När vi återkom till Uppsala var därför situationen precis sådan den varit dagen innan jag började arbetet på kantaten: hälsan var densamma liksom kassan. Men hade jag litet hårdt, så hade jag sedan roat mig kungligt, varför jag tyckte att vågskålen vägde jämnt. Samma öde skulle komma att drabba mig vid alla de följande kantatbeställningarna, men då under allvarligare förhållanden: hälsan alltid bruten av överansträngning och honoraret alltid förbrukat för hälsans återställande. Aldrig någon behållning, endast meningslös förlust av tid och arbetskraft, som i stället borde ha kommit den symfoniska tondiktningen till godo. Mitt livs historia är i mångt och mycket mina kantaters historia.” (s. 111-112)
Sekel komma, sekel fly. Svärdens klang i sång och saga byts med liebrynets gny.
Vi odlat vår torfva och lyssnat så tryggt till dånet i fjärran af åskornas brak.
II. Drott under torftäckt takås med hornet höjdt emot loftet lofvade ledung, sträckande drakar, strandhugg och strid.
Vid plogarnes handtag, vid spadarnes skaft vår näfve har hårdnat i fredsälla år; så drabbe de hårdt med sin samkade kraft när stormen är här och när turen är vår!
Jan Olof Rudén
Män uti mjödrus mante hvarandra, Från Mälarens våg till Älfkarleby svingande svärd i seniga händer bro, där plogarne gå öfver Upphårda af årors årslånga glid. lands slätt, Gud signe, Gud styrke Vinterligt hvit den vidtbredda sko- allt land där vi bo bland fädernas grafvar gen klart uti månglans glindrande med fädernas rätt. stod. Blåhvita blänkte blinkande stjärnor, Smygande steg en ströfvande vargflock viddernas vägar vädrande blod.
Kantat vid Uppsala läns kungl. Hushållningssällskaps 100-årsjubileum, opus 35, för blandad kör och orkester. Textförfattare: Knut Hamilton
III. Klockorna ringa vid Fyris strand, ringa till helgdagsfrid. Kyrkorna svara kring slättens rand: signade Ersmässo-tid!
I. Maestoso II. Moderato ben marcato III. Andante IV. Allegro energico
Vårvinden skakar standar och stång bakom Sankt Eriks skrin. Dukarnes smällar och klerkers sång blandads med svalornas hvin.
Uruppförd i Uppsala i december 1915 med körsångare och militärmusiker från Uppsala. Dirigent Hugo Alfvén.
Signe Sankt Erik vår sådd, vår skörd i år och i allan tid. Give han landet, dess bön blir hörd med äring och Ersmässo-frid!
Autograf, notmaterial och stämmor finns i Uppsala Universitetsbibliotek.
IV. Det signade skrin i etthundrade år vi buro kring grönskande fält, där skördarne spirade vår efter vår i spåren af harfvar och vält.
Text: I. Breda fält på vida slätter, skördefält från forngrå tid, barndomshem för Svears ätter, land som bröts af fädrens id. Tag vår hälsning, där du breder dig bak klippomkransadt värn, där idag som förr du reder dina söner korn och järn! Skyar stiga, skyar draga. 22
Och fälten ha vidgats med hundrade steg, med hundraden hjordarne ökat sitt tal. Där ett strå stod fordom på tynande teg där vaja nu tio för liarnes val. De logar vi timrat, de lador vi byggt fått vidgas och höjas till väggar och tak. Alfvéniana 1 - 2 2015