Issuu on Google+

Alfvenlana 1/03 Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Läs om Alfven och folkmusiken Läs om Alfven och Musikaliska Konstföreningen m.m.


Alfvenlana 1/03 Utgiven av Hugo Alfvensällskapet Ansvarig utgivare: Gunnar Ternhag Redaktör och distributör: Jan Olof Ruden Västeråsgatan 8 113 43 Stockholm tel. 08-33 83 69 e-post jan.olofruden@chello.se

Innehåll Hugo Alfven och folkmusiken. Av Gunnar Ternhag Hugo Alfven och Musikaliska Konstföreningen. Av Jan Olof Ruden Gunnar Bucht Alfvenpristagare 2003. Av Jan Olof Ruden Alfvenbibliografi 2000-2002. Av Jan Olof Ruden Hugo Alfven: Music for wind band. Recension av Niklas Willen Alfvensällskapets nya hems ida

Medlemsregister (årsavgift 100 kr, institutioner 200 kr) : Jan Heimer Bjurho lmsplan 26 166 63 Stockholm tel och fax: 08-641 53 96 e-post jan.heimer@home.se

3 7 12 13 15 16

Omslaget: Hugo Alfvem. Foto Herman Hamnqvist, Stockholm. Fotot som är limmat på firmans reklampapp har årtalet 1898 intryckt. På firmans reklampapp förekommer utmärkelsen Gudlmedalj Gefle 1901. 1898 var Alfven 26 år och hade fullbordat sin andra symfoni. Ebbe Grims-Iand har välvilligt donerat detta foto.

Postgiro: 42 88 52-8 ISSN 1101-5667 Tryckt av Eko nomi-Print , Stockholm

Kom med i Hugo Alfvensällskapet! Hugo Alfvem var en av Sveriges mest mångsidiga och fängslande personligheter. Som medlem i Hugo Alfvensällskapet får Du för endast 100 kr/år inte bara del av nedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i intressanta och stimulerande aktiviteter omkring Hugo Alfven och den tid som han verkade i. Medlemsförmåner: • Tidskriften Aitveniene • Gratis inträde på Alfvengården i Tibble, Leksand • Gratis inträde till Prins Eugens Waldemarsudde

• Rabatt på Filharmonikernas Alfvenskivor vid inköp i Konserthusshopen i Stockholms Konserthus (öppen i samband med konserter) • Rabatt på Alfvenskivor av märket Bluebell, Swedish Society och Musica Sveciae när de köps direkt från producenten • Rabatt på ordinarie pris vid ett inköp av musiklitteratur i LundeQ bokhandel i Uppsala

2

Alfveniana 1/2003

Besök Alfvensällskapets

hemsida www.alfvensallskapet.se


Hugo Alfven och folkmusiken AV GUNNAR TERNHAG

H

ugo Alfven har hos många människor kommit att förknippas med folkmusik, i synnerhet den från Dalarna. Ibland ser man t o m tonsättaren Alfven reducerad till en folkmusikberoende tonsättare, vilket självfallet är en både felaktig och orättvis inskränkning. När Nationalencyklopedin skriver att Alfvens "intresse för svensk folkmusik och svensk folkton genomsyrar större delen av hans produktion ", är det alltså ingen korrekt uppgift·

Musiken

Förebud om folkmusikbaserade tonsättningar syns tidigt i Alfvens skapande. Pianostycket Minne från Asen, Dalarne (1893) och solosången Gammalt kväde från Hälsingland (i samlingen Tio sånger, 1899) visar vägen. Ingen av dessa kompositioner innehåller folkmusik i bemärkelsen upptecknade folkmelodier - inte ens det sistnämnda verket med sin förledande titel, där dock både text och melodi är komponerade, trots att textens skapare inte är nämnd. Båda kompositionerna är reflexer av 1890-talets regionalism som gärna fäste konst Det uppenbarligen starka banvid svenska platser och landdet mellan Hugo Alfven och skap. folkmusiken har två grunder. Alfveris första folkmuDen första är given: hans tonsikbaserade tonsättning är rapsättningar som baseras på eller sodin Midsommarvaka, vilken är inspirerade av folkmusik. tillkom 1903. Den bygger på ett Här står de älskade körarranmelodimaterial som tonsättaren gemangen av folkvisor i främstecknade upp under en brölta rummet, men här ryms också lopsfestlighet i Roslagen 1894. ofta hörda orkesterverk som Med Hedwall vet vi att rapsoMidsommarvaka och Dalarapdin främst tänktes som en gensodin. Den andra grunden är remålning, inte ett verk med Alfvens bosättningar i L eksand. folkmusik i fonden. Tonsättaren Det associativa bandet mellan behandlade därför det musikaLeksand och folkmusik har liska underlagsmaterialet gansinneburit att också den mångka fritt, vilket framkom tydligt i årige leksandsbon Alfven blivit samband med de rättsliga turersammankopplad med folkmuna kring den amerikanske orsik. kesterledaren Percy Faiths Helt fel är det naturligtvis Swedish rhapsody. "Jag har inte att associera Hugo Alfven med andra ord icke användt med folkmusik, men en belåten i dess u r s p r u n g l i g a gränsning, för att inte säga gestalt utan format om den efter kråkvinkling av föremålets min egen konstnärliga smak, musikaliska horisonter. Med givit den min rent personliga risk att ytterligare understryka prägel", skriver han i ett brev den försåtliga kopplingen ska om den mest kända melodin till ämnet ändå behandlas på fölWilhelm Hansen Musik-Forlag. jande sidor. Alfveniana

1/2003

Besök Alfvemsällskapets hemsida

Den självklara friheten skulle snart bytas ut mot ett annat förhållningssätt som innebar mycket mer respekt för den upptecknade folkmusiken som självständiga verk. Förändringen är inte oviktig, om man vill förstå Hugo Alfvens relation till folkmusiken. Sommaren 1904 gjorde han två kompositioner för Leksands hembygdskör: Och hör du unga Dora och Herr Peders sjöresa. "De båda folkvisebearbetningarna var de första proven i en genre, som Alfven senare skulle ägna mycken tid och kraft", skriver Hedwall i sin Alfvenbiografi (s. 43). Båda visorna är s k medeltida ballader. Underlagen hämtade han ur Geijer-Afzelii Svenska folkvisor från forntiden, en utgåva som han framöver skulle komma att använda flera gånger i samma syfte. Så här långt var Hugo Alfvens uppfattning om - och behandling av - folkmusik inte särskilt anmärkningsvärd. Han gjorde som flera andra vid denna tid: använde sig ibland av folkmusikaliskt melodimaterial som kunde hanteras efter eget skön. Alfvens inställning till folkmusiken förändrades några år in på det nya seklet. Genom bankiren och konstvännen Ernest Thiel blev han bekant med Anders Zorn - och bjöds första gången upp till Mora 1902. Ar 1907 inviterades han av Zorn att medverka som domare vid en spelmanstävling i Mora. Det engagemanget innebar att han fick kontakt med den s k spelmansrörelsen, vars främsta

www.alfvensallskapet.se

3


namn, juristen och folkmusiksamIaren Nils Andersson, också tillhörde domargruppen. Spelmansrörelsen brukar användas som sammanfattande benämning på en framgångsrik strävan att samla och uppmärksamma den instrumentala folkmusiken. Rörelsen som inte var någon regelrätt organisation, fastmer en serie initiativ, inrättade spelmanstävlingarna (från 191O spelmansstämmor) och gav ut upptecknad folkmusik (med samlingsverket Svenska låtar som mest kända resultat). Första tecknet från Alfven på en konkret handling i spelmansrörelsens anda skymtar redan i några brevrader från våren 1906: Sedan har jag tänkt mig upp till Dalarna för att i några ajkrokar teckna upp en del gammal folkmusik, som aldrig kommer på papper; och jag måste skynda mig, innan al/a de gamla masarna dö, ty vi ha ej råd att förlora något af vår folkmusiks skatter. (Alf ven 1948, s. 165) Äldsta bevarade folkmusikuppteckningarna av Alfveris hand-

förutom de från Roslagen - är tre låtar från 1908 efter fiolspelmannen Lekatt Mats, granne i leksandsbyn Tibble. 1910 gjorde han sammalunda med Gädd Jonas (Jonas Norin) i Tällberg på andra sidan notblocket. Någon verkligt aktiv folkmusiksamlare blev Hugo Alfven aldrig. Men han prövade trots allt detta värv några gånger. Inte heller blev han något centralt namn inom spelmansrörelsen, trots att han kände flera av dess ledande gestalter. Att han ändå tog intryck av denna våg av stegrat folkmusikintresse hörs framför allt i hans kompositioner. Bortsett från körbearbetningarna är Alfveris folkmusikbaserade kompositioner inte särskilt många, t o m lätt räknade. 1914 skrev han en liten samling pianostycken, Några låtar från Leksand, vilka bygger på de nämnda uppteckningarna efter Lekatt Mats. (1934 instrumenterade han verket för liten orkester.) Den ganska lediga pianosatsen släpper fram ursprungsmelodiema till lyss-

naren. Men han behandlar spelmannens låtar som vilka melodier som helst. Något fiolspel hörs således inte i dessa stycken. Hösten 1931 komponerade Alfven pendangen til1 Midsommarvaka, nämligen Dalarapsodin (op. 47). Till skillnad från förstlingsrapsodin plockade tonsättaren sina melodiska teman från olika källor, några ur egna uppteckningsböcker, annat ur andras folkmusiksamlingar. Trots melodiernas skilda ursprung väver han ihop dem till en sammanhängande kedja.

Om han rorfogade fritt över Midsommarvakas melodier, var han mer respektfull inför låtarna från Dalarna. Högstämt, nästan överdrivet vördsamt uttalar han sig om saken i sina memoarer: Jag kan [. ..] inte driva gäck med för mig heliga ting eller söka förbättra det som är fullkomligt. Därför har jag i "Dalarapsodin" icke ändrat en enda not i de sköna, långspunna melodierna, lika litet som i Nedan: Ur "Häfte VMhs 196

(

10", UUB


polskorna - med undantag av ett kort intermedium i "Djävulspolskan" . (Alf ven 1952, s. 51 t) Den annorlunda attityden kan säkert spåras till hans erfarenheter från spelmansrörelsens glansdagar, men också till den närhet till Dalarna och dess folkmusik som han med åren fick. Närheten innebar att han uppfattade landskapets musik allt mera ödmjukt. Det som gick att göra på långt avstånd ifrån dalaiåtarnas hemtrakter, i Uppsala eller utomlands, var inte längre möjligt, när han bodde i folkmusikens mitt. A andra sidan bör man som vanligt inte ta Hugo Alfvens kategoriska yttranden på hundraprocentigt allvar. Hans verbala färgprakt är ofta lika bländande som hans musikaliska, vilket döljer en del nyanser i hans göranden. Faktum är att han petat något i vissa av rapsodimelodierna, inte bara i den s k Djävulspolskan (en låt efter Hj ort Anders O Isson från Bingsjö), där det största ingreppet är en inledande synkopering i tredje reprisen som inte finns i Karl Sporrs uppteckning. En annan nämnvärd förändring finns i brudmarschen från Orsa, rapsodins andra tema, som i Alfvens glättiga skepnad ligger långt från Orsaspelmännens mer klistrade stråk. Påpekandena kan kanske verka småaktiga, men görs mot bakgrund av tonsättarens tal om "heliga ting" som inte får modifieras. Av övriga folkbaserade instrumentalverk finns ett Potpourri över svenska folkvisor och låtar för triobesättning, skrivet 1950. Denna svit får nog skrivas på spekulationens konto, eftersom han visste att hans eget namn tillsammans svensk folkmusik lockade både utövare och lyssnare. Potpourriet innehåller en heJ del återAlfveniana 1/2003

användning av tidigare brukat melodirnateriai med tillhörande satser. Samma gör det verk som blev Alfvens sista, musiken till baletten Den förlorade sonen som färdigställdes a v en 85-årig upphovsman i februari 1957. Körarrangemang Folkvisebearbetningarna för kör är som sagt betydligt fler än de folkmusikbaserade instrumentalverken. Sammanlagt skrev Alfven ett 50-tal körarrangemang, varav många sjungs regelbundet. Ett visst antal tillhör t o m standardrepertoaren hos svenska körer. Säg den sommarkonsert med kör som inte innehåller Kristallen den fma, Glädjens blomster, Tjuv och tjuv det skall du heta eller Uti vår hage. Och säg den körsångare som inte kan sin stämma till just dessa nummer utantill. Hugo Alfven inledde som nämnts sitt komponerande i denna genre ganska tidigt. Han återkom regelbundet till körbearbetningarna av folkvisor under hela sitt yrkesliv. Men en period var dessa arbeten särskilt vanliga på hans skrivbord. I slutet av 1930-talet och under 1940-talet första hälft ägnade han sig åt något som faktiskt kan kallas serieproduktion. Dessa verk skrevs för att få snabba inkomster till betalning aven nyinköpt - och alldeles för dyr - billl den långa raden av körarrangemang som tillkom då finns flera av de mest kända styckena. Körarrangemangen skrevs f ö vanligen för både manskör och blandad kör - i regel i den ordningen. Alfven dirigerade båda slagen och hade därför direkt anledning att nästan alltid göra två versioner av ett arrangemang. Men bakom denna dubblering fanns också en förhoppning om att arrangemanget skulle kunna nå störBesök Alfvensällskapets

re spridning om både manskörer och blandade körer kunde sjunga det. Alfven behövde ju pengar ... Hugo Alfven var långt ifrån först med att arrangera folkvisor för kör. Genren hade ungefär hundra år på nacken, när han satte igång sin omfattande produktion. Inte heller kan Alfven betecknas som förnyare av genren. Hans verk avviker stilistiskt inte från såväl något äldre som samtida tonsättningar. Nej, Alfvens framgångsrecept ligger varken i att han var tidigt ute eller tänkte på nytt. I stället vinner hans körbearbetningar därför att de är ändamålsenliga och helt enkelt sköna. Ändamålsenligheten var beräknad och illustreras av det faktum att arrangemangen nått en så enorm spridning. Men utan inneboende skönhet skulle ingen sjunga dem, hur väl de än låg till för den enskilde körsångaren. Ord om folkmusik Frågan är om inte Hugo Alfven talade och skrev mer om folkmusik än han komponerade med folkmusikinspiration. Det är i varje fall inte svårt att leta upp uttalanden, brevpassager och memoarbitar som behandlar folkmusik. Möjligen gör det att den starka kopplingen mellan Alfven och folkmusik också kan skyllas på föremålets egen folkmusikaliska retorik. AHa nyanser i Alfveris verbala umgänge med folkmusiken ryms inte här. Blott två ting ska aktualiseras: hans mest spridda uttalande och hans inställning till folkvisan. Mest kända Alfvenorden om folkmusik handlar om dragspelet. Det är gnistrande ord som ofta citeras apropå motstånd mot instrumentet. De förekommer i en artikel som Alfven skrev om sin upplevelse

hemsida www.alfvensallskapetse

5


av spelmanstävlingen i Mora 1907 (senare införd i andra memoardelen). Repliken riktades till en Lång Lars från Älvdalen: "Hugg sönder alla dragspel du träffar på din väg, trampa dem fördärvade, skär dem i stycken och kasat dem i svinstian, för där hör de hemma" (Alfven 1948, s. 387). Sällan ser man dock fortsättningen på Alfvens uttalande, där förklaringen till utfallet kommer. Alfvens mening var att de dåtida dragspelens begränsade tonala och harmoniska resurser banaliserade många spelmans låtar. Han tar exemplet Oxbergsmarschen. Den som försöker spela den på dragspel tvingas "pressa in mollmelodin i sin diatoniska durskala och harmonisera den med sina tre durharmonier. Därmed är marschen förfalskad och vanställd till oigenkännlighet". Alfvens farhåga kan tyckas befogad, även om vi med facit i handen vet att den var klart överdriven. Hur som helst gör detta enda uttalanden Alfven inte till en dragspelshatare och en folkmusikalisk bakåtsträvare, vilket den flitiga användningen av den första meningen ofta implicerar. Citatet kan däremot brukas rör att illustrera påverkan från spelmansrörelsen. Hans avståndstagande från industrial ismens främsta instrumentsymbol hade nämligen varit i rörelsens säck innan det kom i Alfvens påse.

6

Alfveniana 1/2003

Alfvens mening var att

de dåtida dragspelens begränsade tonala och harmoniska resurser banaliserade många spelmanslåtar Alfvens hållning till folkmusiken Alfvens nära kontakt med spelmansrörelsen ska emellertid inte betonas alltför mycket. Hans hållning till folkmusiken kan schematiskt delas in i tre perioder. I yngre år hade han en ganska oreflekterad attityd som han delade med många andra i dåtidens musikliv. Hans intresse för folkmusiken utgick i första hand från musikaliska preferenser, dvs han bedömde den folkmusik som han stötte på efter musikaliska kriterier. Kontakten med spelmansrörelsen kring 1905 skapade ett tydligt engagemang med ideologiskt innehåll. Folkmusiken blev för honom en laddad symbol för svensk kultur (med accenten på svensk). Men efter ett tag klingade det engagemanget av - och Alfvens fortsatt stora intresse för folkmusiken kunde kombineras med en mer pragmatisk hållning. Folkmusikens symboliska laddning tonades ner till förmån för dess musikaliska innehåll. Från åren efter sekelskiftet 1900, då Alfven upptäckte

Dalarna och mötte spelmansrörelsen, bevarade han livet igenom en aktning för folkvisan spelmanslåtarna fick till synes inte samma status i hans ögon. I memoarerna skriver han om Siljans kören: "Det är närmast denna kör jag har att tacka för min uppfattning av folkvisanssjäl och av djupet i melodins perspektiv. Och ur dessa uppfattningar har den harmonikens kolorit som jag använder i mina folkvisebearbetningar, av egen drift spirat upp" (Alfven 1949, s. 138). Även om repliken fälldes sent i Alfvens liv och därför har det retrospektivas prägel, innehåller den något väsentligt. Han aktade folkvisorna på ett nästan religiöst sätt, nota bene de visor, mestadels ballader, som han fann värda att arrangera. Den allvarliga respekten finns inbäddad i arrangemangen som därför inte är varken djärva eller humoristiska (med något undantag). Inte heller vördnaden inför folkvisan var Alfven först med. Den går närmast tillbaka till inställningen hos folkmusikinsamlandets pionjärer under 1800-talets första decennier. Dessa personers respektfulla hållning fortplantade sig under hela seklet och längre än så. Den kom också att bli kännetecknande för körkompositören Hugo Alfven. Inte heller på denna punkt var han alltså någon banbrytare, men en synnerligen skicklig fullföljare.

Besök Alfvemsällskapets hem sida www.alfvensallskapet.se


Hugo Alfven och Musikaliska Konstföreningen AV JAN OLOF RUDEN 1859 var årtalet för bildandet av Musikaliska konstföreningen och syftet var från början att inköpa och publicera "värdefulla tonsättningar af inhemska konstnärer" för att därmed kunna "upplifva och underhålla en själfständig svensk tonkonst". Detta mål tillkom i en tid då notutgivning i Sverige var begränsad och då den seriösa musiken var ett vågspel för förläggaren att publicera och därför av naturliga skäl lyste med sin frånvaro. Inte heller fanns många svenska kompo-

nister av rang. Avsikten var att påverka repertoaren på ett positivt sätt och att se till att den spreds. Ett reguljärt konsertväsende var i stor utsträckning knutet till främst Kungliga Teatern. Musikaliska konstföreningens utgåvor kom att riktas till goda amatörer som dels hade råd att betala medlemsavgiften och dels hade förmågan att spela och tillgodogöra sig musiken. Vid sidan av utgivningsverksamheten har strävan varit att anordna konserter något som dock skett huvudsakli-

gen under några decennier vid 1800-talets slut. Konstföreningen existerar ännu idag och utgör med sina årstryck ett komplement till reguljära förlags utgåvor av musik av svenska tonsättare. Vid flera tillfällen har historiker över Konstföreningen författats. Den senaste återfinns på http://www .musikaliskakonstfo reningen.org.sel författad av Tore Uppström 2001. 100års historiken författades av Åke Lellky 1959.

Kantater och liknande av Alfven utgivna av Musikaliska Konstföreningen: Vid sekelskiftet årstryck 1906, Herrans bön 1909, Uppenbarelsekantaten 1915, Kantaten vid Reformationsfesten 1921, Unge Herr Sten Sture 1933, Riksdagskantaten 1936 Hugo Alfven har tätt flera av sina kantater utgivna av Konstföreningen och han har som expert deltagit i bedömningen av verk som varit föreslagna för utgivning. Nedanstående rader vill belysa hur det gick till. Det är främst styrelse- och årsmötesprotokoll som nu förvaras i Riksarkivet, Enskilda arkiv, kapslarna A 4-5 som lämnar underlag därtill. Tidsperioden som behandlas här nedan är 1907-39 då Alfvens namn förekommer i handlingarna. Relaterat till hans liv betyder det åren innan han blev director musices tills han blev emeritus, dvs hela hans anställningstid i Uppsala. Tävlingsverk - inköpsffirslag Musikaliska konstföreningen utlyste dels "kompositionstävlingar", där bidragen skulle lämnas in anonymt med namnsedel, dels fick medlemmarna i Konstföreningen komma med Alfveniana 1/2003

förslag på annan opublicerad musik. Bägge slagen kunde resultera i ett (eller flera) årstryck om det fanns tillräckligt med pengar för att trycka noterna och om musikverken hade god kvalitet och passade målgruppen, dvs. medlemmarna. Beträffande "att passa medlemmarna" kan noteras att man aldrig tryckte partitur till orkesterverk eller kantater tills långt in på 1930-talet utan enbart klaverutdrag, vilka lämpade sig för att spela själv F ör att bedöma "tävlingsverken" valdes på varje årsmöte flera granskare, som oftast inbegrep även utländska experter. Granskarna valda vid årsmötet 1905 t.ex. var Franz Neruda, dirigent i Köpenhamn, Conrad Nordqvist, hovkapellmästare i Stockholm, Carl Reinecke, professor i Leipzig, alltså högt meriterade bedömare. Inköpsnämnden å sin sida bedömde de inlämnade förs la-

Besök Alfvensällskapets

hemsida

gen bestående av opublicerad musik. Vid årsmötet 1905 valdes till inköpsnämnd John Jacobsson, hovmusikhandlare och Erik Åkerberg, musikdirektör. Styrelsens sammansättning och arbetssätt Det finns en stark kontinuitet i styrelse och utskott under den period som här skall behandlas. Sekreteraren var i allmänhet Musikaliska akdemiens sekreterare och styrelseldamöter var antingen professorer vid Musikhögskolan eller höga statstjänstemän. Hade man en gång blivit vald som granskare eller inköpare, dvs stod utanför styrelsen, skedde snart inval i styrelsen för att så småningom avancera till ordförandeposten. Hugo Alfven blev aldrig styrelseledamot och synes aldrig ha deltagit i årsmötena, vilka inom parentes huvudsakligen bestod av styrelseledamöterna.

www.alfvensallskapet.se

7


Kompositionerna av båda slagen, dvs tävlingsverk och förslag till inköp skickades mellan de utsedda granskarna och inköparna och deras utlåtanden finns ofta som bilagor till protokollen. Dessa är ofta rakt på sak. Om det var något man slog ned på, i synnerhet i början av 1900-talet, var det dilettantismen. Generellt sett blev färre "tävlingsverk" än föreslagna verk antagna till tryckning. Det fanns också en viss motvilja mot att publicera sånger (som ansågs utmärkande för dilettantismen) tills romanser av Ture Rangström börjar förekomma. Kantaten Vid sekelskiftet (1899) Alfveris namn förekommer första gången i styrelseprotokollet den 12 juli 1907 där det i §4 beslöts att " ... utdelningen för 1906 skulle utgöras af dels Stenhammars Ithaka dels under förutsättning af att endera arbete kunde erhållas för ett belopp af 300 kronor samt under förutsättning af inköpsnämndens tillstyrkande - af Hugo Alfvens sekelskifteskantat i klaverutdrag eller av Sjögrens violinsonat, hvilketdera af dessa båda som kunde erhållas skulle snarast möjligt lämnas till tryckning" Tillstyrkt av Wilhelm Stenhammar, Erik Åkerberg, John Jacobsson som då utgjordeinköpsnämnden. Alfven, boendes Odengatan 32, Stockholm svarar på ett brevkort daterat 28 juli [1907] "Herr Dr Valentin [dvs Konstföreningens sekreterare Karl Valentin], Hemkommen till Stockholm just nu hade jag nöjet mottaga Ert brev. ·Jag gläder mig åt inköpet av kantaten och har klaver udraget nästan färdigt, återstår blott renskrivningen av sista

8

Alfven iana 1/2003

kören och ett stycke av solot. Skall snarast sända den till Akademien [där Valentin var Musikaliska akademiens sekreterare] Med utmärkt högaktning / Hugo Alfven "

-Vid SQkQlskiftQt KflNTflT

erik ~xQI Kar1fQldt tonsatt för solo. Rör och o~ester

Hugo fl JfVQn °f'''-

I protokollet från årsmötet den 7 december 1907 godkändes valet av Ithaka och Sekelskifteskantaten såsom årstryck 1906. "Utdelningen", dvs utskicket till medlemmarna skulle ske i början av år 1908. Någon - Alfven själv? - synes ha insänt partituret till styrelsen som förslag till utgivning. Enligt stadgarna borde det ha varit en medlem av Konstföreningen som lämnade förslaget. Men Alfven synes aldrig ha varit medlem, åtminstone inte 1907. Styrelsen är beredd att betala Alfven 300 kr. Men det gällde att komma före Sjögren med leveransen av klaverutdraget för att komma ifråga som årstryck 1906. Inköpsnämndens yttrande finns enbart som ett . tillstyrkande, ej med motiveringar. Sekelskifteskantaten kom verkligen ut som årstryck 1906 men distribuerades alltså inte förrän 1908. Detta var åtta år efter dess tillkomst och man kan tycka att Konstföreningen var föga affärsmässig när den satsade på ett till fällighets verk som knappast skulle komma till framförande igen. Man kunde ju inte veta att det skulle tas upp igen 100 år senare! Alfven var i mycket gott sällskap: Wilhelm Stenhammars Ithaka för baryton och orkester hade redan tidigare beslutats utges som årstryck 1906.

Besök Alfvensällskapets

KLAVERUTDRAG

TILL FRU BERTHI'l I'lNG€UN.

RRliDS'

J'on

UR. ·MrfRlYRERnrl RFoSTflGOELIUS T0NS.t'lTT FOR.

SOLI,KÖRoCH ORKESTER

-OP15,-

KLAVERUTDRAG

MED TEXT

STOCl<HOLM' MUSIKtlUSKtl I<OnsrFORSnmGen·

Herrans bön (1901) Vid styrelsesammanträde den 28 december 1909 "beslöts inhämta upplysning af hr Otto Hirsch [musikförläggare och Konstföreningens distributör] angående kostnad för eventuell tryckning af Hugo Alfvens "Herrans Bön" i kla verutdrag med text samt att anhålla om inköpsnämndens yttrande om ifrågavarande tonsättning liksom om ett af hr Stenhammar komponeradt Andante sedan detta enligt tonsättarens löfte väl komme Föreningen tillhanda". Inköpsnämnden bestående av Andreas Hallen, Wilhelm Stenhammar och Erik Åkerberg tillstyrker den 26 februari 1910. Vid styrelsesammanträde den 8 juni 1910 "föredrogs inköps-

hemsida www.alfvensallskapet.se


nämndens bifogade enhälliga tillstyrkande att inköpa Hugo Alfvens körverk "Herrans Bön" och beslöts att inköpa klaverutdraget till ifrågavarande arbete; och skulle detsamma i 600 exemplar tryckas i autograf i enlighet med från Tyskland genom Abr. Hirsch förlag erhållet anbud - omslag och titel som vanligt. Nämnda klaverutdrag skulle honoreras med 300 kr att utbetalas sedan korrekturet lästs af tonsättaren och skulle tonsättaren beviljas rätten i utlandet få utgifva klaverutdraget, dock utan svensk text. Klaverutdraget skulle jämte [Harald] Fryklöfs vid täfling till tryckning antagna fuga [för piano] i höst utdelas såsom årstryck för 1909". Vid styrelsesammanträde den 28 november 1910 fastställdes priset på årstrycket till kr 4,50 för Alfvens Herrans Bön och till kronor 1,50 för Fryköfs fuga. Årstrycket, bestående av Herrans Bön och Fryklöfs Fuga skulle utdelas såsom årstryck för 1910.

UPPENBARELSEKANTAT SAMMANSTALLD UR DEN HEUGA SKRIFT ARItE81UOP

NATHAN SÖDERBLOM

Uppenbarelsekantat (1913) Vid styrelsemöte den 22 oktober 1915 "föredrogs inköpsnämndens utlåtanden angående till inköp och utgifning föreslagna kompositioner och beslöts med stöd af dessa utlåtanden att i och för utdelning 1915 inköpa pianosonat opus 33 af Lennart Lundberg, erbjuden för 200 kronor och Uppenbarelsekantat af Hugo Alfven, erbjuden för 400 kronor, dock med förbehåll af tonsättaren att å utländskt förlag få utgifva värket [sic] med öfversatt text samt å ett annat förlag separat la utgifva det brottstycke som benämnes Intermezzo i de instrumentala arrangemang komponisten finner lämpligt". Som bilaga finns utlåtanden av medlemmarna i inköpsnämnden Ernst Ellberg och Erik Åkerberg. Ernst Ellberg skriver den 4 augusti 1915

"... ditt däri framställda förslag att för Musikaliska Konstfören. inköpa Alfvens "Uppenbarelsekantat " - som jag känner till - gillar jag tillfullo, då ju Alfvens namn borgar för att föreningens medlemmar i "Uppenbarelsekantaten" erhålla ett verk fullt värdigt att injorllfvas i deras bibliotek. Priset anserjag för min del ej böra lägga hinder i vägen for planens realiserande"

_lTPCIl a.u-

OCH IlARI'I'ON-soLO. 'lVol IIORD, OIOEL, HARMONIUM, m.l!t.!WAJrn\T. _A OCH Cl!l.ESTA

HUGO ALMN OP.JI

STOCKHOLM IIllS11WJSKA KO.'tStTOlINlNaN

Alfveniana 1/2003

Erik Åkerberg skriver från Råsunda den 7/8 1915 "Bäste Herr Moralest [Konst-

föreningens och Musikaliska akademiens sekreterare} Varit bortrest. Finner här Ert bref om Alfvenska Kantaten. Jag har ej hört den men har hört den berömmas. Har intet att invända mot tryckningen"

Besök Alfvensällskapets

hemsida

Alfven invald i inköpsnämnden Vid årsmötet den 26 november 1915 valdes som granskare Wilhelm Stenhammar dirigent för Göteborgs orkesterförening), Carl Nielsen (tonsättare i Danmark) och Robert Kajanus (dirigent i Helsingfors). Ledamöter i inköpsnämnden blev Ernst Ellberg (omval), Hugo Alfven och Conrad Nordqvist (nyval) samt Olallo Morales, suppleant. Andreas Hallen och Erik Åkerberg hade avsagt sig omval. Det finns utlåtanden av Alfven som medlem av inköpsnämnden. Den 3/5 1916 känner han sig jävig att ta ställning till Unge Herr Sten Sture av Andreas Hallen eftersom han själv komponerat ett sådant verk. Den 18/5 1916 rekommenderar han till inköp Rickard Henneberg: Serenad för blåsare Ture Rangström: Sex sånger A1fven vald som granskare Man märker att det kan vara ofördelaktigt för en tonsättare att vara invald i inköpsnämnden eftersom detta blockerade honom att föreslå egna verk till utgivning. Därför finner vi i protokollet från årsmötet den 29 november 1919 att Hugo Alfven, Robert Kajanus och Louis Glass väljs till granskare av anonymt insända verk medan inköpsnämnden bestående av Conrad Nordqvist, Wilhelm Stenhammar, Ernst Ellberg och Olallo Morales (som suppleant) skulle ta ställning till av Konstföreningens medlemmar rekommenderade verk. Reformationskantaten (1917) Redan den 18 december 1919 "föreslogs av sekreteraren efter inköpsnämndens hörande inköpa H. Alfvens Reformationskantat till ett pris av 800:- kro-

www.alfvensallskapetse

9


nor och trycka Franz Berwalds orkesterverk Älvlek i komponistens pianoarrangemang för två händer som kostnadsfritt ställts till förfogande av ägaren hr Hjalmar Berwald". Styrelseprotokoll den 5 februari 1920 § 2. Föredrogs inköpsnämndens utlåtanden angående utgivande af Hugo Alfvens Reformationskantat i klaverutdrag och Franz Berwalds orkesterkomposition Älvlek i komponistens pianobearbetning för två händer och beslöts med tillstyrkande av hrr Stenhammar och Ellberg att trycka och utgiva verken (Conrad Nordqvist hade på grund av sjukdom ej kunnat lämna utlåtande) Wilhelm Stenhammar redan den 18 december skrivit från Göteborg

hade 1919

"Sedan till inköp föreslagits åfven Hugo Alfvens Reformationskantat och jag varit i tillfälle taga kännedom om densamma, villjag, utan att fördölja, att den i åtskilliga detaljer bär tydliga spår af att vara ett hastverk, med hänsyn till de musikaliskt verkligt värdefulla partier den innehåller förorda att den af Konstföreningen befordras till tryckning". Alfven i inköpsnämnden igen 1930-39 Vid årsmötet den 29 november 1921 valdes som inköpsnämnd Alfven, Morales, Ellberg med Bror Beckman som suppleant. 1930 den 29 november valdes Alfven, Otto Olsson, Olallo Morales och Sven Kjellström (suppleant) till inköpsnämnd och så förblev konstellationen till den 30 januari 1939. Den 2 juni 1939 har Alfven inte deltagit i yttranden om föreslagna verk. Den 29 januari 1940 ersätts Alfven av Melcher Melchers -- som dock avsäger

10

Alfveniana 1/2003

sig uppdraget redan den 2 februari därför att hans Sonat för violoncell och piano var årstryck 1940. Unge Herr Sten Sture (1912) Ur styrelseprotokollet den 20 mars 1933 : § 2. Föredrogs förslag om inköp av Hugo Alfveris körverk Unge Herr Sten Sture i klaverutdrag mot ett arvode av 200 kr och beslöts i enlighet med förslaget. Ordföranden [John May] anmälde sin reservation mot beslutet på grund av föreningens svaga ekonomi. § 3. Föredrogs från Bröderna Lagerström inkommet kostnadsanbud på 592 kr för tryckning av Alfvens Unge Herr Sten Sture och beslöts antaga anbudet.

MUSIKALISKA

KANTAT REfORMATlONSfESTEN I UPPSALA DEN JI OKT. 1917 KOM.PQNU,\D

BARITONSOlO.

Ett verk med samma titel av Andreas Hallen var årstryck 1916. Som nämts var Alfven då i inköpsnämnden men han ansåg sig jävig eftersom han själv komponerat ett verk till samma text. N u var det alltså Alfvens tur att få sin komposition utgiven som årstryck, långt efter att det komponerats.

rOR

KOR oot ORKESTER AV

HUGO ALFVJ:.N

KLAVERUTDRAO

TILL CARL MILLES

Unge

Herr

Sten

DIJtT AV HUGO

Sture

TIGERSCHIOLD

TONSArr

FÖll

AV

§ 4. Beslöts att som årstryck för 1933 utgiva Alfvens Unga Herr Sten Sture. Styrelseprotokoll l juni 1933, § 5. Beslöts att årstrycket, Unga Herr Sten Sture av Alfven skulle utsändas nästkommande 1 september samt att upplagan skulle tryckas i 800 exemplar hos Bröderna Lagerström

KONSTfORENINOEN

HUGO

ALFV!N

o],

JO

JtLAVERUTDRAG

STOCKHOLM

MUSIKALlSItA

I,})

ItONSTFORENINGEN STIFTAD

MUSIKALISKA

l'.,

KONSTFÖRENINCEN ST1FT.AD

1

as,

KANTAT SVERIGES

RIKSDACS (!TUf

HUGO

SOO·ARS

MINNESFEST

5ILA.JI(OUr)

ALFVEN

STOCI[HOLM , 936

Riksdagskantaten (1935) Styrelseprotokoll den 27 januari 1936 § 3. Meddelade ordföranden [Olallo Morales ] ehuru officiell bekräftelse därpå ej hunnit inkomma, att Kungl. Maj:t beviljat det begärda anslaget å 600 Besök Alfvlmsällskapets

hemsida

kr. för tryckande av Hugo Alfvens Kantat vid Riksdagens 500-årsjubileum. § 4. Beslöt styrelsen att såsom årstryck för 1936 utgiva Hugo Alfvens ovannämnda kantat. ..

www.alfvensallskapet.se


Styrelseprotokoll 4 mars 1936 § 3. Uppläste ordföranden [Olallo Morales] Kungl. Maj:ts skrivelse av den 24 januari 1936 angående anslag å 600 kr. för tryckande av klaverutdrag till Hugo Alfveris kantat vid Riksdagens SOO-årsjubileum Styrelseprotokoll 7 maj 1936 § 3. Beslöts styrelsen att årstrycket skulle utgöras av Hugo Alfvens kantat vid Riksdagens 500-årsjubileum och H Mankells Barcarol ... Styrelseprotokoll 2 november 1936 § 4. Anmäldes att årstrycket i behörig ordning utsänts Om man från dagens utgångspunkt förundras över att Alfvens tidigare kantater (för att bortse från körverken med orkester) publicerades i klaverutdrag av Musikaliska konstföreningen kan man inse att Riksdagskantaten hade sådan nationell dignitet att den bara måste tryckas. Konstföreningen tar dock tillfållet i akt och begär medel därtill från Kungl. Maj:t. Alfven föreslår förgäves verk av sin efterträdare som director musices Styrelseprotokoll 18 maj 1938 § 3. Anmälde ordföranden att director musices Hugo Alfven och musikdirektör David Åhlen enligt stadgarna inom stipulerad tid inkommit med förslag till tryckning ev. inköp av följande verk: Sven E Svensson, Stråkkvartett i D-dur, föreslagen av hr Alfven och J. Jonsson, Missa Solemnis, föreslagen av hr Ahlen. I anledning härav har inkommit utlåtande av prof. Ellberg, som föreslagit till tryckning klaverutdrag till Josef Jonsson Missa Solemnis. Offert

Alfveniana 1/2003

å detta senare verk hade infordrats och ingivits av A.B. Nottryck § 4. Beslöt styrelsen att till utgivande antaga Josef Jonssons Missa Solemnis Alfven föreslår förgäves sin balett Bergakungen (1923) Styrelseprotokoll den 19 maj 1943 § 2. Meddelade sekreteraren [Gösta Morin] att följande verk föreslagits till inköp: H Alfven, Balettpantomimen Bergakungen i klaverutdrag ([föreslagen av] tonsättaren), H. Mankell, Op.57 Andante med variationer ([föreslagen av] tonsättaren Ture Rangström) ... Beslöt styrelsen på inköpsnämndens förslag att som årstryck för 1943 utgiva H. Mankell, Op.57 Andante med variationer för piano Som bilaga finns utlåtande av medlemmen i inköpsnämnden Olallo Morales daterat 25 mars 1943 "Till inköp har föreslagits följande kompositioner: klaverutdraget till balettpantomimen Bergakungen av Hugo Alfven ... Då samtliga dessa redan kända verk synes värda att i tryckt form införlivas med svensk musiklitteratur är lämpligheten av dessas inköp en huvudsakligen ekonomisk fråga. Det konstnärligt mest betydande arbetet är pantomimen Bergakungen, på sitt område det otvivelaktigt främsta svenska verk som vi äga och som är en skyldighet att genom tryckning bevara och göra tillgängligt såväl för svensk som utländsk publik. Föreningen har tidigare utgivit ett större sceniskt verk Berwalds Estrella de Soria varför prejudikat finnes ... "

Alfven gav sig inte utan återkom både i juni 1946 och i december samma år utan att vinna gehör. Och därmed upphör Alfvens namn att förekomma i Musikaliska konstföreningens protokoll. I förlagskatalogen kan dock Alfvens kompositioner tävla med Franz Berwald, Ludvig Norman, Ture Rangström och i våra dagar Jan Carlstedt vad gäller förekomsten.

Tryckförlagorna till Konstföreningens utgåvor har inte behållits av denna utan återsänts. Vad jag kunnat utröna återfinns klaverutdragen i nedanstående biblioteks samlingar. Herrans Bön (Ruden 39) föreslås tryckas som klaverutdrag i autograf. I Statens musikbibliotek finns ett klaverutdrag i autograf men det är ofullständigt (sats 1 defekt, sats 5 saknas). Det har inte utgjort tryckförlaga till utgåvan trots att en handskriven renskrift använts. Klaverutdraget till Sekelskifteskantaten (Ruden 32) finns i Uppsala universitetesbibliotek. Klaverutdraget till Uppenbarelsekantaten (Ruden 80) finns hos Stiftelsen Musikkulturens Främjande och och i Statens musikbibliotek Klaverutdraget till Reformationskantaten (Ruden 90) saknas Klaverutdraget till Unge Herr Sten Sture (Rudan 76) finns Uppsala universitetesbibliotek Klaverutraget till Riksdagskantaten (Ruden 137) saknas

Besök Alfvensällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

11


Gunnar Bucht Alfvenpristagare

2003

,'F

ödd på Krigsstigen" är titeln på Gunnar Buchts memoarer. Det är en titel som är träffande på två sätt. Dels bodde familjen Bucht på Krigsstigen i Stocksund när Gunnar föddes, dels har Gunnar Bucht varit en orädd debattör och tagit strid för sina ideal och för sina kollegor i något som han kallar samhällstjänst. I sådan kapacitet har han varit ordförande i kammarmusiksällskapet Fylkingen som radikaliserades under hans tid, han har varit ordförande i Föreningen Svenska Tonsättare och på hans initiativ skapades STIMs informationscentral för svensk musik (nuvarande STIM/Svensk Musik). Han har varit kulturattache i Bonn, han har undervisat musikforskare i Stockholm. Han har varit kompositionsprofessor i Stockholm och därefter rektor för Kungl. Musikhögskolan. Till mångsidigheten hos Bucht hör att han fil lic i musikforskning och utbildad pianist och att han skrivit böcker och artiklar om musik. Men det är inte därför som han tilldelas årets Alfvenpris utan för sina kompositioner. Bucht har varit mest attraherad av de stora formerna. Med en metodisk envetenhet har det ena större verket efter det andra lämnat tonsättarstugan på Gotland. Sällan har det varit fråga om regelrätta beställningsverk utan Bucht förlitar sig på att orkesterinstitutionerna förr eller senare tar sig an

12

Alfveniana

1/2003

dem. Ofta har det varit fråga om orkesterverk med titeln symfoni - också under skeden när andra undvek en sådan titel- nu är de tolv till antalet. Berwald, Berlioz och Wagner är tonsättare som fångat Buchts intresse. Ett utflöde av detta intresse för romantikens tonsättare utgör undertiteln "Apotheose de Berwald" i hans tionde symfoni. Men det har nästan lika ofta varit orkesterverk med mer abstrakta titlar som kan alludera på en europeisk idevärld som "Tönend bewegte Formen" (musikkritikern Eduard Hanslicks definition av musik), eller ett annat verk med svensk titel och samma innebörd "Rörelser i rummet". Just rörelsen och tidsbegreppet intresserar Bucht. En annan titel som illustrerar detta är "Fresques mobiles". Men det finns också i Buchts tankevärld hänvisningar till diktare som Vergilius i "Georgica" , till Heidenstam i "Alienus dröm", till Karlfeldt i "Vinterorgel" till Elmer Diktonius i "En vår gick jag ut i världen, en roman i 16 kapitel". Rent programmusikaliska är verk som "The big bang - and after" (om universums skapelse). "Panta rei : fragment" (allting flyter) för soli, kör och orkester till text av den antike filosofen Herakleitos hör till de senaste av Buchts verk. Det uruppfördes den 9 maj i Berwaldhallen. Bucht hör 'i sin musik inte till avantgardet utan han kan snarast .betecknas som traditionalisten som funnit sin stil efter att ha gått i lära hos de bästa: Karl-Birger Blomdahl, Goffredo Petrassi, Max Deutsch och sedan inte låtit sig påverkas av vad som för tillfället var på modet.

Besök Alfvensällskapets

JAN OLOF RUDEN

hemsida

www.alfvensallskapet.se


Alfvenbibliografi 2000-2002 AV JAN OLOF RUDEN Nedanstående Alfvenbibliografi utgör i huvudsak en innehållsförteckning till Alfveniaria 2000-2002. Tidskriftsnamnet utelämnas därför i angivelserna. 1-2/00, s. 16-17 skall då läsas som Alfveniana 12/2000, sid 16-17. IU betyder illustrerad, Not betyder notexempel. Den systematiska ordningen är i anslutning till Bengt Kyhlbergs Ett system för samling av svenskt musikhistoriskt forskningsmaterial (Svenskt musikhistoriskt arkiv: Bulletin; 6. Stockholm 1970).

Alfvenbibliografi 1996-99 återfinns i Alfveniana 1-2/00, s. 19-22. 00. Hugo Alfven Fonden 0.1 Hugo Alfvensällskapet l. Litteratur osv. om Hugo Alfven, skivutgåvor samt recensioner därav 2. Porträtt föreställande Hugo Alfven 3. Fotografier föreställande Hugo Alfven 4. Personligt: Föräldrar. Födelse. Skolgång. Sjukdom. Testamente 5. Personligt: Död/begravninng. Bouppteckning 6. Familj: Hustrur och barn 7. Hushåll: Bostad. Tjänstefolk 8. Fast egendom: Fastigheter. Grav 9. Lösegendom: Instrument. Musikalier. Böcker 10. Lösegendom: Möbler. Konstverk. Utmärkelser. Kuriosa m.m.

00. Hugo Alfven Fonden Ruden, Jan Olof Hugo Alfvenrummet på Grand Hötel invigt den 8 december 1999. - 1-2/00, s. 12-13. III Ole Hjorth och Pelle Jacobsson Alfvenpristagare 2000. - 1-2/00, s. 14-15. III Alfvendagen den 7 juli 2000. 3-4/00, s. 10-11 Alfvenpristagarna Ole Hjorth och Pelle Jakobsson intervjuas av Jan Olof'Ruden, - 3-4/00, s. 12-15. III. Ruden, Jan Olof Evgenij Svetlanov postum Alfvenpristagare 2002. - 1/02, s. 7. III

Alfveniana 1/2003

Il. Verksamhet: Utbildning. Karaktärsegenskaper 12. Verksamhet: Resor 13. Verksamhet. : Erhållna stipendier. Hugo Alfvens stipendiefond 14. Verksamhet: Utmärkelser 15. Verksamhet: Organisatoriskt 16. Verksamhet: Anställningar 17. Verksamhet: Som tonsättare (Musikalier, Inspelningar) 18. Verksamhet: Som violinist. Som dirigent. Som konstnär. Som fotografm.m. 19. Verksamhet: Som skriftställare 20. Verksamhet: Som brevskrivare 21. Brev till Hugo Afven

Sven-David Sandström, Alfvenpristagare 200 l intervjuas av Jan Olof Ruden. - 1/02, s. 10. III Ruden, Jan Olof Sven-David Sandström, Alfvenpristagare 200 l. - 1-2/0 l, s. 15. III Alfvendagen den 6 juli 200 l. 3-4/0 l, s. 2021. III Ruden, Jan Olof Alfvendagen den 6 juli 2002-. 2-3/02. III

0.1 Hugo Alfvensällskapet Verksamhetsberättelse 1-2/0, s. 24

1999. -

Verksamhetsberättelse 1/02, s. 16 Ruden, Jan Olof Hugo Alfvensällskapet 3-4/00, s. 18-22. III.

200 l. -

10 år. -

Ruden, Jan Olof Alfvensällskapet 10 år [Bildsvep - 1-2/0 l, s. 20-21. III

l.

Ruden, Jan Olof Medlemsmöte i Alfvengården. Tibble juli 2000. - 3-4/00, s. 23. III. Ruden, Jan Olof Alfvensällskapets årsmöte den 21 maj [200 l]. - 3-4/0 l, s. 22-23. III

Årsredovisning 2000. - 1-2/0 l, s.23

Ruden, Jan Olof Alfvensällskapets höstmöte 200 l. - 1/02, s. 14. III

Besök Alfvemsällskapets

www.alfvensallskapet.se

hemsida

13


Ruden, Jan Olof Vårmötet den 6 mars 2002. 1/02, s. 15. III Alfvensällskapets årsmöte den 16 maj 2002. - 2-3/02 Ruden, Jan Olof Höstmöte 22 november 2002. 2-3/02,23

Kask, Jan Rec av Den förlorade sonen, Symfoni nr 2. Naxos 8.5550728. 2-3/2002

Ternhag, Gunnar Villa di Lourdes iAnacapri - en Alfvenbostad. - 1-2/0 l, s. 10-14. III

Ruden, Jan Olof Swedish Tongues : an anthology ofchoirs 1900-1950. CAP 21630. - 2-3/02

15. Verksamhet: Organ isatoriskt Ruden, Jan Olof OD:s repertoar under Alfven som dirigent. - 2-3/02, s. 3-17. Not

6. Familj: Hustrur och barn 1. Litteratur om Alfven, skivutgåvor samt recensioner därav Barkefors, Laila Hugo Alfven och hans sånger. 1/02, s. 3-6. Boetnius, Jacob Oxbergsmarschen [med svensk översättning]. - 1-2/00, s. 23 Texten enbart Caron, Jean-Luc Dictionnaire Hugo Alfven (18721960). (Bulletin no 21 de l' Association francaise Carl Nielsen 1999/2000). 108+28 s., iII. Hedwa II, Lennart En [Oskar] Lindbergbiografi [av Bo Harry Sandin]. - 1/02, s. 12-13 Recension Symfoni nr 2. - Symfoni nr 4 Ung, Jan Hugo Alfven och iden om den absoluta musiken. - 3-4/00, s. 3-9, 3-4/0 l, s. 3-6. Not Ruden, Jan Olof Christina Mattsson, Lille Bror Söderlund, tonsättare och viskompositör. - 1-2/01, s. 16-19. III Recension Midsommarvaka Kangas, Ram i Tidernas Midsommarvaka : En studie i Alfvens rapsodi och tre olika inspelningar som historiska källor. - 1-2/0 l, s. 19 Summary in English

14

Alfveniana 1/2003

Landelius, Håkan Tonnie Arnold, Balladen om Marie. En biografi om Marie Kröyer. - 1-2/00, s. 16-17 Recension

17. Verksamhet: Som tonsättare (Musikalier, Inspelningar) Originalverk av Alfven för blåsorkester. - 1/02, s. 15

7. Hushåll: Bostad. Tjänstefolk Jan Olof Ruden Hugo Alfven och Leksand : en sammanställning. - 1-2/01, s. 3-9. III

9. Lösegendom : Instrument. Musikalier. Böcker Ruden, Jan Olof Alfven-fiollånas ut till Musikkonservatoriet i Falun. 1-2/00, s. 22

Ternhag, Gunnar Emeritusfracken tillbaka på Alfvengården. - 1/02, s. Il

Den förlorade sonen Ruden, Jan Olof Originalpartituret till Den förlorade sonen påträffat [på Operan]. - 1-2/00, s. 18

12. Verksamhet: Resor Ruden, Jan Olof Hugo Alfverts sommarnöje 1900 på Marö. - 1/02, s. 9-10. III

Gustav Il Adolf Tegen, Martin Alfvens Gustav Adolfsm usik. 3-4/01, s. 7-16. Not

Sundkvist, Axel V [Anekdot om Alfven rånad i Paris]. - 1-2/0 l, s. 22

Besök Alfvensällskapets

hemsida

17.1 Särskilda verk Dalvisa "Om sommaren sköna" arr av Hugo Alfven för blandad kör.- 3-4/01, s. 24 Faksimil av autograf i Zornsamlingarna Dryckessång från Mora Dryckessång från Mora [Få, få, ta ... ] arr för manskör. 3-4/00, s. 16-17 Faksimil av autograf i Zornmuseet

10. Lösegendom: Möbler. Konstverk. Utmärkelser. Kuriosa m.m.

Ternhag, Gunnar Alfven i Finland Arkivalier i Sibeliusmuseum Åbo

Sekelskifteskantaten och Reformationskantaten Tegen, Martin Sekelskifteskantaten och Reformationskantaten. - 1-2/00, s. 3-10. Not

,

Skärgårdsbilder ap. Il. Souvenir d'Elfsten Vaxholm - skärgårdsstaden : ett dubbelnöje. - 3-4/0 l, s. 19 Rec av CD utg av Vax records.

www.alfvensallskapet.se


Symfoni nr 4 Lundborg, Gösta [Anekdot om Otto Olsson och vad han tycker om Alfvens fjärde symfoni]. - 1-2/01, s. 23 Sången till Folkare Ruden, Jan Olof Sången till Folkare samt brev från Alfven till Philipssons donerade till Alfvengården. - 3-4/01, s. 16

18.Verksamhet: Som violinist. Som dirigent. Som konstnär. Som fotograf m.m. Alfven. Hugo Alfven har funnit en ny inkomstkälla. 2-3/02, s. 21 Dagboksanteckning Tibble den 20 mars 1944

19.Verksamhet: Som skriftställare Ternhag, Gunnar Ingen musikkår, ingen musik. - 12/00, s. Il. Om båtresa till Gotland 1890. - Replik av Anne-Marie AlfvenEriksson i 3-4/00, s. 9

20.Verksamhet: Som brevskrivare Bergsten , Staffan. Med hälsning och handslag: brev om musik m.m. (utg) Gunnar Ternhag, Gidlunds 200 l. 120 S.Recension 3-4/01, s. 17-18 Ternhag, Gunnar Överlägset och ödmjukt hos brevskrivaren Hugo Alfven. (Ordets makt och tankens frihet: omspråket som maktfaktor) (Humanistdagarna vid Uppsala universitet 1999), s. 314-324.

Alfveniana 1/2003

Hugo Alfven. Music for wind band. Marinens Musikkår, Karlskrona, dirigent Andreas Hanson. Serpent SERCD 24. 2002

J

ag vill börja med att säga att jag tycker detta är en riktigt bra CD. Frågan är om inte just Marinens Musikkår kanske är den blåsorkester som på bästa sätt både förvaltar vår marschtradition samtidigt som man utvecklas och utvecklar både den äldre och den nya symfoniska repertoaren. Kåren tycker jag kännetecknas aven tydlighet både iklang och frasering. Det som för mig är ett av kännetecknen för något man skulle kunna kalla nordisk blåsklang är en transparent och ljus färg som särskilt tydligt märks i brasset. Ä ven de andra sektionerna klingar fint. Välintonerade och balanserade träblåsare och en varm och mjuk bas, Dessutom kan vi njuta av alla de solistiska insatserna som presenteras på skivan. En CD med musik av Hugo Alfven innebär naturligt nog att de flesta verken är arrangemang och bearbetningar, eftersom Alfven inte komponerade speciellt mycket för denna besättning. En del originalverk finns naturligtvis och det är intressant att höra hur intstrumentatören Alfven tar sig an en blåsorkester. Det är nu inte helt okomplicerat att lyssna på all" denna musik. Det infinner sig ganska snart två funderingar kring detta med arrangemang samt blåsorkester. Min första tanke gäller arrangemangen i sig. De är alla förvisso av hög kvalitet och klingar både Besök Alfvensällskapets

hemsida

vackert och naturligt, men frågan uppstår ändå. Är ambitionen att efterlikna Alfvens original för symfoniorkester eller skall arrangemanget kunna leva ett eget liv? Allra tydligast tycker jag det blir med Dalarapsodin. Det blir faktiskt väldigt tröttsamt efter ett tag att höra alla dessa klarinetter leka fioler. Andra stycken fungerar helt fantastiskt: Festspel, Leksandslåtarna och Gustav II Adolfssviten. Kanske skall vi inspirera alla arrangörer att se sig själva mer som kompositörer än just arrangörer. Min andra reflektion gäller tolkningarna. Andreas Hansson gör överlag ett mycket gott intryck. Omsorgsfullt och med god känsla för klang dirigerar han dessa verk med stort allvar utan att för den skull bli torr och trist. Min fundering har sitt ursprung i några av de tempoval han har gjort. Är det så att instrumentariet påverkar oss i våra tolkningar. Jag menar, väljer vi andra tempon om samma musik spelas aven stråkorkester än om den spelas i arrangemang för blåskvintett? Själv tror jag det. Sarabanden ur Gustav IIAdolfsviten låter mer som en menuett, och Elegin framstår som en sommarpsalm. Det låter som om blåsarna i sig på något sätt tvingar fram en del tempoval just i egenskap av blåsare. Jag tror inte intrycket hade blivit likadant i originalversionerna med samma dirigent.

Mitt samlade intryck är som jag redan sagt att detta är en riktigt bra CD. Musiken och framförandena tär också hjälp av en utmärkt produktion rent tekniskt. Så om man gillar Alfven bör man genast köpa denna "platta" och gillar man blåsorkester bör man också slänga sig på hojjen till skivbutiken. Är man både Alvenentusiast och blåsorkesterfreak är valet självklart. NIKLAS WILLEN

www.alfvensallskapet.se

15


Alfvensällskapets nya hemsida nu på webben Sedan den 5 maj kan du nå Alfvensällskapets nya hemsida på den enklare adressen www.alfvensal1skapet.se Mycket av innehållet är redan känt men nu finns en mer enhetlig design som gör det lättare att orientera sig och dessutom ser hemsida på detta sätt mer aptitlig ut. De engelskspråkiga texterna har sammanförts och återfinns nu under den engelska flaggan vilket ger ett mer professionellt intryck.

Verk

Välkommen Hugo

Alfv6n

var

-en av Sveriges

Hugo Alfvensälfskapet

I

Litteratur

Sällskapet

I

Länkar

I

till Hugo Alfvensällskapet

mest

mnngsidigu

och

fängslande

personlighetea

Fu,

eniElYto!fi

har till ändamal att främja kännedomen om Alfvens musik och gärning.

NYHETER • Vårmöte och samtidiqt

årsmote

hålls

i Uppsala den 25 maj • CD med musik av Alfven för btäsorkest

(Klicka

er

rubrikerna

för att läsa nyheterna)

KOMMANDE KONSERTER 2003 augusti 14 Dalarapsodi Vasaskjul. Karlskrona, Marinens musikkår, dir Andreas Hanson

16

Alfveniana

1/2003

Besök Alfvensällskapets

~

hemsida

.', -~---.-;.;./-._--.~

www.alfvensallskapet.se


Alfvéniana 1/03