Issuu on Google+

Alfveniana 2-3/03 Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Läs om N athan Söderblom och Alfven Läs om Alfvendagen m.m.


Alfvenlana 2-3/03 Utgiven av Hugo Alfvensällskapet Ansvarig utgivare: Gunnar Ternhag Redaktör och distributör: Jan Olof Ruden Västeråsgatan 8 113 43 Stockholm tel. 08-33 83 69 e-post jan.olof.ruden@chelIo.se Medlemsregister (årsavgift 100 kr, institutioner 200 kr) : Jan Heimer Bjurholmsplan 26 16663 Stockholm tel och fax: 08-641 53 96 e-post jan.heimer@home.se

Innehåll Hugo Alfven och Nathan Söderblom. Av Jan Olof Ruden 3 Alfvendagen den 4 juli 2003 8 2003 års Alfvenpristagare Gunnar Bucht har ordet: Alfven, Bucht och däremellan 10 Alfvensällskapets vårmöte i Uppsala Av Jan Olof Ruden 12 Vad har hänt med Alfven-stipendiater frånMusikkonservatoriet i Falun? Av Gunnar Crantz 14 Hugo Alfvens stipendiefond. Stipendiater 1995-2003 16 Den sista gästen var Mari Mihi. Av Lars-Erik Lingström 17 Ett Alfven-brev till rnuSikförläggaren Wilhelm Hansen 18 Föreningsmeddelanden. Ny litteratur. Framföranden

20

Postgiro: 42 88 52-8 ISSN 1101-5667

Omslaget:

Tryckt av Ekonomi-Prim, Stockholm

Nathan Söderblom 1904. Foto: Osti, Uppsala. Original i Uppsala universitetsbibliotek

Kom med i Hugo Alfvensällskapet! Hugo Alfven var en av Sveriges mest mångsidiga och fängslande personligheter. Som medlem i Hugo Alfvensällskapet får Du för endast 100 kr/år inte bara del av nedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i intressanta och stimulerande aktiviteter omkring Hugo Alfven och den tid som han verkade i. Medlemsförmåner: • Tidskriften Attvemene • Gratis inträde på Alfvengården i Tibble, Leksand • ~ratis inträde ,till Prins Eugens WCl:ldemarsudde

• Rabatt på Filharmonikernas Alfvenskivor vid inköp i Konserthusshopen i Stockholms Konserthus (öppen i samband med konserter) • Rabatt på Alfvenskivor av märket Bluebell, Swedish Society och Musica Sveciae när de köps direkt från producenten • Rabatt på ordinarie pris vid ett inköp av musiklitteratur i LundeQ bokhandel i Uppsala

2

Alfveniana 2-312003

Besök Alfvemsällskapets hemsida

www.alfvensallskapet.se


Hugo Alfven och Nathan Söderblom Tidiga kontakter De träffades i Paris 1898 där Alfven vistades som stipendiat och Söderblom tjänstgjorde som legationspastor 1894-190 l. I Alfvenlana 1-2/01, s. 22 relateras en anekdot om hur Alfven en gång när han blivit utslängd på gatan av hallickar i bara skjortan uppsökte Söderblom i sällskap av violinisten Sven Kjellström för att få låna litet kläder och pengar. Trots detta har Nathan Söderblom sedan dess varit Alfvens vän och vapendragare i Uppsala ända fram till 1928 då Söderblom tog Maries parti när Alfven ville skilja sig för att gifta sig med Karin Adolphson. Söderblom var en legendarisk teolog, professor i teologi i Uppsala 1901-14. 1912-14 var han samtidigt professor i religionshistoria i Leipzig. 1914 blev han ärkebiskop vilket han förblev till sin död 1931. Den breväxling som det refereras till rörvaras i Uppsala universitets bib lioteks handskriftsavdelning. Alfvens brev finns i Brev till Nathan Söderblom från Svenskar Alf-Alv och Söderbloms i Okat Alfven, brev från svenskar, Su-Sö Alfven har gästat Söderblom i Uppsala vid Linnefesten då Uppsalarapsodin uruppfördes den 23 maj 1907. Han tackar i brev av 26 maj från Saltsjöbaden, där han då bodde.

Director musices Söderblom medverkar aktivt till att Alfven söker director musicestbefattningen Uppsala 1909-19] O. Alfveniana 2-3/2003

I brev till Söderblom 2/2 1909 "Gästgi vargården Leksand" , (under bygget av Alfvens gården i Tällberg) framgår att Söderblom uppmanat Alfven att söka director musicestjänsten. Alfven säger sig i Tempofurioso, s. 421 ha funnit annonsen i Post- och inrikes tidningar och frågat Oscar Quensel till råds. 12/8 1909 ''Tällberg'' Alfven meddelar Söderblom att han sökt director musicestjänsten. Han vet att Stenhammar är medtävlare Söderblom till Alfven 2/9 1909

"...Stenhammar har sökt med samma tvekan som du. Hans ansökan var för mig en öfoerraskning ...Du och han är de enda i Sverige som skulle pryda platsen. Jag sätter Dig som musiker utan hvarje tvekan före, och vet nu att jag däri stämmer öfverens med musikerna af facket... Stenhammar ...på den grund att Du ej insändt meritförteckning... " Alfven till Söderblom [1910] "Y nglingagatan 13 v" "Tack för dina båda vanliga brev varav jag ser att befattningen snart åter blir ledig. Att ånyo insända ansökan är ej synnerligen frestande för mig så som förhållandena nu äro. Därtill kommer att jag omedelbart efter konsistoriets utslag avsände större delen av mitt bohag till Lyngby i Danmark där jag innehar en lägenhet och där jag ämnar stanna tills vidare ... Skall den nye dir.mus. tillträda befattningen l februari?"

Besök Alfvensällskapets

Alfven till Söderblom 5/3 1910 Hotell Falsterbohus "Det var min mening att resa till Uppsala dagen efter konsistoriets val för att personligen tacka Dig för allt Du gjort för mig i direktor-musices-frågan ... När anser Du att utnämningen kan äga rum och när slutar klagotiden och när bör jag komma till Upsala och vad bör jag då närmast företaga?" Alfven i Tempofurioso s. 427 Två dagar senare, den 9 juni [1910] stod mitt porträtt i hela stockholmspressen, och under bilden stod: "Till director musices vid Uppsala universitet har universitetskanslern nu utnämnt kompositören Hugo Alfven", Därefter följde biografiska upplysningar. Alfven till Söderblom 17 juni [1910] Ynglingagatan 13 v " ... Jag ringde upp räntmästaren i anledning av Linneanumfrågan ... " [trassel med bostad där] Från universitetet har ännu intet meddelande kornmit öm utnämningen och jag vet ej om jag bör avvakta det innan jag uppvaktar kanslern ... " Alfven till Söderblom Tällberg 2117 1910 "..Jag börjar småningom bIi ängslig för bostadfrågan ... " När HUgö 1928 vill skiljas från Marie erinrar Söderblom i ett brev till Marie av den 15/9 1928 att han hade måst övervinna fakultetens motstånd mot Alfven p.g.a. deras oortodoxa förhållande. Relaterat i Tonni Arnold, Balladen om Marie, Köpenhamn, 1999, s. 355

hemsida www.alfvensallskapet.se

3


OD Harald Adelsohn, OOs festmarskalk och Studentkårens övermarskalk framför i oktober 1910 en underhandsförfrågan om Alfven vill bli dirigent för OD och han tillträdde dirigentbefattningen den 7 oktober (Alfven iI dur och moll, s. 1718). Dessförinnan hade han vid Stot-OO den 24 september 1910 hälsats välkommen av Nathan Söderblom. Detta var efter att Ivar Hedenblads gravsten hade avtäckts på Uppsala kyrkogård samma dag med efterföljande konsert av 00. (Knut Nyblom: Hör I Orphei Drängar, vol l, s. 214) När Hugo Alfven och Marie Kreyer efter många förvecklingar beslöt att gifta sig skedde det inte i Uppsala, där det då skulle ha stått klart att de inte alls var gifta, titan i Maries konfirmations kyrka i Köpenhamn, Set. Petri Kirke. Bröllopet ägde rum den 30/1 1912 i all hemlighet, även för Maries närmaste vänner Agnes och Harald Slott-M0ller. Bröllopsvittnen var professor Nathan Söderblom och rektor Daniel Viotti från Uppsala. Drivkraften att legalisera förhållandet var enligt Tonni Arnold att Hugo ville försäkra sig om att inte förlora dottern Margita om Marie skulle lämna honom och dessutom att man när Margitaskulle börja skolan inte kunde dölja att föräldrarna inte var gifta. (Tonni Arnold: Balladen om Marie, s. 302-303) Uppenbarelsekantaten Söderblom och Alfven samarbetar i Uppenbarelsekantaten 1913. Den var en beställning av K A Wallenberg till invigningen av den av honom bekostade kyrkobyggnaden i Saltsjöbaden. Redan den 21 augusti 1912 refererar Söderblom till en

4

Alfveniana 2-3/2003

överenskommelse han och Alfven gjort "att musiken ej genom ordens karaktär och sin form

~_._--

bör få en så tillfällig art, att kompositionen efter invigningen ej längre är användbar". -_ .. _--~----_

..

-

Karlsbad, Ev. Pfarrhaus 21 viii 1912 Käre Broder! ''Uppenbarelsekyrkan'' i Saltsjöbaden skall invigas den 18 maj på själfva Trefaldighetssöndagen. läs i psalmboken texterna, Rom 11,33-36 och Joh. Ev. 3, 1-15, så får Du inspiration och slag på hvad det är frågan OID. Har Du min "Allmänna Religionshistorien" så står sid. 177 och 178 om Trefaldensdjupa rötter i religionen. Vi enadesju om att musiken ej genom ordens karaktär och sin fonn bör få en så tillfällig art, att kompositionen efter invigningen ej längre är användbar. Tacksammare vore att ge något ror kommande kyrklig användning. Vid invigningsgudstjänsten komma att användas bl.a. psalmerna 22, kanske 17, 124, 141 och 274. Låt mig nu föreslå Dig att ror gudstjänsten ifrågagöra tre saker. 1:0. Ett preludium för orgel och orkester högst 5 minuter. Där borde den präktiga koralmelodin till Sv. Ps 22 komma till användning. Sedan sjunges dennapsalm. 2:0. Efter epistel och evangelium och tron kommer före predikan det musikaliskahufvudmomentet. Efter öfvervägande stannar jag vid att till bin begnmdning och ompröfning framställa Wallins genialiska Uppenbarelse"psalm 141, enkannerligen värsema 3-8. Skulle icke dessa sex värser lämpa sig för en symfonisk dikt ror kör och solo till orgel och orkester? Den fingeräcka omkring en kvart. Du ser tankegången. A. 141,3-4, naturen uppenbarar det gudomliga. Äro ej dessa värser tacksamma ror en grann musikalisk skildring? Men !!, vid närmare eftertanke stannat själen i mörker, är hon ej en rorsvinnande atom i rymdens hemska oändlighet? Värs 5 motsatt stämning. C: Då går diktaren till uppenbarelsen i historien v. 6. Till Moses med lagen och åskskrällarna på Sinai - därifrån fram till Kristus på Tabor, förklaringensberg. Nu i den heliga historien, ser själen klart. Värsen 7 är en utläggning av värs 6. Det skulle inte skada, om Du får anledning att taga om igen orden i värs 6. 12. Nu har uppenbarelsens ljus brutit igenom - himmel och jord äro rorenade. Värs 8 berör mig som extas. I sitt sammanhang äro de enkla orden sublima.Jag tänker mig, att Du har nog med dessa sex värser som bilda 4 afdelningar (A.B.C.D.) till Din särskilda komposition. Men det går mycket väl för sig att du tillfogar några värser till såsom en fåmte afdelning, ~ om uppenbarelsens tillämpning på den enskilda människan. "O människa, det är dig sagdt" etc. T.ex. v. 9-10. De värser, som återstå, skall sedan församlingen sjunga. Du ser melodin i koralboken.Jag brukar använda en anglesaxisk melodi som medsändes. Mycketkan anmärkas mot den. Men för mig har den affektionsvärde. Och den rycker folk med oemotståndligt. Tycker Du, så använda vi den. Säg .... nug: 3:0 Ett postludium för orgel och orkester efter högmässans slut. Vill Du, kan du använda det tunga, mäktiga koralmotivet till Sv. Ps. 17 (Se kyrkosångensvänners koralbok) Vill du göra något ytterligare, så finns flera möjligheter.

,

Här [i Karlsbad] reparerar jag mig nödtorftigt. I Uppsala blir jag 2-7, 1430 Sept. samt några dar i Oktober. Min vördnad ror Din Fru Tillgifue Nathan Söderblom Besök Alfvemsällskapets hemsida

www.alfvensallskapet.se


Eftersom invigningen skall ske på trefaldighetssöndagen den 18 maj 1913 är koralmelodin "Gud trefaldig statt oss bi" given, i dåvarande (Haeffners) koralbok nr 22, idag nr 336. Söderblom föreslår i brevet att Uppenbarelsekantaten inleds med ett preludium på denna melodi "för orgel och orkester, högst 5 minuter". Som textunderlag för kantatens huvuddel anger han J O Wallins "genialiska Uppenbarelsepsalm (Haeffner nr) 141" och slutligen ett postludium för orgel och orkester över "det tunga, mäktiga koralmotivet till Sv. Ps. (Haeffner nr) 17" ("Vi tro på en allsmäktig Gud"). Söderblom har tänkt sig att kantaten skulle framföras liturgiskt, som en del av högmässan interfolierad av församlingssång, epistelläsning, evangelium, trosbekännelse och predikan. Hans musikaliska föreställning är inriktad på kör med solo, orgel och orkester, hans innehållsliga föreställning är mycket klarare (Se hela brevet ovan). Alfven har uppenbarligen förkastat denna tanke och sin vana trogen inte tagit itu med komponerandet förrän han hade kniven på strupen. Alfven i I dur och moll s. 51 beskriver hur Söderblom kom till Linneanum i mitten av april 1913 "Vi hade blivit bekanta i Paris redan 1898, och när jag 1910 tillträdde director musicesbefattningen vid Uppsala universitet, hade han varit mig till en ovärderlig hjälp, när det gäl1de att klara ana de blindskär, som kunna göra livet farligt för en konstnärsbohem, vilken ödet drivit till en kryssning inom den akademiska arkipelagen" . Han berättar vidare om hur Söderblom drar fram bibeln ur Alfveniana 2-3/2003

fickan och letar sig fram till textställena. Först då, en månad före invigningen av kyrkan ger sig Alfven i kast med själva kompositionen. I brev till Söderblom den 16/4 1913 skriver han "Se här texten i sin helhet. Jag finner den idealisk för musikalisk behandling ... möjligt är dock att jag blir nödd göra några förkortningar ... " och efter svar från Söderblom skriver han 5 maj 1913 "Då jag fick Ditt kort så föll ett berg från mitt bröst. Det hade blivit ett stillastående i mitt arbete som hotade bliva kroniskt, ty jag kunde icke komma förbi Joh. ev. 14.2.7. Jag begrep det icke och kunde alltså icke komponera. N u har jag tagit Joh. ev. 14.21 som jag ur musiksynpunkt finner vara det lämpligaste förslaget ... " I I dur och moll, s. 56-60 ger Alfven en beskrivning av innehållet där textställena anges översiktligt. Av Nathan Söderbloms ursprungliga upplägg återstod till sist enbart preludiet över "Gud trefaldig statt oss bi" - men enbart för orgel, ej för orgel och orkester som Söderblom föreslagit. Och textställena är helt annorlunda än i brevet från 1912. Den ursprungliga tredelningen kvarstår men den sista delen är inte ett postludium som Söderblom tänkt sig utan en mäktig körsats. Alfven till Söderblom 23 maj 1914 på brevpapper med sorgkanter p.g.a. mamma Lottens död271121913. "Mottag från min fru ock mig våra allra varmaste lyckönskningar till Din nya utnämning

[till ärkebiskop]. Vad som ytterligare ökar min glädje är att du nu kommer att stanna här i Uppsala så vi får ha Dig mitt ibland oss". Men det stanande inte vid detta. Till Söderbloms installation som ärkebiskop den 8/11 1914 komponerade Alfven Motett op.34/52 för blandad kör och orgel (ad lib) till J O Wallins Sv.Ps. 226, "Väktare på Sions murar". Reformationskantaten De båda samarbetar åter i Kan-

tat vid Reformationsfesten Uppsala 1917

i

"T exten till denna [första] sats hade sammanställts av Nathan Söderblom, som i god tid överlämnat den till mig. Därför kunde jag också i lugn och ro försjunka i de för mig så kära polyfona formerna och gestalta dem så som inspirationens ande ingav mig. Jag tyckte själv att jag hade lyckats nå det jag velat uttrycka med denna första del". På grund av sen leverans av texten Luthers hammare av E A Karlfeldt fick Alfven frångå polyfonin för att hinna bli färdig i tid. Det blev därför ett barytonsolo med unison kör som och med "V år Gud är oss en väldig borg" som avslutning. (Alfven i I dur och moll, s. 121ff.)

Insatser för familjen Alfven Ärkebiskop Nathan Söderblom viger dottern Margita och guldsmeden Henrik Bolin i Uppsala domkyrka 29/5 1924. När Hugo vill skiljas för att gifta sig med Karin Adolphson bispringer Söderblom Maria och förebrår Hugo hans handlingssätt i en brevväxli ng i september 1928 refererad av T onni Arnold i Balladen om Marie, s.354-56

Besök Alfvemsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

5


---

\·~~m~~~~~~~

I~~~~~~q~

Jo....I.

~

I

I"

~

----

- - ;::::r

.I. i'

l[

~"Jr.

oil 4L-

II

'ltr

.., '"

• •

I

~;

I Y

I

\. J,

'''l

L~_

-J

.-

..

•.. ,

. '"

J

J

a~

-,t •.

J

~ ) •..bl

01

,

J

..

•••••

_

• JO

6

••.

""-

r

Alfveniana 2-3/2003

•••• y

_

..&

'T

'"...l

r

•• ,

I,

I"

,

.,'L

Besök Alfvemsällskapets hemsida www.alfY6nsallskapet.se

.

}'


---

~~~~~~~~~~~

(~~~~~~~~~ ~~~~~~~~~~~~~~

t~~~~~~~~~

Vårvisa I UUB VMHs 141: 14 finns en Vårvisa för manskör med text av K G Ossiannilsson och musik av Nathan Söderblorn. Den uruppfördes av OD med Alfven som dirigent i november 1914, i Uppsala 25/11, och i Stockholm 29/11. Det är en utskrift av Alfven. Där finns många texttolkande inslag och en rörelseenergi som leder fram till en höjdpunkt i slutet. Kanske har Alfven lagt något tillrätta i denna komposition?

Alfveniana 2-3/2003

Besök Alfvensällskapets

hemsida

www.alfvensallskapet.se

7


Alfvendagen den 4 juli 2003

D

en nya kyrkbåten rodd av Ullvi roddarlag lade till vid bryggan till Alfvengården och Siljansnäs spelmanslag under ledning av Alm Nils Ersson spelade honoratiores upp till tunet.

Ordföranden i Alfven fonden, Gunnar Petri harangerade årets Alfvenpristagare Gunnar Bucht som fick emotta Alfvenmedaljen i guld och Alfvenpriset på 100.000 kr. Gunnar Bucht tackade och berättade att Hugo Alfven för honom inneburit ett slags startkapital. När Bucht läste Alfvens första memoarband fäste han sig vid ynglingen Alfveris strävan att skaffa sig professionell utbildning som tonsättare nämligen genom kontrapunktstudier hos den ansedde Johan Lindegren. Detta hade Bucht för ögonen när han själv sökte lärare inom olika discipliner.

Därefter utdelades stipendier Larsen (oboe), Sofie Jansson Nocturne av Michail Glinka Bo Lindes Sonatin för violin

på 20.000 kr var till eleverna vid Musikkonservatoriet i Falun Elin (harpa) och Karin Liljenberg (violin) vilka tackade genom att framföra för harpa, en sats ur Monolog för oboe av Erland von Koch och sats 3 ur och piano (här harpa).

Till pristagarens ära spelade Mårten Landström Tema med variationer op.1 för piano av Gunnar Bucht.

8

Alfveniana 2-3/2003

Besök Alfvemsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


Siljansnäs vokalensemble har firat tioårsjubileum i år. Den framförde Om sommaren sköna i arr av Nils Lindberg, Vaggvisa av Lars Edlund, Det är ej tid av Lille Bror Söderlundh samt Alfvenarrangemangen Glädjens blomster och Uti vår hage.

Siljansnäs spelmans lag (ibland med förstärkning av Vokalensemblen) framförde Polska efter Skinnar Anders Larsson, "Ovanlig marsch" upptecknad av Karl Sporr, Leksandslåt efter Wilhelm Eriksson från Klockarberg samt arrangemang av koralmelodier av Hans Gennemark samt Gersås brudmarsch. Ceremonin avslutades traditionsenligt med Lekatt Mats' Gånglåt. Vid det laget hade solen brutit fram och tunet badade i ljus.

Alfveniana 2-3/2003

Besök AlfvEmsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

9


2003 års Alfvenpristagare Gunnar Bucht har ordet: Alfven. Bucht och däremellan

J

ag har a!drig träffat Hugo Alfven. Andå har jag mött honom som levande människa i hans memoarer, framför allt då i Första satsen. Han har faktiskt kunnat hjälpa mig ett stycke på väg tack vare ett premium vid studentexamen, nämligen just nämnda memoardel. Som det brukar heta: med blossande kinder och bultande hjärta läste jag om hans utveckling som människa och blivande konstnär, följde med oförminskat intresse hans väg till ena pigo -- nåja, dessa skulle ju bli många. Hans tvekan mellan konst och musik grep tag men framför allt fångslades jag av hans strävan efter utbildning och en fast yrkesmässig grund att stå på. Denna strävan ledde honom ju småningom till Johan Linde-gren, och hans skildring av studierna för denne fick mig senare att känna igen situationen i mina egna studier för Karl-Birger Blomdahl. Men det ror mig centrala var att han, Alfven, satsade all sin kraft på att förvärva professionalitet som tonsättare vilket i dåtidens Sverige var förhållandevis ovanligt. Av naturlig böjelse skulle jag nog ha kommit till samma resultat men Alfverts skildring blev en stark sporre att själv skaffa mig bredast möjliga utbildning och detta inte bara inom komposition. Vad jag tycker om Alfven

idag

Utbildning är inte allt. Annorlunda uttryckt: flyhänthet är en nödvändig men ingen tillräcklig förutsättning ror ett konstnärskap värt namnet. Hur ser

10

Alfveniana 2-3/2003

jag nu på Alfvens tonsättargärning, mer än ett halvsekel efter bekantskapen med personen och med egna erfarenheter i bagaget? Låt mig belysa förhållandet genom exemplet Wilhelm Stenhammar. Han och Alfven var i yngre dagar vänner och nära kolleger vilket bl.a. framgår ur en bevarad brevväxling. Speciellt intressant är att Stenhammar var den som dirigerade uruppförandet av Alfvens 2. symfoni, hans genombrottsverk. Under senare år skildes deras vägar och det tycks ha kommit till ett brott. Inte desto mindre måste Stenhammar ha tagit starka intryck av Alfven. Den avslutande dubbelfugan i Alfvens symfoni har med all sannolikhet inspirerat Stenhammar till dubbelfugan i hans g-mollsymfoni och det faktum att Stenhammar vid mogen ålder satte sig på skolbänken för att studera kontrapunkt vittnar om en insikt i den egna bristande kompositoriska professionaliteten. Den hade Alfven sedan länge, något som kan ha tjänat som en utmaning för kollegan. Alfven oärlig?

I ett ofta citerat uttalande karakteriserar Stenhammar sin gmollsymfoni som "nykter och ärlig musik utan klatsch". För egen del har jag alltid läst denna formulering som en dold polemik mot företeelser som Stenhammar ogillade. Vänder man uttalandet till sin motsats börjar det brännas: "full och oärlig musik med klatsch". Kan udden vara riktad mot Alfven? Mot en musik med klangligt

Besök Alfvensällskapets

överdåd, virtuost gestaltad, fårgsprakande? Låt oss koncentrera oss på ordet "oärlig"! En sådan karakteristik vore för en konstnär förödande men är den rättvisande mot Alfven? Jag tror inte det. Man kan reflektera över hans i mitt tycke begränsade uttrycksskala men att påstå att den är "oärlig" vore en felsyn. Tvärtom ger den en övertygande bild aven i vissa hänseenden just begränsad personlighet och är därmed ett ärligt uttryck för denna. Men Alfven kan sägas ha bundit ris åt egen rygg. I Gunnar Ternhags utgivning av musikerbreven återfinns en karakteristik av Hilding Rosenberg som beskylls ror att vara just oärlig. Skälet är enligt Alfven att den yngre kollegan tycks trivas med tillvaron samtidigt som han skriver en disharmonisk musik. Som kriterium på ärlighet är väl detta i tunnaste laget, det förutsätter att Rosenbergs -- och i tankens förlängning senare generationers musik - är just "disharmonisk", ett påstående som egentligen endast beskriver Alfvens egna estetiska preferenser. Men att ärlighet var ett centralt begrepp också för Alfven är höjt över varje tvivel. Mångsidighet ett problem? I Balladen om Marie redovisar Tonni Arnold ett uttalande av

hemsida www.alfvensallskapet.se


Alfvens första hustru Marie Kröyer som försöker få honom att begränsa leveransen av beställningsverk för att koncentrera sig på större konstnärliga uppgifter. Att det fanns ekonomiska förhållanden som nödvändiggjorde denna arbetsinsats är självklart. Inte desto mindre kan man sätta in hustruns uttalande i ett större sammanhang: Alfven var ju en mycket mångsidig konstnär: uppburen tonsättare, framstående kördirigent, utmärkt författare, begåvad målare. Kanske var denna mångsidighet en del av det problem som Marie Kröyer såg: Alfveris oförmåga till fokusering. Det finns liknande fall i svensk musikhistoria om än med annat resultat: Franz Berwald var som bekant mellan varven verksam som ortoped och glasbruks disponent. Men han förlorade aldrig det centrala ur sikte och lämnar därför efter sig ett i mitt och mångas tycke omistligt livsverk: fyra symfonier och två stråkkvartetter. När det verkligen gällde kunde han fokusera. Samma med Stenhammar: hans verksamhet som pianist, kammarmusiker och orkesterdirigent var ju synnerligen omfattande och i slutändan har han givit oss ett livsverk bestående av de tre sista stråkkvartetterna och de två sista orkesterverken samt kanske kantaten Sången. Alfvens livsverk Vilket är Alfveris kompositoriska livsverk? Ställd Inför frågan blir jag svaret skyldig. I stället tvingas jag till punktnedslag i hans produktion: det första fugatemat ut 2. symfonins final är suveränt gestaltat, uppfordrande, fjädrande, spänstigt och långt borta från en Max Regers tröttande sekvenser och motiviska sönderdelning, kort och gott en storslagen ingivelse. Hela 3. symfonin däremot

framstår i mitt tycke som alltigenom lättviktig och till slut blir man nästan generad. Midsommarvaka är oemotståndlig i sin schvungfullhet under det att 4. symfonin aldrig lyckas att fånga intresset, åtminstone har jag aldrig förmått att koncentrerat lyssna på det omfångsrika verket. Festspel slutligen är ett verk som jag själv hade velat komponera, så suveränt och övertygande kan alltså festivitas, storsvenskhet och livsglädje gestaltas! Hugo Alfveris musik ger sålunda ett splittrat inryck vilket inte hindrar att hans livsgärning som helhet är imponerande och typisk för den kulturmiljö vi brukar sammanfatta under begreppet 90-tal. Mitt estetiska credo En Alfvenpristagare förväntas kanske inte bara ha något att säga om den konstnär som har gett priset både resurser och namn. Det kan också vara av intresse vad han har att säga om sig själv och sin egen musik. Juryns prismotivering presenterades ju i föregående nummer av Alfveniaria varför jag här kan koncentrera mig på nuläget och framtiden. För tio år sedan formulerade jag mitt estetiska credo på följande sätt: jag tror på en absolut musik genomsyrad av utommusikaliska ideer om världen, av ekon från historien, av inre bilder och visioner, av ordlöst drama. Numera kan jag inte riktigt hålla fast vid denna trosbekännelse helt enkelt därför att min musik inte längre är "ordlös". Tvärtom har jag efter trettio års uppehåll ånyo tagit till mig ordet i mitt komponerande, nyligen manifesterat i uruppförandet av kantaten ..;..;eller vad man nu skall ka Ila den -- Panta rei med texter av den försokratiske filosofen Herakleitös som för några år sedan utkom i en ny svensk översättning. Besättningen är soli, kör och orkester, något

Alfveniana 2-3/2003

Besök Alfvensällskapets

som också gäller ett redan tidigare påbörjat halvsceniskt oratorium med titeln Odysseia byggd på Nikos Kazantzakis' epos med samma namn. Den svenska översättningen utkom för några år sedan och omfattar allt i allt 33.333 17-staviga jambiska versrader varav jag med arvingarnas medgivande brukar kanske l %. Handlingen är i korthet den att Odysseus efter slakten på friarna ledsnar på Ithaka och ger sig i väg ut på sitt rätta element: havet. Han enleverar den sköna Helena, anstiftar uppror på Kreta och i Egypten, möter Farao som tycks vara en kombination av Echnaton och Tutancharnon, fortsätter in i det tropiska Afrika där han blir en ryktbar eremit och vishetslärare. Småningom återvänder han till havet, bygger sig en båt, seglar ensam över Indiska oceanen och hår slutligen Antarktis där han dör, omgiven av röster från alla dem han mött under sitt liv. En inre drivkraft Det kan synas dumdristigt att ge sig in i ett sådant omfattande projekt, i all synnerhet som ingen som helst garanti för ett framförande finns. Snarare har möjligheterna under senare år begränsats för min musik, om man betänker att f.n. fyra större verk av min hand från de fyra senaste åren ligger hos institutionerna och samlar damm. Det är i korthet fråga om en kombination av struktur och värdering där mina och institutionernas uppfattningar är oförenliga. Men det finns saker och ting som måste göras och jag måste trots de mörka utsikterna skriva mitt verk. Jag kan inte annat och stor uppmuntran har jag ratt när jag äntligen fick lyssna till Panta rei. Jag tycker mig vara på tätt väg och kommer inte att låta pennan falla så länge det är dag.

hemsida

www.alfvensallskapet.se11


Alfvensällskapets vårmöte i Uppsala den 25 maj 2003 Vårmötet föregicks av årsmötesförhandlingar i Alfvensalen i OD:s högborg med den nya adressen Orphei Drängars plan 1, där Alfven-

sällskapet samlats med an-

ledning av att OD i år firar sitt ISO-årsjubileum. Ett drygt dussin medlemmar fick höra OD:s utställningskommissarie Johan Sundelöf berätta om OD:s historia som bakgrund till den nyss inVigda utställning som vi senare kunde ta del av på Upplandsmuseet. Vi fick en inblick i hur en i och för sig skrämmande företeelse; en koleraepidemi år 1853, .utlöste ett behov av förlustelser hos studenterna som inte fick lämna staden. Jonas Widen samlade 13 personer för att ha trevligt. Eftersom han var en sångaridol, tenor, låg det nära till hands att ha trevligt i sångens tecken. Och redan då har vi de två sidor som utgör OD: samvaro i glädje samt manskörssång. Det dröjde ända till 1891 innan kören uppträdde under namnet Orphei Drängar på en Sverigeturne - men redan då betraktades OD:isterna som stora stjärnor. Det berodde på att kören företagit två resor till varidsutställningarna i Paris 1867 och 1878 där uppsala-sången kom att bli uppmärk-sammad. Redan 1907 gjorde OD en grammofoninspelning som ägde rum i London. Där hade kören framträtt och gjort succe till skillnad från den då ljumma uppskattningen i Uppsala och Stockholm.

Alfveniana 2-3/2003

Två händelser framkallade en upprörd stämning i kören. År 1917 skrevs stadgar (som många ansåg icke böra behövas) och på 1930-talet upphörde serveringen av havresoppa i samband med konserter. Nar Hugo Alfven 1910 tillträdde som OD:s dirigent och ordförande var han van att komponera för och dirigera symfoniorkestrar. Han började öva kören i polyfont arbete med Cherubinis Requiem som uppfördes med orkester i mars 1911 under musikfesten i Uppsala. Det första verk han komponerade för OD blev Gustaf Frödings jordafärd som länge kom att stå på repertoaren. Annars var Alfven sparsam med att komponera för manskör men det var regel att det vid varje konsert förekom åtmin-stone ett Alfvenverk - nytt eller gammalt. I övrigt såg Alfven till att repertoaren gradvis förnyades och utökades utan att förlora de redan inövade verken ur sikte. När tiderna (och kassan) så tillät gjordes en sångarturne genom Sverige - ibland utsträckt till andra länder. Ett förnyat Paris-besök 1924 utgjorde en ny framgång för kören. När Carl Godin slutligen efterträdde Alfven 1947-51 skedde en viktig förändring i repertoaren från den av Alfven föredragna romantiska eller nationalromantiska till en renässansrepertoar som genom orgelrörelsen, "neue Sachlich-keit", Palestrina-stilen och Gustaf Berg vunnit insteg i

Besök Alfvensällskapets

hemsida

medvetandet. Just den repertoaren var en av förutsättningarna för att Eric Ericson skulle ta över kören när han blev tillfrågad. Den kamratliga samvaron hade under hela tiden yttrat sig som Stor-OD:n och Lill-OD:n. Men kunde man inte slå mynt av även denna sida av OD:s verksamhet när kassan var så skral? Jovisst, man kunde ha ett Lill-OD inför publik. föddes Caprioe-iden som offentligt visade 00 från den andra sidan - och blev en stor framgång. Med gäster söm måste vara hemliga för att inte ge badwill -- som den gången Evert Taube blev förhindrad, Ett annat inslag vid framträdandena var Kvintetten Olsson på 1960talet. På 60·talet inträffade den stora förändringen att Allmänna Sången som alltid varit manskör övergick till att bli blandad kör och lämnade OD ensam på scenen som manskör.

En stor händelse år 1970 var en sex veckor lång turne till USA med en omfattning som idag inte skulle vara möjlig. På 1970-talet var ekonomin så god att det blev möjligt att beställa kompositioner vilket berikat manskörsrepertoaren som annars inte lockar nutida tonsättare. På 1980-talet var tiden mogen att i OD välja in kvinnor som gjort sig förtjänta. De kallades till "mostrar". "F arbror" hade förtjänta män blivit sedan begynnelsen. Det var ett slags sponsorer innan den termen blivit uppfunnen. Med tiden www.alfvensallskapetse

12


blev det naturligt att vända sig till "riktiga" sponsorer men bara under betingelsen att OD hade full kontroll över musikprogrammen. Under 80-talet hade medelåldern tilltagit så att det blev naturligt att "pensionera" sångarna vid 53 års ålder från konserterna (oskrivna regler) medan man naturligtvis hela livet förblev OD:ist.

Robert Sund tog över på allvar från 1991. Han hade skolats in under Eric Ericson som vicedirigent. Han är god förvaltare av manskörs-traditionen och tror på att en ung sångare kan utvecklas till-sammans med mer erfarna. Johan Sundelöf slutade med att förmedla den glädje det varit att handskas med original-

dokument ur OD:s samlingar på Carolina och dess egna trycksaker, att träffa gamla OD:ister som Sven Wilson och att intervjua Eric Ericson och många andra och att sedan samarbeta med formgivaren Gunnar Steneby i en utställning som skall tjäna allmänheten - inte minst skolungdomen. JAN OLOF RUDEN

Litteratur: Christer Åsberg (red), En orkester av röster: Orphei Drängar 150 år. Stockholm 2003, Atlantis

De nya styrelseledamöternaJerker Grundström och Agneta Sköld tillsammans med ordföranden Gunnar Ternhag framför Alfvenföremål på OD-utställningen på Upplandsmuseet. Foto Jan Olof Ruden

Alfveniana 2-3/2003

Besök Alfvemsällskapets hemsida

www.alfvensallskapet.se13


Vad har hänt med Alfven-stipendiater från Musikkonservatoriet i Falun? AV GUNNAR CRANTZ

A

r 1993 infördes en nyhet vid utdelningen av Alfvenpriset i Tibble. Från och med detta år fick tre elever vid avgångsklassen från Musikkonservatoriet iFalun en uppmuntran i form av ett stipendium. Rektor Gunnar Crantz fick förtroendet att välja ut stipendiaterna. Som tack för stipendiet som till en början var på 15.000 kr framträdde de vid utdelningsceremonin, inte sällan med egna arrangemang av Alfven- musik för att passa till deras instrument. Vid 10-årsjubileet 2003 är det ett lägligt tillfälle att undersöka vad som blev av dessa stipendiater. Den första kullen har rimligtvis hunnit längst på sin yrkesväg medan den sista kullen ännu är under vidareutbildning. Om man ställer sig frågan Var det rätt personer som uppmuntrades? visar nedanstående uppgifter att så är fallet.

1993 Kristina Ebbersten, violin Studerade vid Kungl Musikhögskolan, där hon även tog sitt solistdiplom. Hon vikarierade samtidigt. i Kungliga Filharmonikernas orkester. Ett sti-

14

Alfveniana 2-3/2003

pendium gav henne möjlighet att studera i Banff i Canada. Alternerande konsertmästare i Musica Vitae under ett år. Hon har gått ett år på kammarmusikutbildningen på Edsbergs musikinstitut, vikarierat i Kungliga Filharmonin och även i Helsingborgs symfoniorkester och ska till hösten fortsätta sin kammarmusikutbildning på Edsberg.

Susanne Modin, sång Studerade vid Ingesunds musikhögskola, Kulturarna i Stockholm och Operastudio i Göteborg. Claes Nyrån, piano Studerade vid Musikhögskolan i Göteborg.

1995

Peter Roos, violin Studerade vid Musikhögskolan i Malmö. Catarina Lundgren, sång Studerade i Göteborg på musikhögskolan 1993-96. Därefter studier vid Sibeliusakademin 1996-97. Huvudroller i olika projekt där. Hon kom tillbaks till Sverige år 2000. Olika provsjungningar vilket givit henne både dramatiska och lyriska sopranroller. Hon har samtidigt studerat för olika internationella sångpedagoger .

1994 Roger Jonsson, violin Studerade vid Edsbergs musikinstitut i 4 år och avslutade sina studier där med kammarmusikdiplom. Därefter har han varit musiker i Sveriges Radios Symfoniorkester och studerat i London för Levon Chilingirian, Nu är han anställd vid operan i Sydney, Australien.

Besök Alfvemsällskapets hemsida

Maria Keohane, sång Göteborgs musikhögskola där hon studerade 3 år, diplomutbildning l år. Därefter operaakademin i Köpenhamn. Hon har sjungit på Drottningholm bl.a,' i Euridice av Peri. På det Kongelige Teater i Köpenhamn har hon bl.a. sjungit iVerdis Don Carlos. 200 l Trollflöjten på Ystadsoperan och 2002 Figaros bröllop~ Turneer i USA, Nya Zeeland och runt om i Europa. Känd som barocksångerska och oratoriesolist. Skivinspelningar.

www.alfvensallskapelse


Annika Samuelsson, cello Studerade i Köpenhamn l år, vid Edsbergs musikinstitut 4 år. Royal Academy l år men gjorde årskurs två det året vilket gav postgraduate. Diplomerad och hon fick utmärkelsen dip. RAM åt 2001. Frilansat som cellist. Skivinspelningar. Henrik Löfvenhamn, piano Kungl Musikhögskolan i Stockholm där han studerade i 4 år. Arbetat som musiklärare, komponerat och ägnat sig åt musikproduktion. 1996

er vid musikhögskolan i Wien. Hon tog solistdiplom i Köpenhamn och var samtidigt konsertmästare i Orkester Norden. Nu spelar hon viola i den internationellt uppmärksammade stråkkvartetten Paizo. Mattias Nilsson, sång Studerade vid Kungl Musikhögskolan i Stockholm 199699. Operahögskolan 2000-02 och går nu tredje året. Solistpartier i kyrkor, bl.a. en roll i Boheme på Stockholmsoperan O l i Carmen i Parkteatern i Stockholm och även på Vasateatern iEn Midsommarnattsdröm.

Carina Nyberg, klarinett Studerade i Köpenhamn 199699, även i Oslo, sammanlagt 5 år. Hon har gått ett flertal internationella kurser främst i USA~ Studerat i Cleveland. Hon har haft kontrakt med Danmarks Radios underhållningsorkester 9 månader. Flyttat till USA där hon frilansar som musiker och även undervisar. Magda Stevensson, violin Studerade vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn för professor Elbaek. Därefter 2 års studi-

Alfveniana 2-3/2003

1997 Maria Fontosh, sång Kom till Sverige från Ryssland genom Falu Musikkonservatoriums försorg där hon studerade l år. Kungl Musikhögskolan i Stockholm 1997-99. Operahögskolan i Stockholm därefter. Hon har rönt stora framgångar som operasångerska och även som solist med Kungliga Filharmoniska orkestern och med Sveriges Radios Symfoniorkester.

Besök Alfvensällskapets

Anneli Jonsson, violin Studerade vid Kungl Musikhögskolan i 4 år och tog därefter orkesterdiplom. Hon är nu musiker vid GöteborgsOperan. Lovisa Stenberg, harpa Studerade vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn där hon blev färdig med sin diplomutbildning 2002. Deltagit i internationella sommarkurser. Frilansar som harpist bl. a. i Själlands symfoniorkester. 1998 Maria Sanner, sång 3 år vid Kungl Musikhögskolan därefter 2 år på diplomutbildning. Hon har etablerat sig som altsolist i oratoriesammanhang i Sverige men även haft solistframträdanden i Tyskland, Schweiz och USA. Framgångar bl.a. i Bachs h-mol/mässa i Ziirich och hon har arbetat med dirigenter som Eric Ericson och Manfred Honeck. Hanna Tibell, violin Studerade vid Guildhall i London i 4 åt. Nu turnerar hon över hela Europa som medlem i olika barockgrupper. Hon spelar framförallt barockviolin idag. David Gammelgård, cello Började spela cello när han var sju år. Efter Musikkonservatoriet i Falun blev det Edsbergs musikinstitut för Thorleif Thedeen och vid Kungl Musikhögskolan för Ola Karlsson. Har sedan dess spelat med Drottningholms barockensemble, Stockholms barockorkester, Concerto Copenhagen, Les Musiciens du Louvre. En arti-

hemsida www.alfvensallskapet.se15


2001 Gustav Petri, klarinett

kel av Birgitta Wennerström finns i Tidig Musik 1/2003

HUGO ALF"YE:NS STIPENDIEFOND

Studerade i Oslo ett år. Har därefter bytt yrkesutbildning.

1999 Annica de Val, tvärflöjt Musikhögskolan i Stockholm. Våren 2002 sökte hon till Norrlands operan, Kungliga Filharmonin och Norrköpings symfoniorkester. Hon fick provanställningar överallt. Hon har nu provårsanställning i Norrköping som alt. soloflöjtist och sitter även på prov som tutti flöjtist och solopiccola-flöjtist i Filharmonin. Spelat i Orkester Norden 2001 och 2002.

1957 när Alfven fyllde 85 år gjordes en insamling i sam-

Dana mea 00:5 vårkonsert.

John Kinell, sång Musikhögskolan i Göteborg. Har haft solistuppdrag bl.a. i Bachs Johannespassion. Medlem i Göteborgs kammarkör liksom i Rilke-ensemblen under Gunnar Eriksson där han även haft en del solistuppdrag.

Henrik Berg, piano Studerar vid Musikhögskolan Stockholm

i

Hanna Eklund, oboe Hanna har våren 2003 gjort sin slutkonsert efter studier i Oslo. Hon ska nu påbörja en tvåårig kammarmusikutbildning där.

2002 Hanna Husahr, sång

Johan Lindström, orgel

Lotta Jacobsson, harpa

Organistutbildning på Musikhögskolan i Stockholm, går nu sitt 4:e år. Studerar även till

Studerar vid Musikhögskolan Stockholm.

musiker på cembalo. Arbetar i Engelbrekts församling i Stockholm.

Johan Svensson, gitarr

Studerar vid Guildhall School of Music and Drama i London.

Studerar vid Musikhögskolan Malmö

i

i

Det blev Hugo Alfvems stipendiefond" som OD förvaltar. Avsikten med denna fond är att belöna OD: ister eller andra personer som gjort sig förtjänta av körens uppskattning. Stipendiet utdelas inte varje år. Stipendiater 1960-94 förtecknas i Affvehiafla 2/94. Här nedan följer Orphei Drängars Alfven-stipendiater fr.o.m. 1995 1995: delades inget stipendium ut 1996: Göran Kåver 1997: Gunnar Lundh 1998: Ingvar Lidholm 1999: Per Sverredal 2000: Hans Akerlund 2001: Magnus Bergel 2002: Juri-Karl Seim 2003: Göran Carenbäck & Lars Andren

Nedan: Stipendiater från Falu Musikkonservatorium

2001

2000 Anna Larsson, violin Studerade vid Musikhögskolan i Stockholm i 2 år och därefter Vid Edsbergs musikinstitut. Hon gör nu studieuppehåll ror vikariat i Malmö operaorkester .

Anna Prouskorina, orgel Musikhögskolan i Stockholm, organistutbi ldning,

Sofia Bolin, fagott Studerar vid Musikhögskolan Stockholm

16

Alfveniana 2-312003

i

Besök Alfvemsällskapets hemsida

www.alfvensallskapetse


Den sista gästen var Mari Mihi

l

Hugo Alfven. Med halsning och handslag (2001),

Gunnar Ternhags andra samling Alfven-brev, mycket intresseväckande och föredömligt kommenterade, behandlas på s. 52-53 ett mycket kort brevmeddelande, en enda meräng. Adressaten är den finländske skalden Bertel Gripenberg (Bertel, ej Bertil som Alfven skriver).

Under Alfveris namnteckning står ytterligare något skrivet som inte kommenteras. Jag har tolkat bokstäverna som "Mari Mihi". Detta var pseudonym för Gustaf Lindqvist, en författare som en gång var mycket läst men nu är bortglömd. Gustaf Lindqvist var jämnårig med Hugo Alfven. 1892 kom han till Uppsala, där han avlade hovrättsexamen 1902. Efter tingstjänstgöring utnämndes han 1906 till borgmästare i Mariefred, vilket han förblev till sin död 1946; han var dock sjukledig från 1939. Han hade debuterat skönlitterärt under annan pseudonym redan som I8-åring i tidskriften Idun, men från 1898 gav han ut en rad berättelsesamlingar och romaner, gärna med herrgårdsmotiv (hans far var officer och godsägare) samt reseskildringar, allt under signaturen Mari Mihi. Enligt en källa skall detta vara ett anagram bildat av bokstäver ur namnet på hans ungdomskärlek Irma Ingeborg Mathilda von Hallwyl. Låt gå för att Mari = Irma, men min högst egna fundering är att Mihi kan vara den latinska dativformer av ego, alltså ungefär "Irma för mig" eller "Irma är min".

Alfveniana 2-3/2003

Mari Mihis böcker recenserades ymnigt och välvilligt, även i kvalitetstidskrifter som Ord och Bild, men också i finländsk press. Själv medverkade han i en mångfald tidningar och tidskrifter, främst i Sverige men också i tyska och finländska organ. En förteckning i Svenskt biografiskt lexikon fyller mer än en spalt.

berättelsen och skildringar af gammaldags mellansvenskt herrgårdslif. Ytterlig avsky för moderna åskådningar, hurtig och burschikos berättarförmåga, en mellan journalistiskt kåseri och stämningssökande epik svingade stil ha gjort L:s berättelser mycket populära." Det är väl ingen otänkbar beskrivning aven Alfven-kompis,

Han var också en stor resenär, främst i Europa och Nordafrika, och mycket språkkunnig. Han skall bl a ha gjort ett bejublat framträdande inför den spanska akademien och konverserat med den spanske kungen AIfonso.

Det kan tilläggas att han skrev en hel del om studentlivet i Uppsala, bl a i antologier tillsammans med andra författare. Hans egen samling "Studentens lyckliga dar" upplevde fem upplagor mellan 1906 och 1911.

Man undrar när han fick tid att vara borgmästare. Han skall f ö ha isolerat sig i den lilla staden, skytt offentliga framträdanden och undvikit praktiska problem och åtaganden. Författaren Bertil Malmberg, själv Mariefredsbo under 1930-talet, skriver "riktigt populär var han väl aldrig i Mariefred, ehuru Mariefred i viss mån blev populärt genom honom". Uggleupplagan av Nordisk Familjebok (1912) skriver om Mari Mihi att hans specialitet är "turistklassen, den raska rese-

Frågan är när och hur Lindqvist och Hugo Alfven träffades. Gustaf Lindqvist hade lämnat Uppsala åtta år innan Alfven kom dit, men de kan ju ha mötts i andra sammanhang. Eller också var Mari Mihi ODist och återvände då och då till konserter och jubileer som ODister plägar.

Besök Alfvemsällskapets

hemsida

Men "the last guest" var alltså Mari Mihi. LARS-ERIK LINGSTRÖM

www.alfvensallskapet.se

l,?


Brev till Wilhelm Hansen med anledning av Symfoni nr 2

(Genomslagskopia)

Tibble

LEKSAND den 7 oktober 1960.

Herr Wilhelm fiansent

_tryckningen

omarbetade

ffi,

orienterings~um.ret

8idan.

aV

lr ~90l. Under

jag minn., blev min andra symfoni (1 D-dur) tryokt

Slvidt

jag den f6rsta alltså

Denna ändring blev

satsens

fyra hela

ooh tre

t t'Hrbiseende

nlngert ooh som pltagltsig

anSTsret

e-v det

dess stickning,

p a r t i

r e t

av

t u

stämde icke partitur

ooh stämmor överens

men

ocksl 1 orkesterstämmorna. som hade hand om tryok-

tryckeri,

f1:Srkorrekturläsningen

-korrekturläsningen

pi denf'emte

takter

under

bleT den ioke inrörd

Detta Tar ett katastrofal

tryckta,symfonien

sidor

ookså inf'cSrd i partituret

nigon ordrklarlig anledning

frln bijrjan fram till

inledning

av orkesterstämmoma - ty därigenom

gjorde jag själv

i detta avsnitt,

och därmed blev

den

ospelb&r.

rHr egen del räddade jag situationen genom att i mitt eget tryokta stämmaterial klistra in 1 Tarje stämma en kort inlaga, som stämde ijverens med partituret

på det nämnda stället.

Det är med detta notmaterial

under !rens lopp alltid blivit tror även

i Norge.

KHbenhavn,

ooh Chicago,

i Sverige

notmaterial.

spelad även

komma till rätta med symfoniens Denna lapsus,

80m

begioks

vid

en stor sorg. emedan den alltid

Alfveniana 2-3/2003

Besö]; Alfvemsällskapets

hemsida

trån dirigenterna,

stUmmornas tryokning, har i

utlandet

t

i

vilket f"ör mig

har gjort stor lyoka vid konserterna.

Under snart 60 år har jag själv dirigerat

18

London, Montreux, New Yo rk

tnledning ~drrän efter brev-

det närmaste om<ijliggjo rt symfoniens framf"öranda har varit

i

men varje glng fiok jag bittra anmärkningar

med mig.

Finland - och jag

80m i

1901 två gånger framf<irde symfonien i

handskrivna

A-r sedan blev symfonien

som inte kunde växling

När Frans Nerudaår

använde han mitt

Fes r många

spelad slv~l

som symfonien

symfonien ett otal g~n~er och

www.alfvensallskapet.se


- 2 -

etter har

hand gjort infört

en del betydande

i mitt

piltarna

fCJreslli Herr Hansen att infHre. l:lymtoniens

tala

~

alltjämt

ooh sedan nytryoka

åt framtiden.

spelas

i vilke t land

Den skulle

symfoniens

vid de il'rAgavarande

ning

jämte inlagan

i samtliga

lin ord

enligt

mitt

[!]

hela

symfonien.

då ftireligga

efter

jag därf"dr vilja partitur

och.~

lAte.

pi pIltar-

Därigenom skulle

den

i slutgiltigt

skick och kunna

not1ltAte rial.

Jeg-är

ÖV&l"tygad

hand skulle ~äokas av inkomsterna

framt"d randen.

De av mig gjorde

på seende

som jag

in1'"cSra de av mig gjorda- instrumen-

som hel st med J.;de rt eget

om att kostnaden fijr nytryokningen från

skulle

fram tillorienteringsnumret

som i stämmor - lAta

förbiittringarna

räddas

äro bevarade,

på stämmornas pIltar

inledning

na - Eåv~n i partitur

i instrumentationen,

och i mina stämmor.

partitur

DA.jag fCSnnodar att

förbättringar

retusoherna

äro påvisJ'\de med en book (

notsystemen

1 mitt

till

stämmor.

kan belysa

mitt

Med f"drhoppning

partitur,

första-flöjtstämman Jag skickar

som jag f"ör s.tt

r;der partituret

V )

i marginalen

sänder Eder till

-visa inlagans

därftlr

att

omfatt-

det klarare

~cSrslag.

om ett

positivt

svar

sände r jag Eder min hjärtligaste

hälsning. Ede r tillgivne

Hugo Alfven

Tonsättare kommer inte sällan på bättre tankar. Om de har otur har verket redan gått till tryckning. Så var fallet med Symfoni nr 2 vars partitur Alfven hann åtgärda men vars stämmor han förlorat kontrollen över. Därav detta brev till hans förläggare Wilhelm Hansen åtskillliga år efter verkets tryckning (brevet daterat 1950 och tryckningen gjordes år 1900). Man kan räkna ut vilken verkan brevet hade. Av innehållet framgår att början är olika i partitur och stämmor. Därför finns i Uppsala universitetsbiblioteks och Akademiska kapellets stämuppsättningar en mot trycket avvikande början på inklistrade lappar. Detta är inte det enda exemplet på Alfveris korrigeringar av de tryckta noterna. Alfvenlana återkommer till detta ämne. Brevet finns i Uppsala universitetsbiblioteks handskriftsavdelning.

Alfveniana 2-3/2003

Besök Alfvensällskapets

hemsida www.alfvensallskapet.se

19


Alfvensällskapets höstmöte ägde rum den 19 november i Hugo Alfvenrummet på Grand Hotel. Därvid presenterades den nyutgivna antologin Hugo Alfven - en vägvisare av de närvarande författarna Lennart Hedwall , Martin Tegen, Carl-Gunnar Åhlen, Jan Olof Ruden och Gunnar Ternhag. Ett trettiotal inbjudna medlemmar i Alvensällskapet. medlemmar i Alfvenfonden och representanter för media deltog i denna pressvisning. Boken har utgivits på Gidlunds förlag med stöd av Alfvenfonden. Innehållet har huvudsakligen hämtats från artiklar i Alfvenlana och annorstädes men det finns också nyskrivna artiklar. På detta sätt kommer den information som tidigare stått endast till medlemmarnas förfogande att bli allmänt tillgängligt. Antologin är inte avsedd ätt läsas från pärm till pärm utan när man söker svar på en viss fråga eller vill hämta information om ett speciellt verk eller verkgrupp. Därför finns Hugo Alfvens liv i årtal och utförliga verkförteckningar. Boken är ett första exempel i Sverige på vad engelsmännen kallar "a companion" Vårmötet 2004 kommer att äga rum den 26 mars i samarbete med Peterson- BergerSällskapet

Denna bok ger en heltäckande bild av tonsättaren Hugo Alfven. v: tär hans liv i årtal och vi möter yrkesmannen i dennes olika rollertonsättaren, dirigenten, skrifställaren. Kapitelvis redovisas symfonierna, rapsodierna, den sceniska musiken, kantaterna, körmusiken och solosångerna. Vi besöker Alfvens gårdar i Tällberg och Tibble. Vidare innehåller boken en opusförteckning, en systematisk verkförteckning samt en lista över Alfvens skrifter. Bokens författare: Lennart Hedwall, Jan Olof Ruden, Gunnar Temhag, Jan Ling, CarlGunnar Åhlen, Martin Tegen, Jan Lennart Höglund, Anna Greta Ståhle, Ola Nordenfors och Sven Wilson. Inbunden, 228s ISBN 91-7844-363-6

2004 16/1

1617/1

27/2

17/4 Hugo Al/ven - en vägvisare (red Gunnar Ternhag & Jan Olof Ruden, 2003).

Alfveniana 2-3/2003

3/6

Besök Alfvensällskapets

Symfoni nr 1 Gävle symfoniorkester, dir Petter Sundkvist RAPSODI. Urval av Alfven-verk Koreografi Örjan Andersson Helsingborg stadsteatern, Helsingborgs symfoniorkester dir Mats Ro nd in Symfoni nr 1 Helsingborgs konserthus, Helsingborgs symfoniorkester dir Stefan Solyom Gästspel Ol) bl.a.med musik av Alfven i Göteborgs konserthus En skärgårdssägen Stockholm, Kungl Filharmonikerna, dir Hans Graf

hemsida

www.alfvensallskapet.se


Alfvéniana 2-3/03