närmast efter Hugo Alfven som Ulla Godin mins dem. - 2/94, s 6-7. I1I. Karlsson, Set h

Dalaresenärer besökte Alfveris Tömrosakrypin [i Skagen]. - 12/92, s 21-22. III. Huden, Jan Olof

Alfveris bostäder i Uppsala. 2/94, s 4-5. m.

-

8. Fast egendom: Fastigheter Leksell, Lars Alfveris fäbod i Moberg.

- 3/93, s

18-20. Lian, Anders

Alice och

Voss,Knud

En kvinna mellan två män: konstnärsparet Kröyer och Hugo Alfven på Skagen. Övers Öj evind och Helmer Lång. Helsingborg. NordJem 1991.

Välkommen till Alfvengårdenl. 2/93, s 3-6. 1Il

-

Ternhag, Gunnar

När kontrapunkten segrade över matematiken. - 1194, s 12. Om markförvärv i Tällberg i tävlan med Gösta Mittag-Lefflcr

m

Rec av BIS CD 385: Midsommarvaka, Symfoni nr 2 ; BIS 21


9. Lösegendom: Musikalier. Böcker Edling, Anders

Alfvensamlingen ersitetsbibliotek. III.

i Uppsala univ- 2/94, s 19.

kapellets repertoar. 4. III

- 3/94, s 3-

16. Verksamhet: Anställningar

Stftelsen MusikkuJturens främsjande och dess Alfvenmatenal. - 3/94, s 16-17.

Ruden, Jan Olof

Alfveris föreläsningar i musikhistoria vid Uppsala universitet. 1194, s 14. Perioden 1919-21 Huden, Jan Olof

ID

Hugo Alfven och Uppsala. s 3. III

Ohlsson,

Director rnusiccs i Uppsala. 2/94, s 8-10. III.

10. Lösegendom: Kuriosa m

Hans-Lennart

1-2/92, s 23.111.

Olsson, Birger

Hugo Alfven och baptistkapellet : en namnförbistring. - 2/93, s 12-14. Om Betelkapellet i Stockholm. Tidigare publ i Mixturen

13. Hugo Alfvens stipendiefond Hugo Alfvens stipendiefond. 2/94, s 19 Stipendiater 1960-94

-

15. Verksamhet: Organisatoriskt Göteborg i sängarsammanhang [under Alfvens ledning]. - 12/95, s 19. Stenhammar och Alfven rådslår om programmet för 3 musikfesten i Göteborg 1915. - 1-2/95, s 20-21. Leif

Alfven och den segli vade manskörsrepertoaren. - 3/94, s 5-7.

m

Huden, Jan Olof

Musikfesten i Uppsala 5-6 maj 1911. - 2/94, s 11-12.111. Huden, Jan Olof

Alfveris repertoarpolitik som den avspeglar sig i Akademiska

-

Huden, Jan Olof

Hugo Al fven och Göteborg. 2195, s 3-8. 111

- 1-

17. Verksamhet: Som tonsättare (Musikalier. Inspelningar) Alfvenverk vid provkonsert den 18 juni [1993] i Dalhalla. 2/93, s 16-1 7. Alfvenmusik på CD-skivor. 1/90, s 14. förteckning Alfvenmusik på CD-skivor: 2. 1191, s 16. Förteckning [Kompositioner till salu hos Dan fog musikantikvariat 1995]. 1-2/95, s 18. Grundström,

Jörgen

"Fagra små blommor" : Hugo Alfvens folkvisearrangemang : en bortglömd bukett. Musik vet i Uppsala vt 1993. Rcc av Gunnar Ternhag 3/93, s 15. Grundström,

Jörgen

Uti vår hage: en jämförelse mellan Hugo Alfveris folkvisearrangemang för blandad kör och manskör. Uppsala, Musikvet inst 1990. Hedwall, Lennart

Kantater beställda av universitetet [i Uppsala]. - 2/94, s 13-16. Hedwall, Lennart

Herrans bön : några tankar kring Alfvens oratorium. - 3/95, s 1317. Il! Hierten, Hanserik

Folklig musikväv.

22

- 2N4,

Huden, Jan Olof

Il. Verksamhet: Utbildning

Jonsson,

Nordenfors,

Ola

Hugo Alfven som romanstonsåttare. - 3/93, s 4-15. Not Huden, Jan Olof

Huden, Jan Olof

Alfveris koster.

Om Alfven och Erland v Koch som dalmålare

- 2/93, s 18.

Hugo Alfveris kompositioner: tillägg. 1/91 s 6-10. Not förteckning

Ett

Huden, Jan Olof

Alfvenverk komponerade mark. - 3/92, s 11.

i Dan-

Huden, Jan Olof

Alfvens danska förläggare. 3/92, s 12-14. Det Nordiske ForlagINorwsk Musikforlag (Henrik Hennings) W ilhelm Hansen

;

Huden, Jan Olof

Alfveris val av texter på danska. 3/92, s 15. Av Emil Aarestrup ; Jens Peter Jacobsen; Tove DItlevsen Huden, Jan Olof

Alfveris musik för manskör. 2/94, s 23.

-

Bergakungen Broström,

Annika

Bergakungen: en balcttpantomim av Hugo ALfven : ett försök till rekonstruktion. Teatervetenskap, Stockholm hrt 1992. Ree av Jan-Lennart Höglund 3/93, s 20 Hedwall, Lennart

Att uppleva Alfven : Några mycket personliga funderingar. - 1/90, s 6-R. Höglund, Jan Lennart

Bergakungen.

- 1190, s 8-10. Not

Ståhle, Anna Greta

Bergakungen - balett i sagans värld. - 1190, s 11-12. III Ternhag, Gunnar

Bergakungen på skiva. - 2/9 1, s. 13-14. Om MSCD 627 En hål med blommor Huden, Jan Olof En båt med blommor i belysning av Arnold Böcklins Die Toterrinsel. - 1194, s 6-8. III Midsommarvaka Stig Westerberg och Jan Olof Ruden samtalar om Midsommarvaka. - 1-2/92, s 5-6.


Jacobsson,

Stig

Midsommarvaka 2/92, s 19-20.

Uppenbarelsekantat på CD. - 1-

Karlsson, Seth

Berättade Alfven skröna om sin Midsommarvaka? - 3/92, s 18. Tidigare publ i Dalarnas Tidning 30/6 199~ Naumann, Siegfried

Analyser, kommentarer till instrumentationen i Midsommarvaka. - 1-2/92, s 6-7. Ruden, Jan Olof

Midsommarvaka : från skiss till utgåva: uruppförande: kritik. 1-2/92, s 3-4. Ståhle, Anna Greta

Midsomrnarvakas öden och äventyr som balett. - 1-2/92, s 13-18.Ill

Fogelström,

Maria

Hugo Alfvens Uppenbarelsekantat : en studi c i hur tonsättaren arbetar med text och framhäver dess betydelse med musikaniska medel. Musikvetenskap Stockholm 1991. Uppsala-rapsodi Tegen, Martin

Alfvens Uppsala-rapsodi. s 20-22. Not

- 2/94,

Ternhag, Gunnar

16 låtar från Svartnö : modemusik från 1890-talets Roslagen. 1-2/92, s 7-8. Not Roslagsvår. Roslagspolkeua Huden, Jan Olof

Roslagsvår och Roslagspolketta . Bengt Hallbergs intervjuas om arrangemangen och inspelningen. - 1191, s 11-12. Suillflaggan

så jag ser den

Hedwall, Lennart

Ställ flaggan så jag ser den! En annorlunda aspekt på svenskhet. (Svenskhet i musiken. Red Holger Larsen. Sthlm 1993)

Ett Alfvenbrev : 2. - 1/91, s. 13 Till Sven E Svensson 1950 Ett Alfvenbrev : 3. - 1-2/92. Till Wilhelm Stenhammar 1906 Alfven och Stenhammar brevväxlar om svensk orkesterrepertoar ] 913. - l -2/9 5, s ]4 -1 6. III Alfven och familjen Lindstrand [i Göteborg]. - 1-2/95, s 17-18. Ljunggren, Agneta

Ramsten, Märta

Ett Alfvenbrev : 1. - 1/90, s 13. Till Sven E Svensson 1937

Uti vår hage: några anteckningar kring den "svenskaste" av körvisor. - 1194, s 3-5. Not

Alfven och Stenhammar. 2/95, s 9-13.

Uti vår hage

Tegen, Martin

Midsommarvaka : föregångare och efterföljare. - ] -2/92, s 912. Not

20. Verksamhet. Som brevskrivare

18. Verksamhet: Som violinist. Som dirigent. Som konstnär m m Alfvenkonstverk på Waldemarsudde 12 mars - 3 maj [1992]. 1-2/92, s 24-25. Med karakteristik av Ulf Linde Alfven. Hugo

Utsikt från Alfvensgården, Tällberg [1923]. - 1194, s 1. Tuschteckning

Huden, Jan Olof

- 1-

Huden, Jan Olof

Milles och Alfven. - 3/95, s 6-9. III Ternhag, Gunnar

Ett Alfvenbrev 4: Mild undervisning av Karl-Erik Forsslund. - 1/93, s 5-6 Ternhag, Gunnar

Ett Alfvenbrev : deklarationsdags i Tibble [1947]. -1194, s ]3 Ternhag, Gunnar

Påfrestande tågnatt för småbarnfar. - 3/95, s 17 Insändare till Göteborgs Handelsoch sjöfartstidning 1906

Furuiand, Göran

En Alfvenkonsert i Norrtälje [annandag jul lX93]. - 1194, s 9 Jacobsson, Stig

Alfven conducts Alfven : om Alfven som dirigent.- 2/9 L s 12-13. Visa med piano-accompagnement

Sverges flagga

Sandström,

Furuiand, Göran

Sverges flaggas tillkomst. s 9-11.

- 1194,

Symfoni nr 2 Huden, Jan Olof

Symfoni nr 2. - 2/93, s 8-11. Not Tidigare publ i texthäfte till MSCD 627 Symfo n i 11 r 5 Hedwall, Lennart Alfvens femma: en svensk ödessymfoni. - ]/93, s 13-1 X. Tidigare publ i Upptakt nov-dec 1977

Birgitta

Alfveris omslagsteckning till "Visa" [l X93]. - 3/93, s 3. JJl

19. Verksamhet: Som skriftstälJare Alfven och Grieg. - 1/93, s ] 112. III Alfven. Hugo

Alfveris vistelser

citatmosaik.

i Danmark

: en

- 3192, s 3-1 n. III

Hedwall Lennart

Alfven och Peterson-Berger. 2/91, s 3-X.

-

23


.·.· •.·.••••• ·•il•••••.. 5/7

Morgonhälsning - Saa tag mit Hjerte O stode du i kylig blåst - Taltrasten Leksand, Musikens hus, elever vid romanskursen på Alfvengården

Bergakungen: Svit: Dalarapsodi ; Midsommarvaka En skärgårdssägen ~Uppsalarapsodi BIS, 1996, BIS CD 725 K Filharmoniska orkestern, dir Neeme Järvi

11/7

Jag längtar dig - Saa tag mit Hjerte Skogen sover Junsele, Karl-Magnus Fredriksson, Viktor

Midsommarvaka. - BIS, 1996, BIS CD 750. 3 CD-skivor Jan-Olav WedinlStockholm sinfonietta. (Your favourite classics ~3: Nordie hits)

Åslund 9-10/8

Svit ur Bergakungen Dalhalla, Dalasinfoniettan och Gävle symfoniorkestser, dir Cecila Rydinger Alin

4/12

En skärgårds sägen Stockholm, Konserthuset, K Filharmoniska orkestern, dir Sakar i Oramo

1997 6/2

En skärgårds sägen Västerås, Konsertsalen, Sveriges radios symfoniorkester, dir Evgenij Svetlanov

8/2

Den förlorade sonen GöteborgsOperan, dir Finn Rosengren

27/2

Symfoni nr·4 . Malmö, Symfoniorkestern,

16/3

~

Midsommarvaka ; [Den förlorade sonen] Roslagsvår ~ [Gustav II Adolf: Svit) 5. Elegi. - Naxos, 1995, 8.553115S Helsingborgs symfoniorkester, dir Okko Kamu. (Svenska klassiska favoriter) En skärgårdssägen : Symfonisk dikt op.20 (1904). Phono Suecia, 1995, PSCD 79. - 2 CD-skivor Konsertföreningens orkester, dir Hugo Alfven. (Conducting composers ) [Komplett pianomusik] Drömmeri; Margita dansar ~ Menuett op.2 ; Mina första kompositioner; Nocturne; Några låtar från Leksand ; Il primo amorc ; Skärgårdsbilder ~ Sorg (Air melancolique) ~TriumfMarsch. - Philips, 1996,454 227-2. - 2 CD-skivor Lars Roos

dir Leif Bjaland

Symfoni nr 2 - En skärgårdssägen Seattle Pacific University, Thalia symphony, dir Eric Hanson

-----_._-_

Kom med i Hugo Alfvensällskapet! Hugo Alfven var en av Sveriges mest mångsidiga och fängslande personligheter. Som medlem i Hugo Alfvensällskapet får Du för endast 100 kr/år inte bara del av nedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i intressanta och stimulerande aktiviteter omkring Hugo Alfven och den tid som han verkade i. Medlemsförmåner: • Tidskriften Alfveniana • Gratis inträde på Alfvemgården i Tibble, Leksand • Rabatt på inträde till Prins Eugens Waldemarsudde • Rabatt på konsertbiljetter med ordinarie priser i Stora salen i Stockholms Konserthus • Rabatt på Filharmonikernas Alfvemskivor vid inköp i Konserthusshopen i Stockholms Konserthus (öppen i samband med konserter) • Rabatt på Alfvemskivor av märket Bluebell, Proprius och Musica Sveciae när de köps direkt från producenten • Rabatt på ordinarie pris vid ett inköp av musiklitteratur i Lundeq bokhandel i Uppsala • Rabatt på biljetter vid Norrtälje Kammarmusikfestival

•...... - .... _-_._

~-_ .•.

..


Alfvéniana 2-3/96