Issuu on Google+

Alfvenlana 1-2/00 Utgiven av Hugo Alfvens채llskapet

L채s om Sekelskifteskantaten mm, om Marie Kreyer, om Alfvenrummet, om Alfvenpristagare


Alfveniana 1-2/00

Innehåll

Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Sekelskifteskantaten och Reformationskantaten. Av Martin Tegen 3 Ingen musikkår, ingen musik. Av Gunnar Temhag 11 Hugo Alfvemrummet på Grand Hotel invigt. Av Jan Olof Ruden 12 Ole Hjorth och Pelle Jakobsson Alfvenpristagare 2000 14 Tonni Arnold: Balladen om Marie. Av Håkan Landelius 16 Notiser 17 Originalpartituret till Den förlorade sonen påträffat. 18 Alfvenbibliografi 1996-99. Av Jan Olof Ruden 19 Alfven-fiollånas ut till Musikkonservatoriet i Falun. Av Jan Olof Ruden 22 Oxbergsmarschen i översättning. Av Jacob Boethius 23 Föreningsmeddelanden, nya skivor, nya noter, ny litteratur 24

Ansvarig utgivare: Åke Holmquist Redaktör och distributör: Jan Olof Ruden Svensk Musik, Box 27327 102 54 Stockholm tel. 08-783 88 58 fax 08-783 95 10 e-post jan.olof.ruden@stim.se Medlemsregister (årsavgift institutioner 200 kr) : Jan Heimer Bjurholmsplan 26 166 63 Stockholm tel och fax: 08-641 53 96 e-post jan.heimer@rut.uu.se

100 kr,

Omslaget: Hugo Alfvenbysten i ny omgivning i det nyinvigda Alfvenrummet på Grand Hotel i Stockholm.

Postgiro: 42 88 52-8 ISSN 1101-5667 Tryckt av Ekonomi-Print, Stockholm

En stor del av detta nummer upptas av recensioner och kommentarer till aktuella publikationer, inspelningar och aktiviteter forknippade med Hugo Alfven

Kom med i Hugo Alfvensällskapet! Hugo Alfven var en av Sveriges mest mångsidiga och fängslande personligheter. Som medlem i Hugo Alfvensällskapet får Du för endast 100 kr/år inte bara del av nedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i intressanta och stimulerande aktiviteter omkring Hugo Alfven och den tid som han verkade i. Medlemsförmåner: • Tidskriften Attventene • Gratis inträde på Alfvengården i Tibble, Leksand • Gratis inträde till Prins Eugens Waldemarsudde

• Rabatt på Filharmonikernas Alfvenskivor vid inköp i Konserthusshopen i Stockholms Konserthus (öppen i samband med konserter) • Rabatt på Alfvenskivor av märket Bluebell, Swedish Society och Musica Sveciae när de köps direkt från producenten • Rabatt på ordinarie pris vid ett inköp av musik~itte.rat~r i LundeQ bokhandel i Uppsala 2

Altvenlana 1-2/00

Besök Alfvensällskapets hemsida go.to/hugo.alfven


Sekelskifteskantaten och Reformationskantaten Vid sekelskiftet op.12 ; Kantat vid Reformationsfesten i Uppsala 1917 op.36 ; Klockorna op.13. - Lena Hoel, sopran, Karl-Magnus Fredriksson, baryton, Filharmoniska kören, Stockholm, Gävle symfoniorkester, dir Stefan Parkman. Sterling 1999. - eDS 1036-2.

AV MARTIN TEGEN

S

ekelskiftet skulle firas med en konsert ~å Kungl. Operan, bland annat med ett särskilt beställt verk av Hugo Alfven till text av Erik Axel Karlfeldt. När sexton dagar återstod till konserten den l januari 1900 kom äntligen texten till den förtvivlade kompositören. Nu fanns ingen tid till något djupare inträngande i texten eller tidsödande kompositoriska finesser. Kören fick sjunga unisont eller i mycket enkel sättning och orkestern fick bitvis bestå av festskapande fanfarer och basunsolon. Men inspirationen flödade, och stycket fick ett hjärtligt mottagande och är faktiskt musikaliskt medryckande. Alfven måste dock några ögonblick ha funderat över vad Karlfeldt egentligen menade med sin text, bestående av fyra delar. Den är en av de dunklaste och mest abstrakta hos den annars så konkreta diktaren. Här är de första raderna i alla delarna: l.

Livets välde (kör) Mäktiga ström som välver våra öden, forsande flod vars bräddar heta döden, ingen har sett din källas första flöden, ingen det hav där du skall söka ro.

2

Seklens färd (kör) Men genom rymder av skugga och ljus fara på stormmoln seklernas vagnar. Världarna ligga som skälvande agnar, strödda på vägen i vindens brus.

3.

Världarnas offer (sopransolo) Offrande träda seklens mör för Herran, böja i tronens klarhet sina knän. Vad kan jorden giva? Jorden bor fjärran,

Alfvenlana 1-2/00

Besök Alfvensällskapets

fattig och ringa men blomstrande och vän. 4.

Till det nya århundradet (kör) Det är moln om din fot, det är sky om din kind, du som möter oss okänd och ny; så låt slöjorna flyga för himmelens vind, låt oss skåda din majfriska hy

Körerna i nummer 2 och 4 avverkas i raskt tempo, den första till en genomgående fanfarmelodis ackompanjemang, den andra med karaktär av polska. Musiken är medryckande, den hejdar sig inte för att begrunda rader som "var är orätt och våld, var är suckar utan skuld?" Nr 2 är så snabbt förbi att tonsättaren helt enkelt tar om den en gång till. Nr 3 med dess offrerskor inför Herren har lockat Alfven till ett mycket vackert Arioso, där också stråkklangen framträder mer än i de andra numren. Stycket har en "himmelsk" karaktär och den tycks grunda sig på Karlfeldts antydningar om en himmelsk fullkomlighet och andra stjärnors rikedomar jämförda med jordens fattigdom. Men vad han egentligen avser med "världarnas offer" är omöjligt att komma underfund med. Och i nr 4 närmar sig Karlfeldt rentav pekoralet i rader som "För oss fram, var vår sköldmö, vi följa ditt spår". Av allt att döma var Karlfeldt själv missnöjd med texten, ty i den version som han lät trycka i Flora och Pomona (1906) är nr 4 slopat och en ny text är införd mellan nr l och 2, kallad Dagen och natten. Den förklarar faktiskt den dunkla slutraden i nr l om "den värld som dag och natt bebo". Man kan bara beklaga att det inte var denna version som Alfven fick tillfälle att komponera och förstås att han inte fick den i tid.

hemsida:

go.to/hugo.alfven

3


Klockorna är ingen kantat utan en ballad, vars text av Frithiof Holmgren besjunger kyrkklockornas olika funktioner. De ringer till sabbat, de kan lugna sinnet, de kan kalla till vapen i orostider, de kan besjunga segern, de kan ljuda vid graven. Barytonen sjunger om detta i omväxlande kraftfulla och ömsinta toner, och orkestern ackompanjerar med skiftande klockklanger. Stycket skrevs år 1900 och kan kanske sägas vara en av Alfvens första tondikter. Tyngdpunkten på denna skiva ligger givetvis i Reformationskantaten, som uppfördes i Uppsalas universitetsaula den 31 oktober 1917, exakt fyra hundra år efter Martin Luthers spikande av teserna på slottskyrkan i Wittenberg. På ärkebiskop Nathan Söderbloms förslag byggdes kantaten kring tre av Luthers koraler, kompletterade med en dikt av Karlfeldt. Ämnet för dikten var "Luthers hammare", den hammare varmed han spikade teserna och som alltså inledde hans reformation av den katolska kyrkan. Även denna gång anlände dikten i allra sista minuten, men nu var dikten storartad. "Det började porla i fantasins källsprång", skriver tonsättaren i memoarerna och snart hade han avslutat Karlfeldts text och kunde lägga detta till de redan färdiga delarna. Kantaten rar sin prägel genom tre olika inslag. Martin Luther med hammaren och teserna 1517. Först och främst genom de lutherska koralerna, vidare Teckning av M. E. Köhler 1972 genom anknytningen till Bach och till slut förstås genom Alfvens eget tonspråk. Inledningen, med sin dystra och kromatiska stämning (ex l) anspelar på den första koralens text "Av djupsens nöd, o Gud, till dig jag ropa må och klaga".

Andante, qaasl adagio. "

A

p--====

dim. poco

~----

---------~ ~-----------

Ex. 1. Reformationskantaten. Del 1:l, takt l-S. Dyster början i stråkarna. De fem första tonerna i övre stämman förebådar fugatemat. - Noterna hämtade ur klaverutdraget, tryckt 1921 av Musikaliska Konstföreningen.

Själva koralmelodin antyds dock bara helt kort i orkestern strax före den stora fuga som Alfven komponerat för fyrstämmig kör över denna text (ex 2). I fugan har orkestern enbart en beledsagande roll och inga självständiga insatser. Tonsättaren har helt koncentrerat sig på det kontrapunktiska arbetet i Bachs anda. Det ganska långsträckta temat kommer tjugoen gånger. Huvudtonarten är a-moll och temat har mycket riktigt en "klagande" karaktär. I mittdelen kommer dock några insatser i durparallell, sedan i subdominanten (moll) och så åter i hu-

4

Alfvenlana 1-2/00

Besök Alfvensällskapets

hemsida:

go.to/hugo.alfven


Tenore. p

Basso.

-

Av djup -

~

till

ens

dig__

.

och

kla

- ra,

-

ro

-

-

P&

Ex. 2. Del I: l, t. 45-50. De två första insatserna i fugan. Här markeras "djupsens nöd" av molltonarten och den förminskade kvarten giss-c och "ropet" "O Gud" av den stigande lilla sexten a-f Fugan börjar också med den mörkaste stämman, basen. Orkestern följer stämmorna utan några självständiga insatser.

vudtonarten a-moll, men med slutackordet i dur. Fyra gånger förs temat i kanon mellan två av stämmorna. Här har Alfven verkligen fått visa sin fårdighet i klassiska kontrapunkt enligt Bach, något som han studerat hos Johan Lindegren, den lärde kyrkomusikern i Jacobs kyrka (sedermera i Storkyrkan). Hittills har man bara hört de två första raderna text i koralen. Nu följer resten av strof l (ex 3)

1\

[IT] Piu-, mosso

.; 1\

-.:r 1\

-.:r

Ty

.I'

~:m-.Du

syn - den rä. - lena.

Du Du

;Y

vill

och blott din

strä.n - ga. rätt

se

till,

syn - den rä - lena.

PJril

och blott din

strän - ga. rätt

se

till,

syn - den rä. - lena.

vill

och blott din

~~n

t~ .. se

till,

vill

och blott din

strän - ga. rätt

se

till,

.. .. .....•.

tm

;1i

l'

om

c:;;I'

- ga.

~.

Ii l"-

~.

-.~... l"l!t Ty

om

Du

Piå mosso.

syn - deR rä. - kna.

:::>

:::>

?J

f

I

=:::;~

~ ~ . Eli

~ Ib~

7l

=:::;~

d

-

.•.. tf

>-

>-

~

f

Ib-

"fj

i"!~

7J

== ~

I

-

=

~

"d

=:::; ~

.V·

7J

=:::::: =6

-d

&I'

~?3

Ex. 3. Del I: l, t. 123-127. Efter den maximala polyfonin följer som kontrast ett homofont parti med andra delen av koralens första strof En tre takters fras anknyter till inledningens första toner, den upprepas en liten ters högre. Frasernas huvudtoner d-f-ass markerar med sin tritonusspänning det tragiska innehållet. Orkestern bidrar till intrycket med djupt pukmuller och en olycksbådande trumpetklang

Altvenlana 1-2/00

Besök Alfvensällskapets

hemsida:

go.to/hugo.alfven

5


och strof 2 (ex 4) i fri och omväxlande sättning och till slut strof 5, där man äntligen tar höra originalmelodin i sin strikta form, men i konstfull femstämmig sättning (med två tenorstämmor) (ex 5). Även här följer orkestern i stort sett körstämmoma, men med starkare färg än i fugan och med några självständiga korta avsnitt.

Så. är oss nu ej an-nan

rå.d

aU

syn - den från oss

skil

-

ja

Ex. 4. Del 1:1, t. 137-140. När hoppet börjar skönjas sjunger den fyrstämmiga damkören dessa ljuva klanger, först tveksamt på septimklanger i piano, sedan mera beslutsamt i forte på klarare ackord.

j ska.

I stor, t22 I r

Fast -

-

ä.n_

min

synd_

ir_

gan

-

ska.,_

gan

-

dEiJF ska.

Ex. 5. Del 1:1, t. 165-167. Koralens originalmelodi, förmodligen av Luther, i slutstrofen, men då i fortissimo och femstämniig sättning. Det är dock bara självständiga stämmor, eftersom sopran och tenor II sjunger koralmelodin Det dystra innehållet ("min synd är ganska stor") understryks av den mörka en

kommer först fråga om fyra tillsammans. orkestrering-

Dysterheten i den första koralen försvinner inför den andra, "Var man må nu väl glädja sig". Här intonerar orkestern smattrande fanfarer (ex 6)

Ex. 6. Del 1:2, t. 1-7. En glad trumpet, följd av smattrande fanfarer i övriga bleckblåsare, inleder den andra koralens glädjebudskap.

6

Altvenlana 1-2/00

Besök Alfvensällskapets

hemsida:

go.to/hugo.alfven


J~

Ex. 6 (forts)

innan koralens första strof sjungs som can tus firmus i sopranen med kontrapunktiskt förda övriga tre stämmor (ex 7).

I'Cantico tt.l 1\

» i

Var

f f

I'

3

" •• ff:

1\

»

/I

»i

I

I~

:'\

L

ILll

:

r

Var ma.n må.

nu

I J

man

r

J $A

nu

väl

r

I

vä.l

nu

r r r r I ?

vä.l_

gläd - ja.

J

pi!

I

~

väl

nu

gläd

~

r r

J ZJJd

må.

~

r

,d

I

r I

~

t:J,

J

Il

I~ 1\

Var man må

Ir

"

J ma.n

Var

J

-

-

E?t:f ~

glid

G sig,

-

L~

r

[j?

-

-

gläd

• ja.,

I

el

--

gläd

E:; I r

J~ (

ja '~

GO _

I

-

lir

sig!

ja.

-

-

ja._

·0 r r

J

väl_

nu

gläd - ja.

I

I

IJ

r

f

Q

r

r

g

r

sig,

gläd -ja. sig,

sig,

gläd - ja. sig,

r liD I r

gläd

nu

J ja.

p

I

S· i I gläd -ja.,

?r

I(

~

gläd -ja.,

t

I

sig, 3

_t

:1

*-

1,....1

Ex. 7. Del 1:2, t. 12-17. Koralen i sopranen är den andra av verkets Luther-koraler, troligtvis också vad gäller melodin. Sättningen är enklare i denna koral om glädje än i den första koralen med dess grubblande innehåll. Orkestern följer kören i koralpartierna, men fortsätter glädjemusiken och fanfarerna däremellan.

Altvenlana 1-2/00

Besök Alfvensällskapets

hemsida:

go.to/hugo.alfven

7


Även här har otvivelaktigt Bach stått fadder, främst i körsatsen, mindre i mellan ~ spelen i orkestern. Andra och tredje stroferna är fritt utformade. Texten byter atmosfär: "Jag under satan langen låg". Detta föranleder Alfven att nyttja diabolus in musica, inte bara tritonus, utan också förminskad ters (ess-ciss) och förminskad kvart (b-fiss) (ex 8-9).

Moderato. espresso

p

[21J

=---~ FP Jag

J

~J

Lm-der

8&

tan

''('

F

IP3J J lE qi'

pp sa

~

-

ran

lul79 fån

tan

gen

j

-

gen

låg

III'!

låg

J

I'J

..,

------' .-===::

-.fL

r-r-jl

S

J och

lp kun

J1

-

J

J

de

m~_

i

J

I

ej

J

<;»:

pa._

-??l.

~:.

t::::::E::::t;;.

J

bjii:1

j

*

If'IIJ och

klin

J de

I

tas

mlg_

J

ej

bjäl

-

bl

pa.._

Ex. 8. Del 1:2, t. 81-84 och 95-103. I koralens andra strof talas det återigen om synden och färgerna blir mörkare. Inledningens stigande toner d-f-ass-h markerar tritonusintervallen (jfr ex. 3). I de första sångfraserna förekommer en rad "orena" intervall, som enligt barockpraxis antyder smärta: g-ciss, ciss-ess, ciss-c, b-fiss, här otvivelaktigt som bilder av "syndens fångenskap".

8

Altvenlana 1-2/00

Besök Alfvensällskapets

hemsida:

go.to/hugo.alfven


..'il'

1'. .;

sam

---

Tet'sdom

0-

- rygg if

sam

-

vet's dom 0-

- rygg if

-

vet's dom

-

vet'. dom

fl

-.J /I

-.J

8&Dl

sa.m

I'

l::

0-

#

1 l-j

0-

rj'

~

- rygg

- rygg

pet.

op

-

pet.

öp

-

pet.

siod

öl'

-

pet.

A,

~

~

fr

'-=:I

blev,

och

hel -

ve - te!-!!od

-

lig bieT,

och

hel -

Te - t~od

-

Hg blev,

-

Hg blev,

, I!!.l.

\~

-

hg

och

och

hel

hel

_l

-~

I

~

f~~

- Te - te'~d

I

-

JI;;;;:-

Te - te'

\ ~

.

rr

r--;;-----,

T

(~.

J

öl'

-

.~

I

Il

!L

~.

I

-

•.,

Al

-t--. A

~

~

ff~

.,. •....

-

JJ~

~,.

~

I

.,~

1_

,

YJ

Ex. 9. Del 1:2, t. 115-118. Här talar psalmen om syndamedvetandet och känslan att "helvetet stod öppet". Musiken skärper känslan av fasa genom en expressiv och sträv harmonik och klang i orkestern. Kören ropar i unisono, gör sforzato på "diabolus in musica" (diss-a) och exploderar i ett sexstämmigt avslutande ackord, där basen upprepar nyssnämnda tritonus (nu ess-a)

Detta framträder extra tydligt, eftersom texten presenteras av två mörka stämmor unisont (alt och bas). Tredje strofens ljusare atmosfär ("Men Gud av sin barmhärtighet") markeras med fyrstämmig damkör. Till slut återkommer cantus firmus-musiken med strof 8. Kantatens andra del bygger på "Luthers hammare", som omfattar 13 fyrradiga strofer. Alfven har disponerat dem så att de första tre sjungs aven baryton, 4-6 av kör, 7-9 av solisten och 10-13 av kören. Därpå avslutas det hela med en homofon sättning (givetvis börjande och slutande i fortissimo) av den tredje Lutherkoralen "Vår Gud är oss en väldig borg". Musiken till dikten är ytterst omväxlande och följer noga textens skiftningar (ex 10-13). Andante. BAR!TONO SOLO.

Ex. 10. Del II, t. 1-8. Andra huvuddelen är en tonsättning av Karlfeldts dikt Luthers hammare. De första orden är "Så stilla faller blad på blad" och redan orkesterinledningens fallande sekunder i basen anspelar på dessa ord. I takt 3-7 hörs i hornen melodin av Johann Cruger till koralen "Hit o Jesu, samloms vi". Melodifrasen återtas några gånger, men texten förekommer inte i kantaten.

Altvemana 1-2/00

Besök Alfvensällskapets

hemsida:

go.to/hugo.alfven

9


~

[~.

~ r=

T'

I

:. :

7' L'"

blad på blad

stil - la. fal-ler

~~ ,9-'

.:,9-"

och

9'

~~

pp

rf r'f ~

~.....-

-

,:

:

;;t~~,

-

.

;

I

l

matt

vin - den an-das

.

.

Ex. 11. Del II, t. 24-29. De första sångfraserna i denna del. Här återkommer orkesterbasens fallande sekunder (se ex. 10). Det är en stillsam musik i anslutning till Karlfeldt-textens skildring av den stilla staden. pOCO p. ru mo sso

:

-6-'

lo

l Då är det s~m skälv_de kyrkans

I

1(_*

:

-o

:

2$

l

J

@

I I

l

~

I

~.

l

det ham-rar på. dess port. ,\

mur, ,\

~

,P

,\

,\

,\

EtE

A ,,'\

#

~.

I --== I

rr ~:"» .= p

.lP

,\

J~

,\

I-

--====

~~d.

~

cre8C.pocO ~ poco I

==~=~ ::?;. ?;

~

~

~ ~

Ex. 12. Del II, t. 49-53. Plötsligt skälver kyrkans mur. Det är Luthers hammare som spikar de 95 reformerande teserna. Musiken blir dramatisk, men här hörs också i orkestern de inledande tonerna till koralen "Vår Gud är oss en väldig borg".

rn

ppp '"

I

en

an _ ge- lus som

d ft 1\

rin - ger lag

och

e _ van _ ge

_

ild d I

en

an _ ge-lus

som

rin - ger la.g

och

e - van _ ge

_

en

an - ge-lus

som

rin - ger lag

och

e _ van _ ge

_

li

-

um.

l

-

um ,

pi .J. i

«

l

f3: l' -I 'ium. Ii

I

en

• I

yr

an - ge-lus

l

som

I

I

e - van-ge

- um.

Ex. 13. Del II, t. 80-83. Evangeliets ljusa förkunnelse rar sin klangbild genom ett åttastämmigt pianissimo i kören och genom klara, lugna harmonier. Här har man nått motsatsen till "helvetet" i ex. 9.

Det enda genomgående motivet är de första tonerna i koralen, som då och då markeras i orkester eller kör som en förberedelse till slutkören. Kören framträder i många skepnader och satstyper. Än är det enkel fyrstämmig sats, än fyrstämmig damkör, än sex- eller till och med åttastämmig kör, än sjunger man homofont, än med imitationer, än unisont. Orkesteravsnitten är "effektiva" ibland praktfulla, även om Alfven - på grund av tidsbristen - inte hade tid att ge sig in på några subtilare schatteringar.

10 Altveniaria 1-2/00

Besök Alfvensällskapets

hemsida:

go.to/hugo.alfven


Ingen musikkår, ingen musik

F

rån oväntat håll kommer en närläsning av Alfvens memoarer. I sin fängslande skildring av ett stycke musikalisk Frälsningsarmehistoria - Krigs trumpetens klara toner. Otto Lundahl och Frälsningsarmens stabsmusikkår (1999; FA-Press) - citerar LarsErik Lingström ett dråpligt avsnitt ur Alfvens Första satsen (1946: 165 fl). Memoarpassagen handlar om en överfart till Gotland som Alfven gjorde sommaren 1890. Han berättar med yviga gester om en resa i stormigt väder. Till medpassagerarna hörde enligt författaren en musikkår ur Frälsningsarmen. Han bekänner visserligen sin "sympati för dessa goda människors religiösa inställning", men lägger snart fram sin kritik som till att börja med handlar om Frälsningsarmens sätt att använda sig av världsliga melodier. I fortsättningen driver Alfven närmast narr med dessa musikanter, när han i en stil som inte står Rabelais efter skildrar musikkåren morgonen efter stormen. Dessa sjösjuka stackare skulle enligt Alfven ha tömt sina "vulkaniska utbrott" i instrument och instrumentfodral. Med Alfvens sinne för detaljer förmodar han "att de instrument som hade de största klockstycken: tuba, basuner och horn, blev mest hemsökta, ty deras stora rörgap kunde ju tänkas ge den omtöcknade en illusion av ett eller annat för ögonblickets behov lämpligt kärl". Det hela skulle ha resulterat att gårdagens halv

Altvenlana 1-2/00

smälta måltider rann ur instrumenten, när kåren skulle besvara en musikalisk hälsning från en liknande kår på kajen i Visby. Lars- Erik Lingström granskar som sagt Alfvens skildring. På punkt efter punkt ifrågasätter han berättelsen. Ingen musikkår från Frälsningsarmen besökte Visby i juli 1890. Den melodi som kåren enligt memoarerna skulle ha spelat har aldrig funnits på Frälsningsarmens repertoar. Och den text Alfven citerar är helt tagen ur luften. Frälsningsarmen hade heller inte vid den tiden ensembler med både blåsare och "gitarrspelande frälsningsflickor" . Mest läsvärd är Lingströms granskning av spy scenen och dess konsekvenser morgonen därpå. Alfvens "berättelse är en skröna", sammanfattar Lingström. Med de argument han lägger fram är det inte svårt att hålla med honom. I och för sig lär ingen vettig läsare svälja Alfvens självbespeglingar som sanna skildringar, men här visas hur lite substans minnesfragmenten kan ha. N är detta väl är sagt, må Lars-Erik Lingströms bok rekommenderas för alla med intresse för svensk musikhistoria utanför de väl uppkörda hjulspåren. Han berättar kunnigt och effektivt om en pionjär för en musikodling som betytt oerhört mycket i vårt musikliv. En generöst tilltagen CD med armemusik av välkänt slag medföljer boken. GUNNAR TERN HAG

Besök Alfvensällskapets

hemsida

go.to/hugo.alfven

11


Hugo Alfvenrummet på Grand Hetel invigt den 8 december 1999

E

fter åratal av överläggingar och förberedelser kunde Hugo Alfvenrummet på Grand Hotel i Stockholm invigas vid en festlig ceremoni den 8 december 1999. Det var ett initiativ som ursprungligen väcktes i Hugo Alfvensällskapet som på detta sätt materialiserades. Drivande kraft i projektet har varit Gösta Alfven. Många av dem som bidragit med ideer, konstnärligt genomförande samt fmansiering av projektet var närvarande och berättade om sina reaktioner på den ursprungliga iden och hur de löst sin uppgift. Tacksamma åhörare var Hugo Alfven Fonden, Hugo Alfvensällskapets medlemmar samt inbjudna gäster. Evenemanget uppmärksammades dagen efter i Musiknytt i radion och i Svenska Dagbladet. Många av de närvarande fick också för första gången pröva på den Alfvenmacka som på intiativ av Hugo Alfvensällskapet utarbetats av Örjan Klein och Inga-Britt Gustafsson. Recept och bild på mackan har redan publicerats i Alfveniaria 2/99 och återfmns dessutom på Alfvensällskapets hemsida. Anledningen till ett Alfvenrum på Grand Hötel beskrivs i den mässingsplakett som fmns utanför Alfvenrummet med texten: HUGO ALFVENRUMMET På denna plats med adress Blasieholmshamnen 8 bodde Lotten och Anders Alfven då deras fjärde barn, Hugo, föddes 1872. Han blev en av Sveriges mest kända tonsättare. Bland hans verk återfinns Midsommarvaka, de fem symfonierna, baletten Bergakungen, Gustav Adolf-sviten med den välkända Elegi, Festspel, flera kantater, oräkneliga romanser, körsånger och arrangemang. Han var anställd som directorr musices vid Uppsala universitet 1910-39. Som orkesterdirigent framträdde han helst med egna verk och som kördirigent ledde han Orphei Drängar 1910-47 och Siljanskören 1904-57. Han avled i Falun 1960. Rummets målningar är utförda av Bo Larsson. Motiven är hämtade från Hugo Altvens viktigaste miljöer, nämlingen Stockholm, Stockholms skärgård, Italien, Uppsala och Dalarna. Alfvenrummet iordningställdes 1999 med bidrag från Jacob Wallenbergs stiftelse och Hugo Alfven Fonden. Inredningsarkitekt var Karin Ahlgren. Hugo Alfvenrummet bokas alltid tillsammans med de angränsande rummen Mårten Winges rum och Blasierummet i det s.k.Bolinderska palatset. Tel. 08-679 35 50. JAN OLOF RUDEN

12

Altvenlana 1-2/00

Besök Alfvensällskapets

hemsida:

go.to/hugo.alfven


Verksamma vid gestaltningen av Hugo Alfvenrummet: Karin Ahlgren, inredningsarkitekt, Gösta Alfven. initiativtagare, Bo Larsson, konstnär Nedan: Ett av rumemts fyra hörn: motiv från Italien och Stockholmsvy Foto: Jan Olof Ruden

Alfvenlana 1-2/00

Besök Alfvensällskapets

hemsida

go.to/hugo.alfven

13


Ole Hjorth och Pelle Jakobsson Ole Hjorth berättar under rubriken: Spelman, fiolpedagog, kvartettspelare och Id orkestermusiker 1944 träffade jag spelmannen Hjort Anders Olsson. Han tände mig för sin musik med sitt magnifika spel, ett musikintresse som varit av avgörande betydelse för mig genom livet. Jag började ta fiollektioner aven klassisk musiker som en följd av det och 1946 böljade jag gå i lära hos Hjort Anders. Jag gjorde det fram till hans död 1952 och samlade på mig en härlig repertoar efter honom. Mitt intresse för konstmusiken växte fram parallellt. Jag tog lektioner för en wiensk violinist i Uppsala, Willy Böck. För honom fick jag spela musik av de stora klassikerna. Han skickade mig till Sven-Eric Johanson, som då bodde i Uppsala för att studera teori och harmonilära. Sven-Eric fick för sig att jag ville studera komposition så jag fick sätta melodier till dikter av Ferlin, Karlfeldt med flera. Jag tyckte det var roligt så jag protesterade inte. Genom honom kom jag i kontakt med nyare musik genom att vi spelade mycket tillsammans. Han skrev också en fiolkonsert åt mig. Spelade mycket kammarmusik under dessa år i Uppsala, bl.a. var det så som jag och Pelle Jakobsson träffades. Studerade också harmonilära och kontrapunkt för director musi

14

Alfveniaria 1-2/00

ces Sven E. Svensson. Senare fiolstudier för bl.a. Charles Barkel och Max Rostal i London. Jag spelade Mozarts violinkonsert i G K. 216 i Uppsala 1951 med Charles Barkel som dirigent och Bartoks första rapsodi 1958 med Gävleorkestern och Gunnar Staern men det blev ingen solistisk karriär av det. Det jag är ledsen för nu är att jag därför aldrig fått tillfälle att spela Sven-Eric Johansons fiolkonsert. Under 50-talet var Jag som medlem av Gås Andersnämnden (som delade ut en medalj till spelmän) med och arrangerade de folkmusikkonserter på Skansen som den stod för under 50-talet. Det var konserter med många nu legendariska spelmän bland andra Gössa Anders och Olle Falk. Jag lärde mig mycket av all den [ma musik jag fick höra av dem. Under hela 60-talet var jag anställd i K. Hovkapellet. 1966 började jag vid sidan om undervisa i Stockholms kommunala musikskola där jag blev kvar till pensioneringen 1995. Jag slutade i Hovkapellet 1970 för att tillgodose mitt växande pedagogiska intresse och avlade violinpedagogisk examen 1971

Besök Alfvensällskapets

hemsida:

vid KMH för Sven Karpe. 1972 började jag som violinlärare i klassiskt fiolspel vid KMH. 1976 gavs jag i uppdrag att där förestå en pedagogisk fortbildning av fiolspelmän och 1994 fick svensk folkmusik en egen institution och året innan jag gick i pension. Det var en fascinerande uppgift som har betytt oerhört mycket för mig. Mitt intresse för arbetet i kommunala musikskolan (som det hette då) har hela tiden växt. Jag blev i böljan av 80-talet inspirerad av Sheila Nelson i London och hennes East End-projekt. Den modellen tog jag till mig och sedan 1982 arbetar jag med fiol- och cellospel som ett klassämne i grundskolan (i samarbete med en cellist och en pianist). Alla i en klass är med. Jag upplever att jag med det arbetet kommer i kontakt med det väsentligaste: musiken och människan där det inte är frågan om begåvning eller inte utan att musik är till för oss alla. Förutom min soloskiva "Ole Hjorth spelar Hjort Anderslåtar" (Giga) har jag gjort skivor bl.a. tillsammans med vis- och låtgruppen Herr T och hans spelmän, Päkkos Gustaf och i år Sven Ahlbäck

go.to/hugo.alfven


Alfvenpristagare 2000 Ole Hjorth och Pelle Jakobsson känner varandra från Uppsala på J 940talet då de spelade stråkkvartett tillsammans med Bror Hjorth som intresserad lyssnare. Senare har låtspeljört dem samman många gånger

Ole Hjorth Foto: Jörgen Hagelqvist Nedan: Pelle Jakobsson

Altvenlana 1-2/00

Besök Alfvensällskapets

Pelle Jakobsson fick i tonåren ett vallhorn av sin farfars bror Arvid och då väcktes hans intresse för musik och för de instrument som användes i fäbodarna förr i tiden. Därför började en intensiv träning på horn, spilåpipa och näverlur och också en strävan att lära låtar passande för instrumenten. Att koppla ihop musicerandet med att berätta om fåboddriften har sedan dess legat honom varmt om hjärtat. Samtidigt började han spela klassisk fiol för en amatörmusiker i hemstaden Säter och med tiden fick han sitta med i orkestern i St Skedvi. Både fiol studierna och orkesterspelet fortsattes i Akademiska kapellet i Uppsala medan han gick på folkskoleseminariet fram till 1949. Under tiden som folkskollärare i Orsa från 1951 fram till pensioneringen 1993 har Pelle Jakobsson regelbundet medverkat i orkestrar i Orsa och Mora och i olika kyrkor. Också i tenorstämman i Orsa kyrkokör har han sjungit - även under Alfvens ledning eftersom kyrkokören ingick i Siljanskören. Jämsides med det klassiska spelandet har det varit låtspel i rikt mått. Pelle Jakobsson fick lära låtar av riksspelmannen Ingvar Norrman och spela med honom - också i radion. Pelle fick också lära sig danslåtar av honom och spela till folkdanslaget. I det nybildade Orsa spelmanslag fick "rumpmasen" vara med och hos Gössa Anders lärdes nya låtar. Med tideri har Pelle Jakobsson blivit den som lärt ut låtarna till andra. Som om inte detta skulle vara nog har han på lediga stunder dokumenterat spelmän i Orsa genom tiderna.

hemsida:

go.to/hugo.alfven

15


Tonni Arnold: Balladen om Marie. En biografi om Marie Kroyer. Köpenhamn 1999, Lindhardt og Ringhof

T

onni Amolds Bok "Balladen om Marie" som i höstas utgavs på Lindhardt og Ringhofs förlag i Danmark är välskriven och redovisar i sin research omfattande notmaterial och litteraturlista. Biografin kan läsas som en gripande roman. Men borta är den mystiska, sköna, uppburna Marie och kvar finns bara ett olyckligt, besvärligt fruntimmer. Den rikhaltiga danska litteraturen om Seren och Marie Kroyer har hittills mest uppehållit sig vid tiden fram till skilsmässan. Förhållandet, respektive äktenskapet med Alfven har kortfattat mest beskrivits som en tragisk historia. Tonni Amolds bok är den första som beskriver Maries liv från ungdomens målarambitioner till äktenskapet med den kände Skagenmålaren Seren Kroyer och det svindlande kärleks förhållandet till Hugo Alfven. Tonni Arnold framhåller i boken Seren Kreyers tragiska bakgrund alltifrån hans födelse på sinnessjukhuset i Stavanger, men också hans strålande framgångar som målare, som charmerande centralgestalt i målarkollektivet på Skagen, som livets söndagsbarn. Hip, hip hurra! Aktenskapet med Marie - deras mondäna liv och hur slutligen sjukdomen som han var medveten om när han gifte sig med henne, syfilis, urartar i svåra perioder av sinnesjukdom och hospitalsvistelser.

16

Altvenlana 1-2/00

Relativt sent i livet blir Marie hopplöst förälskad i den något yngre Alfven och det är hon som förför honom. Men äktenskapet och samlivet med Hugo uppfyllde långtifrån hennes förväntningar och drömmar. Hugo var notoriskt otrogen - men han var och förblev hennes livs passion. Därom talar Maries uttalande om H ugo som en "erotisk virtuos" och makarnas ibland pornografiska korrespondens. Gravid med sin och Hugos dotter lämnar Marie Seren och sin tioåriga dotter Vibeke och följer Hugo Alfven. Många på Skagen fördömer Marie. Tonni Arnold försöker att inte ta parti för någon i boken utan framhåller sekelskiftets värderingar men också de villkor Marie levde under de sista åren av äktenskapet med Seren. Hennes bristande självkänsla, splittrad mellan hustru-, moder- och konstnärsrollen, I Sverige bosätter sig paret i Tällberg, där Marie skapar Alfvensgården som den mycket erkända heminredare hon var. Även hennes tidigare hem på Skagen och i Köpenhamn hade blivit berömda. T onni Arnold tecknar ett mycket osympatiskt porträtt av Hugo Alfven, som bygger på Alfvens egna memoarer, dagböcker och brev. Det skulle säkerligen chockera än mer om inte de senaste årens böcker och debattinlägg i Sverige redan belyst de mörkare sidorna hos kompositören. Inte minst var Hugo själv medveten om dem, talade och skrev om dem. Sångkullorna i Siljanskören utgjorde en påtaglig frestelse. Med en fick han en son, en annan blev hans tredje hustru. Efter tjugosex år separerar Marie och Hugo och en otäck skilsmässoprocess tar åtta år. Hugo gifter om sig med Karin

Besök Alfvensällskapets

hemsida:

Adolfsson, som också hon lämnar man och barn för att bli fru Alfven. Marie har bara fyra år kvar att leva. Den sista bilden av henne på en gata i Köpenhamn är patetisk. Det som känns mest tragiskt i denna sorgliga historia är Maries båda döttrars öde. De hade ärvt modems skönhet, försökte sig båda på skådespelaryrket med en viss framgång men dukade tidigt under p.g.a. missbruk och manodepressiv läggning och vårdades tidvis på olika institutioner. Vibeke, Serens och Marie s dotter, säger att hon hela sin barndom kände sig som ett paket som ständigt omadresserades till föräldrarnas vänner och bekanta. Det är häpnadsväckande med Maries känslolöshet i det avseendet. Hennes och Serens privata liv och resande fick inte störas av ett besvärligt barn. Det gällde t.o.m. vid julhelger, då man skulle kunna tänka sig att barnet behövde känna att hon hade ett hem. Modem gör henne arvlös i sitt testamente. Margita, dotter till Hugo och Marie, måste också ha varit lidande av att Marie under vissa tider var på resande fot och fadem upptagen av sitt arbete, sina turneer och nog verkade det underligt att både Hugo och Marie verkade smickrade av att Margita vid femton års ålder var hemligt förlovad med Evert Taube och strax därefter med en italiensk greve på Capri. Man funderar litet över föräldraansvaret. Det måste ha ansetts än underligare i början på tjugotalet. Margitas äktenskap med C A Bolin beskrivs mycket närgånget, kanske för att man skall förstå de ödesdigra konsekvenserna. Margitas antydningar senare i livet om faderns erotiska intresse av

go.to/hugo.alfven


henne är ett fruktansvärt slag för modem och är förmodligen orsaken till att Marie efter att i åratal ha nekat Hugo skilsmässa till sist själv tar intitativ till den. Vid Hugo s och Marie s skilsmässa tillfaller Alfvensgården i Tällberg Margita, som dör 1962, 57 år gammal. Ödet vill att Vibeke ärver Margita och kommer att stanna i Tällberg till sin död 90 år gamma1. På Alfvensgården sitter hon vid den öppna spisen och bränner alla brev och papper - ett slags försoningsoffer. I ett dramatiskt slut på boken hämtar hon upp modems och systems aska från ett kolumbarium i Stockholm och köper en grav på Leksands kyrkogård, där Marie nu vilar vid sidan av sma båda döttrar. Detta är Tonni Amolds andra bok. Det är intressant att hon i båda sina böcker med förståelse har skildrat två berömda danska kvinnors sanslösa förälskelse i två omöjliga svenska erotomaner: Karen Blixen i sitt äktenskap med Bror Blixen och nu Marie Kroyer. Varför titeln Balladen om Marie? Ordböckerna säger: på svenska "medeltida folkvisa", på danska dessutom "spektakel, ståhej, bråk". HÅKAN LANDELIUS

I Notiser Fransk kör sjunger Alfven och andra nordiska tonsättare Paris-kören Accentus har länge tränats i skandinavisk körklang, bl.a. genom täta besök av Eric Ericson. Både i Paris och i Stockholm under festkonserten vid Eric Ericsons 80-årsdag har det givits mig tillfälle att njuta av körens prestationer under ledning av sin ordinarie dirigent Laurence Equiliber. På CDn France telecom 207182 är det Eric Ericson som framför musik av Stenhammar, Wikander, Jan Sandström, Lars Johan Werle och Alfven samt av Jergen Jersild från Danmark och Knut Nystedt från Norge. Av Alfven är det Aftonen och Uti vår hage som sjungs på svenska på ett mycket förtjänstfullt sätt. I bifogade texthäfte finns den svenska vokaltexten avtryckt och parallellt ges översättningar till franska och engelska. Det svenska alfabetet med det speciella tecknet å har genomgående vållat problem. När det gäller förståelsen av innehållet i Uti vår hage blir både fransmän och engelsmän ledda på villospår. « Hage» översätts med stall respektive lada, dit vännen alltså inbjuds till träffi Det är inte att undra på att svenskar blir betraktade som litet annorlunda i dessa länder. JOR

Sekelskifteskantaten på CD utdelades som mil/enniepresent till riksdagens ledamöter Det framförande som skedde i Kungliga teatern den 15 december 1999 av Sekelskifteskantaten (och som också kunde höras i radion senare) förevigades på en inspelning på det statliga skivmärket Caprice. Denna CD (som ej är till salu) har samma solist som Sterling-inspelningen, nämligen Lena Hoel. I övrigt sjunger operakören och hovkapellet dirigeras av Eric Solen. Alfvensällskapet gläds åt denna spridning som skett helt utan dess förskyllan men som ligger helt i linje med föreningens ändamål att främja kännedomen om Alfvens musik och gärning. JOR

Anpassning; Motstånd; Naivitet: svenskt musikliv i den bruna slagskuggan 1930-45 I denna skrift under redaktion av Henrik Karlsson är bidrag samlade från det symposium som hölls i Musikaliska Akademien i mars 1999. « Utifrån aktuella översikter, presenterade av medverkande idehistoriker, historiker, litteraturvetare och musikforskare bör en rad nya spännande forskningsprojekt kunna formuleras ». Boken kan beställas från Kungl. Musikaliska akademien. e-post adm@musakad.se, tel 08 407 18 00.

Alfveniana 1-2/00

Besök Alfvensällskapets

hemsida:

go.to/hugo.alfven

17


Originalpartituret till Den förlorade sonen påträffat

O

perans arkivarie Inger Mattsson kontaktade mig för att identifiera Alfvens handskrift i några verk på Operan. Det gällde inlagor till Bergakungen och baletten Den förlorade sonen. Det visade sig snart vara satser och avsnitt ur Den förlorade sonen varav några var hämtade ur Bergakungen så de båda enheterna

kunde sammanföras under en enda rubrik. Det har varit allmänt känt att Alfven som då var i hög ålder samarbetade med operans dirigent Herbert Sandberg för att sammanställa satser ur Alfvens kompositioner till baletten Den förlorade sonen. Klaverutdraget i Alfvens autograf har sedan länge varit känt från Operans

samlingar men nu har även partituret kommit till min kännedom. Det kan vara av intresse att se att även Alfven aktivt deltagit i balettens tillkomst, nämligen i instrumentationen av Första tavlan och Andra tavlan samt att han komponerat Drottningens av Saba festrnarsch. Övriga satser har Herbert Sandberg instrumenterat. Idetalj ser det ut på följande sätt:

214. Musik till baletten Den förlorade sonen Autograf: partitur blyerts 38 p. K Teatern Första tavlan, p. 1-20 Andra tavlan, p. 21-28. Tredje tavlan: Drottningens av Saba festmarsch, p. 29-38 Dessutom avsnitt i fotokopior ur partituret till Bergakungen Av Herbert Sandberg: partitur blyerts Förspel till baletten, (2) p. Tredje tavlan: Polketta, (6) p.; Steklåt, (4) p. ; Polka: Drottningen av Saba dansar ensam med sonen, (4) p. ; Övergång från Djävulspolska till Stormen (Bergakungen III siffra 78), (2) p. Femte tavlan: Sonens hemkomst (10) p; Finale [Två spelmän], (6) p. För praktiska ändamål fmns balettmusiken att tillgå hos Stim/Svensk Musik och partituret till Sviten ur Den förlorade sonen fmns utgivet på Edition Suecia. JAN OLOF RUDEN

18

Altvemana 1-2/00

Besök Alfvensällskapets

hemsida:

go.to/hugo.alfven


Alfvenbibliografi 1996-99 AV JAN OLOF RUDEN Nedanstående Alfvenbibliografi utgör i huvudsak en innehållsförteckning till Alfvemana 1996-99. Tidskriftsnamnet utelämnas därför i angivelserna. 3/98 , s. 16-17 skall då läsas som Alfvånlana 3/98, sid 16-17. ID betyder illustrerad, Not betyder notexempel. Den systematiska ordningen är i anslutning till Bengt Kyhlbergs Ett system for samling av svenskt musikhistorisktforskningsmateria! (Svenskt musikhistoriskt arkiv: Bulletin; 6. Stockholm 1970). Alfvenbibliografi 1990-95 återfinns i Alfveniana 2-3/96, s. 20-23. 00. Hugo Alfven Fonden 0.1 Hugo Alfvensällskapet l. Litteratur osv. om Hugo Alfven, skivutgåvor samt recensioner därav 2. Porträtt föreställande Hugo Alfven 3. Fotografier föreställande Hugo Alfven 4. Personligt: Föräldrar. Födelse. Skolgång. Sjukdom. Testamente 5. Personligt: Död/begravninng. Bouppteckning 6. Familj: Hustrur och barn 7. Hushåll: Bostad. Tjänstefolk 8. Fast egendom: Fastigheter. Grav 9. Lösegendom: Instrument. Musikalier. Böcker 10. Lösegendom: Möbler. Konstverk. Utmärkelser. Kuriosa m.m.

11. Verksamhet: Utbildning. Karaktärsegenskaper 12. Verksamhet: Resor 13. Verksamhet. : Erhållna stipendier. Hugo Alfvens stipendiefond 14. Verksamhet: Utmärkelser 15. Verksamhet: Organisatoriskt 16. Verksamhet: Anställningar 17. Verksamhet: Som tonsättare (Musikalier, Inspelningar) 18. Verksamhet: Som violinist. Som dirigent. Som konstnär. Som fotograf m.m. 19. Verksamhet: Som skriftställare 20. Verksamhet: Som brevskrivare 21. Brev till Hugo Alfven

00. Hugo Alfven Fonden Alfvenpristagare [1974-1996]. 2-3/96, s. 5

Rudan, Jan Olof Hans Eklund Alfvenpristagare 1997. - 1197, s. 15. ID

Alfvendagen den 5 juli 1996. - 2-3/96, s. 6. Ill.

Rudan, Jan Olof Hans Eklund Alfvenpristagare 1997 intervjuas. - 2-3/97, s. 18.111.

Alfvendagen den 4 juli 1997. - 2-3/97, s. 16-17. III Heimer, Jan Alfvendagen i Tibble 1998. - 3/98, s. 10-11. 111.

Rudan, Jan Olof Nils-Erik Sparf, 1998 års Alfvenpristagare intervjuas. - 3/98, s. 12. 111. Rudan, Jan Olof Maurice Karkoff Alfvenpristagare 1999. - 1/99, s. 9. 111.

Alfvendagen den 9 juli 1999. - 2/99, sI8-19. III Jacobsson, Stig Nils-Erik Sparf Alfvenpristagare 1998. - 1-2/98. ID.

Rudan, Jan Olof Maurice Karkoff, 1999 års Alfvenpristagare intervjuas. - 2/99, s. 16-1 7. III

Rudan, Jan Olof Ingemar Månsson, Alfvenpristagare 1996 intervjuas. - 2-3/96, s 4-5. III

Alfvenlana 1-2/00

Besök Alfvensällskapets

hemsida:

Wilson, Sven Stiftelse - samfund - fond - sällskap : några anteckningar om Alfvenstiftelsens historia. - 4/98, s. 7-9. Tidigare publ i Alfveniana 1190, s.4-6. 0.1 Hugo Alfvensällskapet Stadgar för Föreningen Hugo Alfvensällskapet. - 1197, s. 23 Ändrade vid Föreningsstämman 1997 Alfvenmacka komponerad av professor Inga-Britt Gustafsson och källarmästare Örjan Klein. 1199, s. 16-17. III Recept Medlemsenkäten våren 1999: Tack för allt fint arbete i styrelsen. 1199, s. 19

go.to/hugo.alfven

19


Jacobsson, Stig Dirigerande tonsättare - tonsättande dirigenter : om svenska tonsättare som dirigerat egen musik på skiva. - 3/98, s. 13-16.

Karlsson, Seth Edith Westergaard till minne. 1197,s. 17.111. Ruden, Jan Olof Alfvensällskapet i Stockholms Konserthus 4 december 1996. 1197, s. 20-21. 111

Ling, Jan Volksmusik und Kunstmusik um die Jahrhundertwende : ihre Stellung bei Hugo Alfven. - 1/99, s. 18 Referat på svenska

Alfvensällskapet på Operan [29.4 1997]. - 1197. s. 21 Hugo Alfvensällskapets höstmöte 10.11 1997. - 2-3/97, s. 23. 111 Föreningen Hugo Alfvensällskapet : Verksamhetsberättelse 1996. - 1/97, s.22 Årsredovisning 1998 för Föreningen Hugo Alfvensällskapet. - 1/99, s. 19 [Hugo Alfvensällskapets årsmöte 1998 i Gävle]. - 1-2/98, s. 23. Hugo Alfvensällskapets hemsida på Internet. - 2-3/97, s. 24 1. Litteratur osv. om Hugo Alfven, skivutgävor samt recensioner därav Hur Evgenij Svetlanov upptäckte Alfvens musik. - 1-2/98, s.19.

Ling, Jan Hugo Alfven mellan två symfonier : Om musikestetiska ideal i sekelskiftets Sverige. - 2/99, s. 3-14. Not Tidigare publ i Romantiken över gränser (Symposier på Krapperups borg; 2, 1993, s. 135-154) Mellnäs, Arne Vårvisa av Arne Mellnäs : en hyllning till Alfven. - 1199, s. 12-13. Not Nr 6 i samlingen Kosmos: Il körvisor om livet, djuren och naturen (1992-94) utg av Sveriges Körförbund

2. Porträtt föreställande Hugo Alfven Heriofson, Nicolai Gunvor Svensson Lundkvist och Alfvenmedaljongen. - 2-3/96, s.2-3. Ruden, Jan Olof Hugo Alfven sedd med rasbiologiska ögon. - 1/97, 18-19.111. Ivar Karnkes porträtt av Alfven från 1934 publ i Svenskar i nutiden med Herman Lundborgs rasbiologiska kommentarer Ruden, Jan Olof Ivar Karnkes Alfvenporträtt : ett tillägg. - 1-2/98, s. 6. Sandström, Birgitta Hugo Alfvens självporträtt [1922]. - 4/98, s. 3. Tidigare publ. i Alfveniaria 1/91, s.3-4,

6. Familj: Hustrur och barn Arnold, Tonni Balladen om Marie : en biografi om Marie Kröyer. - Köpenhamn 1999: Lindhard og Ringhof - 421 s. 111

Ruden, Jan Olof Evgenij Svetlanov intervjuas i maj 1998. - 3/98, s.18-19.

8. Fast egendom: Fastigheter. Alfvengården i Tibble by utanför Leksand. - 4/98, s. 17-19.111.

Dicander, Jörgen Alfven och Bergenson. - 2/99, s. 17.

Ruden, Jan Olof Alfvenbibliografi 1990-95. - 2-3/96, s. 20-23.

Heyman, Anna-Greta Kulturbevararen: Krök Jerks livsmöten. - Stockholm 1998, Carlssons. Recension i Alfveniaria 1-2/98, s.22.

Rudem, Jan Olof "Hugo Alfven för redan frälsta" eller "En sensation som kommer att förändra synen på Alfvens musik". - 2-3/97, s. 19. Sammanställning av recensioner av Phono Suecia PSCD 109 "Hugo Alfven conducts Alfven''

10. Lösegendom: Kuriosa m.m. Alfveris pipa. - 1/96, s. 16. Sjöskumspipa förvärvad 1995 av Björn Wållberg.

Höglund, Jan Lennart Bergakungen på Swedish Society, SeD 1106, 1999. - 2/99, s. 15 Jacobsson, Stig Hugo Alfven The complete piano music med Lars Roos på Philips. 2-3/96, s. 19. Om Philips 454 227-2

20

Altveniaria 1-2/00

Wilson, Sven Sven Wilson minns Hugo Alfven. 2-3/97, s. 11-15. Not Bergakungen Höglund, Jan Lennart Bergakungen nu i fullständig partiturutgåva. - 1/99, s. 7.

Besök Alfvensällskapets

hemsida:

11. Verksamhet: Karaktärsegenskaper Gulbrandsen, Per & Lars Ramsten "Man kan tolka det som ... " Samtal i radio den 4 februari 1998. - 1-2/98, s. 7-9. Ruden, Jan Olof Hugo Alfven - storsvensk, aningslös, tyskvänlig, medlöpare, nazistsympatisör, nazist, antisemit? En ohistorisk mediagranskning i februari 1998 av ideologiska ståndpunkter. - 1-2/98, s. 3-6.

go.to/hugo.alfven


13. Verksamhet. : Erhållna stipendier. Ruden, Jan Olof Alfvens mecenater. - 1196, s. 3-8. III. Om Oscar Ekman och Oscar Quensel

Dalarapsodi "Det är ju inte min favoritrnusik" : Karin Rehnqvist samtalar med Jan Olof'Ruden om Dalarapsodi. 1197, s. 13-14 Dalarapsodi Hedwall, Lennart 3 x Dalarapsodi. - 1197, s. 3-9. Not Om Dalarapsodi av Alfven och av Kallstenius samt En liten dalarapsodi av Oskar Lindberg

15. Verksamhet: Organisatoriskt Ruden, Jan Olof Alfven som orkesterdirigent. Repertoarval enligt Carl-Gunnar Åhlens sammanställning i PSCD 109. - 1-2/98, s. 11-16

Dalarapsodi Hedwall, Lennart Gammal fåbodpsalm än en gång. 1-2/98, s. 18-19.

Mattsson, Inger Hugo Alfven och Hovkapellet. - 2-3/97, s. 3-8. III. Även data om Alfvenbaletter framförda på Operan 17. Verksamhet: Som tonsättare (Musikalier. Inspelningar) Berg, Anne-Christine Var finns uppförandematerial till Alfvens orkesterverk? - 1/96, s. 11-14. Ruden, Jan Olof En manskörsång som inte blev av. 1199, s. 14-15. Uppdrag till Svenska Musikerförbundets 30-årsjubileum 1937 Ruden, Jan Olof Till dateringen av Alfvens orkestersånger. - 1199, s. 3-6.

Dalarapsodi Ling, Jan Volksmusik und Kunstmusik um die Jahrhundertwende - ihre Stellung bei Hugo Alfven. (i: Ethnomusikologie und historische Musikwissenschaft - Gemeinsarne Ziele, gleiche Methoden? : Erich Stockmann zum 70. Geburtstag. Tutzing, 1997, 245-255, ill., not) Dalarapsodi Ternhag, Gunnar Dalarapsodin och dess melodier. 1197, s. 10-12

Åhlen, Carl-Gunnar Nationaltonsättare med komplex. (Alfven conducts Alfven : komrnentarhäfte till PSCD 109, 1997, s.8-21) Åhlen, Carl-Gunnar A national composer with a complex. (Alfven conducts Alfven : komrnentarhäfte till PSCD 109, 1997, s. 27-40) Bergakungen Hedwatl, Lennart Att uppleva Alfven : några mycket personliga funderingar. - 4/98, s.4-6. Tidigare publ i Alfveniaria 1190, s.6-8.

Alfvenlana 1-2/00

Dalarapsodi Jacobsson, Stig Nog borde finnas fler inspelningar av Dalarapsodin. - 1197, s.16 Recensioner av Chandos 93 13 (1994), BIS CD 455 (1989), Orfeus 9401 (1994), BIS CD 725 (1996)

Elegi = Notturno Stevensson, Lennart Alfveris Elegi = Notturno för horn/violoncell och orgel/piano. 2-3/97, s. 20-21. III Om tillkomsten av dess olika versioner. Tidigare publ i Movitz nr 6, 1995 En skärgårdssägen Dicander, Jörgen Alfvens "En skärgårdssägen" i myt och verklighet. - 2/99, s. 14. Kavallerirnarsch Nyupptäckt Alfven-marsch. - 2-3/96, s. 5

Besök Alfvensällskapets

hemsida:

Mans kvinna/En bygdesaga Carl-Gunnar Ahlen Musiken till "Mans kvinnalEn bygdesaga" . - 3/98, s. 17 Symfoni nr 2 Ruden, Jan Olof Symfoni nr 2. - 4/98, s. 10-12. Tidigare publ i Alfveniana 2/93, s. 8-11. Symfoni nr 2 ; Symfoni nr 4 Ling, Jan Hugo Alfven mellan två symfonier: Om musikestetiska ideal i sekelskiftetes Sverige. (i: Romantiken över gränser : Symposier på Krapperups borg; 2 (1993), s. 135-154, ill., not.) Symfoni nr 3 Tegen, Martin Hugo Alfvens tredje symfoni. 3/98, s. 3-9. Not Uti vår hage Ramsten, Märta N ågra anteckningar kring den "svenskaste" av kör-visor. - 4/98, s. 13-16. Not. Tidigare publ. i Alfveniana 1194, s. 3-5 18. Verksamhet: Som violinist. Som dirigent. Som konstnär. Som fotograf m.m Alfvenutställning i Tällberg invigd den 28 september [1996]. - 2-3/96, s. 8-9. III. Hugo Alfven som dirigent för Hovkapellet. - 2-3/97, s. 9-10 Förteckning Ruden, Jan Olof Hugo Alfven och Konsertföreningen i Stockholm. - 2-3/96, s. 10-18. III. Om framföranden av hans verk, även med Alfven som dirigent Ruden, Jan Olof Hugo Alfven och Musikerförbundet. - 1-2/98, s. 10. Ahlen, Carl-Gunnar Hugo Alfven och medierna. (Alfven conducts Alfven :

go.to/hugo.alfven

21


kommentarhäfte till PSCD 109, 1997, s. 2-7) Åhlen, Carl-Gunnar Hugo Alfven and the media. (Alfven conducts Alfven : kommentarhäfte till PSCD 109, 1997, s. 22-26)

Åhlen, Carl-Gunnar Hugo Alfven som orkesterdirigent. (Alfven conducts Alfven : kommentarhäfte till PSCD 109, 1997, s.47-77) Förteckning 19. Verksamhet: Som skriftställ are Alfven. Hugo Ett absolutistiskt experiment. 1199, s. 8. Om alkoholens fördärvliga inverkan. - Tidigare publ i JuniSol, Gävle 1905, s. 16. 20. Verksamhet: Som brevskrivare Ternhag, Gunnar Ett Alfvenbrev. Kaos för trötta hörselnerver. - 2-3/96, s. 7-8. Om pris vid spelmanstävlingar. - Även publ i Spelmannen 1197, s.6-7

Alfven-fiol lånas ut till Musikkonservatoriet i Falun Vid auktionen efter Hugo Alfvens död ropades en fiol som han ägt in av stinsen Falk i Hedemora som hade lärt känna Alfven i musiksammanhang. Hos Falks änka hittades den av en samlare, Böljas Sven Johansson, Polis-Johan kallad, som köpte fiolen. Nu är han död och i hans testamente stadgades att fiolen via Hedemora orkesterförening skulle tillfalla Dalarnas museum. Men en gammal fiol mår bäst av att spelas så nu skall den lånas ut till Musikkonservatoriet i Falun. Fiolen är nämligen en dyrgrip, tillverkad 1767 av Stockholmsmästaren Johann Öberg d.ä. (1723-79) enligt inklistrad etikett. Den är dessutom brandstämplad med tre kronor och initialerna I Ö B på botten. Böljas Sven Johansson fick visserligen fiollektioner som pojke men blev retad av sina kamrater så han gick inte i sin pappas fotspår. Pappan, svarvaren Spel-Adolf var både folkmusikant och klassiskt skolad och var konsertmästare i Hedemora orkesterförening. Han ägde många fina fioler som sonen ärvde utan att känna värdet på dem. Så en gång gjorde Sven en riktigt dålig affär när han sålde ett av instrumenten. Detta gjorde att han slog till när han hittade Alfvens fiol och sedan vårdade den som sitt fmaste instrument. JAN OLOF RUDEN

Ternhag, Gunnar Hugo Alfven. Brev om musik. Utg. och kommenterade. Hedemora 1998, Gidlunds. Recension i Alfveniaria 12/98, s. 20-21. Ternhag, Gunnar Ingen lämplig plats för gamla fröknar och andra oskyldiga väsen. - 1199, s. 10-11. Om "oanständinga" italienska ord. Resebrev från Anacapri 1924 Ternhag, Gunnar Överlägset och ödmjukt hos brevskrivaren Hugo Alfven. (Ordets makt och tankens frihet : om språket som maktfaktor.) (Humanistdagama vid Uppsala universitet 1999, s. 314-324)

22

Alfvenlana 1-2/00

Besök Alfvensällskapets

hemsida:

go.to/hugo.alfven


OXBERCjSMARSCHEN Denna skänklåt har - med många bearbetningar - sin rot i Morabygden, Oxbergs bYI där den sjöngs i början av 1800-talet. 1905 spelades melodin för Anders Zorn och upptecknaren Nils Andersson. Ny text skänktes av folkskolläraren Lars Öhnell till Zorn på dennes 50-årsdag den 18 februari 1910 - Hugo Alfven arrangerade den samtidigt och kompositionen framfördes av Mora hembygdskör vid uppvaktningen.

Lotir åsslnt djivir, jändest tjyri bjönn a rivir, fåjt ä läsman kum, präst å knikt skatt ska a. Berttl Tom e pundjen, uiselt er e Mas e twundjen äjt i Syrmanland min no stjer, tiåkan dra. Berit! Du a knavun we, drag int wondlost där I bårt a fe. Dletl jät full musån skaver du. Swält ä frios kan katut wa, men tä tiddja am e nug fe bra. War inl rälläs. Gu'sin min wåss nu!

{Aker-Hottema intet givit, enda kon har björnen rivit, fogde och länsman kommer, präst och knekt skatt ska ha. Berit' Tom är pungen, uselt är det, Mats är tvungen ner till Södermanland med några (väv-lskedar, kälken dra. Berit! Du har strävsam varit, slit inte lönlöst när bort jag farit. (jeten äter väl mossan, barken du. Svälta och frysa kan besvärligt va', men till att tigga har vi nog för bra. Var inte rådlös, Gud signe oss nu!

Stjertinn, bög å tjåka, sländu, bikbutt, knajv ä spjåka, blotbröt ä jen sup, wåst å smör, gott umör. Sä åjtyvyr eri ar e beråv niri Sweri, fyri jol wert år, kem et stess W ålburmäss, Vxbjär, Gåfsbjär, nu farwelf Lagir så int Berit swält ijell Iälparärra, um o far ä däri I will bjot til mjäst i dug, kumå dragend em min kwånn å rug, umblan lägg i sä i kappa lär.

Vävskedar, Irygg-lsäck och kälke, slända, beckburk, kniv och spjälor, tunnbröd och en sup, ost och smör, gott humör. Så utöver heden har det burit av ner i Sverige, före jul vart år, kommit tillbaka till Valborgsmäss. Oxberg, Qopsberg, nu farväll Laga sä ej Berit svälter ihjäl! Hjälp, Vår Herre, om hon far å dör! Jag vill bjuda till allt jag kan, komma dragande hem med korn och råg. humlen (tiondet) lägger jag sen i kapellet.

t~'Ut,:I(;

Lamo1-t...

C;o/~k,$

Förläggaren till denna notutgåva (och Om sommaren sköna för orgel, 7981) vistades ett par somrar på 40-ialet i Mora och fick då flera gånger höra Mora hembygdskör framföra Alfvens version - den berörde honom starkt. Efter många försök att hitta rätt lydelse både på mål och på svenska föreligger den här - till mångas glädje, hoppas vil Jacob Boethius

proprius Copyright © 1983, Proprius förlag AB, Stockhohn Tryckt hos Grafo-Tryck AB, Simrishamn 1999 Best-nr 7999..

23


Alfvenmacka och lyssnade på dem som bidragit till rummets utformning och utsmyckning. Detta Alfvenrum är tillkommet på initiativ av Hugo Alfvensällskapet. Under året har även resultat av andra initiativ förverkligats: Gehrmans musikförlag har utgivit hela partituret till Bergakungen och Sterling har på CD utgivit Kantat vid sekelskiftet och Kantat vid Reformationsfesten 1917 samt Klockorna.

Förenings-

meddeladen VERKSAMHETSBERÄTTELSE 1999 Styrelsen bestod från föreningsstämman den 28 april 1999 av Åke Holmquist (ordförande), Göran Furuland (vice ordförande), Jan Olof Ruden (sekreterare), Jan Heimer (skattmästare), samt ledamöterna Gösta Alfven, Birgitta Sandström (nyval), Gustaf Sjökvist (nyval), Tobias Alfven (nyval). Hedersordförande är Hans Nordmark. Till ny hedersmedlem valde årsmötet Gunnar Ternhag. Till revisorer omvaldes Curt Johanson och Hans Gyllang. Valberedningen har bestått av Gunnar Petri och Hans Nordmark (sammankallande). Protokollförda styrelsemöten har under året ägt rum 28/4, 15/9,8/12 1999, 14/22000 Antalet betalande medlemmar var 3 1/12 1999 104 enskilda (därav 6 nya) och 16 institutioner, tillsammans 120 (1998: 108 enskilda och 18 institutioner). Medlemsavgiften för 2000 fastställdes till 100 kr för enskilda och 200 kr för institutioner. Frivilliga bidrag må lämnas. Sällskapet är för sin verksamhet alltjämt beroende av bidrag från Hugo Alfven Fonden.

AKTIVITETER Alfveniana 1 och 2 1999 har utgivits under redaktion av Jan Olof Ruden. Hugo Alfvensällskapets hemsida www.torget.se/users/s/SMIC har moderniserats och underhållits av Jan Olof Ruden. I samband med föreningsstämman den 28/4 gav Helen Elmquist från SVT en förhandsvisning av vårens Alfvendokumentär i TV kallad Tonmålarens kvinna. Vid detta tillfålle fick de ca 20 deltagarna smaka på Alfvenmackan som tagits fram på förslag av styrelsen av prof IngaBritt Gustafsson och källarmästare Örjan Klein. Höstmötet ägde rum på Grand Hötel, Stockholm den 8/12 i samband med invigningen av Hugo Alfvenrummet och i samarrangemang med Hugo Alfven Fonden. Ca 50 personer åt

24

Alfvenlana 1-2/00

!Inspelningar Aftonen. - Mats Nilssons vokalensemble, dir Mats Nilsson. - Proprius, 1998. - PRCD 9172 Aftonen; Folkvisa från Gotland (Uti vår hage). - Accentus, dir Eric Ericson. - France Telecom, 2000. - 207182 Vid sekelskiftet: kantat op.12 ; Kantat vid reformationsfesten i Uppsala 1917 ; Klockorna op.13. - Lena Hoel, Karl-Magnus Fredriksson, Filharmoniska kören, Gävle symfoniorkester, dir Stefan Parkman. - Sterling, 1999. - SDS 1036-2

!

Litteratur Gunnar Ternhag: Överlägset och ödmjukt hos brevskrivaren Hugo Alfven. (Ordets makt och tankens frihet : om språket som maktfaktor) (Humanistdagarna vid Uppsala universitet 1999, s. 314-324.)

!

Besök Alfvensällskapets

Noter Oxbergsmarschen (1910) 1 tx Lars Öhnell 1 arr Hugo Alfven. - Proprius 1999. - 2 s. EdNr. 7992. - f blandad kör

hemsida:

go.to/hugo.alfven


Alfvéniana 1-2/00