Issuu on Google+

Alfvéniana 1/10 Utgiven av Hugo Alfvénsällskapet

Läs om Stemning tolkad av tre tonsättare Läs om Alfvénsällskapet 20 år Läs om Alfvén på 78-varvare del 2


Alfvéniana 1/10 Utgiven av Hugo Alfvénsällskapet

Ansvarig utgivare: Roland Sandberg Redaktör och distributör: Jan Olof Rudén Västeråsgatan 8 113 43 Stockholm tel. 08-33 83 69 e-post jan.olof.ruden@comhem.se

Innehåll Peterson-Bergers, Stenhammars och Alfvéns tolkning av J P Jacobsens Stemning. Av Jan Olof Rudén 3 Hugo Alfvénsällskapet 20 år. Av Jan Olof Rudén 12 Alfvén på 78-varvsskivor. 2. Av Björn Englund 15 Emil Sjögren av Anders Edling. Rec. av Olof Andersson 22 Sällskapets nye ordförande Roland Sandberg intervjuas av Bodil Asketorp 23 Hugo Alfvénjubileet 2010 24

© respektive författare och Alfvéniana Medlemsregister (årsavgift 100 kr, institutioner 200 kr) : Jan Olof Rudén Adress som ovan PlusGiro: 42 88 52-8 ISSN 1101-5667 Tryckt av DH Grafiska Ab,Malmö

Omslaget: Hugo Alfvén och dottern Margita i soffan i vardagsrummet i Linnéanum på 1910-talet. Originalet i Alfvéngården

2

Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


Peterson-Bergers, Stenhammars och Alfvéns tolkning av J P Jacobsens Stemning AV JAN OLOF RUDÉN

T

re tonsättningar av Jens Peder Jacobsens Stemning hör till ofta framförda körsånger i den svenska körrepertoaren. För kördirigenter och körsångare med några års erfarenhet är de här verken inte okända. Också i litteraturen finner man verken behandlade. Det är i ändock min förhoppning att kunna belysa några nya aspekter hos dem genom att mer i detalj studera hur tonsättarna gått till väga för att tolka dikten i toner.

Tre körvisor. Han var då 19 år gammal. Den är komponerad för sju sångare. Den framfördes i familjekretsen och lades därefter i byrålådan. Inte förrän i slutet på 1930-talet drogs de tre körvisorna fram igen genom Claes Göran Stenhammar, den äldste sonen. Han var framstående körsångare och dirigent för Storkyrkokören. Genom hans sångarbekantskap med Johannes Norrby som ledde vokalensemblen Voces Intimae och dessutom var ledare för Akademiska Kören och nybliven VD för Konsertföreningen kom det till ett framförande 1939 för en enda åhörare, nämligen dirigenten Wilhelm Furtwängler. Gehrmans publicerade Tre körvisor samma år och därefter var sångerna en given succé. En upptagning från 1945 med Radiokören under Mogens Wöldike är återgiven på CAP 21630, CD 3.5

1

J P Jacobsen i svenska tonsättningar Den danske 1800-talsförfattaren J P Jacobsens inflytande var stort på svenska författare som Ola Hansson, Hjalmar Söderberg och Bo Bergman men det sträckte sig också djupt in i den tyska litteraturvärlden; han påverkade bl.a. Rilke, George, Hesse och Thomas Mann. 2

Man kan förmoda att Hugo Alfvén uppmärksammade Stenhammars Tre körvisor och att det var därför han komponerade sin version av Stemning i december 1938. Den publicerades likaledes 1939 av Gehrmans både för manskör och för blandad kör.

Hans lyrik som publicerats på många ställen sammanställdes 1886, året efter hans död. Den har inte bara påverkat diktare i Sverige utan den gav också upphov till en rad tonsättningar. Bo Wallner har i sin Stenhammarbiografi särskilt dragit fram de tidiga svenska tonsättningarna av Emil Sjögren, Wilhelm PetersonBerger och Wilhelm Stenhammar under de första fem åren efter samlingsverkets utgivning.3 Av de tidiga kompositionerna är fyra för kör a cappella, nämligen Tre körvisor av Stenhammar och Peterson-Bergers Stemning.

Det var alltså Wilhelm Peterson-Bergers Stemning från 1891 som var den enda kända körtonsättningen fram till slutet av 1930-talet. Han å sin sida kände inte till att Stenhammar också tonsatt dikten. PetersonBergers Stemning i manskörsversion (från 1903) hade redan 1908 spelats in av Operaseptetten, som bestod av mansröster på skivmärket Favorite. År 1929 skedde en ny inspelning i Berlin, där Emil Carelius ledde manskören De Svenske. Versionen för blandad kör spelades in av Radiokören under Einar Ralf 1944 och under Mogens Wöldike 1945 för Radiotjänst (båda återutgivna på CAP 21630, bonus CD).6

Hugo Alfvén finns inte bland dem som uppmärksammade J P Jacobsens diktning. Åren 1887-92 var han fullt sysselsatt med violin- och måleristudier. När han komponerade var det smärre verk för violin och smärre sånger. Körtonsättare skulle han bli först år 1900 med Biskop Thomas Frihetssång.

Dikten Dikten. är rimmad med parvisa versrader av olika längd. Rad 1-2 samt 3-4 bildar var sin mening. Rad 5 och rad 6 är var sin mening, rad 7-8 är en mening

Den unge Wilhelm Stenhammar var alltså den som först tonsatte Stemning, kallad September i samlingen 1

Denna artikel är ett omarbetat föredrag vid Peterson-Bergersällskapets och Hugo Alfvénsällskapets höstmöte den 15 november 2008 2 Enligt NationalEncyklopedin 3 Bo Wallner, Wilhelm Stenhammar och hans tid. 13. Stockholm 1991. Del 1 s. 186f.

Om man skanderar texten framgår det klart

4

Ibidem s. 198 Swedish tongues. An anthology of choirs 1900-1950. Caprice 2002. 6 Allt detta enligt Carl-Gunnar Åhléns redogörelse i texthäftet till Swedish tongues, an anthology of choirs 1900-1950, Caprice 21630, 2002, s. 171, 136, 176. 5

Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

3


Álle de vóksende Skýgger Har vǽvet sig sámmen til én. Énsom paa Hímmelen lýser En Stjérne saa stráalende rén. Skýerne háve saa túnge Drǿmme Blómstrernes Ǿjne i Dúggraad svǿmme. Únderligt Áftenvínden Súser i Línden

8 8 8 8 10 10 7 5

En prosaisk tolkning av dikten ger en drömsk sensommarkväll med daggfyllda blomkalkar och vindens övernaturliga sus i linden. På himlen lyser aftonstjärnan (planeten Venus )

Peterson-Berger, Stemning ur Album. 8 sånger (1891) f bl.kör. Det nordiske forlag

Peterson-Berger, Stemning, t 1-8 Period A Peterson-Berger, Stemning, t 1-8 Period A

Vilken erfarenhet hade Peterson-Berger av körsång? I festskriften 19377 framhålls av Johannes Norrby8 att han under skoltiden var aktiv som dirigent för skolans manskör och musikkapell i Umeå. Efter studier i Stockholm och i Tyskland var han redan 1890 dirigent för sta-dens blandade kör och för Lilla manskören. När han senare fjällvandrade med körvana sångare och sångerskor berättar han själv att han komponerade sånger som genast övades in och framfördes. 9 Själv sjöng han tenorstämman. Johannes Norrby påpekar att Peterson-Berger kom-ponerade för enkelkvartett och enligt hans uppfattning har sångerna som genomgående drag en individualiserad stämföring. Bengt-Olof Engström har i kommentarerna till Musica Sveciae 612, 1988 framhållit ”känslan för naturen, för dagens och årets tider, för stämningen”. Naturupplevelsen10 var avgörande inspirationskälla. Han pekar också på att melodin stod i centrum för Peterson-Berger. Det är inte för inte tonsättaren skrivit boken Melodins mysterium (1937). Stemning komponerades 1891 i Umeå för någon av Peterson-Bergers kvartetter eller vokalgrupper. Då var han 24 år gammal. Peterson-Berger undviker att slaviskt följa texten genom att inskjuta upprepade ord. Redan det första or-

det, Alle, upprepas två gånger innan den första versraden sjungs. Innan den andra versraden sjungs upprepas på likartat sätt ordet vævet två gånger. PetersonBerger synes genom de upprepade orden ha eftersträvat en åttataktersperiod (som vi här kallar A). Det är ett regelbundenhet som är karakteristiskt för hela stycket. Tempot är Lento. Tonarten c-moll. Perioden börjar i sammanträngt läge. Melodiken är stegvis rörelse. Basen sjunger en fallande melodi som hamnar på d (dominantseptimackord i kvintläge). En karakteristisk rytmisk figur är betingad av textens betoningar. Ett taktfast skanderande undviks genom 6/8-takt som är mjukare än 4/4. Diktens versrad 3 börjar i spritt läge med styckets första melodiska höjdpunkt och med kvintbasfundament. Det är melodistämma med ackompanjemang. Ordet ensom personifieras alltså av den melodiförande sopranstämman. I ackompanjemanget upprepas 7

Festskrift den 27 februari 1937. Sthlm 1937 i bidraget ”Inför Wilhelm Peterson-Bergers körer och kantater”, s. 134ff. 9 Peterson-Bergers memoarer i DN 1932 10 Texthäftet till Stemning. Musica Sveciae 612, 1988. 8

4 Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


Peterson-Berger, Stemning, avsnitt B Peterson-Berger, Stemning, t. 9-15. Avsnitt B

två gånger ordet ensom och den karakteristiska rytmen återfinns när hela versrad 3 sjungs Versrad 4 inleds inte som väntat med textupprepning. Den avslutas däremot med de upprepade orden saa straalende ren med samma melodi som i takten innan men med varierad harmonik och framhävd av dynamiken mf. Det här är den innehållsliga höjdpunkten i Peterson-Bergers tolkning av texten. Versraden gestaltats i parallelltonarten Ess-dur och parallelldominant i B-dur men slutar i grundtonartens dominant i G -dur liksom i period A. Versrad 3-4 kallar vi period B.

Versraderna 5-6 sjungs till en nästan nottrogen upprepning av period B förutom de två sista takterna där orden i Duggraad svømme framhålls genom melodisk höjning och dynamiken mf. Också den här perioden (som vi kallar B1) avslutas på dominanten. Kommen så här långt inställer sig frågan om Peterson-Berger velat följa innehållet i dikten eller om det är en allmän stämningsbild han vill gestalta i sitt stycke.

Peterson-Berger, Stemning. Sluttakterna 25-32. I hela stycket finns en stark enhetlighet. Det är strikt fyrstämmighet i en övervägande homofon sats. Harmoniken är rik med många sixtes ajoutés. Sopranstämman är melodiförande. Det finns ett karakteristiskt rytmiskt motiv som ofta uppträder i de ackompanjerande stämmorna och då tillsammans med textupprepning. Storformen består av fyra åttataktsperioder A, B, B1, C där B och B1 utgör centrum i komposi-

tionen. Period B, B1 och C inleds på samma sätt. Alla perioder inleds på tonikan och slutar på dominanten, den sista perioden slutat givetvis på tonikan. Förhållandet att hela perioder upprepas med annan text tyder på att en följsam texttolkning inte eftersträvats. Det är som om Peterson-Berger i stället vill översätta titeln Stemning till musik.

Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

5


Wilhelm Stenhammar, September ur Tre körvisor (1890). Gehrmans 3058

Wilhelm Stenhammar hade redan komponerat ett Tempot är Poco lento och dynamiken är återhållen. antal ”blandade kvartetter” samt solosånger och pia- Stycket börjar i p går över pp och slutar i ppp. Den nomusik så han var inte novis när han komponerade punkterade stigande figuren på Alle de följs av en Tre körvisor 1890. Musiken komponerades ur- fallande opunkterad figur på voksende. De här melosprungligen med tanke på sju solistiska sångare i diska figurerna är karakteristiska för styckets första hälft men med olika intervallinnehåll. umgängeskretsen: S,2A,2T,2B. Stenhammar väljer liksom Peterson-Berger taktarten Musiken till den andra versraden leder till styckets 6/8 som medger en större smidighet och han bildar första höjdpunkt redan i dess tredje takt. Stämmor en enda fras av de två första versraderna som utgör en innehållslig enhet. 6 Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


Stämmorna differentieras i takt 3 så att Ten understryker höjdpunkten i Sop och i takt 4 hålls rörelsen vid liv i de övriga stämmorna när Sop håller ut ciss2 till texten en. Vi kallar musiken till versrad 1 och 2 period A. Melodin till hela första versraden upprepas till den tredje versraden med texten Ensom på himmelen lyser men med durbetonad harmonik och klanglig breddning. Musiken till den 4 versraden innebär ett betonande av

Stjerne men är i övrigt lugnt utklingande, där Alt och Ten i tersparalleller i takt 8 håller rörelsen vid liv. Harmoniken är densamma i de rimmade takterna med texten en och ren. Vi kallar musiken till vers 3 och 4 period B. Hela avsnittet med versraderna 1-4 ger ett enhetligt intryck genom upprepning av melodiska figurer och hela fraser. Sopranstämman är melodiförande och rör sig övervägande i huvudtonarten fiss-moll med genomgångstoner. Den börjar och slutar på ciss2 och har

Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

7


ett spann på en nona. Genom detta höga läge ger musiken ett ljust intryck. De två första versraderna beskriver skuggorna som tätnar. Där finns övervägande mollackord. Versrad 3 och 4 beskriver den ensamma strålande stjärnan. Där finns övervägande durackord. Även om melodistämman är densamma gestaltas de ackompanjerande stämmorna individuellt, vilket berikar upplevelsen.

Texten suser i Linden i versrad 8 tolkas genom många upprepningar i tio av styckets totalt 25 takter. Stenhammar tar fasta på ordet suser som hela tiden upprepas i mellanstämmorna. När suser upprepas i Sopr sker en lätt melodisk variation och basstämman förstärks med en kvintbas som upprepar Vinden från föregående versrad.

Med versrad 5 inträder ett nytt stämningsläge. Den punkterade inledningen i Sop känns igen liksom den följande 3/8-figuren. Den påföljande takten framhäver texten tunge Drømme genom en betonad appoggiatura.

Musiken till vers 7 upprepas till texten Suser, suser med två nya höjdpunkter. Därefter stillnar rörelsen i grundtonarten fiss-moll och texten i Linden nästan viskas fram i ppp i låga stämmor. Vi kallar musiken till vers 7 och 8 period D. Den börjar och slutar i grundtonarten fiss-moll.

Till versrad 6 upprepas den melodiska figuren i föregående två takter men med förändrad harmonik. Ackompanjemanget till dessa två versrader är ackordiskt, vilande på kvintbasar i den första takten och parallellförda ackord i den andra takten. Avsnittet är durpräglat med inslag av maggiore (F-dur i st.f. fmoll) och durdominant. Vi kallar musiken till vers 5 och 6 period C. De avslutande två versraderna 7 och 8 upptar nästan halva kompositionen. Den punkterade figur som inlett tidigare versrader har i den 7 versraden ersatts av en lång ton och melodin stiger sedan språngvis till styckets kulminationspunkt på en melism i den andra takten för att sedan språngvis sjunka. Rörelsen parallellförs i Alt och Ten medan Bas bildar en plattform på grundtonen Fiss. Melodistämman har i detta avsnitt ett omfång på en decima.

Storformen A B C D består av 4+4+4+13 takter. Period D omfattar nästan halva stycket. Det är som om Stenhammar inte kan stoppa när han satt igång en rörelse. Dikten tolkas musikaliskt strukturerat men inte texttolkande. Melodiska höjdpunkter är inte innehållsligt betingade. Där betoning finns är det genom harmoniken och appoggiatura i tunge Drømme resp. Duggraad svømme. Tydliga melodiska figurer i den ledande sopranstämman och upprepade fraser bidrar till styckets enhetlighet. Inom de melodiska fraserna finns utrymme för lätt variation som understryks av harmonisk variation och klanglig breddning. Den drömska stämningen understryks av en skir klang i pp. Det finns något instrumentalt över detta stycke, som trots att det blivit ett av de mest centrala verken i den svenska körmusiken likaväl skulle kunna framföras av en stråkseptett.

Hugo Alfvén, Stemning (1938). Gehrmans 3035

En kompositionsskiss finns från december 1938. Stycket publicerades av Gehrmans 1939. Uruppfördes av OD 6/5 1941. Inspelad med OD, dir. Alfvén 1943 för Sonora11 och för blandad kör 1947 med Musikhögskolans kör under ledning av David Åhlén för Radiotjänst.12 År 1938 var Alfvén sysselsatt med arrangemang av en rad folkvisor vid sidan av sina många uppdrag. Sedan år 1900 hade han med jämna mellanrum komponerat och arrangerat körmusik. Att han vid 66 års ålder, i december 1938 komponerar ett av sina finaste körverk med en text som väcker hans vilja att gestalta den måste bero på att han fått vetskap om Stenhammars tonsättning September. Alfvén var en driven körledare i synnerhet sedan 1910 då han blev dirigent för Orphei Drängar. Hans ideal beträffande körens storlek var inte enkelkvartett utan en verkligt stor kör. En skara på 150 sångare som i hans Siljanskör gjorde honom lycklig.

Hugo Alfvén har tagit fasta på den skanderande rytmen och följaktligen valt 4/4 som taktart. Han väljer en originellare början än Peterson-Berger och Stenhammar genom en unison presentation i Alt och Ten av de två första versraderna mot en orgelpunkt con bocca chiusa. Det är inte något unikt tillvägagångssätt för honom. Även i Gryning vid havet deklameras texten mot liggande ackord i början av stycket. Enligt förtecknen vid klaven går stycket i Ass-dur i sättningen för blandad kör. Till skillnad från de andra tonsättarnas versioner som börjar på tonikan svävar åhöraren i oklarhet om tonaliteten i den första perioden som börjar på tersen. Melodin beskriver en båge nedåt med c1 som utgångspunkt och slut Det är en tonmålande tolkning av de mörka molnen som breder ut sig. Vi kallar denna period A. 11

Carl-Gunnar Åhléns redogörelse i texthäftet till Swedish tongues, s. 174 12 Ibidem s. 171

8 Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


Verserna 3-4 innebär en scenförändring till högt läge. Mixturartade och breddade klanger i parallelltonarten f-moll men altererad till F-dur leder till styckets höjdpunk till texten En Stjerne saa straalende ren. Även detta är texttolkning. Vi kallar denna period B. Till skillnad från Peterson-Berger och Stenhammar behandlar Alfvén inte versraderna 5 och 6 likartat utan återknyter till styckets början med en enstämmig melodi, nu mörkare i Basen, åter i tonikan i Ass-dur men kromatiserad. Det är liksom i början åter tal om molnen men nu är melodin stigande för att leda fram till versrad 6. Alfvén är ensam om att särbehandla

versrad 6, som gestaltas i två lika takter i moll med många ackordfrämmande toner mot en orgelpunkt con bocca chiusa. Texten beskriver blomkalkar, tårefyllda av dagg. Vi kallar denna period D. Liksom Peterson-Berger och Stenhammar uppehåller sig Alfvén länge vid de avslutande versraderna. Notvärdena blir längre, melodin rör sig stegvis fallande och kromatiserad i ackordisk sats med särskilt harmoniskt framhävande av ordet suser som upprepas – det enda ordet som upprepas i hela stycket. Första gången överraskas man av att ett förväntat Ess-durackord (dominant) utbyts mot ett E-durackord som följs av

Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

9


tonikan Ass-dur. Andra gången upprepas Edurackordet som leder till Ess-dur. Satsen slutar i dur, men inte i grundtonarten Ass-dur utan i parallelltonarten f-moll altererad till F-dur, med en tydlig markering av grundtonen till skillnad från den tomma klangen hos Peterson-Berger och kvintläget hos Stenhammar. Vi kallar denna period E.

straalende ren om stjärnan. Det är också ett ställe där alla tonsättare använder en durklang med dominantfunktion, något som är naturligt för det vidare förloppet. Det är bara Alfvén som skanderar texten i 4/4-takt medan både Peterson-Berger och Stenhammar använder den mer pastorala eller elegiska 6/8-takten.

Gemensamt för alla tonsättare är det långsamma tempot och den återhållna dynamiken p, pp, ppp. Endast Peterson-Berger tar till mf till texten saa

Storformen är individuell. Peterson-Berger syns eftersträva jämna åttataktsperioder och måste ta till olika knep för att lösa problemet. Det innebär ord-

10 Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


ordupprepningar, Alle i början och vævet i period A, saa straalende ren i period B, vardera på 2 takter. Period C avslutas av 4 t con bocca chiusa för att fylla

8-taktersperioden. Harmoniken i varje period håller sig till huvudfunktionerna. Schematiskt sett ser storformen ut så här:

Peterson-Berger A Intro Alle 2t t

A (forts) Vers 1-2 Alle de voxende 6t t D

B Vers 3-4 Ensom 8t t

B1 Vers 5-6 Skyerne 8t t D

D

Stenhammar går utan inledning på texten i vers 1-2 i period A. Period B har samma melodiska gestalt men med förändrad harmonik. Period C består av två + två takter med inbördes likartad melodisk gestalt.

C Vers 7-8 Underligt 4t pS D

C (forts) Epilog con bocca chiusa 4t pS t

Den stora skillnaden mot de andra tonsättarna är den 13 takter långa period D om aftonvinden. Harmoniken i varje period har dragning åt parallelltonarterna för att mot slutet förbli i grundtonarten

Stenhammar A Vers 1-2 Alle de voxende 4t t pT

B Vers 3-4 Ensom 4t pS

pT

C Vers 5-6 Skyerne 2+2 t s

Hugo Alfvén har en egen storform och besättningen växlar mellan unisiono och hel kör. Innan vers 1-2 sjungs unisono läggs en grund i form av orgelpunkt i basen. Orgelpunkten återkommer i period D och E. Period C består av en enstämmig erinran av period A. Perioderna med full klang är homofont skanderande med många ackordfrämmande toner. Man kommer att tänka på en pianosats. Harmoniken undviker att betona grundtonarten Ass-dur utom i de unisona avsnitten. I period B om den strålande stjärnan är den dominantorienterad och rör sig ofta i parallelltonarten, men i stället för f-moll förekommer oftast F-dur, så även i slutackordet. Period D om de daggfyllda blomkalkarna utmärks av paral-

D

D Vers 7-8 Underligt Aftenvinden suser i Linden 13 t t pS D t t

lelldominanten c-moll. Period E börjar dominantorienterad med särskild markering av ordet suser, inte i dominanttonarten Ess-dur utan altererad till E -dur de två första gångerna, vilket ger en överraskningseffekt på samma sätt som slutackorden. Period D och E utmärks dessutom av en långsamt fallande melodilinje och fördubblade notvärden för att karakterisera den tilltagande stillheten. Alfvén följer i sin musik texten närmare än Peterson-Berger och Stenhammar. Det är typiskt för honom som tonmålare. Särskilt mörker (lågt läge) och ljus (högt läge) och suset (utdraget, harmoniskt avvikande) har fångat honom i dikten.

Alfvén A Intro con bocca chiusa 1tT

A (forts) Vers 1-2 Alle de voxende 5 t unisono T

B Vers 3-4 Ensom 4 t tutti pT

D

C Vers 5 Skyerne 2 t enstämmigt T

Med utgångspunkt från individuella förutsättningar och preferenser har var och en av de tre tonsättarna låtit sig inspireras av J P Jacobsens dikt att skapa personliga tonsättningar för vokalensemble resp. kör. En

D Vers 6 Blomstrernes Øjne 2 t tutti pd

E Vers 7-8 Underligt 7 t tutti pDD D, S

pT

gemensam sammanhållande kompositionsprincip är varierad upprepning. Peterson-Berger är den mest traditionella av tonsättarna, medan Stenhammar är elegantast och Alfvén är tonmålaren.

Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

11


Hugo Alfvénsällskapet 20 år AV JAN OLOF RUDÉN Första decenniet 1990-1999

Å

r 1990 ombildades Hugo Alfvénstiftelsen till den förvaltande Hugo Alfvén Fonden i Kungl. Musikaliska akademien medan en utåtriktad verksamhet kom till stånd under namnet Hugo Alfvénsällskapet. I december 1990 hade en styrelse tillträtt och en begynnande medlemsvärvning kommit igång. Ett mer synligt resultat var det första häftet av medlemstidskriften Alfvéniana. Styrelsen kom att bestå av Hans Nordmark, ordförande, som tidigare varit VD i STIM och per automatik varit ordförande i Alfvénstiftelsen samt olika företrädare för intresseområden som svarade mot Hugo Alfvéns olika verksamhetsområden: Göran Furuland från hembygdsrörelsen, Gunnar Ternhag som folkmusikrepresentant, Hans Henrik Brummer som konsthistoriker och Sten-Gunnar Hellström från OD. Agneta Ljunggren från Uppsala universitetsbibliotek blev skattmästare och Jan Olof Rudén från STIM/Svensk Musik blev sekreterare och redaktör. Senare inträdde Gösta Alfvén som släktens representant.

nom att föreningen kunde utnyttja Stims kopieringsapparater och postbefordran vid utskick. Så småningom fick sällskapet också bidrag från Alfvén Fonden med ungefär lika mycket som medlemsavgifterna utgjorde. Under de första tio åren stabiliserades medlemsantalet till ca 120 betalande enskilda och institutionella medlemmar. Alfvéniana utkom med 2-3 nummer per år. Regelbundna möten ägde rum på olika platser med ett dussin deltagare från Alfvénsällskapet tillsammans med deltagare från andra organisationer. Sedan 1997 finns Alfvénsällskapet även på internet med egen hemsida. En detaljerad redogörelse för denna tid finns i Alfvéniana 1-2/00.

Andra decenniet 2000-2009 Vid ingången till det nya decenniet var Konserthuschefen Åke Holmquist ordförande (till 2001, då han efterträddes av Gunnar Ternhag), Göran Furuland var vice ordförande, Jan Olof Rudén sekreterare och redaktör/webbmaster, Jan Heimer (som OD-representant) skattmästare. Övriga ledamöter var Gösta Alfvén och hans son Tobias Alfvén (släkten), chefen för Zornmuseet, Birgitta Sandström samt körledaren Föreningens ändamål enligt stad- i Storkyrkan Gustaf Sjökvist. garna var att ”främja kännedomen om Hugo Alfvéns musik och gär- Föreningsstämman 2000 hölls den ning”. Förutom genom Alfvéniana 6 juli i Alfvéngården i Tibble. Ett har sammankomster på våren och tiotal medlemmar visades i detta på hösten, ofta i samarrangemang sammanhang runt av Håkan Landemed andra vänföreningar, bidragit lius och lyssnade avslutningsvis till till att uppfylla denna målsättning. I Alfvénromanser som sjöngs av eledet sammanhanget har styrelsemed- ver i den pågående romansinterprelemmarnas eller medlemmarnas tationskursen i Alfvén Fondens egna organisationer eller deras kon- regi. Höstmötet hölls den 25 oktober i Alfvénrummet på Grand Hotaktnät varit en stor tillgång. tel. Åke Holmquist ledde ett samtal Intäkter från medlemsavgifter täck- med Ragnar Bohlin och Gustaf te till en början utgifterna bl.a. ge- Sjökvist om hur det är att dirigera

Alfvéns musik och om hans egen dirigentverksamhet. Detta var sällskapets 10-årsjubileum med ett 40tal inbjudna gäster som också fick smaka på Alfvénmacka. Föreningsstämman 2001 hölls den 21 maj på Operan där koreografen Ivo Cramer berättade om tillkomsten av baletten Den förlorade sonen som just då stod på Operans repertoar. Med detta i minnet kunde sällskapets medlemmar njuta av föreställningen. Vid detta tillfälle tillträdde Gunnar Ternhag som ordförande i sällskapet. Som ny styrelsemedlem invaldes Anders Hanser som utformat ett bildspel om Alfvén som det första i raden av en rik flora konstnärsporträtt. Den 21 oktober var det höstmöte i Alfvénrummet på Grand Hotel. Där föreläste Martin Tegen om skådespelet ”Vi” av Lubbe Nordström och placerade in Alfvéns musik på rätt plats i handlingen. I Alfvéns arrangemang av musiken i form av Gustav II Adolf-sviten är ordningsföljden annorlunda av musikaliska skäl. Vårmötet 2002 ägde rum den 6 mars på Nybrokajen 11 där militärmusikkännaren Åke Edenstrand inför den efterföljande konserten med Marinens musikkår under ledning av Andreas Hanson med musik för blåsorkester av Alfvén påminde om vilken viktig funktion militärmusikkårerna hade för att föra ut både nyare och äldre musik i blåsorkesterarrangemang till platser där allmänheten vistades. Detta arrangemang genomfördes tillsammans med Vännerna till Stockholms Läns Blåsarsymfoniker. CDn Serpent SRCD 24 (2002) innehåller musik från konserten och mer därtill. Föreningsstämman 2002 ägde rum i STIM-husets restaurang den 16 maj

12 Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


där Iwa Sörenson och Kerstin Åberg, som brukar hålla romansinterpretationskurserna i Tibble under sommaren demonstrerade hur elever från Musikhögskolan under deras ledning förbättrade framförandet av några Alfvénsånger. Som inledning visade Jan Olof Rudén det s.k. Rosenbergsrummet med möbler och konstverk från tonsättaren Hilding Rosenbergs hem. Den 22 november hölls höstmöte då Eric Ericson intervjuades av Curt Carlsson om sitt liv och om körsången i Sverige på 1940- och 50-talen. I maj 2003 fick Alfvénsällskapets hemsida en välbehövlig ansiktslyftning och en enklare adress www.alfvensallskapet.se. Vårmötet hölls i Uppsala den 25 maj i Alfvénsalen, Orphei Drängars plan 1 och inleddes av årsmötesförhandlingar. Nya i styrelsen blev domkyrkoorganisten i Västerås Agneta Sköld och musikforskaren Jörgen Grundström, Uppsala. Orphei Drängar firade sitt 150-årsjubileum och sällskapet fick därför lyssna till dess historia föredragen av Johan Sundelöf, utställningskommissarie för den utställning vi därefter tog del av i Upplandsmuseet. Höstmötet ägde rum den 19 november i Alfvénrummet på Grand Hotel. Då presenterades den nyutgivna antologin ”Hugo Alfvén – en vägvisare” med Gunnar Ternhag och Jan Olof Rudén som redaktörer. Denna kom att bli stilbildande för liknande vägvisare (companion) under de följande åren. Vårmötet 2004 ägde rum den 26 mars på Sällskapet i samarrangemang med Wilhelm PetersonBergersällskapet. Det inleddes med årsmötesförhandlingar där Miklós Maros valdes till ny ordförande (–2009). Lennart Hedwall jämförde de två konkurrerande tonsättarna Wilhelm Peterson-Berger och Hugo Alfvén. Som avslutning framfördes romanser av de båda tonsättarna av

Alfvénmacka i restaurang Atrium 2005 Ulrika Mjörndal och Samuel Skön- De första stipendiaterna 2006 berg. Ingen sammankomst ägde År 2006 hölls föreningsmötet i rum under hösten. STIMs restaurang den 17 maj. Till Den 7 april 2005 hölls förenings- Caspar Engdahl (tenor) och Mattias mötet i Alfvénrummet i Grand Ho- Nilsson (piano) utdelades för första tel. Där berättade den nye ordföran- gången Hugo Alfvénsällskapets den Miklós Maros om sitt förhål- stipendium till unga musiker som lande till Hugo Alfvéns musik och visat intresse för Alfvéns musik. De om dennes roll som Sveriges portal- kvitterade genom att framföra några figur i likhet med Grieg, Carl Niel- romanser av Alfvén bl.a den nylisen och Sibelius. gen i Alfvéniana 3-4/05 publicerade I bruset. Familjerna Gyllang-Palmstierna inbjöd Alfvénsällskapet den 12 juni till Edö Ö där Hugos bror Gösta bedrev ekologiskt jordbruk långt innan termen myntats. Jan Olof Rudén talade om Alfvéns musik komponerad i Roslagen och gav ljudande exempel. Höstmötet hölls den 19 november, ånyo i samarrangemang med PetersonBerger sällskapet , denna gång i Kungsholmens gymnasium där gymnasiekören under ledning av Alfvénsällskapets första stipendiater Helene Stureborg framförde körsånger av P-B och Alfvén. Bengt Detta häfte av Alfvéniana markerar Olof Engström, ordförande i P-B- början på utgivningen av opublicesällskapet, samtalade med Helene rad eller svåråtkomlig AlfvénmuStureborg om likheter och olikheter sik. Häftet innehåller förutom I i de bägge tonsättarnas tonspråk. bruset även Vandrarens julsång och Souvenir de Wisby (för flöjt och piano). Samtidigt gjordes musiken tillgänglig på hemsidan under

Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

13


www.alfvensallskapet.se/ Noter.html Höstmötet ägde rum den 13 november hos Anders Hanser produktion där den nya versionen av bildspelet ”Hugo Alfvén berättar” visades för ca 20 medlemmar. Som bonus visades också bildspelet om Anders Hansers mor, sångerskan Hanser Lina Göransson. Föreningsmötet 2007 hölls i Café Mix den 8 maj. Därefter vidtog ett samarrangemang med Musikmuseets Vänner i Musikmuseet. Dess chef Stefan Bohman välkomnade och Gunnar Ternhag höll ett föredrag med titeln ”Det tidiga Alfvénminnet–hur skapades det” (publicerat i Alfvéniana 3-4/07). Tom och Olga Perski mottog Hugo Alfvénsällskapets stipendium för unga musiker och spelade opublicerad violinmusik av Alfvén som tack.

b le v B o d il Asketorp, Sveriges Radio P2, och sekreteraren Jan Olof Rudén fick även åtaga sig kassörsposten. Olof Andersson, organist i Gustav Vasa kyrka och Mikael Falk, ODs representant blev nya styrelseleda möter. Före föreningsmötet åhördes ett framförande i Konserthuset av Dalarapsodin

Höstmötet ägde rum den 15 november på Avdelningen för musikvetenskap, Frescati, på inbjudan av Peterson-Bergersällskapet. Under rubriken Alltjämt de mäktiga fjäll sig välva kunde man lyssna till inDen 22 september besökte Alfvén- tressanta föredrag om P-B, Alfvén sällskapet Galleri Östrasalt i Vax- och Stenhammar holm, där Claes Mosers samling av JAG Ackes konst förvaras. Hans Kvällen innan inbjöds medlemmarkonst och den samtida konstvärlden na att lyssna till Alfvéns tredje i Stockholm fick en sakkunnig be- symfoni framförd av Kungl. Musikdömning. Eftersom Acke deltog högskolans symfoniorkester under med scenbilden”Bergakungens mycket kompetent ledning av Tobiport” vid uppsättningen av baletten as Ringborg Bergakungen gjorde Jan Olof Rudén en genomgång av händelserna Alfvéniana 1-2/08 och 3-4/08 innedäri i musikalisk tolkning av Alf- höll förutom opublicerad musik av Alfvén även rättelser i Alfvénpartivén. tur förtecknade av Jan Olof Rudén, Den 7 mars 2008 kunde äntligen Finn Rosengren och Tobias RingAlfvénmedeljongen, skapad av borg. Dessa publicerade samtidigt Gunvor Svensson Lundkvist till p å h e m s i d a n jubileet 1972 sättas upp på sin till- w w w . a l f v e n s a l l s k a p e t . s e / tänkta plats på Stadshustornets bas. korrigeringar.html Invigningen förrättades av stadsfullmäktiges ordförande Bo Bladh- Årsmötet den 9 maj 2009 förlades olm under närvaro av konstnärin- till Restaurang Arsenalen i anslutning till ett framförande på Nybronan. Den fick genomslag i media. kajen 11 av Alfvéns fjärde symfoni Efter föreningsmötet den 1 april arrangerad för Stockholms Läns 2008 på restaurang Pizza Hut sked- Blåsarsymfoniker under ledning av de ommöbleringar i styrelsen efter- dess dirigent Christian Lindberg. som vice ordföranden och kassören Han berättade för sällskapet om sitt drog sig tillbaka. Vice ordförande intresse för Alfvéns person sedan

Årsmötet 2008

barnsben vilket lett till en kärlek till hans musik som bl.a. givit som resultat ett stort antal arrangemang av hans orkestermusik för blåsorkester vilka framförts under hans ledning. Styrelsen ombildades med Roland Sandberg som ordförande och Christer Åsberg och Anton Alfvén som nya styrelseledamöter i stället för Mikael Falk och Johannes Alfvén. I serien Sällskapsliv, Litterära matinéer på Skansen i De litterära samfundens samarbetsnämnds (DELS) regi framträdde Folke och Eva Bohlin den 11 oktober under rubriken ”Hugo och Marie, en kärlekshistoria” speglad i romanser av Grieg och Alfvén. I Alfvéniana 1-2/09 minns DanOlof Stenlund hur han kom i kontakt med Alfvéns körmusik och Joakim Tillman återställer balansen genom ”Den strukna delen av genomföringen i En skärgårdssägen”. Alfvéns Preludium till Uppenbarelsekantaten publiceras i originalversion för orgel (även på hemsidan) I Alfvéniana 3-4/09 har Nathan Leaf behandlat ”Hugo Alfvén and his folk song arrangements” och Björn Englund har inlett en diskografi med ”Alfvén på 78-varvsskivor”.

14 Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


Alfvén på 78-varvsskivor (1904–1957). 2 AV BJÖRN ENGLUND Inspelningar av Hugo Alfvéns musik 1904-1957 (fortsättning från Alfvéniana 3-4/09) Tillägg till O.D.-kören (under personlig ledning av dir. musices Hugo Alfvén) i Alfvéniana 3-4/09, s. 18, Konserthuskören (Lilla salen), Stockholm 18 maj 1927 Bk 2078-2 O, hur härligt majsol ler (Fr. Kuhlau – C. W. Böttiger) HMV X 2508 Bk 2079-2 Sverges flagga (Hugo Alfvén – K.G. Ossiannilsson) HMV X 2507 Vic 26-80551 Bk 2080-2 Uti vår hage. Folkvisa (arr. Hugo Alfvén) HMV X 2750 Oscar Ralf (tenor) med orkester Stockholm 1912 Sto 420 Julsång (text Edvard Evers) Arvid Asplund [med orkester] New York 1911 Kung Heimer och Aslög (August Söderman, text Frans Hedberg) Osäkert om Alfvéns arr. Detta är en fonografcylinder.

Od A 145408 19025

U.S Everlasting 21574

Oscar Ralf med orkester Berlin ca mars 1913. 2-13016 Kung Heimer och Aslög Osäkert om Alfvéns arr. Gustaf Holmquist (baritone) with harp and orchestra Camden, N.J., 8 november 1917. B 21071-3 Kung Heimer och Aslög Troligen Alfvéns arr. Martin Öhman ack.orkester Göteborg mars 1923. 1200 as Kung Heimer och Aslög Troligen Alfvéns arr. Stora teaterns orkester, Lill-Erik Hafgren dirigent. Joel Berglund med Stockholms radioorkester, dirigent: Tor Mann Konserthuset (Lilla salen), Stockholm 7 februari 1941. SD-587-A/588-A Kung Heimer och Aslög Troligen Alfvéns arr. Sigurd Björling, baryton. Stockholms konsertförenings orkester under ledning av Hovkapellmästare Nils Grevillius Konserthuset (Stora salen), Stockholm 5 februari 1942. 026336 Kung Heimer och Aslög Även på Musica E 19511 och Telestar E 19011 från dubbade matriser. Alfvéns arr enligt inspelningsjournalen. Joel Berglund med Snne Waldimirs orkester Konserthuset (Lilla salen), Stockholm 10 februari 1943. 2SB 2273-1S Kung Heimer och Aslög Troligen Alfvén arr.

Par S 13016 P 808

Vic 69867

Poly S 62004

Rtj R 89

Tel E 19011

HMV Z 304

Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

15


(Barytonen Frans Andersson gjorde 1948 en privatinspelning på lackskiva med okänd orkester. Troligen Alfvéns arr. Utgiven på CD Danacord DACOCD 553 år 2000.) Göta Ljungberg (soprano) acc by the London Symphony Orchestra, conducted by Lawrence Colingwood London 11 augusti 1928. CR 397-2 Lindagull. Serenad (text Bertel Grpienberg) Alfvén hade 1928 skrivit ett orkesterarr av ovanstående. Det har emellertid bara en blåsare (ett valthorn). Okänt om detta eller arr med fullständig blåssektion användes. [Hjalmar] Meissners militärorkester. Stockholm 24 augusti 1913. 578/579 ac Svensk rapsodi 1. “Midsommarvaka” [arr för blåsorkester av okänd] Sinfonie-Orchester [dirigent Eduard Mörike] Berlin 6 januari 1923. 2-6158/6159 Midsommarvaka Två sidor, ca 10 minuters speltid, troligen förkortad. Dansk utgåva, även utgiven i Sverige 1924. Stadsoperans orkester. Dirigent [Frederik] Schnedler-Petersen Berlin ca mars 1924 408-410 az Midsommarvaka

HMV ej utgiven.

Gr 0280067/0280068 HMV Z 103

Par DP 1254

Poly S 60041/60043 DG/Pol 66077/66078

Tre sidor, ca 15 minuters speltid. Säkerligen komplett Originalutgåvan på danska Polyphon Symfoniorkester Berlin 26 oktober 1926. BwR 445-447

Midsommarvaka

Stor orkester under ledning av förste hovkapellmästare Armas Järnefelt Lindströms studio 1, Berlin 10 juni 1929. £ XXSto 3339-3341 Midsommarvaka

Stockholms konsertförenings orkester. Dirigent: Nils Grevillius Konserthuset (Stora salen), Stockholm 24 februari 1939. 2SB 906-908 Midsommarvaka

HMV X 2426/ X 2427

Od D 6053/ D 6054 O-7688/7689

HMV Z 259/260 C 3482/3483 Vic 13855/13856

Fjärde sidan har Elegi ur Gustav II Adolf-sviten. The Cincinnati Symphony Orchestra, conductor Thor Johnson Music Hall, Cincinnati ca januari1951. DALO-507/508 Midsommarvaka, op. 19 Amerikanska originalutgåvan endast på LP, London LP 406.

Decca X 669

16 Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


Fr. o. m. 1953 är de flesta inspelningarna Percy Faiths arrangemang av teman i Midsommarvaka. Percy Faith and his orchestra New York 22 januari 1953 CO 48809-1 Swedish rhapsody

Ethel Smith (Hammond organ) New York 21 mars 1953. W 84207 Swedish rhapsody The Harold Smart Quartet (Harold Smart at the Hammond organ) London ca augusti 1953. CE 14698-2A Swedish rhapsody Mantovani and his orchestra London 5 augusti 1953. DR 18072-1A Swedish rhapsody Ray Martin and his concert orchestra London 5 augusti 1953. CA 22632-7A Swedish rhapsody

Col 39944 Ph B 21 052 H P 21 090 H P 21 192 H PB 128

Decca 28674 Brunswick 05120

Pare R 3753 Od 204509

Decca F 10168 MG 22165

Col DB 3346 GN 1534

Joe Loss and his orchestra London 7 oktober 1953. 0EA 17652-4A Swedish rhapsody

HMV BD 6150

Primo Scala and his accordion band London ca november 1953. Swedish rhapsody /Answer me / Rags to riches

Polygon P 1089

Vicky Autier et orchestre, dir. Daniel White Paris ca januari 1954. Rapsodie suèdoise (fransk text J. Loysel – Rolf Marbot)

HMV K 9202

Marcel Azzola et son ensemble Paris ca januari 1954. Rapsodie suèdoise

HMV K 9205

Earl Cadillac, his alto sax and orchestra Paris januari 1954. 54-V-4361 Swedish rhapsody Jean Faustin et son ensemble Paris ca januari 1954. Rapsodie suèdoise Eddy Green (organ électrique et rhythmes) Bryssel ca januari 1954. Rapsodie suèdoise

Vogue V 3430 V 2217

Od 275084 O-280705

Victory 10026 Festival-Victory 10026 S

Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

17


Yvette Horner, champion du monde d’accordéon et son ensemble Paris ca januari 1954. Rapsodie suèdoise Raymond Legrand et son orchestre Paris ca januari 1954. Rapsodie suèdoise

Pathé PA 3081

Decca MF 36354

Tony Morena et son quintette Paris ca januari 1954. Rapsodie suèdoise

Od 282920

Pattio et Mario avec orchestra, dir. Rolf Mark Paris ca januari 1954. Rapsodie suèdoise

Od 282917

Joe Privat et son ensemble Paris ca januari 1954. Rapsodie suèdoise

Col DF 3499

Gilbert Roussel, champion international d’accordéon et son ensemble Paris ca januari 1954. Rapsodie suèdoise Alec Siniavine et sa musique douce Paris ca januari 1954. Rapsodie suèdoise (arr. Alec Siniavine) André Verchuren et son ensemble Paris ca januari 1954. Rapsodie suèdoise Howard Jacobson (piano with rhythm) London 26 januari 1954. DR 18567-1 Six hits of the day. No. 2 Swedish rhapsody är en av melodierna i potpourriet på denna sida. Willard Ringstrands hammondensemble Borgarskolan, Stockholm 22 februari 1954. Cu-2952-A Svensk rapsodi (arr. Willard Ringstrand)

Pol 590286

Decca MF 36323

Festival 160 S

Decca F 10254

Cupol 4827 C-1045

Toralf Tollefsen (accordeon) London 18 mars 1954. CM 284-1A Swedish rhapsody

Col MC 3435

Malcolm Lockyer’s strict tempo for dancing London 3 maj 1954. DR 18991-1 Swedish rhapsody

Decca F 10320

Helmuth Zacharias und sein Orchester Köln (?) 1954. 5490 SM Schwedische Rhapsodie Alfons Bauer Berlin (?) 1954 5749-2 LHN Hoppel-Poppel. Allerlei Buntes Swedish rhapsody en av tre melodier.

18 Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

Pol 49172

Pol 49282


Eric Rondum med Calle Martins ensemble Köpenhamn 1954 4929 Sommerdansen går (text Otto Leisner) Die Drei Jacksons. Akkordeon mit rhythm. Begleitung Hamburg (?) ca juni 1954. AA 17251-1H Tanzende Tasten II Swedish rhapsody en av tre melodier Grosses Blasorchester des Turnvereins. Dirigent: Der Vertoner Lichtenfelder Festsale, Berlin 3 juni 1954. 37265 Geblasen klingt’s. Potpourri 1. Teil Innehåller bl. a. Swedish rhapsody. Red Buttons with Mitch Miller’s orchestra New York 4 juli 1954. CO 51729-1 Swedish rhapsody Quartetto Renate Carosone Milano mars 1955 CMT 555-C Rapsodi svedese

Tono L 28186

Ph P 17 258 H

Tel A 11590

Col 40296 J 216

Pathé MG 297

Kipparikvartetti ja Herry Bergström yhtye Helsingfors 1955 WS-1306 Sukiven tanssi (Swedish rhapsody) (Text Kristiina,arr. Harry Bergström)

Star WS 602

Pee Wee Hunt and his orchestra Chicago 18 maj 1955 14261 Swedish rhapsody

Capitol 3426

Lulu Ziegler med Bror Kalles kapell Bispebjerg Bio, Köpenhamn 26 aug 1955. 5127 Svensk rapsodi (Når sommerdansen går) Mario Bosi (fisarmonica) e il suo complesse Milano ca. september 1955. Rapsodi svedese Kompositören angiven som Alfren! Musikhögskolans kör. Dirigent: David Åhlén Musikaliska akademien, Stockholm 23 maj 1947. RTJ-1984-C Oväntad bröllopsgäst (Alfvén; bearb. av folkvisa) Ulla-Bella [Fridh-Gabrielson] med orkester Hamburg 24 oktober 1956 (orkesterbakgrund, Alfvéns egen inspelning, se del 1) Europafilm, Stockholm januari 1957 (sångpålägg). AA-50 151-1H Roslagsvår (Swedish polka) (text Alf Henriksson) Bertil Norström. ”Glada spelemän” Borgarskolan, Stockholm 12 januari 1957. Cu-4517-A Roslagsvår Alice Babs med Gunnar Lundén-Weldens orkester Europafilm, Stockholm 14 februari 1957. MR-1294-A Roslagsvår

Tono G 16039

Cetra AA 791

Rtj RA 121

Ph P 50 151 H

Cupol 7036

Metronome J 442

Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

19


Margareta Kjellberg. Ragnar Dahls orkester Europafilm, Stockholm februari 1957. FWB-391-A Roslagsvår Brita Borg till Sigurd Ågrens orkester Europafilm, Stockholm mars 1957. KP-41-2 Roslagsvår Första upplagan anger felaktigt Flickery Flies. Anders Börje. Allan Sundbergs orkester Stockholm 4 april 1957. 9299-SSA Roslagsvår Li Ekman. Åke Jelvings orkester Stockholm 11 april 1957. 0SB 4174-1S Roslagsvår (arr. Anton Kotasek) Med flickkvartett. Gy Holdorf og Svend Nicolaisens orkester og kor Köpenhamn 1957 5907 Svensk polka (text Otto Leisner) Raquel Rastenni. Harry Felberts orkester Köpenhamn 24 april 1957 0CS 3783-A Svensk polka (text Otto Leisner, arr Hans Peder Åse) Trubadurit (ja ork.), joht. Harry Bergström Helsingfors 12 april 1957. FAZ-5392-XA Kevätpolkka (Roslagsvår) (text Reno Helismaa, arr. Harry Bergström)

Decca F 44334

Knäppupp 41

Sonora 7956

HMV X 8602

Tono G 16168

HMV X 8344

Decca SD 5392

Taru Pyhälä ja Ingmar Englund yhteineen Helsingfors ca april 1957. PCY 119 Kevätpolkka (arr Ingemar Englund)

Col MY 31

Alice Babs. Werner Müller und sein Orchester Studio Lankwitz, Berlin 12 juni 1957 55781-W Schimmele, Schimmele (text Bradtke) Arr. Heinz Alisch.

Pol 50489

Winifred Atwell and her other piano London 11 oktober 1957. DR 22815-1 Swedish polka (text Paddy Roberts)

Decca F 10944

The Southlanders , vocal with acc. directed by Glen Somers London 11 oktober 1957. DR 22818-1 Swedish polka

Decca F 10946

Eve Boswell London ca. oktober 1957 Swedish polka

Pare R 4362

Ron Goodwin and his orchestra London ca. oktober 1957 Swedish polka

Pare R 4349

Carl Jularbo spelar och berättar Borgarskolan, Stockholm 13 november 1957. Cu-4820-A Roslagsvår Denna skiva utgavs inte (utgiven på CLP 2).

20 Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

Cupol 5021


Signe Bendrik (sopran) med orkester Stockholm 5 november 1914. 6141 ae Skogen sover (text Ernest Thiel)

Gr 283318

Sam Ljungkvist (tenor) med orkester [anonym dirigent, 8 man] Camden, N. J., 27 september 1916 B 18466-1 Skogen sofver

Vic kasserad

Camden, N. J., 24 november 1916 B 18466-2 Skogen sofver [omtagning]

Vic kasserad

Ruth Althén (sopran) med piano Hotell Continental, Stockholm 12 september 1920. 862-2 Am Skogen sover

Gr kasserad

Hotell Continental, Stockholm 12 februari 1921. 1068-2 Am Skogen sover [omtagning]

Gr X 1047

Förste hovkapellmästare Armas Järnefelt med stor orkester. Medlemmar av Statsoperan, Berlin Lindströms studio 1, Berlin 13 juni 1929. £W Sto 3057 Skogen sover

Od D 4715

Irene de Noiret mit Orchester Berlin ca 11 juni 1930. 11015 Skogen sover Troligen finsk utgåva. Jussi Bjoerling, tenor. Piano accomp. by Harry Ebert New York 1 mars 1940. CS 047737-1 *Skogen sover

Ultraphon A 45001

Vic 12831 HMV DB 6787

*Jämte Morgon (Ejnar Eklöf - K. G. Ossiannilson). (HMV-utgåvan är från 1947 och har den korrekta stavningen Björling.) Dora Lindgren (sopran). Karl Tillius, ackomp. Radiotjänst (studio 2), Stockholm 26 april 1948. ST-166-A Skogen sover John Forsell [ack. Märta Ohlsson piano] Stockholm februari 1904. 415 e Sommardofter (text Ellen Lundberg) Valborg Svärdström (sopran) med piano Centralhotellet, Stockholm december 1905 937-o Sommardofter Oscar Bergström (baryton) med orkester Hotell Continental, Stockholm 25 maj 1923. BE 1176-2 Stockholms nations sång (text Olof Thunman) Musikhögskolans kör. Dirigent: David Åhlén Musikaliska akademien, Stockholm 23 maj 1947. RTJ-1985-A Stämning (text J. P. Jacobsen) ”Lyran” New York, “Gleeklubben”, Brooklyn (Karl Sylvan, director) New York juni 1926 W 106919-1 Sverges flagga (text K. G. Ossiannilsson)

Symfoni R 1010

G & T 82774 Zon X 72001

Favorite1-86037

HMV X 1926

Rtj RA 121

Col 26035-F

Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

21


Symfoniorkester Berlin 24 oktober 1926. BwR 435-2

Sverges flagga

HMV X 2409

Sångsällskapet ”De svenske” (The singing vikings). [Dir. Emil Carelius.] Chicago 7 juni 1927. W 108055-2 Sverges flagga 47 medlemmar, bl. a. Joel Berglund. Olle Strandberg med orkesterackomp. Stockholm maj 1923 Sto 1606 Sverges flagga

Col 26055-F

Od A 148843

Stockholms studentsångare [dir. Einar Ralf] Restaurang Gillet, Stockholm maj 1928. £W Sto 2423 Sverges flagga

Od D 4696

Kalmar madrigalkör. Dir. Lennart Annemark EMI:s studio 1, Abbey Road, London 22 juni 1948. 0EF 87-1 a) Uti vår hage b) Och skulle jag sörja (arr Alfvén)

HMV JO 95

Unge akademikers kor, sopransolo: Christine Philipsen. Dir. Svend G. Asmussen Köpenhamn 9 december 1951. CC 1467-2A *Uti vår hage, Folkvisa (arr. Hugo Alfvén) Col DD 571 * Jämte en dansk folkvisa. Musikhögskolans kör. Dirigent: Martin Lidstam Musikaliska akademien, Stockholm 27 maj 1945. RTJ-1972-B Vaggvisa (text Erik Blombeg)

Rtj RA 120

Radiotjänsts underhållningsorkester. Dirigent: Sten Frykberg Musikaliska akademien, Stockholm 9 december 1945. RTJ-1311-A Vallflickans dans ur Bergakungen

Rtj RA 111

Marianne Mörner, sopran. Ackompanjatör: Eric Westberg [piano] Stockholm augusti 1928. W 44403 Vallvisa från Dalarna [Älvdalen] (arr. Hugo Alfvén) (Jämte Trollkäringens visa. Folkvisa, ej arr av Alfvén.) Marianne Mörner med piano [Frieder Wesissmann] Lindströms studio 1, Berlin 5 oktober 1929. £ Sto 3424 Vandrarens julsång (text Birger Mörner)

Col 8601

Od D 1020

Artikeln fortsättes i Alfvéniana 3-4/10

Emil Sjögren av Anders Edling. Atlantis 2009. 228 s. ISBN: 73533270 Emil Sjögren (1853-1918) är en av de mest betydande svenska tonsättarna. Dels på grund av sin ”musikhistoriska” betydelse: han är den kanske ende ”åttiotalisten” i vår musikhistoria och han har fungerat som inspiratör för yngre kollegor (inte minst för Alfvén!), dels och framför allt för att hans musik är högst levande idag och framförs live och i radio samt spelas in på CD. Många har berättat om Sjögren, t. ex. i den minnesbok som kom ut efter hans död (numera svåråtkomlig), men ingen har tagit ett samlat grepp på hans

tonsättar- och musikergärning.Därför är det är mycket glädjande att kunna anmäla den första verkliga sjögrenbiografi som har utkommit av trycket. Glädjande inte minst för att den är synnerligen välskri-

22 Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


ven. Författaren är bibliotekarie och forskare (han har disputerat på franska influenser i den svenska musiken) samt initiativtagare till och sekreterare i Emil Sjögrensällskapet. Just det franska i Sjögrens musicerande hör till det som man slås av i boken – Sjögren var vår meste musikambassadör i Paris med förbindelser med den tidens franska musikelit, och namn som Ysaye, Enescu och Guilmant skymtar förbi. Annars är det den okände Sjögren som intresserar mest. Edling berör hans uppslitande kärleksförbindelser före giftermålet med hustrun Bertha och vänskapen med den danske tonsättaren Lange-Müller skildras med hjälp av bevarade brev. Kompanjonskapet med Tor Aulin belyses ur olika synvinklar – Aulin och Stenhammar har ju betraktats som ”radarparet” inom det svenska musikutövandet på 90- och 00-talet, men på 80-talet var det Aulin och Sjögren som gällde! För-

utom instrumenteringstekniskt samarbete och flitigt konserterande hann man också med invigningen av en telefonstation i Stockholm – teleabonnenterna fick lyssna till samspel mellan Aulin i Marieberg och Sjögren på Stallmästargården. Sjögren framstår i Edlings skildring som en, trots en mångfald influenser, djupt originell tonsättare som förmår omsmälta impulserna till något absolut eget. Viktigt är också att Edling framhåller värdet av Sjögrens sena produktion, som tidigare har setts över axeln och ansetts mindervärdig jämfört med det han producerat före sekelskiftet. Boken är f. ö. föredömligt disponerad med efter varje kapitel tre avdelningar: vidare läsning, inspelningar samt övriga referenser. OLOF ANDERSSON

Ett trevligt möte på Stockholms Söderhallar i oktober med Sällskapets nye ordförande Roland Sandberg Foto: Rolf Sundblad

Roland Sandbergs bakgrund verkar mycket lovande för Sällskapet: sedan 1983 var han chef för Svensk Musik, nu har han så småningom gått i pension. Han spelar såväl piano, klavikord, cembalo som orgel. Kör motorcykel och är med i tre tonsättarsällskap: Wiréns, Stenhammars och nu Alfvéns. Mina första frågor gällde ordförandejobbet i Alfvénsällskapet, vad han trodde han kunde bidra med. Roland framhöll inledningsvis att vi måste ha realistiska krav på honom. Men visioner har han såklart som t.ex. att utveckla samarbetet med fonden, att profilera sällskapet inom fonden, kanske med några konkreta punkter, Roland är en van och framgångsrik skrivelseformulerare. Andra konkreta idéer är att kontrollera hur Alfvén tar sig ut på nätet, på alla "plattformar", webben, YouTube, hemsidan, Wikipedia, Facebook osv. Roland är nämligen även dataintresserad och kunnig. Som exempel kunde Roland intyga att Dag Wirén hade 800 fler träffar än Alfvén om man söker på gubbarna på nätet. Det gäller att digitalisera

musik till sitt hjärta, de visste bara inte att den fanns. Han ser parallellerna till Alfvén. Vi måste sätta oss ner och försöka tänka ut nya samarbeten med musikhögskolorna. Vi känner väl till Alfvéns musik, men vi vet inte hur bra den är. Banden till Dalarna och Alfvén var starka: Roland växte upp i Dalarna, har del i sommarhus där och har varit mycket på Alfvén-dagarna under årens lopp. Det Alfvénverk han gillar allra bäst är Saa tag mit Hjerte – det kommer efter en liten stund, men utan tvekan. Om han kunde tänka sig att skriva en artikel i Alfvéniana, jo, i såfall skulle den handla om Heidenstams Naddö där Roland har varit många gånger, inte det nuvarande huset utan Heidenstams äldre hus, där Roland har funderat och fantiserat, specifikt den gången då Alfvén kom direkt dit från Skagen.

Alfvén på alla möjliga sätt, inte bara Alfvéniana, en dröm vore att ha all Alfvéns musik digitaliserad, att filer kunde skickas till utlandet, radiostationer, orkesterchefer osv. Men vad Roland kan tillföra Sällskapet som ingen annan är naturligtvis sin mångåriga erfarenhet av att föra ut Svensk musik internationellt, hans nätverk är omfattande. Skansen -ef t er mi ddagen tyckte Roland var ett jättebra initiativ och han hoppas mycket på ett seminarium i Uppsala på samma sätt som den workshop som ordnades kring Dag Wirén I Roland Sandberg har vi fått en och hans musik. Han har goda dugandes och mycket humoriserfarenheter med Wirén-musik tisk ordförande placerad i händerna på unga stuintygar denter som genast tog denna BODIL ASKETORP

Alfvéniana 1/10 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

23


Hugo Alfvénjubileet 2010 Detta år är det 100 år sedan Hugo Alfvén tillträde som director musices vid Uppsala universitet 1910 och 50 år sedan han avled 1960. Särskild uppmärksamhet kommer därför att riktas på Alfvéns musik och gärning. Här nedan är ett smakprov på vad som f.n. är känt. Eftersom Alfvén föddes den 1 maj och dog den 8 maj äger många av arrangemangen rum under maj månad. Följ den vidare utvecklingen på www.alfvensallskapet.se/ 2010.html

AVISERADE AKTIVITETER Sept 2009Maj 2010

Aftonen touring program in USA giving almost 70 performances Cantus is a full-time professional male vocal ensemble in St.Paul, Minnesota

Januari 23

Präludium för orgel ur Uppenbarelsekantaten Falun, Kristine kyrka, Henrik Alinder

Februari

Orgelverk av Hugo Alfvén Artikel av Gunnar Ternhag i Kyrkomusikerns Tidning 2/2010, s. 15

Mars 31

Festspel op.25, Symfoni nr 3: sats I-II, Midsommarvaka Stockholm, Kungl Filharmonikerna, dir David Björkman

April 18

Uppsalarapsodi, körsånger, Symfoni nr 2 Stockholm, Nybrokajen 11, KTH symfoniorkester, Teknologkören, dir Gunnar Julin

Maj 1

Preludum för orgel och körsånger av Alfvén Stockholm, Skansen, Seglora kyrka, Karin Strid, orgel, Akademiska Kören, dir Håkan Sund

Maj 6

Elegi ur Gustav II Adolf Uppsala konsert & kongress, Uppsala kammarorkester

Maj 8

Alfvéndag i Uppsala: Hugo Alfvén och folkmusiken. Samtal mellan Anna Ivarsdotter, Märta Ramsten, Gunnar Ternhag. Uppsala blåsorkester spelar folkmusikarrangemang, dir Per Lyng Uppsala Konsert & Kongress Alfvéndag i Uppsala: Utställning på Carolina

Maj 8

Alfvéndag i Uppsala: Orkestersånger, körsånger Uppsala universitets aula, Susanna Levonen, Akademiska kapellet, Uppsala-körer, Trio X, dir Stefan Karpe och resp. körledare

Maj 8

Alfvéndag i Uppsala: Uppenbarelsekantaten Luthers hammare ur Reformationskantaten Uppsala domkyrka, domkyrkokören, La Cappella och instrumentalensemble, dirigent Olle Johansson

Maj 8

Hugo Alfvén in memoriam Leksands kyrka

Maj 23

Juni 2

Juni 6, 13, 20, 27

Preludium ur Uppenbarelsekantaten f orgel, Elegi ur Gustav II Adolf, f stråkkvartett, Romans för violin och piano, Notturno elegiaco för violoncell och orgel, Violinsonat, Andante religioso ur Uppenbarelsekantaten. Stockholm, Gustaf Vasa kyrka,Torbjörn Bernhardsson, Frida Hallén, violin, Ingegerd Kierkegard, viola, Helena Nilsson, violoncell, Olof Andersson, orgel och piano Hugo Alfvén i dur och moll Teaterföreställning av Johannes Alfvén Los Angeles, SWEA Fyra talprogram om Hugo Alfvén av Curt Carlsson SR P2


Alfvéniana 1/10