Issuu on Google+

.9Llfveniana 3/9 2 'Utgiven av j{ugo Jlfjvens채{[stapet

L채s om Alfven och Danmark


I

Alt v e n i a n a 3/92 Utgiven av Hugo sällskapet

Alfven-

Ansvarig utgivare: Hans Nordmark

Redaktör: Jan Olof Ruden Svensk Musik, Box 27327, 102 54 Stockholm. Tel: 08-783 88 58, fax 08-662 62 75 I

Innehåll Altveris vistelser i Danmark - en citatmosaik 3 Alfvenverk komponerade i Danmark. Av Jan Olof Huden 11 Altveris danska förläggare. Av Jan Olof Huden 12 Alfvenverk med texter på danska 15 Medlemsmötet den 23 maj 1992 16 Berättade Alfven skröna om sin Midsommarvaka? Av Seth Karlsson 18 BIS CD 455 samt Gösta Norelis bok om PetersonBerger recenseras av Jan Kask 19 Torbjörn Iwan Lundquist Alfvenpristagare 1992 20 Recensioner av böcker om Marie Kr e y e rAlfven 21 Före n ing sm eddelande n 23 Framföranden av Alfvenmusik - Skivor 24

Prenumerationsärenden: Agneta Ljunggren, S:t Olofsgatan 1B, 752 35 Uppsala. Postgiro: 42 88 52 - 8 ISSN 1101-5667 Tryckt av Ekonomiprint

Danmark kom att betyda mycket för Hugo Alfvens karriär i hans ungdom. Detta nummer ägnas åt Alfvens danska förläggareimpressario Henrik Hennings, åt de verk Alfven komponerade i Danmark, åt Alfvens val av texter på danska och åt Maria, hans första hustru. Dessutom speglas aktuella händelser 1992.

Omslaget: Förebilden till Sommerafton. Marie och S0ren Kr e ye r på Skagens strand. Foto tillhörigt den Hirschsprungske samling, Köpenhamn Sommerafton Originaletfinns

Köpenhamn

2

ved Skagens strand (1899) av P S Kreyer. på den Hirschsprungske samling,


Alfvens vistelser i Danmark en citatmosaik 1901

Ändtligcn var jag uppe i norra Jylland, bytte tåg i Frcdcr iksoch fortsatte på den lilla smalspåriga och skrangliga Sk agcnb:ll1:1n. Lokomotivet s;'ig ut att vara köpt i någon leksaksbutik - och vagnarna med, förresten. Ett sötare tågsätt kunde man in te se. Farten V:1r inte heller överväldigande, och vid motvind blev dct mer eller mindre förscning alltefter antalet sekundmeter. Men det behövdes inte något bättre kommunikationsmedel på den tidcn, ty i det lilla idylliska Skagen dornineradc fiskarbefolkningen, målarkolonien och Holger Drachmann, och de fr5g:1de inte efter moderna bekvämligheter. Skagcn V;H ännu inte upptäckt av turisterna och av de exploaterande, profithungrig:1 hajar i människoform, som hänsynslöst fördärvar {riden, skönheten och poesien på den plats, där de vädr.ir penn ingf()rtj;i nst. Mcn den tid skulle komma, då konstnärernas berömda 11:111111 gjort Skagen till en ryk tbar plats. Då strömmade de båda ovann.irnnda kategorierna dit. Men då greps målarkolonien av vantrevnad. Den försvann. Och med den försvann också glansen, skimret. Nu, vid mitt första - och även vid senare bcsök - kom jag 113.V11

emellertid, som sagt, till den gamla goda tidens Skagen. Vid st.itionen mötte Mar in, kladd i en dräkt av vitgul vadmal, ett stoff, som hon infört och som hastigt blivit populärt inom konstnärskretsen. Det kröyerska hemmet låg i den så kallade »Plaritagen», en liten och lågvuxen lövskog med smala, slingrande vägar. På grund av de otaliga stormarna från öppna havet var trädstammanu sega och vridna. De påminde i formen om våra fjällbji;rkar. Byggnaden var ett lågt och långsträckt, ålderdomligt korsvirkeshus i äkta dansk stil, med Kröyers rymliga atcIje i den bortre ändan. Det stora taket förhöjde gårdens pittoreska verkan. Längre bort, på andra sidan om den blomstrande gårdsplanen, i rät vinkel mot det kröyerska huset, låg klitterfogdens vitkalkade stuga. Före middagen gjorde vi en promenadtur utefter havsstranden, som låg på endast några hundra meters avstånd från Plantagen. Sanden låg hård och fast. Det var som att gå på ett parkettgolv. Ett tjugutal meter från vattnet började den låga och ojämna klitterhöjningen med sina smågropar och det bindande starrgräset, eller vad det heter. Har var det som Kröyer målat de tavlor jag sett i Köbcnhavns glyptotek, och här höll jag nu i mina armar den kvinna, vars bild jag då så högt beundrat utan minsta aning om vad Ödet hade i beredskap. Hur sällsamma, hur ohttliga är inte livet och händelsernas gång! ... Tempo furioso, 124f

3


1902

Efter

Han

VJr en mycket

Ullderlipt dc inte

i;ing2

skapen

skulle lilh

vandb

kornrna

att

denna

tid

Drachrna

dc 15nga

var

blev

cykelturer

bekant

med

jakttiden,

Villebrådet

med

den

ha

hon

friskt

som

och

Michel

och

dc flesta

för

utgjordes

varit

inte

minsta

tecken

till

genom

drack

sin lyckas

fru.

SJ-

med

med

jag:1de

:1V

a v rapphöns

mesta

i atcljccralltid slog

antingen gemytet

men närvaro

tecken

ma likgiltighet

för

drag,

Och

folks

underbara visade

jag

tydde

likväl

bereda

på, att

utan

blivit

Maria

hinsyn

jag avundades

inte

honom

h:1n alltjämt

sinne

Quense1.

tid,

visserligen

kunde

måste

ocks:1 mitt

professor

i fulla

prata.

SOl.n

hade

med

bägare

eller

denna Sören

svartsjuka;

Kanske

umgänget

tycka

käns-

däremot

{cir vad

andra

denna

subli-

henne

omdöme.

Tempo furioso, 230

1903

SK1\GEN

Hiir

hiirjaJe liv

jag

gick

med

utan

sn a ra rc ett

oförtövat

och

lust.

arbeta

Egentligen

nedskrivande,

vilken frii,

livliga

som

ty

min det

stycket

rapsodi, inte

hade

och

något redan

det

arbete länge

le-

hade jag fått för tio år sedan på Svartrio i Stockholms skär-

tilldragelse

då planterades

på var

gat färdigt i huvudet. Uppslaget vid Lars Olssons tredagarsbröllop gård,

bedårande

ute på ljungheden.

lycklig

av att min

ty det var mångJ

ligare

Det

liings-

lyste

111åbrn:1

det

av samvetskval.

känslan

sin sköna

kunde

jag arbedesto Ii\'-

Ankcr , Locher

om mornarna

fullkomligt

plågats

mig från

:ilskade

J90).

för-

blom.

skulle

lidande,

Slcagcu.

hon

n.i r helst

alldeles

måbrkolonien,

Tuxcn , Arma

under

lust.

jag

n n och

n:1111n som

frigöra

av torf attarcn

hon

gick

golv.

aldrig

Foto

riik n ing , hade

dit

företog

jag mig

om jag blott

jJCi

och

vi ofta

Jag

sätt.

i I raru ticlcn.

min

Hade jak tl yck an va rit god, ställdes till fester n a eller i Brondums Hotcl, varvid det danska

'~oi_

TU\CII

{ör

paradis,

och ha re, och det smällde ,

som

och vekt

som ett

ut i full

ocb

.ivcn

besd

Ma ria hyrt

ett ~-jk tist

erinrar

f ler.i. Det

(s/u/fallt/d

ett mjukt

ha vsst ra ndcn , som 15& fast och jämn

llj:irt:H1s

Kroycr

med

lig:ue

(j;;n:l

Måfarne

man,

Vad men

Under

~t

intagande

jag,

mötte hon inte var ocksl med.

önskade ut a n att Siiren opponerade med ett ord. tade p5 under dessa },ijstl1l:1nader, minns jag inte,

Holf,('r

.5

~terv:1nc.lc

I902

tycktes jag i in nn niicl f()r hans ögon, ty det driij<')f<>rr:1nvi blivit riktigt goda vJnn~r, och den ,,:111-

stuva

t till

efter

\~;-~~

sommaren

Il(W

Den

odI:!

p~ Storlien

vistelsen

a vt aln t var med Mar ia , till Slcagcn. Denna g1ng cnS:1111vid stnt ioncn : hennes 111an, Siyren Kröycr,

jag

i min

skildrat

fantasis

i »Först a satsen». örtagård,

Jude

grott,

slagit rot och vuxit i det fördolda, spirat upp i det under medvetna utan något medvetet arbete från min sida. Men nu stack knoppen upp i dagsljuset och började gå i blomning. N u blev det pennans lott att teckna bilden lade, som sagt, ingen möda. Hela Maria

sommaren sörjde

cykelturer bland j

h:lnden.

brittiga ,'lotan,

HOI.~(T Dr acb ni a n n utanför Foto

4

Krovers

a v författaren

190.;_

blis

Ska gc».

som lov.

utefter

klitterna

Holger

förhösten

rekreation. stranden

eller

som

Med

resliga

hatt men

sjunde

sin

verkade på nära fot

eller

oktober

gestalt,

som

drog

lockade då

då vanligen

han håll ofta

förflöt Ofta

i Plantagen,

Drachmann,

på stående

Den

och

för min

på notpapperet,

och

en

lycklig

långa

vål-

dröm.

hon

mig

ut på Bnga

mig

till

promenader

vi alltemellanåt hade

det

ett

stöt te

J"'~

rnanusk r ipt block

slängk:lpp:l

och

bred-

på avstånd som en gengångare av var han den chevalereske lyrikern,

improviserade

avslutade

sodin, som fick underrubriken hi>jd till överrubrik.

jag

en

dikt

till

skönhetens

orkesterpartituret

»Midsommarvak

till a»

-

rapsenare

Tempo furioso, 300


1904

Den [(}!j;lI1dc sommaren tillbragte jag på Elfsten, där min kusin Anna Puke hade st ällr den mindre villan till mitt förfoE;ll1dc. D:ir komponerade jag sk izzcn till den rrngiska skärg;l.rd:;Jiktcl1. I slutet av september var den [irdig, och omkring den I oktober reste jag till Sk:1gen. Kröycr, vars hälsa blivit vacklande, bCf:1I111sig i Kar lsbad. Innan han for, hade han låtit in reda sin ateljc till arbetsrum åt mig. Dir stod bland armar även den stora flygel, som han förevigat d;'l han målade tavlan, där Grieg sitter vid instrumentet och ackompanjerar sin fru, Nina. Då p ianot s kbngk:lraktär för mitt öra alltid ger en illusion av k lnrr , genomskinligt eller glittrande vatten, kom mig nu derma flygel synnerligen väl till pass. Insrrumcntcr ingcn av min tonmålning var det roligaste arbete j:1g dittills haft, och jag gjorde mig ingen brådska. Det var mer' saknad jag drog det sisu taktstrecket. Scdan föl jde tre sånger till text av Emil Aarestrup, den danske skalden, i vars dikter j:lg blivit mycket intagen. J:lg hade redan den föregående SOI11I11;1rentonsatt » Ved lIuset». Nu fortsatte j;tg med »Dct Ovcrstaaede», »Blikkct» och »Angst». De utkom sedan på tryck under titeln »Marias Sånger». När den sista sången blivit skriven, tog jag omedelbart itu med ett fyrhändigt klaverutdrag till »Midsornrnarvak a», och när det var gjort, började jag renskrivningen av »En skärgårdssägcn» . Tempo furioso 313

1905

20 jan.

1906

De personliga vänner jag tidigare vunnit i Köbenhavn, hade jag ännu kvar, bland dem min i »Första satsen» omtalade förläggare Henrik I-lennings. Flera av dem uppmanade mig nu ivrigt att kornrna till Köpcnhavn och där ge en egen konsert; men jag drog mig för det, ty jag visste att jag var innerligt hatad av Kröyers stora vänkrets, och jag fruktade att den till pressen hade kanaler, som för min del kunde fyllas med allt utom med rent vatten. Min ställning var nu också särskilt ömtålig, ty för några veckor sedan - i början av december, kort efter min hemkomst från Italien - hade jag hyrt ett ställe i Klampenborg. som heter Edelslund, beläget strax utanför Köbenhavn. Och »hcla sta'n» visste efter Politikens intervju, att jag bodde där, ty det hade jag talat om; men man visste också lika säkert något, som j:lg inte talat om, nämligen att även fru Kröyer och vår lilla förtjusande nyfödda dotter bodde där. N u var det emellertid så, att Tor Aulin uppe i Stockholrn hade hört glunkas om att jag blivit tillrådd att hålla konsert i Köbenhavn. Han skrev och bad att få vara med på ett hörn; men inte nog med det: han föreslog även Forsell och Stcnharnmar som medverkande - båda mycket populära i Kongens By. Det tyckte jag var ett utmärkt förslag. Visserligen bleve då inte hela programmet mitt eget, men å andra sidan skulle jag då försvinna i massan. Intresset skulle fördelas på fyra i stället för på en, vilket jag i detta fall fann mycket tilltalande. jag antog därför Aulins förslag, och konserten ägde rum omkring en månad senare, närmare bestämt den 20 januari 1906. Programmet utgjordes av Normans Festovertyr och Berwalds symfoni n:r IV, dirigerade av Aulin; Stcnhammars »Ithaka» och »Florcs och Blanzeflor», sjungna av Forsell under Stenharnmars direktion; och slutligen min ballad »Klockorna» som jag tillägnat Forsell och »Midsornmarvaka». N u hade köbenhavnarna ett utmärkt tillfälle att visa sitt nyvaknade intresse för Sverige, och de försummade det inte heller, vilket framgår av tidningen Köbenhavns uttalande den följande dagen: »Den svenske Koncert formede sig som man ventede til en virkelig Festkoncert med gaIlaklaedt Publikum, Kongehus, Ministre. etc. Alt i den skörineste Orden.»

5


Den följande dagen stod det i Bcrlingske Tidende bLmd annat: »- - - hvorcf ter at ter Hr. Forsell traadte frem for at synge en aldcles henrivende Komposition, 'Klockorna', komponeret af Hugo Alf vcn , der, ligesom Stcnhnrnmar f tir, sclv dirigercde sit Arbejde. Men nu truede Jubclen med ikke at ville t:lgc Ende, og Hr. Forsell maatc efter fem Frcrnknldclscr syngc S:ll1gen da capo.» Att »Midsomrnnrvak.askulle slå an, var jag säker r~, ty redan vid den första repetitionen 11Jde den tJgit orkestern med storm. Om detta stycke skreven annan tidning: »H:lns nehandling af nogle Folk edansemot.iver grxnc;edc nrcsren tJI 'Troldcri', ik ke mindst paa det orkestrale Gebet. Paa dctrc Ornr.iadc er Hr. Alfven en ren Vir tuos.. Och Vart bnd slutade sin recension med följ:mclc ord, som talar [ör sig sja l va: »Publik um sparcdc, som sagt, ikke pn nifaldet Aftel1en igennem, og dc fire svenske Musik crc maa sikkert ha ve fanet Fölelscn af at vi i Danmark ser pa:t Sverrig og dcts Torrekunst med den störste Sympati, og at vi med Glrcde ha r grebet denne Lejlighcd tiI at byde dem et hjerte1ig V clkornmen hos os.» Tempo furioso, 339 1906

Våren kom tidigt till Danmark. I min lill« trädghd i Edclslund började buskarna knoppas redan de första d;:lgarn:1 i mars, och den ena blomman efter den andra spirade upp och gav liv åt gräsmattan. Det vu en ljuvlig tid, som nalkades. Genast vid hemkomsten från Finland hade jag herupptagit arbetet med instrumenteringen av min tredje symfoni, men mitt in trcssc för musik hade fått en svår konkurrent i Mnrgitn, min lilla dotter, som nu blivit fyra månader gammal. Timvis kunde jag bli sittande vid hennes korg och jollra med det lilla pyret, fullständigt glömmande det arbete jag hade för händer. Tempo furioso, 355

1906 Hugo Alfven med dottern Margita sommaren 1906

6

Den 26 apr il dirigerade j~g Jlefigen »SkifbJrdssigen» i Göteborg, och tre dagar senare tog jag far val {ör säsongen med »1didsoml11:lrvaka». Den I 3 februari hade den orclinn ric dirigen ten I-bmmer dess u tom uppfört m in D-d II r<;1'I11[on i, s~ jag kunde sannerligen v ar a tillfreds med det göteborgsk:1 spelaret. J1g följde professor Quenscls råd och mcd vcr k adc den I juni vid den svenska musikfesten i Stockholm, vilket jag inte fick anledning att ång'-:l. Resten av månaden vistades jag pJ Edö Ö eller rättare sagt på långkryssning med kostern i havsbanrlct , varpå j:1g ~tcr v ariclc till D:lJ1I11:1 rk , men in le till Edelslund. Maria hade nämligen urider min fr~nv<lro hyn ett hus i en alldeles Lirtjusande g:tmmaldansk gård, som heter )\rperuF, in te l~ngt från Ma ricnlyst. Det blev en lugn och lycklig sommar', som jag mer ;lf,nacl~ åt min unge än åt symfonipartituret. Vackra och varrna dagar kravlade hon spritt naken rundt på en filt i t6dgården, till stor häpnad och forskr åckclse för ghdens äg:uinna -- en gammal hygglig bondgumma som frågade om dct var v:'ir mening att ta livet av barnet genorn att låta det ligga naket i det fri:1 från morgon till kväll. Nej, det var inte alls "år mcnlllg. Margira. som nu V;1r hela sju månader, förde livliga ba-


taljcr med fj~rjbr, flugor och andra insekter, som kom i hennes narhet. Till och med sk:dbagg:tr vågade hon sig på, men fick hOI1 se en groda, då skrek hon :1V f()rf~r:tn. J:1g kunde in te slita mig lös från åsynen av detta liJb brunstek ta k riik på den röda filten, där hon kunde krypa, ru lla och sparka så mycket hon ville. Dirför gick det också L'lngsamt med notskriften. I närheten av oss bodde en barndornsvaninnn till Maria, fröken Knudsen. J--Inn ägde en stor, elegant villa alldeles nere vid Sundet, nära Helleback. med praktfull utsikt mot Kullens egendomliga klippbildningar där borta på den svenska sidan. Det var en silhuett, som något erinrade om Capri. Denria fröken Knudsen skulle på höstsidan resa utomlands på flera månader, och hon frågade älskvärdt, om inte vi under tiden skulle ha lust a r t bo i hennes villa. Vi nn tog natur ligtvis förslaget med förtjusning, och på hösten fl ytrnde vi också dit. Villan kallades »Söskr acntcn», ett betecknande namn för dess läge. Frampå senhösten flyttade vi till ett restaurerat och moderniserat g:tmm:tlt j:tktsIott, Rustenborg. i Lyngby, cirka en halv timmes v:ig från Köbcnhavn. Där blev renskrivningen P:1 mitt syrnfoniparr.itur fullbordad. Scdan korn fr:lgan upp :mgående bosättning i Srockholm eller i dess närhet. Vi behöll våningen i Rustenborg, men reste någon gång i j:11111:1riupp till Stockholm för att söka en lämplig bostad. J:lg fastnade för en annons, som gällde Trcfvinge gård i närheten av Saltsjöbanan. Denna olyckliga [ryrcshistor ia och om flyttnin~en till Saltsjöbadcn , som pg utförligt skildrat Tempo furioso, 357

På hösten efter denna sommar lämnade Maria och Margita släktingarna i BresIau och slog sig på nytt ned i vårt tidigare hem i Lyngby. Maria vågade inte riskera en ny vinter i det kalla Sverige. Följden blev att även jag reste till Danmark för att övervintra där, men min vistelse i Lyngby blev inte långvarig. A v flera orsaker måste jag i slutet av januari 19°8 återvända till Stockholm, där jag hyrde ett rum och stannade VIntern över. Tempo furioso, 391

~'lki~ko~~~ k~ {t\-~(

~

{t~ •

~~

{~{e

~

H"Yk

.!JJ.o.C?~

~"'--~A~,

fejve.- rt~

(4(r{cr+-

!.'

UWJÅ~

,

_~njfB~1i!OillWi ~~~

~

4..~ !',~el.4.=

u 't o!? (ltV·~

--e

~

Ett entusiastiskt utrop från Alfven till Holger Drachmann 9 oktober 1906. Original i Det Kongelige bibliotek 7


NORDISKA

Till

KONSERTERNA HAVN 1918

förl1lJI1 för en blivande

ordnades

där den följande

stadsorkester

25 april. Middagskonserten hundra

i Köbcnhn

vn an-

v.i ren, 1918, två »Norrlisk a konserter»,

som skulle äga rum i Rådhusets

festhall.

dirigenter

båd:l på samrna dag, den

skulle utföras

man och kvallskonsertcn

Tre nordiska

I KÖBEN-

aven

inbjöds

aven

blåsorkester

lika stor symfoniorkester.

att representera

var och en sitt

land. Flir Dan marks del föll valet på kgl. Kammermusikus Henriques, Bild se sid 14

för Norges

Kristian in johan vid Uppsala

del kapellmästaren

Halvorsen

universitet

som orkestrarna

och för Sveriges del director

än

mina

glansfull

överbjöd ord.

Charles

» .••

ur Svenska

skrev

Dagbladet

Det blev mycket

-

mening

särskilt vid kvällens

i Politiken

Kjerulf

bland av den

mer än en succes för de två stora nor disk a

ja, än två konserter

det var verkligen

präglade konsert

Den av hundra

middagen

mot de tre län-

till Uppsala:

i rådhussalen.

som i vanlig

musiccs

då såväl publiken

i älskvärdhet

som j:lg klippte

»Dct blev mycket -

musikfest,

varandra

30 april vid min återkomst konserterna

i

Någr:l citat ur den danska pressen talar bättre

torra

an n at fl>ljande,

Fini

vid Nationalteatern

Hugo Alfven.

Det blev en obeskrivligt dernas dirigenter.

mer än en konsert icke endast musiken,

det musikaliska

-

upphöjde

man bestående

gjorde sin sak ypperligt.

motet

och -

det till ett evenemang.

harmoniorkestcrn

på efter-

Då Hugo Alfvcns

smärta

ge-

stalt besteg podiet,

gick ridån upp för S ve r i g e; först Alfveris

eget solglittr:mde

'Festspel'

tionalsång de härliga

'Sverige',

...

Därpå

Stcnhnrnmars

i blått

och guld.

en tondikt

Bellmansmelodicrna,

harmoniserade

Söderman,

följd:l av hans originella

berusande,

starka

vår danska »

'Liden

doft av folkvis:l

Alfven

ett starkt

-

slag för sig och sitt land.

gång hålla av honom

gen' och 'Midsornmarvak i toner och samtidigt förbluffande,

»Na r Alfven

som med sin till

Hur

hemlandet:

slog Hugo

lärde

målare,

innan

man sig

'En skärghdssä-

a'. Det var som en hel svensk

i teckningen,

med en säkerhet

Ma n förstår

han

blev

till sist grcp taktpinnen

Lanrl' brusade genom salen, då klappade och sjöngo och ropade

-

och Sverige, d1 han framförde

från

ja, hypnotiserande. var

'TIondbröl1op',

sex av geniale

är en svensk motsvarighet

med symfoniorkestern

sina tv1 fina landskapsbilder

sprungligen

Därpå av den

Kirsten'.»

Vid kvällskonsertcn

ej p1samma

stolt a na-

bilderbok som verkar

att

Alfven

ur-

musiker. och 'Der

er et yndigt

och skrattade

dessa tusen tals människor

och gräto

som i ett rus,

ett segerrus.» »Och den som segrat, når så högt och djupt

var musiken.

Dess makt

är stor.

och långt och vida, att människorna

äro för små att till fullo htta

Den

i regel

dct.»

I dur och moll, 126ff 8


1919

Efter en konsert

i Göteborg

måste jag lämna kören på ett dygn

för att resa till Köbenhavn, Jag skulle uppföra

min

E-dur-symfoni.

om inte en dansk dirigent orkestern,

vilket

han

övrigt

gjorde

samma orkester,

gjort

alldeles

symfonien

dirigeringen

på varandra

f ramforande

som gamla

på k vällen ...

aldrig

ypperligt.

ty det var i Råd-

Vid repetitionen och efter

nej, det är bättre

Jag

och intresserade

året hade anfört

vänner,

gått,

in den med

till en fest för mig,

som jag det föregående

pågick.

på förmiddagen

De utmärkta

huset vid den Sk aridina viska musikfesten.

vi halsat

hade

hade studerat

drog igenom

den på kvällen.

och f r arnf ördc

musikfest

Det

på förhand

för

kom dit på morgonen, musikerna

där en nordisk

hade

symfoniens

att jag låter pressen

tala, ty då k an ingen påstå att jag ljuger. I dur och moll, 146

När

kören några dagar senare anlände

den vid Havncgadcs

kaj av danskarnas

samma

Under

sångarskara.

»Dcr er et yndigt hilscn

».

försvann

Scdan

båtens

Land»,

tilläggning

som besvarades

fördelades

åt skilda

till Köbenhavn,

mina

möttes

och norrmännens

sångare

gemen-

stämde

OD upp

med Griegs

»Sarigcr-

bland

håll ända ut till Hellcrup

värdarna

och andra

och platser

längs kusten. På eftermiddagen på dc sex sånger, tre

SOIll

träffades

körerria

som samfällt

avslutningsnummer

till gemensam

skulle sjungas,

på sångarfestens

kväll

i Rosenborg

Have.

Klockan

genom

mig att denna

konkurrensen

var och en hade

från

den andra

de båda

stora

samkonserterna.

flera slut-

sålda, och i Berlingshe Tid cml c stod det att läsa: »havdc Brandvaesenet sar en Graense for Billetsalget, vilde der

have

hade

vacrct

overfyldt,

bleven

stor mct.»

Slut radcrna

med fulltalig

alla biljetter

og havde i Polit ihcns

till OD:s

Adg;lngen recension

publik.

som

blivit

i förväg

räkna

konsertsal.

mat ine icke blev lidande Redan

dagar

att

privata

Den

och den andra

halvfem

dagen skulle OD också giva en egen mat inc i Tivolis Det förvånade

tre och

båda konserter.

första skulle äga rum samma kväll i Rådhushallen följande

repetition

fördelade

konsert

v acrct

säger

gr;ltis,

allt

»Trods den vanvit.tige

Varme i Salen applavdcrede

rasende

hele fire Ekstranurnre.

kurat,

og fremtvang at Sangorne

lufts-Koncert,

kunde

som skulde

naa ind finde

ikke

v ar S;llen

om konserten: Folk dog som

Det var lige ak-

ril den store Facllcs- og FriSted

i Rosenborg

Have

alle-

rede Kl. 7.» I dur och moll, 148

9


1924

Pariskonserten under

skulle dock inte bliva OD:s

denna resa söderut.

i Köbcnhavn

På hcmvägen

och ~tta på uppres;m

enda uppträdande

skulle givas en konsert

gCllOlll Sverigc. I dur och moll, 279

Vi började

genast

i Malmö,

med konsert

pcnha vn ; sedan

följde

Hälsingborg,

så vidare

stigande

trötthet

under

diga, alltid

lika angenäma

dans. Ändtligen torium, kören

nådde

halsades

med stormande

t inen

rum

dagen,

klockan

Att

avslutades kören

upplöstes.

Då hade turneri

räckt

en månad

fallet

en välbehövlig

och gått

sång3rna semester.

arbete

ma-

Hotds

med konsert genom

stora

i Söder-

sju länder.

reste nu till sina hem Så blev emellertid

m i n hemkomst

med mig, ty vid

segerrika jag icke tala

i Grand

sångarfärden

men överlyckliga

itu med ett långt tyngre

med

hölls i Audi-

behöver

elva på förmiddagen

varpå

njuta

slutade

den 5 juli, ägde den omnämnda

tälje kyrka,

för att

där konsert

och

av de stän-

den hemvändande,

sa], och på kvällen

De dödströtta,

Jönköping

på grund

ovationer,

i Kö-

därpå

som osvikligt

vi Stockholm,

till sista plats.

om. Den följande

Halmstad, i kören

festerna,

utsålt

dagen

icke

måste jag genast

taga

än en sångarfärd.

I dur och moll, 289

KÖRDIRIGENTEN

1928

Den följande

sommaren,

manad slita hårdt

I

9 2 8, fick jag under

som körledare:

aD genom mellersta

och södra

Jylland, och därpå nästan kallade »Norrlandskören»

en och en halv

först

en långvarig

Sverige,

Belgien,

turrie

med

Holland

och

omedelbart fortsättning med den så genom norra Sverige ända upp till

Abisko. Programmet sju språk:

blev rent

svenska,

och tjeckiska.

Det

laste jag någonsin

internationellt,

norska,

finska,

omfattande

franska,

var det konstnärligt, haft

på en utländsk

italienska, musikaliskt

sånger

pa

ungerska värdeful-

turrie Final,37

1931

I j31111:1ri193

I

kom från den danska manskören

Bel Can to en inbjudning Bel Canros senrationskör

instundande på högst

som den danska

körens

till OD:s

tjugofemårsjubileum trettiofem gäster

som d!1 skulle äga rum. Styrelsen

S;ll1gs;l11skapcL

styrelse, at t med anlcdnin g a v man

deltaga tackade

sända

till Köbenhavn

en repreför att

i de båda festkonserter, ja. Final,106


Alfvenverk komponerade Danmark

I

AV JAN OLOF RUDEN • •• Alfven hade slagit sig ned I Danmark därför att han fått utlandsstipendium och därmed var förpliktigad att vistas utomlands. Han hade med sig Herrens biJn, som han komponerade färdigt och instrumenterade när han bodde på hotell Bellevue i Klampenborg dec 190O--april 1901. Renskriften av partituret skedde dock först i Rom senare

i april 1901. Däremot komponerades det lilla pianostycket Sorg (Air melancolique) i februari 1901 i CharlottenIund. Båda dessa stycken tillägnades Bertha "Wilhelmj" Angelin som så många andra under åren 1899-1901. Under denna tid var hon uppenbarligen Alfvens hjärtas dam och var möjligen anledning till att han hade svårt att lämna Sverige när han väl fått utlandsstipendiet. Detta är också förklaringen till pianostyckets origina!titel på autografen Monogram/lmpromptu/Motif af Bertha. De inledande intervallen utgör monogrammet H[ugo]B[erthaj-c-Allfven] . (Se notex.) Om Bertha är upphovsmannen till motivet tyder det på att hon var musikkunnig. Att Alfven tillägnade henne hela tio verk under den korta tidrymden av två år pekar i samma riktning. Under denna tid var Bertha emellertid gift varför det står Bertha Wilhelmj i de tryckta exemplar som innehåller dedikation.

Trots att Maria intar Berthas plats i

Alfveris liv vidhåller han tillägnan till Bertha i H erre ns bön när verket trycktes år 1910 i klaverutdrag på Musikaliska Konstföreningen. Men då var Berthas man död. Därför kunde hon figurera under sitt rätta namn, Bertha Angelin. Bland de tio verken återfinns också Ur "Lyckans visor" op.9 för röst och piano till texter av Karl-Erik Forsslund. Dessa tre sånger tillägnades Bertha på särskilda autografer överlämnade till henne. Andra renskrifter gjorde Alfven på Brunnsvik. Det var nog mer Bertha än Forsslund som Alfven hade i tankarna när han komponerade denna musik.

Om Marias sånger har tidigare ordats liksom om Midsommarvaka. Båda komponerades på Skagen under sensommaruppehållen 1903 och 1904 tillsammans med Maria och Seren Kreyer och Skagenmålarna. En skårgårdssägen. Symfonisk dikt för stor orkester op.20 fullbordades på Skagen i november 1904. Redan hösten 1897 hade Alfven kastat ned motiv i sina skissböcker under titeln Ouverture Idyllklippan. Verket skisserades i skärgården i september =-oktober 1904 och instrumenterades på Skagen i november. Hugo, Maria och dottern Margita vistades i Danmark våren 1906 då man hyrde i Edelslund vid Klampenborg. Under mars-april tillkom där Foster-

landspsalm "Bevara Gud vårt fosterland" för röst eller unison kör och piano. Det var strax efter unionsupplösningen med Norge och kan tolkas som ett tryckör Alfvens patriotism. Symfoni nr 3 op.23, Alfvens "italienska", hade skisserats i SoriLigurejuliseptember1905. Instrumenteringen skedde 1906 i Edelslund, Apperup vid Marienlyst, Seskramten i Hellebek för att renskrivas i Rustenborg i Lyngby. Uruppförandet skedde vid en konsert den 3 december 1906 i Göteborg under tonsättarens ledning. Vid samma konsert uruppfördes även Fosterlandspsalm. Med början i januari 1908 skisserades vad som skulle bli Sju dikter av Ernest Thielop.28. Endast nr 4 "Du är stilla ro" blev färdigkomponerad i Danmark och är daterad Lyngby 14januari 1908. Den mest älskade sången ur denna samling "Skogen sover" komponerades inte förrän i september, i Tibble, Dalarna. Därmed var det slut på Hugos och Marias vistelser i Danmark. • TILL

FRU BeRTH~

~NGcL1N_

on

UR °MRRTYR.ERDli

fIF °STl1GllELIUS T0NS?1TT

FOR-

SOLI ,KöR

OCH

ORKESTER

.z:lF

HUGOo~LFVEn

38. Sorg (Air rne lanco li q uc ) för piano Op. 14

fV

Andante,

"#1:

molto

palelico

1,1, ,J l.l%Pr I

fY

-OP15.~

Irl&1 KLAVERUTDRAG

MED TEXT

STOCKHOLMMUSlw::ILJSw::I

KOnSTFOREnmGEO


Altvens danska förläggare AV

JAN OLOF RUDEN Henrik Hennings. Original i Det Kongelige Bibliotek

••• "FOrr I tiden spelade fOrläggaren en stor roll i en tonsättares liv. Det var I allmänhet de tryckta verken som gav de enda inkomsterna, och det var genom fOrlagskatalogerna som omvärlden fick kännedom om deras existens. Stimintäkter och Informationscentraler var ännu okända begrepp. Tonsättaren var sålunda I hOg grad beroende av sin fOrläggare och denne givetvis av sina tonsättare: av verkenevaran. Kontakterna mellan parterna blev inte sällan både täta och personliga. Det hände att de blev goda vänner, men Ibland kunde samarbetet också leda till konflikter. Det fanns decennierna kring sekelskiftet flera svenska musikförlag. De mest kända var Hirschs och Abf. Lundqvists. Där fanns också - som ännu en viktig verksamhet - den ideellt uppbyggda Musikaliska Konstföreningen, där privatpersoner och ett litet antal institutioner och sammanslutningar genom medlemsavgifer bekostade ett eller ett par tryck per år. Mätt med internationella mått var de svenska förlagen små. Desto större var framför allt de tyska. I ett mellanläge befann sig några av de danska. Att bli tryckt på ett tyskt eller annat utländskt förlag kunde då som idag ses som en stor framgång för en svensk tonsättare. Sak samma kan sägas om man fick ut sina verk på ett danskt. Det var som att ta halva steget ut i stora världen." (Bo Wallner, Wilhelm Stenhammaroch hans tid, vol 1, 381) Ett sådant var Det Nordiske Forlag. Musikavdelningens chef hette HenrikHennings. Han hade redan utgivit verk 12

av Emil Sjögren och Wilhelm Stenhammar. Bo Wallner ägnar honom hela kapitel 12 i sin stora Stenhammarbiografi. Hennings hade studerat vid musikkonservatoriet i Köpenhamn i slutet av 1860-taletmen övergick till j uridiken för att senare inträda i affärsvärlden som musikförläggare och impressario. Han var mycket uppslagsrik men lyckades inte alltid genomföra alla sina ideer. Han satt i alla fall som spindeln i nätet för både musikförlagsbranschen och när det gä11de att anordna konserter i Köpenhamn eller i Tyskland där han hade goda förbindelser. Även tyska dirigenter som Karl Muck, Arthur Niskisch och Hans Richter samt hela Berlinfilharmonin kunde han engagera för framträdanden i Köpenhamn. Men också Tor Aulin, Stenhammar och John Forsell får framträda där genom hans förmedling. Hans tilltalande väsen och öppna natur gjorde att han också blev vän med dem vars verk han förlade. I hans hem träffades konstnärer av alla slag i gemythg samvaro. Hans fru Betty var en av Köpenhamns uppburna skådespelerskor. För Hugo Alfven betydde kontakten med Henrik Hennings att han fick internationell (läs tysk) lansering och vissa inkomster för försålda exemplar. Hennings kom på besök till Alfven i Stockholm i juni 1899 och erbjöd honom kontrakt på hans andra symfoni, som just uruppförts på Kungliga Teatern med Stenhammar som dirigent. Bo Wallner kan förklara varför Hennings som inte hört verket och inte sett partituret ville förvärva rättigheterna. Det var just Stenhammar som rekommenderat symfonin. Stenhammar insåg Alfvens stora begåvning och ville hjä1pa fram honom. I kontraktet av den 10 juni 1899 upplåter Alfven för symfonin förlags

rätten och utföranderätten till Det Nordiske Forlag och förbinder sig att leverera partitur och 4-händigt klaverutdrag. Förlaget avräknar varje år före den 31 mars 50% av nettobeloppet på försålda exemplar och utföranderätter samt subförlagsrättigheter. Dessutom har Det Nordiske Forlag option på Alfveris nya verk under 5 år. Om utbetalning av minst 5000 kr sker till Alfven för ovanstående inkomster under 5 år så förlängs optionsavtalet ytterligare 5 år. Inte bara symfonin utan också Tio sånger op.4, Tvenne lyriska stemningar op.8 och Ur Lyckans visor op.9 kontrakterades och kom ut redan under 1899 medan symfonin kom från trycket först 1900. Beträffande dessa sånger ville Hennings få ett omdöme och han vände sig därför till sin vän Julius Röntgen, den


holländske pianisten och tonsättaren, som ofta var i Köpenham. Denne blev full av entuasiasm över Alfvens "fantasi och skicklighet" (brev till Hennings av den 30 augusti 1899). Hennings utgav i rask följd även fyra pianostycken: Triumfmarsch op.l0, Menuettop.2, Sorg op.14 och de viktiga Skärgårdsbilder op.17. Utgivningsåren för dessa verk var 1901-02. Före 1910, då Hennings sålde Det Nordiske Forlag/Nordisk Musikforlag till konkurrenten Wilhelm Hansen utgavs inte fler verk av Alfven. Hennings var nu inte Alfvens förste förläggare. Redan 1893 hade Elkan & Schildknecht utgivit Visa, följd av Sonat för piano och violin op.l samt Romans för violin och piano op.3 (båda 1897) plus O stode du i kylig blåst op.6 (publ 1899). Efter Hennings utgåvor kom Alfvens musik åter att bli förlagd i Sverige, först av Abf. Lundqvist och senare i allt större utsträckning av Hirsch/Gehrmans. Med Alfven stod Hennings på en vänlig men dock formell fot, vilket framgår av den brevväxling som ägde rum mellan dem åren 1900 och 1906. Hennings brev finns i Alfvens brevsamling i Uppsala universitetsbibliotek. Alfven framstår där som den som känner sig orättvist behandlad när det gäller avräkningar. Hennings svarar personligt men sakligt utifrån affärsmannens position. Det blev alltså inte de inkomster Alfven kanske hade hoppats på och Hennings hade inte avsättningsmöjlighter för de verk som Alfven visade upp enligt optionsavtalet. Det synes som om Alfven tröttnade på förbindelsen och inte visade upp fler verk efter kantaten Klockorna. Hennings ansträngde sig dock att intressera Schott i Mainz för verket, men det blev avslag. Firman Schott hade varit tveksam redan när det några år tidigare var fråga om att subförlägga Symfoni nr 2. I en avskrift av brev från Schott (i ett brev från Hennings dat 9 maj 1900) vill firman inte tillmötesgå Alfvens krav på avräkningsförfarande utan vidhåller sitt pris ett för allt. Motiveringen är att för det första är Alfven fullständingt okänd i

Tyskland och för det andra har de dirigenter som fått partituret till påseende haft "schwerwiegende Bedenken gegen den Styl der Symphonie". Om Schott i framtiden får förlägga flera verk så kunde man dock överväga att höja honoraret då. Hennings föreslår därför att Alfven antar Schotts bud (obekant vilket) i synnerhet som det har så stort värde att över huvud taget bli utgiven på en internationellt ansedd firma som Schott. Symfonin fick Hennings emellertid placerad i Köpenhamn vid ett par konserter i början av april 1901. Det var Franz Neruda som dirigerade i Musikforeningen. Turerna innan framförandet gick i lås har behandlats av Bo Wall ner i ovannämnda kapitel 12 i Stenhammarsvolymen nr 1. Redan under hösten 1899 börjar Hennings planera för ett framförande i Köpenhamn under våren 1900 med Stenhammar som dirigent. Han hade ju uruppfört verket i maj 1899. Man bestämmer sig för den 17 mars. Till detta datum gick det emellertid inte att få loss John Forsell, som Hennings vill ha som dragplåster på konserten, eftersom hans popular itet i Danmark var enorm. I början av mars blir Stenhammar sjuk varför alla hans engagemang måste senareläggas. Konsertenförskjuts till 24 november år 1900, Men inte heller detta datum fick Forsell ledigt från Stockholmsoperan. Nu börjar Franz Neruda intressera sig för verket för Musikforeningen (men Alfven vill inte ha honom utan Stenhammar). Men det blev alltså Neruda. Om honom vet Bo Wallner berätta (vol 1, s 439) att han var böhmisk cellist som i unga år bosatt sig i Köpenhamn. Han var en god dirigent och blev 1891 ledare för körsällskapet Musikförening en i Stockholm. Som kvartettspelare hade han den 30 april 1894 spelat med Alfven som primarie i Mazerska kvartettsällskapet. Om konserten berättar Alfven i memoarerna (Första satsen s. 324 ff). Han var nu 28 år, hade utlandsstipendiet på fickan, hade fått symfonin tryckt i Danmark och Tyskland. Det var anledning nog att låta mamma Lotten resa

utomlands för att vara med om det andra framförandet av symfonin. "Denna resa skulle mor aldrig glömma. Ännu under sina sista år talade hon om den som en ofattlig lyckodröm". Framförandet blev en stor framgång för Alfven. publiken applåderade, Edvard Grieg var där och "sade många vänliga ord, sådana som folk alltid säger vid dylika tillfällen". Efter konserten bjöd Musikforeningens styrelse på supe där topparna inom Köpenhamns musikvärld var inbjudna. Det hölls tal och utbringades skålar för mor Lotten och hennes sons framgång. Alfven hade alltså fått resestipendium och ämnade sig till Italien. Hans förbindelse med Henning och det tilltänkta framförandet av symfonin i Köpenhamn ledde hans tankar in på Danmark. Han kontaktade därför sin förläggare (brevsvar från denne 13/111900), blev hjärtligt emottagen i Hennings hem och fick hjälp av fru Betty att hyra rum på hotell Bellevue, Klampenborg. Hur detta gick till berättar Alfven på sitt dråpliga sätt i memoardelen Första satsen (s. 323). Av dateringar på kompositionerna kan man se att han där arbetade med Herrens bön ur Martyrerna op.15 (dec 1900jan 190 l) . Även pianostycket Sorg komponerades vid denna tid. Det är daterat Charlottenlund febr 1901 (tryckt samma år av Hennings). Kanske lika viktigt - och skickelsedigert - var att Alfven introducerades i konstnärskretsarna i Köpenhamn. Han var därför inte okänd när han senare träffade Marie Kreyer. Henne hade han sett avbildad av sin man Seren Kreyer, Danmarks i ögonblicket mest lovande målare när han besökte konstsamlingar i Köpenhamn strax efter ovannämnda konsert. ''En skönare kvinna hade jag aldrig sett, och gestaltens grace och elegans gjorde mig alldeles förhäxad".

Wilhelm Hansen Redan innan Hennings sålde sitt förlag till Wilhelm Hansen år 1910 hade detta förlag tagit ett verk av Alfven. det som sedan skulle bli en världssucce, 13


Midsommarvaka. Det utgavs i Köpenhamn och Leipzig år 1907 i form av partitur och stämmor samt 4-händigt klaverutdrag. Det är detta Alfvens brev till Stenhammar den 26/10 1906 handlar om (se Alfveniaria 1-2/92 s. 4). Hur denna kontakt gick till får visa sig senare. Sedan skulle det dröja till 1925 innan det kom en ny utgåva på Wilhelm Hansen. Det var det "vanliga" 2-händiga klaverutdraget till Midsommarvaka utfört av Eyvind Alnes. I ett brev till förlaget dat Uppsala 10 dec är Alfven nöjd med arrangemanget men inte med korrekturläsningen ..."får jag meddela, att jag tycker Alnaes har gjort det riktigt bra. Det klingar förträffligt. Dess värre har emellertid korrekturläsningen blivit på ett rent av otillständigt sätt försummad. Jag har funnit inte mindre än 28 fel, varav flera äro synnerligen svåra och vanställande" (genomslagskopia i UUB). En populariserad version av början av Midsommarvaka av Percy Fait gavs ut 1953 och vållade rabalder (se Hedwalls Alfvenmonografi s. 124). Dessförinnan hade Wilhelm Hansen givit ut ännu en svensk rapsodi, den tio år gamla Dalarapsodin för att fullfölja succen med Midsommarvaka. Detta var 1941 och det världskrig som drabbade Europa var inte just ägnat att främja spridningen. Och efter kriget var Europa sig inte längre likt. De sista Alfvenverken på Wilhelm Hansen blev två välkända stycken i arrangemang för salongsorkester och utgivna i Frankfurt a/M 1956, nämligen Vallflickans dans ur Bergakungen och Elegi ur Gustav IIAdolfsviten. •

Alfvenverk utgivna på Det Nordiske ForlagjNordisk Musikforlag (Henrik Hennings) R = J O Ruden, Hugo Alfven. Käll- och verkförteckning. Sthlm 1972 R 27. Tio sånger op.4. Khvn [1899]. Ed.nr 3805-3811,3812-3814. R 30. Tvenne lyriska stämningar op.8. Khvn [1899]. Ed.nr 3856-57 R 31. Ur Lyckansvisorop.9.Khvn [1899]. Ed.nr 3858-3860. R 28. Symfoni nr 2 op.11. Khvn &Schott [1900]. Ed.nr partitur 26854, klaverutdrag 4 händer NF 3951, Schott 26856. R 19. Triumfmarseli fpianoop. 10. Khvn [1900]. Ed.nr 3974. R 37. M enue tff piano op.2. Khvn [1901]. Ed.nr 3967. R 38. Sorgfpiano op.14. Khvn [1901]. Ed.nr 3969. R 44. Skärgårdsbilder. Tre klaverstycken op.17. Khvn [1902] Nordisk Musikforlag. Ed.nr 404 7 & Abr. Lundquist

Alfvenverk utgivnapåWilhelmHansen

R 45. Midsommarvaka op.Iv.Ktivn & Lpz.[1907].Ed;nrpartitur.13974, klaverutdrag4händer ••• 13954, .piano 2 händer Khvn192S·.Ed.nr188Jl ArrPercyFaithKhvnJ953.Förpiano Ed.nr27178,förkörav Svend> Saaby medtextavOttoLeisner,tysköversav ErnstNebhutBlandadkörEd.ur27371, manskörEcLnr27870 R 120.>Dalarapsodiop.47.Khvn1941. Ed.nr24796 R 99 .[Bergakungen] Vallflickansdans: Arr försalongsorkester.Frankfurta/M 1956. W HansenFF36 (W HOrchestermusik.54).TillsammansmedElegiur GustavIIAdolf

Att tillägga är att Alfven i oktober 1923 tilldelades Wilhelm Hansens legat

Alfven. Fini Henriques och Johan Halvorsen vid den skandinaviska konserten 1918. (se sid 7). Foto i Leksands kulturhus

14


Alfvens val av texter på danska A V JAN OLOF RUDtN

• •• Man kunde tycka att Alfven med sina danska förbindelser och med sin danska hustru Maria skulle välja att tonsätta danska texter. Tre verk har dansk text, vilket kan synas magen. Marias s;Jnger (1903-04) till texter av Emil Aarestrup, Stemning (1938) till text av Jens Peter Jacobsen och Saa tag mit Hjerte (1946) av Tove Ditlevsen. Bland Alfvens originalkompositioner förekommer för övrigt endast två på tyska och två aven rysk författare i svensk översättning - och dessutom inom samma pärmar: Tio sångeropA, h 1. Däremot finns inga norska textförfat tare bland Alfveris vokalmusik och de från Finland är svenskspråkiga. Det är alltså ett helt tydligt val av svenskan som språk i vokalverk - låt vara en nästan obegriplig svenska i vissa dalavisor. I denna belysning är tre verk på danska alltså anmärkningsvärt mycket. Låt oss därför titta närmare på dem. Titeln Marias sånger pekar entydigt på Marie Kroyer, föremål för Hugos förälskelse just när de fyra sångerna tillkom. De är daterade Skagen juli 1903 och november 1904. Det var Marie som satte Emil Aarestrups Samlede Digte i dess nya utgåva, Köpenhamn 1899 i händerna på Hugo. Detta framgår av påskriften "Til Hugo fra Maria" i det exemplar som alltjämt finns på Alfvengården. Tibble. Bandet har guldsnitt och är bundet i ett blommönstrat tyg band. Under rubriken "Erotiske situationer" återfinns de fyra korta dikter, som passar in på de bådas livssituation och sinnesstämning.

Av de fyra sångerna tillkom "Ved Huset" under Alfveris sommaruppehåll på Skagen 1903 medan de övriga tre med titlarna "Det Overstaaede, Blikket, Angst" är daterade 24-27 november påföljande år. Alla fyra trycktes 1906 av Abr. Lundquist i Stockholm. Sedan skulle det dröja till december 1938, året innan Alfven gick i pension innan han i sin tjänstebostad i Uppsala tonsatte J P Jacobsens dikt Stemning "Alle de voksende Skygger" för blandad kör och manskör (och så småningom även för stråkorkester). Den dikten är idag mer bekant genom PetersonBergers körsång från 1891 (i Album. 8 sånger op.ll). Alfvens körsånger utkom redan påföljande år på Gehrmans förlag, som från mitten av 30-talet blev Alfvens förläggare framför andra. Anledningen till denna komposition kunde vara den förestående "avskedsturnen" för Alfven som OD-dirigent den 11-22 januari 1939, den som gick till Västmanland, Värmland och Dalsland, mitt under kriget. Men det första framförandet är inte belagt förrän i maj 1941,avODunder Alfverts ledning. Det var alltså inte fråga om något avsked för Alfven. Han blev kvar som ordinarie dirigent för OD ända till 19.:17. Den tredje kompositionen, slutligen, den kända solosången Saa tag mit Hjerte till text af Tove Ditlevsen komponerades i Alfvengården. Tibble "till min älskade Musse på Karin-dagen den 2 augusti 1946". Det var den åldrade tonsättarens namnsdagshyllning till sin andra fru, Carin, som han hade gift sig med i augusti 1936 sedan skilsmässan från Maria strax innan blivit klar. Justpå

namnsdagen framfördes den rykande färska kompositionen av vännen Runar Bränning i makarnas hem. Som kuriositet kan nämnas, att Alfven tydligen eftersträvade briljans. Under arbetets gång transponerades den två gånger en halvton uppåt: kompositionsskissen står i Dess-dur, den första renskriften i D-dur och den version som framfördes i Essdur, som också var den som trycktes av Gehrmans (först 1949). •

Stemning . Stimmung. Stämning. LP.Jacobstn.

Hugo

Alfvim.

en - som paa Iftm-mo-Ien ttil-llI1mtllfl

--===::

,

ly ~ ser leura -tet ly - ser

C~tl"'~ A.·R.Carl -..

r en

etn en

ten. I

r-r r il?'

Stjer - ne

see

Stern

so

s\iiir - na

Muil<flhiog.Stod.holm.

Rim

~

~

~

steaa- len - de slrall-ie1Id und sÅ strå - lan - de

"tY

rem,

,:::=;==-

C. a .• 010

15

- md


Medlemsmötet den 23 maj blev en strålande dag i Roslagens famn. Ett 20-tal intresserade från Hugo Alfvensällskapet och Norrtälje kam marm usikfestivals vänner kunde på Svartnö lyssna till Åke Södermans beskrivning av det bröllop som Alfven säger sig ha hämtat inspiration ifrån till Midsommarvaka. Vi satt på backen utanför Lars Olssons hus, där bröllopet hade utspelat sig. I det huset hade dessutom August Söderman bott några somrar före Alfven. Det var Alfvens fiollärare Lars Zetterqvist som rekommenderat stället. De som vigdes var Leonard och husets dotter Augusta. Och bröllopet skedde 1901 och inte alls 1894, så avståndet till Midsommarvakas tillkomst var inte så långt. A v Alfvens daterade kompositioner framgår att han höll till på Alsvik i augusti-september 190 l. Det var enligt Åke Söderman (som inte är släkt med August) Pell-Pers Jan som spelade på bröllopet och det var Leonards syster Anna som följde Hugo till båthuset och fick lida spe för detta. Alfven använde ju de låtar han upptecknat 1894 som material till Midsommarvaka. Erhard Lännman som trallade låtarna för honom var båtsmansson från Grovstanäs, född 1870. Nu fick vi lyssna på dem på platsen framförda av Robert Persson.

16

Ovan: Lillstugan, där vigseln ägde rum Nedan: Robert Persson spelade de låtar Hugo Alfven upptecknade på Harängen 1894 efter Erhard Lännman. Lars Olssons hus, Svartnö


Därefter tog vi oss till Åsättra brygga för färd med taxibåt till Edö Ö, den ö som mamma Lotten Alfven tillsammans med bröderna David och Andrew köpte till sin son /bror Gösta som där bedrev ekologiskt jordbruk innan detta begrepp var uppfunnet. Han stannade på ön till 1912, då han blev lärare på Adelsnäs handelsträdgård. Lotten flyttade ut till ön sedan hon sålt mjölkbutiken och lämnat lägenheten på Engelbrektsgatan. Hugo tillbrakte åtminstone sommaren 1908 på ön och fortsatte att komma på besök, någon gång som strandhugg från Zorns båt. Genom tillmötesgående av familjerna Palmstierna som nu äger ön fick vi ta del av Alfvenminnen och även bese de många boningshusen, i vilka även hänger kopierade konstverk som Hugo målade under sin studietid för konstnärerna Hesselbom och Törnå, I Mellanstugan finns en öppen spis som Maria designade som kopia aven spis på Skagen. Vi fick också lyssna till Lennart Bagger-Sjöbäck som kåserade runt tillkomsten av Roslagsvår med utgångspunkt från sin artikel i Norrtälje tidningar julen 1976 (jfr även Alfvenlana 1/91 s 11). Slutligen skall inte förglömmas den delikata lax som serverades med vårens fräscha tillbehör. Allt som allt blev detta en minnesvärd dag för deltagarna. •

Lennart Bagger-Sjöbäck kåserar omkring Roslagsvår Gunnel Alfven-Palmstierna berättar om familjen Alfvens tillvaro på Edö Ö Gösta Alfvens hönshus nu ombyggt till sommarstuga

Foto: AIRI CHRISTOFFERSON

17


Berättade Alfven skröna om sin Midsommarvaka? AV SETH KARLSSON

••• Denna artikel, som var InfOrd I Dalarnas Tidning den 30 juni 1992 har Alfveniana fått tillstånd att trycka av. Hugo Alfvens Midsommarvaka är det mest spelade svenska orkesterstycket ute i världen. Tonsättaren har med färgrika ord beskrivit den sommarfest som han vill skildra i sin musik. I många sammanhang har han berättat om bröllopet på Svartnö i Roslagens skärgård, där han enligt egen uppgift fick iden till sin första orkesterrapsodi. Men är det en skröna, som Alfven kokat ihop? Runt en kärna av sanning innehåller nämligen berättelsen mängder av uppgifter, som inte kan vara trovärdiga. Alfvenexperten Edith Westergaard, som förra hösten förde tidningens resegrupp till en fascinerande upplevelse i det "Törnrosakrypin" på Skagen, där tonsättaren skrev sin rapsodi 1903, har nyligen lotsat en liknande grupp till Lars Olssons gård på Svartnö, där iden till rapsodin enligt Alfven väcktes vid ett upphetsande tredagarsbröllop i oktober 1894. - Nej säger fru Gertrud Axelsson, 85, bröllopet mellan Lars Olssons dotter Augusta och Leonard ägde rum på sommaren 1901. Gertrud Axelsson, en frejdig och livfull dam, kom som 16-årig flicka till Svartnö 1924 och gifte sig med ett barnbarn till Lars Olsson. Hon bor nu i den "lillastuga" , som Alfven beskriver som vigselIokaI. Bröllopsfesten ägde därefter rum i storstugan, där tonsättaren bodde under somrarna 1892-93 och där tidigare August Söderman bott och bl a komponerat Ett bondbröllop. 18

Lantbruk slut Nu ägs gården på Svartnö av fru Gertruds dotter Eva Axelsson och maken Bengt Djurberg. Något lantbruk lönar sig inte längre. Båda makarna har arbeten i Norrtälje, som de pendlar till dagligen med bil. Bengt har sin egen kulturella bakgrund, som han erhållit utmärkelse för. Han är nämigen född och uppvuxen i Bergshamra vid den byggnadsminnesförklarade Moragården, en parstuga med utsökta "dalmålningar", från ett bröllop 1811. Ingen vet vem som målat väggbildema. Länge trodde man, att det var en dräng från Mora. Men efter kontroll bl a i Rättvik har Norrtälje hembygdsförenings ordförande Åke Söderman kommit fram till slutsatsen, att upphovsmannen måste vara någon målare från bygden.

Sommarparadis Men vad är sanning om bakgrunden till Hugo Alfvens Midsommarvaka? Klart är att den blivande tonsättaren anställdes som violinist i hovkapellet 1890. Där träffade han den då 30-årige stråkmusikem Lars Zetterquist, som med tiden skulle bli legendarisk. Alfven blev mästarens elev. Och när Zetterquist omsider som pensionär bosatte sig i Arvika, blev han även fiollärare för Lille Bror Söderlundh. Det var Zetterquist, som lockade Alfven till sommarparadiset Svartnö. Och som även ordnade, att han fick bo ett par somrar hos Lars Olsson. Med ideerna till Midsommarvaka kan det vara så, att

Alfven redan tidigt fick uppleva ett bröllop på ön och därmed sög i sig folklåtar, som han tecknade upp efter en ung bonddräng, Erhard Lännman. Då kan tonsättarens egna uppgifter stämma, att han gått och burit på ideerna till rapsodin under tio år fram till 1903. Alfven var som bekant en duktig berättare med ett blomsterrikt språk. Och det är troligt, att han ansåg att hans historia blev bättre genom att blanda samman fantasi och verklighet. Sådant är han ju inte ensam om. Goethe skrev Dichtung und Wahrheit, dikt och sanning. Geijer gjorde lika. Och Selma Lagerlöf skrev en dagbok, som i stor utsträckning är dikt.

Bara sjOvägen När Gertrud Axelsson kom till Svartnö, fanns bara sjövägen. Bron mot Furusund byggdes först 1945. Ångbåt var i trafik. Det gick bra att leva på ön. För ungdom förekom dans på logar. Vid bröllopsfester gick det säkert i stora drag till som Alfven beskriver. Spelmännen var emellertid inte alls så fulla, som Alfven påstår, vid Lars Olssons dotters bröllop. Det vet de nuvarande ägarna på gården. Och den flicka, som Alfven säger sig ha uppvaktat vid det berörda tillfället, lär ha gått ett helt liv i grämelse över berättelsen. Inte heller i det fallet stämmer verkligheten med den fantasifulle musikerns uppgifter. Men Midsommarvaka tjusar en hel värld. Rapsodin lever vidare och är inte alls beroende av, om tillkomsthistorien är sann eller inte.


Hugo Alfven: Svensk rapsodi nr 3 (Dalarapsodi) op.47 ; Symfoni nr 3, E-dur, op.23; Svit ur Den förlorade sonen. Stockholms filharmoniska orkester, dirigent Neeme Järvi. BIS CD-455. DDD. I Neeme Järvis Alfvenserie med Stockholmsfilharmonikerna framstår denna skiva som den hittills mest lyckade. Den kontrastfritt positiva, glädjefyllda och kanske mera rapsodiska tredje symfonin tyngs inte av några symfoniska komplikationer (vilket inte innebär att partituret saknar finesser, tvärtom), musiken flödar fritt och genomsyras av den intensiva lycka upphovsmannen upplevde i Italien tillsammans med sin nyvunna förälskelse Maria Kröyer. Nästan fyrtio år tidigare (1950) spelade tonsättaren själv in symfonin med "samma" orkester,dåkalladStockholms

Konsertförenings orkester, i en inspelning som också återutgivits på LP. Tyvärr utfaller jämförelsen härmed inte till Järvis fördel, den överlägsna ljudtekniken till trots. (Inte heller Grevillius stereoversion från 1964 når upp till Alfvens egen, självklara utläggning av partituret.) Järvi känns baktung och bullrig med sin stora, tyska klang medan Alfven själv är nästan osannolikt temperamentsfull i sina fulminanta ansatser och sin slanka, nordiska transparens. Genomgående snabbare tempi gör att Alfvens egen version av verket blir drygt sju minuter kortare!

Gösta Norell: Wilhelm Peterson-Berger och dikten. 1. En konstnersstuoie. Arboga, Norrlandsförlaget 1991. 200 s Till de mera påfallande olikheterna mellan t ex Hugo Alfven och Wilhelm Peterson- Berger hör deras diametralt motsatta attityder inför kulturfilosofiska spörsmål. Lika angelägen som P-B var om att i ord utforska musikens förutsättningar, relationer till andra konstarter och sin egen omgivning, lika ointresserad tycks Alfven ha varit av dylikt. Den mångsidige P-B kunde däremot inte verka utan ordet, och på sitt sätt var han en verbal virtuos vars verksamhet inte bara kom att tjäna de ädla syften han gjort till sina utan också åstadkom talrika konflikter, till sist rentav hans egen ensamhet och isolering. Den mångsidigt initierade Gösta Norell (f 1924) har gett sin bok undertiteln "En konstnärsstudie" och antyder väl därmed att boken handlar om mera än enbart tonsättaren och/eller diktaren P- B - att summan är förmer än delarna. I sin strävan efter att meddela allt han vill ha sagt blir Norell gärna ordrik och uttrycker sig i ett associativt bildspråk som ofta är träffande men inte alltid självklart eller entydigt. Boken är nu inte enbart en systematisk genomgång och försök till analys av PB:s mer eller mindre skönlitterärt tänkta

texter; Norell står också för sina egna stundom kontroversiella åsikter och sticker inte under stol med sin personliga sympati med mycket av P-B:s ideella strävanden. Hit hör ideerna om "sirensång/sömnmotiv" som uttryckförpassivitet och fördumning och dess nutida motsvarighet i popmusik och andra importerade genrer. Resultatet blir en tilltalande personlig hybrid av stridsskrift och analytisk framställning, som är läsvärd men ofta måste ifrågasättas eller avkrävas ytterligare preciseringar. NorelIs tålmodiga analyser av P-B:s inte sällan symboltyngda och överlastade texter är ingående och ofta fyndiga i sina iakttagelser, insatta som de är i ett idag inte alltid självklart idesammanhang. Särskilt grundligt penetrerar han de komplicerade relationerna mellan ord och ton; i åtskilligt är han f ö mycket kritisk och dömer t ex till stora delar ut P-B:s poetiska alster i litterärt hänseende. Norells egen prosa är ingalunda lättforcerad, hans disposition av det enorma materialet inte heller helt överskådlig, men finns intresset för ämnet är hans iakttagelser både relevanta och originella. De vittnar om djupt inkännande

Dalarapsodin spelades in av Alfven redan 1940, då med Stockholms Radioorkester. Ä ven här gäller att tonsättaren är snabbare och rättframmare, samtidigt som fraseringen av de subtila blåsarsolona på en gång känns genuinare och innerligare. Ett rustikt framförande av sviten ur balettmusiken till Den förlorade sonen avrundar skivan, som främst anbefalls dem som vill ha tekniskt toppmoderna inspelningar av de tre verken. I Järvis Alfvenserie är detta hans kanske starkaste bidrag. JAN KASK sympati och om en på djup förtrogenhet med besläktade konstarter baserad förmåga att ta fenomenet P-B på djupare allvar än vad som hittills har varit brukligt. Förtjänsten att ha pekat på värdefulla enskildheter i denna ofta motsägelsefulla komplexitet är Gösta Norells. I ett land med en mera vital kulturtradition skulle han inte'få stå oemotsagd, men risken är nog att så blir fallet. Hans försök till äreräddning av P-B i stort övertygar knappast den redan tvivlande, men torde vinna stor sympati hos många av P-B:s beundrare. En mycket norellsk sammanfattning av rönen lyder sålunda: " Det är i denna egendomliga utveckling man måste söka något mer än ett personligt misslyckande i P-B:s öde. Man måste söka det i en hel miljö, en kulturdynamiskt underhållen fientlighet til/le ideal, som för P-B stod som de högsta ända från början. Det blev för honom en bjudande plikt att rädda denna ljusa glänta av livet över till sin musik i trots mot det han uppfattade som en av falska ideal förpestad " djupkultur" . Han vill gå oskadd genom kulturlivet. Är det dårfor han inte heller förmår at pejla djupet av dess fördärv med sin musiktalang?" JAN KASK 19


Torbjörn Iwan Lundquist Alfvenpristagare 1992 Tonsättaren Torbjörn Iwan Lundquist mottog Hugo Alfven Fondens pris på 75 ()()()kr och guldmedalj "för sin rika tonsättargärning med ideell och naturlyrisk förankring". Torbjörn Iwan Lundquist som är född på Söder 1920 har tidigt kommit att älska den svenska naturen och har genom sin far blivit bekant med den norrländska folkmusiken. Titlar som Våraning, Landskap, Arktis, Vindkraft, Målarkvartett är naturinspirerade. Hans engagement kommer till synes i mer viljeinriktad form som Sinfonia ecologica (nr 4) för en bättre natur och Symfoni nr7 "In memoriam Raoul Wallenberg, Folke Bernadotte och Dag Hammarskjöld" för en bättre värld. Huvudlinjen i hans skapande är den symfoniska med åtta symfonier och flera stråkkvartetter som resultat. Ä ven om han kom i kontakt med jämnåriga tonsättare i den s.k. Måndagsgruppen gick han sin egen väg med ett tonspråk som bygger mera på associativa element i melodik, harmonik och rytm än på tolvtonstekniken, som då var stilbildande. Torbjörn Iwan Lundquist har alltid haft åhörarna i tankarna när han komponerat och därigenom skrivit "lyssnarvänlig" musik. För accordeonspelare är Torbjörn Iwan Lundquist ett namn som är känt internationellt och så är även fallet för hornister genom verket Sea-room. För den bredare allmänheten är han känd genom den tredje symfonin. För en något äldre publik är han den som gjorde musiken till filmerna Änglar finns dom? Nils Holgerssons underbara resa och Gösta Berlings saga.

20

Ett olägligt ryggskott tillät inte tonsättaren att personligen ta emot priset. Hugo Alfven Fondens ordförande Gunnar Petri fick vid ceremonin den 3 juli under Alfvendagen i Tibble överlämna priset till Stefan Parkman i tonsättarens ställe. Stefan Parkman dirigerade Uppsala Akademiska Kammarkör som vid detta tillfälle framförde vidstående program. JOR

Torbjörn Iwan Lundquist. Foto Marianne Lagergren Uppsala Akademiska Kammarkör var "husband" på Alfvendagen i Tibble.

Program UAK Alfvendagen Wilhelm Peterson-Berger: Dansvisa ur operan Ran -Sommarkväll-Dans!

ropte felan

Hilding Rosenberg : Kärleksvisa Knut Håkanson: Brusala Erik Blomberg: Längtan heter min arvedel Torbjörn IwanLundquist: Vårvisa - Fröjdefullt sjunga de fåglar små- Vår- ochdårvisa Hugo Alfven. Anders han varen hurtiger dräng -Dalvisa- Minfödelsedag-Midsommar i Leksand


En kvinna mellan två man - konstnarsparet Kr"yer och Hugo Alfven af den tidligere museumsleder på Skagens Museum, dr. phil Knud Voss Det blev Knud Voss/ svanesang som skribent. Han nåede end ikke at se bogen i boglademe, idet han dede 26. oktober 1991 få uger fer udgivelsen. Forfatteren indleder bogen med at filosofere over Skagens natur, lysets, havets, stormens, somrnervarmens og vinterkuldens indflydelse på "umgänget mellan man och kvinna: det erotiska begäret, som här uppe kan bryta ut med våldsam verkan". For at lagge distance til dette trolderi nrevner han ikke sig selv , men regteskabsdramaerne hos Stuckenbergs, Anchers, Drachmanns og sidst og mest Krayers. l 1888 medte Kreyer for alvor den 16 är yngre Marie Triepcke i Paris, hvor han ferste gang havde udstillet på Salonen i 1878. De kendte hinanden, fordi Marie havde fået privatundervisning i 1880'eme i maleri af Kreyer. Voss anerkender, at hun havde "en ganska fin talang, som kom hennes färgsättning, landskapsskildring och bildkomposition till godo". Og han nrevner hendes vemodige selvportnet fra bryllupsåret 1889 og undlader ikke at antyde, at hun nok ikke var alen e om at male det! De seneste års forskning i Maries lille produktion som maler lader ingen tvivl tilbage om autenticiteten af de signerede billeder. Voss omtaler desuden feljagtigt, at hun tidligere havde veret elev af

den fremragende maler Bertha Wegmann, skont dette forhengst er rettet. Det var i 1880' erne vanskeligt for kvinder at få en ordentlig uddannelse som kunstner , derfor spurgte hun den eldre kollega til råds. Marie og P.S. Kreyer slog sig ned på Skagen, hvor opmairksomhed og misundelse fulgte parret til deres store irritation. Det forstyrrede dog ikke Krayers maleri, for han malede flere hovedvrerker i 90'erne - ofte med den vemodigt skuende Marie som model. Men for Marie gik det tungere med maleriet, og Voss fremhrever hendes svage nerver og hyppige hovedsmerter, der tvang hende til sengs ind imellem festerne med kunstnervenneme. På bryllupsrejsen til Syditalien i 1890-91 havde hun pådraget sig tyfus, som svaikkede hendes helbred resten af livet. l 1895 venter hun barn, hvilket bekymrer hende yderligere, da hun havde venner sig til tanken om, at de ville forblive barnlöse. Voss glemmer at fortaille, at Kreyer fer brylluppet af syfiliseksperten, videnskabsmanden Rudolph Bergh, var erklreret helbredt for "den galante syge". Hendes bekymring var ikke grundles. men snarere en forudanelse om merke tider. Voss meddeler derimod, at familien igen skulle flytte bopeel ligesom i Kebenhavn. Nu rykkede de fra deres lejede bolig i Vesterby på Skagen ind i et andet hus i Skagens Plantage. På Maries krav skulle huset rendres både udvendigt og indvendigt. Ikke et ord om,athun varen kapacitet på boligindretningens område med et dybtgående

kendskab til den engelske "Arts and Crafts Movement" , som var banebrydende inden for boligkulturen. En parallel fandt man i Skandi navien kun hos Karin og Carl Larsson i Sundbom. Kroyer fulgte med stor entusiasme sin kone i indretningen af hjemmet med tegninger af detaljer, der skulle gere huset til et elegant og hyggeligt samlingssted for venneme. l Voss' version af tegtcskabct finder man blot "Hennes ständigt tilltagande rastlöshet undergrävde begripligt nog samlivet mellan makarna". På side 27 falder Voss' utvetydige dom over Marie i serdeleshed -og tiltnekkende kvinderialmindelighed: "För henne kretsade förhållandet mest kring henne själ v, vilket samtidtigt inte hindrade att berömda män för jämnan skulle bekräfta hennes skönhet för henne. För det ändamålet var maken ett utomordentligt redskap, bättre än vad som senare blev fallet med Hugo Alfven. en erotisk vindflöjel som i mänskligtavseende skulle bli en bekantskap som skulle stå henne dyrt. Det är anmärkningsvärt att Kreyer och hon gifte sig efter ett par månaders förlovning, men att hon till en början var ovillig att ingå äktenskap m ed kompositören. l sitt förhållande till män var Marie som kvinnor så ofta är - en gåtfull paradox". Havde Knud Voss Iest hele den korrespondance, Marie forte fra sin pure ungdom i 1885 med sin naire veninde og eneste virkeligt fortrolige, malerinden Agnes Slott-

underforsrået madonna skege, som han ensker at fremstille hende som. Han ville have opdaget, at Marie var et sanddrueligt menneske, der hele livet bekymrede sig om og bestnebte sig på forst og fremmest at skabe en smuk tilvrerelse for sine regtern rend og bom - men kom til kort. Til gengreld havde omgivelseme - isar Kroyer - stort udbytte af hendes udtalte forståelse for restetik og skenhed. Korrespondancen viser tillige, at hun i modsretning til Agnes Slott -Moller manglede selvtillid, nog et ingen af a.gtemaindene orkede at hjelpe hende med at få, så hun også selv kunne slå igennom som udevende kunstner. l virkeligheden blev hun et offer for to selvoptagede kunstnere, der ligesom Voss fandt henne gådefuld - og der standsede deres hengivenhed for hende. År 1900 blev Kreyer for alvor syg for ferste gang og måtte indlieges på Middelfart Sindssygehospital med depression og svere hallucinationer. Den hjemebeuendelse, nedarvet eller en felge af syfilis' en der skulle gere det af med ham i 1909, slog ud i lys lue. Lreseren må uvilkärligt sperge sig selv, om der havde veret forlobere til anfaldene, og hvad der egentlig var grunden til Maries vemod og hovedpiner. Dette springer Knud Voss let og elegant over. Knud Voss anskuer ikke . personeme og deres kunst ud fra kunsthistorikerens synsvinkel. Derimod har han folel-

M0ller, der dede i 1937, kunne hans bog ikke vere skrevet. Og Marie havde ikke veret det gådefulde paradox,

sesmessigt engageret sig med sarlig sympati for Kreyer og Alfven. hvad titlen på bogen allerede indicerer. Alfven 21


erkendte selv, at han havde en karakterbrist, som Voss kun kendte alt for god t selv, og derfor let tilgiver, se citat s. 44-45 " ...ett karaktärsfel, som jag förgäves sökte övervinna och tygla. Det blev visserligen en allt ymnigare överflödande inspirationskälla, men å andra sidan vållade det mig ofta stora obehag och drev mig in i besvärliga situationer, som jag ibland hade all möda i världen att klara mig ur. Detta karaktärsfel var, att jag inte kunde stå emot kvinnlig skönhet och tjusningskraft, förälskelsens guldskimrande poesi. Det var inte en viss bestämd kvinna jag älskade och förblev trogen, utan det var kvinnan, könet, i alla dess skiftande förtrollande uppenbarelser, jag älskade". For at gere en lang historie kort: Marie forlod sin syge mand til fordel for den fem år yngre svenske komposi törog de levede ulykkeligt til regteskabets opher i 1936. Knud Voss' udlaigning af dramaerne omkring Marie er en velskrevet bog, som nok er verd at hese for sin egen skyld. Hans fascination af Marie er ligeså stor som Kreyers og Alfvens, og ligesom de to betragter han hende snarere som muse, som kensobjekt og som femme fatale og ikke som et menneskeligt vesen, Dermed berer han ved til de mange myter, der opstod omkring hende. De sidste års litteratur og forskning omkring personerne, der tilherte Skagenskolonien, har ellers tilstnebt at komme myterne tillivs og afdekke menneskene bag. LISE SV ANHOLM

22

Interiörer ur ett äktenskap: Hugo Alfven och Marie Krgyer Agnes og Marie. Breve mellem Agnes Slott-Moller og Marie Kroyer 1885-1937. Ved Lise Svanholm. 298 s. Gyldendal, Kobenhavn 1991.

Att äktenskapet mellan Hugo Alfven och Mariekroyer inte var särskilt lyckligt är allmänt bekant, men först med den nyligen utgivna korrespondensen mellan Maries livslånga väninna, konstnärinnan Agnes Slott -Moller och henne får vi ganska närgångna inblickar i förhållandet, oftast en passant men ibland med desto större skärpa. Lise Svanholms utgåva av breven frånåren 1885-1937,enbrevsamling mottagen från Agnes dotter L ykkes dödsbo oc h numera deponerad i Det Kgl Bibliotek i Köpenhamn, är oundgänglig som korrektiv till Alfveris egna opulenta memoarer. Nu är Hugo Alfven självfallet inte huvudperson i breven, som sammantagna ger en mycket intressant och historiskt sammanhängade inblick i betingelserna för två ovanligt självständiga och viljestarka kvinnor, som båda i hög grad och på olika sätt valde att utmana konventionen. Tidens danska konstliv står naturligtvis länge i centrum; "Sverrig" står i jämförelse härmed inte för särskilt

Mcrru:

Krover.

mycket positivt, och breven blir till stora delar från Maries sida snart en litania över hennes missnöje med Sverige och vivören Alfven. som framställs i direkt osympatisk dager. Den tidiga, stormande kärleken frän tiden då de träffas i Italien 1901 finns här knappast alls dokumenterad annat än indirekt i anslutning till den svåra och utdragna skilsmässan från Seren Kreyer och dottern Vibeke. Maries redan före giftermålet uttalade betänkligheter inför det nya äktenskapet kom uppenbarligen att infrias med råge. Hon vantrivs alltmer i Sverige, med miljön, språket och kylan utan att därför kunna återvända till Danmark annat än för korta perioder. Hon avled ensam i Stockholm 1940 och begravdes på samma kyrkogård i Leksand som Alfven tjugo år senare. Några av breven - ett redan från vintern 1908 - är oerhört personliga och uppriktiga själsbikter som obarmhärtigt avslöjar avgrunderna mellan Marie och Hugo.

Unudomsfo

Stundom ges även inblickar i Alfveris skapande och kompositionsarbete, men mycket sporadiskt och utan attegentligen tillföra något nytt. U tgåvans värde ligger i stället i speglingen aven kompliceradrelation och ettolyckligtlivsöde. Köpenhamns enligt mänga ögonvittnen "vackraste kvinna" levde uppenbarligen oerhört ensam också i relationen med Hugo Alfven. och detta längt innan skilsmässan och de uppsli tande processerna på 1930talet. Trots att Alfven i så hög grad dominerade hennes liv saknas han märkligt nog (liksom Kreyer) i bokens eljest mycket digra personregister. Är detta en medveten lapsus eller är det makternas spel som fortfarande gäckar denna på ytan så glänsande, bakom kulisserna så olyckliga relation?

JAN KASK


FRÅN FÖRENINGSSTÄMMAN Föreningsstämman hölls på Edö Ö den 23 maj 1992.7 medlemmar var närvarande. Balansräkningen fastställdes trots förlust på kr 5 629,29 eftersom Hugo Alfven Fonden ser välvilligt på verksamheten. Styrelsen beviljades ansvarsfrihet för det gångna verksamhetsåret. Styrelsen omvaldes i sin helhet med Hans Nordmark som ordförande. Som revisorer valdes Sven Wilson (omval) och Margit Hellman (nyval i stället för Gunnar Petri som avsagt sig). Medlemsavgiften för 1993 fastställdes till oförändrade 100 kr. Orienterade sekreteraren Ruden om styrelsens målsättning för 1992: att fördubbla medlemsantalet (nu ca 90), att anordna en medlemsaktivitet före jul och att utge tre nummer av Alfveniaria.

ALFVENAFTON·ISTOCKHOLMS

KONSERTHUS>DEN16DECEMBER

Hugo Alfvensällskapet inbjuder till höstens Alfvenafton i Stockholms konserthus i samarbete med Norrtälje kammarmusikfestivals Vänner onsdagen den 16 december 1992 kl 1800. Program Kl 1800.; 1845 i Griinewaldsalen. Tonsättaren och Alfvenkännaren Le nnartH edwall berättar om och kring Hugo Alfven och särskilt om hans 5:e symfoni. Kl 1930 Ordinarie onsdagskonsert med Filharmoniska orkestern. Den spelar Crusells Klarinettkonsert med HåkanRosengren som solist och Hugo Alfvens Symfoni nr 5 a-moll. Dirigent är Neeme Järvi.Alfvenpristagare 1991. Missa inte dettatillfälleatt bekanta dig med ett sällan hört och inte helt oproblematiskt verk! Boka biljett till konserten hos Alfvensällskapetssekreterare Jan Olof'Ruden, tel 08783 ·88 ·58 eller .hos Norrtäljekammarmusikfestivalsvännersklubbmästare Airi Christofferson, tel 0176-10137 senast den 5 december Vi hard l biljetter 90:(främre parkett) och 9biljetterc:a 125:- (balkong). Förtäring före konserten i Konsertbuskafeet eller i pauserna i Konserthuset. EntreavgifttillLennart Hedwalls föredraga 25:- betalas vid ingången Arrangemanget sker i samarbete med Filharmonins Vänner. Välkomna!

a

Lennart Hedwall

Kom med iHugoAlfvensällskapet! Föreningen Hugo Alfvensällskapet bildades den 11 juni 1990. Föreningen skall verka för att främja kännedomen om Hugo Alfveris musik och gärning och står öppen för alla mot erläggande av medlemsavgift. Föreningens säte är i

Stockholm men Dalarna, skärgården, Uppsala och orter i utlandet är naturliga replipunkter. Intresseområden är folkmusik, symfonisk musik, körmusik, solosånger, akvarellmåleri. fotografi, hembygdsrörelsen m m allt i överens-

stämmelse med Hugo Alfvens verksamhet. Årsavgiften för 1993 är 100:- Insättes på postgiro 42 88 52-8.

23


22/10 Körsånger London, Eric Ericsons kammarkör, dir Eric Ericson 16/12 Symfoni nr 5 Stockholm, Filharmonikerna, dir Neeme Järvi

8/5 25/6 27/6

3n 4n

lOn 6/8 8/8 12/8

18/8 22/8

Midsommarvaka - Symfoni nr 4 Buenos Aires, Radio Clasica Midsommarvaka Göteborg. Symfonikerna, dir Jun'ichi Hirokami Midsommarvaka Köpenhamn (Tivoli), Göteborgs symfoniker, dir Jun' ichi Hirokami Anders han var en hurtiger dräng - Dalvisa - Min födelsedag - Midsommar i Leksand Alfvengården. Tibble, Uppsala akademiska kammar kör, dir Stefan Parkman Jag längtar dig - Skogen sover - Du är stilla ro Vaggsång - Sommardofter - Ur Marias sånger Skärgårds bilder - Gånglåt Musik vid Siljan, Leksand, Margareta Jonth och Ker stin Åberg Festmusik op.25 Buenos Aires, Radio Clasica En skärgårdssägen Stockholm, Filharmonikerna, dir Okko Kamu Dalarapsodi Buenos Aires, Radio Clasica Midsommarvaka Stockholm, Gustav Adolfs torg (Stockholm Water Festival), Filharmonikerna, dir Nicholas Cleobery Midsommarvaka Eutin, Göteborgs symfoniker, dir Neeme Järvi Midsommarvaka Sevilla (Världsutställningen), Göteborgs symfoniker, dir Neeme Järvi

27/8-1/9 Folkvisearrangemang Matteus kör på turne i Frankrike, Le Creusot 13/9 Midsommervaka Buenos Aires, Radio Clasica 29/9 Skärgårds bilder Radiohuset, Studio 2. Lars Roos 1/10 Vallflickans dans. Arr f flöjt och blåsorkester Göteborg, Stenhammarsalen, Göran Marcusson, GöteborgsMusiken 18/10 Pojken och trollen. Balett med musik ur Bergakungen, Den förlorade sonen, Midsommarvaka av Eileen Jo nes. Göteborg, Rostrum, Stora Teaterns balettelevskola

1993 10-11/3 En skärgårdssägen Stockholm, Filharmonikerna, dir Niklas Willen 20/3 Vallflickans dans ur Bergakungen Stockholm, Filharmonikerna, dir James DePriest

II n s pelninqar Ur Den förlorade sonen. Fusion CD 107 Mans kvinna/En bygdesaga - Synnöve Solbakken. Sterling CSD 1012-2 Midsommarvaka

f blåsorkester. Spår TMCD-16

Sveriges flagga - Uti vår hage f röst och orkester. SnowDisc 9101

I Manskörsångare! I I Har ni sjungit Tattare-Emma? I Varför inte pröva: Köp 30 ex för 30 kr + moms och porto hos Svensk Musik. Tel 08-783 88 00

Tattare-Emma

f hAr

d;;

,---;=;=;= .r-v-~ r a

svartscrndi1

'r~~*'f

V

if

~' cr'Jc.

v" ptU"O

t

"

o

n ii tt e r a ~

•.

~ ,;

~P'U'(}

-

-

I -

I

underlit

,.

da,att I

, f

en

l,än9tar ,

f

ätter" r-.

,~~ V ,,--r--~

~,

a, II

längtar,' I

~

,-,: >

i,

-

.

ri längtar,

,~! •

-

;','.:f{i7.,;'

I .Ä

~

;'

rror-':f5U

'.i) ." ~ ..\ I \

I

läng -

!JJ /'1.E

I

~

>

,

tar

~

,~:

I~ c-

>

,

~·gen

24

Sviter.

~

drillar

l

, en

dans,

a

I


Alfveniana 3/92