Alfvéniana 3-4/00 by Anton Alfvén

Alfveniana 3 -4/00 Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

. DRYOKESSANG •

F"RAN

MORA ~~~

cnk, ~~.

IW\cvY~~ 'I

. ~~

CM>-1'=~

~ ~~~,;e;

~ ~4

Läs igen om Alfven som tonsättare av absolut musik och programmusik Alfvensällskapet 10 år

Alfveniana 3-4/00

Innehåll

Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Hugo Alfven och iden om den absoluta musiken. I. Av Jan Ung 3-9 Från läsekretsen g Alfvendagen den 7 juli 2000 10-11 Alfvenpristagama Ole Hjorth och Pelle Jakobsson intervjuas av Jan Olof Ruden 12-15 Recension av ny körskiva Song of Freedom and other choir pieces 15 Dryckessång från Mora för manskör 16-17 Hugo Alfvensällskapet 10 år. Av Jan Olof Ruden 18-22 Medlemsmöte i Alfvengården, Tibble. Av Jan Olof Ruden 23 Framföranden, nya inspelningar, ny litteratur 24

Ansvarig utgivare: Åke Holmquist

Redaktör och distributör: Jan Olof Ruden Svensk Musik, Box 27327 102 54 Stockholm tel. 08-783 88 58 fax 08-783 95 10 e-post jan.olofruden@stim.se

Medlemsregister (årsavgift 100 kr, institutioner 200 kr) : Jan Heimer Bjurholmsplan 26 166 63 Stockholm tel och fax: 08-641 53 96 e-post j an.heimer@rut. UU. se

Omslaget:

Zoms brännvinslåt i arr av Alfven efter en melodi nedskriven av Anders Zom. Med benäget tillstånd från Zomsamlingama publiceras den här sid 16-17

Foto i detta häfte: Jan Olof Ruden om inte annat säges

Postgiro: 42 88 52-8 ISSN 1101-5667 Tryckt av Ekonomi-Print, Stockholm

Kom med i Hugo Alfvensällskapet! Hugo Alfven var en av Sveriges mest mångsidiga och fängslande personligheter. Som medlem i Hugo Alfvensällskapet får Du för endast 100 kr/år inte bara del av nedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i intressanta och stimulerande aktiviteter omkring Hugo Alfven och den tid som han verkade i. Medlemsförmåner: • Tidskriften Altvenlene • Gratis inträde på Alfvemgården i Tibble, Leksand • Gratis inträde till Prins Eugens Waldemarsudde

• Rabatt på Filharmonikernas Alfvenskivor vid inköp i Konserthusshopen i Stockholms Konserthus (öppen i samband med konserter) • Rabatt på Alfvenskivor av märket Bluebell, Swedish Society och Musica Sveciae när de köps direkt från producenten • Rabatt på ordinarie pris vid ett inköp av musiklitteratur i LundeQ bokhandel i Uppsala • Rabatt på biljetter vid Norrtälje Kammarmusikfestival Besök Alfvensällskapets hemsida: go.to/hugo.alfven

Jan Ling: Hugo Alfven och iden om den absoluta musiken N edanstående referat av föredraget Hugo Alfven und die Idee der absoluten Musik : ein regionaler Komponist und seine Auseinandersetzung mit einer Ästhetik von "Weltgeltung" (i: Weltgeltung und Regionalität = Studia septentrionalia; 1, 1992) som belyser Alfvens anseende som tonsättare i samtiden är ytterligare ett nedslag av Jan Lings intresse för tonsättaren Alfven. En annan av Jan Lings artiklar om Alfven med titeln Hugo Alfven mellan två symfonier : om musikestetiska ideal i sekelskiftets Sverige fmns i Alfveniaria 2/99 och ett referat av artikeln Volkmusik und Kunstmusik um die Jahrhundertwende finns i Alfveniana 1/99.

ett Sverige som sökte en nationell egenart i konstmusiken vid forra sekelskiftet och som ställde den absoluta musiken som ideal dök Hugo Alfven upp som en Messias med sin andra symfoni. I detta sammanhang önskade man se Beethoven som förebild och inte Leipzigskolans Schumann och Mendelssohn. Peterson-Berger gladdes åt att "Alfvens symfoni går ett steg längre: den har öfver sig ett

drag af storhet som förråder att dess upphovsman börjat omedvetet eller medvetet höja sig ett drag i sina aspirationer öfver romantikens mer hvardagliga nivå upp mot den verkliga stora konsten, den s.k. klassiciteten" (Dagens Nyheter) Borgarklassens musiksmak befann sig vid denna tid mellan två ytterligheter, den med inriktning mot den seriösa musiken med dess klassiska klarhet eller djuplodande känsloliv - hemmahörande hos en liten men tongivande skara - och dels iförkärleken för den problemlösa, lättare musiken hos det stora flertalet. Balanserande mellan den seriösa och den lätta musan sökte Alfven skapa sig en egen profil. Han hade sin första stora framgång med Symfoni nr 2 (1899) och sitt största bakslag med Symfoni nr 4 (1919). Den ena väckte kritikernas gillande som en nordisk variant av den symfoniska traditionen från Beethoven över Mendelssohn och Schumann medan den andra sköts i sank som en förrädares och en omoralisk människas verk. I den skildrar Alfven sitt äktenskapliga misslyckande.

Alfven hör därför till de tonsättare hos vilka deras verk inte kan skiljas från deras liv på samma sätt som hos Gustav Mahler. Alfven betraktar sig själv som en målare som skildrar naturen, människan och det svenska landskapet genom melodier, harmonier och rytmer. Så kunde han räkna med ett större intresse från publiken och kanske kunde han därigenom dölja sina svårigheter med symfoniformen där man efter Beethoven krävde ett verk med inre musikalisk logik och en känslig formges taltn ing. Nedanstående analyser som tar upp Alfvens balansgång fortjänar att återges nästan ordagrant i svensk översättning. .

Symfoni nr 2 Redan i inledningen (t. 1-35) hör man Wagnerklanger omgivna av svensk "folkton". Grundtonen d ligger som orgelpunkt över vilken den pastorala första hälften av huvudtemat presenteras i ett collage av harmonier för att avslutas med olika ornamentala tillägg av septimor och nonor ... Efterhand närmar sig Alfven mer och mer motiv ur Wagners Den flygande holländaren.

Besök Alfvensä IIska pets hemsida : go. to/hugo.alfven

I expositionen (t. 36-147) slutar huvudtemat efter 8 takter i f-moll och förs sedan dramatiskt under tilltagande orkesterklang och dynamisk stegring från fiss-moll tillbaka till D-dur. Alfven överraskar här med den blandning av mycket originella men också mycket triviala harmoniska och melodiska vändningar. yr

l.!J

- ==--

p-==

I:~

./ Bolo

.-:;;-

I ~~

-===

I I ;

pdok~

====-

,---

---

1 ~I

. j

: f

le.·

;

. "ll' I-j,

-===

I I

---- t-~

lY'-

if,

.f-

-=v~

. -........ v p-----1r;--1

L~ I~

lp :

p----

•

- p

::::===-

) l •.

•.

--===

.-/

f'.~'prf'.~.

- ..

====-

.-=

<s.z.s.:»

Tni

... --......

p --.

••

p-===

,. ..

•.

Besök Alfvensällskapets hemsida: go.to/hugo.alfven

---

pin.

-= ~

-p

..-

II:: :

f ••

-==

1.-,

--= ---

•. •. •.~

, ...

•.

~------~-------~--------------

r-._

c...-

t-n

:...-

-t--

träblås

-e:

----

..• J-

1=1

.---r-.n-I

~~-

:.....j

..--....'

~lo

cor

,..'p~ I

cor

~--.•.. T!lP

,---:-;-.

Solo

, T.•.,.! I'~

.p~

•.

, I

I I

! .~

str

...

p"-

-----

piu.

---

r-'~

JL .

.., -

------

..:-......:::

----

•....

Överledningstemat i a-moll (t 64) , infört som kontrasubjekt till huvudtemat, innehåller förmodligsn Hugo Alfvens initialer, en fallande sekund + kvart. Denna figur spelar många gånger i den musikaliska dramatiken rollen som ett "subjekt" med självbiografiska förtecken.

Besök Alfvensällskapets hemsida : go. to/hugo.alfven

Alfvens överlägsna orkestrering visar sig från början till slut i symfonin, t ex i t. 72, där en fallande sekund fras - mycket pregnant klangligt och rytmiskt i träblåsarna - ställs mot en dubbelpunkterad stigande melodilinje i stråkarna. ~

$:.I!s;.tJ~

~ r

träblås

l-t~" I

cresc-poco I

--r

p cresc.poco

a]J

q;~~

1'=-.t??t;~ :'2:-? ;: ~

a paca IJ·~

lP cresc. poco

POCCJ •

'f~

I~.~. "-

-""""

!a:r.;.

::~S:

I~~

Crf!8c.paca

a paca

bleckblås ",,.•....•

::-

:::-

poco

:::-•..

cresc, poco

__ .f--

~·1.;' 1

a poca

I'~

-t

crescpoco

.1i2e

17-' ~ !

...••• .n

eresc. ]Joco a poco

l,1'~·"'7.L -=.•.....

17~

~~ ~

~-'1..--

!f~ I

.... :

==-

--......

:::

-!r ••

cresr. poro

stråkar

==-

:>-

area

.•...

.1--,

:::-

cresc-pooo

crescc poco

l==-

" ==-

."."

~;- ~F"

jJfJCO

.,.-

a poco

:> '"

)

> -4

::>

a poco

,~~ 1

x f" /

Crf!8C.poCO

a ]Jaca

--.

ff-

::..:::=: cresc. poco a .poco

26~:;4

;

;!~_/ "~:. : t

~~r

:>-

r~~ ; =

Besök Altvensänskapets hemsida: go.tojhugo.alfven

.I-

Man blir ofta påmind om opera-inslag. Så t.ex. en habanera-rytm, som i t. 92 leder från h-moll till H-dur och därigenom förbereder både den nya tonarten och ackompanjemangsfiguren i det andra temat.

>- >-

t~.-~q~

±:1~f!.

if)k

"* ., ~

-r"'I

s:)/

str

/fp

#~ ~

t.fl~--~ ~

~~~r~ f= ~

;::i=~

mo/to cresc.

--"-

~ ~

,-~:::r ~ ,,+--- /110/10 ..•.

"I-'

.",

ffp

f!. ~ ••...--"*

_to..> >

-r>.

H;- ;- •.

'-v

crrsc,

-R-

motlo cresc:

>-:;-

>.;-

>:;: molto

lIlollo

::.-

>~~

_,I

cresc:

+ .•

:>~~.

>~; .•..

:>~

ffp

--...

#L.

::.

Cn!JfC.

Detta andra tema är nära besläktat med kontrasubjektet i det första temat och består till sin kärna av tre takter som upprepas i dominanttonarten. Den sista takten upprepas två gånger innan Alfven återtar temakärnan, men nu som kadensfigur. Temat är åter en variant av HA-initialen, här föreställt med mer dramatik och mer impressionistisk klangfärg.

träblås

-~ !t

~--~

L~.

espres«.

,'''

z::

il:-

:'-L-

::-g;! w-: -~:: •• ::I:· ==-- f=

I --=:

~f+

~:--.«>

p esprc.,.,.

•............ ....... -;-;-

••

BesökAlfvensällskapetshemsida: gO.tojhugo.alfven

••

-;;-----

J :

Sluttemat av capriccio-typ går genast över till huvudtemat och in i genomföringen. Orkesterklangen är praktfull, vilket är ett typiskt kännetecken för Alfvens senare rapsodier och festpolonäser, där de målande underhållningsmomenten betonas mer än den dramatiska logiken.

Sol?

b#.

P.Å~~

! I

'Ise!o =_ ~I

.•. ~ . .,. :., I ;; ::-.. ~ '.:., 'I'~

!p~i

•

• r. _

•

.'.

-j#

••

; !

Takt 224 börjar en dialog mellan pukorna i D och de låga stråkarna på Ess (jfr Stenhammars pianokonsert nr 2, sats I) i habanera-rytm med ett överledningstema i "nordiskt" färgad harmonik. Stigande kedjor av kvart sextackord i punkterad rytm som i t. 271 är ett typiskt alfvenskt stilmedel. De kontrapunkteras i t. 288 aven variant av överledningstemat i en dramatisk stegring fram till reprisen. Denna "festspelsstämning" som i de senare kanterna och rapsodierna gör symfonin mot slutet litet långtråkig eftersom man förväntar sig ett mer dramatiskt symfoniskt skeende. Genomföringen förlöper alltså inte alltför konfliktladdad i förhållande till expositionen. Alla tre formdelarna har mer eller mindre samma extensitet i motivbearbetningen. Alfven synes hellre upprepa alla sköna melodier och harmonier i stället för att bearbeta enstaka utvalda motiv eller fraser. I andra satsen finns flera direkta associationer till klangvärld och rytmisk gestaltning hos sådana tonsättare som Beethoven, Schubert, Berlioz, Chopin och Brahms (jfr de olika taktskikten i t. 48 ff.) något som redan kritikerna diskuterade efter uruppförandet.

"p--

.. 1

-g.. ..

P"7.•..ii':! ,...,., j

3'~_

b! . ,.

i ;

sulG

-.I

t~~~

cresc.

stråkar

.~.

~rl·"(' .

..,3

3.-

...

crt!'3('•

./':

.•. 3·

-;.1

q+3

...

..".,

("r~.

--....:.

..•" •. .....,

'I"."." """"'"

.• +

~3+

cres«:

....•

-:;.

f 3-1

.1 .•.

'--'-o

~~y

-;';'-3 .•

~~-~

~;+

.•

-...

•.

-; Y?"å .•

--. "J3 - 3

~+3

.•

•......

~-:.

;#~ ~ ~

1'<-

: t.

Men det finns även andra klangvärldar man kommer att tänka på: den svenska folkvisan (t. 57) och den svenska koralmelodin (t. 107).

rt')

b-el

.•..•.

I I ~'p--

rr fl r--r i t,

;;;-- •....."lI~

~~ ~*

J--J

I~~

i~ -

-t

tW ,.;.\

I--

p==:

I ._---------_ 8

Besök Alfvensällskapets

_-------------_.

...

hemsida: go.tojhugo.alfven

__ ._-----

. ett avsmitt " con b ru talitå " , en tvåstämmig kontrapunkt som kan vara resultatet I t. 127 börjar av Alfvens studier för Johan Lindegren.

l=-

str

. ~.

·_'f'.~:;;r'f'

~~.-:::Z-I~!

..: =---

~t!""yr~ f ';".'1 or::I:;:i:j

#"~Fr~ f eo« or.ldiIå

..• .

I den tredje satsen, Scherzo, finns många exempel på nordiskt melos i kom?ina~on med se~omantisk klangfärgsharmonik, crescendo-raketer och effektfull. instrumente~g liksom ocksa korta överraskande stegringar som dock ej uppgår i en övergnpande dramatisk struktur. (Forts i nästa nummer)

FRÅN LÄSEKRETSEN Från den nya medlemmen Anne-Marie AlfvenEriksson har Alfventana mottagit foljande reaktion på innehållet i Alfventana 1-2/00. Jaha, käre gamle farbror Hugo, nu är du ute och åker i spalterna igen. När du levde stod OD runt dig och sjöng "Ein König ist Alfven". Nu d~emot skälldes du för nazistsympatisör häromsistens, trots att man i dina brev ser att du avskydde Hitler. Men du höll en konsert i Norge, när det var ockuperat. Aningslös tänkte du inte på följderna utan bara på din musik och på din glädje att dirigera. Typiskt för din egocentricitet. Nu ser jag att du kallas erotoman oc~ mytom~. Det där med erotoman skulle du väl mte ha tagit så illa upp, för det var väl Don Juan också. Och hur var det med alla kvinnorna runt dig? Varde kanske också erotomaner med alla sina "ack" och "oh" efter konserterna? Min bror och jag som båda låg i Uppsala och gick och hörde på dig, brukade fnittra småelakt åt dem.

I an annan artikel läser jag att du var mytoman också Ja, visst var du det. Du liksom dina bröder älskade att spetsa till en historia. Den tendensen tog du med dig när du skrev dina memoarer. Nu har en granskare noga kollat upp hur det egentligen förhåller sig med det där du berättar om Frälsningsarmen. Medlemmarna blev under en utfärd sjösjuka och spydde i tuba, basuner och horn, säger du. Spyorna rann ut när de sedan skulle blåsa. Men din berättelse har minsann kollats upp punkt för punkt. Nej, Frälsningsarmen gjorde ingen utfärd den dag du angivit. Inte heller blandades "gitarrspelande frälsningsflickor" med blåsare på den tiden. Det du berättade är alltså "en skröna". Efter mycken ansträngning har granskaren kommit fram till detta som han förresten förstod från början. Så varför all denna lindrigt sagt löjliga möda? Du är en god berättare och jag hör hellre på dina skrönor eller sitter i operasalongen och lyssnar på din balettmusik än jag hör på allt tissel och tassel om dig i korridorerna.

Besök Alfvensääskapets hemsida: go.tojhugo.alfven

Alfvendagen den 7 juli 2000

ftersom årets Alfvenpristagare belönades för sina insatser som traditionsbevarare inom folkmusiken bjöds på ett utökat program av Siljansnäs sockenspelmän. De framförde Orsapolska, Barkbrödslåten, Leksandslåt efter Roligs Per, Kung Levi Nilssons nykomponerade Kungalåt samt g-mol/polska och till sist Gånglåt efter Lekat Mats.

Ole Hjorth tackade för priset genom att spela "Alfvenpolska" på fiolen. Pelle Jakobsson tackade för priset genom att spela på kohorn.

Besök Alfvensällskapets hemsida: go.tojhugo.alfven

Årets stipendiater från Falu Musikkonservatorium, Anna Larsson (violin), Anna Proskourina (piano) och Sofia Bolin (fagott) framförde ett arrangemang av Solglitter ur Skärgårdsbilder.

Gustaf Sjökvists kammarkör framförde av Alfven Oxbergsmarschen, Limu, limu lima, En midsommarlåt från Leksand och Jungfrun hon går i ringen. Av Olle Lindberg, son till Nils Lindberg, framfördes En vemodig visa om våren, Intet är som väntans tider och En sommarvän

Besök Alfvensällskapets hemsida : go. to/hugo.alfven

Alfvenpristagarna Ole Hjorth och Jan Olof JOR: Vilken var din reaktion när du fick reda på att du skulle tilldelas Alfvenpriset? OH: Det var en stor överraskning för mig att bli tilldelad Alfvenpriset. Det är något som aldrig kunnat föresväva mig, Jag blev oerhört glad att anses värdig denna utmärkelse och inte minst att få det tillsammans med min gamle vän och spelkamrat Pelle Jacobsson. JOR: Vad anser du om värdet att på detta sätt uppmärksamma en (äldre) person och hans insatser? OH: Det är svårt för mig som jävig att ha synpunkter på det. Jag tycker väl att ålder inte bör vara avgörande. Det bör alltså inte förbehållas en viss ålderskategori. För mig har det den praktiska betydelsen att jag rar ekonomiskt bättre möjligheter att förverkliga planer som jag har på folkmusikområdet. JOR: Har du träffat Alfven någon gång? OH: Beklagligtvis har jag aldrig träffat Hugo Alfven. JOR: Har Alfven betytt någonting för dig. Tycker du att det finns några beröringspunkter mellan er som personer eller i musiken? OH: Som orkestermusiker har jag många gånger kommit i kontakt med hans musik och lärt mig uppskatta den. Med min bakgrund som spelman har det inte varit oproblematiskt. Jag har alltid uppfattat nationalromantiken som ett hinder för folkmusiken därför att den behandlats som ett råmaterial

för konstmusikalisk förädling och blivit normgivande för synen på svensk folkmusik. Hugo Alfven var en av svensk musiks stora och han hade säkert en äkta känsla för folkmusiken. Han gjorde magnifika saker med den som utgångspunkt, till skillnad från en del andra av hans tid och även senare. Men om hans musik där folkmusik förekommer är lika med hans uppfattning om denna musik så stämmer den inte med min. Det gäller bl.a. tonalitet men också rytmile Enligt mina öron är det t.ex. inte typiskt för det äldre tonspråket i svensk folkmusik att hoppa mellan dur och moll. Denna musiks rötter är faktiskt äldre än den harmoniska kadensen och dess varianter. Det hindrar inte att jag upplever hans storhet som tonsättare. För att som musikant komma närmare i kontakt med hans musik utan den för mig problematiska folkmusikanknytningen har jag på senare år spelat hans enda fiolsonat och fann att jag tyckte mycket om den. V år stora beröringspunkt är väl fascinationen för folkmusiken, såväl melodierna som spelmännen. Jag är övertygad om att han tyckte som jag att spelmännen många gånger var mycket [ma musiker. JOR: Vad är det som sysselsätter dig nu och vad ser du fram emot? OH: Idag vill jag strukturera upp mitt liv som pensionär och göra något meningsfullt som jag inte haft tid för tidigare. I min ungdom gjorde jag en hel del bandinspelningar av spelmän,

Från vänster: Ole Hjorth, fru Jakobsson, Pelle Jakobsson

bl.a. Olle Falk från Offerdal i Jämtland, som jag skulle vilja gå igenom och ge ut en del av. Och jag vill spela. Det är något som legat efter. Det var ju med det som det hela började för länge sedan. Och jag ser fram emot att folkmusiken ska få en större acceptans och få utvecklas utefter sina egna förutsättnmgar.

Besök Alfven5ällskapets hemsida: go.tojhugo.alfven

Pelle Jakobsson intervjuas av Ruden skilliga tillfållen eftersom Alfven ledde kören till 1957.

JOR: Vilken var din reaktion när du fick reda på att du tilldelas Alfvenpriset och guldmedaljen? p J: Jag blev förvånad och givetvis - glad. Glad blev jag, inte bara för egen del utan också för att jag kände mig som en representant för utövarna av den svenska folkmusiken som ju låg Alfven så varmt om hjärtat. Om man studerar den långa listan på pristagare sedan 1974 så saknar man företrädare för spelmän och andra traditionsbärare. Min andra reaktion blev alltså den som jag förmedlade i mina tackord i sarnband med utdelningen:: "Det var på tiden!" Ytterligare en anledning till min förtjusning var den att min gode vän och spelbroder sedan studietiden i Uppsala i slutet av

1940-talet, Ole Hjorth, var den som jag fick dela priset med. JOR: Vad anser du om värdet att på detta sätt uppmärksamma en (äldre) person och hans insatser? p J: En belöning av detta slag torde sporra även en äldre person till fortsatt engagemang. JOR: Har du träffat Alfven? I så fall, hur var det? PJ: Det har jag - många gånger! När jag 1951, 23 år ung, fick tjänst som lärare i Orsa, sökte jag mig genast till Orsa Kyrkokör. Jag hade nämligen sjungit i kör sedan skolåldern. Kören i fråga tillhörde Siljansbygdens körförbund, vanligen kallad Siljanskören, och det var i detta sammanhang jag hade äran att få sjunga under Hugos eminenta ledning. Det blev således åt-

Besök Alfvensällskapets hemsida: go.tojhugo.alfven

Som väl är bekant gick det till så med körens verksamhet att respektive ledare i de anslutna körerna i Leksand, Siljansnäs, Rättvik, Mora och Orsa övade in sånger inför uppsjungningarna. Vid behov blev det så storsamlingar och generalrepetitioner under tonsättarens ledarskap. Att dessa tillfällen innebar högtidsstunder för en ung korist är självklart. För att inte tala om konserterna som enligt Hugo alltid var en fest både för öga och öra. Siljanskören var stor, oftast var vi omkring 150 sångare i varierande åldrar. På repertoaren stod med några få undantag - enbart dirigentens egna bearbetningar av kända och tidigare okända folkvisor. Dessutom sjöngs någon av hans kantater. Ett framförande som jag minns var "Vaskantaten" (text av Carl Larsson i By) som vi sjöng under ett Vasaloppsjubileum i Mora kyrka. Hur upplevde jag då Alfven som kördirigent? J o, vad jag minns så var han inte de stora "åthävornas" man. Hans rörelseschema var ganska avmätt men tydligt. Mest var det hans små händer som arbetade. Och minspelet! Blicken vandrade från stämma till stämma, man fick känslan av att han på så sätt ägnade varje enskild sångare sin uppmärksamhet. Med minspelet avslöjade han sina känslor. Oftast uttryckte

han stort välbehag inför våra prestationer, gav oss uppmuntrande leenden och små nickningar. Men han kunde också genom att rynka pannan säga oss: "Det kan ni göra bättre! " Hur som helst: Varje korist kände hans auktoritet och själv-

klara kunnande inför de verk han själv hade skapat. Så må det tillåtas mig att berätta om en egenhet Hugo kunde visa upp, en egenhet som gjorde ett starkt intryck på mig och många andra i kören. Det var när vi sjöng Linden, en folkvisa med mytiskt och mys-

tiskt innehåll. Kort sagt handlar den om en moderlös jungfru som av sin elaka styvmor blev förvandlad till en lind "på slätten att stå". Där stod hon år från år och väntade på att bli befriad från förtrollningen. Men så:

Det kom en kungason där gångande: "Här ståndar du: Gudsfred, kära lind så grön!" Så tog han på hennes fagraste blad, så rann det där upp en jungfru så klar. I år så får vi en sommar.

Visan var dramatisk och känslosam. Tenorstämman hade i högt läge att svara för dess klimax. Vid detta tillfälle fäste Hugo blicken just på oss tenorer, och när vi sjöng ut vårt budskap höjde han armarna och knäppte händerna ovan huvudet. Hans ögon fylldes av tårar - han grät av rörelse! Detta upprepades varje gångvi framförde Linden. Vid de sammankomster som avhölls efter varje konsert (oftast sponsrade av Alfvens gode vän, "riksbyggmästare" Anders Diös) deltog Hugo med liv och lust. Hans spirituella tal glömmer man inte. För övrigt rådde en ljus och glad stämning i Siljanskören. Visst hade vi roligt när vi sjöng Tjuv och tjuv det ska du heta och Jungfrun hon går i ringen. Jan Ling har så rätt när han i denna skrift 2/99 skrev så här angående Alfven och folkmusiken: Alfvens klangvärld var precis vad som "slog": färggrann utan att provocera. På samma sätt var satsfakturen genialt enkel utan att vara banal och just med en

touche av humor som gör varje körsångare glad JOR: Har Alfven betytt någonting för dig? PJ: Ja. Särskilt har folktonen i hans verk gjort stora intryck på mig. Som orkestermusiker på amatörnivå har jag haft glädjen att spela några av kompositionerna. Särskilt erinrar jag mig Synnöve Solbakken. l mina ungdomsår spelade jag i St Skedvi Orkesterförening där Alfven s favoritsolist Hanser Lina Göransson brukade sjunga Alfvensånger, somliga med orkesterbeledsagning. Jag njöt då i fulla drag över den fina sången och Linas utstrålning. Föga anade jag då att jag senare fick många tillfällen att samarbeta med Lina och hennes make, musikdirektör Erik Göransson, i Orsa. Jag har också med stort intresse läst böcker av och om Alfven.

påverkats av låtar och visor, tonmålningarna. Min favorit var nog Den förlorade sonen där fmalen består aven äkta orsapolska i suverän bearbetning. JOR: Vad tycker du i dag? p J: Måhända har min åsikt om verken fördjupats med åren och jag lyssnar gärna till symfonierna och de nya utgåvorna av hans kantater. Därvid har de kommentarer som medföljer fonogrammen varit ovärderliga för mig. JOR: Vad är det som sysselsätter dig nu? PJ: Min pensionärstillvaro är fylld av musikaliska aktiviteter: låtar och klassiskt på fiol, fåbodlåtar på lur, horn och pipa, körsång.

På

lediga

stunder

sysslar jag med dokumentation av spelmän i Orsa under 200 år. Musikaktiva barn. barnbarn och

JOR: Vad tyckte du som yngre om honom och hans musik? p J: Jag tyckte mycket om hans musik, i synnerhet de verk som

en sjungande sopran till hustru bidrar till ett meningsfullt

le-

verne.

det

Berikande

känns

också få fara till huvudstaden då

Besök Alfvensällskapets hemsida: go.tojhugo.alfven

och då för att delta i Musikaliska akademiens sammankomster. JOR: Vad ser du fram emot? PJ: Nog har jag väl rätt när jag säger att Alfvenmusiken under senare år åtnjutit ett större intresse - igen? Atskilliga nyinspelningar har sett dagens ljus, ofta med bistånd från Hugo Alfven Fonden. Framförandenas antal ökar. Det har blivit "inne" att lyssna på Alfven! Men hur blev det med Siljanskören och dess repertoar när tonsättaren lämnat detta jordiska? Jo, kören jobbade vidare med Anton Lööw som dirigent. Körens siste dirigent torde ha

varit Hans-Åke Månsson, då kyrkomusiker i Leksand, numera i Orsa Han erinrar sig, att den sista konserten som 75årsjubilewn ägde rum 1979. Epoken Siljansbygdens körförbund var slut. Alla dessa bearbetningar av folkvisor hamnade i körernas arkiv. Några "standardvisor" plockas nu fram vid behov, men alltför många hotas av glömska - tyvärr. Jag ser fram emot att visorna kommer till heders igen! Förhoppningsfullt kändes det att under Alfvendagen i Tibble få lyssna till Gustaf Sjökvists kammarkör förnämligt tolka denna körmusik. Det är inte

utan att jag för mm inre syn kunde se Hugos förnöjsamma leende. Jag tycker mig märka, att Sjökvist håller ett friskare tempo i visorna än vad tonsättaren själv gjorde. Det känns välgörande - Siljanskören var ju ett barn av sin tid liksom tonsättaren själv vilket, enligt min mening, resulterade i väl långsamma tempi ibland. I den nya CDn med titeln Song of freedom and other choir pieces sjunger kammarkören inte mindre än 24 av Alfvens folkvisebearbetningar. Rekommenderas!

Song of Freedom and other choir pieces. GustafSjökvist Chamber Choir, Annika Eliasson Frick, sopran, GustafSjökvist, dirigent: Ladybird Productions AB 2000.

ugo Alfven betraktade körarrangemangen av svenska folkvisor som något av det viktigaste i hans produktion, rent av som centrallyriken i hans verk. Gustaf Sjökvists kammarkör har spelat in 24 av Alfvens körarrangemang och originalkompositioner på denna nyutkomna CD, och här finns självklart klassiker som Uti vår hage, Tjuv och tjuv det ska du heta och Dalvisa, men även Sverges flagga, Biskop Thomas Frihetssång, m fl. Det är för det mesta en ljuvlig skiva, det ska sägas. Gustaf Sjökvist och hans kammarkör tillhör Sveriges körelit och på denna CD har man tagit sig an något av det svenskaste vi har när det gäller körsånger och resultatet är en välklingande skiva med dessa välkända klassiker. Kanske är dock körklangen lite väl polerad. Alfven skrev ju ofta med sin egen Siljanskör i tankarna, och den körklang som är förhärskande idag var nog rätt okänd på hans tid. Härav följer att dessa arrangemang kanske rent av vinner på en

Besök Alfvemsällskapets

lite "bredare" körklang än denna skiva presenterar. Det kan låta lite konstigt att önska sig tillbaka till gångna tiders körklang istället för dagens, men Alfvens arrangemang och kompositioner är ofta skrivna för en stor kör, ofta bestående av amatörer, därför borde man kanske ha tillåtit sig att 'bre på' lite mer i flera av satserna, det låter lite väl snällt här och var. Som helhet är skivan dock ett utmärkt prov på Alfvens stora kunnande som körtonsättare. Det är inte undra på att många av hans körarrangemang blivit klassiker och tillhör standardrepertoaren för svenska körer, och här finns de flesta av hans körpärlor samlade. Skivkonvolutets verkkommentarer är (liksom på de flesta av dagens skivor) på engelska, men man hade nog även kunnat låta Gustaf Sjökvi sts svenska originaltexter finnas med på denna mycket svenska skiva, det hade inte gjort något.

hemsida: go.to.lhugo.alfven

JÖRGEN GRUNDSTRÖM

I Hugo Alfvens kompositioner: Käll- och verkförteckning, nr 82 står Autograf saknas. Den har förvarats i Zornsamlingama och nu tagits fram av dess chef Birgitta Sandström som tillåtit reproduktion här. Eftersom autografen även till versionen för blandad kör anges som saknad efterlyses den härmed. Den är tillägnad Siljansbygdens körförbund.

•of

s t

.~:'

'''0

~~,

0\ OVVV\.

r- ~. I

.,..

b-0

OVV"'-

~~I

o ovw..

r't-

t~·

•••

•

-e-

j;..

- -

4k.

•

f!. .. ~,

V I

-r+ • ,. •

---

-l,t.;t-~

. .

...•

..k-~A<V.

rrJ'~-

..1.

«>:

.rrå'~-

-h..~A..V' .

•

~f ~

..J

f-. ~.

--/M.vj

~O'"_

~I~

.•.

•

• • •

•

Fr tr~· )

- -

--:

•

~ _

- -.

•. b.

• 4.J

•

~~I-L'-~'-'~j'-'~'~

fet t~

--oL

..år

•

...-.....

o o . Ol',"'-'~{

.rv~.

Besök Alfvensällskapets hemsida: go.tojhugo.alfven

r},~-r h-tUt.,

f...\-

..:.

...-

to.., ~

itlt.a.

. -

,..

rd-'~

~~l~

'r 4... ~

d-~I~•

~J...o.,~

't~d-'~-

~htUL,~

-lo- to--.t-c....Lo....t~~

. ~

._•.• t >_ p4M-~

'~j.>

..-

~4"'~.

----..

o·

r ~

•

~J-

kct.-

"'"

.Lev 1Juz..

,(....~.

L.o-

. I't.....u . k

.l•••....ta..

.t0l-

l.o.-

l4-

h..at.U" •

tc-....

L.....

.La.... 'Ot.o..

.t.a..

r d-~!

tUt, 1k.QI

L,...

.La...

tQ.,.

t..o...

L:r....

Besök Alfvensällskapets hemsida: go.to/hugo.alfven

.Lek-

ta.. 4

Hugo Alfvensällskapet 10 år AV JAN OLOF RUDEN

ugoAlfvenstiftelsen hade bedrivit framgångsrik verksamhet under flera årtionden under ledning av dess ordförande, som av hävd alltid har varit STIMs VD när nya regler för beskattning av fonder och stiftelser krävde en omorganisation. Vid en stämma den Il juni 1990 skedde därför en delning av Alfvenstiftelsen i en förvaltande del nämligen Hugo Alfven Fonden knuten till K Musikaliska akademien och en publik del, nämligen Föreningen Hugo Alfvensällskapet. Ordförande i Fonden blev Gunnar Petri, VD för STIM och ordförande i Sällskapet blev Hans Nordmark som tidigare varit VD i STIM (och därigenom också ordförande i gamla Stiftelsen under många år). Fondens huvuduppgifter blev att förvalta Alfvengården iTibble och att dela ut Alfvenpriset. Vid samma tillfälle valdes till interimstyrelse i Hugo Alfvensällskapet Jan Olof Ruden, STIM och Agneta Ljunggren, Uppsala universitetsbibliotek. Ruden utsågs vid det konstituerande sammanträdet dagen därefter till sekreterare och redaktör för Sällskapets medlemsblad och Agneta Ljunggren till skattmästare. Interimstyrelsens första angelägenhet var att värva styrelsemedlemmar till Sällskapet, att sammankalla till en första före-

ningsstämma samt att publicera medlemsbladet Alfventana. Vid styrelsens sammanträde den 3 oktober hade olika intresseområden i Alfvens verksamhet funnit företrädare: Göran Furuland från hembygdsrörelsen, Gunnar Ternhag som folkmusikrepresentant, Hans Henrik Brummer som konsthistoriker, Sten-Gunnar Hellström från 00. Senare inträdde Gösta Alfven som släktens representant. Den första föreningsstämman ägde rum den 23 oktober och då fanns 22 medlemmar, som godkände styrelsens förslag till stadgar och konfmnerade styrelsens sammansättning. Det första häftet av Alfventana utkom i december och därmed hade Alfvensällskapets verksamhet kommit igång. Ändamål Ändamålsparagrafen lyder "F öreningen ... har till ändamål att främja kännedomen om Hugo Alfvens musik och gärning". Detta har huvudsakligen skett genom utgivning av Alfveniana och genom at anordna medlemsmöten två gånger om året och genom att komma med initiativ till Fonden, som har resurserna att bekosta dem. Sammankomster Vårmötet 1991 i Sällskapet ägde rum samma dag som Fonden delade ut Alfvenpriset, den 5 juli. Dagen inleddes med ett föredrag om antagonisterna Alfven och Peterson-Berger av Lennart Hedwall avslutat av musik av dem framförd på Alfvens flygel av Bengt Forsberg. Därefter var det rundvandring i

Tibble by där Alfven bott innan han fick gården i Tibble, det var besök vid Alfverisgården i Tällberg och vi fick vara med om Fondens prisutdelning. Till sist var det visning av Anders Hansers bildspel om Alfven (och Peter Dahl). Detta var ett samarrangemang med Musik vid Siljans vänner. Organisatör var Gunnar Ternhag. En kort rekapitulation av övriga möten i Hugo Alfvensällskapet kan vara på plats. Mera utförligt kan man följa dem i Alfveniana. Den 7 november 1991 visade Hans Henrik Brummer Waldemarsudde och dess konstverk och kvällen avslutades med ett framförande av sånger presenterade av Margareta Jonth och Kerstin Åberg. Detta var ett samarrangemang med Prins Eugens Waldemarsudde. Den 23 maj 1992 var det vårmöte i Roslagen i samarrangemang med Kammarmusikfestivalen i Norrtäljes Vänner. Göran Furuland var samordnare av besök på Svartnö, inspirationsplatsen för Midsommarvaka och Edö ö, där Alfvens bror Gösta bedrev ekologiskt jordbruk och där släkten har kvar Hugos målningar från studieåren för Hesselbom och Tömå. Den 16 december 1992 var det ett samarrangemang med Filharmonikernas Vänner samt Norrtälje kammarmusikfestivals vänner i Stockholms konserthus med anledning av att Neeme Järvi dirigerade Alfvens femte symfoni. En introduktion till verket gav Lennart Hedwall. Vårmötet 1993 var åter samma dag som Alfvendagen i Tibble i samarrangemang med

Besök Alfvensällskapets hemsida: go.tojhugo.alfven

Ovan: Hans Nordmark avtackas vid årsstämman 1993 och Åke Holmquist tar vid som ordförande T.h. Deltagare vid Alfvensällskapets vårmöte 1994 i Linneanum, Uppsala Nedan: Höstmötet 1994 i Stiftelsen Musikkulturens Främjande i Stockholm

Besök Alfvensäffskapets hemsida: go.to/hugo.alfven

Musik vid Siljans Vänner. Huvudpunkterna var ett föredrag av litteraturvetaren Ola Nordenfors om ord och musik i Hugo Alfvens sånger. Därefter var det bussutflykt till Moberg, där Alfven ägt en mindre gård. Back Gustaf Andersson var vår ciceron där. Åke Holmquist ordförande Styrelsen hade inte genomgått några förändringar fram till denna tidpunkt. Men genom Sten-Gunnar Hellströms frånfälle invaldes Jan Heimer. Hans Nordmark drog sig tillbaka efter välförrättat värv och Åke Holmquist, nyss fyllda 50 år och VD på Stockholms konserthus tog vid. Höstrnötet den 4 november 1993 ägde åter rum på Waldemarsudde där Hans- Henrik Brummer visade den pågående Arnold Böcklin-utställningen och Jan Olof Ruden spelade musik som hade anknytning till Böcklins "Dödens ö, Toteninsel". Den 30 maj 1994 var det Alfven i Uppsala som stod i fokus : Alfvenauto grafer på Universitetsbiblioteket och en visning av Linneanum, som var Alfvens tjänstebostad som director musices under den största delen av hans anställningstid. En serenad konsert av OD avslutade. Den 25 oktober besågs andra Alfvenautografer men nu i Stiftelsen Musikkulturens Främjande i Stockholm. Där fick vi också höra romanser framförda av Carolina Bengtsdotter och Tomas Ljung. Den 18 maj 1995 ägde en konsert rum i Stockholms storkyrka med ett efterlängtat program, nämligen kantaten H errans bön och Konsertuvertyr op.52. Det var Gustaf Sjökvist som ledde framförandet med Storkyrkans kör och en orkes-

ter. Dessförinnan föreläste Lennart Hedwall om kantaten. Detta var ett samarrangemang med Storkyrkan s musikvänner. Något höstmöte 1995 blev det inte. Däremot ett tidigt arrangemang, redan den 8 februari 1996 på Millesgården, tillsammans med Millesgårdens vänner. Där berättade Jan Olof Ruden om Milles och Alfven. Katarina och Mattias Böhm sjöng Alfvensånger och Bengt Lagerkvist berättade om Marie Kreyer som konstnär. Vid årsmötet den 23 maj 1996 i Uppsala avtackades Agneta Ljunggren för sin tid som skattmästare och utnämndes till hedersledamot. I hennes ställe invades Jan Heimer. Höstrnötet den 4 december 1996 förlades till Stockholms konserthus där medlemmar i Konserthusets vänner visade runt och gjorde oss uppmärksamma på alla detaljer. Vi fick också njuta av framförandet av En skärgårdssägen med K Filharmoniska orkestern under Sakari Oravo. Vårmötet 1997 ägde rum på Operan den 29 april då Inger Mattsson livfullt berättade om Hugo Alfven och Kungliga Teatern. Den 10 november visades filmen Synnöve Solbakken med musik av Alfven i Filmhuset i Stockholm. Därefter kåserade Carl-Gunnar Åhlen om den nyutgivna CD-boxen där Alfven dirigerar egna verk. Omslagsbilden på den skivboxen gav på nyåret 1998 upphov till en mediadebatt om svenska tonsättare och musiker under påverkan av det Tredje Riket.

Hemsida Under hösten 1997 tillkom ett nytt medium för att främja kännedomen om Hugo Alfvens musik och gärning, nämligen en

hemsida på Internet med adress www.torget.se/users/ s/SMIC Årsmötet-vårmötet 1998 hölls den 16 maj i Gävle nya konserthus där vi fick en vismng och där vi kunde lyssna till orkestern. Alfvenkvällen den 4 november 1998 var hos Hanser & Co i Stockholm där Anders Hanser visade sitt bildspel om Hugo Alfven (och om sin mor Hanser Lina Göransson) för Sällskapet och för Stockholms-OD. 1999 skede en ombildning av styrelsen. Gunnar Ternhag som varit med från början trädde tillbaka liksom konsthistorikern Bo Grandien som ingick i styrelsen sedan 1998. I deras ställe invaldes körledaren Gustaf Sjökvist och konsthistorikern Birgitta Sandström. Ytterligare en representant för släkten, nämligen Tobias Alfven utökade antalet styrelseledamöter till åtta. Vårmötet 1999 skedde i TVhuset där Helen Elmquist kunde förhandsvisa TV -filmen Tonmålarens kvinna som senare under våren sändes reguljärt i SVT. Vid detta tillfälle fick medlemmarna för första gången smaka på Alfvenmacka. Höstrnötet den 8 december ägde rum på Grand Hotel i Stockholm där det Alfvenrum som länge projekterats kunde invigas. Vårmötet 2000 ägde rum den 6 juli - dagen före Alfvendagen - i Tibble. Medlemmarna fick en initierad visning av Alfvengården av Håkan Landelius och de sångkurselever, som undervisades i Alfvengården lämnade smakprov på Alfvens romanskonst. Höstrnötet som skall äga rum den 25 oktober ges en högtidligare prägel genom att uppmärk samma Hugo Alfvensällskapets 10-årsminne. Då skall dirigenterna Eric Ericson, Niklas Wil

Besök Alfvensällskapets hemsida : go. to/hugo.alfven

Ovan: Deltagare vid höstmötet 1996 i Stockholms konserthus Nedan: Från årsstämman i Gävle konserthus i maj 1998

Besök Alfvensällskapets hemsida: go.tojhugo.alfven

len och Gustaf Sjökvist intervjuas om Hur det är att dirigera Alfven. De närvarande intar Alfvenmacka med passande drycker under OD-isters sång. Resultat efter 10 år Vad har då Hugo Alfvensällskapet åstadkommit under de gångna 10 åren? Medlemsantalet har stigit till ca 120 betalande enskilda och institutionella medlemmar som haft tillfällen att träffas omkring Alfven två gånger om året. Tidskriften Alfveniana har utkommit med flera nummer varje år och mottagits väl. Fokus har där riktats mot verkanalyser och aktuella händelser. Många initiativ har tagits av Sällskapet men genomförts av andra. Till dem hör utställningen "Två villor på Capri "som visades på Waldemarsudde 12 mars - 3 maj 1992 med styrelsemedlemmen Hans Henrik Brummer som initiativtagare. Där fanns sex akvareller av Hugo Alfven med anknytning till San Michele utställda. Framförandet i maj 1995 av Herrans bön i Storkyrkan genom Gustaf Sjökvist hade länge stått på Sällskapets önskelista. Till denna kategori kunde också räknas framförandena i december 1999 på Operan av Sekelskifteskantaten. Initiativ har ofta måst kanaliseras genom Fonden för att kunna genomföras. Till dem hör utgivning 1994 som studiepartitur av Alfveris symfonier nr l och 4 och av hela partituret till Bergakungen 1998. Dit hör också Alfvenrummet på Grand Hotel som blev ett projekt på ett tidigt stadium i Sällskapets historia och som lyckosamt kunde slutföras i december 1999. Inspelningen av kantaterna Vid sekelskiftet och Vid reformationsfesten utgavs i de-

cember 1999 på Sterling med total finansiering av Fonden. Ett eget initiativ som sprang ur önskan att värva flera medlemmar var Alfvenmackan. som komponerades av professor Inga-Britt Gustafsson och källarmästare Örjan Klein och som medlemmarna fick smaka på den 28 april 1999. Receptet finns i Alfvemana 1/99 och är naturligtvis inte förbehållet medlemmar i Hugo Alfvensällskapet. Styrelsemedlemmar har på grund av eget intresse eller med hjälp av kontakter kunnat bidra till att sprida kännedom om Alfven och hans gärning. Gunnar Ternhag har under lång tid uppspårat brev från Alfven och 1998 på Gidlunds förlag publicerat ett kommenterat urval av brev som behandlar musikaliska ämnen (med stöd från Hugo Alfven Fonden). Jan Olof Ruden har påverkat ordföranden och redaktören i det franska Carl Nielsen-sällskapet att ägna sin Bulletin nO.21 åt Dictionnaire Hugo Alfven (med stöd från Hugo Alfven Fonden). Det måste också i sanningens namn sägas att t ex Alfvenkännaren Lennart Hedwall oberoende av Sällskap och Fond publicerat böcker och artiklar om Hugo Alfven och att intiativ till bl.a inspelningar tagits av utomstående som kunnat påräkna stöd från Hugo Alfven Fonden. Här bör framhållas CarlGunnar Åhlens inspelningshistoriska utgåvor i Alfvenboxen PSCD 105 med mycket fyllig kommentarbok.

av Alfvens verk så är det egentligen Hugo själv som bekostar aktiviteterna. Detta har han själv mycket framsynt beslutat om. I stiftelseurkunden står bl. a "Stiftelsen skall ha till ändamål att vårda minnet av min tonsättargärning" Nedan: Några omslagssidor till Alfventana

Finansiering Hur har allt detta fmansierats? Hugo Alfvensällskapets årsavgift räcker inte till, så Hugo Alfven Fonden måste träda emellan. Eftersom Fondens pengar härrör från STIMavräkningar för framföranden

Besök Alfvensällskapets hemsida: go.to/hugo.alfven

Yllfveniana

1/90

1.1tgiven av :;{ugo .9..(fvensäffs/(apet

läs om Berg.kungen

och om det "ybUdade

.9lIfveniana

AffW.nslllskap@1

1/94

1.ltgiven av:}{ugo !4ljvensäflsf(fzpet

Lis om Uti vir hage En bit med blommor Svergesn·U·

Yllfveniana 2-3/96 1.1tgiven av '}{ugoJl.fjvhtsä[[sf(apet

Läs om Alfven

och Stockholms

konsertforening

Medlemsmäte i Alfvenqården, Tibble Ett tjugotal medlemmar samlades till medlemsmöte i anslutning till Föreningsstämman i Tibble den 6 juli. Visningen av Alfvengården inleddes med en musik stund då elever vid den pågående romansinterpretationskursen framförde ett knippe Alfvensånger. Det var Hillevi Berg som sjöng Saa tag mit Hjerte ackompanjerad av Martin Hellström, Hanna Wallander som sjöng Aftonstämning ur Marias sånger ackompanjerad av Samuel Sjöberg och Bodil Lundblad som sjöng Sommardofter ur Tvenne lyriska stämningar ävenledes till Samuel Sjöbergs ackompanjemang.

Håkan Landelius berättade att gården under de tio år som Anders Lian varit intendent undergått en genomgripanderenovering och tillrättaläggande för besökare och tillfälliga boende. Det har länge ansetts att huset ritats av den byggmästare som uppfört det. Själva huset var ju bekostat genom en landsomfattande insamling med anledning av Alfvens 70Åke Holmquist, Jan Heimer och Birgitta Sandström i Alfvens vardagsrum bland årsdag. En större biskulpturer och tavlor applåderar romanssångerskor dragsgivare var Anders Diös. Dennes byggnadsfmna uppförde ungefär samtidigt ett hus till Bror Hjorth i Uppsala ritat av arkitekten Gummelius. Om man jämför Alfvengården och Bror Hjorths hus ser man att samma ritningar använts. Voilå! Den nuvarande intendenten Anders Lians strävan har varit att återskapa Hugo Alfvens hemmiljö. Många föremål härstammar från Alfvens tidigare hem i Tällberg. De inköptes av Anna Alfven på den auktion som ägde rum när Vibeke Kroyer sålde den gården med inventarier. Därför finns också sådant som Marie Kroyer medförde i boet, t ex Seren Krayers hammarklaver. Alla inventarier har renoverats och även förtecknats. Intendenten vill att musiken skall vara i centrum för besökare. Därför ges alltid smakprov ur Alfvens produktion. Det stora skrivbordet i Alfvens arbetsrum används för tillfälliga utställningar. Vid vårt besök fanns en sådan om dottern Margita. I arbetsrummet har en vägg ägnats Alfvens akvareller. I vardagsrummet finns konstverk av vännerna Otto Hesselbom, Alice Nordin och Carl Milles samt oljemålningar av Alfven själv. Ett nytt tillskott genom en donation är en blomstergirland som ritats och färglagts av Marie Kreyer och nu hänger över den öppna spisen. Beträffande Alfvens tidigare hem i Tällberg antyder han i sina memoarer att han själv ritade huset. Det var emellertid Marie Kreyer som gjorde det och också svarade för inredningsdetaljer. Det finns ritningar som bestyrker detta. JAN OLOF RUDEN För öppethållande se: www.siljan-dalarna.com/

För fotos se: www.torget.se/users/s/SMIC/stibble.htm

Besök Alfvensällskapets hemsida: go.to/hugo.alfven

Framföranden avAlfvenmusik 2000 28/9

~idsonrrnnarvaka Tampa Bay, The Florida orchestra, dir Jahja Ling 30/9 St Peterburg, Makaffey Theater, 1/10 Clearwater, Ruth Eckard Hall

30/9

Se du kom medjubel och sång; Jag längtar dig Sacramento, Dan Dressen, Grand Forks Symphony, dir Timm Rolek

12/10

Symfoni nr 2 Malmö, Malmö SymfoniOrkester, dir B Tommy Andersson

8/11

Symfoni nr 5, sats 1 Stockholm, Berwaldhallen, Sveriges radios symfoniorkester, dir Per Borin

16/11

Midsommarvaka pf 4h Göteborg, Konserthuset, Monica och Carl-Axel Dominique

2001 10/1

1511

Den förlorade sonen Stockholm, Berwaldhallen, Sveriges radios symfoniorkester, dir Andreas Hanson Dalarapsodi Irkutsk, Symfoniorkestern, dir Per Borin

10, 1115 En skärgårdssägen Sundsvall, Tonhallen resp Gävle, Gevaliasalen, Sundsvalls kammarorkester och Gävle Symfoniorkester, dir Petri Sakari

I Inspelningar Song of freedom and other choir pieces: Oxbergsmarschen ; Vaggvisa; Midsommarlåt i Leksand ; Limu, limu, lima; Folkvisa från Gotland (Uti vår hage) ; Aftonen; Frihetssång; Trindskallar; Inga liten kvarnpiga ; Herr Peder och liten Kerstin; Papillon ; Som stjärnan uppå himmelen; Vårsång "Maj" ; Stemning ; Sverges flagga; Glädjens blomster; Anders han var en hurtiger dräng; Kosack-vaggvisa; Och hör du unga Dora; Tjuv och tjuv det ska du heta; Dalvisa ; Julsång ; Å inte vill jag sörja; Och jungfrun hon går i ringen Gustaf Sjökvists kammarkör, dir Gustaf Sjökvi st LadyBird productions, 2000. - LBCD 0034

I Litteratur Jean-Luc Caron: Dictionnaire Hugo Alfven (1872-1960). - (Bulletin no 21 de l'Association francaise Carl Nielsen). 108+28 s. Hugo Alfvens liv och verk från A till Ö nu tillgängliga för fransktalande. Tonni Arnold: Balladen om Marie: en biografi om Marie Kröyer. Köpenhamn 1999, Lindhardt og Ringhof. 2000 utgiven i svensk översättning av AnnMari Seeberg på Forum Tonni Arnold har på grundval av brevväxlingar och andra dokument tecknat en levande bild av Marie Kröyer i hennes båda äktenskap med Sören Kröyer och Hugo Alfven.

14, 15/6 Midsommarvaka Stockholm, Berwaldhallen, Sveriges radios symfoniorkester, dir Evgenij Svetlanov

Besök Alfvensällskapets hemsida: gO.tojhugo.alfven