Issuu on Google+

Alfvenlana 3-4/01 Utgiven av Hugo Alfvens채llskapet

L채s om Alfven och den absoluta musiken L채s om Gustav II Adolf-musiken L채s om Alfvendagen


Alfveniana 3-4/01

Innehåll

Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Hugo Alfven och iden om den absoluta musiken. Del 2 Av Jan Ung 3 Alfvens Gustav Adolfsmusik. Av Martin Tegen 7 Recension av Hugo Alfven: Med hälsning och handslag. Av Staffan Bergsten 17 Framföranden, inspelningar 18 Notiser 19 Alfvendagen den 6 juli 2001 20 Alfvensällskapets årsmöte den 21 maj 2001 22 Dalvisa (Om sommaren sköna) i arr av Hugo Alfven 24

Ansvarig utgivare: Gunnar Ternhag

Redaktör och distributör: Jan Olof Ruden Svensk Musik, Box 27327 102 54 Stockholm tel. 08-783 88 58 fax 08-783 95 10 e-post jan.olofruden@stim.se

Omslaget:

Medlemsregister (årsavgift 100 kr, institutioner 200 kr) : Jan Heimer Bjurholmsplan 26 166 63 Stockholm tel och fax: 08-641 53 96 e-post jan.heimer@home.se

I Zomsamlingama i Mora finns Alfvens födelsedagspresent till Anders Zom på 50-årsdagen den 18 februari 1910 bestående av arrangemang av Dalvisa (reproducerad på sista sidan) och Oxbergsmarschen.

Postgiro: 42 88 52-8 Hemsida www.torget.se/s/SMIC ISSN 1101-5667 Tryckt av Ekonomi-Print, Stockholm

Kom med i Hugo Alfvensällskapet! Hugo Alfven var en av Sveriges mest mångsidiga och fängslande personligheter. Som medlem i Hugo Alfvensällskapet får Du för endast 100 kr/år inte bara del av nedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i intressanta och stimulerande aktiviteter omkring Hugo Alfven och den tid som han verkade i. Medlemsförmåner: • • • •

Tidskriften Attvenlene Gratis inträde på Alfvengården i Tibble, Leksand Gratis inträde till Prins Eugens Waldemarsudde Rabatt på konsertbiljetter med ordinarie priser i Stora salen i Stockholms Konserthus • Rabatt på Filharmonikernas Alfvenskivor vid inköp i Konserthusshopen i Stockholms Konserthus (öppen i samband med konserter) • Rabatt på Alfvenskivor av märket Bluebell, Swedish Society och Musica Sveciae när de köps direkt från producenten • Rabatt på ordinarie pris vid ett inköp av musiklitteratur i LundeQ bokhandel i Uppsala

2

Alfveniana

3-4/01

Besök Alfvensällskapets

hemsida go.tolhugo.aJfven


Jan Ling: Hugo Alfven och iden om den absoluta musiken Forts från 3-4/2000

2 symfonin (forts) Den fjärde satsen kunde betraktas som Alfvens mästarprov när det gäller kontrapunktisk behandling: han ville kombinera de mest komplicerade och belastade formerna: en fuga som final i en symfoni. Preludiets omfångsrika tema är till sin hållning mycket romantisk. Där återfinns en dramatisk stegring och en plötslig avvikning till växeldominanten. Den kontrapunktiska bearbetningen avbryts genom fallande ackord och en "nordisk stämning" framkallas genom svävande harmonik. Adagio I Viola.

'.~

I

-

I

Vicloncellc. T·

j

P"-

I

-

"~==

.•.. ~.~

.•.. p~

~

~

===--

_l

~.~

~

-==== ~~

.~

-

::::::=-

-

::::=-

Contra bas so. '\

- --

~-

f'l eJ

f'l

P

-.J

~

CTeIlC.

--..

-

.--..

----

-

~

.--...

~~~

-

--

~ r

I

.~L_ ~~

.-

eresc.

~~'.--.".~1:.../

.1.."'~A.

~

H~

---

~.

~

-

L_

.r::.

-=

'-"

oresc.

~

f~

=:.-

<:»

f

~

f~

b""

~*ff~

f

Fuga-temat är lika dramatiskt och anknyter till teman i Sats I och III. Dessa tematiska reminiscenser ger samtnanhang mellan satserna men förblir trots allt bara "erinringar".

Yiolino L

!rF.fl

Allegro energico.

0=116.

,eJ

fl Viol ino

viei«.

II.

I~ ':~ -II"

,

f

Alfveniana 3-4/01

..----

-

-

~

::::--~=:.-

.s:

'---'

•...•.•.... •....• .'I ~

Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.aIfven

3


Efter flera fugerade avsnitt klingar plötsligt en högtidlig koral i blåsarna: "Jag går mot döden var jag går".

I1_1

~ ~.

~

t":\

It!

{ lr.

f":'.

s z.

J.r

I ~; 1 ti:»

~:>--

.~\z.

J

I [Jf ;. z.

lil"~

09-

Lff

-

I !

-er

""U

r-.

.•.'

I t":\

I

.1

:

--

-r;

I

l "I I

~

v

""

L

~: ..,1

{

,

1/'

t=/.:

bleck

-

.•

:f-\.

uv

11

: 3

3

3

-

rr. "ty

09-

"lY

!

:

t":\

Yl';:

Jft

3

Tn mtam :

--

"lY

J.l

'Canto fermo. De första tonerna i koralen ombildas till fugatema och kombineras i fortsättningen och i genomföringen med det första temat. Trots denna subtila fonngestaltning som ställer Alfvens utomordentliga kontrapunktiska kunnande till bevis förblir Alfveris musikaliska språk mycket personligt. Stråkar

/: r.

I

Viol

f~~..

trall 'qltl"llo

p

....

..••...

-

~.

1":'1

.~

.

Ii" di

.

~--.....

T

.

p

.

.

~

I

~-l

..

~f'-:-.-: ~.

....•

I

.;fl)

Ii ~' i:

t":\

...

u'-

II

-

09-

l~: Men också i denna sats finns några populärmusikaliska eller om man så vill triviala avsnitt: alltför lättviktigt och musikantisk gods i allt det lärda (t. 131,

• i i I

•.

:~

3-4/01

===--

p-===

stf

t. 299, 340). Efter t. 356 utbreder sig mer och mer operans klangvärld, här med association till uvertyren i Meyerbers Hugenotterna.

-

"-

- ... V~"I

~ ..:-;;:=

FP

Alfvemana

===- ""

P-=::

j y. cello ..

4

===-

q~.,-::: ..,..!.~ -=== ==-

\:J

'\!Y'

--=

I

(F

..

PP

j

• w·;:w.

Besök Alfvensällskapets hemsida go. tolhugo.alfven

-".,1.;

!

' :;::;::

ereec:

l .! w •

S

-------I

i

~rp*!,.

.

!

I

_~ r

I

I

!'r~.~~.

I

:


Herrnann Kretzschmar skriver i sin Fuhrer durch den Konzertsaal 4 Aufl. Leipzig 1913, s. 525: "Die Sinfonie erweist sich in ihrem Ernst und mit der vollendeten Tiichtigkeit der Arbeit als eine der bedeutendsten Leistungen unserer Zeit und macht trotz allem Verzicht auf nationale Besonderheiten dem musikalischen Genius die grösste Ehre" dvs. Symfonin framstår i sitt allvar och med den fulländade skickligheten i hantverket som en av de betydelsefullaste skapelserna i våra dagar och skänker största ära åt musikens genius trots att den helt avstår från nationella särdrag. J an Ling anser att här i orden

"trots att den helt avstår från nationella särdrag" finns en motsättning mellan symfonin som genre och den melodik och harmonik som Alfven använt. Tydligen ville Alfven hellre måla med sköna melodier och klanger än utveckla en spartanskt djuplodande musikalisk logik. Visserligen motsvarar den sats vi talar om sonatformen med dess uppdelning i tre huvuddelar och med dess tematiska dualism men en tonartsdisposition och en genomgripande bearbetning av dessa teman saknas i genomföringen. Också i andra satsen i symfonin kan man följa samma motsats mellan Alfvens melodibildning och harmonik och symfonifonnens krav. Därför blir melIansatserna i symfonin originellare och mindre musikaliskt logiska eftersom de koncipierats som orkestersånger. Båda satserna är starkt förbundna med varandra vilken redan Kretzschmar antytt (a.a. s 525); hela tredje satsen är en mer upprörd variant av den andra och hela symfonin har som mål att skildra olika faser aven stor själssmärta.

Alfveniana 3-4/01

Orkesterklangen, de sångbara melodierna och de skarpa dramatiska effekterna kan kanske förklara att Alfvens symfonier var populära hos en stor publik av "Liebhaber" medan en liten krets av .Kenner" saknade symfonisk bearbetning, fonn och logik i harmonik och melodik. Om tillkomsten Alfven berättar i sina memoarer hur han fann melodin till symfonin under sina somrars seglatser i skärgården. Tredje satsen skall berätta om hans kamp med ett fisknät under en nattlig simtur. Sista satsen visar den rasande Alfven när han förvägrats ett stipendium från Musikaliska Akademien. I sin biografi över Alfven har Sven E Svensson (väl i samarbete med tonsättaren) utarbetat ett objektivare program för symfonin. Alfven tror inte på absolut musik. I stället tror han sig höra och uppleva sitt diktade tonspråk. Finns det då en direkt förbindelse mellan liv och verk eller är detta bara en konstruktion för att öka attraktionen för verken hos en månghövdad lyssnarskara?

4 symfonin Innan vi skall söka besvara denna fråga skall vi först rikta uppmärksamheten mot tillblivelsen av den 20 år yngre fjärde symfonin. Kerstin Linder skriver i artikeln Alfven i Musik in Geschichte und Gegenwart, vol 15, sp. 147 (Kassel1973) att Alfvens verk ofta är programmatiska och att hans behandling av harmonik och klang kanske återgår på hans begåvning som målare. Han valde ju musiken framför måleriet relativt sent. Till hans viktigaste inspirationskällor hör

naturen som ofta skildras som bakgrund till mänskliga lidelser. Förbindelsen mellan natur och människa finns också samtidigt i den svenska litteraturen, det symbolladdade nationalromantiska måleriet och i stumfilmen.. I fjärde symfonin utgör två människors kärlekshistoria programmet. Den symboliska bakgrunden är de yttre skären, där hav och klippor kämpar med varandra under dystra stormnätter men också i månsken och solljus. Naturen blir en uppenbarelse av människohjärtat. Symfonin består aven enda sats med fyra olika episoder. Den första skildrar en dyster nattlig stämning - ynglingens kvalfulla begär. Den andra skildrar den ljuva, drömska längtan hos den unga kvinnan - den är visserligen också en nattstiUnnWng men av lugnande art med månsken och böljespel. Den tredje episoden skildrar soluppgången för den första och sista dagen av kärlekslycka då deras kärlek fullbordas i högsta salighet. Den fjärde episoden, som skakas av stormen, tecknar förbindelsens tragiska upplösning. Nu frågar man sig: är det möjligt att närmare identifiera "honom", "henne", "vat-ten", "klippor eller bränningar", "nattlig stämning I och II", ''kärlekslycka'' och "lyc-kans förgängelse". Både Svensson och Hedwall konstaterar att symfonin är byggd som en sonatsats och inte som en rapsodi. Men den melodiska och klangliga rikedomen, stegringseffekterna som skildrar de olika stämningarna låter sig inte så lätt förenas med en konventionell sonatsats' fordringar. Detta ger också upphov till problem med formgestaltningen: återtagningen blev för lång och

Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven

5


förkortades av Alfven, vilket framgår av autografen i Statens musikbibliotek. Många "nordiska klanger" (t ex efter siffra 9 med kvinter och "kyliga" klanger i horn och piano) är några stilmedel som senare under 30-talet präglade "den svenska tonen". Lennart Hedwall antar att den fjärde symfonin är en skildring av de första stormiga åren med Marie Kröyer. Ett självbiografiskt indicium kan t ex temakonstruktionen vara i vilken "han" bär symbolen av Alfvens "ego". Hedwall har funnit belägg för ett sådant antagande i Alfvens brev. Alfven använder också i denna symfoni olika drag ur Wagners Tristan som biografisk modell (l) ledmotivteknik (personer, natur) (2) motivtransformering (3) klangbildning genom melodifördubbling (4) melodi och klang utan skarpa gränser (5) intervalltänkande i stället för ackordtänkande (6) förändringar i den brusande klangen genom snabb fårgväxling Mottagandet var i Sverige

6

Alfveniana 3-4/01

mycket negativt och kritiskt. Alla ledande kritiker var negativt inställda och Alfven anklagades för epigoneri (P-B i DN 24/1 1920 "Så mycket skickligt och oförskräckt serverad efterklang av Bayreuthmästaren vet sig undertecknad aldrig har hört på en gång"), för pornografi (Julius Rabe i GHT 26/1 1920 "Den gravaste anmärkningen mot Alfvens nya symfoni gäller inte dess gammalmodighet i anda och gärning utan riktar sig mot hela mentaliteten i denna 'hymn till den vårliga kärleken' . Det finns ingenting av stark ungdomlighet och segerviss gratie i denna musikaliska imitation av kärlekens yttersida. Den är i stället banal, saknar vilja och ambition och är i grunden som all enbart efterbildande konst, sentimental och impotent") och för konservatism. Mottagandet blev mer etiskt och moraliskt än musikaliskt. Detta kan sannolikt återföras på programmet samt på Alfvens hänvisning till Gustaf Frödings Morgondröm som en parallell och kanske också på hans eget privatliv. Alfven hade lämnat den 'abstrakta musiken', han var inte längre en allvarlig, etisk tonsättare utan en målare av natu-

ren och kärleken. Paradoxalt nog försöker han i denna symfoni sammansmälta den klassiska formen med sitt melodiska och harmoniska tonspråk till en enhet, kanske mer än i tidigare. Om inte försoningen med kritikerna lyckades - om än på andra grunder är symfonin i alla fall symbolen för ett egensinnigt musikertemperaments kamp med den klassiska tyska musiktraditionen till förmån för Wagners senromantiska musikstil. Alfven förmådde inte, eller ville inte, efterapa den dramatiska konfliktorienterade strukturen t ex hos Carl Nielsen. Han hade inget intresse av eller liten förståelse för en konstruktiv musikalisk logik. I hans symfonier finns inte bara koraler, marscher och folkvisor utan också hela orkesterns färgspektrum som han hade lärt känna som violinist i Hovkapellet. Han var inte en intellektuell utan en musiker och målare som försökte återge sin värld i klanger och färger, Och kanske personifierar han mer än någon annan det svenska fin de siecle - det småborgerliga samhälle som var mer intresserat av "Malerey" än av "Ausdruck der Empfindung"

Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven


Alfvens Gustav Adolfsmusik av MARTIN TEGEN The Al/ven Edition Vol. 1. Symphony No. 1. Gustav Il Adolf. Swedish Radio Symphony Orchestra. Stig Westerberg, conductor. Swedish Society Discofil. SeD 1101.

På denna cd-skiva sammanförs två äldre inspelningar, båda med Stig Westerberg som dirigent. Symfonin spelades in år 1972 och Gustav Adolfsmusiken 1967. ÖVerföringen till cd har utförts av Prophone Records. I det följande behandlas enbart Gustav Adolfsmusiken. TrehundraårsrnUrrnet av Gustav II Adolfs död vid Lutzen skulle firas. Och aldrig har detta minne firats som den 6 november 1932, varken förr eller senare. Överallt i Sverige ordnades minnesfester och konserter. Flera böcker om kungen utkom, den grundligaste av Nils Ahnlund, Gustav Adolf den store. I Göteborg uppför man Strindbergs Gustav Adolf, radioteatern ger den 30 oktober Linköpingslektorn Samuel Petri Brasks Comoedia om thet välendade tydska kriget från 1649, och på Konsertföreningen i Stockholm uppför man den 2 november Max Bruchs "världsliga oratorium" Gustav Adolf. Kronprinsparet besöker Breitenfeld och Lutzen, och svenska delegationer paraderar på Lutzens slagfält. I Uppsala instiftas med hjälp av en donation en ny professur till minne av Gustav Adolfs givmildhet mot universitetet, en professur i idehistoria, vars första innehavare blev Johan Nordström. Hans festföreläsning den 5 november

Alfveniana 3-4/0 l

fl no-,venibe'" 8 f. ~.

Klockrlngnlnl I Stockhol~s Icvrkl: .. ' . En deputotk n med 'översI6thö/laren I spehen nedlogge"e krans vid Gustav II Adolfs staty.

9' f. m.

Barngudstjänst i ell flertal av huvudstadens kyrkor. JI ~ En timmas lockringning i Riddarholmslcyrlcans torn. . i j

10 f. m. 11 f. m.

Minnesgudstjonst i Rlddorholmskyrkan. Eller den. samma nedlägger konungen en krans vid Gustav II AdolFs sarkofag. In- och utlöndskc deputatlo· ner nedlägga kransar 'lid sarkofagen.

1.2.30e. m. Konungen ~er lunch p6 Slottet för särskilt inbjudno. i 1.30Defilerlnq förbi Gustav II Adolfs sarkofag i Rid4e.m. darholmskyrkan av korporctioner och ideella föreningar, s~olungdom m. fl. !

'

3.46 e. m. Stockholrns allmänna sångfO~nlng samlas p6 Birger Jarls :torg för ort tåga till Riddarholmskyrkan och hylla minnet. ;

4.158 e. m. 6 e.m.

5-'2' e. m. '8 e. m.

8.80; 10 e. m.

I

handlade Adolf.

givetvis

Allmånheten

~ger tillträde till Riddorholmskyrkan.

:På

Högtidlighet Slollets inre bor..g~. H~reltcr fackeltåg med defilering Iörbl Gustav II Adolls staty samt vldore upp till SJonsen. Fest p6 Skonsen efter!~~k:ellågell ankomst. Musik av Svea livgardes muslkk.år frön Operans altan. . I ' FestföreSläl~llng pö Kungl. tealern. Fest I Nordis a museets stora hall. $6n9 av St kholms ollmönna söngförenlng utanför Gustovla~ska gravkoret. . Klockrlngnln~ I samtliga stodens kyrkor. Musik av Sv~o livgardes muslkk6r fr6n Operans altan. . .

om Gustav

Den 6 november kom premiären på ett verk av en annan Nordström. Dramaten och Operan förenade sina resurser i ett "festspel", ett drama med musik. för att hedra hjältekonung-

ens minne. Dramatens chef Erik Wettergren bad författaren Ludvig Nordström att skriva detta, och på operachefen John ForselIs förslag fick Hugo A1fven uppdraget att komponera musiken. Det var också Alfven som dirigerade musiken vid föreställningarna.

Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven

7


Ludvig Nordström msag snart att detta uppdrag passade honom utmärkt. Han upptäckte att Gustav Adolf kunde framställas som en representant för hans ideer om den europeiska, för att inte säga globala världsutvecklingen. Gustav Adolf var vidsynt nog, menade han, att förstå sin roll som befrämjare av denna utveckling. Nordström hade ägnat hela 1920-talet åt att utarbeta sina märkliga ideer om världshistorien. På det lokala planet konkretiserade han dem i böckerna om Petter Svensks historia, men han gav också en allmän, teoretisk bild av sina visioner i en bok på 384 sidor kallad Världsstaden (1923). Det är inte alldeles lätt att fä en klar uppfattning av Nordströms syn på världen och världshistorien. Han hade 1920 gett den namnet "totalismen " i boken Döda världar i samhållsrymden. Det är då närmast fråga om ett litterärt, inte ett politiskt program, och bland föregångarna nämns Balzac, Zola och H.G. Wells. Nordström vill att "dikten, om den skall ha minsta förhoppning om att kunna vara stark, livsduglig och ägnad att spela en roll i tiden, ... måste vilja något, måste ha ett mål, en mening och följa ett klart utstakat system (s. Il). Den yttersta avsikten är att skildra samhällets totala innehåll, alla kategorier av människor och alla sociala reteelser. Men det gäller också att påvisa den historiska utvecklingsgången från ett primitivt samhälle till ett mera utvecklat. Det är grundsynen på detta område som Nordström lägger fram i Världsstaden. II

ro-

storieuppfattning med en religiös. Nordström har förvisso ett starkt sinne för realiteter, vilket ju gett hans författarskap dess must och skärpa. Men i Världsstaden heter det längsta kapitlet (på 178 sidor) "Guds födelse" och där skildras historien - fram till det moderna industri- och maskinsamhället - som "Guds andliga skapelseprocess på planeten", Stadierna beskrivs på olika sätt, dels som gången från autokrati till aristokrati och demokrati, dels också som gången från påvekyrkan till protestantism och till slut "världskyrkans inträde i det demokratiska skedet". Därmed har Gud besegrat Djävulen. Gunnar Qvamström har ägnat en 500-sidig bok åt Nordströms ideer om "världsstaden" (Från Öbacka till Urbs, 1954). Där ägnas stor uppmärksamhet åt festspelet Vi, som titeln blev på skådespelet om Gustav Adolf. Qvarnström skriver: "Det förefaller mig, som hade Nordström ingenstans med sådan stringens och klarhet som i detta skådespel framställt sin enhets- och världsstadside och dess direkta förbindelse med det fenomen som här [i Qvarnströms bok] kallats hans visionella erfarenhet" (s. 458). Nordström upplevde själv då och då "visioner", och i skådespelet tar också Gustav Adolf sådana "ögonblick av visionär klarhet och insikt, vilket ger hans liv en ändrad inriktning och en djupare förståelse för samhällets behov av utveckling. Därmed tar hans eget handlande en djupare dimension och långsiktighet. Han lyckas också få Axel Oxenstierna och andra att förstå vartåt han syftar. o ••

ka betydelse, en visionär som höjer sig över de andras reaktionära eller småaktiga strävanden. Ursprungligen hade Nordström tänkt sig att ge större historiska perspektiv åt Gustav Adolf genom ett förspel om erövringarna i Konstantinopel " och ett efterspel om det "ekumeniska mötet i Stockholm 1925" (enligt förordet till trycket av Vi 1932). Men för .. och efterspel fick strykas. Stycket fick inte bli for långt och dessutom skulle det förses med musik. Skådespelet är indelat i sjutton tablåer, varav de nio första (första akten) berör Gustav Adolf i Sverige och de åtta senare (andra akten) hans krigföring i Tyskland 1630-32. I den första akten ageras omväxlande på vänstra och högra scenhalvan. På den vänstra utspelas de svenska bilderna och på den högra de kontinentala. Simationerna uppvisar ofta brytningar mellan kontrasterande eller antitetiska intressen. Första tablån visar Gustav Adolfs ömma relation till Ebba Brahe, störd av tankarna på Göteborgs lösen (dvs. Älvsborgs lösen), summan som skall betalas till Danmark. Tredje tablån visar hur Gustav Adolf genom änkedrottningens kraftiga ord börjar inse sin stora uppgift och överger sin tidigare småskurenhet. Han har sett "ett sken på änkedrottningens panna". I den långa femte tablån kommer kungens programförklaring angående Nordens strid mot Södern, bekämpandet av "djävulshanden över Europa", visionen om Stockholm som kristendomens och frihetens Rom (alltså centrum). Sedan, säger han, "så går vi till Asien, Afrika, Sydamerika" och "vi blir alla rika". Här skymtar något av ideerna i Nordströms Världsstaden.

Här samsas på ett förbryllande sätt en materialistisk hi-

I skådespelet blir nu Gustav II Adolf en representant för protestantismens världshistoris-

8

Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolbugo.a1fven

AJfveniana 3-4/01


Gustav Adolf blir delvis ett språkrär för "totalismens " syn på den ekonomiska utvecklingen och protestantismens överlägsenhet. Sjunde tablån visar en dråplig scen mellan danske kungen Kristian och Gustav Adolf, båda "något onyktra". Kristian kallar den svenske kungen för "uppkomling" och denne kontrar med att Danmark "lever på sjöröveri i ett sund". Nionde tablån försiggår dagen innan Gustav Adolf reser till Tyskland och här framträder kungen som stor politiker inför rådsherrar, borgmästare (från Stockholm, Gävle och Öbacka) och gruvfogden från Falun. (Koppargruvan där var tidens största. ) Kungen framhåller några av de insatser han gjort för att befrämja rikets förkovran på olika områden: skapandet av riddarhuset, inrättandet av Svea hovrätt, donationerna till Uppsala universitet, grundandet av nya städer. De övriga tablåerna visar holländarnas (Oldenbarnevelt, de Geer) relationer till Sverige, en disträ påve som lyssnar till kardinalens rapporter om katolska framgångar, kejsar Ferdinand i Wien och till slut generalissimus Wallenstein, som beundrar Gustav Adolf och rentav vill erbjuda honom sina tjänster. "Han är stundens man. Och världens herre. " Andra akten visar på liknande sätt omväxlande Gustav Adolf i hans tyska krigsläger och de kejserliga (dvs. den katolska sidan). Tre av de "kejserliga" scenerna ägnas Wallenstein, Gustav Adolfs store motståndare. Den fjärde blandar situationskomik med krigets allvar i kurfurstens av Sachsen sängkammare. I den stora elfte tablån, där Gustav Adolf samtalar med tyska riksfurstar ,

Altveniana

3-4/01

rådsherrar med flera, går kungen så långt att han å sin sida erbjuder Wallenstein förbund. "Vi två förstå varann! Ty den mannen ser!" (Uttrycket "se" använder Nordström ofta för visionär förmåga.) Men "det vill ju annorlunda och de två möts vid Lutzen, När Wallenstein vid skådespelets slut får se den döde Gustav Adolf säger han: "Han har segrat!" varefter dramat slutar med "Vår Gud är oss en väldig borg". Skådespelets dialog är korthuggen, laddad och fylld med överraskningar. Persongalleriet är stort och förevisar många olika mänskliga typer. Trots "glimtar av drastisk uppfinning och mustigt språk" är dock dramat för odramatiskt och olyriskt genom att Gustav Adolfs ideer, politik och person dominerar för mycket och ger de andra för litet plats, menar Anders Österling i sin recension i Svenska Dagbladet. I sina memoarer (Final, 1952) skriver Alfven att manuskriptet blev "en grym besvikelse. Det var nämligen snustorrt." Han hade hoppats att få "skildra såväl kärlek som slagsmål - båda ämnena för mig lika tilltalande" . Alfven hade väntat sig stämningar och handlingar, men Nordströms skådespel är väsentligen ett idedrama, om än fyllt med starka kontraster, tillspetsade ordväxlingar och även komik och dråpliga situationer. Det hela är ett taldrama inte utan släktskap med Strindberg. Det inbjuder inte till musik "annat än i scenen mellan kungen och mmnan i hans tält natten före slaget vid Lutzen" , som Alfven skriver. Men nu skulle alltså Alfven komponera musik till skådespelet och han hade hovkapellet till förfogande. Det bestämdes,

förmodligen i samråd med författaren, att det till större delen skulle bli fråga om förspel, mellanspel och efterspel till de två akterna. Undantagen skulle bli de två slutnumren, dels scenen mellan Gustav Adolf och nunnan, dels skildringen av slaget vid Lutzen med avslutande Apoteos. Det inledande förspelet är det största av musiknumren. Alfven har själv givit en livfull skildring av musiken, vilken jag bitvis följer här. Det "blev en bataljmålning" som inleds med Gustav Adolfs favoritpsalm under hans tyska fälttåg, "Förfäras ej, du lilla hop". (Sannolikt är det kungen själv som skrivit psalmen på prosa, varefter han bett hovpredikanten Jacob Fabricius ge den en rimmad fonn.) Första strofen härs i en enkel sättning för enbart träblåsare, där den eftersträvade "dystra klangfärgen" poängteras genom användningen av engelskt horn, basklarinett och kontrafagott. Till och med flöjterna håller sig inom sin lägsta oktav (notex. 1). Efter några milt hotande bleckblåsartakter kommer andra strofen med samma harmonisering, men nu med melodin i några träblåsare, horn och altfiol. Därtill kommer i fiolerna "en fristående kontrapunkterande stämma, vilken i jämna åttondelar svävar upp över tonkroppen och förlänar psalmen en känsla av oro, av begynnande otålighet. Fienden har nämligen börjat röra på sig. ... Det kribblar i de svenska krigarna." (N 0tex. 2.) Tempot ökas och plötsligt hörs stridssignaler i omväxlande trumpeter och basuner (notex. 3). Snart börjar kavalleriet storma fram i rytmer som tydligt återger galopperandet. Alfve, säger sig noga ha studerat

Besök Alfvensällskapets hemsida go.toJhugo.alfven

9


Skådespelsmusiken till Vi (början)

"

1

I

,J

.,

<IL

3T.-abeAs,Vhl

,J

~ Ve.

cc.

r;

r

."..

I

V.

"

I

~

, ~

-f

(

\ o

.-.Ij

G

~bf\

l

I P ,

i

Cf 11

"

"1

,

~8-

~-1

uj

,

f

I

~

I

1-:1 .Il fl ~

, -

l-

~

..,..

vi

+

Il I

.!J

Lj

f

-

'~II

J

~ "ij

J

r r

~~~~~I

\J .'

l

l

I ~

}

-~

r\

,9 1'[~

! I

r

('

- .J]

-

r

J

I

--

,

~

T

I

4

_.

c

,,..-

~.~. a.c....~~.)J

}

~r.~· GIr.

T,J,.".. -

-ro JlC.j>'

t

i

.,... ~

,~ 7

t /

t

5

10 Alfvenlana 3-4/01

-80

l.el

/

I

I

l

Besök Alfvensällskapets hemsida go.to/hugo.alfven

/

1

~~

j) ~

r; ., f

)'


tempot i tung galopp: 112 slag i minuten. Men även här klingar psalmen, nu i trumpeten och ändrad från tre till fyra fjärdedels taktart (notex. 4). Kavalleriattacken kommer två gånger, andra gången med en stegring mot slutet som inleds med ett aggressivt basmotiv (notex. 5) "till dess de svenska trumpeterna förkunnar att segern är vunnen". Sedan följer ett stillsamt Andante-parti, som Alfven bara kommenterar på ett par rader: "Det är Ebba Brahes elegiska stämma, som han lyssnar till bland pistolskott och värjhugg, den stämma, som han för sista gången tyckte sig höra före slaget vid Lutzen, då han slumrade in på sitt enkla läger i tältet." Det nämnda tillfället skildrar Alfven i ett senare nummer. Här kommer denna elegiska tanke - utan "pistolskott och värjhugg" - i enbart stråkar och närmast som en nostalgisk erinrar om det avlägsna hemlandet

'" J

e5re,st\JO

C ;.,.. J

J

>....---

..II-

r

<:»

-----Jl~JI"'!

J

l '--J

_

Alfvenlana 3-4/01

-,

u

-

(notex. 6). De två första takterna erinrar om Adolf Fredrik Lindblads En sommarafton (ÖVer skogen, över sjön) och kan mycket väl vara en medveten association från Alfvens sida, liksom den folktonsliknande figuren i takt tre. Basmotivet i takt fyra erinrar däremot svagt om attackmotivet i notex. 5. Alfven har uppenbarligen tänkt sig att minnet av Ebba också är minnet av hemlandet.

Skådespelets andra musiknummer är ett intermezzo före sjätte tablån. Scenen är hos kejsar Ferdinand i Wien och Alfven har tagit fasta på några scenanvisningar mot slutet i Nordströms text: "Orgelmusik. Rökelseskyar. En skum kyrkointeriör syns genom dörren. Präster. Korgossar. Altarljus. Rökelsekar som svängas." I musiken hörs omväxlande två motiv. Det ena är "en fritt behandlad liturgisk melodi" i kraftiga bleckblåsare (notex. 7). Det andra är ett slags fortsättning på den liturgiska melodin, men nu milt och ljust behandlad i sordinerade stråkar, träblås och celesta - en bild av rökelsen som "stiger i silvergråa, ringlande skyar mot valvet" (notex. 8). Ett kort mellanparti återger "liksom i en dröm" ett responsorium mellan prästen (solocello i mezzoforte) och en mumlande församling (övriga stråkar i pianissimo). Musiken anknyter till paterns ord till kejsaren och den misslyckade

Men så förkunnar trumpeterna helt kort slutfrasen i koralen "Vår Gud är oss en väldig borg" och bataljen böljar på nytt med en musik av samma slag so redan hörts. Den leder ännu en gång till seger och i själva sluttakterna klingar återigen de nämnda koraltonerna i basarna. När Alfven senare sammanställde musiknumren till en Gustav Adolf-svit blev detta förspel den sista satsen och kallades Breitenfeld.

N

, I

I

II ri I

rt

r

I

I

I

I

I

f

'&-

~1

I v

Ltl/l I

3.11 .•.

~

l

-

Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven

11


~ ..".Jl LeYl+o

••

.rJ.-Mc,

]JP!.

--4

v..501.o

JJ

~

n1L..JlJ!'p~

.,

-

I'

~r","

s+r.

.---....

.~

~

~~ ~

..;J.

~

~~

Str. ~~ -tre ••..~

~~ ;~

~J 1~

~

,g

g~t

r

J

J

C,

..;~

~-

F~, O~, Cl .

.91\ ,,~

fl"

Cot"·

FF

..,..

"""'\

(

~~ ~~ J~

~

~F- ~;,- ~

~~~k ~I!:

10

kung Sigismund av Polen: "Och gån ut i den sista kampen i frid! ... Bedjen! Ty nu är domen. Ryssland har han slagit. Polen har han slagit. Vad skall nu ske? .,. Gud vare oss alla nådig!" Det tredje musikinslaget är ett efterspel som intoneras då ridån går ner efter första aktens slut. Gustav Adolf har just tagit farväl av sitt hemland för att bege sig till Tyskland. Han har talat om sin avsikt att "fylla landet med blomstrande städer, rykande masugnar och vinande sågkvarnar, räta upp borgaren och stödja bonden, löva kyrkorna och låta Guds rena evangelium mildra våra hårda seder." Anknytande till detta har Alfven format efterspelet till en "vision" där delar av koralmelodin till "Vår Gud är oss en väldig borg" spelar en stor roll. Melodin citeras aldrig i sin helhet och fraserna får ofta en föränd

12 A1fveniana 3-4/01

rad utformning. Den första takten ger en skimrande klangbild i pianissimo med de höga stråkarna i tremolo plus fyra solovioliner utan tremolo. Till detta kommer ett ensamt horn, varefter början av koralen klingar i några träblåsare (notex. 9). En följande koralfras byggs ut i några sekvenser med fylliga stråk och träblåsklanger till ett triumferande crescendo och här spelar den nedåtvandrande basen en viktig roll (notex. 10). Koralens slutfras hörs sedan några gånger, avbrutet av "dånet av tedeumklockor" där hela orkestern deltar, inklusive triangel, bäcken, stor och liten trumma samt gong-gong. Det hela avslutas med ett segervisst "molto crescendo" från piano till fortissimo. Andra akten inleds med en laddad tablå där Wallenstein utses till generalissimus av kej

sar Ferdinand trots rådgivarnas motstånd. Men situationen är prekär. Wallenstein förklarar att kejsaren "står emot den största man, historien skapat efter Caesar och Alexander, en man som av sitt folk gjort sina lemmar" och som "börjat bryta romerska rikets mannorsarkofag i bitar". Förspelet komponerade Alfven som "ett vildsint fugato, som förebådade den följande tablåns stormiga uppträde". Det vilda temat (notex. Il) utvecklas helt regelrätt i stråkarna och först vid den fjärde insatsen tillkommer den övriga orkestern. Temat fortspinns ihärdigt för att till slut fragmenteras och avslutas med ett tutti-sforzato, varefter fugatot tas i repris. Detta förspel utgör den starkast tänkbara kontrasten till det tidigare efterspelets vision. Här förebådas krigets tumult och våldsamheter.

Besök Alfvensällskapets hemsida go. tolhugo.alfven

o ••


Andra akten

>

~~td-o

>

;I<~'S]fl' Ifh) ljH,171 gg; lilt:aJ 1i3:rlitr Il>irr~ AIl~,"o

V.l.1l

11

I

I:: ttJ:.I§~ttPl::=~::== CD

B~r~e ~·IVc:..c,:

AII~ro

I3

1: )

) : iii

Ij

F~.

'f'

t-1 en u..et

,

A11e'lf"O

:v-

3 ""

"#'"

::i

I

f

~. ~

••

fl-

,or.

- ~. ~~ r: f~~

•......• 'fil'-

-

""'\

/-"',-

"-I

,~

(-

•.•••

}

F, ."re;

a.

01

(j"

---

" .J

~ •.•1AJ

r

AJfveniana 3-4/01

~l

\)

1--....,

I l l I -.....-

r

\

_I

1

"]

,

l

I

~

1----"'"

å.

~. ,~ "'~I\ =

-

1~·r·'

f'I

1

1

t.7

-s, r -

t

-

T,-, D I

79;:~

,..

\

~

v

'r

"'\

r

r~

l

-

. .L~:,,' .

~ l

A~-'o

~

b1~

~/

(;f.

A.:

II

D~

\ I

..a-

I ö.-

~k

Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven

~~o.,. ...'

13


Efter den tionde tablån, som alltså är andra aktens första, följer den elfte, skådespelets längsta Här visas Gustav Adolf som en centralgestalt i europeisk politik men också som en plågad människa: "Mina sår värka. Min syn försvagas. Mitt liv är hela Europas jämmer, nöd, plågor, böner och verop." Till slut kommer drottningen, som uppsökt sin make i Tyskland. Hon har svårt att förstå hans europeiska uppgift och tror att detta har något slags samband med hans ungdomskärlek: "Farväl då! Min hopplösa kärlek! ... Jag vet att där, i sitt hjärta. har ers majestät aldrig haft mig. Där har ers majestät aldrig haft någon, mer än en: fröken Ebba Brahe. Förlåt, ers majestät! Jag menar: grevinnan Ebba de la Gardie! " Här berördes kärlekens känslor, och, skriver Alfven "jag lät därför den tryckta stämningen avtona i en tidsbunden, svårmodig Sarabanda för stråkorkester" (notex. 12). Med "tidsbunden" menar Alfven förmodligen bland annat att denna barockpastisch har en enkel tredelad ABA-form och rör sig med tidens melodik och ornament. Den saknar dock sarabandens karakteristiska punterade andra fjärdedel. Sarabanden utökades till en "liten barocksvit" genom en bourree för tre fagotter (notex. 13) och en menuett för liten orkester (notex. 14). Bourren tycks ha roat Alfven alldeles särskilt. "För min syn uppenbarade sig plötsligt tre landsknektar, som satt vid ett bord i ett värdshus, .,. tre glada fagotter, som man säger. En av dem började med en smula fyllhicka i rösten berätta en sorglustig historia. Den andre tog upp tråden." Det är ett lustigt stycke i snabbt tempo, och fyllhickan återfinns mycket

14 Alfveniana 3-4/01

riktigt i takt tre. De två fagotterna "pratar" medan den tredje spelar enklare toner. I den trettonde tablån kom äntligen det efterlängtade tillfället för en melodram, dvs. en scen med talad dialog till musik. Efter brådska och bekymmer med en rad kurirer lägger sig Gustav Adolf att vila, och det är då nunnan kommer insmygande, ett slags ödesgudin .. na som säger: "Jag har följt dig genom hela Europa. ... Vi vet allt! Du vet ingenting. " Och Gustav Adolf: "Du är lik någon, som jag aldrig kunnat glömma. Från min ungdom. Samma panna, samma näsa ..." Mystiken tätnar när nunnan säger: "Jag blir ingen jordisk varelses egendom. Jag är Kristi brud." Gustav Adolf blir sömnig, nunnan smeker honom och han mumlar: "Ebba! Ebba!" Han somnar och börjar snarka, och nunnan utbrister: "Kan Gud tillstädja, att hans hjälta snarkar så förskräckligt? Han har skapat oss alla sådana. Även sina hjältar." (Snarkningarna uteslöts dock vid föreställningen.) "Här var mitt enda tillfälle att gripa in i handlingen", skri.. ver Alfven, men han nämner märkligt nog inte att denna melodrammusik till stor del hämtats från mellan delen i första förspelet (jämför notex. 15 med notex. 6). En hel del små förändringar gör dock att musiken här klingar annorlunda än förut. I förspelet medverkade efter hand större delen av Ofkestern (utom basuner och slagverk), medan här stråkarna är sordinerade och kompletteras bara av fyra träblåsare (oboe, två klarinetter och basklarinett). Ingångsnyansen är här pianissimo mot förut piano, och tonarten är Gess-dur mot förut F-dur, alltså en halvton högre. Musi-

ken är också utvidgad till 51 takter mot förut 29 och innehåller mot slutet en inslumringsmusik som motsvarar handlingen i scenen med nunnan. I förspelet avbröts den nostalgiska musiken av kampsignaler som ledde till nya kavalleriattacker. Det folkviseartade motivet (takt tre i notex. 15) får en mycket mer dominerande ställning i scenen med nunnan genom att det så tydligt framhävs gentemot stråkarna Det kommer fyra gånger omväxlande i klarinett och oboe och till sist i en soloviolin. Melodramens verkan beror på skådespelarnas repliker som skall komma på bestämda ställen i musiken. Rollerna utfördes av "berömda skådespelare, men de saknade sinne för musik", skriver Alfven. Man var tvungen att ändra regin, eftersom Gustav Adolfs utrop "Ebba" aldrig ville komma på rätt plats. Man fick spara musiken till slutet av scenen, då allting var sagt. Moses Pergament beklagar också i sin recension i Svenska Dagbladet att musiken här "har fått söka plats utanför dramat. ja, utanför scenbilden." Av scenmusiken återstår nu bara den som Alfven komponerade för slutscenen och som han kallade "Slaget vid Lutzen och Apoteos". Här har han använt musiken från stridsscenerna i första aktens förspel, men modifierat och ändrat i anslutning till handlingen. Först ljuder de svenska signalerna, som tycks fjärrna sig, sedan de tyska, som tycks närma sig. De senare har genom stråktremolo och heltonsackord "fått en skräckinjagande klang, som bjärt kontrasterar mot de svenska trumpetarnas ljusa och friska toner". Efter fyra crescendoraketer ("kavalleriet sitter upp") håller

Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven


Kungliga Teatern satsade stort på föreställningen, men framgången blev ändå måttlig. I någon mån kan detta delvis ha berott på att de fjorton scenbilderna av Jon And var för storslagna och tyngande för den av N ordström eftersträvade lättare tonen och raskare tempot. Marika Stiemstedt - Nordströms maka - har berättat om verkets tillkomst i sin bok Kring ett äktenskap (1953). "... under föreställningen visade det sig allt svårare för den nordströmska texten att inte drunkna i des-

N är ridån åter går upp har scenen ändrats till kapellet i Lutzen. Soldater bär in den döde Gustav Adolf. Tyst bön. Wallenstein syns och "stöter värjan med dovt rassel i stengolvet" (enligt scenanvisningen). Han mumlar: "Han har segrat!" (Notex. 17.) Sedan Wallenstein avlägsnat sig börjar

'7

" .J

Co r,

f

I).

';r

7~

~

::,.

'1 •

vi~o r os e

/" .ci. .J-==./ ~ '-'

F~a.,co~

.,

)o

~

v

:

>

Q'

-1,

C "'if

sa draperier och dyrbarheter eller kvävas av den bedövande musiken" (s. 397ft). Musiken för sig är utmärkt och skådespelet för sig likaså, men dramat hade förmodligen gjort större effekt på Dramaten med blygsammare inslag av musik och en annan huvudrollsinnehavare. Enlig Österling var Ivar Kåge inte riktigt rätt person för rollen som Gustav Adolf - han blev stundtals för "docerande". Däremot berömmer han Edvin Adolphson som "den något beskänkte Kristian IV" och Anders Henrikson som borgmästaren från Öbacka med "ett ursvenskt, hederligt munläder". Pergament skriver att Alfven har komponerat musiken "med stor skicklighet och stundom utomordentlig inspiration". Han framhåller särskilt första aktens efterspel som "en musikalisk pärla".

en soldat sjunga "Vår Gud är oss" , den ena efter den andra faller in och andra strofen sjungs av fyrstämmig kör och . allt fler instrument kommer till. I de avslutande takterna hörs åter stridssignalen, men svagare, och stycket, och därmed skådespelet, slutar i pianissimo.

Gustav Adolf sitt anförande till soldaterna (utanför scenen), börjande med "Svenskar! Följen mig i dag" och slutande med "Gud med oss!" Så intonerar hornen Qe första fraserna av Lutherkoralen "Vår Gud är oss en väldig borg" (notex. 16), varefter kavalleriattacken illustreras med ungefär samma musik som i förspelet. Den ges dock genom instrumenteringen en "ännu intensivare aggressivitet" och stegras till "furia" och "bärsärkagång", skriver Alfven.

-

I---" •..••

"'~fa1'

-

7-

.,

~ > >

r

?

-,

~

~_:;"1

~~7~~.

i~~~--~~

~

-

--

---

1--1__ ~7 I~~

rrr ~ m ,. ~

() ra nin=;n1rt1

c,...

---......

_l..

(p) f

;;f!~

-~----

l

r-:

:

~~ r-i! f-E r-B

tr

il r-'.-f:•.• ~

j)/VfJ)'!,lT

( 4,..r.

<

J

"""

h

ffi

r~

.fp ."p

__

&t.(,

~l----'

---

"".

V'

,..-

-..:-

V

O

~ZS"

---

=r

- --.l2:1:.- (;:4:.-

_

_"l!i

l'

~.A.:

S

~k

;, L~tl.en.s

bs.r&S"

---

--

-

i n.

k•..reÅL WALj..~NSTEIN:

Alfvenlana 3-4/01

Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.a1fven

15


Aren 1938-43 publicerade Gehnnans musikförlag Alfven musik till skådespelet Vi. Men ordningen blev annorlunda och även benämningarna. Här följer en överblick

I Svit

I Skådespelsmusik l. Förspel till akt I 2. Intermezzo mellan 5:e och 6:e tablån 3. Efterspel till akt I 4. Förspel till akt II 5. Intermezzo mellan 11:e och 12:e tablån a) Sarab anda, b) Bourree, c) Menuet 6. Musiken till scenen mellan Gustav Adolf och nunnan i 13:e tablån 7. Slaget vid Lutzen och Apoteos Ej tryckt

ur musiken till Gustav Adolf 6. Breitenfeld. Op. 49:8 3. I Kejsar Ferdinands slottskapell. Op. 49:3 1. Vision. Op. 49: l 2. Intermezzo. Op. 49:2 4. Liten barocksvit. a) Sarab anda op. 49:4, b) Menuet op. 49:5, c) Bourree op. 49: 6 5. Elegi. Op. 49:7

Sången till Folkare samt brev från Alfven till Philipssons donerade till Alfvengården Vid en konsert i Alfvengården den 17 augusti 2001 överlämnades "Sången till Folkare" i sättning för röst och piano av Gunnar Strokirk, som för länge sedan fått manuskriptet av Hugo Alfven. Vid konserten sjöng Gunnar Strokirk själv till ackompanjemang av Gustav Asplund, repetitör vid Stockholmsoperan. Dessutom spelade Strokirk också violin i styckena "Romans op.3" och "I stilla timmar" i sättning för violin och piano och Gustav Asplund spelade "Böljesång" ur Skärgårdsbilder op.17. "Sången till Folkare" till text av Carl Axel Norrgren komponerades i Tibble i december 1951 och tillhör de få verk som kom till i Alfvengården. De närmare omständigheterna till tillkomsten av detta verk som hyllar bergsmansbygden i Da1arna är okända. Norrgren var fåltveterinär till yrket och jämngammal med Alfven. Alfven har inte tonsatt någon annan av hans dikter.

Ytterligare en autograf i origina1versionen för röst och piano finns i Alfvensamlingen i Uppsala universitetsbibliotek (UUB 185:13) . Det var inte ovanligt att Alfven gjorde flera utskrifter för hand därför att lätthanterliga kopieringsapparater saknades på den tiden. En sådan utskrift har nu alltså donerats och finns till beskådande under glas på Alfvens skrivbord i musikstugan. Alfven gjorde även versioner för manskör med piano samt enbart för manskör. Den senare är utgiven av Gehnnans musikförlag 1953 (Gehrmans kvartettbibliotek nr 298). Ett brev från 1940 som Alfven skrivit till Philipssons med begäran om uppskov av betalning för hans inköpta bil har i augusti 200 l donerats av Harriet Stever från Göteborg. Detta var den bil som vållade det vredesutbrott från dåvarande STIM-direktören Eric Westberg, som relateras i närstående recension av "Med hälsning och handslag". Brevet återfmns där på sid 90. JAN OLOF RUDEN

16

Alfvenlana 3-4/01

Besök Alfvensällskapets hemsida go.to/hugo.alfven


Recensionen publicerad i VL T 2001-06-21. Med författarens tillstånd återger vi den nedan

Hugo Alfven. Med hälsning och handslag: brev om musik med mera. Utg och kommenterade av Gunnar Ternhag. Gidlunds 2001. -120 s. Med geniets rätt att göra som han vill. Hugo Alfven som brevskrivare är intressant som tidsdokument men annars är det ganska nedslående läsning, skriver Staffan Bergsten. "Herre Gud, han är ju konstnär. Låt honom hållas!" Så sammanfattar Hugo Alfven belåtet omvärldens inställning till hans "rätt starkt erotiska liv utanför de lagbundna formerna". En som inte alltid kände sig upplagd att låta honom hållas var den fem år äldre hustrun Maria, men vad kunde hon göra? Atminstone en sak: sätta sig på tvären när han i 60årsåldern efter ett kvartssekels äktenskap ville ha skilsmässa för att gifta om sig med en yngre kvinna - "vackra kvinnokroppar har ju alltid varit musik för mig." Vem vill förmena en tonsättare vacker musik? Det första citatet ovan är hämtat ur en nyutkommen bok med brev från Alfven till diverse personer, det andra från hans memoarbok från 1949, I dur och moll. Den av Gunnar Ternhag redigerade brevvolymen kan liksom hans brevutgåva från 1998 med fördel läsas parallellt med memoarerna, i synnerhet av den som är intresserad av mer oförblommerade omdömen om vänner och fiender än Alfven vågar sig på i de böcker han själv publicerade. Om tidigare erotiska eskapader med tonsättaren i rollen av ganska motbjudande mansgris

Alfvenlana 3-4/01

kan man dessutom läsa i en nyligen utgiven skrift om hustrun Marie, tidigare gift Kröyer, och sekelskiftets nordiska målarkoloni i Skagen - Alfven var själv utbildad målare. Enligt egen brevuppgift var han där sommaren 1903, en sommar som förevigats i Kjell Gredes halvdokumentära spelfilm Hipp, hipp, hurra! Sådana är alltså konstnärer! Enligt denna moral utnyttjar de med geniets rätt sina medmänniskor så länge de har bruk för dem. För Alfvens del gällde det inte bara kvinnor utan också män som kunde vara honom till nytta ekonomiskt eller för PR. En som fick erfara det var den tjugo år yngre tonsättarkollegan Eric Westberg. På 1930-talet var han direktör för STIM och stod i den egenskapen för utbetalning av ersättning för offentligt framförda musikverk, men därtill höll han med egna medel den notoriskt slarvige vännen under armarna när konkurs hotade. Alfven älskade lyx och tyckte om smarta bilar, och när han efter pensioneringen som director musices flyttade till Leksand ansåg han sig behöva en ny bil för att ta sig till Uppsala och Stockholm. Westberg gav sitt samtycke och följde med till bilfirman där inköpet skulle ske men höll igen och förordade ett mindre och billigare fordon än Alfven hade tänkt sig. Det skulle han inte ha gjort. I ett brev får han veta vad han är värd och att han utsatt sin vän

för ett "överrumplande strupgrepp": "Men då slog blixten ned från den klarblå himlen. Du fann endast fel på bilen. Bland annat var den för stor, och för dyr. Det fanns ju små bilar som kostade l 600 mindre. En dylik borde jag i stället skaffa mig. Förgäves framhöll jag, att jag avskyr små, trånga bilar. Du hörde icke på vad jag sade. Det tycktes, som om jag överhuvud taget icke hade rätt att yttra mig i frågan. En så oförskämd ton och så smädliga uttryck har jag aldrig förr varit utsatt för - och detta i närvaro aven av fmnans försäljningschefer! Den stunden var icke hedrande för dig, varken som vän eller kulturperson." Andra gånger, då han utber sig en tjänst eller har någon fördel i kikaren, kan Alfven utgjuta sig i underdånigt smicker av sliskigaste slag, och åter andra kan han göra sig besvär att omständligt förklara hur han bör tituleras och vad som tillkommer hans rang och ställrung. Denna småsinta person var en våra största tonsättare, uppburen som körledare och kapellmästare, en inte oäven målare och en driven stilist. Hur går det ihop? Uppenbarligen alldeles utmärkt. Tron att konstnärlig begåvning åtföljs av moralisk storhet är en farlig villfarelse. Ternhag citerar i detta sammanhang STIM-historikern Olle Edström: "Det fanns under denna tid en allmän romantisk

Besök Alfvensällskapets hemsida go. to/hugo.alfven

17


tro på att det var andras skyldighet att buga och ställa upp för det konstnärliga geniet." Så snart man försonat sig med insikten att Alfven fullt ut omfattade denna tro, finns det mycket av positivt intresse att hämta i brevutgåvan. Som Jenny Lind-stipendiat alldeles i början av förra seklet hade Alfven att avlägga skriftliga rapporter från sina studieresor på kontinenten och han ger inträngande kommentarer till musik han hört i olika europeiska metropoler. "Alltsedan Wagners död," utbrister han, "har den tyska musikens ocean endast varit upprörd av dödsjö: dyningar efter storm. Ingen ny fläkt har vågat eller kunnat sätta fräsande fradga på en vågkam, piska hafvet till skum." I Berlin retar han sig på ett framförande av Tristan och Isoide eftersom Tristan under hela första akten står i "akterstäfven af skeppet, och oafbrutet håller rodret dikt

,---I

styrbord!" Som seglare vet Alfven att skeppet rätteligen "måste dansa rundt i cirkel babord hän". Den samtida italienska operan tilltalar honom mer. Puccinis Tosca är "ett ypperligt verk" och Mascagnis Cavalleria Rusticana har en "sund och flammande lyrisk skönhet". Sedan han 1910 tillträtt befattningen som director musices i Uppsala och kort därefter utsetts till ledare för Orphei Drängar kommer körsången alltmer i centrum för hans intresse - kompositioner i denna genre är eftersökta och ger snabba pengar - men han känner sig framför allt som symfoniker. 60-årsdagen 1932 firas med stort uppbåd i Stockholms konserthus och på programmet står enbart musik av jubilaren själv, som med (spelad?) ödmjukhet låter övertala sig att även dirigera. Huvudnumret är 4:e symfonin,

men efter paus följer flera mindre stycken som han redogör för i ett brev, bland annat sången Skogen sover till orkesterackompanjemang. Som solist där önskar han sig Kungl. Operans nya stjärna Jussi Björling, 21 år gammal. Så blev det dock inte, men den som i dag gläder sig åt Jussis grammofoninspelning av just den sången kan alltså veta att det var så kompositören ville att det skulle låta. "Med hälsning och handslag" lyder den kärvt manliga titeln på brevurvalet och som tidsdokument och ofrivilligt psykologiskt självporträtt har det stort intresse. Även för sina glimtar från en gången tids offentliga musikliv. Men annars är det ganska nedslående läsning. Temhags underrubrik Brev om musik med mera bör för övrigt läsas med tonvikt på med mera. STAFF AN BERGSTEN

F_ra_m_f_ör_a_n_d e_n------illl nspel n i ngar 2001 13-14/9

Symfoni nr l Åbo, Konserthuset, Åbo stadsorkester, dir Petter Sundkvist

10110

Ur Bergakungen Stockholm, Berwaldhallen, Sveriges radios symfoniorkester, dir Niklas Willen

26/1 O

Midsommarvak a Edinburgh, Scottish National Orchestra, dir Niklas Will en 27/10 Glasgow

17/11

Ur Bergakungen Porto, Porto filharmoniska orkester, dir Niklas Willen

18

Altvenlana 3-4/01

Saa tag mit Hjerte ; Skogen sover; August Söderman (arr Alfven) Kung Heimer och Aslög Raymond Björling, DalaSinfoniettan, dir Jan-Åke Hillerud Tenoria Music, 2001. - TeM 001 Skärgårdsbilder op.17 ; Souvenir d'Elfsten Armen Shaomian resp Karin Hazell Vax Records 2001. - CD 1647

Besök Alfvensällskapets hemsida go.to/bugo.alfven


Bergakungen på Prophone igen I nr. 1-2/01 av Alfveniana bemötte Prophones producent Stefan Nävermyr min recension av Stig Ry-brants inspelning av Bergakungen, införd i nr 2/99. Främsta anledningen var säkert mitt påpekande att man i den inspelningen utelämnat en del av musiken utan att redovisa detta i texthäftet. För att mildra verkan av den iakttagelsen för Nävermyr i sitt inlägg ett för läsaren nog rätt svårfångat resonemang om hur mycket - eller rättare sagt: lite - detta ger utslag i minuter. Men lättare att förstå vad saken gäller är att räkna skadan i parti - vilket j ag också gjorde i min recension - istället för minut: 25 partitursidor förutom de tio första takterna i "Intåget" finns inte med. Att jag i samma recension angav den sammanlagda speltiden i RybrantslProphones version till endast 45 minuter är inte lätt att förstå, men kanske skuttade några småtroll fram över tangenterna och förvrängde på trollens vis mina ögon. Sluttiden i den versionen är, som Nävennyr påpekar 69'41, i Svetlanovs/Musica Sveciaes 78'46. Om det är min anmärkning om den bristfälliga redovisningen av sprången i texthäftet till Prophones version som gjort att man nu tryckt en ny upplaga där detta klargörs, tycker jag dock inte att jag har levt förgäves. Jan Lennart Höglund

Vaxholm - skärgårds staden : ett dubbelnöje. Utgiven av Vax records, Vaxholm 2000. - CD + häfte av Lars Zackrisson. Denna reklam för Vaxholm består av 23 sidor text av Lars Zackrisson och fotos av Stig T Karlsson samt en CD med 20 spår som innehåller musik med anknytning till staden framförd av ortens musiker och sångare. Rubrikerna är Vaxholm skärgårds staden, Vaxholm sströmming, Irma Jansson Stegesund ror till Vaxholm för att handla, Rodd, De vita båtarna, Amfibieregementet, Destillerade drycker, Frälsare i Vaxholm, Gamla hus, Rindö redu~ Musikoch nöjeliv. Av de mer kända musikerna förekommer Gösta Linderholm och Ale Möller. Ä ven Hugo Alfven har fått vara med i sammanhanget med Skärgårdsbilder op.I7 spelade av Armen Shaomian och Souvenir d'Elfsten som här framförs med schvung av Karin Hazell. Detta stycke som Alfven komponerade i 12-årsåldem tär här sin debut på skiva. Elfsten var den gård vid Rindöfjärden där moster Lotten Puke bodde, välkänd för Hugo efter många besök. JOR

Alfveniana 3-4/01

Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven

19


Alfvendagen den 6 juli 2001 Under en för Sverige ovanlig värmebölja utdelades Alfvenpriset 2001 på tunet till Alfvengården i Tibble den 6 juli i regi av Musik vid Siljan. En från USA nyss anländ Sven-David Sandström kunde ur Alfvenfondens ordförandes hand motta priset på 100.000 kronor samt guldmedalj. En talrik skara åhörare hade mött upp och utdelningen omramades på traditionellt sätt av Siljansnäs' sockenspelmän och av Hedvig Eleonora kyrkokör från Stockholm med sin dirigent Pär Fridberg.

Siljansnäs' sockenspelmän under Alm Nils Ersson spelade passande nog Solskens/åten, Leksands tingsmarsch, 3 Leksandslåtar efter Knis Karl, Roligs Per och Vilhelm Eriksson, Polska efter Park Jonas Jansson och Lekatt Mats' gånglåt.

Alfvemana 3-4/01

Besök Alfvensällskapets hemsida go. tolbugo.alfven


Hedvig Eleonora kammarkör framförde de lokalbetonade körsångerna En midsommar/åt från Leksand av Hugo Alfven, En visa från Leksand av Anders Bond, Om sommaren sköna av David Wikander och Aftonen av Alfven samt till pristagarens ära Hear my prayer o Lord av Henry Purcell fullbordad av Sven-David Sandström.

Tre elever som just lämnat Musikkonservatoriet i Falun nämligen Gustaf Petri (klarinett), John Kinell (baryton) och Henrik Berg (piano) fick vardera mottaga ett stipendium på 20.000 kr och kvitterade med ett stycke ur Igor Strawinskys 3 stycken för klarinett solo samt En ballad om Lameks söner av Bo Linde för röst och piano. Alfvenfondens ordförande Gunnar Petri gratulerar mottagarna.

Alfveniaoa 3-4/01

Besök Alfvensällskapets

hemsida go.tolhugo.alfven

21


Alfvensällskapets årsmöte den 21 maj Alfvensällskapet samlades på Kungl Operan för sedvanligt årsmöte. Eftersom föreningens mångårige ordförande Åke Holmquist fått nya arbetsuppgifter som Kungl Musikaliska akademiens ständige sekreterare hade han avsagt sig ordförandeskapet. Han valdes till hedersordförande och uppvaktades sedermera av föreningens sekreterare med en praktfull bok om Beethoven. Som ny ordförande valdes Gunnar Ternhag . Han har ingående kännedom om Alfvensällskapet som styrelsemedlem ända sedan dess start även om han varit borta därifrån under något år. Som ny medlem i styrelsen invaldes Anders Hanser, välkänd genom sina bildspel om stora personligheter inom musiken och konsten - gärna med dalaanknytning. Alfventradition finns annars i familjen: hans mor var Hanser Lina Göransson. Styrelsen i övrigt omvaldes: Göran Furuland (vice ordf), Jan Olof Ruden (sekrterare och redaktör), Jan Heimer (skattmästare), Gösta Alfven, Tobias Alfven, Gustaf Sjökvist, Birgitta Sandström. Dagen för årsmöte hade valts för att ge Alfvensällskapet till fåll e att se baletten Den förlorade sonen med Ivo Cramers koreografi till Alfvens musik. På köpet fick vi se Månrenen av Knud-Aage Riisager i Birgit Cullbergs koreografi.

"dom kan ju spela så hänger jag med". Men vid festen efter premiären dansade han med Elsa Marianne von Rosen. Innehållet är en svit av dalmålningar. l. Vingården. Fader, moder, broder. Sonen längtar bort. Han vill ha sitt arv. Får faderns välsignelse. II. Den falske profeten. En ulv i fårakläder (tenor-saxofon), svarta får och drängar. Sonen bjuds på brännvin av den falske profeten. Alfven älskade denna scen. III .. Drottningen av rika Arabien. Drottningens solo, röd tulpan. "Bord duka dig". Dans av generaler och generalskor. Leks ands kyrktorn. Hambo, Johansson-polka, djävulspolska. Sonen kröns till konung. Storm. Hovet blåser bort. 4 apostoliska ryttare: makten, kriget, sjukdomen, döden. Sonen utblottad. IV. I vingården. Skördetiden. Brodern är nu despot på gården. Sonen faller på knä. Fadern tar honom i sin famn. Den gödda kalven slaktas. Fest med Gössa Anders polska. JAN OLOF RUDEN

Ivo Cramer berättade om sitt samarbete med den åldrade Alfven, som spelade skivor med "Johansson" som Cramer stannade för. Cramer valde även Drottningens av Saba triumfmarsch. Gössa Anders från Orsa kom med hela sitt spelmans lag till Leksand. Han spelade i trance så att taket lyfte sig. Just Gössa Anders polska blev orkestrerad av Herbert Sandberg men ströks slutligen av Ivo Cramer. Ur Bergakungen togs Vallflickans dans, ur Dalarapsodin togs Djävulspolska. Rune Lindström gjorde dekor med starka färger, blanka knappar. Librettot skrevs till Lille Bror Söderlundhs musik. Vid premiären spelades Festpolonäs som inledning. Alfven som då var 80 år sade att

22

Alfveniana 3-4/0 l

Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven


T.h. Nya styrelseledamoten

Anders Hanser och nya ordföranden Gunnar Ternhag.

Nedan: Ivo Cramer framför Liss Erikssons hyllning till honom som balettmästare

Alfveniana 3-4/01

Besök Alfvensällskapets hemsida go.tolhugo.alfven

23


J

..

J

,..,.;.

- - --

~~

- - -

~-

~(). h~:' -'l~~1.c..~

-

--l

*-~~~~~~ \\~,~ ~~~ --==-.=.-'-- ---I -

-

''''''' -

-

~

J

~c(~~

ciA.'.

l~1

~ov\uN~,n..-~

tl.\o'tt~

~1;od.

..

-

-

."ht,Ju.~~~,n-~

~,v.,

'da..

~:'b

.

.

~{;'fU.. ~

I.

~k~

·tt~J - . _.~

v--c,j~. ~i

cLl ~;'",,~:'I~

j

~

'Y~-\

-.

.L.~ ~t I

,e: &b r

JS

6.~ ~

tl~tLt ~

~

C· " I E ~t;~ ~ ~

I

y.,c!

ou. ~~. ~

ik

I C'

~

4-~,~

p-;

In,

~&:{,

~,

~

k~1

~t~,~

~vct..

~

~1

II

ti; In.

~"LN~

!;!1re

,~

--

.c,.~.

kL,

-

- ••

~

~

\t-l ~~ I

~t..

J

h~~~ .~~ d"la:cL - - ~

lY'"

,,6. ,~~~.

:J

i' J

;t ~

-F---f---T

~ et,;....

'Yht '" - - -


Alfvéniana 3-4/01