Issuu on Google+

.9llfveniana 1/96 'Utgiven av :J{ugo 5ZlIjvensä{[s/(apet '3. ,/ )

!....

~ ::

o

~

L

e

~

~- !

~

t

.. •.

~•.

o

--

5 "'r>

r

S

E

L!lc

!

~

-e:

- ~

..

e-

..

t

-

-.

t

i

r

:.

-

-

. J,.,

~ ~

~.

o

I

I

I I

!

p

o

I

..

,

.

~.

I

•.

t ~

, -

I

I

~."~::'"J:.

Läs om Alfvens mecenater

v

;

-


Alfveniana 1/96 Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Ansvarig utgivare: Åke Holmquist Redaktör och distributör: Jan Olof Ruden Svensk Musik, Box 27327 102 54 Stockholm tel. 08-783 88 58, fax 08-783 95 10, e-post j anolof.ruden@stim.se

.-

InnehålL mecenater. Av Jan Olof Ruden Oscar Ekman och Josef Eriksson Var finns uppförandematerial till Altveris orkesterverk? Av Anne-Christine Berg Liv - verk - tid. Recension av Lennart Hedwall Notiser

Altveris

3

9 11 15 16

Medlemsavgifter: Agneta Ljunggren S:t Olofsgatan 1 B, 752 35 Uppsala Postgiro: 41 88 52-8 ISSN 1101-5667 Tryckt av Ekonomi-Print,

Stockholm

1995 sept

Omslag: Hugo Alfven. Bröllopsmarsch instrumenteradfor militärorkester av Otto P Trobäck. Sid 3 av originalet i Stiftelsen Musikkulturens Främjande, Stockholm.

1996 30/1

Midsommarvaka Tampa, Florida orchestrra, dir Lahja Ling även i St. Petersburg och Clearwater

Dalarapsodi Stockholm, Berwaldhallen, Sveriges radios symfoniorkester, dir B Tommy Andersson

30/4

Sveriges flagga - Uti vår hage (arr) Stockholm, Lejonbacken, dir Lars Blohm, Eric Ericson

18/5

Drottningens av Saba festmarsch ur Den förlorade sonen Estland, Härryda musikskola, dir Stig Boström

7/6

Pianomusik Stockholm, Berwaldhallen,

24/6

Lars Roos

Ur Den förlorade sonen Budapest, VASAS, dir Patrik Ringborg


Alfvens mecenater AV JAN OLOF RUDEN

I

Uppsala universitets matrikel 1916, s. 2-3 har Alfven lämnat sitt curriculum vitae. Där kan man bl.a. läsa att han fatt Kmt.s stipendium 1896, 1897 och 1899. År 1900 fick han Musikaliska akademiens J enny Lindstipendium för utlandsstudier, vilka han bedrev under fyra år. Stipendiet 1896 kan tänkas vara som ''belöning'' för Alfvens violinsonat vilken uruppfördes i mars 1896. Den följdes snart av symfoni nr l som uruppfördes i februari 1897. Och symfoni nr 2 uruppfördes i maj 1899. Dessa stipendier gav honom möjlighet att inrikta sig på komposition i stället för violinspel eller musikundervisning och tillät ho-

nom att vidga sina vyer genom att besöka musikmetropoler och andra platser i Europa. Under denna tid utbildade han sig också till dirigent, vilket var en direkt inkomstkälla för honom när han senare dirigerade egna verk men dessutom gjorde det möjligt att provdirigera på Operan i Stockholm (dock utan framgång). Förutom ovannämnda stipendier har han enligt årligen fatt belöning från Kmt.s reservationsanslag åren 1906-16, dvs sedan han och hans familj slagit sig ned i Sverige och således även under den första tiden som director musices i Uppsala. Att leva av att enbart vara tonsättare var vid seklets början

ev

omöjligt. Inte ens i våra dagar med betydligt generösare statliga stödordningar och med STIM-intäkter är detta möjligt för mer än ett fatal. För Alfvens del behövdes därför bidrag från mecenater. Nedanstående artikel bygger på Alfvens memoarband Tempo furioso, kapitlet om Oscar Quensel och på en nyutkommen bok med titeln Gods-

ägare Oscar Ekman på BjärkaSäby : Människor, miljöer och tankar kring en stor svensk donator av Torbjörn Fogelberg (1995). Eftersom den inte är tillgänglig i handeln har Alfventana fatt tillstånd av publicera relevanta avsnitt.

OSCAR QUENSEL

Genom sin vinnande person kom Alfven på god fot även med personer som hade pengar och var villiga att understöd j a lovande konstnärer och andra behövande. Beträffande den viktigaste av dessa, Oscar Quensel, skriver Alfven (Tempo furioso s. l32) "Det finns en gåta i mitt liv, som jag aldrig kunnat lösa, nämligen grunden, orsaken till den orubbligt trofasta och bottenlöst djupa vänskap, varmed teologie professorn vid Uppsala universitet, Oscar Quensel, omfattade mig redan från början av vår bekantskap ända fram till sin levnads slut. I allt var vi varandras motsats." De träffades i en tågkupe 1902. Förhistorien var att Alfven innehade Jenny Lindstipendiet som föreskrev utlandsvistelser. Han hade emellertid fått dispens för att komma hem till sin broder Davids bröllop i Stockholm. Denna sommar hade mamma Lotten hyrt en stuga på Långholmen i Furusundsleden och Hugo ville inte ännu återvända till Ska gen för att bli närmare bekant med Sören Kröyer som ville se om den svenske tonsättaren dög åt hans hustru Maria. Alfven seglade därför av hjärtans lust i skärgården men träffade hela tiden på hovkapell ister och lärare på Musikkonservatoriet som kunde ha skvallrat för Musikaliska akademien att han alls inte vistades i utlandet. Därför tog Alfven fram Sverigekartan och han säger att "min blick fastnade på Storlien, som jag hört omtalas för sin storslagna fjällnatur ...Där kunde jag komma över gränsen med tåg, till

GODSÄGARE OSCAR EKMAN PÅ BJÄRKA-SÄBY

c5i1änniskor, miljöer och tankar kring en stor svensk donator

Av Torbjörn Fogelberg

3


häst eller till fots, allt efter omständigheterna. Jag bestämde mig för att resa dit" (s. 129). Det var Oscar Quensel som bröt isen när tåget närmade sig Ristafallen i Indalsälven eftersom han ville göra Alfven uppmärksam på deras skönhet. Professorn som hade hört talas om Alfven skulle till Storlien även han och så kom de att umgås dagligen. Alfven berättade ingående om hela sitt liv och alla sina upplevelser under utlandsåren och förklarade att han tänkte ägna sig enbart åt komposition om han så skulle duka under av svält. Detta grep Oscar Quensel så hårt att han intresserade några vänner att ställa upp med ett personligt stipendium av samma storlek och med samma tidslängd som Jenny Lindstipendiet, dvs 3000 kr under perioden 1904-1906 ["Quensel-stipendium l"]. När den tiden gått tillända förnyades stipendiet med 3000 kr under åren 1907-1910 ["Quensel-stipendium 2"]. En av de tre donatorerna var godsägaren Oscar Ekman på BjärkaSäby, som Alfven fick träffa under sommaren i Storlien. Quensel håller Oscar Ekman underrättad om Alfvens öden och äventyr, vilket framgår av avsnittet ur Torbjörn Fogelbergs bok härintill. Den omfattande brevväxlingen mellan Alfven och Quensel har Alfven avtryckt i memoarbandet Tempo furioso (Sthlm 1948) och här skall endast deras ekonomiska mellanhavanden beröras. I ett brev från Skagen aug 1903 skriver Alfven att han tagit en tur till Göteborg och att han där träffat en av bröderna B. "och han visade sig alldeles ofantligt intresserad för min framtid. Utan att jag själf på något vis förde tanken på tal, förklarade han att göteborgarna säkert med glädje skulle vilja hjälpa mig att komma från allt yrkesarbete, så att jag ostörd av ekonomiska bekymmer skulle helt och hållet få ägna mig åt komposition ...Jag nämnde då för honom om Professor Quensels stora plan [nämligen "Quensel-stipendium 1"] och Edra sympatier för min konst. Herr B. bad mig då tala om för Professor Quensel, att han själf gärna ville vara en av donatorerna och att han med säkerhet kunde skaffa några till. Han sade sig ämna skrifva till Professorn om saken". Denne B, som Alfven aldrig nämner med namn är förmodligen Ernst Morris Bratt (1852-1939), som övertog faderns firma LG Bratt & Co i Göteborg. Han var även vice ordförande i Göteborgs museum och donator även i andra sammanhang. För denna upplysning tackar jag Anders Carlsson vid Musikhögskolan i Göteborg.

Fasrän

ej själv n'igon musikutövare

konstens

främsta

giftermål

Quensel skriver i januari 1905 från Uppsala att 1500 kr finns disponibla för Alfven på Göteborgs bank och i mars 1906 hoppas Quensel att de resterande 1000 kr från 1905 kommit honom tillhanda. "1 så fall skulle alltså blott 1500 kr återstå [av stipendiesumman]."

4

och gynnade

med Anna Maria

och musikintresserade kan även nämnas Genom

stödde

han av sin sång-

I930-taler

Oscar Quensel

i Uppsala,

fick OE fr.o.m. vå-

tonsärraren

hade sin mest hängivne

att denne

orsaken

hade en märkvärdigt

till att spanjorerna

för djurens denna

lidanden

attityd

befrämjare.

vid tjurfäktningarna.

höll på med

svenska sommarnattens stämning därför

föreslog

Av följande accepterat handen

hjelpa

brev från

Quensel,

den

att stödja Alfven. Quensel

Prinrzsköld

I ett följande

fagra, jublande

skulle

fest-

hans stipendi-

tillsammans

konsten

23.6 I903,

skrev: "Nog

begåfvad

betala

framåt."

han

Förutsättningen

kom från ytterligare

föreslog

Quensel

direkt.

Alfven genom

Quensel

för att Quen4 håll. Hovmar-

Quensel

ordna

tiden

vara inne för

för sin vän Alfven. för Alfvens

act OE, när det föll sig lägligt,

Hemkommen

från utlandet

och tackade

nom, oberoende

av ekonomiska

från Stockholm trångmål,

Man

räkning,

skulle sätta

på nyåret

veta an OE var en av donatorerna

vata stipendium

få räcka

om hand.

II.l 1904 fann

och OE skulle

att OE då

som sart såsom sirr

för att på en gång sätta in hela bidraget

in sitt bidrag

framgår

är det roligt att

ung konstnär,

hade en teckningslista brev den

om hur

och därför

den 7.6 I903, öfver den ljusa

ra ihop

mig arr

att OE och hans mor

sel och OE gick in var arr bistånd

stannade

korr därpå, en apoteos

åren I904-o6.

mål an föra den Svenska

arr rådslå

för

Svensk är han då af själ och hjärta. Och

hr Ekman

år en så otvetydigt

skalken

in-

behöll

arr vara oemottagliga

skära poesi, af hela naturens

rar nog i nödfall

500 kr var under

spanjorerna

skrev Alfven .. Och från sitt

"en svensk rapsodi,

vid midsommartiden.

um". Quensel

skänker"

i Uppsala skrev Quensel

hem i Trädgårdsvillan att Alfven

vara deras hänförelse

Så länge

deras hjärtan

glädje, som musiken

Quenoch kon-

ledig och livlig stil. Alfven fann

inre var musikaliska

"så länge komma

den förnäma

Hugo Altven.

i Spanien

sel skrev den 25.5 1903 att han haft brev från Alfven staterade

till den då sedan

sångkören.

om den unge lovande

som i den 27 år äldre Quensel

1904 fick

till hans pri-

den 16.I för att OE lät hoarbeta

i den svenska konstens

tjänst. Den

24.4 I904

Alfven

skrev

och citerade

märklige

Quensel

några

man äfven inifrån.

anklaga

till OE

Han

försvarar

i sin musik

mig för att jag älskar de högsta Och

lifver i dess idealbild,

formerna

konstens

egenart

och damm,

medför.

och den heliga fräckheten

Alltså fordras

vara framsprunget

OE:s engagemang mångårigt

bistånd.

från

"denne arr ej

ord: Ej bör man

för den mänskliga fordras

an framställa

i dess verklighet,

här framför

till-

stor ansträngning

som lifvets brutala

dagens trivialitet

känna

beskyllningen

är ju att, genom

själf och förmåga

men ren-

kamp och hvar-

allt sanning

mot sig

att våga gifva endast

det man

ur det egna jaget".

för Alfven

omkring

Från Srockholrn

intresse för hans musikaliska saknade

sig mot

visa det för människorna

från dess smuts

ra lära

med följande

det renaste - allt det för hvars ernående

och själfrukran.

känner

om ett brev på 6 sidor

rader för att OE skulle

vara nog enkel och lärrfarrlig varon,

arbete

1903/04

skrev Alfven rört honom

blev upptakren den

I.II

till ett

1906 arr OE:s

till tårar, och att han helt

ord för art tacka som han ville. OE hade till stor del bidragit

att Alfven

under

miska bekymmer

-

sätt. Efter sitt

I detta sammanhang

verksamhet.

hjälp under

verksamma

sin vän professor

på annat

I909 undersröddes

i denna

deras värdefulla

ren I903 informationer

OE några av den svenska ton-

även musiklivet

Sonden

maka

några år i Bjärka-Säby

rvartadt

I december 1903 skriver Alfven från sin dåvarande uppehållsplats Munchen att han ännu inte behöver utbetalningar av "Quensel-stipendiet" men att han skall anmäla sig när han kommit till Wien.

FR~\1JARE

DEN SVE."\,'SKATONKONSTENS

de gångna kunnat

3 åren helt fritt och fjärran

ägna sig åt sitt konstnärliga

till

från alla ekono-

arbete. Detta

hade

.


I ett brev från Edelslund, Klampenborg i april 1906 berör Alfven två frågor av ekonomisk natur. Dels vill han ha 500 kr av Quensel som bokningsavgift för Kaim-orkestern i Munchen, där Alfven vill sätta upp egna verk. Dessutom förklarar han att det i Göteborg finns ett starkt intresse att inrätta ett statsanslag för Stenhammar och honom, något som skulle föreslås i riksdagen. Men enligt rådman Lamberg (i styrelsen för Göteborgs orkesterförening) vore det bäst om förslaget väcktes i Stockholm. Quensel svarar omgående positivt och råder Alfven att kontakta den finländske dirigenten Georg Schneevoigt, som är Kaim-orkesterns dirigent och be honom skriva några rader i lokalpressen innan konserten.

varit en sådan lycka arr han aldrig kunde glömma OE:s gärning och slutade med att tacka för en gåva på

1.000

kr.

Alfven lärde även känna OE personligen under en vistelse i Storlien och skrev i sin självbiografi 1948 arr minnet av OE:s ädla och ideella personlighet inte bleknat med åren. Quensel skrev den 30.5 1906 till OE att han fortfarande stod i livlig beröring med deras gemensamme

prorege den lille Alfven och var glad

arr hans utsikter började ljusna. Han hade då nyss ratt stipendium,

1.000

kr som stats-

och det uppgavs vara fråga om arr anställa honom som

direktör vid Kungl. operan. "Mer och mer gläder mig tanken, att vi dessa 3 år fått samverka att hålla honom ofvan vattnet, så att han icke alldeles gått under på grund af ekonomiska bekymmer. Dessa 3 år ha betytt oändligt mycket för honom. Men så detta olyckliga misstag: giftermålet med danske målarens Krayers frånskilda hustru. Att tala förnuft med artister är dock förspilld möda."

I den täta brevväxlingen i april 1906 skriver Quensel den 18/4 att han sänder sin del av de resterande 1500 kr, nämligen 500 kr. Om B. från Göteborg drar sig ur så lovar Quensel att han och Oscar Ekman skall betala även B:s andel. Alfven svarar omgående och berättar att när han dirigerade i Göteborg 10-11 mars tjänade han 500 kr och var därmed i stånd att betala alla sina skulder. Och den 8 juni skriver Quensel att nu finns ytterligare 1000 kr till Alfvens disposition på Göteborgs bank. Därmed skall Alfven ha fått de tre årens 3000 kr med undantag av B:s andel, 1000 kr som återstår. Och han fortsätter: de 500 kr som Alfven fått med anledning av Munchenkonserten som säkerhet får han behålla oavsett om det blir någon konsert eller inte. Och Oscar Ekman kommer bestämt att ställa upp med ytterligare 500 kr. Alfven tackar i brev av 15/6 1906 men hyser dubier inför den konsert i Munchen, vartill pengarna ursprungligen var avsedda. Till detta återkommer han i brev av 6/1 O 1906. Nu har det dykt upp ett problem: i Midsommarvaka som Alfven tänkte sätta på programmet i Munchen finns Pekdansen i bearbetad form. Tyvärr är denna melodi ökänt i Tyskland som Riksdorfer eftersom den sjunges till de mest oanständiga texter. Vid framförandet i Hamburg av Midsornrnarvaka hade alla recensenter utom en lämnat salen. Den som stannade skrev gudskelov positivt. Alfven har därför skrivit till Kaim i Munchen och bett att få flytta fram konsertdatum så att han hinner få sin Symfoni nr 3 fårdig och i stånd att sätta den på programmet i stället för Midsommarvaka. Han har fått svar att om inte orkestern får annat engagemang den dag som Alfven ursprungligen bestämt så förfaller de 500 kr han ställt som säkerhet. Som nytt konsertdatum föreslås 6 april 1907. Och Alfven svarar att om ingen annan engagerar orkestern så har han inte råd att boka den vidare. Dessutom är han medveten om att Midsommarvaka inte kan få en tysk förläggare, något som grämer honom.

Godsägarm

Oscar

Ekman,

Siorlien

1902•

Ända fram till slutet av OE:s liv bevarade Alfven kontakten med sin välgörare. Därom vittnar ett brev från OE den

27.II

1948: "Käre Doktor

Alfven. För Eder bok 'Tempo furioso' med den vänliga dedikationen, som jag haft den stora glädjen mottaga, sänder jag mitt allra varmaste tack med hjärtlig tillgivenhet. Oscar Ekman." Slutligen kan i detta sammanhang nämnas, att bland de många kondoleanserna

vid OE:s bort-

gång ett år senare märktes följande från den berömde tonsättaren:

"en

ädlare hjärtegodare personlighet har jag aldrig träffat. Den rörande omsorg och generositet han visade mig under den bekymmersamrna

tid, då

jag byggde mitt hem i Tallberg. har jag aldrig kunnat glömma, varför hans bild alltid framstårr för mig i ett förklarat ljus."

5


I brev av 8/1 O föreslår professor Quensel att Alfven skall byta ut Pekdansen men detta avfärdas av Alfven eftersom den ligger mitt inne i kompositionen och utgör en del i den kontrapunktiska väven.

På hösten 1907 vädjade Alfven till OE om ett bidrag, hur litet som helst, för arr hjälpa en framstående kollega och f.d. medlem i Kungl. Hovkapellet dessutom

till a:koholisrvård. Även denna gång bistod OE och ställde

en större summa i utsikt. OE var då själv sjuk i sin bröst-

åkomma. Denna frikostiga hjälp bidrog till arr musikern i fråga, etter års-·

Den 23/12 1906 (?) tackar Alfven för besked om att han skall fä ytterligare 3000 kr under åren 1907-10 ["Quensel-stipendium 2"]. Samtidigt är han förbryllad därför att han av Stenhammar fått underrättelse om ett stipendium på 2000 kr under de närmaste åren och han undrar hur det ligger till. Beträffande "Stenhammar-stipendiet" (se Alfvenlana 1/2 1995, s. 11-12) får Alfven underrättelse i brev av 2/10 1907 att 2000 kr årligen kommer att utbetalas från och med 1908 och över Orkesterföreningens budget. Den 6/3 1908 meddelar Stenhammar att 1000 kr finns tillgängliga på Discontobanken och i fortsättningen skall 1000 kr utbetalas varje 1 juli och 1 januari. Alfven nämner även i brev till Stenhammar 3/9 1907 att operachefen Buren talat om ett underhåll av 3000 kr om året under tre år givet av obekanta ivrare för svensk tonkonst. Av dessa medel har Alfven enligt brev av 29/7 1908 endast erhållit 2000 kr och mer var inte att vänta hade Buren låtit förstå .. I februari 1907 skickar Oscar Quensel 500 kr som hjälp när de unga sätta bo intet ont anande hur djupt han skulle bli ekonomiskt engagerad i just detta.

3/12 1907 relaterar Alfven besök hos B. i Göteborg, som ju innehållit sin utlovade del av "Quenselstipendium 1". Nu är han beredd att betala och Alfven berättar att han sagt till B. att kontakta Quensel hur detta bäst kan ske. I brev daterat april 1908 beskriver Alfven utförligt hur han tampats med redaktören för Damernas Musikblad, fru Sandels för att få ett skäligt honorar för sin medverkan i julnwnret 1907. Alfven hade begärt 150 kr men redaktören envisades med enbart 50 kr. Nästa brev som avtrycks från Alfven är från augusti 1908. Nu befinner han sig i Bostället i Tibble, Leksand men längtar att äga ett eget hem - i havskanten. Men som vi vet blev det i stället i Tällberg. Alfven beklagar sig när han kommit så här långt i sin skildring av brevväxlingen dememellan att så många brev saknas från de betydelsefulla åren 1909 och 1910 då Quensel - ibland assisterad av Oscar Ekman - bidrog "med icke mindre än 20000 kr ...om det icke var mera". Den första antydan om att Alfven börjar känna sig hemma i Dalarna kommer i ett brev av 14/11 1908 där han säger att han funderat på att skriva i Svenska Dagbladet "ty mycket finns att berätta om detta folk".

6

lång kur, kunde skrivas

ut

som frisk och återanställas vid hovkapellet,

som han måst lämna 9 år tidigare p.g.a. spritmissbruk.

Arun.: Oboeisten var August Lindman. Även Wilhelm Stenhammar fick i oktober brev i samma ämne. (Se Alfventana 1/2 1995, s. 11)

cR~~-mc!i~ I~I

11~


Dessutom har han börjat "öva en hembygdskör, somjag samlat här i trakten - 40 sjungande strupar" och så vill han ge konsert i Leksands kyrka för att få ihop till juklappar åt de sina. "Men nu måste jag tala om min stora plan" nämligen att slå sig ned i Tällberg och bygga sig ett hus där. Och han gör en överslagskalkyl som säger att om han köper in hus av gott kärnvirke, monterar ned dem och bygger upp dem pånytt på Brantberget i Tällberg så borde det inte kosta mer än 3000 kr. Vore det inte en bra ide att söka lån i Riksbanken på 3000 kr frågar han professor Quensel. Quensel svarar - naturligtvis - att han vill skänka Alfven denna summa. Sedan följer under år 1909 löpande rapporter och redogörelser för med- och motgångar vid önskemål, förhandlingar, inköp och frakt av stugor till Brantberget. I ett brev av 20/3 1909 berör Alfven några ekonomiska frågor i samband med orkestermaterial till konserter på K Teatern, som ju dåförtiden gav symfonikonserter. Operadirektören Ranft ville inte 'betala det honorar å 50 kr., som jag begärde för uthyrningen av manuskriptet till Skärgårdsägen, utan tyckte att 25 kr. kunde vara nog. Under Burens tid betalade Operan i liknande fall 150 kr." Tydligen var det praxis att tonsättaren, som ju låtit förfärdiga uppförandematerialet. fick en viss ersättning när det användes vid konserten på samma sätt som musikförlag i dag tar hyra för stämmaterial. Några dagar senare har Alfven fått höra att Riksdagen beviljat Musikaliska akademiens äskande om 9000 kr årligen för tonsättarunderstöd och att Emil Sjögren, Andreas Hallen och han själv skall komma i åtnjutande av 3000 kr var under en längre tid. Kruxet är bara att det skall utbetalas först i maj 1910. Den 14 april 1909 har Alfven fått förfrågan från Quensel om sin ekonomiska situation. Alfven berättar att han fram tills statsstipendiet utbetalas måste klara sig och sin familj på de 1000 kr som han har att räkna med. "Jag måste kunna förtjäna minst 2.000 kr., för att hålla mig uppe till stipendiet börjar och det kan jag näppeligen ...Jag måste emellertid under alla omständigheter redan nu i första veckan av maj söka ett lån på 500 kr., ty jag äger i närvarande stund endast 150, och har, när de äro slut, intet att leva på förrän tredje kvartalet av mitt nuvarande stipendium faller ut den 1juli." Redogörelsen hade avsedd verkan. Den 27/4 tackar Alfven för pengarna men framhärdar i tanken att ta ett lån som han vill amortera genom att ge lektioner i Stockholm. Från Tibble skriver han den 7 juni 1909 och tackar för 300 kr som han omedelbart använde för inköp av Tibble bys stora magasinshärbre. Och han gör sannolikt att det vore värt minst 500 kr, bara för virket.

Från Lyngby utanför Köpenhamn

tackade Alfven åter vid årsskiftet

för att OE räckt honom en hjälpande hand, så att han fortfarande-kunde ra ägna sig åt sin tonsärrarverksamhet.

1907/08

Den

16,Il 1908

undrade Quensel i ett brev till OE om det inre skulle

6nnas nog många i Sverige som trodde på Alfveris konst för att de till- _ sammans skulle kunna skänka honom en LitenStuga, så att han inre skul- -le behöva bygga på sin skuld. Om Quensel idagarna inre skänkt bon: just 3.000

kr skulle han nog som vanligt föreslagit att halvera summan. Med

ledning av ett bifogat, inre bland OE:s papper återfunnet

brev, bad

Quensel att OE snarast skulle underratta honom om han gillade hans tanke, och hur mycket denne i så fall skulle vilja offra. I nödfall funderade Quensel t.o.rn. på att ställa samma fråga till konsulinnan MariaEkman. Genom en gåva från OE i slutet av 1908 kunde Alfven ra sin länge närda längtan efter en egen tomt uppfylld, och från Tibble i Leksand skrev han den

10.12

att platsen var en av de vackraste i Sverige. "Åtminstone

har jag aldrig sett något så fagert och underbart. Den ligger intill den lilla byn Tällberg på Siljans västra strand." Alfven hoppades innerligt arr OE skulle bli en av de allra första som hälsade på honom, när han omsider fick sin bostad färdig. Quensel skrev den

11.1

I909

till OE att, såvitt hm förstod,

hade

Alfvens inköp uppgått till blott hälften av vad man skulle väntat. Tomten hade kostat

1°° kr och omfattade

inre bara 4 tunnland utan därtill

belägenhet på en höjd med utsikt över Siljan. En del av tornten bestod av prima åker, och slutligen beräknades den planerade järnvägen mellan Leksand och Räavik komma att gå tätt förbi, vilket ju borde höja värdet betydligt. Härbret var en gåva från Quensel, och även det hade Alfven ratt fabulöst billigt. Det uppgavs vara byggt av gammalt timmer, som inte längre kunde fås för pengar. Där skulle Alfven få innestänga sig om sommaren med sina toner. Så blev det fråga om storstugan. En sådan av rent konstnärligt: värde skulle gå på auktion först på nyåret. Aven kompetent person hade den värderats till minst

600

kronor. Så snarr Quen-

sel fick veta därom skulle han telegrafera till OE. Själva stugan kom bara att kosta 2.000

500

kr, men dess flyttning beräknades till

kr hade Quensel dittills bara använt

I ett följande brev den Leksandsaffären

3.2 1909

1.300

100

kr. Av disponibla

kr.

skrev Quensel att, fastän den sista

inte berörde OE ekonomiskt

(Quensel hade använt

egna och Hjalmar Wijks pengar), troddes dock" den lille mannens husjobberier däruppe i Dalarna" vara av intresse för OE att ta del av. Quensel sände därför Alfveris senaste brev och fortsatte: "Jag måste le när jag läser om dessa jordagods och ryggåsstugor och härbret för några hundra kronor. Äfven lär läget vara något alldeles utomordentligt på en skogig höjd med Siljan i fonden." I detta brev omtalade Quensel vidare art "lille Alfven" erbjudit sig att komponera en särskild bröllopsmarsch till hans dotters bröllop i Srockholrn den 4·3 1909· Från Leksands-Noret tackade Alfven den

19.1 I909

återigen OE för

dennes utomordentliga frikostighet och godhet, varigenom det blivit möjligt att skaffa den gamla stugan, synnerligen lämplig som bostad efter behövliga förändringar. Alfven hade så svårt att finna ord för sin djupa tacksamhet att den ena dagen efter den andra gått utan att han "lyckats ra ihop en förnuftig sättning". De rader som han slutligen sände ansåg han inte heller vara något lysande stilistiskt prov. Vid olika tillfällen under de föregående åren hade Quensel rapporterat till OE om Alfven. som han fann "för rolig". Från Uppsala skrev

I juli har Alfven varit i Stockholm och träffat bankdirektör Ernest Thiel som föreslog Alfven ett borgenslån på 3000 kr så att han skulle få husen i Tällberg under

Quensel sålunda den

6.8 1903

att han då nyss haft brev från Alfven på

Skagen "där han tycktes denna sommar idkat sina utländska musikaliska studier" och att utsikterna för en subskription började ljusna. Och från

7


tak. Han var själv villig att gå i borgen. Kunde inte professor Quensel också göra det? I samma brev säger han att han läst i tidningen att director musices-befattningen i Uppsala är utlyst och att han allvarligt funderar på att söka den. Hittills har han levat på stipendier och liknande och han föreställer sig hur det kan upplevas att ha en fast inkomst som han redligen fört j änat. I oktober 1909 har Alfven fått besked att director musices-tjänsten tillfallit Wilhelm Stenhammar "och jag önskar honom uppriktigt lycka och framgång, ty han är en av mina bästa vänner och en utomordentlig musiker". Alfven trodde att det berodde på att han inte skickat in en tillräckligt formell ansökan. I samma brev berättar han att musikstugan i Tällberg "är fårdig för länge sedan och har blivit den käraste plats jag har här på jorden". Men vintern 190911910 skall han bo i Lyngby i Danmark eftersom han ändå betalat hyran där och eftersom den gård han hyrde i Dalarna inte var vinterbonad. Den 20/12 1909 skickar Oscar Quensel 400 kr som han utlovat. Och i januari 1910 skriver Alfven från Stockholm "Nu har sagans trollkarl åter övat sin konst, och jag står åter häpen och lycklig över undret. Men hur har Professor Quensel kunnat hinna på dessa fä dagar anordna det hela! Nu reser jag mig åter, för att, som jag hoppas, aldrig mer sjunka samman under tyngden av ekonomiska svårigheters förskräcklighet." Detta tyder på en större summa pengar från flera mecenater.

Uppsala meddelade Quensel den 24.41904 att han då nyss trärrar Altven. som uppgavs skola ge en konsert en vecka senare. Vid denna tid syns dock något disharmoniskt ha legat över honom "Det har kommit något tunge och bittert i hans ögon". På vårvintern 1906 var tongångarna ljusare, och den

23.3

sel några tidningsnotiser rörande Alfveris Göteborgsuiumfer. senare, den

29.3 1908,

sände QuenOch rvå år

befarade Quensel an han och OE m.fl. skulle

under dessa sista år är helt enkelt storartadt." Quensel fann honom emellertid inte så alldeles länillgänglig utan skrev: "Hvad honom själf angår, har jag aldrig lyckats finna nyckeln till hans personlighet." Den 22.11 tackade Alfven från Srockholrn för ännu en stor hjälp från OE. Samma dag skrev han sin ansökan till den lediga direcror musicesbefattningen i Uppsala. Om den bifölls blev han en ekonomiskt välbärgad man: "hur min kommande liv än må gestalta sig, aldrig, aldrig skall jag glömma den utomordentliga

hjälp och hjärtegodhet

Ni så många år

uran arr förtröttas låtit komma mig till del." Alfven fick den sökta befattningen vid Uppsala universitet, tillträdde den 1910 och blev fr.o.m. samma år även ledare för sångsällskapet Orphei Drängar. Följande år den 21 maj skrev Quensel arr han kunde glädja OE med an det gick bra för Alfven "Han är allas gunstling och förtjänar bra med pängar. Det är roligt, när man hulpit arr

ra se ett resultat".

Med Orphei Drängar konserterade Alfven senare bl.a. hos sin välgörare på Bjärka-Säby och skrev sålunda från Tällberg i juli 1921 och tackade för en oförgätlig stund med OD på östgöraslottet.

Alfven blev director musices i Uppsala och från ht 1910 var han fullt sysselsatt - med lön - och hade möjlighet att sammanträffa med Quensel på platsen och därför inte behov av att korrespondera med honom. Därför blir det mer tunnsått mellan breven i fortsättningen. Den 19 augusti 1912 kan Alfven stolt berätta att familjen är inflyttad i den egna gården i Tällberg. Allt är färdigt utom dagligrummet i storstugan. När Alfvens mor Lotten dog i januari 1914 kom också Oscar Quensel till begravningen på kyrkogården och Alfven tackar sin vän tör detta i ett brev av 5 januari. När Quensel själv avled 31 juli 1915 i Uppsala skyndade Alfven dit och sade farväl till kistan på centralen i Uppsala genom att dirigera OD-ister som sjöng J A Josephsons Kyrie eleison och hans egen Gustaf Frödings jordafärd, Som ytterligare bevis på Alfvens vänskap med Quensel och hans tacksamhet för dennes ekonomiska understöd har han tillägnat Quensel memoarbandet Tempo furioso, som alltså innehåller den ovan refererade korrespondensen. Det kan också erinras om att Alfven skreven Bröllopsmarsch (Ruden nr 66) till dottern Winnifred Quensels bröllop (gift Helling) i mars 1909 (jfr även Tempo furioso s. 199, 206).

Professor Oscar Quensel, Hugo Anvens vän och mecenat genom åren. Foto: Uppsala universitetsbibliotek

8

ta

glädje av sina åtgöranden till förmån för Alfven. "Hvad han producerat


Oscar Ekman och Josef Eriksson Av Torbjörn Fogelberg

många. Hans musik beskrevs som intagande och betagande i sin harmoniska sammansärrning. - Från Uppsala skrev AJ..fvenden

I3.2 I913

arr han

JUSt gårr igenom Erikssons tonsärrningar av Sigurd Agrells "Lyriska fantasier" och " Två sånger" samt Karlfeldts " Fyra sånger". Enlige Alfven var Eriksson en ovanlige begåvad tonlyriker, som hade sin styrka" i ett inåtvänt stämningsfrosseri av mycken poetisk skönhet". Men Alfven fann hos sin kollega å andra sidan en viss slapphet och pessimism, som "genomsyrar hans rikliga användning

av dissonanser". Detta kunde ses mot

bakgrund av hans fattigdom och sorger, och nr i så fall säkert övergående, och Alfven rekommenderade

pekuniär hjälp. Erikssons begåvning

berättigade honom till vidare utbildning. Arr OE nu handlade snabbt framgår av arr Eriksson redan den 19I3

tackade för dennes löfte om

500

21.2

kr för fortsarra studier i komposi-

tion. Dittills hade Eriksson ratt slå sig fram utan nämnvärd hjälp, varför hans studier blivit både ofullständiga och ofta avbrutna. Han insåg att han inte, uran hjälp från någon välvillig mecenat skulle kunna fullständiga studierna, medan han ännu var ung. Därför hade han genom adjunkt Arvid Bruno vågat vända sig till OE. Till och med den store Brahms hade klagat över att han under mannaåldern

med outsäglig

möda måst ta igen vad han gått miste om under ungdomen. Trots mångåriga försök hos både svenska och utländska förläggare hade Eriksson inre lyckats !a sina senare kompositioner,

fr.o.m. opus 6, tryckta och måst

låna pengar därför samt sälta sig i stora skulder. Inte ens vid denna tid hade han, trots många berömmande uttalanden, av vilka han särskilt gladde sig över ett i den finska "Tidning för musik" för jan.

19I3, fått

der

länare med förläggare. Delta berodde på att hans kompositioner inte gav ögonblicklig vinst. Eriksson hoppades i början av nanden i 3 av de största tyska musiktidskrifrerna,

19I3

på bra omnäm-

och att de svenska för-

läggarna därefter skulle våga ta sig an honom. Då Eriksson i det: längsta velat hjälpa sig själv, hade det: dels gån lång-

Josef Eriksson. Foto: Berna Roth, 1921.

samt, och dels hade han

En annan framstående svensk ronsärrare. som efter rekommendation av Alfven under många år understöddes av OE, var romanskompositören Josef Eriksson, jämnårig med den förre. Vid denna tid stod den expressionistiske Erikssons sånger upptagna på konsertprogrammen

både i Ber-

lin och Paris, innan de slagit igenom i Sverige. Han hade bl.a. ronsarr dikter av Sigurd Agrell och Karlfeldt och !an positiva recensioner av den stränge kritikern Wilhelm Peterson-Berger och av Ture Rangsrröm. Den förre framhöll i DN arr Eriksson stod som en av Sveriges intressantaste och mest lovande rondiktare. att stämningarna var levande, om än inåtvända, drömrunga. och arr hans arbeten hade ,"en fläkt av finhet och artistisk hållning". Särskilt framhölls hans "Poerne tragique", ursprungligen tänkt som sorgmarsch vid Frödings död. Signaruren A.EL i UNT

1912

framhöll arr Erikssons musik nog i

mycket tillhörde framtiden, och att endast åren kunde bana väg till de

fått

den fördjupning och personliga stil som var

det: högsta en konstnär kunde eftersträva. Detta utgjorde dock i början ett stort hinder därför att många var fientliga mot det personliga. Av brevet fram oår an Eriksson visste sitt värde och var medveten om an ha bli:=>

vit: en personligher. Men han hade förlorar vad som var de andras vinst _ "det lätta obehindrade handskander med formen". Han ville an OE skulle förstå att han inre vände sig till honom med en ynglings ok-ynne utan med en mans grämelse över att se åren löpa sig ur händerna, utan art: kunna skaffa sig den vidareutbildning

han kände sig behöva. Eriksson

slutade med att beskriva sig som en man som länge fått leva på livets skuggsida. Av ett följande brev från Alfven den

27.2 I913

framgick att han sam-

tyckte till att OE delsav Eriksson hans omdöme om honom och trodde , :=> att han skulle värdesätta detta, då det kom från en fackmusiker och inre var sazr som någon som komplimang åt honom personligen. Alfven bad

9


dock att OE inte skulle ta med anmärkningen om Erikssons pessimism, och befarade arr hans livssyn skulle ljusna efter den framgång Alfven hoppades act kollegan skulle få glädja sig år. Erikssons kunskaper l musikteori uppgavs vid denna tid inre vara övermåttan stora. Alfvens rekommendation

resulterade i att Eriksson fr.o.m. vintern 1913

under en längre tid framåt fick understöd från OE. Efter avlagda organisr-, kyrkosångar- och musiklärarexamina

vid seklets början fortsatte

Eriksson arr studera koncrapunkt och komposition. Från och med 1905 verkade han i olika befattningar inom musiklivet i Uppsala. När Eriksson i sept. 1913 tackade för ett bidrag från OE, skrev han, arr han fonsatte

sina studier för kapellmistare

Ruben Liljefors i Gävle.

Under en stor del av året hade Eriksson bedrivit övningar i kontrapunkt. Han ville co-åså grundli~~ som möjligt tillväga för att vinna teknisk far~digher. Men om han inte hade något eget att säga betydde tekniken intet. Medan en för ensidig teknisk utbildning i ungdomen

kunde döda

det befintliga fröet till personlighet, fann Eriksson att den faran låg en äldre människa oändligt mycket mer fjärran. Han satte vid denna tid åtskilliza såno-er ~ av sina redan trvckta . ~ för orkester, d.v.s. instrumenterade dem. I en vid midsommartiden konrrapunktiska

19I3 skriven sång hade han använt sina

kunskaper. Tack vare OE:s hjälp hade han kunnat höra

rätt mycket musik, bl.a. Helsingforsorkesterns

23.2 1915 lovordade

konstaterade

också kompositionerna

av Karlfeldtdikterna,

men

at; Erikssons egenartade musa var alltför inrim och svår-

åtkomlig för arr nå publikframgång. 23.2 1915 fann honom "grubblande,

Andra recensenter

i AB och AP

kärv och lyriskt vek" resp. "ej uran

ett trött och förgrubblat drag, men dock tillräckligt stark för att ej falla offer för ert petigt detaljrnåleri". Vid midsommartiden

1915 nämnde

Eriksson att han sänt 3 av sina

stycken till musikförläggaren Wilhelm Hansen i Köpenhamn,

arr denne

tagit dem alla och arr de till hösten väntades komma ut på hans förlag, vilket i hög grad kom att stärka tonsärtarens manskvartettcykler

ställning.

En av hans

med text av Mörne hade han tidigare ratt tillägna

ert sångsällskap i Helsingfors. För att kunna trycka några andra kompositioner under sommaren funderade Eriksson på att söka ert riksbankslån. Följande år fick Eriksson ett statligt tonsärtarstipendium som uppmumran,

1.000

kr

men när detta uteblev 1917 vädjade han på sommaren

till OE om hjälp till omsärrning bl.a. av lån för tryckning av sina kompositioner. Under då rådande förhållanden kunde han inre sälja manuskripr till sina förläggare i Sverige och Tyskland - han hade över ro manus liggande. Senaste säsong hade hans kompositioner

spelats vid flera

konserter. Kända sångare och sångerskor, t.ex. Signe Bendrik, hade fram-

konserter, vilket han fann

fört hans sånger, och violinisterna Sven Kjellström och Edvin Wirr hade

vara om möjligt ännu mycket viktigare än andra studier. Sommaren 1913

spelat hans "Air" för violin. En av hans manskörer hade framförts av

hade hans sång "Långt bona i världen" framförts vid svenska musikfes-

Allmänna sången.

ten i Srurtgart, När Eriksson i febr. 1915 tackade OE för en gåva skrev han an "den

När Eriksson sommaren 1917 vände sig till OE, höll han på arr fullborda en svit för stråkkvartett, som han sedan skulle skriva för stråk-

skapande perioden" ännu pågick till hans stora glädje. En av orsakerna

orkester. En nykomponerad

var säkert arr han genom OE:s hjälp kunde producera mera ostört. Un-

sitioner. På våren samma år hade han tonsatt

der hösten 1914 hade en sonatin för piano i 4 satser samt första satsen av

lund. Kriget låg som en mara över alla förhållanden och hämmade alla

en pianosonat och

2

cykler för manskvarterter fullbordats. Den ena, vars

sång hade ljusare ton än hans äldre kompo10

dikter av Vilhelm Eke-

ens rörelser, skrev Eriksson, vars vädjan ledde till hjälp, som blev en obe-

texter skildrade studentlivet i Lund, hade Eriksson sänt till kapellmästa-

skrivlig lättnad i de bekymmer han lång rid burit på. De 4 satserna i hans

re Berg och berr arr få tillägna den Lunds srudemsångarförening.

stråkkvartett

Den

hade uppförts

i Västergötland,

och trion i scherzot "lät

andra cykeln baserades på texter av den finlandssvenske diktaren .Arvid

verkligen enastående vackert och högtidligt". Han höll på arr lära sig spe-

Mörne. I slutet av 1914 hade Eriksson komponerat ytterligare några dik-

la fiol för att kunna "sätta stråk" till sina kompositioner.

ter av Johan Nordling i enkel stil för unison sång. Nordlings Landstormssång. framförd av Augustin Kock på Svenska

lite färdighet på ett stråkinstrument

"Och har man

så begriper man också tekniken på

de övriga".

folkförbundets Gustaf-Adolfsfest i Srockholm, blev så omtyckt att Eriks-

I samband med arr Eriksson på nyåret 1918 rackade för ytterligare

son beslöt att ge ut den separat. I den tyska ridskrinen "Die Musik" omnämndes bl.a. Erikssons kom-

hjälp, skrev han, att han tillsammans med en sångare skulle ge en konsert på Sigtunasriftelsen

positioner under rubriken "Moderne

6 elever i Sigtuna, och fru Waerland på Stiftelsen tog pianolektioner

Klaviermusik in Skandinavien",

i början av februari. Vid denna tid hade han av

~ch han beskrevs som en djärv och intressant harmoniker. Hans karak-

honom och skaffade honom ytterligare 5 elever bland Sigrunaborna. Det

tärsstycken var skarpt och manligt präglade. Han var också en tragisk lidelsefull och dyster ande. Särskilt framhölls han symfoniska sorgmarsch

skolan.

vid Gustaf Frödings död "en mäktig tragisk dikt", (1911). Eriksson

fanns många musikintresserade

i den nya koloni som uppstått genom

Under hösten 1917 hade hovsångaren John Forsell sjungit den av

underströk att han därvid inre haft de moderna franska kompositörerna

Eriksson till Frödings text tonsatta "Den S-venskeCeladons klagovisa" på

som förebild, att han fortsatte sina studier för kapellmästare Liljefors och

konserter i minst 6 svenska städer samt Köpenhamn.

senast hade instrumenterat

en av sina Karlfeldrsånger,

Augustin Kocks framföranden

av kompositioner

Trots arr denna

sång blivit en publiksucce hade Eriksson inte lyckats finna någon förlägav Eriksson, som

gare. Omkring den 1.5 1918 skulle den norska Guldbergs Akademiske Kor

själv assisterade vid flygeln, hade fått positiva recensioner. I StD 23.2 1915

komma till Uppsala och sjunga en komposition som Eriksson tillägnat

framhölls en fin teknisk byggnad, rik och djup ingivelse. Framför allt gav

den. Ledaren, Guldberg, hade erbjudit sig att söka skaffa en förläggare i

han sitt bäsra i Karlfeldes texter. Särskilt "Vårlår" befanns kongenialt

Kristiania. I detta sammanhang

komponerad. Och en recensent: i UNT den 23.3 1915 fann Erikssons för-

da han blev' behandlad i Sverige. Kompositionen

ut i Uppsala framförda sonatin i D-moll fängslande "genom sin sinnrika

han några år tidigare tillägnat Lunds srudentsångarförening,

behandling"

och att andra satsens adagio var "rent: av betagande". Arr

inte ens fårr tack för, och det var ovisst om verket någonsin kom an upp-

måste Eriksson tänka på hur annorlun"Gamla Gardet", som hade han

dittills rönt sa begränsad uppskattning var beklagligt och

föras i Lund. Guldberg ville också verka för att Erikssons sång "Vår" togs

berodde kanske på en viss försvnr inåtvändhet. I l..TNT 23.3 1915 berömdes särskilt tolkningen av Karlfeldts "Jag är en

upp i OD:s reperroir, Eriksson slutade med att än en gång tacka OE för

sjungandes röst", där ord och musik täckte varandra synnerligen väl. SvD

sommaren 1928.

kompositören

hans hjälp, och detta blev inre sista gangen, ry han fick understöd även


Var finns uppförandematertal till Alfvens orkesterverk? AV ANNE-CHRISTINE BERG HUGO ALFvEN fick under sin livstid huvuddelen av sina verk förlagda av svenska och utländska förlag. Även efter hans död har hans verk publicerats. Uppförandematerialet till vissa verk är dock svårt att lokalisera eftersom stämmaterialet inte tryckts. Denna förteckning skall råda bot på denna osäkerhet. Med orkesterverk avses här sådant som räknas som hyresmaterial, dvs allt från sånger till orkester över körballader, sviter och kantater till symfonier och baletter. Material

som kan köpas betecknas med (köp) efter förlagsförkortningen. (PA) (ST) betecknar partitur resp stämmor. Performance material to Hugo Alfven's orchestral works (also with voice and/or choir) is available at the publis hers as marked by each item. Please apply to them or to their agent in your country.

Abr.L

Abraham Lundquist, c/o Notservice, Box 533, S-182 15 DANDERYD, fax + 468755 1596, hyresmaterial c/o CG

CG

Gehrmans musikförlag, Box 6005, S-102 31 STOCKHOLM fax + 46 8 31 42 44

Hirsch

Abr. Hirsch c/o CG

KT

Kungliga Teatern, Notbiblioteket, Box 16094, S-103 22 STOCKHOLM, fax +46 8 411 02 42

MAB

Statens musikbibliotek, Box 16326, S-103 26 STOCKHOLM, fax +46866645 65

MIC

Swedish Music Information Center, Box 27327, S-102 54 STOCKHOLM, fax + 46 8 783 95 10, e-mail annechristine.berg@stim.se

MI<.

Musikaliska konstföreningen, c/o MAB

SMF

Stiftelsen Musikkulturens Främjande, Riddargatan 35-37, S-114 57 STOCKHOLM

SUE

Edition Suecia, c/o MIC

VE

Universal Edition, Postfach 3, A-1015 WIEN, Fax 4035991-13

WH

Edition Wilhelm Hansen, Bomholmsgade l DK-1166 KÖBENHA VN.K., Fax +4533 1481 78

WHS

c/o NMS

11


Trombon och stråkorkester [Bergakungen op.37 : Svit] Arr Christian Lindberg

CG

Två folkmelodier (1940) Arr Hugo Alfven f stråkorkester Konungabarnen ; Och jungfrun hon går i ringen [Gustav II Adolf: Svit f orkester op.49] 4: 1 Sarabanda (1932) fstråkork

4

CG

4 CG

3

CG

MlC (PA)

[Gustav II Adolf: Svit f orkester op.49] 5. Elegi (1932) 5 CG -- ob, 2cl, fag, str

[Bergakungen op.37: Svit] 4. Tanz der jungen ffirtffi Arr Eric Westberg -- 11200110 str, pf [Gustav II Adolf: Svit op.49] 5. Elegie f salongsork -- fl, ob, str, pf

10 Abr.L

Bergakungen [ Pantomimiskt drama itre akter op.37] (1916-17) 79 KI f orkester -- 4*4*4*4* 6431 142 str

4

CG

4

CG

10 MAB

10 CG

Festmarsch op.4l (1930/1936) f reducerad ork -- 2222 4331 12 1 str

CG

CG

18 WH

Fest-ouverture op.52 (1944) f ork -- 3333 4331 12 O str

Den förlorade sonen: Balett (1957) Arr Herbert Sandberg -- 3*3*3*3* 4231 14 1 str

4

33 CG

Dalarapsodi : Svensk rapsodi nr 3 op.4 7 (1931) -- 3*3*3*3* 4231 11 1 str

Fyra låtar från Leksand (1934) f ork -- 2222 2000 00 O str

Orkester

12

En bygdesaga : Svit op.53 (1944) fork--3*2*222211100str

CG

CG

3 CG

[Bergakungen op.37: Svit] 3. Sonunarregn (1923/1950) Arr Ivar Hellman -- 2221 4000 Illstr, ce1

Festspel op.25 (1907) f stor ork -- 2*222 4331 11 O str

Salongsorkester

[Bergakungen op.37: Svit] l. Besvärjelse (1923) -- 3*3*3*3* 4331 12 O str

[Bergakungen op.37 : Svit] 3. Sommarregn -- 4* 1*3*04000 122 str, a-sax, cel

Drapa op.27 (1908) -- 3344 6431 152 str

Liten orkester

Uppsalarapsodi : Svensk rapsodi nr 2 op.24 Arr Axel Malm f salongsork-- 2222 2210 1 str, harm

5

[Bergakungen op.37 : Svit] 4. Vall flickans dans -- 3*323 4000 00 O str

BULL, OLE

Saetergjentens söndag (1934) Arr Hugo Alfven f stråkorkester

4 CG

[Bergakungen op.37 : Svit] 2. Trollflickans dans -- 3*3*3*3 4331 13 2 str, cel

Stråkorkester /String orchestra Kosack-vaggvisa. Rysk folkvisa. Fri bearb av Hugo Alfven

[Bergakungen op.37 : Svit] 1. Besvärjelse Arr Ivar Hellman -- 22*224231'12 1 str, cel

MIC

8

6

Abr.L

12 CG

MIC

Den förlorade sonen: Balettsvit (1957) 15 SUE Arr Herbert Sandberg -- 3*3*3*3* 4231 14 l str 1. Gånglåt från Leksand - Sonens gånglåt; 2.Polska från Orsa; 3. Drottningens av Saba festmarsch ; 4. Polketta ; 5. Steklåt ; 6. Polka; 7. Final (polska) Gustav II Adolf: Musik till L Nordströms skådespel 'Vi' op.49 (1932) MIC (ST) Ix: Ludvig Nordström (swe) f bl.kör och stor ork -- 3333 4331 15 str, cel m.m. l. Förspel 2. Intermezzo mellan Vte och Vite tablåerna 3/4. Efterspel till l:a avd/Förspel till2:a avd [Gustav II Adolf: Svit op.49] 2. Intermezzo (1932) 3 -- 3*3*3*3* 4331 12 O str

CG


Gustav ilAdolf: Svit op.49] 3. I kejsar Ferdnands slottskapell (1932) f ork -- 323*3* 4331 12 O str, cel

6

CG

[Gustav ilAdolf: Svit op.49] 4:3 Menuett (1932) -- 2222 2200 10 O str

3

CG

[Gustav ilAdolf: Svit op.49] 6. Breitenfeld (1932) 10 CG -- 3*3*3*3* 4331 13 O str Midsommarvaka : Svensk rapsodi nr l op.19 (1903) 13 WHS -- 3*3*3*34231 122 str En skärgårds sägen : Symfonisk dikt op.20 (1904) f ork -- 3*3*4*4* 4231 122 str

17 CG

Svensk rhapsodi nr 3 : Dala-rhapsodien op.47 (1931) 18 WH f ork -- 3*3*3*3* 4231 11 l str Symfoni nr 1 op.7 f-moll. Version nr 2 (1951 ) -- 3*2*22 4231 11 O str Symfoni nr 2 op.I1 D-dur (1897-98) -- 32334231 11 l str Symfoni nr 3 op.23 E-dur (1905) f ork -- 334*3 6331 100 str

37 CG

CG (Köp)

Roslagsvår = Swedish polka 3 Arr Floyd E Werle fsymforUskblåsork -- 3*36*2 4232 12 O cb, 4sax, 3cnt, bar

CG (Köp)

Militärorkester Fest-Ouverture op.29 [=op.26] (1974) Arr Gunnar Johansson f stor militärkår -- 3*27*24432 12 cb, 4sax, 2cnt, bar

SUE (Köp)

Sverges flagga MIC (ST) Arr Anonym f militärork -- 2*04*0 424*000, 2cnt, 3sax, 2ten, bar, 2b, dr

Röst och orkester/V oice Rosor och violer (1934) Arr Hugo Alfven Tx: Trad (swe) f sång och stråkorkester

2

MIC

En båt med blommor op.42 (1925) 9 Tx: Oscar Levertin (swe) Ed Stig Rybrant fbaryton och orkester- 3333 400001 str, pf

MIC

53 NMS

34 CG

IV. Symphonie op.39 (1918-19) 45 VE Tx: Textlös f gros ses Orch -- S T soli, 4*4*4*4* 8431 12 2 str, pf, cel Symfoni nr 5 op.54 a-moll (1942-52) -- 3*3*3*3* 4331 13 O str

Roslagspolketta = Summerdance Arr Stig Gustafson f symfonisk blåsork -- 225*2 4231 Il O cb, 4sax, 3cnt, bar

50 MIC

Synnöve Solbakken : Svit op.50 (1934) 14,5 NMS f orkester= 2222 2000 00 1 str, pf Uppsalarapsodi :Akadernisk festouverture: . Svensk rapsodi nr 2 op.24 (1907) f orkester -- 22224331 12 O str 10 AK

BlåsorkesterlBand Fyra låtar från Leksand (1995) 12 CG (Köp) Arr Stig Gustafson f symfonisk blåsork -- 3*25*2 4231 12 cb, 4sax, 3cnt, bar [Hjalmar Brantings sorgmarsch op.42] Marcia funebre (1924) 3 MIC (Köp) f italiensk blåsorkester -- quartino Mi b, 2c1 Si b, 2cntJflicorno Si b, 3genis/cor Mi b, 4trb, 2bombardllri,2b,3batt

I stilla timmar (1940) Tx: Jarl Hemmer (swe) f röst och ork --2222200000

4 CG 1 str

Klockorna = Die Gloeken op.13 (1900) 10 Abr.L Tx: FrithiofHolmgren (swe; ger) f Bar och ork -- 2222 4231 13 2 str, pf [Marias sånger op.21] 1. Aftonstämning = Ved huset MIC Tx: Emil Aarestrup (swe; dan) Arr Per Berg f sång och orkester -- 1120 100000 O str Pioner Tx: Anders ÖSterling (swe) f röst och orkester -- 2222200000 Saa tag mit Hjerte Tx: Tove Ditlevsen (dan) f sång, 2fl, 2c1, 2cor, str

4

MIC

3

MIC

1 str

Saa tag mit Hjerte 3 Tx: Tove Ditlevsen (dan) Arr Stig Gustafson f sång och blåsensemble -- 113* 1 2221 bar

ca

13


[Sju dikter op.28] 4. Du är stilla ro Tx: Ernest Thiel (swe) f sång och stråkorkester

4

MIC

[Sju dikter op.28] 5. Jag längtar dig Tx: Ernest Thiel (swe) f sång och ork -- 2220 2000 00 Ostr

2

MIC

[Sju dikter op.28] 6. Skogen sover = Wa1desstille = Forest stillness Tx: Ernest Thiel (swe; ger; eng) f röst och orkester -- 22*3*1 200000 1 str(12-12-1O-8-6)

2,5 Abr.L Kantat vid Baltiska utställningens i Malmö öppnande op.33 (1914) Tx: Nils Flensburg (swe) f Bar, bl.kör, ork - 22334331 141 str

2

[Tio sånger op.4] 3. Aftonstämning Tx: D Fallström (swe) fröst och ork -- 0022200000 Ostr

MK

MIC

MIC

MIC

4

[Tvenne lyriska stämningar op.8] 2. Sommardofter (1899/1934) Tx: Ellen Lundberg (swe) f sång och ork -- 2222 4000 11 Ostr Unge Herr Sten Sture op.30 (1912) Tx: Hugo Tigerschiöld (swe) f Bar, manskör och ork -- 3*3*4*4* 4341 13 Ostr

SÖDERMAN, AUGUST, 1832-1876 Kung Heimer och Aslög (1900) Tx: Frans Hedberg (swe) Arr Hugo Alfven f röst och orkester -- 123* 1 2000 10 1 str

Kantat vid Sveriges riksdags 500-års minnesfest (1935) MIC Tx: Sten Selander (swe) f Bar soli, bl.kör och ork -- 23*3*3* 4331 12 Ostr Kantat vid Svenska Röda Korsets högtidssammankomst op.46 (1930) Tx: Albert Henning (swe) f Alt, bl.kör, ork - 3*23*3* 4331 12 Ostr Kantat vid Uppsala läns kgl hushållningssällskaps 100-årsjubileum op.35 (1915) Tx: Knut Hamilton (swe) fbl.kör, ork -- 2130 6331 14 O str, pf

3

MAB

MIC UUB

WH

MIC

Kantat vid Uppsala universitets 450årsjubileum op.45 (1927) Tx: Gunnar Mascoll Silfverstolpe (swe) f A, Bar soli, bl.kör, ork -- 3*3*3*3* 4331 14 l str, pf Kantat vid Världspostunionens halvsekelsjubileum op.41 (1924) Tx: Albert Henning (swe) f Bar, b1.kör, ork -- 3*3*4*4* 433112 Ostr

SUE

Blandad kör med ackompanjemang/Choir Gustav Vasa: Minnessång op.40 (1920) Hirsch Ix: Carl Larsson i By (swe) f T, Bar soli, bl.kör, org

14

Kantat vid reformationsfesten i Uppsala 1917 op.36 (1917) Tx: Karlfeldt; 1697 års koralbok (swe) f Bar solo, bl.kör, ork -- 22234331 13 Ostr

UUB

[Kantat vid reformationsfesten ...op.36] Introduktion (1917) MIC (PA) fkör och ork

[Tio sånger op.4] 10. Gammalt kväde från Hälsingland (1938) 6 Tx: Trad (swe) f sång och ork -- 22 *22 2000 10 O str

[Tio sånger op.4] 8. Var stilla hjärta Tx: Carl David af Wirsen (swe) fröst och ork -- 22224200 10 O str

CG

Herrans bön op.15 : Kantat (1899-1901) 44 MK Tx: Erik Johan Stagnelius (swe) f S A Bar soli, bl.kör och ork -- 33*3*3* 4331 122 str

[Sju dikter op.28] 7. Se du kom med jubel och sång (1940) 2 MIC Tx: Ernest Thiel (swe) f sång och ork -- 2*222 4000 00 1 str Sång till Stockholm Tx: Gunnar Fant (swe) Arr Tor Mann f sång och ork -- 1*122 2110 02 Ostr

Minnessång över Gustav Vasa op.40 (1953) Tx: Carl Larsson i By (swe) f Ten och Barsoli, bl.kör, ork -- 2222 2231 11 O str

Hirsch

MAB

Uppenbarelsekantat op.31 (1913) 24 MK Tx: Bibeltext smst N Söderblom (swe) f B, Barsoli, 2körer, arpa, cel, org, harm, str Vid sekelskiftet op.12 (1899) MK Tx: Erik Axel Karlfeldt (swe) f Sopr solo, bl.kör, ork -- 4*23*3* 6331 13 Ostr


LIV - VERK - TID : Till biografiskrivandets renässans. Som en hyllning till Bo Wallner på hans 70-årsdag 1993 anordnade Musikaliska Akademien i samarbete med Riksbankens jubileumsfond ett symposium kring biografi skrivande med Wallners magnifika monografi

meningen publicerade och relativt ofta framförda, och därför fick boken bli kronologisk men samtidigtfull av "tvärbeskrivningar" . Tawaststj ernas Sibelius-böcker kom under arbetet att bli väsentliga korrelat, och även litteraturvetenskapliga arbeten gav i brist på musikvetenskapliga motsvarigheter - viktiga impulser.

Wilhelm Stenhammar och hans tid som utgångspunkt. Samtliga sex medverkande talare hade egna gedigna erfarenheter av biografin som framställningsform och kunde sålunda ge olika belysningar åt symposiets tema. Deras bidrag har hu publicerats i KMA:s skriftserie (som nr 82) som sex fristående småskrifter i en samlingspärm och med samlingsrubiken Liv-verk-tid : Till biografiskrivandets renässans. En presentation av denna förnämliga publikation kan säkert vara av intresse för Alfvenianas läsare, inte minst därför att Wallner som bekant i sin bok ger en rundmålning av hela sekelskiftesepoken och därmed mycken värdefull sidobelysning även på Stenhammars vän och kollega Hugo Alfven. Någon "recension" i gängse mening tycks mig vara alltför förmätet att ge, eftersom var och en av bidragsgivarna tar fasta på några självvalda aspekter på grundtemat i enlighet med sitt eget arbetssätt, och därmed kan också läsaren själv välja och plocka för sig det som mest intresserar honornJhenne på det väldukade smörgåsbordet. Dock skall sägas att det hade varit givande med något slags sammanfattande föreller efterord som tagit upp skilda synsätt på biograferandet som sådant, gärna på det mer principiella sätt som Eva Österberg antyder i sin utmärkta artikel "Tro, tillit och profit - människan och historikerna" i den 1995 utgivna essäsamlingen

Folkforr. Bo Wallners eget bidrag har titeln "Wilhelm Stenhammar och hans tid - en författarkommentar" . Han beskriver sina egna möten med Stenhammars musik och hur hans bild av tonsättaren med tiden förändrats och fördjupats. Han berättar också om hur dispositionen av monografin successivt växte fram ur det tillgängliga materialet. Stenhammars verk är nästan alla kända i

En likartad inställning till musikerbiograferandet lyser fram i Jörgen I. Jens ens "Liv og - om musikbiografi"; författaren är upphovsman till en stor Carl Nielsen-biografi med undertiteln "Danskeren" (1991), där Nielsens liv framställs mot hela det danska kulturlivets ständigt skiftande fond. Jens en slår bl a fast, att det nyväckta intresset för konstnärsbiografier inte återupplivar 1800-talsattityderna om "kunstnerhelten, der former sit eget liv i bestandig sejrrig kamp mod omgiv elserne" utan vill visa "et menneske, der bestandig er utsat for ingreb og påvirkninger udefra, som vaerkernes tilblivelse så kan vaere et forsög på at komme til rette med". Jensen diskuterar även i vad mån och i vilken grad detta kriterium är beroende av källäget som ju ofta skiljer sig avsevärt om det är äldre eller nyare tid som skall speglas. Han tar också upp frågan om den moderna biografins möjligheter att nå utanför fackmännens krets och kommer därmed in på hur facktermer, musikexempel etc skall behandlas; en del sådant stoff måste i regel till för att föremålet för biografin skall kunna göras full rättvisa. På ett på en gång känsligt och spontant vis berättar Bo Carpelan i "Kring romanen Axel, en muntlig monolog" om sitt arbete med den fascinerande boken om sin farfars bror som trots sin närmast självutplånande attityd blev ett slags konstnärligt samvete för Jean Sibelius - den som till äventyrs inte läst Axel har en stor läsupplevelse framför sig! Carpelan har i sin roman utgått från faktiska förhållanden och ett faktiskt källmaterial men han har också måst som han säger "fabulera en hel del" när det gäller Axel Carpelans barndom och ungdom. Här handlar det således om "inlevelse" i en till hälften

fiktiv biografis föremål, en metod som forskarna nog skulle kalla otilllåtlig men som inte bara ger själva boken en konstnärlig profil utan också i bästa fall (och även ur "vetenskapligt" perspektiv) fördjupar och förklarar bilden av den gestalt som tecknas. En motsvarande position talar ur TV -filmaren Tone Bengtssons bidrag "Fyra TV -filmer om Gunnar Ekelöf', där författaren tillstår att "autenciteten" ibland har fått lämna plats för mediets krav. Men här är själva grundproblemet ett annat, eftersom det gällde att nå en stor pu'blik och att ur ett överrikt material välja ut sådant som tillsammans kunde ge såväl en fyllig och adekvat bild av diktaren Ekelöf som en tillfredsställande filmisk dynamik. Två framstående litteraturforskare fullständigar bidragsteamet och ger ytterligare synpunkter på det biografiska temat. Magnus von Platen uppehåller sig i "Biograferandets knep och knåp" vid själva arbetsprocessen, där insamligen av fakta och inte minst bedömningen av dessa fakta - varifrån de härstammar och varför, deras vikt och rel evans etc - utgör en stor del av skrivarvardagen, tills det är dags för författaren att formulera sig och i sin tur väga och sovra; von Platen listar också biografi skrivarens vanligaste "underlåtenhetssynder", bl a den att ofta bortse från föremålets ekonomiska förhållanden. Thure Stenström talar om sekelskiftets svenska kulturläge i "Under palmer och aspidistrar" och varnar för att ensidigt hålla fast vid de svenska förhållandena, även om de ständigt måste granskas och värderas på nytt, när man skildrar en tid som var så full av internationella påverkningar. Till detta kan möjligen läggas, att man som läsare saknar en debatt om hur det överhuvud kan vara möjligt för en modem historiker att utan sin egen tids preferenser nå fram till hur det "egentligen var" - även den som eftersträvar det "rättvända" perspektivet bär ju med sig sin egen tids synsätt så att säga i ryggmärgen. Magnus von Platen avslutar artikel med följ ande ord:

sin


"Biografiskrivandet har som nämnts inte blomstrat i vårt land. Trots att litteraturforskarna hör till de flitigaste inom genren finns ännu många betydande författare som inte har fått sin levnadsteckning, åtminstone inte under detta århundrade. Om jag har förstått rätt står det inte bättre till inom musikvetenskapen, snarare tvärtom. Stora och fängslande uppgifter väntar den biografiskt inriktade musikhistorikern."

NOTISER Hugo rikast i Leksand Antikvariatskataloger som innehåller extra upplysningar inte bara lockar oss till köp utan roar oss också. I en katalog (Bokberget 13) utbjuds taxeringskalendern för Kopparbergs län 1957 med särskilda exempel från Leksand av alla kommuner. I notiser får man veta att detta år var Hugo Alfven den största inkomsttagaren i kommunen med 107 000. Man får gissa att det berodde mera på "Roslagsvår" , "Swedish Rhapsody" o d än på något annat. Såvida det inte var något slags sambeskattning med Anna? Man får också veta i notisen att nummer två i Leksand var Lille Bror Söderlundh med en tredjedel av Hugos inkomster. Var övriga leksingar så fattiga att de i vanliga fall arma ''kulturabetarna'' överträffade dem?

Det är så sant som det är sagt. Också de tonsättare som blivit biograferade borde då stå med på listan - nya rön och nya perspektiv gör att varje generation borde få exempelvis sin Berwald-biografi. Wallner själv pekar på att "åtskilligt kom inte med" i hans stora Stenhammar-bok, och vad skall då inte en ganunal Alfven-biograf säga...

Lars Ramsten Alfvens pipa

Lennart Hedwall

-'

En sjöskumspipa med påskriften Tillhör Hugo Alfven har av Björn Wållberg, Enskede i oktober 1995 förvärvats och tillförts Alfvengården i Tibble. JOR

Kom med i Hugo Alfvensällskapet! Hugo Alf VEm var en av Sveriges mest mångsidiga och fängslande personligheter. Som medlem i Hugo Alfvensällskapet får Du för endast 100 kr/år inte bara del av nedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i intressanta och stimulerande aktiviteter omkring Hugo Alfven och den tid som han verkade i. Ti:: ccstqirokor-to nr 428852

- 8

Medlemsförmåner: • Tidskriften Attvemene • Gratis inträde på Alfvengården i Tibble, Leksand • Rabatt på inträde till Prins Eugens Waldemarsudde • Rabatt på konsertbiljetter med ordinarie priser i Stora salen i Stockholms Konserthus • Rabatt på Filharmonikernas Alfvenskivor vid inköp i Konserthusshopen i Stockholms Konserthus (öppen i samband med konserter) • Rabatt på Alfvenskivor av märket Bluebell, Proprius och Musica Sveciae när de köps direkt från producenten • Rabatt på ordinarie pris vid ett inköp av musiklitteratur i Lundeq bokhandel i Uppsala • Rabatt på biljetter vid Norrtälje Kammarmusikfestival


Alfvéniana 1/96