Alfvéniana 3-4/11 Utgiven av Hugo Alfvénsällskapet
Läs om Dalkarlen Hugo Alfvén del 2 Läs om Alfvéns julsånger Läs om olika versioner av Symfoni nr 1
Alfvéniana 3-4/11
Innehåll
Utgiven av Hugo Alfvénsällskapet
Dalkarlen Hugo Alfvén. Del 2. Av Jan Olof Rudén
3
Jussi Björling —100-årsminne
6
Ordföranden Curt Carlsson intervjuas av Bodil Asketorp
7
Hans Nordmark avliden
8
Alfvéns julsånger. Av Jan Olof Rudén
9
Ansvarig utgivare: Curt Carlsson Redaktör och distributör: Jan Olof Rudén Västmannagatan 47 113 25 Stockholm tel. 08-33 83 69 e-post jan.olof.ruden@comhem.se Medlemsregister (årsavgift 200 kr, institutioner 300 kr) : Jan Olof Rudén PlusGiro: 42 88 52-8 ISSN 1101-5667
Barnens julpsalm
11
Om de olika versionerna av Hugo Alfvéns första symfoni. Av Joakim Tillman 14 Protokoll från årsmötet 2011
22
Sven Nilssons fotosamling
24
Omslag: Akvarell av Hugo Alfvén Utsikt från Tällberg. Foto: Sven Nilsson. Kommentar därtill på omslagets baksida
Tryckt av DH grafiska, Malmö © resp författare och Alfvéniana This issue of Alfvéniana holds the continuation and end of Jan Olof Rudén’s article about Hugo Alfvén’s activities in his chosen landscape Dalecarlia where he settled after his retirement from Uppsala University in 1939. Together with his second wife Carin he lived in Åkerö and in Tibble, Leksand. In 1945 they moved into a new house in Tibble, build with the help of a national fund collected to his 70th birthday. There Hugo lived till his death in 1960, the last years together with his third wife, Anna. At the last membership meeting the President of the Society, Roland Sandberg, resigned. The new President, Curt Carlsson, has been active as a choir singer, choir director, organ specialist besides holding a position at the Music Department of the Swedish Broadcasting Company during 42 years. He has very a thorough knowledge in all musical fields and is interested in technology. The Society welcomes him. The Society has lost its Honorary member, Hans Nordmark, who died at the age of 91. Besides studying law he studied the violin at the Stockholm Conservatory. His professonal activities concentrated in administration, more and more active in the musical field, i.a. as President of the Board of the Stockholm Concert Hall, CEO of the Swedish Performing Rights Society, Praeses (President) of the Music Academy, President of the Hugo Alfvén Foundation. He was the first President of our Society. Hugo Alfvén took the opportunity to collaborate in Christmas issues of periodicals. Therefore we find a handfull of Christmas songs in various settings. In this connection Barnens julsång is published in this issue. Hugo Alfvén’s Symphony no. 1 was composed during his study time with Johan Lindegren and it was premiered in 1897 when Alfvén was 24. It was orchestrated for a full late-romantic orchestra. After the premiere Alfvén wanted to revise the work and because he insisted in his love of the work he made two revisions, the last, (version no. 3) published by Gehrmans in 1951 for a reduced wind section forced him to make a complete new version. The versions are compared by Joakim Tillman who argues that the version no. 2 merits recording. About 30 of Hugo Alfvén’s watercolors have been photographed by Sven Nilsson. The Society has acquired the permission to reproduce them. The board has decided that each issue of Alfvéniana shall have a reproduction on the front cover. 2 Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
Dalkarlen Hugo Alfvén. 2 AV JAN OLOF RUDÉN Fortsättning från Alfvéniana 12/11
att ha färdig till 70-årsdagen 1942. Men det ville sig inte, så : endast den första satsen lfvén hade fortfarande uruppfördes på Kungl Teatern av sin tjänst kvar i Uppsala Hovkapellet på hans födelsedag och han kvarstod som den 1 maj. De övriga satserna dirigent för Orphei blev klara till 80-årsdagen 1952 Drängar ända till 1947. Dessutom men tonsättaren var aldrig riktigt hade han dirigentuppdrag för nöjd med resultatet. Svenska Sångarförbundet och var med en elitkör därifrån på USAAlfvéns sista boställe: turné 1938. Alfvéngården i Tibble Efter skilsmässan från Marie 1945 kunde så Karin och Hugo 1936 kunde Hugo och Carin flytta flytta in i sitt nya hus i Tibble. Till in i det nybyggda Musicum vid Hugos 70-årsdag 1942 hade starKyrkogårdsgatan i Uppsala. tats en nationell insamling men I september 1939 gick flyttlasset inte förrän Anders Diös inträdde definitivt till Tibble eftersom på scenen blev det möjligt att Alfvén då slutade sin tjänst vid genomföra bygget med de universitetet efter 29 års anproportioner som Hugo önskade. ställning. Till det yttre påminner AlfvénJust då utbröt andra världskriget gården om konstnären Bror som slutade lagom till Alfvén- Hjorts hus i Uppsala som Anders gården i Tibble stod färdig. Redan Diös också byggde ungefär samde sista åren i Uppsala hade tidigt. Alfvén börjat producera en strid Idag är det ju Kungl Musikaliska ström arrangemang för kör. De akademiens Alfvén Fond som betalades med 300 kr styck av äger och förvaltar huset som den snälle förläggaren Einar blivit en av sevärdheterna i LekRosenborg, ägare till Gehrmans sands kommun. Inredningen bemusikförlag. Alfvén tyckte att det står både av Hugos och Karins var snabba pengar som han be- hem och alla de gåvor de mottagit hövde eftersom han hade köpt en men också av många möbler och alldeles för dyr bil. inventarier som Hugos tredje fru Våren 1941 arrangerade Alfvén Anna ropade in på den auktion en mängd folkvisor som var som ägde rum vid försäljningen dramatiserade medeltida balla- av Alfvénsgården i Tällberg 1962. der. De är nu bortglömda. Men Därför finns t.ex Søren Krøyers samtidigt arrangerade han några hammarklaver och en beslagen körsånger som blivit bestående. kista från det Krøyerska hemmet. Till dem hör Och jungfrun hon går I Alfvéngården förvaras många av i ringen, Anders han var en hur- Alfvéns akvareller. Hans komtiger dräng, Tjuv och tjuv det skall positioner i manuskript och hans du heta och Kulldansen. För brevsamling har överförts enligt många svenskar är just de hans testamente till Uppsala arrangemangen det man kommer universitetsbibliotek. att tänka på när namnet Alfvén En solosång som idag hör till de nämns. För de allra flesta kör- mest framförda av Alfvén komposångare i Sverige sitter de i rygg- nerades den 1 augusti 1946 och märgen. tillägnades Karin på Karindagen den 2 augusti. Det är Saa tag mit Det stora verk Alfvén arbetade på Hjerte. Musikforskaren Folke var Symfoni nr 5 som han avsåg Bohlin har reagerat inför text-
A
valet på danska som återknyter till den tid den förälskade Alfvén skrev Marias sånger till danska dikter. Sedan dess hade han inte skrivit någon romans till dansk lyrik. Bohlin frågar sig därför om det inte egentligen var med Marie i tankarna som sången kom till. Det finns ytterligare anledning till frågor inför sången. Det är en känd kärlekssång som spökar i bakgrunden nämligen Jeg elsker dig som också är på danska men komponerad av norrmannen Edvard Grieg. Början har starka likheter i pianostämmans melodibåge. Dalabygden hyllades i solosången Sången till Folkare med text av Carl Axel Norrgren. Den komponerades i Tibble 1951. En sammanfattning av redan bearbetade folkmusik- och folkvisearrangemang gjorde Alfvén 1950 för trio under titeln Potpourri över svenska folkvisor och låtar. I instrumentation för salongsorkester av Sune Waldimir utgavs potpurriet 1951 av Gehrmans. Däri förekommer t. ex. Jössehäradspolska (använd i Midsommarvaka), Och hör du unga Dora (hans första körarrangemang), folkmelodier använda i början av Bergakungen, Djävulspolska från Hälsingland (från Dalarapsodin), Gånglåt efter Lekatt Mats (ur Några låtar från Leksand), Och jungfrun hon går i ringen. Man kunde betrakta samlingen som en förövning för Den förlorade sonen. Många av melodierna kom väl till pass i baletten. Memoarerna Den huvudsakliga sysselsättningen under tiden i Tibble var att skriva ned memoarerna i fyra band. De gavs de musikaliska titlarna Första satsen, ungdomsminnen, publicerad 1946, Tempo furioso, vandringsår, 1948, I dur
Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
3
och moll, från Uppsalaåren, 1949 och Final, 1952. Det var ett kraftprov att med stor detaljrikedom och stor lust att målande berätta vad som tilldragit sig i Alfvéns liv. Både klippböcker och korrespondens med otaliga personligheter som Alfvén kommit i kontakt med både privat och i sina olika befattningar var rika källor att ösa ur. Mångt och mycket hade han tidigare haft tillfälle att berätta i skrift och muntligt inte minst i kretsen av sina kära ODister. I memoarerna reste han ett monument över sig själv så som han ville bli uppfattad. Den förlorade sonen Det allra sista större verket av Alvéns hand blev en hyllning till Dalarna i form av Den förlorade sonen som ju är Rune Lindströms Himlaspelet som pantomimbalett. Ivo Cramér hade tidigare gjort en balettversion med musik av Lille Bror Söderlundh. Och det var han som nu föreslog en utvidgad version med musik av Hugo Alfvén. Den skulle bli färdig till tonsättarens 85-årsdag 1957 och den hade också premiär den 27 april med Herbert Sandberg som dirigent för Hovkapellet. Vid denna höga ålder mäktade Alfvén inte komponera en helt ny musik. I stället utnyttjade han de dalamelodier han redan använt i Dalarapsodin från 1931 och de nyligen arrangerade Roslagspolketta och Roslagsvår. Men en sats var ny nämligen den klatschiga Drottningens av Saba festmarsch. Han instrumenterade också början av verket. Herbert Sandberg fick instrumentera de övriga inslagen som också hämtats ur Bergakungen, såsom Vallflickans dans. (Alfvéniana 1-2/00, s. 18) Låtarna som upptecknats av Alfvén och andra och som tidigare använts av honom i olika sammanhang svarar sällsynt väl mot de stiliserade dalmålningarna som inte kräver en genomkomponerad balettmusik.
Anna Alfvén En personlig motgång för Hugo var hustru Karins död 1956 vid 65 års ålder. Hon hade blivit svårt drabbad av ledgångsreumatism och led av de kalla vintrarna. Till en början flyttade Margita in hos sin far i Alfvéngården i Tibble och man kan höra hennes stämma i bakgrunden när Per Lindfors för Sveriges Radio gjorde inspelningar i hemmet 1957 och 1958 för radiering. År 1966 utgavs de i bokform under titeln ”Hugo Alfvén berättar”.
medlemmarna i Siljanskören och enligt Hugo var det en ungdomsförälskelse som fick sin slutliga bekräftelse när de gifte sig den 14 juni 1959. Då var han 87 år och hon 68. Anna hade pengar och energi och hon var den som skulle se till att Hugos planer på en Alfvénstiftelse kunde genomföras. Hon bidrog till det genom att avstå från arvet och från upp-hovsrättigheterna. Anna kom att överleva Hugo med trettio år och visade gården för besökare innan Alfvénstiftelsen övertog ansvaret.
Men det kom ytterligare en kvinna in i Tibble-gården näm- Nedan: Siljanskören framför Engligen Anna Lund från Mora. Hon elbrektskyrkan i Stockholm 1923 hade varit en av de mest trogna
4 Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
Siljanskören Den institution som Alfvén byggde upp och vidmakthöll så gott som hela sitt liv var Siljansbygdens körförbund. Den hade med utgångspunkt från Leksands kyrko- och hembygdskör vuxit ut att omfatta också Mora kyrkokör (från 1909), Orsa och Rättviks (1923) och Siljansnäs kyrko- och hembygdskörer (1934). Alfvén skröt med att han hade lyckats sammanföra körmedlemmar från olika socknar och övervinna den spänning som rådde mellan dem, mycket målande beskrivet i Hugo Alfvén berättar (Radiointervjuer utg. av Per Lindfors, Natur och Kultur 1966, ss. 96-97). På grund av Alfvéns rörliga liv blev det inte någon riktig kontinuitet förrän från 1920 när Mora kyrkokör framförde Minnessång över Gustav Vasa En viktig person kom till Leksand 1922 som folkskollärare, nämligen Erik Olsson, kallad KrökJerk. Han var organisatoriskt begåvad och han blev personlig vän med alla körmedlemmarna. Han kom också att bli kassör åtminstone från 1937, vice ordförande och sekreterare och slutligen ordförande 1956 -1976. Med andra ord var det han som höll i allt det praktiska i Siljanskören. Anna-Greta Heyman som är dotter till Krök-Jerk tycker inte i sin bok ”Kulturbevararen – Krök-Jerks livsmöten” att Alfvén uppskattat honom efter förtjänst i sina självupptagna memoarer. Och ändå var Krök-Jerk med familj ofta gäster hos Alfvéns. Hugo Alfvén uppskattade Siljanskörens respektfulla sätt att sjunga de gamla folkvisorna och körens repertoar kom därför att hela tiden berikas med nya arrangemang av Alfvén. Körens numerär växte och det fanns en stark beundran för dess dirigent, om inte rentav förälskelse. Och Alfvén njöt av färgprakten i hembygdsdräkterna från de olika
Siljanskören i Leksands kyrka där Verner Jobs (övre bilden) och Krök-Jerk (nedre bilden) uppvaktar vid Alfvéns 80-årsdag 1952. (foto Ruuths foto)
socknarna. Det var också en anslående syn när Leksandskören förstärkt med Morakören (tillsammans 70 sångare) första gången uppträdde på Skansen under Hantverks- och industriutställningen 1909. Eller 1923
när de samlade hembygdskörerna från Siljan medverkade vid Gustav Vasajubileet, här uppställda utanför Engelbrektskyrkan. (se bild s. 4) Eller 1937 när Siljanskören sjöng i universitetsaulan i Oslo. Eller i
Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
5
april 1938 i Uppsala universitets aula vid Alfvéns avskedskonsert. För att inte tala om Siljansbygdens hembygdsgårdar och kyrkor. Solist i Siljanskören var Hanser Lina Göransson sedan 1926, då hon var 18 år. Alfvén tyckte mycket om hennes röst och anlitade henne också som romanssångerska eller som solist med orkesterackompanjemang.
Jussi Björling 100-årsminne skulpturen av Pieter de Monchy står bl.a. mellan Opera-huset och S:t Jacobs kyrka i Stockholm
Jussi Björling har blivit vederbörligen ihågkommen med över 200 arranHär kan det vara på plats att gemang över hela världen detta jubileumsår, hundra år efter födelsen erinra om Alfvéns språkkänsla. 1911. Just i folkvisorna krävde han att man skulle uttala mig, dig, sig som En YouTube-vido om Jussis liv och verksamhet finns på orden skrivs. Han var övertygad http://www.youtube.com/watch?=Ucl_X48pWKI&feature=related. om att texten i folkvisorna hade samma dignitet som psalmerna i Jussi dog samma år som Hugo Alfvén, 1960. Jussi hade tre favoriter kyrkan. Och där sjöng man mig, bland Alfvéns kompositioner, som han framförde vid ett otal tillfällen. dig, sig och inte mej, dej, sej. De har förevigats och överförts till CD enligt nedan. Även i övrigt var han mån om att hans sångare verkligen lät texten framträda både i diktionen och i textens tolkning. Den hade så att säga företräde framför musiken. Det finns många dråpliga berättelser om vad han krävde av sina sångare. I Uppsala kunde han verkligen excellera i olika språk med sina ODister, inte bara de vanligaste främmande språken. Med anknytning till Dalarna blev det några nya arrangemang bland dem Och inte vill jag sörja (1936) tillägnad Siljanskören och Midsommarlåt i Leksand samma år. Kulldansen arrangerades 1941 – naturligtvis för manskör. Siljanskören sjöng vid Alfvéns begravning i maj 1960 och vid några minneskonserter strax därefter. Även om Alfvén inte tog hand om kören de tre sista åren av sitt liv vilade hans ande starkt över den. Därför var det som om Siljanskören var hans skapelse och eftersom repertoaren bestod mest av Alfvénarrangemang var det mycket svårt att ta upp hans mantel och att hålla samman kören som så småningom upplöstes i lokala hembygdskörer.
Saa tag mit Hjerte ; Jag längtar dig. - Swedish Society, 1957&59. - 1 CD SCD 1010. - f sång och orkester. - Jussi Björling, Hovkapellet, dir Nils Grevillius. (Jussi Björling Songs in Swedish) Saa tag mit Hjerte ; Jag längtar dig - Prophone, 1996. - 1 CD SCD 1078. - f röst och piano. - Jussi Björling (The Swedish tenors = De svenska tenorerna : 3-track masters) Skogen sover. - Bluebell, 1989. - 1 CD ABCD 020. - f röst och piano. - Jussi Björling, Frederick Schauwecker. (The Atlanta recital 1959 / Jussi Björling). Lyssna på http:// www.youtube.com/watch?v=Jin-ZBqHP54 Skogen sover. - Bluebell, 1993. - 1 CD ABCD 050. - f röst och piano. - Jussi Björling, Harry Ebert . (Jussi Björling in song and ballad) Skogen sover. – Frank Hedman, 2002. - 1 CD Jussi Björling, Göteborgs symfoniker, dir Nils Grevillius. (Fram för framgång : recordings from film and radio)
6 Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
Vid årsmötet i maj valdes Curt Carlsson till ordförande för Hugo Alfvénsällskapet. Bodil Asketorp intervjuade honom på Radiohuset 27 oktober 2011
historiska inspelningar av bl.a. Alfvéns musik. Jag ser det också som en viktig uppgift för Alfvénsällskapet att ta vara på och sprida kunskapen om dessa traditioner vidare. Utan noter kan musiker inte spela Alfvéns musik och den faller i glömska. Utan inspelningar kan man inte höra Alfvéns musik, när helst man själv önskar. Och utan biografier och Hugos egna memoarer kan man inte lära känna mannen bakom musiken. Allt detta måste Sällskapet värna om och det ser jag också som min främsta uppgift som sällskapets ordförande. Vi har till vårt förfogande en utmärkt tidskrift och en förnämlig hemsida på nätet. Inte minst på nätet ser jag möjligheter att på sikt till exempel lägga ut notexempel och ljudillustrationer med Alfvéns musik och även hans röst. Sveriges Radio gjorde ju nämligen flera omfattande intervjuer med honom, som finns bevarade i SR:s arkiv. Kanske en facebooksida där man kunde sprida information om nya inspelningar och framföranden av Hugos musik och svara på frågor om hans verk.
1. Berätta lite om din musikbakgrund - du är infödd stockholmare precis som Alfvén, eller hur? Min musikaliska karriär startade i tredje klass i folkskolan när jag började i, vad som då kallades för Stockholms folkskolors sångklasser, i Adolf Fredriks skola. Det vill säga det som i dag är Adolf Fredriks musikklasser. En Foto: Gunnel Jönsson underbar grogrund för ett spirande musikintresse, som jag önskar att alla barn kunde få del av. Där fortsatte jag på Musikgymnasiet, när det bildades. Några års studier i Musikforskning vid Stockholms Universitet och arbete i diverse musikaffärer under gymnasietiden kompletterade min musikutbildning. 4. Varför just Alfvén? Hela mitt liv har jag sjungit i kör, i skolan spelade jag Ja, jag känner ju starkt för det svenska musikskapandet dessutom fagott. i sin helhet inte minst för de tonsättare som inte längre finns ibland oss. Otto Olsson, Stenhammar, Ludvig 2. När började du på Sveriges Radio P2? Norman, Amanda Meier, Torbjörn Iwan Lundquist, 1969 började jag ett vikariat på musikavdelningen på PB, Hilding Rosenberg för att bara nämna några i den Sveriges Radio, på P2. Först som kammar- långa raden. Hugo Alfvén var en betydande svensk musikproducent, senare som producent på den s.k. tonsättare, med internationell potential, vår förnämste talsektionen under Ingemar von Heijne. Här pre- symfoniker – möjligen i snäv konkurens med Franz senterade jag musikprogrammen i radio, gjorde egna Berwald. Det besynnerliga är att han trots detta spelas program och programserier. Ofta med ett fokus på så relativt sällan av våra orkesterinstitutioner. Och svensk musik och program om svenska tonsättare. varför har Stockholmsoperan inte ständigt Alfvéns Under några år var jag också planeringschef vid balett Bergakungen på sin repertoar? Musikradion. Efter 42 år vid radion var det dags att ta itu med nya uppgifter som pensionär. Bland annat som 5. Vilket Alfvénverk ligger dig allra närmast om ordförande i Alfvénsällskapet. hjärtat? Personligen är jag mycket förtjust i den lilla elegien 3. Hur ser du på Sällskapets framtid och uppgifter. till Emil Sjögrens minne. Ett av de, i mitt tycke, Har du rentav några visioner? finaste och ömsintaste hyllningar från en tonsättare till Sällskapets främsta uppgift är ju att sprida kunskap om en annan. Den fjärde symfonin och den närbesläktade Hugo Alfvéns och hans musik. Det har jag i olika En skärgårdssägen är andra orkesterverk som jag sammanhang sysslat med på radion. Jag gjorde bl.a. beundrar mycket. Och så naturligtvis körsångerna. fyra program om symfonikern Hugo Alfvén i P2, jag grävde fram ett av de, i mina ögon, finaste 6. Har du något eget minne av Hugo Alfvén? Alfvénstycken – den lilla orkesterelegin till Emil Jag har ju aldrig själv sett eller träffat Hugo Alfvén. I Sjögrens minne – så att radion kunde göra en min ungdom hörde jag sällan hans musik på konsert, inspelning av stycket med Stockholmsfilharmoniker- jag tror inte den spelades så ofta, utan nästan enbart på na. Det är för mig viktigt att fortsätta detta arbete och radio. Jag minns dock den 8 maj 1960. Det var en enträget försöka få musiker och institutioner att spela söndagskväll och jag var på konsert i Stockholms Hugos musik. Jag har också under senare år på radion konserthus. Filharmonikernas dåvarande chefdirigent grävt i Sveriges Radios rikhaltiga arkiv och lyft fram Hans Schmidt-Isserstedt ledde StockholmsfilharmoniAlfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
7
kerna i en Wienerafton. Några Mozartarior med Margareta Hallin och Strauss uvertyr till Läderlappen ko mmer jag ihåg sto d på programmet. Men just som konserten skull ta sin början kom d åvara nd e ko n ser t h usc he fe n Johannes Norrby in på podiet och förkunnade att vår store komponist, doktor Hugo Alfvén hade avlidit. Därefter spelade orkestern Alfvéns Elegie ur Gustaf II Adolf-sviten. Det var ett stämningsfullt och oförglömligt minne. Det förefaller som om vi ännu en gång har lyckats rekrytera en dugandes och trevlig ordförande. Som mångårig kollega kan jag intyga att Curts kunskaper är gedigna, ja enorma. Man kan fråga honom om allt inom musikområdet, få ting finns som han inte redan hört, sett eller läst. Dessutom är han en hejare på datorer och andra tekniska prylar. Alfvénvännerna kan känna sig trygga under hans ledning.
Hans Nordmark avliden
H
ugo Alfvénsällskapets hedersordförande Hans Nordmark avled den 20 juni i Stockholm. Han sörjes av hustrun Elisabet och sonen Mattias. Wikipedia ger följande fakta om hans liv: Nordmark studerade violin vid Kungliga Musikhögskola 1938– 1942 och avlade en jur. kand 1945. Han anställdes vid Vattefallstyrelsen 1948, var administrativ direktör vid LKAB 1957–1972 och vd för Stim 1973–1982. Han invaldes den 24 februari 1966 som ledamot nr 724 av Kungliga Musikaliska Akademien och var styrelseledamot där från 1964 och dess preses 1977–
1988. Nordmark var ordförande i Mazerska kvartettsällskapet 1975– 1990 och i Stockholms konsertförening 1969–1975.
minnet av Alfvéns födelse firades på Operan, på Stadsteatern (nuvarande Dansteatern) därför att ombyggnaden av Konserthuset under ledning av Nordmark var i full gång, på Thielska galleriet, med frimärkutgivning och med utgivning av verkförteckning (av Rudén) och sedermera biografi (av Lennart Hedwall).
Den nye VDn Hans Nordmark fick överta ordförandeklubban i Alfvén stiftelsen. Stiftelsens pengar utnyttjades i första hand till inspelningar av Alfvéns orkesterverk på LP i produktion av Frank Hedman. Detta var en välbetänkt satsning som bidrog till att Alfvéns musik fortsatte att spelas både i radio och i konsertsalarna efter tonsättarens död trots att den rimligen borde ha överPorträtt i STIMs konferensrum ut- levt sig själv och trots att modernifört av Bertram Schmiterlöw 1984. tetens strömningar var så starka på Foto Jan Olof Rudén 1970-talet. Från 1974 delade Stiftelsen också ut ett Alfvénpris tillNär Nordmark blev VD för STIM sammans med en guldmedalj till en 1973 hade han nyligen upplevt förtjänt mottagare, företrädesvis gruvarbetarstrejken i Kiruna i sin tonsättare eller artist/dirigent. egenskap av administrativ direktör för LKAB. Nordmarks decennium i När Alfvén Stiftelsens ordförande, STIM inleddes med STIMs 50- dåvarande VD för STIM, Gunnar årsjubileum. Hans tid kom att präg- Petri, överförde stiftelsen till en las av decentralisering och moder- fond i Kungliga Musikaliska Akanisering av företaget med begyn- demien 1990 fick Nordmark och nande databearbetning av doku- Rudén i uppdrag att utreda om en mentationen och avräkningarna och mer publik sammanslutning i form starkare nordiskt och internationellt av ett sällskap kunde verka för att samarbete. De mekaniska rättighe- hålla minnet av Hugo Alfvén levanterna som administrerades av ncb i de. Så bildades Hugo AlfvénsällKöpenhamn fick ett lokalkontor i skapet där Nordmark blev ordföranSTIM. Den fristående Informa- de och Rudén sekreterare. tionscentralen för svensk musik Vid årsstämman 1991 i Tibble efutvecklades per automatik när terträddes Nordmark av dåvarande STIMs avräkningar växte. konserthuschefen Åke Holmquist. Nordmarks företrädare som VD på STIM, Sven Wilson, hade liksom hans företrädare en gång varit Hugo Alfvéns räddare i nöden när inga andra bud stod till råds. Wilson blev ”Alfvéns intressekontor”, som han uttryckte det och något år efter Alfvéns död blev han ordförande i Hugo Alfvén Stiftelsen. Som avlutning på Wilsons tid på STIM inföll Alfvénjubileet 1972, då hundraårs-
Som ”pensionärer” flyttade familjen Nordmark till Nockebyhemmet där Hans med sitt rika kontaktnät organiserade den musikaliska konsertverksamheten med hjälp av framstående musiker. Även om Hans Nordmark aldrig blev professionell violinist kom hans liv att gå i musikens tecken men som professionell administratör.
8 Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
Alfvéns julsånger AV JAN OLOF RUDÉN
B
land Hugo Alfvéns kompositioner finns en handfull verk som har gemensamma drag. De flesta publicerades i julbilagor till tidskrifter och de flesta kräver ingen stor apparat för framförande så målgruppen måste anses vara hemmets musicerande vid julen. Hugo Alfvén växte upp i en frikyrklig miljö. Hans mor och far var baptister och tillhörde Betelförsamlingen där fadern ju var körledare. Alfvén kom inte att komponera kyrkomusik annat än i sina kantater som ofta har texter sammanställda av Nathan Söderblom. Julsånger är ju inte direkt kyrkomusik utan mer betraktelser över Jesu födelse där kärnmotivet är att stjärnan lyser vägen till krubban där världens frälsare ligger. Så är också fallet i nedanstående sånger. De två tidigaste julsångerna har text av Edvard Evers som var kyrkoherde i Norrköping. Han är känd för att han begravde offren från Getå-olyckan men ännu mer för att Gustaf Nordqvist tonsatt hans julsång Jul, jul, strålande jul som blivit en av de populäraste julsångerna. Alfvéns tonsättning av Barnens julpsalm som publiceras i detta häfte trycktes i Jultomten 1902. Den har levt i skymundan tills nu. I dikten visar stjärnan över Betlehem vägen så att till och med ett barn kan hitta det nyfödda Jesusbarnet. Alfvéns strofiska tonsättning är helt enkel. Den första hälften är återhållsam medan den andra är triumfatorisk. Om (yngre) barn kanske inte kunde
sjunga sången så kunde deras 1911 har Alfvén bestämt sig för mamma säkert göra det. 6/4-takt, vilket löser problemet i början men i fortsättningen Den andra julsången med text av måste växling ske mellan 6/4 och Edvard Evers kallas rätt och slätt 4/4-takt (på" god jul" och annorJulsång med textbörjan "Nu städes). Sången är svår att sjunga sjunga änglar i himmelens höjd från bladet just på grund av god jul, god jul". Den publicerades rytmen som verkar påtvingad på första gången i Jul 1909 som dikten. Den är dessutom mer utgavs av Konstnärsklubben i konstfull än nödvändigt för att Stockholm men den följdes av en inte säga överlastad. I versioordinarie förlagsutgåva hos nerna för sång och piano har lagts Abraham Lundquist Musikförlag till en instrumental inledning år 1911. Båda är för sång och som en koralintonation. Denna piano. En version för blandad kör melodi återkommer med jämna har titeln Julhymn (manuskript i mellanrum men får varje gång en Uppsala universitetsbibliotek). varierad fortsättning. Denna uppfördes redan 27/12 1908 i Leksands kyrka. En instrumental inledning har också Julsång för sång och piano Alfvén har strävat efter att finna komponerad 1912 till Oscar den rätta rytmen för texten. I Levertins text ur Gammal svensk körversionen som går i 4/4 julkantat. Den tillkom inte i kommer betoningen på "-lar" i omedelbar anslutning till julen ”äng-lar” i början av andra takten. utan i augusti 1912 och tillägnaI versionen i Jul 1909 har införts des dottern Margita som då var en växling mellan 2/4 och 4/4- sju år. Den publicerades hos delstakt vilket ger rätt betoning Abraham Lundquist Musikförlag men ser oroligt ut. I versionen år 1913 och kom så småningom
Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
9
att ingå i deras album Julhymner och julsånger för piano med överlagd text. Ny samling. Textbörjan är pastoral: "De herdarne förde fåren i bet, i markerna vallade hjorden, då sågo de ängelens lysande fjät och hörde de himmelska orden". Den instrumentala inledningen i högt läge antyder himlen. En trygg rytm och syllabisk melodi som pianot stöder gör sången lättsjungen trots tonartsväxlingar åt subdominantoch senare dominantsidan. Från en lågmäld början till en klimax i fortissimo. Den andra strofen till samma melodi inleds och avslutas med den instrumentala melodin. Om Levertins dikt har arkaiska drag kan man inte säga det om Alfvéns musik. Däremot finns omisskännliga Alfvénska melodivänd- Den sista julsången av Alfvéns ningar. hand är Julsång för blandad kör till text av Knut Nyblom. Han var Vandrarens julsång för röst och teaterregissör och OD:s histopiano med text av Birger Mörner riegraf under många år. Också och textbörjan "I vandringsmän denna julsång komponerades vid se klar och stor nu brinner julens "fel" tidpunkt. Den skrevs i stjärna" publicerades i Linnéträdgården i Uppsala i maj Julstämning 1917. Den återfinns i 1934 och publicerades av Abr. Alfvéniana och på hemsidan Hirsch i serien Svenska körhttp://www.alfvensallskapet.se/ Noter/Vandraren.pdf. Det är en genomarbetad komposition som visserligen är kort men återger de växlande stämningarna i dikten. Den börjar i skirt läge i en pianosats som sänker sig till jorden. Stjärnan där uppe i himlen pekas ut för vandringsmännen . Den späda modern till Jesusbarnet framhålls dynamiskt och harmoniskt.
sången nr 11. Den är tillägnad Siljansbygdens körförbund. Textbörjan är "Se julens stjärna strålar klar i tysta vinterkvällen." Det är två strofer med samma omkväde till samma musik. Omkvädet "Lys, stjärna lys och bringa fröjd till jordens barn från himlens höjd" är essensen i
Vandrarna böjer knä till en ålderdomlig kadens. När de talar om vad de ej har råd att skänka barnet uppträder alltmer altererade ackord och klimax utgörs av orden ”ej gyllne sand”. Men i hjärtat bär de rökelse som de svingar med en melismatisk heltonsskala. De avslutande pianotakterna upprepar den skira inledningen som tar mark på jorden. 10 Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
dikten och den andra höjdpunkten i musiken med ett rent ackord i huvudtonarten. Satsen är ackordisk och basstämman har orgelpunkt-karaktär. Även i andra fall har Alfvén fått verk publicerade i tidskrifters julbilagor utan att innehållet i dem har med julen att göra. Medan han var sysselsatt med Herrans
bön op.15 med text av Erik Johan Stagnelius komponerade Alfvén Lugn i tron, Psalm för manskör ävenledes till Stagnelius dikt. Textbörjan är "När skuggor jorden hölja, när dagens buller dör". Den publicerades i Göteborgs Musiktidnings julnummer 1900 och var således den första av Alfvéns kompositioner i julbilagor. Sedermera blev den
utgiven av Abr. Hirsch. Nocturne för piano publicerades i Thalia, tidning för scenisk konst och litteratur i julnumret 1911. Den anges där vara originalkomposition för Thalia. För en ung tonsättare måste det ha varit ett kärkommet tillfälle att bli publicerad på detta sätt.
Barnens julpsalm ur Barnens jul/Barnposten 1902 När, Jesus, hit du kommen var, en stjärna brann på himlen klar. Se’n dess finns ej så stjärnlös stig, att ej ett barn kan hitta dig.
Förutan dig är jag så arm. Du upptog barnen till din barm. Din godhet mig ock giva vill det rike, som hör barnen till.
Är världen ej en rosengård, Jag är likväl i änglars vård. De bära ock till mig sitt bud, sitt: ära, ära vare Gud!
Du, som på fästet stjärnor satt, vad ger jag dig för gyllne skatt? Ett vet jag, som dig täckes väl: en barnabön, en barnasjäl.
Jag vill ditt barn så gärna bli, o, milde Jesus, stå mig bi! O ,du, som föddes utan men, du vill mig göra god och ren.
O, Jesus, när i himlens sal Guds barn insamlats utan tal, giv mig bland dem till evig tid en salig fröjd och julefrid!
Jag tackar Anders Edling som uppmärksammat denna julbilaga under sina forskningar om Emil Sjögren Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
11
Alfvéndagen den 8 juli 2011 Text och foto:Jan Olof Rudén Krøyer. Om henne spelas det för övrigt in en film som är baserad på boken Balladen om Marie med Bille August som regissör. Till Marie komponerade Alfvén fyra sånger som kom att kallas Marias sånger. Skagenmålarna skildrade folklivet i fiskarsamhället och tog vara på det sällsamma ljuset på platsen. Det är inte så underligt att Alfvén då börj ade skissera sin Svensk rapsodi där han utnyttjade melodier han upptecknat i Roslagen 1894 och gestaltade minnet av ett bondbröllop – en folklivsskildring på sitt sätt. Den kom att kallas Midsommarvaka och är det i särklass mest spelade verket av Alfvén trots Den första Musik vid Siljan-veckan i regi av Musik i att kritikerna inte var tveksamma vid premiären Dalarna ägde rum under knapphetens stjärna och med därför att det var så glad musik och det förväntade utnyttjande av många lokala begivenheter som Bing- man sig inte av den dystre Alfvén. sjöstämman, som ändå skulle ha ägt rum. Till de lokala begivenheterna kan också räknas Alfvéndagen i Tibble Sedan flera år delar Alfvén Fonden ut stipendier till som alltid äger rum på fredagen i Musik vid Siljan- framgångsrika elever vid Musikkonservatoriet i Falun, veckan. detta år till Felicia Westberg, jazz-bassist och till Ett färggrant och välljudande inslag har sedan länge varit Siljansnäs spelmanslag i sina Leksandsdräker och med sina traderade låtar. Spelmanslagets numerär hade denna gång smält samman till fyra musiker – men inte vilka musiker som helst. Det var Tommy Giers, Kungslevi Nilsson, Erik Berg och primus motor Alm Nils Ersson. Med Solskenslåten spelade de pristagare och honoratiores upp från bryggan till tunet och spelade sedan Soluppgång av Tommy Giers, den av Alfvén döpta Djävulspolskan från Bingsjö efter Pekkos Per, Särna brudmarsch med tillkomponerad tredje repris av Hjort Anders Olsson traderad av Knis Karl och Storpolska, dvs en polska med tre repriser, efter Per Osa. Ordföranden i Alfvén Fonden i Kungl Musikaliska Akademien, Gunnar Ternhag, erinrade om att det är Fonden som äger Alfvéngården, dit Hugo och hans hustru Karin flyttade 1945. Gårdens intendent, Anders Lian, tackades för sina insatser efter den besvärliga vinterns åverkan på staket, brygga, färg och växtlighet. Johannes Hellman Geworkian som utbildat sig på Ternhag erinrade om att Alfvén vistades bland elektrifierad vevlira. Tillsammans framförde de den Skagenmålare sedan han blivit förälskad i Marie israeliske tonsättaren Avishar Cohens stycke Continuo. 12 Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
Dalasinfoniettan har varit festivalens ”husband” och Dalasinfoniettans kör under ledning av David Lundblad fick visa framfötterna i några origin alkomposit ioner och arrangemang av Alfvén. Det var Anders han var en hurtiger dräng, den sällan hörda Sång till Stockholm, de välkända Limu, limu, lima och Uti vår hage, den finstämda Stemning, den idylliska Papillon, samt Jungfrun hon går i ringen. Dirigenten berättade att han under sin studietid i Helsingfors berömt Sibelius men att han då blivigt emotsagd med ”I Sverige har ni ju Alfvén – glöm inte bort honom!”
Som avslutning spelade spelmännen Gånglåt efter Lekatt Mats som förekommer bl.a i Den förlorade sonens inledning.
Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
13
Om de olika versionerna av Hugo Alfvéns första symfoni AV JOAKIM TILLMAN Hugo Alfvén komponerade sin första symfoni 1896 och den uruppfördes den 14 februari 1897 under Conrad Nordqvists ledning. Alfvén var mycket fäst vid verket, men ansåg att det fanns brister i instrumentationen. Våren 1904 omarbetade han därför symfonin och den nya versionen spelades första gången den 10 maj 1904 med Alfvén själv som dirigent. Hösten 1948 avslutade Alfvén en ny version för något reducerad orkesterbesättning. Det finns således tre versioner av Alfvéns första symfoni. Innan jag går in på hur Alfvén reviderade symfonin behöver läget vad gäller källorna klargöras. 1 Det partitur som Carl Gehrmans musikförlag publicerade 1951 (C. G. 4571), och som också finns som studiepartitur, är den tredje versionen. Alfvéns autograf till denna finns i Uppsala universitetsbibliotek (UUB, Vmhs 203:3). Den är gjord i blyerts med kalligrafisk notpiktur. Det tryckta partituret överensstämmer helt med autografen när det gäller sidbrytningar och layouten i övrigt. Det tuschpartitur som finns hos Stiftelsen Musikkulturens Främjande (SMF) sägs i både Rudéns källoch verkförteckning2 och SMF:s egen katalog vara den första versionen. Allt talar emellertid för att det i själva verket är den andra versionen från 1904. Musiken är till sin struktur helt identisk med version 3 och de skillnader som finns i orkestreringen hänger endast ihop med reduceringen av träblåsarbesättningen i den sista revideringen. Om det skulle vara version 1 kan man fråga sig vad de stora förändringarna i version 2 skulle ha bestått i? En annan viktig omständighet som talar för att det rör sig om version 2 är det mer skissartade blyertspartitur som finns i UUB (Vmhs 167:1b). Denna partiturskiss har en träblåsarbesättning och orkestrering som är identisk med den i tuschpartituret i SMF. I skissen förekommer det i andra, tredje och fjärde satserna tomma takter där Alfvén skrivit: ”Följ partituret”. Vilket partitur? Med största sannolikhet avser han partituret till den första versionen (mer om detta nedan). Om tuschpartituret i SMF är den andra versionen innebär det att partituret till den första versionen saknas. Däremot finns det två orkesterskisser till den första symfonin, en i SMF (MMS128) och en i UUB (Vmhs 167:1a), vilka båda troligen hänger ihop med tillkomsten av verkets första version. Orkesterskissen i UUB har på försättsbladet betecknats op.2 och är daterad 1896. Den första symfonin kom sedan att få opusnumret 7, medan opus 2 är Menuett för piano (utgiven 1901). Värt att notera är också att titeln symfoni anges utan något nummer. Tuschpartituret i SMF har både titeln symfoni nr 1 och opusnumret 7 angivna på försättsbladet. Orkesterskissen i SMF saknar datering (och också titel, möjligen har ett tidigare existerande försättsblad förkommit), men då den i UUB ligger närmare det verk som finns i version 2 och 3 är det troligt att den i SMF är gjord först. Skillnaderna mellan de två orkesterskisserna är dock små och frågan är varför Alfvén gjorde sig mödan att skriva ut hela skissen på nytt. Båda skisserna är prydligt skrivna med tusch och de skiljer sig mycket från de mer rudimentära orkesterskisser i blyerts Alfvén gjorde till Midsommarvaka och En skärgårdssägen några år in på det nya seklet. Alfvéns piktur i de båda skisserna är i det närmaste identisk vilket också tyder på att de är tillkomna vid ungefär samma tid. 1
Stort tack för hjälpen till Göran Grahn och Edward Klingspor vid Stiftelsen Musikkulturens Främjande och Anders Edling och Kia Hedell vid Uppsala universitetsbibliotek. 2
Jan Olof Rudén, Hugo Alfvéns kompositioner: käll- och verkförteckning. Stockholm, 1972, s. 11. 14 Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
Källäget kan således sammanfattas på följande sätt: Version 1 (1896-97) Orkesterskiss 1 (Rudén 24b), SMF (MMS128) Orkesterskiss 2 (Rudén 24b:1), UUB (Vmhs 167:1a) Partitur saknas Version 2 (1904) Partitur blyerts (Rudén 24d:1), UUB (Vmhs 167:1b) Partitur tusch (Rudén 24a), SMF (MMS127) Version 3 (1948) Partitur blyerts (Rudén 24d), UUB (Vmhs 203:3) Partitur tryckt, Carl Gehrmans musikförlag (C. G. 4571) Version 1 Det finns två stora skillnader mellan de båda orkesterskisserna. Den första hittar man i den andra satsen. I orkesterskiss 1 följs återkomsten av satsens första tema (mellan rep.siffra 3 och 4 i det publicerade partituret) av en genomföring och stegring. Denna bygger på temats första motiv och
Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
15
ackompanjeras av trioler (notex. 1, den första takten i exemplet är det c-mollackord man finner två takter före rep.siffra 4 i det publicerade partituret). Redan i orkesterskiss 1 har Alfvén med blyerts markerat att avsnittet skall strykas och alla de senare versionerna fortsätter efter c-mollackordet med musiken i takt 16 i notexempel 1. I den första orkesterskissen är detta kulminationen på stegringen. I den andra orkesterskissen (och de senare versionerna) har Alfvén ändrat dynamiken från forte till piano och musiken är nu en kontrasterande början på en överledning till återkomsten för satsens andra tema.3 Den andra stora skillnaden mellan orkesterskisserna är utformningen av scherzots första-del (notex. 2 och 3). Den första versionen har utan tvekan en folkloristisk salongston av samma slag som violinsonatens scherzo och flera av Alfvéns tidiga sånger och pianostycken. I en mer estetiskt prestigefylld genre som symfonin framstår den första versionen som malplacerad. Den är heller inte i nivå med den fortsatta utvecklingen i scherzots andra-del. Troligen insåg Alfvén detta ganska snart och i den
andra orkesterskissen finner man samma musik som i de senare versionerna. Också vid återtagningen av scherzots början i andra-delen är den ursprungliga musiken utbytt mot den nya idén (mellan rep.siffra 5 och 6 i det publicerade partituret). Det är möjligt att det var Alfvéns lärare Johan Lindegren som låg bakom de ovan nämnda revideringarna. Man bör inte glömma att Alfvén fortfarande studerade för Lindegren när han komponerade den första symfonin. I Första satsen återger Alfvén historien om Lindegrens avvisande hållning 3
Strykningen gör att den andra satsens form blir något mer gåtfull. Sven E. Svensson missuppfattar t.ex. helt formförloppet när han betraktar den tidigare kulminationen som ett nytt tema som ligger till grund för ett eget avsnitt i satsen, se Sven E. Svensson, Hugo Alfvén som människa och konstnär, Uppsala, 1946, s. 23f. 16 Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
före uruppförandet av Alfvéns andra symfoni. Efter uruppförandet var Lindegren däremot helt för vandlad och ”slösade med ett beröm, som min blygsamhet förbjuder mig att omtala.” Lindegren berättade då anledningen till att han inte hade velat se partituret före konserten. En av hans tidigare elever hade nämligen blivit helt knäckt då pressen gett Lindegren äran av förtjänsterna i elevens symfoni. Därför ville han på heder och samvete kunna säga att han aldrig vare sig sett eller hört en not av Alfvéns andra symfoni före dess uruppförande.4 Vad denna historia indirekt avslöjar är ju att Lindegren var involverad i den första symfonins tillkomst. Det finns också flera mindre olikheter mellan de båda orkesterskisserna. Exempelvis har Alfvén i den andra skissen intensifierat fanfarmotivet i den långsamma inledningen (notex. 4a och b). Han har också förändrat verkets slut (notex. 5a och b). Versionen i orkesterskiss 2 finns skisserad i blyerts redan på sista sidan i orkesterskiss 1.
4
Hugo Alfvén, Tempo furioso: Vandringsår. Stockholm: Norstedt, 1948, s. 294ff och 299ff. Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
17
Det finns också två skillnader mellan de båda orkesterskisserna som inte gäller musikens struktur. Den första är att orkesterskiss 2är försedd med fraseringsbågar, något som till stora delar saknas i den första skissen. Den andra är att musiken i orkesterskiss 2 är fördelad mellan de två notsystemen på ett sätt som gör den betydligt lättare att spela på piano. Det finns också andra förändringar i notationen som gör den mer pianistisk, t.ex. notering av bastonen som förslag vid breda ackord, sättet att notera tremolo och enstaka pedalanvisningar som i scherzot (se notex. 3). Tyder detta på Alfvén skrivit rent musiken på nytt med avsikt att publicera symfonin i en version för piano? Det som talar emot detta är att den pianistiska anpassningen av satsfakturen inte är genomförd i ännu större utsträckning. Exempelvis finns det många ställen där omfånget ligger utanför handens räckvidd. Vidare hade det normala varit att arrangera verket för fyra händer, som Alfvén något senare gjorde med andra symfonin och Midsommarvaka, och inte för två händer. Men varför skrev då Alfvén rent en andra version av orkesterskissen om det inte var med tanke på publicering? En tänkbar orsak är att det var en uppgift som ingick i studierna för Lindegren. En annan skulle kunna vara att Alfvén av någon anledning behövde visa upp verket för bedömning innan orkesterpartituret var färdigt. Man kan då förstå att han ville eliminera delar som han själv och/eller Lindegren bedömt som bristfälliga.
Version 2 I ett brev till Oscar Quensel, skrivet i München den 10 december 1903, berättar Alfvén om det kompositionsarbete han planerar att ta itu med vid hemkomsten till Stockholm: ”Först ämnar jag då instrumentera om min första symfoni, som uppfördes i Stockholm för sex år 18 Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
sedan. Orkesterklädnaden var inte till min belåtenhet, varför jag nu vill bättra det, som fordom brast.”5 I Tempo furioso skriver Alfvén att hans symfoniska förstlingsverk stod hans hjärta mycket nära och att han därför ville gå grundligt tillväga vid åtgärdandet av bristerna i den orkestrala skruden.6 I en intervju i Svenska Dagbladet den 10 maj 1904 säger han inför det första framförandet av den nya versionen att han ”omarbetat den i hvarje takt och gifvit den en annan orkestralisk skepnad.” Alfvéns kommentarer tyder på att omarbetningen i första hand gällde orkestreringen samt att denna omarbetning var av genomgripande art. Då partituret till den första versionen saknas går det dock inte att fastställa hur stora skillnaderna är mellan orkesterdräkten i de båda versionerna. Men Alfvéns påståenden att de var stora stöds av det faktum att han ansåg det nödvändigt att utarbeta en hel partiturskiss i blyerts innan partituret skrevs rent i bläck. Av partiturskissen framgår dock att det finns några ställen där originalversionen trots allt fick kvarstå oförändrad. Vid det ställe i den andra satsen som börjar vid repetitionssiffra 2 i det publicerade partituret har Alfvén skrivit ”följ partituret” i skissen. Med undantag för några insatser i flöjt och violinstämmorna är partituret sedan helt tomt under sju takter. Också vid repetitionssiffra 6 i den andra satsen är blyertsskissen i stort sett blankt under ett tiotal takter. Samma fenomen återfinner man också i scherzot (början av andra-delen och sex takter mellan rep.siffra 10 och 12, samt 16 och 17 ). Dessutom är inte början av finalen (fram till rep.siffra 1) med i partiturskissen. Frågan är vem anvisningen ”följ partituret” vänder sig till? En möjlig förklaring får man i memoarerna: Arbetet gick raskt undan, och när blyertspartituret var färdigt, skickade jag det till min gamle trofaste vän, herr Wikström, på den tiden ansedd som landets främste notkopist. Tack vare hans rastlösa
5
Alfvén 1948 s. 142.
6
Alfvén 1948 s. 312. Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
19
flit blev orkesterstämmorna färdiga i så pass god tid, att konserten kunde äga rum den 10 maj.”7 Sannolikt vänder sig således anvisningen ”följ partituret” till kopisten. När det gäller strukturen är den andra versionen i stort sett identisk med den man finner i orkesterskiss 2. Men det finns några intressanta skillnader. I båda orkesterskisserna följs huvudtemats tre första takter av en relativt tam fortsättning (notex. 6a och b). I den reviderade versionen återvänder Alfvén i den fjärde takten till den punkterade rytmen i temats första takt och i takt fem införs en synkop och en sextonsdelstriol (notex. 6c). En annan viktig förändring sker på två ställen i genomföringen. Lennart Hedwall påpekar att sidotemat i H-durepisoden får en elegisk-expressiv accent med hjälp av en tersharmonisering.8 Denna parallellföring av melodiken i terser är ett nytt drag i den reviderade versionen. I orkesterskisserna presenteras temat i oktaver (notex. 7a och b). Som framgår av notexempel 7 är även fakturen i övrigt rikare utarbetad i den andra versionen.9
Hedwall framhåller i samband med En skärgårdssägen att det hör till Alfvéns karakteristika att presentera ett tema i parallella tersföljder. Han skriver vidare att det är ett manér ”som gärna associerar till ’wienermusik’ eller till tonsättare i den wienska traditionen som t ex Richard Strauss.” 10 Detta drag gör sin entré i Alfvéns musik i verk som Midsommarvaka, En skärgårdssägen och den tredje symfonin, dvs. i verk skrivna efter Alfvéns studieresor på kontinenten under 1900-talets första år, en tid då han bland annat tog starka intryck från Richard Strauss musik. Alfvén har således i Hdurepisoden moderniserat tonspråket i den första symfonin. Man kan inte komma ifrån att han därmed skapat en stilbrytning som sticker ut från sitt sammanhang. 11 7
Alfvén 1948 s. 312.
8
Lennart Hedwall, Hugo Alfvén: En svensk tonsättares liv och verk. Stockholm: Norstedt, 1973, s. 143.
9
Samma förändring sker också vid motsvarande ställe fyra takter före repetitionssiffra 19.
10
Hedwall 1973, s. 203.Hedwall 1973, s. 203.
11
Utformningen av H-durepisoden i tuschpartituret i SMF och blyertspartituret i UUB (Vmhs 167:1b) är för övrigt ytterligare en indikation på att dessa partitur gäller den reviderade versionen från 1904 och inte originalversionen. 20 Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
En hypotes i min pågående Alfvén-forskning är att den här typen av tersharmonisering av melodiken är associerad med det kvinnliga och erotiska i Alfvéns musik.12 Det är därför intressant att avsnittet i den första orkesterskissen har föredragsbeteckningen ”amoroso”. I Första satsen skriver Alfvén att den första symfonin var ett levande uttryck för en tid i hans liv ”när inte kunde stå emot kvinnlig skönhet och tjusningskraft, förälskelsens guldskimrande poesi.13 Hedwall tolkar detta just som att symfonin innehåller speglingar av hans många erotiska upplevelser..14 Revideringen av Hdurepisoden verkar vara ett sätt att förstärka och lyfta fram just detta drag i verket. I den långsamma satsen har Alfvén gjort en mindre strykning vid revideringen. Före huvudtemats återkomst vid repetitionssiffra 10 (i det publicerade partituret) har den sju takter långa överledningen i orkesterskisserna komprimerats till två takter. De strukna takterna överensstämmer med de sju takter som föregår huvudtemats tidigare återkomst vid repetitionssiffra 3. En sista förändring värd att nämnas är själva slutet på symfonin (notex. 5c). Alfvén har förlängt det sista ackordet i orkesterskisserna och sedan lagt till ett kort och snärtigt ackord, troligen för att få en mer applådknipande avslutningseffekt.
Version 3 Efter ett framförande av den första symfonin hösten 1946 föreslog Kurt Atterberg att Alfvén borde göra en version för mindre orkesterbesättning för att även mindre orkesterföreningar skulle kunna spela verket.15 I sitt svar till Atterberg skriver Alfvén, den 11 november 1946, att han ”i minst tio år ämnat ominstrumentera min första symfoni och söka få ut den i tryck, men tiden har inte räckt till.”16 Atterbergs brev verkar ha fungerat som en tändande gnista och redan e pr dagar innan Alfvén svarade Atterberg skrev han om saken till sin förläggare Einar Rosenborg. En månad senare tar Alfvén upp revideringen i ett brev till Sten Broman: ”Nu är det tre saker som är brådskande, och alla borde utföras samtidigt, vilket är omöjligt, ty jag hör till dem, som inte kan arbeta på mer än en sak i sänder. Det gäller dels ominstrumenteringen av min första symfoni (F-moll) för reducerad orkester, dels fullbordandet av min femte symfoni och dels andra delen av memoarerna.”17 Ett år senare var det fortfarande samma uppgifter som var aktuella. I ett brev till Einar Rosenborg den 19 december 1947 skriver Alfvén: ”Mina närmaste arbetsmål är ominstrumenteringen av min första symfoni, fortsättningen på memoarerna och fullbordandet av den femte symfonin.”18 Den 5 december 1948 kunde Alfvén till slut skicka den nya versionen till förlaget. I det medföljande brevet till Einar Rosenborg skriver Alfvén att han plockat bort den fjärde flöjten, engelska hornet (som dock på några ställen spelas av andra oboisten), tredje fagotten och basklarinetten: ”Men borttagningen av dessa fyra stämmor var ett långt värre helsike än jag kunde ana då jag i augusti satte ingång med arbetet. Hela blåsorkester-instrumentationen måste göras om rubb och 12
Se t.ex. Joakim Tillman, ”Form och innehåll i Hugo Alfvéns symfoniska dikt En skärgårdssägen.” STM-Online Vol. 13 (2010). http://musikforskning.se/stmonline/vol_13/tillman/index.php?menu=3 13
Hugo Alfvén, Första satsen: Ungdomsminnen. Stockholm: Norstedts 1946, s. 249.
14
Hedwall 1973, s. 140.
15
Se Hedwall 1973, s. 148.
16
Hugo Alfvén, Brev om musik. Utgivna och kommenterade av Gunnar Ternhag. Hedemora: Gidlund, 1998, s. 125. 17
Alfvén 1998 s. 129.
18
Hugo Alfvén, Med hälsning och handslag: Brev om musik med mera utgivna och kommenterade av Gunnar Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
21
stubb, och delvis även stråkorkestern. Det ena drog det andra med sig. Fyra hårda månader krävde detta arbete – det vill säga lika lång tid som jag behövde för att komponera och instrumentera min fjärde symfoni med dess jätteorkester.”19 Utan att i detalj ha undersökt skillnaderna är mitt intryck att de inte alls är så stora som Alfvéns redogörelse ger sken av. Det är inte osannolikt att Alfvén, alltid i brist på pengar, överdrivit arbetsinsatsen för att kunna förhandla fram ett högre arvode. Men samtidigt finns det viktiga förändringar som på vissa ställen har stor betydelse. Ett tydligt exempel är sidotemat som börjar vid repetitionssiffra 9. I den tredje versionen spelas försatsen i temat av de båda klarinetterna och altviolinerna och eftersatsen av första oboen. I den andra versionen spelas försatsen av basklarinett och altvioliner och eftersatsen av klarinett. Och några takter senare ersätter förstaoboen i version 3 det engelska hornet i version 2. Den viktigaste revideringen som inte gäller ominstrumentationen är utformningen av huvudtemats fjärde takt (notex. 6d). Den punkterade rytmen i version 2 har ersatts av en betydligt mer aktiv, framåtdrivande rytmik. Den resulterande energiökningen gör att synkopen och sextonsdelstriolen i den följande takten
får en mycket starkare effekt och förändringen framstår som en klar förbättring.
Avslutning Vilken version av den första symfonin skall ses som den definitiva? Gjorde Alfvén den tredje revideringen i första hand av konstnärliga eller pekuniära skäl? Här skulle behövas mer forskning. Men oavsett svaret på frågorna vore det i högsta grad intressant med ett framförande och en inspelning av den andra versionen av Alfvéns första symfoni. Med sin rikare och mörkare träblåsarklang ger den verket en delvis annan klangkaraktär som det vore fascinerande att få ta del av. 19
Citerat efter Hedwall 1973, s. 148.
Protokoll från Hugo Alfvénsällskapets årsmöte den 2 maj 2011 i Uppenbarelsekyrkan, Saltsjöbaden Närvarande medlemmar: Roland Sandberg, Jan Olof Rudén, Curt Carlsson, Olof Andersson, Anders Hanser, Bodil Asketorp, Gösta Alfvén, Cecilia Gyllang, Hans Gyllang, Lars Hultén, Malin Alfvén, Johannes Alfvén, Gary Hjelm, Birger Söderqvist, Birgitta Södergren, Monica Lindström, Ernst Michaëli, Karin Storerkers
§1. Föreningsordföranden öppnade årsmötet §2. Till mötesordförande och -sekreterare valdes Roland Sandberg och Jan Olof Rudén §3. Till justeringspersoner valdes Birgitta Södergren och Cecilia Gyllang §4. Fråga om stadgeenlig kallelse besvarades med ja §5. Styrelsens verksamhetsberättelse som utsänts föranledde inga anmärkningar och lades till handlingarna §6. Direkt fråga om intäkter i Resultat- och balansräkningen som utsänts besvarades. Därefter lades den till handlingarna. §7. Revisorernas berättelse föredrogs av Hans Gyllang. §8. Årsmötet fastställde balansräkningen och beviljande styrelsen ansvarsfrihet .
22 Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
§9. Till föreningsordförande på ett år valdes Curt Carlsson på förslag av en enhällig styrelse. §10. På förslag av valberedningen omvaldes för ett år Bodil Appelqvist, Jan Olof Rudén, Gösta Alfvén, Anton Alfvén, Anders Hanser, Olof Andersson, Christer Åsberg §11. På förslag av valberedningen omvaldes för ett år som revisorer Martin Axelson, Hans Gylllang §12. Till valberedning valdes Birger Söderqvist och Cecilia Alfvén. §13. Oförändrad medlemsavgift för 2012 fastställdes. §14. Styrelsen hade fått fråga om ständigt medlemskap. Styrelsen föreslog 10 gånger årsavgiften vilket medlemsmötet godkände. Styrelsen fick i uppdrag att ta ställning till eventuell stadgeändring. §15. Punkt 6 i stadgarna (Val av valberedning) fastställdes andra resan. §16. Gary Hjelm föreslog en bussresa till Dalarna. Styrelsen tar detta till sig. §17. Monica Lindström påminde om att Alfvénsällskapet är medlem i DELS och kan ta del i deras arrangemang. Hon själv har deltagit i DELS till sjöss och haft stort utbyte av det. Avgående styrelseordföranden Roland Sandberg avtackades för de två år han varit verksam. §18. Mötesordföranden avslutade årsmötet Stockholm 2011-05-02
Alfvéniana 3-4/11 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se
23
Sven Nilssons fotosamling
Alfvénsällskapet har förvärvat publiceringstillstånd för ett trettiotal fotografier som Sven Nilsson har tagit av Hugo Alfvéns akvareller. Genom beslut i Alfvénsällskapets styrelse kommer dessa att i fortsättningen pryda Alfvénianas omslag med början i detta häfte. Alfvéniana har bett akvarellmålaren Annette Backman i Mora (f. 1965) www.ateljebackman.se att ge en kommentar till Hugo Alfvéns Utsikt från Tällberg, en av flera han målade med samma motiv. Akvarellen på omslagets framsida är odaterad. Hon skriver så här: Verket är målat från Tällberg med utsikt över Siljan. Motivet är storslaget men väldigt svårt att återge även om konstnären är skicklig. Jag tycker att målningen är ordinär. Den är exakt avbildande och det blir lite tråkigt i mina ögon. Färgerna är lite blacka och man kan inte se någon lyster i tavlan. Jag kan förstå att det är vackert väder eftersom himlen inte är täckt av moln. På träden i förgrunden anar man att ljuset kommer från vänster. Tekniken är inte så flödig som jag skulle önska av en akvarell. Konstnären verkar måla på torrt underlag och då får inte akvarellfärgerna sitt utrymme för bästa effekt. Eftersom jag inte sett Alfvéns andra akvareller så vill jag inte uttala mig om hans akvarellkonst generellt. Den här målningen är jag dock inte så imponerad av. Den andra versionen av Utsikt från Tällberg (härovan) är daterad 1925. Den visar samma storslagna vy ut över Siljan. Den här målningen har mer kvalité än den första versionen jag kommenterade. Konstnären har lyckats skapa en dramatisk himmel med dess stora mörka moln som rullar in och skymmer solen. Det syns att det är oväder i antågande. Det som Alfvén lyckats bäst med i detta verk är ljuset! Det är en viktig kontrast mellan mörka oroliga moln och reflektionen av starkt solljus i vattnet, det ger bilden ett djup. Riktigt bra. Den mörka horisonten hjälper till bra också. Träden i förgrunden har en siluett av ljus som också talar om att vattnet reflekterar solens ljus starkt. Tekniken är inte heller i detta verk så flödig men jag tycker att det var intressant att titta på denna version i alla fall.