Issuu on Google+

.9Lfjven ian a 1/94 'Utgiven av !f{ugo 5!llfvensä{fsl@pet

.. '.~ .: :.:

U~/l_

r/l~

j-t~ i z:«:

.: a~/(~'~/';")~

Läs om Uti vår hage En båt med blommor Sverges flagga


Al f v e n i a n a 1/94

u t g i ven

a v H u g O' A I f ven -

sällskapet

Ansvarig utgivare: Åke Holmquist Redaktör: Jan Olof Ruden Svensk Musik, Box 27327, 102 54 Stockholm. Tel: 08-783 88 58, fax 08-662 62 75 Prenumerationsärenden: Agneta Ljunggren, S:t Olofsgatan lB, 752 35 Uppsala. Postgiro: 42 88 52 - 8

Innehåll U t i vå r h a g e. Nå g ra a n t e c k n i n g a r k r i ng d e n "svenskaste" av kör-visor. Av Märta Ramsten 3 En båt med blommor i belysning av Arnold Böcklins Die Toteninsel. Av Jan Olof Ruden .. 6 En Alfvenkonsert i Norrtälje 1893. Av Göran Furuland 9 Sverges flaggas tillkomst. Av Göran Furuland 9 När kontrapunkten segrade över matematiken. Av Gunnar Ternhag 12 Deklarationsdags i Tibble. Av Gunnar Ternhag 13 Altvans föreläsningar i musikhistoria. Av Jan Olof Ruden 14 Attvans manskörssånger på BIS recenseras av Jan Kask 15 Föreningsmeddelanden. - Framföranden av Alfvenverk 16

ISSN 1101-5667 Tryckt av Ekonomi-Print, Stockholm

Innehållet i föreliggande nummer av Attvenrana bjuder på många brevcitat av honom själv och andra. Var god observera Alfvendagen i Uppsala i maj (se Föreningsmeddelanden)

Omslaget: Utsikt från AHvengården, Tällberg Tuschteckning av Hugo Alfven 1923 ( I dur och moll, Sthlm 1949, s 240)

2


Uti vår hage Några anteckningar kring den "svenskaste" av kör-visor AV MÄRTA RAMSTEN "Jag skulle faktiskt vilja påstå att det enda nya som Alfven tillför i sitt arrangemang ar slutkodan i dur" säqer Mana Ramsten efter att ha granskat Alfvens förebilder till Uti vår hage. Jag har just försökt att räkna ut hur många gånger jag i mitt köraktiva liv kan ha sjungit Hugo Alfvens körsättning av Uti vår hage. Det borde vara ett par tusen gånger. För naturligtvis har den stått på repertoaren i samtlliga de körer jag varit med i. Och jag är säker på att alla de flera hundra tusen körsångare som lär finnas i vårt land har sjungit den otaliga gånger inte bara i repetitions 10kalen och på konsertestraden utan också i tumebussar, båtar, flygplan, vid kaffebord, påkörstämmor ,ja, i praktiskt taget alla sammanhang där körsångare sammanstrålar. För är det något stycke som alla kan utantill, så är det Uti vår hage. Och publiken, den finns likaväl i Emmaboda och Farsta som i New York, Buenos Aires och Tokyo. Men hur medvetna är vi om vad vi sjunger eller lyssnar till, om historien bakom denna "folkvisa från Gotland"? Är det en folkvisa och är den från Gotland? Och vilken källa utgick Alfven ifrån när han gjorde sittkörarrangemang?

Vad ar folkvisa? För att börja med de två första frågorna så måste vi konstatera att begreppet folkvisa är väldigt luddigt. Helt kort kan man väl säga att det är en term som använts sedan 1800-talets början på de ballader, lyriska visor, sånglekar m.m. som tecknades upp från "folkets läppar" och som sedan publicerats och ofta också

arrangerats och bearbetats för kör, för en röst och piano, för skolbruk etc. Ibland har utgivaren tyckt att melodin var värdefull men att texten inte var tillräckligt salongsfähig och därför "rättat till" texten eller helt enkelt diktat till några strofer. I många fall saknas melodiuppteckningar -långt ifrån alla folkviseinsamlare var notkunniga - och då kunde utgivaren själv komponera nya melodier i folkton till intressanta textuppteckningar. Folkvisornas geografiska bestämningar bör man nog också ta med en nypa salt. Ofta betyder det bara att en viss variant av visan råkar ha tecknats upp i en viss trakt, men att visan samtidigt finns i andra varianter i andra delar av landet. Melodin till "Vårvindar friska" t.ex., brukar anges som folkmelodi från Norrland, medan den i själva verket varit spridd i hela landet och bl.a. finns i många varianter inom spelmansmusiken.

Texten Men hur ligger det då till med ''Uti vår hage"? Ja, det är en ganska komplicerad historia och tidiga källor saknas helt. Vi vet helt enkelt väldigt litet. Men de textfragment som finns bevarade pekar åt att den verkligen haft anknytning till Gotland. Jag ska försöka sammanfatta de uppgifter som hittills kommit fram om visans tidigare liv och jag stöder mig då framför allt på en artikel med rubriken Några av våra vanligaste "folkvisor" (Sumlen 1981) som min kollega Margareta Jersild skrivit. Någon uppteckning ellertraditionskälla som direkt kan sägas vara förebild för den visa som på 1890-talet kom att publiceras som Folkvisa från Gotland finns inte. Själva vistexten tycks gå tillbaka på en sånglek. Den enda uppteck -

ning som stämmer någorlunda överens med "vår" version av ''Uti vår hage" är nedanstående två strofer, som samtidigt sammanfaller med strofer ur sångleken "Och jungfrun hon går i dansen". Äuti mors hage, där vaksar blabär, kum hjärtansfrögd! U vilst däu mi nåke, så träffes vör där. Kum Kum Kum Kum

liljar u pullilaje rosar u salivie krusande mynte hjärtans frögd.

U nå har je bIet giftar, nå hajtar ja mor Kum hjärtans frögd Nå jär ja lete betar än ja var e fjor Kum liljar u pullilaje osv. De här två stroferna är upptecknade av den gotländske geologen Thorbern Fegraeus (1853-1923) och överlämnade till Gotlands Landsmålsförening i Uppsala troligen under dennes studietid där på 1880-talet. Själva omkvädet, med uppräkning av örter, återfinns i betydligt äldre källor. Bl.a. finner vi det som omkväde till en s.k. medeltidsballad i en visbok från ca 1600 (KB:s visbok 8:0 nr 35): Wungersuen snaka thill kärristen sin: Min hiertans frödh, wille J rida tJI lunden Jdag, Roser och saluier, lilijer och persilier krusade mynte och hiertans frödh: Att omkvädena vandrade och användes till olika visor - som här både till ballader och sånglekar - är vanligt förekommande i den folkliga visans historia - den är ju en del aven muntlig kultur. Omkväden med uppräkning av örterkrydd- och medicinalväxter - förekom-

3


-4. Folkvisa från Gotland.

fijr långsamt.

horn hiir. rln ns . nom horn h~r. här. l-lom

le n _

ja, qui

_ le

kom

ro

j n,

ro

o ch

_ sor

!':l

_

Ii _

sor,

rit.

,

I

(L~

J

tJ

I

) ~

I

träLrD.~ ~l dig hop _ pel

upp

hä _ r:\~t

mi~

nr.

I

J

J

CD

J

_

n s , (Rom k'f;;ar.

Iil _ jor

och

(' ~ ! l Hugo Lutteman. Fyris, Sånger för mansröster,

Folkvisa.

ft-,

1\

taos

r röjd!

hjer _ lang

fröjd!

• qui _ kru

jO!" l

Iii

I

113. ,;Uti

• I

I

der.

vi

~

.~

l

I

Ex. 4.

J

l

I

r

_ sa. _ ntyn _ ta,

--7J ~

h. l u.å., nr 4.

vår hage."

l:i

rr~n Oottla.nd.

Ej för långsamt. p

!ju - va. krus- myn - ta.,

kom hJ8:r -

kom

Ut -

träf ~t

• fa.s dig

vi

en

där. kra.ns.

bJä.r - tans

jor,

111·

fröjd!

ha. -

911rm:yn-

Men ut - a.v

fröjd!

La.,hjä.r-ta.ns

blommor

ge finns

fröjd!

tMS

och

a.l - la. du

biir.

Kom

kä.- ra.st mig

kom

ro - sor och 8a. - 11 - vi

-

v~r

I Kom

le

l

kru-

-

ja., kom

Kom 11l- Jor

och

a. - kvi-Ie

-

ja.,

ro - Bor och sa.- 11 -

ro - sor

ooh

ä.r. Kom 111 • le

Ja.,

kom

ro - sor och 8a. - Il - vi

-

a.,

- jor,

a.- kvl-Je - ja.,

ro-

kom 2134.

Kom 11l- jor och a. _ kv1 - le·

ja., kom

ro- sor och sa.-ll-


mer för övrigt också i danska, tyska och engelska balladuppteckningar. (Den på senare tid utbredda föreställningen om att de uppräknade växterna skulle ha verkan som abortmedel, får anses som ett exempel på modem mytbildning, vilket Margareta Jersild påpekar, eftersom det inte fmns något som pekar på att just dessa växter skulle ha varit kända för denna verkan.)

flertal populära sångböcker, t.ex. Eggelings Sångbok (1898), Alice Tegners Unga röster (1904) och ~ swenska folk (1906) för att senare hamna bland de s.k. Stam-sångerna. I dessa utgåvor publicerades melodin enstämmigt ibland med en tersstämma - och med växelsång solo och "alla", det senare i omkvädet.

Alfvens arrangemang Melodin När det gäller melodin till "Uti vår hage" är uppgifterna ännu osäkrare, för att inte säga obefintliga. Till de texter som nu nämnts finns inga melodier upptecknade. En fragmentarisk uppteckning aven melodi till själva omkvädet gjordes av A P Berggreen någon gång vid 1800-talets mitt - ett melodifragment som bara har slutfallet gemensamt med den nu använda.

Hugo Lutteman publicerade "Uti vår hage" Den hittills äldsta kända förekomsten av hela visan med både text och melodi finns publicerad under titeln Folkvisa från Gotland i~, sånger för mansröster, H l av Hugo Lutteman. Det lilla häftet, som omfattar 12 sånger i sättning för manskvartett, saknar utgivningsår (dock senast publ, 1891) men måste ha sammanställts på 1880-talet - Lutteman avled 1889. Lutteman var av gotländsk prästsläkt och studerade i Uppsala på 1860-talet, där han var en välkänd kvartettsångare - han var tenor. Han startade också själv en manskvartett, Luttemanska kvartetten, som även turnerade utomlands. Lutteman kan alltså ha hört visan i sina hemtrakter eller fått en uppteckning av den och bearbetat den både textligt och melodiskt, kanske för sin egen manskvartett. Som Jersild framhåller bör nämligen både text och melodi vara tillrättalagda - de tre sista stroferna har ju otvivelaktigt en litterär prägel och ingen som helst motsvarighet i bevarade textfragment. Melodi och text trycktes senare i ett

Och nu kommer vi till Hugo Alfven. Hans arrangemang av 'Uti vår hage" både för manskör och för blandad kör trycktes 1923, men framfördes dessförinnan första gången vid en OD-konsert i Stockholm 1918. Hans förlaga har utan tvekan varit Luttemans version, alltså den som trycktes i ~. En jämförelse mellan Alfveris manskörsarrangemang och Luttemans visar att Alfven inte bara utgått från hans text och melodi, utan också till stora delar följt Luttemans arrangemang av visan. Till att börja med har han anammat Luttemans tempoföreskrift "Ej för långsamt" samt val av tonart. Det homofona, ackordiska ackompanjemanget i visans första del följer också Lutteman påtagligt nära, även om Alfven här och var har något fylligare harmonier. Den rytmiskt livligare melodin till omkvädet uppvisar också förvånandsvärt stora likheter med tanke på Alfvens, enligt egen utsago, "fria behandling". Den för Alfvens arrangemang så karakteristiska, trodde jag, basgången i näst sista takten av varje strof är så gott som kopierad från Lutteman. Jag skulle faktiskt vilja påstå att det enda nya som Alfven tillför i sitt arrangemang är slutkodan i dur. Men den får väl å andra sidan sägas vara mycket Alfvensk i sin vändning från mörker till ljus.

Alfvens installning till folkvisan

ster. Det skall viskas fram lätt och luftigt. Det skall vara bara tondoft. (GHT 1956-06-22 Uti vår hage ..) Så talar en äkta romantiker. I samma artikel beskriver Alfven också sitt sätt att nalkas folkvisorna när han komponerar: Melodiens perspektiv satte jag mig först in i när jag började med en sång. Därur gav sig självt harmoniken, som således alltid är visans egen inneboende klang och ej något av mig påtvunget. Därur kom också känslan för stämmornas karaktärer och textens roll. ''Folkvisearrangemangen betraktar jag som det betydelsefullaste i mitt liv", säger han vidare. Alfven skrev sina många folkvisearrangemang i första hand för "sina" körer, Siljanskören och Orphei Drängar, men kanske också med bitanken att sälja dem till Gehrmans förlag - hans penning behov är ju omvittnat.

Folkvisornas räddare? Själv intar han en rent idealistisk ståndpunkt - han uppger långt senare att han skrev sina arrangemang för att "rädda visorna undan glömskans död". Till detta kan sägas att varken "Uti vår hage" eller de andra folkvisorna som Alfven bearbetade skulle ha glömts bort utan Alfveris "räddning". Han valde nämligen att arrangera just de visor som redan var vä]kända och redan hade publicerats i stora upplagor, med eller utan arrangemang. Här har säkerligen skolsångböckerna och sångböcker med jätteupplagor som Sjung svenska folk betytt mer för spridningen av "folkvisorna" än körarrangemangen. Men samtidigt tror jag att väldigt många svenskar har en klangbild, ett klangligt minne, av dessa visor i den harmoniska dräkt som de försetts med, kanske framför allt av Hugo Alfven .•

Alfven kommenterade själv denna sin bearbetning i en tidningsintervju: Slutet gör jag litet lättare än det övriga, tyflickan vet hur älskad hon är. Hon hör nu melodien bara itona i öronen. Hon glider lycksalig över markens blom-

5


En båt med blommor i belysning av Arnold Böcklins Die Toteninsel AV JAN OLOF RUDEN

Arnold Böcklin. "Dödens ön.

BOckllnutställningen på Prins Eugens Waldemarsudde hOsten 1993 uppdagade ett idemässlgt samband mellan hans målning Die Toteninsel - Dödens ö - och Alfvens tonsättning En båt med blommor. Arnold Böcklin ägnade sig huvudsakligen åt ett idemässigt måleri där antika motiv får gestalta mänskligaegenskaper och relationer. Ett motiv som särskilt fascinerade samtiden, både konstnärer, författare och tonsättare var Die Toteninsel. Det gav uttryck åt det mystiska, mytiska och hinsides som fanns i tiden. Sekelskiftets svenska konstnärspersonligheter (som Strindberg) drogs till tavlan och ville äga kopior av den.

6

Motivet Böcklin gjorde fem versioner av tavlan mellan 1880 och 1886. Den föreställer Karan som står i en båt vid en kista. Båten ros över floden Styx som skiljer de dödas rike från de levandes. Målet är en klippig ö, som kan innehålla gravkamrar. De mörka cypresserna, som ju också är en kyrkogårdssymbol, tornar

ryssen Sergej Rachmaninov och tysken Max Reger. Alla tre har skrivit tondikter för orkester, en genre som har utveckllats ur pianolitteraturens Lieder ohne W orte och liknande genrestycken och som nådde sin blomstring decennierna kring sekelskiftet.

upp sig i öns centrum. Ön vilar i onaturlrgt ljus, belyst liksom aven blixt från sidan. Vattnet är spegelblankt. Det är ett onaturligt landskap. Dödsriket tillhör inte

land och hade sett en av versionerna av Die Toteninsel hos sin förläggare Simrock i Berlin. Men motivet hade också inspirerat diktaren Eugen von Enzberg till en dikt till allhelgonadagen 1898. Allhelgonadagen är ju den kristna högtid då vi tänker på de döda. Men det ligger också i förlängningen att de döda på domens dag skall återuppstå. Dessa två stämningar, kroppens död men hopp

denna världen.

Die Toteninsel som tondikt Åtminstone tre tonsättare har inspirerats av tavlan. Svensken Andreas Hallen,

Andreas Hallen var utbildad i Tysk-


om själens uppstigande till himlen återspeglas i denna dikt. Den första strofen manar fram bilden av tystnad och mörker vid färden över en vindstilla vattenyta. Den andra strofen talar om harpospel, körklanger och ljusvisioner. "Mörker och ljus-samma kontrast uppträder i Hallens orkesterpoem. Det börjar meden "ur-musik" i tommakvinter som efter hand förtätas till en långspunnen orkestersång (i a-moll) med barkarollens vaggande rörelse som grundrytm, men stiliserat, långt borta från pittoreska gondolvisor och venetiansk lokalkolorit Versraderna i dikten och fraserna i musiken har ungefär samma fördelning, samma andetag. Det är inte helt omöjligt att foga in de första raderna i dikten under början av den första melodin i Hallens orkesterstycke-kanske har musiken sin upprinnelse i tanken på en sång till Enzbergs dikt men växte istället ut till ett verk för orkester? Harmoniken är övervägande modalt! kyrkotonalt färgad. Längre fram följer orkesterdiktens andra "strof' med ett kontrasterande motiv (i A-dur), som i långa melodiska förlopp leder till en glansfull, ljust instrumenterad stegring. Stycket slutar-"lohengrinskt"-med "himmelska" ackord i höga stråkar." (ur MSCD621). Sergej Rachmaninov såg en svart-vit reproduktion av Die Toteninsel i Paris 1907. Han fullbordade sin symfoniska dikt i april 1909. Han är den som starkast slits mellan stämningar av liv och död, den som verkligen kämpar för själens frälsning. Men döden i form av Dies irae-sekvensen får till sist övertaget.

ama av död och uppståndelse. Genom melodifragment ges först en dyster bakgrund. Det är mindre Karons färd man får associationer till utan det är mera klagande tonfall i fallande melodier som beledsagar de döda, ibland stegrat till verklig veklagan. Stigande melodier däremot associerar till uppståndelsen. Emellanåt spelas av blecket en tretonsgrupp som kan vara en reminiscens av Dies irae. Det är en kamp mellan mörker och ljus, förtvivlan och hopp som slutligen leder till en rörelse mot högre rymder. Regers orkestrering är mycket subtil och kammarmusikalisk.

En båt med blommor Vi förflyttar oss nu till Sverige. Innehållet i Oscar Levertins dikt En båt med blommor ligger väl i linje med Böcklins motiv som Levertin var bekant med. Levertin har tagit fasta på dödsmotivet men omformat det. Här är det inte längre Karon som följer en död till dödsriket utan här är vi placerade i ett svenskt landskap. Men båten finns där och den är obönhörligt på väg mot det okända. Ombord finns Han och Hon. Förgängelsesymboler finner vi redan i diktens anslag med vissnande löv och blommor. Men det är inte bara livets förgänglighet utan också kärlekens. Det är en kärleksdöd som återges. Först i döden förenas det älskande paret slutgiltigt, först då fulländas kärleken.

JJgenclerWalfacle?-J?omanfer J)ikmrotlGscar•..(gptJrfinJ

($f; båt fffed flomf1t~

Slutligen har vi Max Regers tonsättning, som egentligen är den andra, långsamma satsen i Fyra tondikter efter målningar av Arnold Böcklin, som titeln lyder. Sats I refererar till tavlan Fiolspelande eremit, sats II till Vågornas lek och sats IV till Backanal. Den här sviten komponerade Max Reger år 1913. Den andra satsen, Die Toteninsel, synes också ta fasta på de två stämning-

7 1!8R./fIRSCIfS

fDRl!tfJ.JroCKHOlt1


En båt med blommor glider bort mot havet med blad. som hösten bränt. kring toft och master och däcket i förbleknad prakt begravet . av slocknad vallmo och av vissen aster. Blott tubarosen står där marmorstel och doftar om förbrunna kiirleksöden. Min levnads älskade, min tankes själ, säg, om vi slumra eller det är döden? En båt med blommor glider bort mot havet. Kring noden le i kväll sol livets länder med ljusa hus i vita körsbårslundar. På ängarna till ringdalls knytas händer, men barnet ljuvt vid modersbröstet blundar, och aftonsvalkan dör i fågelsång. Vad ölet läskar golt den gamle! Skratten från gröna gärden klinga kvällen lång .. Se, älskade, snart skymmes allt av natten. För evigt sjunker soln bak livets länder. Nu slottets spira. parkens poppelkrona ren töcknet höljt. Varthän då bär oss båten? Ty tornets klockor jag ej mer hör tona. Mot vilken okänd ocean går stråten? Ack. lir min hund så kall som din? sa domnat mitt leende. som det jag svagt ser smeka din slutna mun? Säg, är då allt fullkomnat och vi fått sluta sörja. sluta leka ej någon klocka jag hör längre tona. I svarta mörkret står nu allt begravet. Nej, intet avsked. intet tack, du kära! Vi skiljas ej. som förr, på dunkla havet mitt hjärta skall ditt hjärta vara nära och samman segla vi i natten. samman, mer oupplösligt än oss världen unnat. Den stund. som släcker sista stjämeflamman beskär en hi>gre frijjd än livet kunnat. En båt med blommor glider ut på havet. (Oscar Levertin: Dikter, 1900)

Två tonsättare har inspirerats av dikten nämligen Ture Rangström och Hugo Alfven som använt dikten till (orkestrerade) romanser. Både hos Rangström och hos Alfven fmner man sekelskiftets dödsrnystik. Alfven kallade denna "livets kontrasubjekt"-en musikalisk term. Vi skall först stanna inför Rangströms tonsättning. Den kom till år 1923 - Levertins dikt är från 1900. Rangström var ytterst känslig och medveten inför valet av dikter och diktare att tonsätta. Det var inte Alfven - han behövde ett sinnesintryck som satte hans fantasi i rörelse. Rangström hör till de utpräglade romanstonsättarna i svenskt 1900-tal. Det gör inte Alfven. som hellre använder or- kesterns alla färger när han målar i toner. Rangström har tagit fasta på båtens rörelse på floden och låter ackompanjemanget porla medan sångstämman deklamerar i ett närmast exalterat känsloläge. Tonsättningen är motiviskt starkt enhetlig och nästan centrallyriskt koncentrerad trots diktens stora format. En scenförändring sker i den andra strofen. "Kring floden le i kväll sol livets länder" ges en ljusare ton som i strof 3 och 4 åter förmörkas. Romansen slutar i giss, som oftast är Rangströms tonart för död och förgängelse. Också Hugo Alfven blev inspirerad av Levertins dikt. I den igenkände han egna ungdomsupplevelser i dimman på havet, när han en gång seglat hem från ett kärleksmöte i ett förhållande som var på väg att brista. Det var just en sådan upplevelse han behövde för att gestalta Levertins dikt. Till skillnad från Rangströms fård på floden befmner vi oss snarare redan på havet. Det är en lugn våghävning i en ödslig omgivning. Även hos Alfven förbyts scenen i den andra strofen. Alfven har tagit fasta på ordet "ringdans" och musiken ger en stämning av världslig idyll. Men det varar inte så länge. Det blir töcknigt igen och osäkerheten övergår till insikten att döden närmar sig. Liksom hos Rangström finns en stark

8

motivisk enhetlighet i Alfvens tonmålning. Alfven har en mer recitativisk textbehandling och närmar sig operans värld. Oavsett om Alfven kände till Böcklins Toteninsel-det fanns dock kopior i Sverige - eller dess olika tonsättningar så var Levertins dikt direkt inspirerad av den. En båt med blommor har därför sina rötter i en centraleuropeiskidevärld från 1880-talet. Skivinspelningar: Andreas Hallen Toteninsel Helsingborgs symfoniorkester/HansPeter Frank Musica Sveciae MSCD 621 Sergej Rachmaninov Dödens ö op.29 Royal Philharmonic Orchestra! Enrique Bätiz Naxos 8.550583 Max Reger Vier Tondichtungen op.128 nach Arnold Böcklin Sats II: Die Toteninsel Radio-S ymphonie-Orchester Berlin/ Gerd Albrecht Musica Mundi CD 311 011 Hl Ture Rangström En båt med blommor Erland Hagegård, Staffan Scheja (piano) Caprice CAP 1208 Hugo Alfven En båt med blommor Erik Saeden, Radions symfoniorkester/Stig Westerberg Swedish Society Discofil SCD 1036


En Alfvenkonsert i Norrtälje 1893 AV GÖRAN FURULAND En titt I norrtäljebon Stig Anderssons kronologiska förteckning över artlktar I Nornelje tidning, "Nar hande vad I Nornaije: Nornaljes historia i årtal med litteraturhanvisningar" (1990) tipsade mig om en notis om Hugo Alfven. I Norrtelje Tidning 30 dec 1893 hittar jag en osignerad notis som lyder: Hr Hugo Alfvens konsert i Nya stadshotellets festivitetssalong annandag jul hade lockat en ganska talrik och intresserad publik, som helt visst blifvit ännu talrikare såvida icke sjukdomar och sedvanliga familjebjudningar lagt hinder i vägen derför. Det omväxlande och i allmänhet väl utförda programmet upptog flera

mycket vackra stycken, som utfördes på ett, kan man säga, mästerligt sätt. Så var i synnerhet förhållandet med "Dyvekes sange" 2 och 4, i hvilka fröken Maria Eklöf lyckades på ett anslående sätt tolka kompositionens vackra innehåll. Af pianisten fröken Greta Samuels ' nummer förtjenar särskildt ''La Fileuse" af Raff att framhållas som väl utfördt. Hennes prestationer hade säkerligen gjordt sig ännu bättre gällande, såvida ett bättre instrument stått till hennes förfogande. Violinisten hr Hugo Alfvens spel var i allmänhet vällyckadt. Han förstod att genom bred och fyllig ton i förening med glöd och innerlighet i föredraget rycka publiken med sig. Alfven fyllde 21 år den l maj 1893. Redan i januari samma år hade Alfven spelat Charles Beriots G-durkonsert

(med Greta Samuel vidpianot),Romance av Paul Viardot, Chanson slave av Lago (d v s Laura Nerzen) och Capriccio-vals av Henri Wieniavsky . Den konserten ägde rum i Vetenskapsakademins hörsal på Drottninggatan i Stockholm och ingen mindre än Bellmansångaren Sven Scholander var "dragplåster" vid denna konsert (se Hedwall, Hugo Alfven. Sthlm 1973, s 23). Våren 1893 blev intensiv med konsertframträdanden den 17/3,20/3,12/4, 15/4,29/4 i Vetenskapsakademien och den 21/4 i Falun (ibidem, s 24) Greta Samuel skulle ackompanjera Alfven även vid den konsert den 20 mars 1896 då han uruppförde sin Romans för violin och piano och sin Sonat för piano och violin (sic) (ibidem, s 25) .•

Sverges flaggas tillkomst A

v GÖRAN

FURULAND

I samma veva fick jag i min hand en liten skrift av Otto Cantzler som heter "Sångaren på FrOstad : K G Ossiannilsson" ISBN 9187362-09-0. Skriften ar på bara 28 sidor och utgiven på fOrlag Stålgården i Linghem i Östergötland. Det ar, trots det lilla formatet en intressant skrift om den produktive fOrfattaren. Har återges det avsnitt som heter "Samarbete med Hugo Alfven": För K. G. Ossiannilsson var tonsättaren Hugo Alfven inte någon främling och han gladdes över flagg-styrelsens val av kompositör för den dikt som skulle bli

Sveriges andra nationalsång. Alfven hade 1913 skrivit musiken till dikten Kvinnornas lösen, som hade beställts för tidningen Iduns rösträttsnummer en dikt som Ossiannilsson skördade livligt beröm för. Samarbetet blev inte lika friktionsfritt när dikten Sveriges flagga skulle få sin m usikaliska dräkt. K. G. Ossiannilsson var mera nöjd med Alfvens melodi, en belåtenhet som han gav uttryck för vid många tillfällen, men tonsättaren hade tagit sig friheten att ändra texten och detta utan att ta kontakt med upphovsmannen. Detta upprörde Ossiannilsson starkt. Hugo Alfvens 'tafsande' på K. G. Ossiannilssons text till Sveriges flagga kan synas oförarglig, på en rad i

dikten hade 'fria' ändrats till 'tappra'. För författaren var tonsättarens tilltag mycket allvarligt. När författaren till denna skrift i juni 1969 medverkade i ett TV -program med den då 94-årige Ossiannilsson i dennes hem Fröstadvillan - gav han uttryck åt sin besvikelse över ändringen i texten till Sveriges flagga. När filmningen var klar och fotografen packat ned sin kamera, reste sig den gamle, men andligt fortfarande mycket vitale mannen, ur sin fåtölj med orden - Alla folk är tappra när det behövs, men FRIA folk är det ont om. Det är tydligt att K. G. Ossiannilssons dikter fortfarande är intressanta för tonsättare. Så sent som 1992 framförde sångaren Peter Engborn i ett radioprogram författarens dikt Till en

9


förtryckare. Den finns i samlingen Frihetssängen. 1943. Dikten skrevs redan 1940 och det är ingen tvekan om att det är Adolf Hitler som åsyftas. Vid den tiden var flertalet svenska tidningar försiktiga när det gällde opinionsyttringar och det var endast Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning som 'vågade' publicera dikten Till en förtryckare, vilket skedde 1940, dvs samma år den skrevs. Peter Engborn har även tonsatt och framfört K. G. Ossiannilssons dikter I bokskogen och Sju svanar. Den första skrevs 1906 och den andra tio år senare. Båda dessa dikter ingår i författarens samlingsverk.

Den 6 juni 19 16 skulle »Svenska flaggans dag~ för första gången firas i Stockholm, vid en fest på Stadion, Jag hade blivit ombedd att samla ihop en så stor kör som möjligt, och det gjorde jag också. Men jag hade även blivit anmodad att för denna högtidlighet komponera musik rill en text, som man beställt av Ossiannilsson. Dikten hette sSveriges flagga». Den vållade mig huvudbry så till vida, att jag icke kunde förlika mig med slutorden. Så vidt jag nu minns, lydde de: »Gud är med oss, Han är med ett f r i d s a m t folk.s Det överensstämde alls inte med vad jag hade läst i historien. Jag hade den bestämda uppfattningen, att Gud aldrig varit: med ett fridsamt folk. Han

Till detta har Alfven själv följande att andraga i sina memoarer (I dur och moll. Sthlm 1949, s. 117ff; jfr även en något avvikande version i Hugo Alfven berättar : Radiointervjuer utg av Per Lindfors. Sthlm 1966, s. 67ff).:

när anden kunde falla på. Tåget körde i gång och dunkade sin friska rytm samman med textorden, som aldrig släppte min tanke. Plötsligt började en melodi tona fram ur dem, alldeles spontant. Jag tog fram notboken och skrev ned den ena krumeluren efter den andra, Det gick bra ända till dess jag kom fram till »Gud är med oss)'). Då slocknade inspirationens låga med ens. Nej, det gick inte. Logikens lagar krävde obönhörligt, att de citerade orden måste leda till en stegring, men inte till ett avslappnande, en mjäkig fridsamhet, en kovändning just när flaggan skall gå i topp. Här måste texten ändras, om inte sången skulle bli dödfödd! Och jag ändrade genast, samtidigt som jag skrev den klimax i melodien, som min känsla krävde. Så här ville jag ha der: ltGud är med oss, Gud är med oss, han skall bära

tyckte bara om dem, som kunde slåss och sparka ifrån sig ordentligt, när de blev angripna. En dylik sångs klimax måste naturligtvis komma på ett adjektiv, men det måste vara ett manligt, krafrfullt ord, som inte luktade klenmodigt bönemöte. Det där »fridsarnt» var käppen i hjulet, vilket gjorde att jag inte kom ur fläcken. Så en dag skulle jag ned till Stockholm på frackmiddag. I fickan hade jag en liten tunn notskizzbok, ty jag visste aldrig

st ar k

vårt fria svenska folk> Och så blev det. På ordet drev jag upp förstatenoren på höga b och satte till yttermera visso en fermat över noten. Nu :indtligen hade jag fått frid i min själ och gick till middagen i verkligt festhumör. Det hade stigit åtskilliga grader, när jag sent omsider åkte hem med sista tåget den så kallade »nattskramlan». Jag var ensam i kupen, melodien tonade i mitt huvud, skizzboken åkte fram, och nästan omedvetet började »stark»

jag skriva ned de tre övriga stämmorna. Harmonierna låg redan klara, ty dc hade födts samtidigt med melodien. När jag kom fram till Uppsala, var kvartetten färdig. Den följande dagen sände jag Ossiannilson - som jag icke kände personligen - ett brev, vari jag bekände min synd och motiverade anledningen till varför jag ansett mig nödd att begå den. Hans svar gladde mig genom sin älskvärdhet. Han både förstod och godkände mina skäl.

10


I Uppsala universitetsbiblioteks samling av brev från och till Alfven finns fem brev från tiden 1911-43 av Ossiannilsson och i Lunds universitetsbiblioteks handskriftsavdelning fmns Hugo Alfveris brev till Ossiannilsson som belyser hur de båda personerna under tidspress och med ömsesidig högaktning modellerar Sverges flagga. Först Ossiannilsson som besvarar ett förslag från Alfven (brev i UUB): Linghem d. 22/5 16 Kompositören Director Musices Hugo Alfven! Jag har sökt tillmötesgå Edraförslag till ändringar i flaggdikten. Manuskriptet till de tre av Eder valda stroferna inneligger /bilaga/, Jag beklagar mycket, att den mig ålagda skyndsamheten med" leveransen" omöjliggjorde nödig filning dessförinnan. Måtte texten nu vara sångbar! Skulle ordet" torp" förefalla mindre vackert (p-ljudet), går det att utbyta /.Q[Jl mot !QLg! Vördsamt Eder förbundne K G Ossiannilsson Linghem Alfven svarar (brev i LUB): Herr Ossiannilsson, Genom att intendent Nyblom jäktade på utan uppehåll med attflaggsången genast måste tonsättas, kom jag i en mycket pinsam situation. En dylik populärt hållen dikt måste musikaliskt sett behandlas som" Strophlied" , d.v.s. samma melodi till alla verserna. Men Edra 6 verser voro ej beräknade för denna behandling ..betoningen infaller delvis olika i de olika stråfetna, vadan jag varit tvungen, att, som vanligt i dylikafall, göra några små anpassningar av orden. Av de 6 verserna har jag utvalt 3, som synts mig särskildt lämpliga för tonsättning, den la, 2dTa och 4de• Att sjunga samma melodi 6 gånger skulle bli för enformigt. Av de 3 av mig behandlade verserna kommer för framtiden

sannolikt endast att sjungas den första och sista, då vid konsert ej för många omtagningar av melodin bör äga rum. Jag bifogar här dikten med de ändringar jag som tonsättare ansett mig böra göra. Dikten kommer att tryckas särskildt fiiLsjgp�� programmet förutom också i min musik. Önskar Herr Ossiannilsson att Er ursprungliga dikt, eller Er omarbetning - som tyvärr kom mig för sent till handa - eller den i musiken förekommande något ändrade skall tryckas på ovannämnda plats. Jag vore Er tacksam om Ni ville meddela hr Nyblom Er önskan i detta fall. Med utmärkt högaktning Hugo Alfven 25 maj 1916 På detta svarar Ossiannilsson (brev i UUB) Linghem d. 27/5 16 Director Musices Hugo Alfven. Upsala J ag tackar förbindligast för Edert brev och Eder läsart av diktmanus. Den synes mig bättre än min egen ursprungliga. Men jag har, som Ni ser, i min omarbetning grundligare tillämpat Edra egna önskningar och kanske just däiför nått ett resultat, som bättre tillfredsställer mig. Jag hoppas alltså, Ni inte har någonting emot den lilla oegentligheten, att dikten kommer att offentliggöras samtidigt i två läsarter: Eder egen till musiken och min i Eder anda omarbetade, som enligt min till hr Nybllom uttalade önskan torde tryckas separat. Jag vet knappt, omjag i dessaför mig mer än vanligt laddade och händelserika dagar haft vett tacka Eder för Eder vänlighet att åtaga Er tonsättningen och för Ert säkert stora omak därmed, såsom på en gång tonsättare och textkritiker. Den ära Ni därmed gjort mig. vet jag emellertid tillfullo värdesätta, och skall jag aldrig förgäta min skuld till Eder. Vad Intendenten Nyblom beträffar, så var nog felet, vad dikten angår, ej hans, utan mitt eget. Jag missuppfattade och överdrev kanske hans krav på

skyndsam expedition. Hade jag tagit saken lugnare, skulle jag kanske besparat oss båda mycket besvär. Jag anhåller om Ert välvilliga överseende. Som ett lustigt exempel på, hur beställare stundom kunna uppfatta produktionens hemlighet, kan jag nämna, att den i Dagens Nyheter offentliggjordafredsdikt, Ni måhända ej lagt märke till, men som trycktes i söndagsnumret (21 dennes), beställdes per iltelegram, som var mig tillhanda kl. 6 3/4 lördagskvällen d. 20. Det begärdes, att dikten, när den blivit till, skulle telefoneras in samma afton. Då jag ej har telefon, måste jag med dikten [fickan marschera tjugo minuters väg till en viltfrämmande för att söka klara uppgiften. Detfinns tyvärr i en svensk forfauares liv ett ständigt måste, som besegrar alla hinder - blott ej tryckfelen. Vördsamlingen Eder förbundne K G Ossiannilsson Författaren skickade sedermera nyutgivna diktsamlingar med dedikation till Alfven. De finns nu i Alfvengården. Alfven måtte inte ha känt någon längtan att ta del av dem - de är nämligen inte uppsprättade .•

11


När kontrapunkten segrade över matematiken AV GUNNAR TERNHAG

Konstnarernas kolonivisa flyttning till Dalarna i början på seklet har ännu inte fått sin samlade beskrivning. I väntan på den skildringen - sakert läsvärd så det förslår - finns det utrymme för en skarva av historien, en liten men talande episod. I Hugo Alfvens fall föll valet som bekant på Leksand. 1908 bodde han en period tillsammans med sin nyvunna hustru Maria (Kröyer) i Kaptensgården i byn Tibble. Under vistelsen där beslutade de sig för att skaffa sig en fast punkt i bygden. Alfvenlyckadesköpaettvackert beläget tomtstycke i Tällberg - en drastisk beskrivning av affären fmns i hans memoarer. Inspirerad av Anders Zorns och Carl Larssons redan då välkända hem ville Alfven skapa ett ombonat monument över sig själv, kort sagt en Alfvengård. Hemmet stod klart för inflyttning hösten 1911.

Men Tällberg bjöd inte den pastorala idyll som tonsättaren längtade efter. 1912 råkade han in i en häftig gran nkonflikt - inte med någon odlande tällbergsbonde, utan med en annan "turist": matematikern Gösta MittagLeffler, professor vid Stockholms högskola' Mittag-Leffler uppskattade inte att ha Alfven till närmaste granne. Med ytterligare markköp och påkallande av lantmäteriförrättning ville han tvinga bort den 40-årige tonsättaren. Men den kampglade Alfven var inte främmande för att använda samma smutsiga taktik som sin antagonist. I ett färgstarkt brev till vännen och tonsättarkollegan Bror Beckman berättar Alfven om sin sammandrabbning med Mittag-Leffler. Brevet, skrivet i Tällberg den 3 oktober 1912, förvaras i Musikaliska akademiens bibliotek. Ett brottstycke lyder:

Det har sannerligen varit en underbar strid i det fördolda. Leffler är ju en känd matematiker, som är van att räkna ut svåra problem, men gubben har ej studerat den dubbla kontrapunkten, med dess skenbart fria, men ändock så oändligt lagbundna stämföring och dess problem. Nåväl! han räknade och drog ut rötter på alla sina ekvationer och jag grubblade över stämmornas gång och gjorde omläggningar i alla möjliga intervaller. Så kom äntligen i måndags dagen för det första lantmäterisammanträdet, då resultatet skulle bli känt angående våra nya jordinköp kring respektive gränser. Det visade sig då, att kontrapunkten segrat över matematiken, i det jag lyckats inköpa bortåt 6 tunnland av sammanlagt fem säljare samt dessutom göra ett byte med två andra. Leffler däremot hade ej, trots, i synnerhet de sista dagarna.fortvivlade ansträngningar, fått köpa så mycket som en kvadrat-tum jord av bönderna. I byarna runt Siljan sökte Alfven och hans artistiska gelikar arbetsro och inspiration. Men de utgjorde samtidigt främmande - och som vi sett störande - varelser i andra, mer prosaiska inflyttares ögon. Faktum är att de båda kategorierna stod i vägen för varandra, när det gällde att skaffa sig en oförfalskad utsikt över det efterlängtade Dalarna .•

~m~ 12

Alfvengården i Tällberg. l fonden t.V. står en siciliansk oljekruka. Vindflöjeln är ritad och skänkt av Carl Milles. (Tempo furioso, Sthlm 1948, s. 400)


Ett Alfvenbrev: Deklarationsdags i Tibble AV GUNNAR TERNHAG

Bävan vid deklarationsdags är långt ifrån ny. För snart fyrtio år sedan satt Hugo Alfven i Tibble och svor över sin medborgerliga skyldighet. Sina starka känslor inför de fOrhatliga blanketterna vädrade han I ett brev till gode vännen Einar Rosenborg som också var hans förläggare. Som förläggare var Rosenborg Inblandad I Alfvens ständigt trassliga privatekonomi. Brevet, som skrevs den 4 februari 1947 när källskatten var ny, förvaras I Stockholms stadsarkiv.

Nu stundar den fö1j'ärliga deklarationsstiden med den gräsliga kungörelsen, att det skall vara skatt vid källan, och husmodern har blivit pålagd ansvaret att gå som en skugga - en detektiv över hembiträdet och nosa reda på varje femöring, som hon möjligen kanförtjäna extra, och räkna ut alla avdrag, som kunna tänkas göras på pigans inkomster. Det måste bli ett godt förhållande mellan husmodern ochjungfrun, i synnerhet då den senare även måste draga av sin fästman husbondens pyamas - vilket någon gång lär ha ägt rum i en musikforläggares hem den gång det gällde skatten vid "fjällan" (detta uttryck är hederlig stockholmsslang, och med" skatten" menar jag den av henne lyckliggjorda sjömannen, plåtslagaren, provryttaren, basen eller vad han nu var). Men denna gång gäller frågan mig

själv. Hur skall jag deklarera enligt de nya bestämmelserna? Skall det ske enligt tumskruven A, B eller C? Skall arbetsgivaren - d.v.s. Du - deklareraför de inkomster jag haft från Dig, och skall Du eller jag betala skatten? Jag begriper ingenting av detta, idiot som jag är av födsel och ohejdad vana. l det förra fallet måste Du naturligtvis ha innehållit den del av min inkomst som motsvarar skatten för inkomsten - och gåve Gud att Du gjort det, så att jag slipper se hur de dyrbara slantarna glider mig ur handen; men jag misstänker att jag själv av de redan förbrukade pengarna måste fylla det bottenlösa vigforsska gapet med dess konfiskatoriska sugrör. Alfvens galla känner nog många med artistiska yrken igen. Med sina små och krångliga ekonomier är musiker, konstnärer, författare och andra främmande för blanketternas tilltal. •

VIdstående artikel liksom När kontrapunkten segrade över matematiken har tidigare viarit införda i Dala- Demokraten. I Ystads Allahanda fanns under rubriken Tonsättare ett porträtt av Hugo Alfven den 18/12 1993. I Sångaren 1/94 finns en artikel av Roland Cox kallad Tre minuter med Hugo Alfven.

Uti vår hage finns med tysk översättning av Gustav Schulten i Skandinavische Chormusik hrsg von Thomas Wirtz und Hans-J urgen Habelt aus Anlass des Eurotreffs 1993. Wolfenbiittel 1993, Möseler Verlag 62.501.

13


Alfverts föreläsningar i musikhistoria vid Uppsala universitet AV JAN OLOF RUDEN Till Hugo Alfvens åligganden som dlrector muslees vid Uppsala universitet hörde att hålla offentliga föreläsningar. Dessa ägde rum onsdagar kl 13 i Linneanum, så som det hade varit i alla tider. Den första termin han utövade sitt ämbete, höstterminen 1910, kan man läsa I Universitetets katalog p. 13 att hans kunskaper utnyttjades även på annat satt: Föreläser offentligen å kapellsalen (Svartbäcksgatan 27) onsd. kl. 1 e.m. över musikens historia; leder kl. 6,30 e.m. onsd. kvartettspelningsövningar . och torsd. musikaliska kapellets övningar; meddelar enskild undervisning i fiolspelning, harmonilära, kontrapunkt och instrumentation; träffas onsd. kl. 2-2,30 e.m. (Svartbäcksgatan 27). Åren 1919-1921 hade Hugo Alfven en medarbetare som levererade färdiga föreläsningar. Medarbetaren var Svea Delin, som med hjälp av litteratur från Kungliga biblioteket skrev ut föreläsningarna på maskin så att det för Alfven bara var att läsa innantill. Själv var han inte så road av att förbereda dessa. Nedan följer en förteckning över ämnena ordnade i kronologisk följd efter tillkomst och sannolikt också i den ordning föreläsningarna hölls. Som synes skrevs nästan hälften vt 1919. Därefter är ett uppehåll till nyår 1920 och åter ett uppehåll till ht 1920 med fyra nya kapitel (varav Wagner ensam är lika omfattande som resten vt 1920). De sista föreläsningarna är daterade jan 1921. Om man lägger ut dessa 22 föreläsningar över det akademiska läsårets veckor så finns en otvetydig överensstämmelse. Det är fråga om ett helt års 14

föreläsningar i musikhistoria, kanske första gången använd läsåret ht 1920/vt 1921 om föreläsningar hölls varje vecka. Det fanns i och för sig inte något hinder att nästa läsår upprepa föreläsningarna. Klaverspelets och den tyska sångens (Liedens) utveckling före Schubert. 35 s. Dat tidiga våren 1919 Sonatens historiska utveckling. 29 s. Odat Fransk opera-comique och musiken under revolutionen och kejsardömet. 16 s. Odat Carl Maria von Weber (Spohr, Marschner m fl). 16 s. Odat Tyska instrumentalmusiken före Schumann och Mendelssohn. 53 s. Dat våren 1919 Beethoven I-II. 86 s. Dat juni 1919 Felix Mendelssohn. 26 s. Dat juni 1919 Klaverm usiken och virtuoserna före Chopin och Liszt. 5 s. Chopin. 42 s. Dat juni-juli 1919 Listz I-II. 36+61 s. Odat Rossini och hans efterföljare. Fransk musik omkring 1830. Berlioz. 28 s. Dat nyår 1920 Brahms, Bruckner, Strauss, Wienervalsen. 18 s. Dat hösten 1920 Richard Wagner I-IV. 24+/26/+25+23 s. Dat hösten 1920 Paganini. 29 s. Dat okt 1920 Rysk musik. Tschaikowski. Rubinstein. 28 s. Dat nov 1920

Charles Gounod. 23 s. Dat 1-20/1 1921 Georges Bizet. 22 s. 1-20/1 1921

En engelsman har lyssnat på Alfvens femma på BIS I BBC Music Magazine, Dec 1993 skriver Michael Jameson (cellist, record producer and writer): ...Thecomplete work (viz. Symphony no.S) , now receiving its first recording, leans generally towards Strauss, Nielsen and Sibelius. That said, the extended opening movement, tersely argued and powerfully conceived, quickly identifies an altogether distinctive, and hardly less practised hand at work. The Andante is by tums nostalgic and consolatory; its tasteful orchestration is typical of Alfven' s mature style. An agitated Scherzo follows; skeletal xylophone episodes and lurid stopped horn glissandi confirm this to be the work of a truly progressive, rather than provincial cornposer. Heroism and melodic spontaneity combine in ajubilant finale, whose closing peroration benefits a symphony assuming the Beethovenian "tragedy to triumph" mantle, borne with dignity and no trace of sycophantic artifice ... Järvi draws playing of total distinction from the excellent Stockholm orchestra, who surpass themsel ves under his direction. Though the shorter items are enjoyable in their own right, the Symphony has both substance and qualit Y , and surely merits regular repertoire status. An indispensable issue. Både tolkning och ljudkvalitet får högsta poäng. Meddelat av Lars Ramsten •


B/S GD-633: tenor,

OD sings

Fo/ke A/in,

piano.

A/fven.

G/aes-Håkan

Dirigent

Robert

Ahnsjö, Sund

Hugo Alfvens mångsidiga produktion för manskör har sedan LP-skivans frånfälle inte varit helt lätt att få tag på i representativt, nyinspelat skick. En repertoarlucka fylls därför nu med den nyutkom na BIS-skivan med Orphei Drängar, Alfvens "egen" kör under åren 1910-48. Samlingen är visserligen inte komplett, men ger en fyllig bild av Alfvens skapande för manskör. Åtskilliga av inslagen skrevs en gång med OD i åtanke; skivan är dessutom inspelad på ort och ställe, i Uppsala universitetsaula. Det hela är alltså så autentiskt det rimligen kan bli, 45 år efter det att Alfven själv avgick som körens ledare. Som jämförelse finns sedan länge utgivna men numera nog svåråtkomliga LP-skivor på HMV med intressanta upptagningar av såväl hela sångersorn instruktivarepetitionsfragment med Alfven. Dagens OD låter naturligt nog rätt annorlunda än AIfvens. Klangidealet har radikalt förändrats - mellan Robert Sund och Alfven står Eric Ericson, som med sina 40 år som OD-dirigent till och med distanserar Alfven som långvarig inspiratör. Borta är dåtidens egenmäktigt individualiserade röster och sångstil, i stället framstår kören i en spänstig, rytmiskt fjädran de och kraftfullt tät klang.

Även om Alfven själv ofta valde snabba tempi och inte var sentimental i onödan har nutidens upptagningar en mer flexibel, på en gång dramatisk och lyrisk ansats. Flera av sångerna ges i föreliggande utförande inte blott högtidlighet och vokal briljans, utan även en lyriskt eftertänk sam kvalitet som blir särskilt effektfull mot bakgrund av en osviklig rytmisk stabilitet. OD finner lätt det rätta anslaget och lyckas t o m med den känsliga balansen mellan allvar i uttrycket och en viss underton av studentikos

glimt i ögat inför några av de numera ofrånkomligt pekoralistiska texterna. Musicerandet är alltigenom intelli gent, märkligt distinkt och klangligt välavvägt fångat i aulans besvärliga akustik. Endast de hyperromantiska solosångerna-även de intel-

snitten. Höjdpunkterna är därför många: den alltid suggestiva Gryning vid havet imponerar i sina underbyggda dynamiska och harmoniska stegringar lika mycket som de i sin impressionistiska tyngdlöshet lätt framglidande sånger-

ligent om än stundom litet schablonmässigt framförda av Claes-Håkan Ahnsjö och Folke Alin- avviker ofördelaktigt i en alltför blöt akustik. Ahnsjös ljust lyriska timbre kontrasterar annars solistiskt mycket bra till OD:s massiva grundklang i körav-

nasom texPapillon. I övrigt fmns inte mycket att skriva, i synnerhet som skivan redan recenserats i den medföljande textboken, som franktkonstaterar att "inte så få kritiker ser i OD världens bästa manskör". JAN KASK

15


·fI:nBllf<inIBrlllImllliJllf•el.:lli~· ·

....

-.--

.

-

::::-:.:-:.:.>:.:-:-:-:-:-:-:.:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-.-:-:-:->:-

.... :-:-:.:-:-:.:-:-:-'.-.".-'"

..

_

.',

-.

.

'~'-'-'-'.".'.'.'.'.'.'.

...................... ...................

....... ;,..»<

.

.

:-.;..-:-: -. .:-. ::.:::

.

.

1994 4-5/3 Symfoni nr 3 Stockholm, Berwaldhallen/Sk, Sveriges radios symfoniorkester, dir Niklas Willen 13/3

Symfoni nr 3 Malmö, Konserthuset, Sveriges radios symfoniorkester, dir Niklas Willen

17/3

Festspel Malmö, Konserthuset, Malmö symfoniorkester, dir James DePreist

19/3

Festspel Köpenhamn, Helligkorskyrkan, Malmö symfoniorkester, dir James DePreist

16/4

Min kära - Gryning vid havet Helsingfors, OD, dir Robert Sund d:o 17/4 i Åbo

23-24/4 Min kära - Gryning vid havet Stockholms konserthus, OD, dir Robert Sund 5/5

Dalarapsodi - Orkestersånger Falun, Dala-sinfoniettan, Amelie Fleetwood, dir Claes Merithz d:o 6/5 Vansbro, 7/5 Orsa

En Uppsalakväll

i Alfvens fotspår

Vårens Alfvenarrangemang blir en kväll i Uppsala den 30 maj med början kl 18.15 vid Linneanum, som var Alfvens tjänstebostad under nästan hela hans tid som director musices. Därifrån tar vi oss till en restaurang för ett middagsmål. Kvällen avslutas med serenadkonsert av Orphei Drängar, Alfveris "egen" kör under Uppsalatiden. Den äger rum i den nyrestarurerade universitetsaulan och börj ar 21. 30. Anmäldig senast den 25 maj till Jan Olof Ruden tel 08-783 88 58 (kontorstid). Sätt också in 200 kr som täcker alla kostnader på pg 42 88 52 - 8 och skriv "Alfvenkväll" på talongen.

Arsstämman

kommer att äga rum under Alfvendagen den 8 juli i Tibble. Handlingar kommer att tillställas medlemmarna i god tid dessförinnan.

Ett gott skratt förlänger livet

Det är inte alltid så lätt för en utlänning att översätta svenska verktitlar. Ett lustig'texempel står att läsa i Svensk Musiks Alfvenfolder på engelska. Titeln Gustaf Frädings jordafärd har där tolkats som Gustaf Fröding's Journey around the Earth

Kom med i Hugo Alfvensällskapet! Alla som vill lära känna Hugo Alfven och hans tid är välkomna som medlemmar i Hugo Alfvensällskapet. Som medlem har du många förmåner, Du får gratis inträde på Alfvengården. Tibble, du får 10% rabatt på biljettpriset vid Norrtälje kammarmusikfestival, du kan till det låga priset av 80 kr köpa Filharmonikernas CD-inspelningar av Hugo Alfvens symfonier, som säljs i Stockholms konserthus, du får 15% rabatt på biljetter till konserter i Stockholms konserthus, du får 10% rabatt på inträdet till Prins Eugens Waldemarsud16

de, vid ett köptillfålle får du 30% rabatt på m usiklitteratur hos Lundeq i Uppsala, du kan till rabatterat pris köpa CDinspelningar med Alfvens musik utgivna av Bluebell, Prophone och Musica Sveciae. Allt detta mot uppvisande av medlemskort i Hugo Alfvensällskapet. Som medlem får du också Alfvenlana tre gånger om året och du inbjuds att delta i föreningnens vår- och höstarrangemang. Årsavgiften för 1994 är 100 kr. Betala på pg 428852-8. Glöm inte att ange namn och adress! .•


Alfvéniana 1/94