Page 1

Västerås stifts

T i d n i n g e n f ö r d i g s o m a r b e t a r / ä r f ö r t ro e n d e v a l d i V ä s t e r å s s t i f t . N r 1 2 0 1 3

OS-legenden

– nu sköter han kyrkans fastigheter

Kyrkan och miljön

– Vad har miljöarbete med Gud att göra?

Kyrkan+Skolan=Sant – Vi behöver fler vuxna i skolan

• Upplev kyrkorummet tillsammans! • Stefan Edman: Skapelsefrågan är ingen liten grön, andlig nisch • Biologisk mångfald eller enfald – det avgör du och jag • Keith Hebden:Teologin formas i praktiken • Vår väg till Karagwe-stiftet • Konfirmander fortsatt nöjda med allt utom gudstjänst och andakt • Klimatförändringar har inga gränser • Olle Hagenberg: ”Det värsta var att så många unga dog”

1


Gläds åt en aktiv och närvarande kyrka

Så görs magasinet

Kyrkovalet 2013 kommer snabbt närmare. Det är självklart något som Västerås stifts Magasin uppmärksammar. Denna gång är Kyrkovalet, genom de strukturella förändringar som träder i kraft 2014, särskilt intressant. En förändring som lyfts fram i Magasinet är tillskapandet av församlingsråd i pastorat med flera församlingar. Här påvisas vilka stora möjligheter som församlingsråd för med sig när det gäller att få med olika intressen, åldrar och kompetenser. Det kommer att finnas utrymme för att lokalt i rekryteringen till församlingsråden vara nytänkande och innovativ. Materialet i Magasinet kan ge inspiration till det rekryterings- och nomineringsarbete som under hösten ska genomföras. Glöm inte kyrkovalet den 15 september och tala om det så att många går till valurnorna.

Västerås stifts Magasin ges ut av Västerås stift två gånger per år och skickas adresserat till anställda, förtroendevalda och frivilliga i stiftet. Adresser är hämtade från respektive församling. Stämmer inte uppgifterna, kontakta oss på 021-17 85 00 så ändrar vi.

Det som speglas i Magasinet också denna gång är det mångfacetterade arbete som sker i kyrkan. Ett antal artiklar handlar om kyrkan och skolan. I Borlänge får vi möta hur församlingen självklart är närvarande på skolorna. Genom ett långsiktigt arbete med flera medarbetare har förtroende mellan kyrka och skola byggts upp. Detta har i år resulterat i ett särskilt projekt där präst och församlingspedagoger finns även på gymnasieskolan. Här visas betydelsen av att skapa förtroende genom kompetens och uthållighet. Vi får också i bildreportaget möta högskoleprästen på Mälardalens högskola med de speciella möjligheter och utmaningar som finns där. Ett antal artiklar lyfter fram kyrkan och miljöarbetet ur olika aspekter. Vi möter flera sakkunniga inom området samt teologer och aktivister som visar på nödvändigheten av kyrkan som aktör inom miljöarbetet. Det framkommer också att ett sådant aktivt arbete inte är så enkelt att genomföra. Här finns mycket kvar att göra. Ett spännande område är utvecklingen av vänstiftsarbetet genom att vi nu har Karagwe i den Lutherska kyrkan i Tanzania som nytt vänstift. Men det riktigt intressanta är att vi också får den tidigare historien om kontakterna mellan vårt stift och Tanzania. Vi får möta berättelsen om prästen Göran Granberg i Vikmanshyttan och hans legendariska arbete som ”arbetarpräst” och kyrkobyggare i Vikmanshyttan och som präst i Tanzania. Så återknyts kontakten genom vänstiftet Karagwe. Det finns också behov av att lyfta fram andra aspekter av konkret arbete i kyrkan. Hur bra hörs det när det talas, sjungs eller spelas i våra kyrkor. En djupdykning i ljudsystem för kyrkan ger möjlighet att relatera till hur det är där just jag nöter kyrkbänken. Vår biskop skriver om diakonatet och dess plats i vår kyrka. Ett tydligt karitativt diakonat med en allt större betydelse. Jag har nämnt några av de ämnen och områden som finns i Magasinet denna gång. Vi som är verksamma i vårt stift och våra församlingar kan glädjas över allt det goda och spännande som sker i kyrkan. Men vi utmanas också när vi möter allt detta. När du får Magasinet i din hand har en lång vinter övergått till vår och sommaren väntar. Njut av sol och värme och gläds åt att få vara en del av kyrkan.

Ola Söderberg, stiftsprost

2

Redaktion: Pelle Söderbäck, Lotta Söderberg, Åke Paulsson Omslagsbild: Walter Steiner. Foto: Håkan Olsén Grafisk form: Åke Paulsson Teckensnitt: Magnesium, Gill Sans, Foundry Sterling, Syncro, Victorian m.fl. Utrustning: Datautrustning: PC, Intel QuadCore 2,7 Ghz, 8Gb RAM, 1,5TB HD, Macbook Pro i7 2,35Hz GHz, 8GB RAM, 500GB HD. Fotoutrustning: Canon 5D mkII, Canon 1D MkII , diverse objektiv: 15-300mm. Programvara: Adobe InDesign CS5, Adobe Illustrator CS5, Adobe Photoshop CS5, Microsoft Word 2010 Papper Omslag, MultiArt silk 250g Inlaga, MultiArt silk 150g Upplaga: 5700 ex ISSN: 1653-8536 Tryck: Åtta.45 Distribution: Åtta.45 Ansvarig utgivare: Ola Söderberg


Innehåll magasinet nr 15 Ledare 2 Kyrkan och skolan

5-15

Vi finns på skolan för elevens skull!

6

Vi behöver fler vuxna i skolan

8

Upplev kyrkorummet tillsammans!

9

Bildreportaget, Cathrine Tegerstrand

10

Vår väg till Karagwestiftet

16

Bruksprästen i Vikmanshyttan. Han byggde vänskap och förtroende

18

Konfirmander fortsatt nöjda med allt utom gudstjänst och andakt

21

Walter Steiner, OS-legenden som blev fastighetsskötare

22

Miljö 25-33 Biologisk mångfald eller enfald – det avgör du och jag

26

Klimatförändringar har inga gränser

27

Levande eller tysta hav?

28

Stefan Edman: Skapelsefrågan är ingen liten grön, andlig nisch

29

Henrik Grape: Identiteten som kyrka är grunden

30

Isabella Lövin: Goda föredömen påverkar andra

31

Miljöfrågan: Lennart Gladh, Anders Wejryd och Per Larsson

32

Miljöfrågan: Annika Spalde och Lisa Fröberg

33

Ljud eller oljud i kyrkan?

34

Keith Hebden: Teologin formas i praktiken

38

Rika livsberättelser i bild

40

Att vara en Aktör för välfärd!

42

Olle Hagenberg: ”Det värsta var att så många unga dog”

43

Diakonalt arbete är kristen tro i konkret handling

46

Sökes – präster!!

48

Rekrytera är att forma framtidens kyrka

49

Särställda, men utanför eller innanför?

50

Samordnad fastighetsförvaltning: ”billigare att anlita mig än en extern konsult”

52

ACT, så här fungerar det!

54

En kyrka vid stadens torg

57

Dags för Kyrkoval 15 september

58

Olika ansvarsområden på olika nivåer

59

Församlingsrådet en ny möjlighet!

60

Sagan om de fyra tornen

62

Kurser i stiftet

65

6:e sinnet 2013

68

3


4


Kyrkan och skolan ”Det finns på många sätt en gemensam grundsyn att bygga på. Och utgångspunkten för såväl skola som kyrka är gemensam; det är för barnens skull vi ska hitta ett gott samarbete”. Så skriver biskop Thomas Söderberg i ett brev till stiftets kyrkoherdar. Det handlar inte bara om skolavslutningar, utan om ett gemensamt ansvar. Magasinet har besökt Borlänge där nyckeln till en god samverkan är förankring, ömsesidig respekt och förtroende. Vi berättar om kyrkopedagogik, ett levande sätt att berätta om kyrkorummet och i ett bildreportage får du följa en högskoleprästs vardag.

Bilden Foto: Åke Paulsson Efter drottning Elisabeths insatser i samband med förra årets OS-invigning skrev Len Howard och Camelot ett brev för att tacka. I februari kom ett svar… 5


Vi finns pĂĽ skolan fĂśr elevens skull!

6


Svenska kyrkan i Borlänge har fem heltidsanställda som bara ägnar sig åt ungdomar. Sedan mitten av1990-talet har man samarbetat med skolan. Idag finns församlingspedagoger på delar av sin tid på fyra av kommunens högstadieskolor. Sedan 2011 finns också en församlingspedagog två dagar i veckan på Hagagymnasiet. Dessutom finns en präst som finns på skolorna efter behov. Grunden är tydligt formulerad i en analys över skolverksamheten: ” Vi vill vara en aktör som är med och skapar framtidens samhälle och bidrar med det vi är bra på”. Text & Foto: Pelle Söderbäck Petter Karlsson är präst i Borlänge och arbetsledare för ungdomsteamet. Han menar att en grundläggande orsak till den goda samverkan som finns mellan kyrkan och skolan beror på att man ”gått den rätta vägen” och förankrat arbetet på alla nivåer. – Jag tror det fanns ett ifrågasättande innan vi gjort vår läxa, säger han. Det var en otydlighet med varför vi fanns på skolan. Det operativa fungerade men den teoretiska överbyggnaden saknades. Sedan mitten av 1990-talet fanns en samverkan med grundskolan och med den erfarenheten som bas tog församlingen kontakt med kommunen för att undersöka intresset för samverkan även på gymnasiet. – Vi presenterade en idé, säger Petter. Den förankrades på alla nivåer. Vi har träffat rektorer, vi har träffat arbetslaget på skolan. Det finns en verksamhetsplan och ett ömsesidigt förtroende. – En poäng med att gå den formella vägen är att det inte blir personbundet, fortsätter Erik Dåverud som är församlingspedagog och finns på Hagagymnasiet. Det finns en överenskommelse som inte bygger på individer och som därför inte faller om någon slutar. Med jämna mellanrum dyker debatten upp om skolans neutralitet contra kyrkans eller andra organisationers närvaro. Men varken Erik eller Petter känner någon oro inför den debatten. – Vi har nog aldrig känt någon oro. Vi jobbar på ett icke-konfessionellt sätt i skolan och med det pappersjobb och policyarbete vi gjort har vi en stadig grund, betonar Petter. – I Borlänge har Svenska kyrkan också ett brett samarbete med sociala myndigheter, säger Erik. Vi arbetar ofta tillsammans med kommunen. Vad betyder det då att som präst eller församlingspedagog jobba med ett icke-

konfessionellt förhållningssätt. Blir man bara en ersättning för bristen på kommunala fritidsledare. – Det är klart att vi skulle kunna hamna i ett dike där man inte kan skilja oss från en fältassistent, säger Petter. Men det syns vem jag är och alla vet var vi kommer ifrån. Vad är faran i detta? Var finns otydligheten? Vi skapar inte kristna skolgrupper men vi jobbar med en bred närvaro. Vår församling har formulerat att Svenska kyrkan i Borlänge ska vara en kyrka mitt i livet – öppen mot framtiden. Om man tar konsekvensen av det så blir det så här vi ska jobba. – Vi har en fördel jämfört med annan personal här, fortsätter Erik. Vi finns på elevernas arbetsplats men också på deras fritid. Kom ner till Humlan (kyrkans fritidsgård) så ses vi där, kan vi säga, medan lärarna går hem. Det är också många gamla konfirmander vi fortsätter att träffa här på skolan. Erik Dåverud finns på Hagagymnasiet två dagar i veckan. Petter Karlsson försöker finnas där någon dag per vecka. En viktig del av vardagsjobbet är kontakten med enskilda elever. – Det kan betyda att våga stanna upp och prata med den elev som är stressad i en svår skolmiljö. Ställa frågan ”hur är det?” och våga stå kvar även om det första svaret blir ett ”bra”, säger Erik. Eller att vara någon om säger hej till den som ingen annan säger hej till. Petter ser ett ökat kontaktbehov även bland lärarna. – Det är skönt att möta en annan vuxen i korridoren som inte är ens chef. Prata av sig om sin arbetssituation, eller prata om fotboll. Men det finns också mer strukturerade arbetsuppgifter. Elevstödsarbete, temadagar och temalektioner i ämnen som livskunskap, människosyn och värdegrund. Rektorn bad också kyrkan ta ansvar för att

FAKTA Församlingens ungdomsenhet verkar på ett flertal av kommunens grundskolor. För att göra tydligt vad kyrkans personal gör och på vilket sätt de förhåller sig finns några sammanfattande punkter. • Enligt socialtjänstlagen (2001:453) samt skollagen (1998:531) så omfattas även Svenska kyrkans personal av den tystnadsplikt och anmälningsplikt som gäller den aktuella skolan. Undantag gäller för präst som agerar i ”enskild själavård” eller bikt, där den absoluta tystnadsplikten gäller. • Den person från Svenska kyrkan som arbetar på en skola skall inkomma med utdrag ur polisregistret till berörd rektor. • Svenska kyrkans personal skall bära profilkläder samt namnbricka vid närvaro i skolans lokaler. • Svenska kyrkan finns på skolan för elevens skull. Detta innebär att Svenska kyrkans personal närvarar i skolan på ett ickekonfessionellt sätt. • Svenska kyrkans personal skall vara uppdaterad på den berörda skolans olika förhållningssätt/regler och följa dessa. • Svenska kyrkans verksamhet på skolan är ett komplement till organisationens elevvård och skall användas i det sammanhanget. • Verksamheten skall löpande utvärderas och kvalitetssäkras tillsammans med berörda parter på skolan samt med ungdomsenhetens arbetsledare/kyrkoherde. leda en krisutbildning på skolan. – Då kände jag en yrkesstolthet, säger Erik. Av alla människor de kunde ha tagit in för en sådan utbildning så ber de oss! Petter Karlsson betonar att det är viktigt att se kyrkans skolarbete i en helhet. En satsning i linje med kyrkans 0 – 18 projekt. – Vi har riddarskolor, påskvandringar och julbesök. Dessutom har vi regelbunden kontakt med kommunens fältassistenter. Och från högstadiet finns personal kontinuerligt på skolorna.

7


Materialtips från stiftet Prinsesskolan ”Det här är en bok som handlar om barnets längtan efter det magiska i tillvaron, som tar barnet på allvar”. Det skriver Sonja Schwarzenberger och Teresa Axner i inledningen till Prinsesskolan som kom år 2009. Målgruppen är barn i åldern 4-6 år och innehåller fyra 45 minuters-pass. Materialet bygger på FNs barnrättskonvention. Finns i stiftets webb-shop.

Älvskolan

Älvskolan

”Älvorna ser rosaröda hallon överallt. När vi träffade dem bestämde de sig för att dela sin kunskap om naturen med oss”. Älvskolan, som kom ut i år (2013), är skriven av Anna Frost och Martina Green med illustrationer av Malin Axeling. Materialet riktar sig till barn mellan 6-9 år men går att anpassa för andra åldrar. Älvskolan har fyra byggstenar: jord, vind, eld och vatten. Finns i stiftets webb-shop.

Ronny Björn, biträdande rektor

”Vi behöver fler vuxna i skolan” Ronny Björn är biträdande rektor på Hagagymnasiet, Borlänges största gymnasieskola med drygt 700 elever. Han ser positivt på samverkan med kyrkan och menar att den bygger på ett ömsesidigt förtroende. Text & Foto: Pelle Söderbäck

Via Dolorosa Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin och skolklasser i Västerås har gjort en utställning om mobbning och utsatthet. En utställning som finns i olika format och som fungerar väl, inte minst i samverkan med skolan. Kan bokas via Stiftskansliet, Ulla Brobäck. Vill du ha tips om samverkan mellan kyrka och skola, eller vill du dela med dig av goda idéer, kontakta stiftskonsulent Pontus Jyrell, telefon 021-17 85 64 mobil 070-208 15 07.

8

– Vi har en tanke med kyrkans närvaro och det finns en tydlighet hela vägen, säger han. Ronny Björn menar att det inte finns någon konflikt med skolans läroplan och värdegrund, utan att det mest handlar förankring och förtroende. – Nej, jag ser inte den konflikt som ibland målas upp i samhällsdebatten. Tvärtom ser jag ett fruktbart samarbete. Vi behöver fler vuxna i skolan, inte färre! Det är det långsiktiga arbete kyrkan haft på Borlänges grundskolor som gjorde att Hagagymnasiet hakade på när frågan kom om man var intresserad av kyrklig närvaro

också på gymnasieskolan. Förslaget fick positiv respons både hos personal och elever. – Kyrkans arbete på grundskolorna var väl känt och det finns ett stort förtroende. Det är också viktigt att samverkan är väl förankrad hos vår personal. – Man ska också komma ihåg att många av våra elever är aktiva i Svenska kyrkan. De har varit konfirmander och många av dem går till kyrkans ungdomsgård. Kyrkans personal finns också med i skolans krisgrupp. – Genom att Erik Dåverud är här två dagar i veckan byggs ett förtroende. Det är bra den dagen en kris uppstår, säger Ronny Björn.


Kyrkopedagogik för alla åldrar

Upplev kyrkorummet tillsammans! Hur berättar man på ett pedagogiskt sätt om kyrkorummet? Komminister Thomas Pfitzinger-Drewes i Forshaga-Munkfors församling vet. Han är prästvigd i hemlandet Tyskland men tjänstgör i Karlstads stift sedan 2002. När han var kyrkoherde i dåvarande Munkfors församling introducerade han sin kyrkopedagogik efter tysk modell. Det blev en framgång.

arbetare i kyrkan, bland annat kyrkvärdar, som haft stor behållning av att vara med och ta till sig kunskaper enligt den här modellen. – Framförallt har jag arbetat med barn på det här sättet, men även vuxna. Jag håller också workshops för personal i kyrkan om kyrkopedagogik och förra året skrev jag boken ”Upplev kyrkorummet”. Jag tror att det är ett bra sätt att skapa förståelse för kyrkans symboler, handlingar och värderingar, säger Thomas Pfitzinger-Drewes.

Text & Foto: Tommy Hellström – Det handlar om att arbeta med erfarenhet, upplevelser och dialog till skillnad från det vanliga – att guida grupper i kyrkan medan deltagarna lyssnar till en monolog. Målet är att skapa ett möte mellan människan och kyrkorummet, att ge en pedagogisk upplevelse, säger Thomas Pfitzinger-Drewes. Fram till sammanslagningen av Forshaga och Munkfors församlingar vid senaste årsskiftet var han kyrkoherde i Munkfors. Där etablerade han ett bra samarbete med skolorna, och så gott som samtliga elever – från förskola till årskurs nio – har fått lära sig vad som finns i en kyrka och vilken betydelse de olika elementen har. Även lärarna har fått sin egen undervisning av församlingens kyrkoherde. Tillsammans har de besökt andra samfunds kyrkor i Stockholm – en moské, en synagoga, en katolsk kyrka. – Som lärare måste de ha goda kunskaper om vad som skiljer och förenar de olika samfundens kyrkorum, säger han. Börjar ute. När Thomas Pfitzinger-Drewes tar emot en skolklass börjar undervisningen med kyrkans utsida. – Det är första steget, att alla skapar sig en bild av kyrkan, går runt byggnaden, tittar på former och material och kanske också känner på sten- eller trädetaljer. – Nästa steg är att gå in i kyrkan och låta alla i klassen gå i sin egen takt och betrakta de olika delarna i kyrkan, kanske att hitta sin egen plats i kyrkan där de känner sig bekväma. – Den tredje delen är att locka fram deras känslor, kanske att jämföra kyrkan med deras eget hem – att göra dem mer medvetna om deras egna sinnesintryck av kyrkobyggnaden och dess interiör. – I ett fjärde steg delar jag ut olika symboler

som finns i kyrkan, och barnen får då gå runt och söka efter just den symbol de själv håller i handen. Lockar fram frågor. Thomas PfitzingerDrewes berättar att han också delar ut frågekort som eleverna uppmanas att lägga vid någonting i kyrkan som de undrar över och som de vill veta mer om. – Det är ett sätt att locka fram frågor och att skapa en dialog som förmedlar kunskaper, säger han och betonar att det egentligen inte är något hokus pokus utan ett sätt att aktivera eleverna och att ge dem goda kunskaper. Ett rum för alla. Tanken är också att framhålla att kyrkorummet är allas rum. Det är öppet även för ateister och för personer som har sin tillhörighet i andra samfund och som inte nödvändigtvis deltar i Svenska kyrkans högmässa. – Jag har inte mött några problem med att ha muslimska flyktingbarn med i de här grupperna. Vi har till exempel haft flyktingbarn från Afghanistan med, och jag kommer särskilt ihåg en flicka som först hade varit väldigt tyst, men som blev mycket intresserad av våra bilder av Jesus. Det skapade en dialog om avbildning som gjorde henne engagerad. Något motstånd mot att lära sig om Svenska kyrkan och om kyrkorummets alla detaljer har jag inte mött, framhåller Thomas Pfitzinger-Drewes. Han berättar också om med-

Läs boken Boken ”Upplev kyrkorummet” av Thomas Pfitzinger-Drewes är utgiven på Argument förlag 2012

9


Bildreportaget Foto: Magnus Aronson

Cathrine Tegerstrand är sedan år 2006 präst på Mälardalens högskola. Ett jobb som hon, fritt citerat från förre biskopen Claes-Bertil Ytterberg, beskriver som ”En kyrka i spagat; där ena foten är vid altaret och andra foten i vardagen, bland människor.” Ovan: Det är studenterna som röstart Jag blev både glad och överraskad. Sid 11, längst ner: Studenthälsan är vår närmaste samarbetspartner. Här i samtal med May-Charlotte Nilsson, friskvårdspedagog. Sid 11, längst upp: Det goda mötet! Sidan 10, längst ner: Det goda samtalet är ett möte mellan ett Jag och ett Du.

”Här finner vi hela spektrat av människans åldrar och livsbetingelser och det måste också prägla uppdraget i dess form och språk. Med stor ödmjukhet och respekt är vi sända att vara kyrka i högskolemiljön. (Ur ”Utgångspunkter för Svenska kyrkans arbete på Universitet och högskolor” av Helena Hagert)

10


11


Högst upp sidan 12 och 13: Morgonbön i Stilla Rummet. Vi ber för dagen och för alla som arbetar och studerar vid Mälardalens högskola. Det finns en kristen studentförening på högskolan i Västerås och de vill väldigt gärna bli fler. Nedanför och sidan 13, längst ner: Varje torsdag kl. 15-17 öppnar vi vårt stickcafé i rummet bredvid Stilla Rummet. Hit kan alla studenter komma för att sticka och virka eller bara fika och lära känna nya människor. Studentdiakon Gunvor Englund ser till att det finns hembakt fikabröd varje gång. Detta är en uppskattad mötesplats och i genomsnitt kommer det 20 studenter varje torsdag eftermiddag.

12


13


Sista onsdagen i månaden firar vi Mässa för alla sinnen i Västerås Domkyrka. En mässa med riten i fokus.

”Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse. Be då också för att Gud öppnar en dörr för ordet så att jag kan predika hemligheten med Kristus och göra den känd och tala som jag bör. Visa klokhet i umgänget med de utomstående och ta väl vara på tiden. Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta; ni måste veta hur ni skall svara var och en.” (Kol 4:2-6)

14


15


Vår väg till Karagwestiftet

Karagwe heter Västerås senaste vänstift. Ett nytt steg på den gemensamma vandringen mellan Västerås stift och Tanzania. Per och Birgitta Larsson ger en bakgrund till den lutherska kyrkan i Tanzania och till Karagwestiftet.

Lutherska Kyrkan i Tanzania, ELCT. Den är idag en självklar och prominent medlem av Lutherska Världsförbundet. En av LVF:s mest uppmärksammade presidenter var 1977-83 biskopen i Bukobastiftet, Josiah Kibira.

Text: Per och Birgitta Larsson Foto: Lisa Fröberg

Detta är förstås bara några huvuddrag i en oerhört dynamisk utveckling. ELCT tävlar idag med vår egen kyrka, om att vara världens, till medlemsantal största lutherska kyrka. I början av 2012 räknade man inte mindre än 6 139 879 medlemmar, en ökning med 5,4 % sedan året före! Det är alltså en snabbt växande och självmedveten kyrka. En förhållandevis stor andel av dess medlemmar, bland dem påfallande många unga, är idag trogna kyrkobesökare även om sekulariseringens vindar också nått Tanzania. ELCT:s betydelse för utvecklingen av hela landets sjukvård, skolväsende och andra sociala insatser kan knappast överskattas. Universitetet Tumaini (Hoppet) med ”colleges” i olika delar av kyrkan, t.ex. i Bukoba, ger viktig akademisk utbildning. Ett nytt sådant university college med inriktning på miljö- och jordbruksforskning planeras nu av Karagwestiftet.

Västerås vänstiftsavtal med Karagwestiftet i nordvästra Tanzania har en fantastiskt rik och förpliktande förhistoria. Redan på 1800-talet kom tyska missionärer till Tanganyika, det dåvarande tyska Östafrika. De första sades ”upptäcka” Kilimanjaro och de grundade växtkraftiga lutherska församlingar vid bergets fot. Efterhand kom kyrkorna i alla de nordiska länderna, Tyskland och USA att missionera i olika delar av landet, till ytan dubbelt så stort som Sverige, och skapa lutherska kyrkor bland många etniska grupperna. Redan 1938 hade behovet av samordning och längtan efter enhet tvingat fram en federation mellan dem, bl.a. för gemensam prästutbildning. År1963, strax före det att staten Tanzania blivit självständig, förenades alla lutheraner i den Evangelisk

16


Från Sverige hade EFS varit på plats i södra delen av landet sedan 30-talet. Det var först år 1942 mitt under brinnande världskrig som den kraftfulle missionären Bengt Sundkler från Svenska Kyrkans Mission och det i kriget neutrala landet Sverige omdirigerades från Sydafrika till Bukoba vid Viktoriasjön i nordvästra Tanzania. Svenska kyrkans påverkan på utvecklingen i hela landet, alltså inte bara inom kyrkan, blev verklighet genom detta. Det var genom missionären, pedagogen och politikern Barbro Johansson som svenska regeringen under Tage Erlander och Olof Palme kom att göra Tanzania till ett av våra största programländer för svenskt bistånd. Så har det förblivit. Tusentals svenska biståndsarbetare har sedan arbetat där i SIDA:s tjänst och fördjupat vänskapsbanden mellan länderna. Sundkler, då missionsprofessor i Uppsala, kallades 1960 till att bli det lutherska Bukobastiftets förste biskop. Han efterträddes redan 1964 av den unge Josiah Kibira, en andlig och administrativ begåvning, som inte bara blev en internationellt känd kyrkoman. Han kunde också skaffa sig goda medarbetare hemma i stiftet och från de understödjande missionerna i Sverige, Danmark och Tyskland. Under hans 20-åriga ledning fick stiftet många egna institutioner och en plats på världskartan. Egen mission och evangelisation prioriterades och det nordvästra stiftet växte åt olika håll. År 1979 enades man om att dela sig i två. Den inre västra delen, Karagwe, med gräns i norr mot Uganda och i väster mot Rwanda blev då ett nytt självständigt stift inom ELCT, avgränsat från det nordvästra Bukobastiftet i öster. Efter en del inledande svårigheter har Karagwestiftet det senaste decenniet stabiliserats, tagit många lokala initiativ på olika plan och lyckats etablera värdefulla internationella kontakter. Mycken information om stiftet kan hämtas på dess fördömliga websida www.karagwe-diocese.org Karagwestiftets biskop, TD Benson Bagonza, har kommit att framstå som en mycket stark kyrkoledare. Trots att stiftet har nära relationer och stöd från de lutherska kyrkorna i Tyskland, Danmark och USA har biskop Bagonza energiskt drivit frågan om en vänstiftsrelation också med Västerås stift i Sverige. Efter det att vår biskop Thomas besökt Karagwe två gånger har detta till många tanzaniavänners stora tillfredställelse nu blivit en verklighet.

Bakgrund Ur en artikel i sista Stiftsboken om Västerås stifts internationella kontakter: Västerås stift kom efter andra världskriget att engagera sig i Tanzania, framför allt till det nordvästra stiftet av den evangelisk lutherska kyrkan med huvudort i staden Bukoba vid Victoriasjön. I SKM:s stora satsning där har missionärer från Västerås stift spelat en viktig roll. Sven Näsmark, sedermera prost i Lindesberg, var en av de första som sändes till Tanzania på 40-talet. Han kom att arbeta som präst och lärarutbildare fram till 1960. Birgitta och Lars Johansson tillbringade hela 60-talet med teologisk utbildning för den lutherska kyrkan. Per Larsson kallades från sin tjänst i Västerås domkyrka av Biskop Kibira att vara hans personlige rådgivare under den tid han var president för Lutherska världsförbundet och Birgitta Larsson skrev en doktorsavhandling om kristendomens betydelse i kvinnors liv utifrån sin forskning i området. Prästfamiljerna Anders och Inga Åkerlund, Erik och Gudrun Zachrisson, Kjell och Ann-Sofie Markström och Stig och Lena Jansson med barn verkade också där några år. Ingenjören Tomas Stalin var en annan ung missionär med bred förankring bland Västerås ungdom. Vid en midnattsmässa under jul i domkyrkan i slutet av 80-talet insamlades inte mindre än 28.000 kr till hans stora projekt ”verktygshjälpen” till fattiga elever vid verktygsskolan på Kashasha. Den ort i Sverige som var mest känd i Tanzania var Vikmanshyttan (sh uttalat där med sje-ljud! ). Göran Granberg och församlingen i Vikmanshyttan sökte en vänförsamling i Bukobastiftet. Anledningen var främst att få stöd, inspiration och förbön från en stor, livskraftig församling med mycken andlig erfarenhet. Men relationen ledde till utbyte på många plan mellan Vikmanshyttan och Kashasha. De första ”returmissionärerna” från Tanzania arbetade i Vikmanshyttan. Pastor Wilson Kyakayumba kom senare att utses till domprost i nordvästra stiftet. Hans erfarenhet från församlingsarbete i Sverige blev en klar merit. Göran Granberg blev själv de sista åren av sitt yrkesverksamma liv en älskad missionär i Bukoba varifrån han publicerade ett antal värdefulla dikter. Vänförsamlingstanken utvecklades och band samman fler församlingar i Hedemora kontrakt med församlingarna i norra kontraktet runt Kashasha. I början av 90-talet tog Folkärna församling emot en missionär från Tanzania. Faith Lugazia, en av de första kvinnliga teologerna i sitt stift, tjänstgjorde i Folkärna som kraftfull ungdomsledare i tre år. I stiftsboken 1995/96 skriver Anna Greta Lindman en entusiastisk rappor t från en Tanzaniaresa med en delegation från syföreningarna i Södra Dalarnas kontrakt som under tio år uppehållit vänförsamlingskontakten.

17


Bruksprästen i Vikmanshyttan

Han byggde vänskap och förtroende

18


Foto: Jim Elfström

Det går inte att skriva om Västerås stifts kontakter med Tanzania utan att landa i Vikmanshyttan och Göran Granberg. Bruksprästen som redan i mitten av 1960-talet byggde både en lokal kyrka och en djup vänrelation mellan församlingar i södra Dalarna och Tanzania. En mission i ömsesidighet som fortfarande saknar motstycke i svensk missionshistoria. Text: Pelle Söderbäck Göran Granberg kom till Vikmanhyttan år 1963. Två saker lockade, Västerås stifts erfarenhet av arbete med industripräster och möjligheten att få bygga en kyrka. Att vara präst på bruket tog han sig genast an. Han besökte regelbundet järnverket i Vikmanhyttan och ägnade mycket tid åt att möta

människor på verkstadsgolvet. Ingenjörer och arbetsledning visste inte alltid hur de skulle hantera en präst som ägnade så mycket tid åt arbetarna. – Han var där minst en gång i veckan, minns dottern Anna Granberg. Gick dit ensam, vandrade runt, pratade med gubbarna. Hade folk inte pengar fick de av honom. Kontakten blev djup mellan prästen och bygdens folk. När brukskrisen kom i mitten av 1970-talet och beskedet kom att verksamheten vid bruket skulle läggas ned var det inte facket som var den viktigaste kontakten. Jobbarna meddelade direkt att ”nu får någon hämta hit Granberg!”. – Man vill att han skulle jobba som kurator, säger Anna Granberg. Men han nöjde sig med att vara där och finnas med i olika samtalsgrupper. Tanzaniakontakten kom med kyrkbygget i Vikmanshyttan som tog sin början 1965. Bygget var viktigt för Göran Granberg som menade att det är omöjligt att arbeta som präst utan lokal, ”lika svårt som för en smed att arbeta utan smedja”. I samband med kyrkbygget kontaktade Göran Granberg missionsstyrelsen och bad om hjälp att hitta, inte en vänförsamling, men en moderförsamling. En församling någonstans ute i den växande världsvida kyrkan som skulle kunna be för Vikmanshyttan. Det blev för mycket för missionen. En moderförsamling var inte möjligt, men väl en vänförsamling. Så började vänskapen växa mellan Vikmanshyttan och Kashasha i Tanzania.

– Jag tror han ringde missionen därför att han hade en oro för hur det skulle gå, säger Anna Granberg. Han behövde styrka från någonstans. Och han kände till att det fanns växande kyrkor runt om i världen. – Han var inte älskad av alla i Vikmanhyttan utan mötte också motstånd. De som drömt om vackra och stilla gudstjänster slog bakut när han drog igång både kyrkospel och aktiv ungdomsverksamhet. Kyrkan i Vikmanshyttan fick sin alldeles egna prägel. Den är byggd av kasserat utskottstegel. De flesta stenarna från Bältarbo bruk utan för Hedemora. Stenarna är kantstötta, blåanlupna, sneda och vinda. Koret är byggt av slaggsten. Bibelordet om att ”stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten” blev bokstavlig verklighet. – Det betyder att den är lite dragig, säger Hedemoras kyrkoherde Pontus Gunnarsson som själv är uppvuxen med Tanzaniakontakten. Det var nog så med Göran Granberg. Teologin och visionen gick före ekonomin. Av det ofullkomliga byggs kyrka och församling. Med kyrkan fick Göran Granberg sin smedja. Här växte, med hela familjen Granberg engagerad, en kyrkospelsrörelse, en ungdomsverksamhet och en internationell och social medvetenhet. – Han var inte så lätthanterad, säger Pontus Gunnarsson. Under Vietnamkriget lät han håret växa i protest mot kriget. Så länge USA bombade oskyldiga skulle han inte klippa sig. Det gick så långt att kyrkorådet kände sig tvungna att gå till rätta med sin besvärlige

19


präst. De fick honom att klippa sig. Men den förändring de fick till stånd handlade nog mest om utsidan av hans huvud! – I ungdomsgruppen var det en ständig internationell aktivitet, minns Anna Granberg. Vi skramlade bössor, vi levde i det och blev medvetna om världen.

Om några kyrkfönster I slutet av 1960-talet samlade församlingarna runt Hedemora in pengar och köpte fönster till kyrkorna i sina vänförsamlingar. 250 kilo kyrkfönster sändes som fraktgods till Tanzania. Vid framkomsten visade det sig att alla fönster utom tre gått sönder under resan. – Någon, och det var nog inte pappa, hade tack och lov tänkt på att försäkra fönstren, berättar Anna Granberg. Så de fick pengar från försäkringsbolaget. Göran Granberg såg möjligheter. En resa med 23 personer från kontraktet var på gång. Så man köpte helt enkelt nya kyrkfönster i Sverige. Därefter fick varje resedeltagare ta 10 kilo kyrkfönster med sig som handbagage. En något annorlunda packning. Men det gick bättre. Framme i Tanzania var alla fönstren med. Och alla utom tre var hela. Men dom tre hade ju kommit redan med den förra frakten…

Tidigt fick Vikmanshyttan medarbetare från Tanzania och Kashasha. De stannade längre eller kortare tid, fanns med i ungdoms- och församlingsverksamheten. Lite speciellt var det 1972 när Festo Bahendwa kom på besök. Festo studerade teologi i Helsingfors och hade lärt sig finska. Ny mark bröts i kontakten med finsktalande församlingsbor skulle inte bara handla om ekonomiskt och på Annandagen kunde man i Vikmansbistånd utan om ömsesidigt utbyte. hyttans kyrka höra en tanzanier predika – Det betyder att hundratals lärare och på finska. Förmodligen enda gången denna elever från Hedemora besökt Tanzania kombination funnits i en svensk kyrka. genom åren, säger Pontus Gunnarsson. Några år tidigare kom legendariske biskoOch många tanzanier har varit här. Man har pen Josiah Kibira på besök. När Kibira såg också sänt lärare hit för fortbildning. en av kyrkans dramagrupper framföra en Vänskapsbygget växte vidare. Redan 1967 bibelpantomim inbjöd han på stående gjordes den första Tanzaniaresan fot gruppen att besöka Tanzania. med deltagare från församI drama och pantomim såg lingar i hela kontraktet. Må– Pappa var han ett internationellt let var att varje svensk språk som kunde helt sanslös, minns församling skulle få en förena. Anna Granberg. Vi åker, sa vänförsamling. Och – Pappa var helt det fungerade. Så han. Satte igång att lära sig sanslös, minns Anna knöts hela kontrakGranberg. Vi åker, läsa bibeltexter på swahili. Lärde tet till Tanzania. sa han. Satte igång oss i gruppen vissa stickord så att – Alla fick en att lära sig läsa bivänförsamling, säger vi skulle veta var i texten han var. beltexter på swahili. Evert Hellman som Lärde oss i gruppen Samtidigt som vi både grävde var församlingspedavissa stickord så att potatisland och städade gog i Folkärna. Och vi skulle veta var i texde flesta av oss har kyrkan för att få ihop ten han var. Samtidigt fortfarande kvar sina som vi både grävde potapengar till resan. kontaker. Kanske inte alltid tisland och städade kyrkan på församlingsnivå. Men den för att få ihop pengar till resan. lever mellan människor. 1971 blev resan av. Åtta ungdomar och tre vuxna reste från Vikmanshyttan för 1982 avled Görans hustru Barbro. Och att spela bibelpantomimer i Tanzania. Och Tanzania skulle få ännu en roll i hans liv. för att fortsätta bygga vänskap. – När mamma dog föll hans värld samman, säger Anna. De hade jobbat så tätt tillsamMen det var inte bara Vikmanhyttan som mans, rättare sagt vi hade jobbat så tätt byggde relationer med Tanzania. På gymnatillsammans som familj. Efter några år kände sieskolan i Hedemora ville eleverna i början pappa att det inte funkade längre. Så han av 1980-talet få ett mer konkret projekt för förverkligade ännu en dröm. Han ringde ett Operation Dagsverke. Någon hade hört missionen och frågade om han kunde få talas om prästen i Vikmanshyttan och hans jobba sina sista år i Tanzania. De ringde den kontakter. Genom Göran Granbergs förlokala kyrkan som utan tvekan tackade ja. sorg, och buret av entusiastiska lärare och Han var där i fem år och kom hem som en elever, knöts en djup kontakt mellan gymnaomvänd hand. siet i Hedemora och en skola i Tanzania. En År 2000 avled Göran Granberg. Men hans kontakt som fortfarande lever och fungerar. Tanzaniabygge lever kvar. I människor och i Från både hållen var inriktningen tydlig, det strukturer. Nu också i ett vänstift.

20

– Utan Göran hade vi definitivt inte haft den internationella prägel vi har i kyrkan här, menar Evert Hellman. Det hade inte funnits. Nu lever det i internationella grupper även om mycket har förändrats. Engagemanget är mer globalt men vi är många som följer Tanzania. I Hedemora går kyrkoherden Pontus Gunnarsson och funderar på hur man ska kunna bygga vidare på gymnasieskolans kontakter. Och han ser spännande möjligheter i den nya vänstiftskontakten. – Finns samma potential i detta som i det utbyte som växte fram runt Hedemora, då är det en välsignelse! Källor Intervjuer med Evert Hellman, Anna Granberg och Pontus Gunnarsson. ”Jorden är din”, uppsats av Pontus Gunnarsson (2002) ”Mission i Vikmanshyttan” av Göran Granberg (odaterad) ”Guidning av Vikmanshyttans kyrka” (2002)

En fattig kyrka Göran Granberg bar på en kyrkovision. En vision om kyrkans plats i världen. Tydligt beskrivs den i hans dikt ”kyrkan”. Kyrkan måste bli fattig. Kyrkan måste bli fattigare. Kyrkan måste bli fattigast. Ingen får vara fattigare än kyrkan. En fattig kyrka. En de fattigastes kyrka. Ur ”Jorden är din”. Proprius förlag 1992


Konfirmander fortsatt nöjda med allt utom gudstjänst och andakt Sedan år 2006 har en konfirmandenkät årligen genomförts i stiftet. Det betyder att över 8000 konfirmander berättat om hur de upplevt sin konfirmandtid. Över 80 procent har tyckt om att vara konfirmand, haft roligt och upplever sig ha blivit tagen på allvar. Text: Pelle Söderbäck Foto: Sanna Dalen Konfirmandtiden handlar om vänskap och relationer, om livets mening och om Gud. På alla dessa områden tycker en klar majoritet att konfirmandtiden haft ett meningsfullt innehåll. Men på en punkt i enkätsvaren är de positiva svaren färre; det gäller gudstjänster och andakter. Visst känner man sig välkomna och gillar stämningen, men där slutar det positiva. Predikan är sällan intressant, det handlar i för låg utsträckning om mig och mitt liv och det känns därför inte så viktigt att delta. Samma

utfall ger frågorna om de andakter som ofta sker i anslutning till konfirmandträffarna. För att utveckla andakts- och gudstjänstarbetet bland konfirmander har andakter varit ett centralt tema vid årets konfirmandlärarfortbildning. Målet är satt, år 2015 ska de positiva siffrorna för gudstjänst och andakt vara lika höga som för det övriga arbetet. Enkätetresultaten har även presenterats för Domkapitlet, som kommer att lyfta frågan om ett relevant andakts- och gudstjänst-

Material för assistentutbildning Konfirmandsamordnarna i stiftet har på uppdrag av 2012 års konfirmandlärarfortbildning tagit fram ett material för utbildning av första årets assistenter. Målet med en gemensam assistentutbildning är att kvalitetssäkra utbildningen. Materialet kommer att byggas på med ett andra steg till hösten 2014. Med ett gemensamt grundmaterial blir det möjligt för församlingar att samordna utbildningar och man kan också utbilda i samverkan med Stiftsgården i Rättvik. Det finns fastlagda utbildningsmål och samtidigt är materialet flexibelt och kan lätt

liv bland konfirmander inför kommande arbete med församlingsinstruktioner. Vill du veta mer om konfirmandenkäten, kontakta stiftskonsulent Eva Dellemyr, tel. 021-17 85 35 eller mobil 070-325 27 44.

”Konfirmanderna ska uppleva att Gudstjänst och andakt handlar om livet här och nu. De ska utformas så att konfirmandernas liv blir synliggjorda. Och att deras språk och gestaltande uttryck blir tagna på allvar” (Ur riktlinjer för konfirmandarbete 2007)

anpassas till lokala förutsättningar. Materialet levereras i en plocksats; en pärm med ett gult avsnitt ”Information och tips” och ett blått avsnitt ”Utbildning steg 1”. Eftersom materialet bygger på ett lösbladssystem är det enkelt att uppdatera via webben. Pärmen och materialet finns att beställa via Västerås stifts webb-shop som du hittar på www.svenskakyrkan. se/vasterasstift

21


Walter Steiner

OS-legenden som blev fastighetsskötare

Foto: Walter Steiner privat

– Och i Lake Placid 1980 hoppade 90 procent av alla backhoppare på Kneisslskidor som jag designat, berättar han stolt.

Om backhopparen Walter Steiner vill minnas sin OS-medalj och andra framgångar kan han alltid promenera till Lugnet för att fånga känslan. Här blev han tvåa i för-VM 1973 och fyra i VM 1974. Men höjdpunkten i karriären var silvret vid OS i Sapporo 1972 – då flög han 103 meter. Text Ann Lystedt och Foto: Håkan Olsén Walters arbetsplats ligger bara ett stenkast från Lugnet, vid kyrkogårdsförvaltningen i Falun, och hans livsberättelse är kantad av både sportsliga och mänskliga övervinnelser. Redan som fyraårig pojke i kurorten Wildhaus i hemlandet Schweiz var han förtjust i att hoppa, inspirerad av pappan, den framgångsrike alpina och nordiska fyrkamparen. – Jag gjorde hopp av alla backar i närheten, skrattar Walter under sin kaffepaus från de handfasta församlingssysslorna. Hans praktiska talanger har under alla år fått kompensera en tidigt upptäckt svårighet i att läsa och skriva. Och det logiska tänkandet har tagit honom långt, i hans strävan att hela tiden utveckla ännu bättre backar och backhopparskidor.

22

Men framgångarna gjorde honom inte rik, och han skaffade sig i sin envisa utvecklingsiver inte bara vänner. – När jag mötte motstånd och folk sa ”nej, det här går inte”, ja då gjorde jag det själv i stället! Och att underordna sig chefer har han inte haft så lätt med, medger han. Så han njöt när han fick uppdraget som klubbtränare i Steamboat Springs i USA under några år i mitten av 80-talet. – Då fick jag bestämma, jag var som en diktator…! – Flera av mina elever i laget blev framgångsrika. Två av dem tog senare över ledningen för USA:s team i nordisk kombination – en som chef, den andre som tränare för backdelen. Ledarna förde dem till både guld- och silvermedaljer. – En annan av mina pojkar var med i det lag som tog hem silver i nordisk kombination i Vancouver-OS 2010, berättar Walter Steiner.

Han hade sin egen storhetstid som hopNär dyslexin blev uppenbar såg pappan pare under 70-talet, med framgångar inom till att Walter fick praktik i ett träsnideri, både backhoppning och skidflygning. istället för den givna banan i familjens Den klassiska frågan om hur det sportbutik. känns att flyga under hoppet Som 14-åring vann han – Det tar ju har han besvarat många i Österrike sin första bara 3-4 sekunder, gånger: hopptävling och kom – Det tar ju bara 3-4 som junior med i och visst känner du att du schweiziska landslaseglar, men man hinner inte sekunder, och visst get, med bland annat tänka, inte förrän man svänger känner du att du seglar, men man hinner inte en tredjeplacering av nere på marken. Då går tänka, inte förrän man i anrika Holmenkolpulsen upp och kommer svänger av nere på marlenbacken. ken. Då går pulsen upp och Han varvade jobbet som i fatt en kommer i fatt en! träsnidare med intensiv Dokumentärfilmaren Werner Herzog träning och fann tidigt metoder gjorde 1974 en film om Walter Steiner att förbättra materialet, något som förde och en backhoppares psyke. honom in i Kneissl-verkstäderna: – Den gjorde mig mer känd än medal– De började tillverka lättare skidor med jerna, konstaterar han. skum inuti, efter min beräkning.


23


På senare år har Walter gått över till längdskidåkning. Nyligen tog han både guld-, silver- och bronsmedaljer vid veteran-VM i Italien, något som firades stort i församlingsgården, där det dukades upp till tårtfest. Idag är Walter 62 år och även om han alltså klarar av att fortfarande hålla igång har hans kropp betalat ett högt pris: – Jag har opererat nästan alla leder, menisken är slut, jag har dåliga knän och har skadat ledbanden i fotleden… Det kanske var logiskt att han började intressera sig för både hälsa och kost, något som förde honom till ett hälsohem i Sverige i slutet av 80-talet. – Jag utbildade mig i hälsokost och olika massageterapier. Han ville gärna flytta till Sverige, men fick inte uppehållstillstånd för att jobba på hälsohem. Däremot öppnade sig en chans inför skid-VM i Falun 1992. – Jag jobbade hårt, tillverkade snö till längdspåren och hoppbacken. Det kommunala uppdraget vid Lugnet fortsatte ett par år, och han arbetade också en tid vid Strandgårdens hälsohem. Senare jobbade Walter Steiner som slöjdlärare och deltog även i ett EU-projekt för unga hantverkare. Han fick så småningom också hugga i med renoveringen av Sundborns prästgård. Walter levde i 15 år tillsammans med en svensk kvinna, men är numera singel. Sedan 13 år tillbaka arbetar han inom Falu kyrkliga samfällighet med fastigheter och kyrkogårdar. Hela tiden finns skidorna nära hjärtat, om än inte i den dubbelvikta hoppställningen. Nu är det andra grenar som gäller. – Men jag har dålig genomblödning i underbenen och numera ett minimum av lungkapacitet. Så Walter gav sig in i skate-Vasan och veteran-VM – efter att ha utvecklat en åkteknik som inte kräver så stor syreupptagning! Kanske är det istället viljan och envisheten som burit honom genom livets motgångar? – Ja, jag vill alltid göra det optimala och perfekta, men vet ju att jag oftast behöver hjälp för att nå dit. Även jobbet som fastighetsskötare kräver noggrannhet, och nu ringer det från församlingshemmets kök. Ett element har lossnat från väggen och OS-mästaren får rycka ut.

24

Film

The Great Ecstasy of Woodcarver Steiner Under en tävling i Slovenien får vi följa den unge backhopparen Walter Steiner. Han är så överlägsen att han enkelt flyger förbi backens kritiska punkt, vilket är förenat med livsfara.Tävlingsledarna vägrar dock flytta ned startansatsen... Originaltitel: Die Grosse Ekstase des Bildschnitzers Steiner Regissör: Werner Herzog Utgivningsår: 1974 Längd: 45 min Filmen går också att hitta på YouTube.


iljö M

”En inställning som vi måste komma tillrätta med är: ”Vad har praktiskt miljöarbete med Gud att göra?”. Det är som om kyrkan vore ett litet andligt hörn i samhället och det ska den inte vara. Jesus var närvarande i allt mänskligt och uttryckte Guds rike på jorden. På samma sätt har vi i uppdrag att måla Guds rike – att visa på möjligheterna att skapa ett hållbart samhälle där hela skapelsen, inklusive oss själva, värnas.” Thomas Söderberg

25


M iljö Egentligen är det inte svårt att skapa ett hållbart och miljövänligt samhälle; det krävs kunskap och engagemang som leder till handling. Till syvende och sist handlar det om våra vardagsval; när du konsumerar har du möjlighet att välja produkter och tjänster som har producerats rättvist, nära dig och som är miljömärkta. Gör du hållbara val deltar du i en positiv global rörelse vars handlingar leder till minskad fattigdom, bättre hälsa, ökad biologisk mångfald, stabilt klimat och friskare hav - som även i framtiden kan mätta världens folk. Det bästa sättet att förmedla hopp om framtiden är att erbjuda människor verktyg så att de kan gå från tanke till handling; det skapar en positiv förändring inom oss själva och i världen utanför.

Hur kan vi handla lokalt?

Biologisk mångfald eller enfald – det avgör du och jag Alla arter på jorden - inklusive människan - är beroende av varandra på olika sätt. När en art försvinner påverkas övriga arter – den biologiska väven för överlevnad riskerar att bli skörare. Utfiskning av sjöar och hav är ett exempel på både minskning av individer och arter. En art kan hindras från att föröka sig genom att naturliga tillväxtmiljöer förändras eller blockeras; vild lax hindras att gå uppströms av turbiner i forsande vatten. Om vi vill förbättra möjligheten för laxen att överleva så bygger vi en laxtrappa vid sidan av turbinen, då kan laxarna gå uppströms, leka och föröka sig. Text: Lena Bergquist Ett annat exempel är fjärilar som minskar drastiskt både när det gäller antal och arter. Ett sextiotal fjärilsarter använder nässlor som värdväxt. Tar vi bort alla nässlor - där fjärilen lever som ägg, larv och puppa försvinner dessa fjärilar lokalt. Om vi vill öka antalet fjärilar bevarar vi ytor med nässlor och tistlar som ”barnkammare”. För att allmänheten ska lära sig mer om biologisk mångfald sätter vi upp en skylt där det står: ”Här utvecklas sommarens fjärilar!” För att bidra med nektar sår vi och planterar blommor som ger fjärilarna mat under vår, sommar- och höstsäsong. Om vi vill ha fler fåglar i naturen runt omkring oss så kan vi mata dem hela året och sätta upp fågelholkar i olika storlekar så att det är enkelt för fåglarna att hitta ett bo. Erbjuder vi dem vatten att dricka, genom att ställa fram fågelbad, så kan mängden

26

kvittrande fåglar som välkomnar kyrkobesökarna öka med upp till femtio procent. Antalet bin minskar kraftigt i västvärlden. Bin och humlor har avgörande betydelse för pollinering, vilket bestämmer storleken på skördarna av både odlade och vilda växter. Jordbruksverket uppskattar att det ekonomiska värdet av pollineringen av odlade grödor i Sverige är mellan 189 och 325 miljoner kronor. Minskningen av antalet honungsbin sägs bero på varroakvalstret, nosemaparasiten, kemikalier i jordbruket, klimatförändringar och brist på mat: pollen och nektar. Om vi vill öka mängden pollinerare lokalt bevarar vi sälg och vide som är viktig vårmat.Vi sår och planterar många blommor av olika sorter – vi kanske till och med skapar en äng istället för att klippa gräsmattan.Vi kan värna om de humlor vi har och stödja biodlare som verkar i för-

samlingen, eller skaffa egna bikupor. Det finns kurser i biodling över hela stiftet. Ett enkelt sätt att ta reda på om församlingen har en god biologisk mångfald är att undersöka om miljön har många olika arter av växter, träd och buskar som blommar under hela säsongen. Du kan också undersöka hur många olika miljötyper du hittar; håll särskilt utkik efter en mer ”ostädad” miljö som kan agera barnkammare. Det blir ingen biologisk mångfald av djurarter om det inte finns en biologisk mångfald av växter.

Boktips Läs gärna ”Kyrkogården: en Noas ark” skriven av Åke Carlsson, Svante Hultengren, Johan Ahlén, Stefan Edman, Henrik Grape, Ted von Proschwitz, Johan Nitare Läs gärna den häpnadsväckande boken… Sälg - livets viktigaste frukost, skriven av entomologen Bengt Ehnström. Boken utgavs 2010 av Centrum för biologisk mångfald i samarbete med Världsnaturfonden WWF och Naturskyddsföreningen. Texten illustreras av Martin Holmers färgsprakande akvarellfyrverkeri. Läs mer om biologisk mångfald på www.slu.se/cbm


iljö M

Klimatförändringar har inga gränser Text: Lena Bergquist Foto: Reuters/stringer

Den ökade mängden växthusgaser som människan genererar gör att värmen från solen stannar kvar i atmosfären och inte reflekteras ut på samma sätt som tidigare; som i ett växthus. Det får stora och oöverskådliga konsekvenser för jordens klimat. Koldioxid är den mest kända växthusgasen, men även metan, ozon, freon och svart sot påverkar klimatet negativt. Ökad temperatur tvingar fram förändringar av både flora och fauna. De stora isarna smälter och vattennivån höjs, kuststäder kan komma att översvämmas. Skördarna beräknas minska, i södra Europa kan temperaturen komma att uppgå till 50 grader om några decennier. FN:s femte klimatrapport (IPCC) redovisas i sin helhet i Sverige i september 2013, men redan nu vet vi att världen är på väg att få en temperaturhöjning över klimatmålet som har varit max

två grader. Om vi går från tanke till handling ändrar vi vårt konsumtionsmönster och väljer tjänster istället för produkter när vi köper presenter. Till oss själva väljer vi ett hållbart klädesplagg istället för tre sämre och billigare. Vi väljer också klimatsmart energiteknik som minskar utsläppen av växthusgaser.

”Köttfri måndag” är en internationell kampanj som verkar för minskad fattigdom och klimatpåverkan samt förbättrad folkhälsa i världen. På hemsidan finns information och många tips. http://kottfrimandag.se/

Klimatsmart mat är det enklaste sättet för den enskilde att påverka växthuseffekten; om du minskar köttkonsumtionen och äter mer närodlat och säsongsbetonat så kan du minska utsläppen av växthusgaser med 25 procent. Svenskarnas resor står för cirka 30 procent av totala mängden klimatpåverkande utsläpp. Välj energisnåla transportmedel, åk kollektivt när det är möjligt och välj resebolag med en uttalad klimat- och miljöpolicy.

27


M iljö

Levande eller tysta hav?

Överfiskade sjöar och hav är en fråga som berör många miljöområden. Det handlar om arter som ska värnas för sin egen skull, klimatpåverkan, framtidens mat för miljarder människor och om överlevnad för de allra fattigaste i världen. Text: Lena Bergquist Foto: Wikipedia Om hav, sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara även i framtiden måste fiskar och vattenlevande djurs livsmiljöer skyddas samt mängden individer och arter bevaras. Fisket måste regleras så att vi inte utrotar arter eller minskar mängden individer så mycket att reproduktionen minskar. Vi bör också fördela fisket mer jämlikt så att de fattiga i världen även fortsättningsvis kan husbehovsfiska och på så sätt få mat för dagen. Förutom överfiskning så är dumpning av bifångster - all fisk som kommer med

”på köpet” – ett stort problem. Vissa fiskare slänger tillbaka ”oekonomiska” fiskearter i havet för att fylla sina kvoter med fisk som de får bra betalt för. Bottentrålning är en metod som förstör havsbotten, i känsliga områden kan metoden vara förödande för djurlivet. Är all odlad fisk hållbar och okej köpa? Tyvärr inte - vissa fiskodlingar använder tre kilo viltfångade, oljerika fiskarter som föda till ett kilo lax - om vi istället väljer miljömärkt KRAV-odlad fisk så hushållar vi

SMAKLIG MÅLTID

SMAKLIG MÅLTID

VAR FÖRSIKTIG MED

LÅT BLI

Det bästa valet av fisk. Bestånden av fisk är rikliga, förvaltas väl och fisket sker på ett mer hållbart sätt.

Abborre (Hj, Vt) Alaska pollock (NöSh) Hummer (B, Sve) Kolja (G, L) Krabba (B, Sve) Kungskrabba (norsk) Skarpsill

Tänk efter! Viss osäkerhet finns kring fisket och odlingsmetoderna.

Undvik dessa fiskar från överfiskade bestånd och/eller odlingar som skadar andra marina arter eller miljön.

Alaska pollock Blåmussla, odlad Gös Hoki Hälleflundra Kolja Kummel/vitling Lax Makrill Ostron Pangasius/hajmal Räkor Rödspätta Sardin Sej Sill Tilapia Tonfisk Torsk Tunga/flundra

28

FÖRKORTNINGAR Barents-Barents hav B-Burfångad Chl-Chile F-Fälla G-Garnfångad Hj-Hjälmaren Kmtj-Kamtjatka Ktt-Kattegatt L-Lina LL-Långlina Ml-Mälaren N Europa-Norra Europa Ns-Nordsjön NvA-Nordvästra Atlanten NvGrnld-Nordvästra Grönland

NvSh-Nordvästra Stilla havet NöA-Nordöstra Atlanten NöSh-Nordöstra Stilla havet Skrr-Skagerrak Svbd-Svalbard Sve-Sverige T-Trålad Tur-Turkiet Vn-Vänern Vt-Vättern N Ös-Norra Östersjön V Ös-Västra Östersjön Ö Kanada-Östra Kanada Ös-Östersjön

Abborre (Ös, Vn, Ml, odlad) Alaska pollock (NvSh) Gädda (Ös, insjö) Gös Havskräfta (B, selektiv T) Hummer (Ö Kanada) Hälleflundra (odlad, G, L) Kolja (Barents) Krabba Kummel (L) Lake (Insjö) Lax (odlad, N Europa) Långa (L, Island, Barents) Nordhavsräka (Barents, Island, NVGrnld) Piggvar (odlad, G, L) Regnbåge (odlad, N Europa) Röding, öring (odlad), fjällröding Rödspätta (G, Ös, Ns) Sej Sik (insjö, Ös) Siklöja (Vn, N Ös) Sill/strömming (V Ös) Skrubbskädda (G, Ös, Ns) Sötvattenkräfta Tonfisk (skipjack, gulfenad) Torsk (odlad, V Ös) Tunga (G)

Blåmussla, ostron (T) Flodkräfta Haj, rocka Havskatt Havskräfta (T) Hoki Hälleflundra (T) Kolja (T, NöA) Kummel (T) Kungsfisk/uer Kungskrabba (Kmtj) Lake (Ös) Lax (Ös, NöA, Chl) Långa (T) Marulk Nordshavsräka (NvA) Plattfisk (T) Regnbåge (odlad Chl/Tur) Röding (vild) Sik (N Ös), siklöja (Vt, Ml) Tilapia Tonfisk (blåfenad, gulfenad), svärdfisk Torsk (Ns, Skrr, Ktt) Tropisk räka/scampi/jätteräka Ål

bättre med jordens resurser; de laxarna har matats med ekologiska vegetabilier och fiskrens. Handlar du från en lokal fiskodlare kan du fråga hur fisken har levt sitt liv, den kan vara bra producerad utan att vara miljömärkt. Är den köpta vildfångade fisken märkt med den globala miljömärkningen – Marine Stewardship Council (MSC) så har du gjort ett hållbart val. MSC:s kriterier för fiske ger friskare hav och hållbara fiskbestånd och har tagits fram på uppdrag av Världsnaturfonden (WWF). WWF:s fiskeguide är den mest uppdaterade och har listor över de fiskar som inte är i farozonen för utfiskning: www.wwf.se/... fiske/...fiskguide/1243694-ww-fs-fiskguidenr-du-ska.

Naturskyddsföreningens app för iphone och android, ”Grön guide” listar bland annat vilka fiskar man ska undvika i affären. Appen har också en fruktväljare, en grönsaksväljare och en guide för sopsortering där du enkelt kan se i vilken behållare du ska kasta en viss pryl.


iljö M ” Vågar vi föreslå detta? Eller är vi rädda för att framstå som gnälliga moralister och trista puritaner? Allt beror på hur det görs. Och här skulle jag vilja se kyrkans biskopar i ledningen: frejdigt, kunnigt, med kritik av makten och den slentrianmässiga tillväxtdyrkan.” Stefan Edman

Stefan Edman, biolog och författare

Skapelsefrågan är ingen liten grön, andlig nisch År 2005 kom slutbetänkandet Bilen, Biffen och Bostaden, skriven av biologen och författaren Stefan Edman. Rapporten handlade om klimatet och om vårt förhållande till resor, livsmedel och boende; områden som svarade för hälften av den miljöbelastning vi tynger jorden med.

Vad har förändrats i samhället sedan betänkandet publicerades? Är det något du skulle tillägga om du skrev rapporten i dag? – En hel del bra saker har gjorts sedan 2005, och kanske har några av mina förslag spelat roll. Bland annat föreslog jag att minst 25 procent av kommunernas budget för mat på förskola, skola och servicehus, senast år 2010 skulle användas för att upphandla ekologisk mjölk, potatis, grönsaker och nötkött. Vi har ju som bekant kommunalt självstyre i Sverige – men riksdagen antog min målsättning som en rekommendation. Glädjande nog har många kommuner och landsting blivit riktigt duktiga på detta; somliga upphandlar nästan 50 procent “grönt”.

En marknadsrapport från LRF och Ekoweb visar att ekologiska livsmedel i den offentliga sektorn ökade med drygt 18 procent under 2012, till ett värde av 1,6 miljarder kronor, vilket är bra. Den totala försäljningen av ekologiska livsmedel ökar med 9,5 miljarder kronor eller tre procent. – Om jag utredde frågan idag skulle jag föreslå starkare styrmedel för att få upp den volymen! Jag skulle också larma om den stora globala ödesfrågan - överkonsumtionen av planetens råvaror, med bland annat klimatförändringar som följd. En forskare uttryckte det så här: 15 miljarder människor kan leva på Jorden om de konsumerar på medelindiernas nivå - men bara 2,5 miljarder på medeleuropeisk standard. För en rättvisare fördelning krävs ny grön teknik, livsstilsförändringar, etisk begrundan, solidaritet och en tuffare grön politik, här hemma och globalt.

Läs om ekologisk livsmedelsproduktion och marknad på www.ekoweb.nu

Hur ser du på kyrkans arbete med hålbarhetsfrågorna om du blickar framåt? – Det viktiga framöver är att kyrkans lekfolk och anställda inser att skapelsefrågan inte handlar om en liten grön andlig nisch eller en specifik miljöteologi - även om en sådan kan bringa klarhet. Det handlar om

Foto: Arkivbild

Foto: Ester Sorri Mobi

Text: Lena Bergquist

det centrala i det kristna evangeliet: Hur vi skall bli Kristus alltmer lika och därmed allt mänskligare, med kärlek och solidaritet till varandra och hela skapelsen. Konkret är kyrkans största utmaning framöver att stimulera till en materiellt enklare livsföring, där gemenskap, musik, konst, litteratur, naturupplevelser och andlighet sätter guldkant på tillvaron – snarare än prylar, feta plånböcker och status. Att odla andlig mognad och förnöjsamhet - att konsumera kultur istället för grejorna vi inte behöver - ger på sikt en ekonomisk tillväxt som är skonsammare mot naturens ekosystem. – Troligen ger också själens ekosystem väl så mycket rikedom. Vågar vi föreslå detta? Eller är vi rädda för att framstå som gnälliga moralister och trista puritaner? Allt beror på hur det görs. Och här skulle jag vilja se kyrkans biskopar i ledningen: frejdigt, kunnigt, med kritik av makten och den slentrianmässiga tillväxtdyrkan. Vågar de? Anders Wejryd skulle kunna ägna sitt sista år som ärkebiskop åt detta!

”Jag skulle också larma om den stora globala ödesfrågan - överkonsumtionen av planetens råvaror, med bland annat klimatförändringar som följd. En forskare uttryckte det så här: 15 miljarder människor kan leva på jorden om de konsumerar på medelindiernas nivå - men bara 2,5 miljarder på medeleuropeisk standard.” 29


M iljö ”Viktigast är att hållbarhetsfrågorna bottnar i en teologisk reflektion över varför vi arbetar med dem. Vi har olika verktyg som diplomering och ljussteg, men det viktigaste är att man lyfter frågorna på något sätt och att man gör det med sin identitet som kyrka, då kommer handlingarna mer naturligt.” Henrik Grape.

Henrik Grape, präst och Svenska kyrkans miljösamordnare

Identiteten som kyrka är grunden Foto:IKON/Svanska kyrkan

Text: Lena Bergquist

Henrik Grape, präst och Svenska kyrkans miljösamordnare

Hur ser klimat- och miljöengagemanget ut i stiften? – I dag tycker nog alla att det är en viktig

30

Foto: Photodisc

Vilka hållbarhetsfrågor arbetar du mest aktivt med just nu? – Klimatet! Den fattiga världen får allt större problem och vi i den rika världen måste inse att vi är det stora problemet men också att det är vi som sitter på lösningen. Inte minst när det gäller att ändra vårt dagliga liv på ett sådant sätt att världen blir mer hållbar. Hur aktuell upplever du att frågan om hållbar miljömässig utveckling är inom kyrkan just nu på nationell och internationell nivå? – Den växer hela tiden. Under 2000-talet har medvetenheten ökat om att hållbar miljö inte bara handlar om teknik och politik utan också om hur vi ser på livet och hur vi skapar ett gott liv för alla. Det internationella arbetet har tydligt hållbarhetsfokus där det ekologiska perspektivet finns med. Vår närvaro i klimatförhandlingarna har stärkts under de senaste fem åren. Ärkebiskopen tar ofta upp klimatfrågan och är aktiv i debattartiklar. Sveriges Kristna Råd gav för några månader sedan ut en liten gemensam skrift om klimatet som

heter ”Värna den jord Gud älskar” vilket är ett resultat av ett allt större medvetande i den ekumeniska världen om hållbarhet med miljöfokus. – I Europa finns ett växande miljöarbete inom de olika kyrkorna. Man jobbar på olika sätt, men ser vikten av att göra aktioner tillsammans; till exempel på stiftsnivå mellan olika länder. På global nivå så har Kyrkornas Världsråd tydligt förstärkt frågorna om ekologisk hållbarhet vilket inte minst blir tydligt i det kommande stora möte som blir av i höst. Många texter inför det mötet berör klimat och ekologisk hållbarhet och dess relation till rättvisa och utveckling.

fråga, sedan kan det vara olika i hur långt man kommer praktiskt och teologiskt i frågorna. Viktigast är att hållbarhetsfrågorna bottnar i en teologisk reflektion över varför vi arbetar med dem. Vi har olika verktyg som diplomering och ljussteg, men det viktigaste är att man lyfter frågorna på något sätt och att man gör det med sin identitet som kyrka, då kommer handlingarna mer naturligt. Det är svårt att till exempel tala om klimaträttvisa och samtidigt bränna fossila bränslen för uppvärmning av sina lokaler. Eller att tala om att ge möjligheter för de som verkar i syd och inte ha som inköpspolicy att församlingen köper rättvisemärkta produkter till sin verksamhet.


iljö M ”De stora fiskeflottorna överfiskar och använder trålningsredskap som gör slut på all fisk lokalt och redskapen skadar havsbotten så att det ser ut som ett månlandskap där de gått fram. De fattigaste fiskarna vid kusterna i vissa utvecklingsländer får inte längre upp mat för dagen; det visar att ett hållbart fiske både är en miljö- och rättvisefråga.” Isabella Lövin.

Isabella Lövin, EU-parlamentariker, journalist och författare till boken ”Tyst hav - Jakten på den sista matfisken”

Goda föredömen påverkar andra

Foto: Beatrice Tigerhielm

Text: Lena Bergquist

Isabella Lövin, EU parlamentariker, journalist och författare till boken Tyst hav -Jakten på den sista matfisken Haven har stor betydelse för klimatet – hur ser klimatläget ut just nu? – Haven är en jätteutmaning kopplad till klimatet. Haven absorberar växthusgasen koldioxid, vilket minskar klimatförändringarna. Den ökade mängden koldioxid i haven leder dock till ett surare hav vilket ger en negativ påverkan på bland annat djurplankton och de fiskar och vattenlevande djur som är beroende av dem. Det ser sämst ut för djur som har kalkskal, de påverkas mest av försurningen. Haven ger miljarder människor mat varje dag – hur ser återväxten ut? – Haven täcker 71 procent av jordens yta och står för en stor del av vår matförsörj-

ning. Två tredjedelar av haven är internationellt vatten och tillhör inget land. Den delen av haven ska med andra ord värnas av representanter för alla människor. Inom EU arbetar vi för att få ett hållbart fiske med hjälp av lagar och regler, men dessa lagar följs inte alltid. – Korruptionen är omfattande, dumpningen av fisk är ett stort problem. De stora fiskeflottorna överfiskar och använder trålningsredskap som gör slut på all fisk lokalt och redskapen skadar havsbotten så att det ser ut som ett månlandskap där de gått fram. De fattigaste fiskarna vid kusterna i vissa utvecklingsländer får inte längre upp mat för dagen; det visar att ett hållbart fiske både är en miljö- och rättvisefråga.

– Jag tror att människor som är goda föredömen har möjlighet att påverka andra. Kanske kan biskoparna väcka opinion för att agera mer hållbart både lokalt och globalt. När du och jag köper fisk är det viktigt att välja fisk som är hållbart fiskad. – Leta efter miljömärkningar som MSC och KRAV och gå in på Världsnaturfondens fiskeguide och läs om vilka fiskar som inte är akut hotade just nu. Det är inte bra att konsumenterna ska behöva hålla reda på vilken fisk som är lagligt fiskad; skulle alla länder och fiskeflottor ta sitt ansvar och följa de regler som finns, vore all fisk hållbart fiskad. Men det är lång väg kvar innan vi kommer dit. Läs mer på: www.wwf.se

Har du några goda exempel på hur engagemanget från allmänheten kan öka? – Klimatförändringarna och havens utfiskning är ödesfrågor som kan vara svåra att väcka allmänhetens intresse för eftersom vi inte ser vad som händer just nu. Storbritannien har nyligen haft en mycket bra kampanj som skapat opinion för ett mer hållbart fiske och ett friskare hav. De har filmat under havsytan utanför Storbritanniens kust och visat närbilder på hur havsbotten ser ut efter bottentrålning – det finns i princip finns inget liv kvar. De har jämfört de skadade områdena med havsområden som är skyddade och brukas hållbart - där finns ett överflöd av liv. Filmen visar att det går att förändra fiskemetoderna till det bättre, kampanjen har väckt stort engagemang vilket har påverkat beslutsfattarna. På vilket sätt tror du att Svenska kyrkan skulle kunna bidra och bli en viktig aktör i arbetet för havens överlevnad?

CO2 i haven löser upp plankton Stora delar av all den koldioxid som människan släpper ut i atmosfären hamnar i världshaven i form av kolsyra: en svag syra som förstör skalen hos havets djur och växter. Koraller vittrar sönder, sjöborrar förlorar sina taggar och humrar har svårt att nå vuxen ålder. Men försurningen har kanske störst effekt på dem som syns minst; plankton med kalkskal, som utgör viktiga länkar i det ekologiska kretsloppet, inte minst genom att varje dag producera miljontals ton syre med hjälp av fotosyntes. Försurningen minskar också tillväxten av plankton. www.alltomvetenskap.se/ havens-liv-star-infor-en-katastrof. aspx?article=7316

31


M iljö ”Stiftet som stor markägare har möjlighet att göra betydande insatser för biologisk mångfald och i vattenfrågan, mer än vad som görs i dag.” Lennart Gladh.

Lennart Gladh

Text: Lena Bergquist

Foto: Beatrice Tigerhielm

Lennart Gladh, biolog, arbetar på Världsnaturfonden (WWF). Han är expert på Östersjön och arbetar även med jordbrukspolitik på nationell och EU-nivå samt vattenfrågor. Han är verksam i Baltic team som arbetar för ett friskare Östersjön. Vilka är de viktigaste hållbarhets- och miljöfrågorna just nu, anser du?

– Klimatförändringarna samt den snabba utarmningen av biologisk mångfald, inte minst inom skogs- och lantbruk. Det finns många viktiga vattenfrågor, exempelvis problem med övergödning samt dammar och andra vandringshinder för fiskar och vattenlevande djur i sjöar och vattendrag. Vad kan Svenska kyrkan göra? – Stiftet som stor markägare har möjlighet att göra betydande insatser för biologisk mångfald och i vattenfrågan, mer än vad som görs i dag.

”Att förflytta kolatomerna i olja, sten- och brunkol från marken till atmosfären medför en mild koldioxidskatt i vårt land. Sådan beskattning måste spridas och skärpas.” Anders Wejryd.

Anders Wejryd

det fart på effektiviseringar och alternativ. Text: Lena Bergquist

Foto: Svenska kyrkan IKON

Anders Wejryd, ärkebiskop i Svenska kyrkan Vilken hållbarhets- och miljöfråga ligger dig varmast om hjärtat - vad känns viktigast just nu? – Det ska kosta att förbruka naturtillgångar. Som det nu är syns bara kortsiktiga kostnader i boksluten. Att förflytta kolatomerna i olja, sten- och brunkol från marken till atmosfären medför en mild koldioxidskatt i vårt land. Sådan beskattning måste spridas och skärpas. Först då blir

På vilket sätt kan kyrkan arbeta med den frågan? – Opinionsbildning inför nästa val, men framför allt genom att påminna om att mänskliga rättigheter - och rätt till det liv Gud gett - faktiskt handlar om människor över hela jorden. Anser du att hållbarhets- och miljöfrågorna ligger högt på Svenska kyrkans agenda generellt sätt? I så fall, hur märker samhället i stort av vårt hållbarhets- och miljöarbete och vårt engagemang? – Relativt högt för att vara en kyrka med brett medlemskap men visst kan mer göras, inte minst i praktisk medvetenhet.

”I Kyrkans uppdrag ingår också att förmedla hopp, den uppgiften kommer att bli allt viktigare.” Per Larsson.

Per Larsson

Text: Lena Bergquist

Foto: Åke Paulsson

Per Larssson, präst, skribent, tidigare missionär och lärare i ekoteologi

32

Hur tycker du att kyrkan ska förhålla sig till hållbarhets och miljöfrågor? – Kyrkan ska vara ett föredöme både när det gäller att lyfta fram hållbarhets- och klimatfrågorna och att arbeta praktiskt med dessa frågor. Jag tycker redan i dag att kyrkan är ett föredöme och att vi tar frågorna på allvar. Senaste klimatrapporten från FN:s klimatpanel visar att växthusgaserna inte minskar som många hoppats på. Det

gör att vi riskerar större klimatförändringar än vad två graders ökad temperatur skulle innebära. I det läget måste vi intensifiera vårt arbete med att minska koldioxidutsläppen. I kyrkans uppdrag ingår också att förmedla hopp, den uppgiften kommer att bli allt viktigare. Pers tips på web-sidor som berättar om den världsvida kyrkans arbete med hållbarhets- och klimatfrågorna: Den lutherska, Lutheransrestoringcreation. org i USA. Operation Noah och Creation Care, Storbritannien Interfaith Power and Light och Evangelical Environmental Network, USA. De har alla imponerande resursmaterial att bjuda på.


iljö M ”Jag tror att vi inom kyrkan ofta är för rädda för att skrämma bort folk, att lägga bördor på deras axlar. Kyrkan ska ju ha ett befriande budskap! Vi måste se att omställningen till ett enklare liv, när vi gör den tillsammans och stöttar varandra, kan vara befriande.” Annika Spalde.

Foto: www.ofog.org

Annika Spalde

Annika Spalde, diakon i Svenska kyrkan, författare, engagerad i hållbarhetsfrågor Vilka miljö- och hållbarhetsfrågor tycker du är viktigast att arbeta med just nu? – Det viktigaste är att frågorna får ta gestalt i människors liv, det vill säga att vi hjälper människor, och hjälper varandra,

in i hållbara vanor och praktiker. Det har pratats så mycket, och tunga ord utan medföljande praktik riskerar att förlama folk. Vilka är de konkreta steg som vi behöver ta? Ja, vi behöver till exempel minska på bilåkande och köttätande. Det är två viktiga frågor som landar i människors vardag och som vi måste ta tag i. - Jag tror att vi inom kyrkan ofta är för rädda för att skrämma bort folk, att lägga bördor på deras axlar. Kyrkan ska ju ha ett befriande budskap! Vi måste se att omställningen till ett enklare liv, när vi gör den tillsammans och stöttar varandra, kan vara befriande. Framför allt är den nödvändig, oavsett hur vi känner kring den. På vilket sätt kan vi inspirera och öka arbetet med hållbar utveckling? – Genom att tydligare gå in i det konkreta. Brita Häll på Kyrkans tidning skrev en ledare

för ett år sedan där hon uppmanade alla stiftsgårdar att storsatsa på vegetarisk mat. Det har tyvärr inte hänt så vitt jag vet. Genom att stötta dem som vill ta klimathotet på allvar, både inom och utom kyrkan och bejaka att det är en inre och yttre omställning som behövs, inte lite reformer här och där.Vi kan samarbeta mer med Omställningsrörelsen och andra sekulära miljörörelser. Miljöfrågor, liksom fred, rättvisa, gästfrihet, människors lika värde och många andra aspekter av det kristna livet behöver finnas med som en integrerad dimension av allt vi gör. – Tyvärr tror jag inte riktigt att kyrkans folk, och nu tänker jag främst på de anställda, är utbildade för detta. Jag är rädd att den teologi och andlighet som präglar utbildningar och fortbildningar fortfarande alltför ofta delar upp livet i andligt å ena sidan och världsligt å andra. Det måste bli självklart för oss att Gud är engagerad i det jordiska; engagerad för både människor, djur och natur. Men människofixeringen är väldigt stark, den kommer nog att hänga kvar ett tag till.

”En stor undersökning från Göteborgs universitet om människors oro visar att allmänheten är mest oroad över miljöförstöringen, klimatförändringarna och havens tillstånd. Är vi aktiva i dessa frågor och gör något konkret åt problemen så inger vi hopp.” Lisa Fröberg

Foto: Åke Paulsson

Lisa Fröberg

Lisa Fröberg, stiftsadjunkt med ansvar för internationella relationer och miljöfrågor När det gäller de stora hållbarhetsfrågorna som biologisk mångfald, klimatförändringar, levande hav och klimatsmart mat, vad får församlingarna för stöd så att de kan gå från tanke till handling? – Jag brukar rekommendera församlingar

att gå in på Etik och Energis hemsida eller Sensus Världens kurs; där finns bra information och arbetsmodeller att hämta. Vi erbjuder också en mjukstart med Svenska kyrkans Ljusststeg och en diplomering som är mer avancerad. - Diplomeringen har reviderats de senaste åren. Stora Tuna församling är den enda församling som arbetar med den nya diplomeringen för tillfället. Jag rekommenderar också att man samarbetar med övriga organisationer i samhället; som till exempel Naturskyddsföreningen och att man samverkar mellan församlingar eller kontraktsvis. Vad har du för tips till församlingarna när det gäller att börja arbetet mot ett mer hållbart arbetssätt? – Jag rekommenderar att arbetsgrupperna för hållbar utveckling i församling-

arna omfattar så många yrkeskategorier som möjligt. Finns det representanter från kyrkogården med har till exempel området biologisk mångfald större chans att få utrymme i hållbarhetsarbetet. Är husmor med så kan han eller hon verka för hållbara upphandlingspolicys som gör valet av klimatmärkta varor som närodlat, KRAV och MSC självklart. – Det bästa är att miljöanpassa församlingsarbetet med hjälp av Svenska kyrkans diplomering – den omfattar hållbarhet både vad gäller miljö och rättvisa lokalt och globalt. En stor undersökning från Göteborgs universitet visar att allmänheten är mest oroad över miljöförstöringen, klimatförändringarna och havens tillstånd. Är vi aktiva i dessa frågor och gör något konkret åt dem så inger vi hopp.

Läs mer om hållbar församling på www.etikochenergi.se/ www.sensus.se/varldenskurs

33


Foto: Renkus-Heinz

Sofiemyrkyrkan utanför Oslo har satsat på ett modernt system från Renkus-Heinz. Endast två långa pelare fyllda med högtalare och förstärkare kan fylla hela kyrksalen med ljud. Ovanför högtalarna syns en stor svart låda och det är en av två baslådor som förstärker de lägsta frekvenserna. Systemet fungerar för allt från tal till rockkonsert.

Ljud eller oljud i kyrkan? Att gå till kyrkan och inte höra vad textläsarna eller prästen säger har vi alla varit med om eller ljud från högtalarna som låter som en sämre Ericssontelefon från 1946. Ibland har ljudet varit så dåligt att jag helst velat gå ut, det är ju ingen mening att vara på en gudstjänst om man inte hör ett ord av vad som sägs. Text & illustrationer: Åke Paulsson Behovet har förändrats. I takt med tiden har behovet av ljudförstärkning i våra kyrkor ökat inte minst med nya musikformer. Före sekelskiftet var, med

34

något undantag, allt tal och musik akustiskt. När Beatles uppträdde på Wembley 1965 använde man fortfarande så kallade sånganläggningar. Ljudet från sångarna gick ut i två högtalare på stativ, ofta av pelarmodell och sedan använde man separata förstärkare för varje musiker. En förstärkare

till bassisten, en till gitarristen och en till keyboardisten. För Beatles framträdande var det helt otillräckligt för Wembley stadion. Antagligen så hördes de bara några rader fram i publiken, resten fick njuta av flickornas skrikande. I takt med nya musikformer som Pop, Rock, Disco, HipHop och Techno har behovet av att kunna förstärka ljudet ökat. Som tur är har tekniken följt med och idag är det relativt billigt med förstärkt ljud. Den långa efterklangen är ofta något positivt när vi kommer till körmusik, orgel och en del akustiska instrument eftersom den förstärker klangen och får den att låta


större, men till tal och förstärkt ljud är det tvärtom ett problem. Problemet med förstärkt ljud i många av våra kyrkor är just den långa efterklangen och om formen på kyrkan innebär många parallella väggar får man olika typer av korta snabba ekon som grumlar till ljudet (se skisser till höger). Det finns flera olika lösningar på problemet och det är svårt att hitta en lösning som passar överallt, man måste ofta skräddarsy högtalarsystemet för den specifika kyrkan. Enkelt uttryckt kan man säga att ju längre efterklang det är i kyrkan ju mer riktade måste högtalarna vara för att inte ljudet ska bli grumligt och otydligt. Generellt kan man också säga att träkyrkor är enklare än stenkyrkor eftersom de reflekterar ljudet sämre. Estetiken är ytterligare en försvårande omständighet. Man vill ofta vill gömma högtalare i kyrkor, de ska inte synas och påverka upplevelsen av kyrkorummet. Tyvärr ligger den ambitionen i direkt motsats till behovet av ett bra och tydligt ljud. Högtalare måste placeras så att de riktas direkt mot dem som ska höra ljudet, något annat fungerar inte. Ett indirekt ljud innebär ett diffust ljud och det kan fungera i en bostad, men inte i en kyrka med lång efterklang. Ju närmare lyssnaren kommer ljudkällan, desto tydligare blir ljudet. Jämför t.ex med hörlurar som sitter direkt mot öronen, de stänger ute all akustik från rummet, då blir det riktigt tydligt. Det finns ett otal olika högtalare som arbetar efter olika principer. Pelarhögtalaren, den klassiska ”kyrkhögtalaren” är en långsmal låda som monterats på pelare och väggar. I Västerås domkyrka sitter det en hel del sådana som låter lite som om någon sitter i en kaffeburk. De högtalare som sitter där sattes upp vid en tid då det bara var tal som skulle förstärkas i kyrkan och till det fungerar de dugligt, men inte till något annat, och det var ju heller inte meningen. Hornhögtalaren, en högtalare formad som en tratt (även om man inte alltid kan se det för tratten sitter ibland inne i lådan) är också en vanlig högtalare. Fördelen med ”tratten” är att man kan rikta ljudet dit det ska och slipper

Blablabla

Den vanliga högtalaren Tänk dig att du kastar en sten i vattnet, efter att stenen träffat vattenytan får du cirkelformade vågor som breder ut sig från dess centrum. Den vanliga lådformade högtalaren sprider ljudet ungefär på samma sätt. Det betyder att ljudet inte bara går rakt fram till lyssnaren, det kommer också att studsa på väggar, tak, golv och alla föremål som finns i rummet. Lyssnaren nås inte bara av det direkta ljudet, utan även av en mängd diffusa reflexer och korta ekon som gör det svårare att uppfatta vad som sägs eller spelas.

Blablabla

Många små högtalare Fördelen med att använda många små högtalare utspridda mot åhörarna är att man alltid sitter nära någon högtalare, nackdelen är att alla de utspridda högtalarna ”läcker” ljud till lyssnarna. Man hör inte bara den högtalare som är närmast utan även alla de andra högtalarna, fast svagare, tillsammans med ännu fler reflexer från väggar golv och tak. För en del kan det dessutom vara knepigt när ljudet från rösten kommer från ett annat ställe än där personen står (se också ljudet måste komma i tid).

Blablabla

Den riktade högtalaren Genom att använda en riktad högtalare kan man styra var ljudet tar vägen. Man slipper en hel del av de reflexer från väggar, tak och golv som grumlar ljudet. I Europa är det just nu pelarhögtalaren som gäller, i USA används både pelarhögtalare och riktade hornhögtalare. Rätt dimensionerat kan man få mycket goda resultat med båda, men i våra kyrkor är det nog lättare rent estetiskt att använda pelarhögtalare. För fem-sex år sedan var det bara högtalare från BOSE som gällde, numera gör JBL och Renkuz-Heinz modeller som nog överträffar originalet (se även ”Lågfrekventa ljud kräver långa högtalare).

35


Lågfrekventa ljud kräver långa högtalare Visste du att högfrekventa och lågfrekventa toner är olika långa? Lågfrekventa toner, som t.ex de från en orgels lägsta register kan ha en våglängd på upp till 20 meter. De högsta tonerna vi som barn kan uppfatta är ungefär 20 mm. Det betyder att om vi vill konstruera en högtalare som har ett riktat ljud ner mot t.ex. 100Hz (100 svängningar/sekund) där de djupaste mansrösterna ligger så behöver vi teoretiskt ett LineArray eller en pelarhögtalara som är 3,4 meter hög för att kunna rikta ljudet rätt.

på så sätt att ljudet sprids okontrollerat mot tak och väggar där det inte gör någon nytta. Nackdelen är att de behöver vara väldigt stora om man ska förstärka lågra frekvenser. Småhögtalaren kallar vi den sista modellen. Små traditionella högtalare som man gärna placerar i stort antal riktade åt alla möjliga håll mot församlingen. Alla ska sitta nära en högtalare för att höra bra. Line Array högtalaren är den senaste typen av högtalare. Inom professionellt ljud är ordet Line Array på allas läppar och det ska lösa alla ljudproblem. Har du varit på större konserter de sista åren så har du säkert sett ett långt band av högtalare som hänger från scentaket. Rätt använt och installerat kan ett Line Array vara en bra lösning, men det är oftast

inte så lätta att gömma i en kyrka på grund av storleken. Lustigt nog har Line Array högtalaren väldigt mycket gemensamt med den äldre typen, pelarhögtalaren. Bägge bygger på principen att sprida ljudet så lite som möjligt på höjden och så mycket som möjligt på bredden. I många år har BOSE med sina MA-12 högtalare varit lite av en favorit i kyrkliga installationer. Långa smala och lätta att fästa t.ex på en pelare. Nu utmanar flera tillverkare med liknande och i många fall utvecklade varienter av BOSE systemet. Bland de intressantaste är JBL med deras CBT serie som är byggbar med flera moduler för olika behov. Det mest inovativa företaget är nog ärorika Renkuz-Heinz som fått mycket beröm för sin ICONYX serie som är inne på sin tredje generation (se Det riktbara ljudet på nästa sida)

Ofta är våra kyrkor långa och smala. Västerås domkyrka är närmare 100 meter från koret till bakersta bänkraden. Ljudet färdas med ca 340 meter/sekund, det innebär att det tar 0,34 sekund innan ett ljud framifrån når den sista bänkraden. Om vi nu tänker oss att vi sätter upp en högtalare var 25:e meter i kyrkan och låter alla spela med samma signal så kommer den som sitter längst bak i kyrkan att höra ljudet från högtalaren som sitter längst fram 340 millisekunder efter den högtalare som sitter precis bredvid. I högtalaren 25 meter framför kommer ljudet att vara fördröjd 85 millisekunder och så vidare. För den som sitter längst bak i kyrkan blir det som att höra ljudet med fyra ekon, och det blir ju inte bra alls, ljudet kommer att vara svårt att uppfatta och upplevas som rörigt. Lösningen är att fördröja ljudet mellan de olika högtalarna så att allt ljud kommer samtidigt till den som sitter t.ex. på sista bänken. Man fördröjer helt enkelt den högtalare som sitter längst bak med 340 millisekunder, nästa framför med ett lägre värde ända fram till högtalaren längst fram som inte fördröjs alls. Då kommer ljudat från alla högtalarna att nå lyssnaren längst bak samtidigt.

36

Foto: Bose

Ljudet måste komma i rätt tid!

Bilden visar ett typexempel på hur en installation med BOSE MA-12 högtalare som är målade i samma färg som pelarna för att smälta in diskret. De är också vinklade något neråt för att sprida ljudet till kyrkobesökarna och inte till väggarna runtom.


Mikrofonen källan till ljudet ”Skit in, skit ut” brukar man säga och i sammanhang med ljudsystem betyder det att ingenting är starkare än den svagaste länken. All akustisk ljudupptagning startar med en mikrofon och mikrofoner finns det en väldig variation av som fungerar till olika ändamål. Den vanligaste mikrofonen är den handhållna dynamiska mikrofonen som man håller i princip direkt till munnen. Fördelen med den är att den tar upp väldigt lite av ”rummets ljud” vilket minskar risken för rundgång. Nackdelen är just att man måste hålla den så nära, den fungerar inget vidare t.ex på en ambo för textläsare. Där passar istället den riktade eller superriktade mikrofonen bättre och likaså för att förstärka kören. En riktad kondensatormikrofon tar mest upp ljud från ett håll. Pratar man eller sjunger i den från sidan så låter det väldigt lite. Fördelen med den riktade mikrofonen är att den blir mindre rundgångskänslig så länge den riktas från högtalarna.

Trådlösa mikrofoner, antingen i form av en mygga eller ett headset använder oftast en ganska rundtagande mikrofon, det innebär att de tar upp ljud från alla håll (undantag finns, men då är de fysiskt större) och det innebär att man har risk för rungång. För alla mikrofontyper gäller att man satsar på kvalitet. En bra handmikrofon, t.ex Shure Beta 58 kostar ca 1500:-, en riktad kondensatormikrofon från 2000:och uppåt. De trådlösa systemen är betydligt dyrare och där kan ett bra system med trådlöst headset och motagare kosta från 8000:- och uppåt. Tänk också på att trådlösa system numera måste ligga på rätt frekvens och vara godkända av PTS, (Post och Telestyrelsen). Dessutom tar PTS ut en årlig avgift av 210:-/sändare eller max 2100:- per tillstånd

Det riktbara ljudet tionen i Stockholm, Bergsåkers travbana. Notre Dame du Cap, en stor stenkyrka i Canada kunde ersätta 30 konventionella högtalare med två stycken ICONYX och fick ett betydligt bättre ljud. Även den mycket svåra Nidaros domen I Trondheim använder numera RenkuzHeinz ICONYX högtalare med ett bra resultat. Att kunna styra ljudet dit man vill har varit en dröm för många ljudtekniker. Att slippa att ljudet hamnar där det inte ska vara, på väggar, tak och golv. I kyrkor med lång efterklang är det speciellt viktigt. Företaget RenkuzHeinz har tagit fram en serie styrbara högtalare, ICONYX, som via en dator och mjukvara kan rikta ljudet upp till 20 grader uppåt och neråt. Modellen är skalbar i fyra steg från lilla IC8-R-II till stora IC32-R-II (bilden längst till höger). Den speciella konstruktionen med individuella förstärkare till varje högtalarelement (32st i den största) och digital styrning gör att ljudet kan vinklas uppåt och neråt från högtalaren trotts att den är monterad parallellt med en vägg eller en pelare. Man kan till och med skapa olika träffytor för ljudet i höjdled, till exempel ett ljud som når de som siter i bänkarna och ett ljud som når upp till orgelläktaren. ICONYX serien har blivit väldigt populär i svåra akustiska miljöer och använd i Sverige bland annat på centralsta-

ICONYX ställs in med hjälp av mjukvara, sedan kan de olika inställningarna väljas med en enkel knappsats. En inställning för tal, en för musik etc.

Vill man kan man även använda mjukvaran för att övervaka högtalarsystemet. I bilden har man ställt in systemet för att skapa två ”beams” med ljud, en för parkett och en för balkong.

Checklista för nytt ljudsystem i kyrkan • Vad ska den användas till? Är det enbart tal eller vill ni kunna köra livemusik med rockband? • Inventera: hur ser kyrkorummet ut. Form, material, pelare, takhöjd etc. • Hur ser behovet ut om 5-10 år, vilka behov tror ni kan komma

• Automatiserat eller manuellt system? • Hur många kanaler behöver systemet ha? • Behövs det möjlighet till medhörning? • Vilka ska sköta systemet, behövs utbildning? • Får ljudsystemet synas eller ska det vara ”osynligt”? • Hur mycket får det kosta?

37


Keith Hebden

Teologin formas i praktiken

Recension: Seeking Justice - The radical compassion of Jesus ”Det här är en laborationsbok för hur man experimenterar med social förändring. Det är en verktygslåda med olika strategier och sätt att omtolka verkligheten som du inbjuds till att använda.” Så presenterar Keith Hebden, tidigare församlingspräst i Gloucester stift, sin bok ”Seeking Justice - The radical compassion of Jesus.” Text: Caroline Kyhlbäck Foto: Keith Hebden privat Jag träffade Keith Hebden förra sommaren, när vi båda deltog i ett teologiskt samtal om Romarbrevet, ute på Finnåkers kursgård. Ett samtal, eller teologisk konsultation, som samlade ett tiotal deltagare från dels vårt eget stift och dels från Gloucester stift i England. Under några intensiva dagar läste vi tillsammans valda delar av Romarbrevet och reflekterade kring hur Paulus talar till oss idag och om hur vi omvandlar teologin till praktik i våra församlingar i Sverige respektive i England. Under det arbetspass som Keith ledde, gav han oss i gruppen värdefulla verktyg för att se de politiska dimensionerna av Paulus text. Det blev snabbt tydligt att Keith var en teolog vars drivkraft är att omsätta evangeliet i praktisk handling. För Keith handlar kristendomen inte om något individuellt frälsningsprojekt, utan snarare om en kal-

38

lelse till att förverkliga Jesus vision om ett fredsrike här och nu, i vår egen tid och i vårt eget samhälle. Nu har Keith skrivit en bok om fredsteologi och kristen aktivism, en inspirerande bok som är väl värd att läsas. Keith är en befrielse- och ickevåldsteolog, d.v.s. en teolog som betonar Jesus som den som befriar oss från allt slags förtryck. Ickevåldet kallas ofta för konflikthanteringens tredje väg. Det är en väg som varken svarar våld med våld eller som undergivet accepterar våldsutövning, utan som istället konfronterar orättvisor med metoder som är fria från våld. Keith läser sin Bibel med ickevåldsögon och betonar att när Jesus i Bergspredikan säger ”Värj er inte mot det

onda” betyder det inte att vi ska acceptera ondskan utan motstånd, utan istället att vi ska avväpna ondskan. Vi ska göra ”compassionate resistance”, medkännande motstånd, ett motstånd som tydligt markerar mot orättvisor samtidigt som vi visar på alternativa lösningar på konflikten. På så sätt kan vi lyckas att bryta våldets makt och bana väg för något nytt. Samma ickevåldsliga budskap är tydligt i Paulus texter, menar Keith. Dock har makthavare genom tiderna ofta sanktionerat sitt förtryck genom att bl.a. hänvisa till Paulus ord från Romarbrevets 13:e kapitel om att det inte finns någon överhet som inte är av Gud. Men Keith påminner oss om att Romarbrevets 13:e kapitel inte kan förstås utan den bakgrund som ges i det 12:e kapitlet där Paulus med all tydlighet uppmanar oss att inte låta oss besegras av det onda utan besegra det onda med det goda. Keith Hebden drivs av övertygelsen att varje troende som vill följa i Jesu fotspår är kallad till att förverkliga Pax Christi, Kristi Fred. Detta är ett holistiskt fredsbegrepp som inbegriper rättvisa, frihet och fredliga relationer både mellan människor och mellan människan och naturen och en frånvaro av våld. En stor del av Keiths bok ägnas åt att få syn på de våldsstrukturer som finns i det moderna samhället,


eftersom det är först när man får syn på dessa som man kan hitta vägar till att förändra dem. Rädsla, inhumanitet och syndabockstänkande är några exempel på strukturer som föder våld, menar Keith. Jag inspireras av hans vision av att ett verkligt fredssamhälle är möjligt redan här och nu, samtidigt som tycker jag att han ibland hamnar i ett dike där han likt en Don Quijote kämpar mot det onda Systemet som behöver raseras. Keith har sina rötter i den anarkistiska rörelsen och hans bok är genomsyrad av en misstänksamhet mot det moderna samhällets institutioner, inte minst polisväsendet. Samtidigt fastnar inte Keith i någon klagovisa över sakernas onda tillstånd, utan visar istället på vägar till förändring som är öppna för oss alla och han vill påminna om det oändligt rika arv som en kristen förvaltar. Därför uppmuntrar han oss att våga leka med språket och traditionerna när vi vill göra ickevåldsligt motstånd mot orättvisor. Så om det lokala biblioteket hotas av nedläggning kan det kanske vara passande att göra om en klassisk gospel och istället sjunga ”Where were you when they crucified our library?” Ett sant kristet liv är alltid ett liv i gemenskap, understryker Keith och därför måste vi våga utmana individualismen som ideal.

Vi människor är skapade för gemenskap och det är när vi skapar goda och til�litsfulla gemenskaper som tillåter människor att växa som Guds rike verkligen börjar spira. Och de gemenskaper och strukturer som vi skapar är inte bara materiella utan även andliga verkligheter. Utifrån en förståelse av att evangelieberättelserna vittnar om en verklighetsuppfattning där det andliga och materiella var sammanvävt på ett närmare sätt än i vår egen tid, vill Hebden inspirera oss att använda Bibelns språk om andliga dimensioner för att sätta ord på de strukturer som finns i våra kyrkor och i vårt samhälle. En ängel kan på så sätt uppfattas som ett väsen som gestaltar de strukturer som finns i våra mänskliga organisationer. En lekfull övning som Keith uppmanar oss alla att göra är därför att rita vår egen kyrkas ängel. Hur ser din kyrkas ängel ut? Är det en vacker, men fåfäng ängel som är mest upptagen av sin egen skönhet och glans? Är det en ängel med ett stort huvud men med förkrympt kropp, en ängel som tänker mycket men som inte har så mycket kraft i sina händer? Eller är det en ängel som har balans mellan huvud och kropp och som vänder sitt ansikte ut mot världen? Ja, hur ser min egen kyrkas ängel ut? Och hur ser mitt eget livs ängel ut? Lyckas jag att omsätta min tro i min vardag? Det är några av de frågor som jag har ställt mig själv när jag har läst Ketih Hebdens bok. Seeking Justice är ibland en spretig text och jag skriver under på Keiths egen

beskrivning av sitt arbete; det här är inget färdigt teologiskt program, det är en laborationsbok. Det är en bok som inbjuder sin läsare att vara med och forma teologi, inte bara i teorin utan i högsta grad i praktiken. Den uppmanar till kritisk reflektion över våra samhällen och våra egna liv samtidigt som den kommer med kreativa förslag för hur vi tillsammans, i våra församlingar och våra olika sociala sammanhang, kan bygga gemenskaper som bär och upprättar människor. Därför är det en läsning som ger inspiration och en tilltro till att vi med Guds hjälp kan förverkliga Pax Christi, här i vår egen tid och i vår egen värld.

En kyrka utan privilegier Min första kväll någonsin i Sverige hamnade jag vid en fantastisk måltid – svensk gästfrihet gläder alltid brittiska besökare – mitt emot en präst i pensionsåldern. Jag frågade honom om den förändrade relationen i Sverige mellan kyrkan och staten. Han berättade att tidigare var det en del av prästens syssla att också kontrollera att folks boende stämde med hur de var folkbokförda. ”Min prästgeneration är förlorad”, sa han, ”nu får nästa generation ta över”.

professionaliseras, då kommer den profetiska rösten att bli starkare. Den är redan stark, men jag är övertygad om att Svenska kyrkan kommer att driva fler påskuppror i framtiden.

Jag vet inte om han hade rätt bild av sin gärning. Men den sorg och osäkerhet han beskrev berättar på sitt eget sätt om den förändrade rollen för Svenska kyrkan. Och det jag mötte när jag träffade ”nästa generation präster” var ett djupt engagemang för en radikal och inkluderande öppenhet. Om kyrkan nu öppnar sig mot samhällets marginaliserade, med den ibland obekväma öppenhet som säger att all medkänsla inte kan

Jag har skrivit den här boken därför att jag tror på den kristendom den beskriver; den där konfrontationen med makten inte länge är något exotiskt utan en lika rutinartat del av kyrkans arbete som kyrkkaffen och kultur. Och med Guds nåd kommer vi att få vara en del av den omformningen .

Vad vi lärt oss i England är att ju mer kyrkan petas undan från sina gamla priviliegier, desto mer kommer hon att se dem som alltid varit på undantag.Vi återupptäcker Guds kallelse och ett nytt hopp växer.

Keith Hebden, anglikansk präst, teolog och författare

39


Med en knipslug blinkning och livets många rynkor möter 83-årige Malungsbon Lennart Eriksson läsarna av Äldreboken. Kanske hade han först suttit vid köksbordet ett par timmar och pratat om stort och smått med fotografen Håkan Olsén, innan kameran togs fram.

Rika livsberättelser i bild Äldreomsorgen i Sverige debatteras flitigt, ofta med avstamp i problem, skandaler, nedskärningar och tidsbrist. Men de mogna människor allt handlar om är ju inte bara föremål för insatser. Ger man sig tid finns de rika livsberättelserna där. Och för Håkan Olsén, med rötter i Malung, blev just tiden en nyckelfaktor när han för ett par decennier sedan sedan bestämde sig för att fotografera Finnmarkens många 80-plussare. Ur samma tanke föddes så småningom Äldreboken, en satsning tillsammans med samhällets instanser för äldreomsorg. Text: Ann Lystedt Foto: Håkan Olsén

Fakta/Äldreboken Utgiven: I slutet av 2012 Text och foto: Håkan Olsén står för foton och en hel del bildtexter. Bilderna: Är tagna i Hofors, Mora, Sälen, Malung och Gävle. Faktatexter: Tidigare socialchefen Jan Bornestig i Hofors har skrivit avsnitten om vad som ryms i svensk äldreomsorg. Förord: Av äldreminister Maria Larsson Beställning och mer info: aldreboken.se

40

Vi ses på ett kafé i Håkans hemstad Falun, där eftermiddagsljuset lyser in på hans ansikte genom rutan, just så som han själv brukar vilja ha motiven för sitt dokumenterande. Bilderna i Äldreboken visar mycket glädje och många otippade situationer, som de mogna damer som med nylagda ansiktsmasker njutande sitter på servicehuset med fötterna i fotbad – och fnissar som unga tjejer. Eller det par som ibland möts på ett fik för att få kyssas en stund och kvinnan som smälter smaken av surströmming och smultrontårta i nyponbersån. Många närtagna porträtt är svartvita. Och Håkan har mött både bittra och förnöjsamma människor i livets sena skede. – En 90-åring sa att hon var så nöjd… Hon hade haft ett långt liv, upplevt saker, hade gjort sitt här på jorden och var inte längre rädd för att dö. – Men över andra kan det ruva en slags mörk

bitterhet. De som förverkligat sina drömmar verkar nöjdare än de som aldrig vågade. Håkan minns särskilt den 98-åriga kvinnan som sa till honom: ”Unge man, mitt liv började vid 91!” – Hon hade i alla år jobbat på föräldragården, mjölkat kor och varit plikttrogen. När gården såldes fick hon äntligen chansen att göra det hon längtat efter – måla, läsa, dansa. Hon fick sju år. Dog kort efter vårt möte. Håkan började sin karriär som USAutbildad modefotograf och har rört sig i olika världar. Mötet med de gamla har gett honom perspektiv på både livets gång – och tiden som kvalitetsfaktor: – Jag gillar inte att stressa, livet kan aldrig bli skyndsamt. När jag möter människor vill jag ställa in mig mentalt, ge maximalt fokus. Innan jag tar fram kameran kan vi sitta vid köksbordet eller farstutrappen eller i trädgården i ett par timmar. – Det finns så många intressanta berättelser, men man måste vara lyhörd. Vågar man lyssna möter man så mycket av existentiellt värde. Under arbetet med de första Finnmarksbilderna fick han en historielektion: – De berättade hur det var i byarna före första världskriget, med spanska sjukan och en oerhörd fattigdom. Och han har många gånger hört frasen ”tänk så fort tiden gått!” Själv är han ”bara” 56, men kan känna igen sig.


– Jag tycker också det går fortare nu. Hur bromsar man upp? Han har många gånger tänkt att det finns mycket som är igenkännbart hos människor, oavsett ålder, och en hel del har han fångat i Äldreboken. – Ta det här med förälskelse och kärlek. Många yngre tror nog inte att det existerar långt upp i åldrarna. Håkan bläddrar fram bilden av det förälskade paret, 83 och 85 år, som träffas på konditoriet i Hofors för att fika och kramas. Både lustar och drömmar är livskraftiga, även om kroppen kan krångla. En del önskningar såg Håkan och medförfattaren Jan Bornestig till att uppfylla, som 80-plussarnas länge efterlängtade tur i raggarbil. Men även äldreomsorgspersonalen har riklig fantasi – de ordnar både rollatorVasalopp, fisketurer, surströmmingsfester, dans för dementa och spastunder. Håkan lovordar både anhöriga och personal. – Ibland kan man inte fatta hur de klarar det. Att det finns människor som är så pass hängivna och gör detta med så mycket kärlek och känsla! – Jag har fått synpunkten att vi skildrar omsorgen för positivt, med så många glada bilder. Men det fungerar ju ofta så bra! Omkring 800 000 människor – vårdtagare och personal – är involverade i äldrevården i Sverige. Så klart att det finns saker som kan gå fel. Att försörja sig på ett arbete där man bara hinner prata med två personer om dagen är förstås orimligt. Håkan varvar med andra fotojobb och även rena reklamuppdrag. – Men jag är inte så förtjust i att fotografera makaroner åt Ica… Det är att få lyssna på människor som är det intressanta. Och jag har själv blivit mer vaksam på mitt liv. Någonting har satt sig här inne i hjärtat, säger han och knyter näven mot bröstet. Jag har svårt att med ord beskriva det.

41


Att vara en Aktör för välfärd! Foto:Åke Paulsson

I 70 år har Stiftsgården i Rättvik arbetat med personer som upplever utanförskap. Man har samverkat med Noaks Ark, kvinnojourer, stadsmissioner och försäkringskassan. Nya tider skapar ständigt nya utmaningar. På vilket sätt ska gården driva socialt arbete i framtiden? ”De som redan kavlat upp ärmarna och börjat arbeta är våra förebilder för att det går att göra något annat än att snacka”, skriver Annaeva Lagergren och Lotta Lirkas, projektledare för ”Vidare”. ”Vidare” står för att fler människor ska komma vidare i livet, se sig själva i ett vidare perspektiv och upptäcka vilka förmågor och styrkor som finns inom dem. Projektet ska pågå under två år och har två halvtidstjänster till sitt förfogande. Uppdraget är att undersöka på vilket sätt Stiftsgården ska bedriva det framtida sociala arbetet. Hur kan vi tillsammans skapa en bättre värld? Det är kanske en mastig och tung fråga men till slut är det just den frågan det handlar om. Fast vi börjar närmare och mer gripbart i de behov vi ser i vårt närområde. Stiftsgården Rättvik har under sina 70 år arbetat med personer som på ett eller annat sätt upplevt sig vara i ett utanförskap.Vi har samarbetat med ideella organisationer som Noaks Ark, kvinnojourer och stadsmissioner, med offentliga instanser som arbetsförmedling, försäkringskassa och frivården. Människor i marginalen blir dock inte färre utan klyftorna ökar allt mer och vi ser att vi har både kompetens, vilja och uppdrag att vara en plats för människor i utsatthet, människor som behöver en väg vidare in i samhället, till

42

jobb och till gemenskap.Vårt uppdrag som Stiftsgård är att vara: • en resurs för stift och församlingar i det gemensamma uppdraget att i varje tid gestalta evangeliet om Jesus Kristus, • ett plats som prioriterar ungdom och deras möjligheter att få växa i liv och tro, • en plats för utbildning av kyrkans förtro endevalda, frivilligarbetare och anställda, • en oas för vila, rekreation och samtal, • en mötesplats för dialog mellan tros uppfattningar och mellan samhällets många aktörer, • en helande och läkande miljö i en stressad och splittrad tid. Initialt har hela personalen varit med och tänkt vilka behov vi ser i samhället som vi kan vara ett svar på. På vilket sätt kan vi vara en ”Aktör för välfärd” på Stiftsgården? Sen har vi i projektgruppen tagit del av den kompetenskartläggning som gjorts i hela stiftet som visar på de behov, brister och möjligheter som församlingarna ser.Vidare har vi gjort omvärldsanalyser för att få svar på om det ser ut som vi tror när det gäller de priorite-

rade områdena. Hur mår ungdomar i vårt stift? På vilket sätt kan utanförskap minskas bland ungdomar? Hur tänker regering och riksdag att framtiden ska se ut för de som kommer nya till vårt land? Hur tänker de som flytt hit om hur mottagandet kan se ut i framtiden? Hur ser hälsoläget egentligen ut bland olika åldersgrupper och samhällsgrupper i Västerås stift? Vilka goda projekt pågår i vår närhet som vi kan lära oss utav? Vad säger vetenskap och utredningar? Visst finns det enorma behov som vi lätt skulle drunkna i och känna oss alltför små för att göra något åt. Men det finns samtidigt så mycket god vilja, så många fantastiska möjligheter och förebilder runt om i landet och i Västerås stift. De visar att det finns hopp om att tillsammans skapa en bättre och mer jämlikt samhälle och på så sätt även en bättre värld. De som redan kavlat upp ärmarna och börjat arbeta är våra förebilder för att det går att göra något annat än att snacka! Två frågor som ligger högst upp på vår lista just nu är: Kan vi på något sätt svara mot det behov som både vi, församlingar och ungdomar i Norra Dalarnas kontrakt ser? Ungdomars upplevda och verkliga utanförskap då de inte passar in i den fyrkantiga skolvärld som vi vet finns i landet. De som hoppat av gymnasieskola eller gått ur grundskolan utan fullständiga betyg. De som är runda i ett fyrkantigt system, hur kan vi hitta vägar mot ny växt och tillit? Alla församlingar i Norra Dalarnas kontrakt jobbar på olika plan med att hitta vägar för dessa unga som ofta saknar framtidstro och hopp. Det andra spåret handlar om de som kommer nya till Sverige. Regeringen har utlyst pengar till flyktingguider, då kommuner söker pengar och uppmanas samarbeta med det civila samhället. Vi vet att de frivilliga krafterna i församlingarna är många och i samhället i stort blomstrar volontärviljan. Det är en bra grund till att få fler att vilja bli flyktingguider. Stiftsgården skulle här vara platsen för att inspirera och utbilda de ideella om kultur- och religionsmöten tillsammans med människor som har egna erfarenheter av flykt och flyktingmottagning. Vi märker på Stiftsgården att ”Aktör för välfärd” verkligen får kreativiteten att flöda bland personal som kommer hit för sina processdygn, handledarutbildningar och projektledarutbildningar. Det finns så många goda, idérika och frimodiga personal och frivilliga i den här kyrkan som vill arbeta för en vackrare och mer jämlik värld. Låt oss fortsätta så!


Olle Hagenberg begravde aidssjuka:

”Det värsta var att så många unga dog” Text:Ann Lystedt Foto: Magnus Aronson

Olle Hagenbergs väg till det efterlängtade prästyrket blev lång, men när han väl var där behövdes han mer än han kunnat ana. Han hamnade under 80-talet mitt i aidsepidemins värsta skede och fick trösta, stödja och begrava. På nytt och på nytt. Till sist slutade han räkna. Genom Jonas Gardells uppmärksammade boktrilogi och TV-serie Torka inga tårar utan handskar har Olle förts tillbaka i tiden, till ett 80-tal som så dramatiskt exponerade den mystiskt smittsamma sjukdom som kallades HIV/aids och som spreds främst i homosexuella kretsar.

43


gav honom venia, och Olle predikade i Badelunda och Kärrbo. Som 23-åring ryckte han så in i lumpen, på Gotland, och mötte en helt manlig arena. Som förstås fascinerade: – Ja, vilken häftig miljö, en genommaskuliniserad värld med bara karlar…

Han lever nu sedan länge som pensionär, med sitt livs kärlek Sven-Olof, i en rymlig och ljus Östermalmslägenhet med vackra trägolv och högt i tak. Extremt mycket har hänt vad gäller attityden till och rättigheterna för homosexuella under de mer än fem decennier de delat liv. Sven-Olof, som har en bakgrund som bibliotekschef och snart ska iväg till Kungliga Biblioteket för ett litet forskningsprojekt, har inför besöket noggrant nedtecknat viktiga årtal längs den sexuella frigörelsens väg 1944-2009 (till exempel avkrimina-

Några årtal som berört de homosexuellas situation i Sverige 1944 Homosexuella förbindelser mellan vuxna avkriminaliseras 1950 Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, bildas 1974 Biskopsmötet presenterar utredningen ”De homosexuella och kyrkan” 1976 EKHO, Ekumeniska gruppen för kristna homosexuella, bildas 1979 Socialstyrelsen avskaffar homosexualitet som sjukdomsbegrepp 1987 Förbud mot diskriminering av homosexuella 1994 Riksdagen antar lagen om registrerat partnerskap 2009 Lagen om samkönade äktenskap träder i kraft 1 maj och kyrkomötet beslutar under hösten om samkönade vigslar

44

lisering, avskaffande av sjukdomsbegreppet, diskrimineringsförbud, partnerskap, samkönade äktenskap…) Och de har fått uppleva detta tillsammans. Olle Hagenberg föddes i Västerås 1932, i en familj med rötter i Söderbärke, där han fortfarande har tillgång till delar av en släktgård som sommarviste. – Vi hade ingen kyrklig tradition hemma, men jag konfirmerades av Åke Kastlund, senare biskop i Strängnäs. Därigenom hamnade han också i KGF, Kyrkliga Gymnasistförbundet och Domkyrkans ungdomsgille i Västerås, med massor av aktiviteter för unga. – Vi gjorde strandhugg och utflykter, minns Olle. Han kände tidigt att han ville bli präst och höll som KGF-ordförande morgonböner i skolan. Men i 17-årsåldern blev det han tidigare anat om sig själv uppenbart: – Plötsligt upptäckte jag att jag inte blev kär i dem som var kära i mig! Inte för att han var ensam om sin läggning, han hade förstått att det fanns fler bögar i gillet. – Man kunde märka en hand som närmade sig när vi hade övernattningar. Olle insåg att han behövde hitta ett sätt att hantera sitt intresse för killar. Men ännu en tid förblev det hans egen hemlighet. Kallelsen till präst förde honom till Uppsala och teologistudier, samtidigt som han organiserade läger och program för kristna gymnasister. Dåvarande Västeråsbiskopen Cullberg

Men det fick stanna vid ögonfröjd, Olle bestämde sig för återhållsamhet. Han trivdes och gjorde snabbt karriär i det militära, med toppbetyg och sommarjobb som instruktör mellan terminerna. Dessutom hjälpte han till på Stiftsgården i Rättvik som ”konfirmandpappa”. Men lusten tog ibland över, och han åkte till Stockholm av och till för att träffa män. – Man kan ju inte säga att det skapades någon relation av det, noterar han krasst. I ett försök att inordna sig i normen blev han i 25-årsåldern tillsammans med en ”söt och rar tjej”. Det fungerade förstås inte. Och han bestämde sig: – Nu lägger jag av med att försöka vara någon annan än den jag är! Men han trodde det var omöjligt att bli präst och sadlade om mot språk, historia och statskunskap. I samma veva blev han allvarligt sjuk. – Jag skulle kasta varpa, men armen fungerade inte. Läkaren upptäckte stora knölar i lymfkörtlarna och ett malignt melanom på armen. Han delgavs en dramatisk diagnos: ”Olle, du har cancer och kommer tyvärr inte att leva året ut”. I efterhand blev detta en av många pusselbitar som skulle ha betydelse för Olle Hagenbergs bemötande av de aidssjuka. För han överlevde uppenbarligen, även om en tuff strålningsperiod tog ner kraften. Och mitt i allt mötte han den stora kärleken. – Jag kunde ju inte jobba som instruktör den sommaren, blev kvar i Uppsala och gick på Allmänna sångens konsert i Linnéträdgården. Där fanns Sven-Olof Svensson. Som föreslog ett biobesök. Och som gärna följde med Olle hem efteråt. – Det var 16 augusti 1961, och vi har bott tillsammans sedan dess! 1995 ingick de registrerat partnerskap och 2009, efter 38 år, kunde de äntligen gifta sig. När han nu sensationellt ”inte dog som han skulle” följde han upp studierna med en lärarexamen och fick jobb i en


Djursholmsskola. Efter en konflikt med skolledningen 1980 – som delvis handlade om att han uppenbarligen levde med en man – tog han tjänstledigt och sökte sig mot kyrkan igen. Stockholmsbiskopen Lars Carlzon hälsade honom varmt välkommen. – Men jag var försiktig, ville först vara pastorsassistent ett tag. Efter prakten kunde han 1983 äntligen prästvigas. – Efter 25 år! – Vet du, allt det här planlades så handfast och bra av Gud… Tack vare att jag var sjuk sommaren 1961 träffade jag Sven-Olof. Och tack vare att jag slutade som lärare fick jag chansen att bli präst – precis när de första aidssjuka dog och jag behövdes som bäst! Olle begravde det andra aidsoffret, en bekant till dem båda. Och det skulle bli många, många fler. Till sist slutade han räkna. Mer än 1000 aidssjuka män dog i Stockholm under den perioden, och Olle begravde minst var femte av dem. – Det var mörka tider. Under femton år var vi tre präster som hjälptes åt. Och

detta att de förvarades i svarta sopsäckar med texten ”farligt avfall”… Tillsammans med sköterskan Leif Larsson och begravningsentreprenören Krister Pettersson skapade vi värdiga begravningar, berättar han. Jonas Gardells både ömsinta och tuffa serie om de två unga bögarna Rasmus och Benjamin rymmer igenkänning. – Men jag mötte faktiskt aldrig familjer som tog avstånd från sina sjuka söner på det sättet, även om de hade svårt att orka. Ofta fick pojkvännen gå längst bak bland de sörjande. Det försökte jag ändra på. I mitten av 90-talet kom bromsmedicinerna och epidemin klingade av. Begravningarna och alla samtal hade Olle Hagenberg utfört utanför sin församlingstjänst, och när han fyllde 60 år tog han ut deltidspension för att få en rimlig balans. Åren med så mycket sjukdom och död tärde naturligtvis. – Det var ett fruktansvärt hårt arbete. Det värsta var att det var så många unga människor som dog.

– Men samtidigt var det så att jag i samtalen ofta fick ut mer av de sjuka än de fick av mig. Man såg hur de växte som människor inför sin död. Därför orkade jag. I år är det 30 år sedan Olle blev präst. – Jag hindrades inte av omgivningen, utan av mig själv, det hade varit omöjligt att träda fram tidigare. Men när jag väl fick bli präst var det ju när jag behövdes som allra bäst!

45


Diakonalt arbete är kristen tro i konkret handling När kyrkomötet 1999 antog Kyrkoordning för Svenska kyrkan var det också första gången som det kyrkliga uppdraget som diakon blev kyrkorättsligt reglerat. Med detta är dock inte alla frågor besvarade och reglerade! Jag har vid flera tillfällen ställts inför frågorna: ”vad är diakonernas identitet och särskilda uppgift inom det treledade ämbetet? Vad är diakonatets ställning i Svenska kyrkan?”

medarbetare, anställda och de som vigs till uppdrag inom kyrkans vigningstjänst. Det medför att ett positivt sätt att möta frågan om diakoners ställning i kyrkan bör ha sin utgångspunkt i diakoni som ett kännetecken för kyrkan. Vad är diakoni? Det tycks vara något som kan beskrivas på ett självklart sätt, men det visade sig att det också i referensgruppen fanns olika bilder och sätt att berätta om detta. När vi hade reflekterat omkring den situationen kunde vi ändå finna en gemensam formulering: ”Genom delaktighet och respekt är det kyrkans uppdrag att möta människor i skapandet av ett gott samhälle. Grunden för detta är Guds kärlek, som den möter i människan Jesus Kristus. Det diakonala arbetet kan beskrivas som kristen tro i konkret handling”. Utifrån detta ska församlingens diakoni ses som en naturlig del av församlingens liv. För att det arbetet ska kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt måste den baseras på en ständigt uppdaterad omvärldsanalys. En sådan analys går utöver den omvärldsbeskrivning som ofta får sin plats i församlingsinstruktioner.

Text: Thomas Söderberg bör ha sin utgångspunkt i det som är kyrkans mission, dess av Gud givna uppdrag att i ord och handling berätta evangeliet om hoppet om Guds rikes framtid, och dess närvaro redan här och nu i Jesus Kristus. I Kyrkoordningen kan vi läsa: ”Kallelsen att föra ut evangelium är given åt hela Guds folk. Alla i kyrkan är lemmar i en och samma kropp. Dopet är den grundläggande vigningen till tjänst i kyrkan och ger delaktighet i kyrkans gemensamma uppdrag”. I detta finns några som fått särskilda uppgifter: som förtroendevalda, frivilliga

Foto: Magnus Aronson

För att bearbeta dessa frågor beslutade jag hösten 2011 att tillsätta en referensgrupp för diakonala frågor. Det sammanföll också med ett beslut i kyrkomötet att i stiften aktualisera behovet av att finna former för att bearbeta frågor om diakonernas uppgifter, ställning och identitet. I referensgruppen som jag mött fyra gånger under 2012 har ingått Katrin Holmstrand, Irene Josefsson, Ulla-Inger Eriksson, GB H-Pedersen, Anders Andersson, Per Jonsson, Raili Karling-Forss, AnnMarie Larsson och Linda Mandelberg. Vi kunde konstatera att ett sådant samtal

46

Diakonens roll. Bortsett från diakonens tystnadsplikt finns det inte några exklusiva uppgifter eller befogenheter för diakoner, vilket kan sägas utgöra en skillnad mellan diakonatet och de båda andra uppdragen inom kyrkans vigningstjänst, alltså biskopens och prästens. Inte desto mindre har diakonen ett särskilt uppdrag och förpliktelse: att offentligt och bunden av sina vigningslöften låta människor i samhällets marginal få plats i församlingens centrum, ge kristen fostran och undervisning i tron, samordna det diakonala arbetet samt uppmuntra och frigöra Guds folk till kärlekens gärningar (ur förarbeten till Kyrkoordningen). Utifrån detta kan några särskilda uppgifter uppmärksammas: • Att medvetandegöra det diakonala ansvaret i församlingen • Att vara församlingens strateg i sociala frågor • Att arbeta med omvärldsanalys


• •

Att gå in i ett ledarskap för det diakonala arbetet, grundat på utbildning och kompetens Själavård och andlig vägledning

Utifrån detta kan det påvisas att församlingen har behov av diakoner. Kyrkomötet har avvisat att i Kyrkoordningen fastställa att det, till skillnad från präster och kyrkomusiker, ska finnas diakon i varje församling. Det hänvisas i stället till församlingens ansvar för diakonal verksamhet och organisation. Här hoppas jag att kyrkoråden ser att det ansvar för omvärldsanalys och handling som ligger i församlingens uppdrag på ett gott sätt kan förverkligas genom den kompetens som diakoner får i och genom sin utbildning. Jag vill gärna se att det finns minst en diakon i varje pastorat, och att alla församlingar får del av denna diakonala kompetens. Diakonen i gudstjänsten. En av de frågor som diskuterats livligt är diakonens roll i gudstjänsten. Det har tydliggjorts av kyrkomötet att det inte är ett liturgiskt diakonat i Svenska kyrkan – utan ett karitativt. Diakonens roll är därmed att i vardagslivets verksamhet visa den

kärleksfulla omsorg som ligger i församlingens uppdrag. Inte desto mindre är det viktigt att diakonerna blir synliga i gudstjänstens sammanhang – något som för övrigt kan gälla fler. Då innebär det att diakonen blir en symbol för den växelverkan mellan altare och vardagsliv som kyrkan eftersträvar. Det blir en påminnelse om allas diakonala ansvar. Tillsammans med präster och lekfolk gestaltas hela församlingens liv i gudstjänsten. I förbönen kan diakonen tillsammans med andra bära fram den värld vi alla delar inför Gud – och så, buren av Guds nåd, gå vidare i sin uppgift. Därför är det gott och riktigt att diakoner regelbundet kan delta i församlingens huvudgudstjänst. Det är ju sådant som bör

Foto: Pelle Söderbäck

ske inom befintlig arbetstid. Nu ser det så olika ut i våra församlingar och pastorat. Därför blir det också en lokal bedömning av kyrkoherden hur en sådan gudstjänstmedverkan ska kunna förverkligas.

Med uppdraget i fokus. Så har jag med denna referensgrupp haft spännande och utmanande samtal. I min tacksamhet till gruppen för detta ligger också en förvissning: diakoni är en omistlig del av kyrkans liv. Den kan se olika ut, beroende på de lokala förutsättningarna. Samtidigt är det ett sätt att agera för välfärd i det samhälle som Svenska kyrkan är en del av. Med fokuseringen på denna sak blir också frågor om diakonens roll och identitet mycket tydligare.

Jag vill gärna se att det finns minst en diakon i varje pastorat 47


Sökes – präster!! barnsben. Jag ville förändring. Mina erfarenheter som ung var tråkiga, nervösa, stela präster som aldrig tittade på en. Jag saknade andlig utstrålning, som glädje, kärlek, och bekräftelse. Det ville jag ändra.

Är vi på väg mot en prästbrist? Eller är den redan här? Färre vigs, färre söker sig till antagningen.Varför blir man präst, vad är glädjen och vad är svårigheterna. Magasinet ställde fyra frågor till fem av stiftets präster. 1. Varför blev du präst? 2. Vad är det bästa med att vara präst? 3. Vad är det svåraste med att vara präst? 4. Vad tror du är orsaken till att färre vill bli präster idag?

2.Det bästa med att vara präst är att få vara med människor i alla livsskeenden i livet. Från liv till död, eller om man vill död till liv. Det är också en utmaning att få förmedla Kristus budskap på ett sätt som människorna i dag kan ta till sig. En härlig utmaning, tycker jag.

Vi bad också Unni Wiig-Sandberg, stiftsadjunkt för rekrytering, att kommentera läget och vad vi gör åt det.

3.Det svåraste är att man inte har tid, att man inte känner sig tillräcklig. Det finns en stor nöd i vårt samhälle i dag.

1.Jag vet egentligen inte vad som ligger bakom mitt val. Först ville jag bli pilot men ett klaffel i hjärtat satte stopp för sådant. Jag ville bli ingenjör men mina matematiska förutsättningar saknades. Något bidrog väl till mitt tredje val att min far var präst och jag vuxit upp i kyrkan men det kan inte ha varit orsaken. Jag tyckte många gånger att det var tråkigt i kyrkan med långa obegripliga predikningar och avsaknad av upplevelser. Och ändå blev det så. 2.Det bästa med att vara präst är den nära kontakten med människor och de provocerande frågorna om Gud och tro som man måste arbeta med hela tiden och försöka finna svar som formuleras utifrån människors erfarenhet och referensramar. 3. Egentligen är det arbetssituationen: man är aldrig ledig egentligen. Familjen kommer ofta emellan och det kan vara påfrestande. Tystnadsplikten kan ibland åstadkomma märkliga effekter. Eftersom man blir så van att “hålla tyst” stänger man inne också sådant som man normalt borde tala om för t.ex. familjen i fråga om vardagslivet.

48

4. Jag tror att det finns många orsaker. En är att “kyrkan inte har hängt med i tidsutvecklingen”. Kyrkan svarar på frågor som människor inte ställer. Gudstjänsterna är tråkiga och engagerar inte. Vi skulle kanske behöva något av “arbetarpräster” som lever en del av sin tid i samma förutsättningar som andra människor. Vi behöver en ny och från fundamentalismen befriad syn på Bibelns innebörd. Ny verklighetsanknuten teologi framarbetad i nära kontakt med vanliga människor och liturgi befriad från de gamla för människor idag främmande orden. Till sist en närmare och öppen kontakt med människor som också finns utanför kyrkmurarna och ett lyssnande till de frågor som är de som människor idag brottas med och ett försök att se detta ur evangeliets perspektiv.

Foto: Åke Paulsson

Bertil Ramnerö, Västerås

4.Jag tror att det finns en rädsla. Det är svår att ta på. Dels är det långa studier. Själv tänkte jag att jag kan väl inte bli präst, för jag vill inte vara så där tråkig. Vi har varit dåliga på att visa våra rätta jag. Präster genom tiderna har haft en ”fromhetsmask” på sig. Många har blivit genomskådade och människor har tappat förtroende för kyrkan. Varför kan inte vi präster få skratta eller göra bort oss i en gudstjänst? Allt ska vara så himla perfekt, fast det inte är det. Kyrkan har misslyckats med att vara en bra arbetsplats, många mår dåligt och naturligtvis avspeglas det utåt, och många tänker: Jag vill bli präst, men inte i ”den där kyrkan”.

Foto: Magnus Aronson

Foto: Åke Paulsson

Ett ibland stort problem kan också vara att mycket av arbetet måste förläggas till kvällstid eftersom det är då församlingsmedlemmarna är lediga från sina arbeten.

Båt Lena Ekman, Lima-Transtrand 1.Andlighet har varit ett intresse sedan

Bengt-Olov Hedlund, Kungsör 1. Haft en positiv koppling till den kristna tron sedan barndomen. Kände under min tid inom vården att jag inte fick tid till att var med människan (patienten).Blev aktiv i Svenska kyrkan, och fann ett nytt djup i min tro och en kärlek till vår kyrkas världsvida väsen. Kände både en inre och en yttre kallelse.


2. Alla möten med människor i olika livssituationer, att få göra tjänst i det Heliga, och få vara ett Guds redskap, vilket är en underbara gåva, och ett stort ansvar.

1. Är vi på väg mot en prästbrist? Vi har prästbrist redan nu. Många komministertjänster står tomma och vi har stora problem med att få alla kyrkoherdetjänster tillsatta. Och visst ser det ut att bli värre. Antalet antagna studenter är lägre än det varit på mycket länge och tillströmningen av nya prästkandidater är oerhört låg. Just nu prästviger vi ju dessutom ganska få präster. Under hela 2013 prästviger vi 2 stycken! Det finns inget skäl att få panik, men något måste göras!

Foto: Erik Öberg

4. Se ovan!

Erik Öberg,Västerås 1.Förutom delen om tro, för den är också central, så ville jag ge tillbaka till den kyrka som gett mig så oerhört mycket, speciellt under min tonårstid. Sen spelar det förstås in att jag blev uppmuntrad av andra präster. 2.Det är ett väldigt socialt arbete med stor frihet att styra över både sin arbetstid och arbetets innehåll. Att arbetet innehåller en andlig dimension hör också till det bästa. 3.Det privata livet blir många gånger lidande. Det är också svårt att ha ”en dålig dag på jobbet”. Många gånger är man lååångt utanför sitt kompetensområde (vilket å andra sidan är väldigt kul och utvecklande).

2. Vilka egenskaper har en bra präst? Det finns ju en tydligt utarbetad kravspecifikation. Om man ska ge kortvarianten så handlar det ungefär om att ha en tro som är förankrad i Svenska kyrkan och dessutom ha förmågan och viljan att möta andra med respekt och lyhördhet 3. Vilket råd vill du ge den som funderar på att bli präst? Ring mig! 021-17 85 47 4. Har vi ett gemensamt ansvar för prästrekrytering? Det är ett gemensamt ansvar och en gemensam möjlighet! Att inspirera personer man själv tror på att bli präst, är ju ett sätt att vara med och utforma framtidens kyrka. Jag tror att vi behöver var mer offensiva. Om vi möter någon i vårt församlingsarbete som vi skulle vilja ha som präst i vår kyrka – säg det! Jag tror att många av oss har varit med om att få den där lilla extra puffen av någon som såg och trodde på oss. Sedan måste vi satsa mer på ungdomsarbete. På sikt är det helt avgörande.Vi ser ju att de församlingar som har ett levande ungdomsarbete också fungerar rekryterande. Dessamma gäller Stiftsgården och andra ungdomsmiljöer som t.ex. rollspelslägret Camelot. Det finns för få sådana miljöer idag! Ungdomsarbetet behöver upp på agendan igen! Jag känner mig rätt säker på att det går att vända den här trenden, men då måste vi förstås hjälpas åt. 5. Varför blev du präst? Jag är uppväxt i Tomaskyrkan och var med i både kör - och ungdomsverksamhet. Vi gjorde Godspell, åkte på läger och hade mest bara hejdlöst roligt, det är i alla fall så jag minns det. Jag mötte en gemenskap och en Gudsbild som gav livet färg och mening. Jag blev präst för att jag ville ge vidare av det som jag hade fått del av.

4.Jag tror att det delvis beror på en felaktig bild av vilka som är präster, omvänt så blir frågan ”inte kan väl jag bli präst?”. Kyrkan är dålig på att kommunicera vår öppenhet vad gäller frågor om tro, vad kyrkan är och hur vi uppfattar Gud. Hade jag inte haft en så pass initierad bild av kyrkan hade jag inte ens kommit på tanken att präst kanske kan vara något för mig.

gorna blev så stora att jag sökte svar. När jag gjort klar min teol. kand. så böjde jag mig för kallelsen.

Monica Jones, Rättvik

4. Det är inget högpoäng-jobb. Lite mossig stämpel för att man tror att man bara står i kyrkan och mässar om något som färre tror på. Nu vill alla stå på scen eller vara programledare i TV. Men det är något av detta vi även gör i kyrkan men

1. Anledningen till att jag blev präst på äldre dar var att jag fick en kallelse (förstår jag nu) när jag var 17 år men vägrade för det verkade för tråkigt, typ klosterliv. Sedan formades jag av livet så att frå-

Rekrytera är att forma framtidens kyrka, säger Unni Wiig-Sandberg.

2. Att träffa människor i olika skeenden i livet, både i glädje och sorg. Arbetet är så fantastiskt omväxlande. Svårt att tröttna.

Foto: Pelle Söderbäck

3. Byråkratin (som jag hoppades skulle minska i en fri kyrka!)och samhällets antikyrkliga utveckling, samt vår kyrkas diffusa hållning i många frågor.

Foto: Åke Paulsson

Unni Wiig-Sandberg, rekryteringsansvarig

3. Att sätt gränser för arbetstiden. Man vill ju finnas till hands. så gör vi mycket mer. Här behövs det marknadsföras bättre och jag tycker att det är upp till prästen att göra sitt arbete intressant. Det finns hur mycket möjligheter som helst (om man kommer till rätt församling som inte har en stopp-propp till chef/kyrkoråd).

49


Barnens bästa i centrum Den 21 november förra året beslöt kyrkomötet om ändringar i kyrkoordningen som innebär att kyrkan ska genomföra en barnkonsekvensanalys innan ett beslut tas. Detta ska gälla i församlingar, stift och på nationell nivå. Beslutet bygger på FNs konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, och i ett tal vid ett möte om barn och unga sade ärkebiskop Anders Wejryd om kyrkomötesbeslutet att: ”Tanken hade nog aldrig kunnat bli verklighet om inte barnkonventionen hade funnits och tagits på sådant allvar av några kyrkomötesledamöter att man nu har med sig nästan alla eller till och med alla”. Stiftet utbildar, bland annat genom sina kontraktsadjunkter, om barnkonsekvensanalyser. Dessutom finns en handbok framtagen av Svenska kyrkan nationellt. ”Barn är proffs på att berätta hur de har det och vad deras upplevelse är, hur de påverkas av beslut. Nu måste vi som kyrka bli proffs på att höra på dessa upplevelser och ta oss till dem”, skriver Hannah Kroksson i en krönika.

Särställda, men utanför eller innanför?

”SÄR-skilda. Det måste betyda något speciellt..” – ”Annorlunda. Att vi inte funkar på samma sätt.” – ”Det känns som att de ställt oss lite till sidan, att vi är fina att titta på men inte kan prata.”

Foto: Kristoffer Morén

Text: Hannah Kroksson, vice förbundsordförande Svenska Kyrkans Unga

Svaren kommer från unga delegater som deltar i De ungas kyrkomöte och står mitt i en övning där vi reflekterar över vad ordet ”särställning” betyder utifrån Kyrkoordningen. Varje år i augusti sedan 2008 träffas unga delegater från Svenska Kyrkans Ungas distrikt (stift) för att titta på motionerna till Kyrkomötet. Ett antal motioner väljs ut och besvaras utifrån deltagarnas intressen och kunskaper. Som representant för de unga delegaternas motionssvar är det extra roligt att kunna se när dessa sedan används

50

av andra i argumentationen under Kyrkomötet. Att våra unga röster kommer fram, att de hörs och är giltiga när beslut ska fattas, även om inte vi unga kan representera på annat sätt än våra skriftliga, informella svar. Motionssvaren gäller ofta ideologiska ställningstaganden och satsningar, hur ska vi ta hand om skogen? På vilket sätt stärker vi arbetet med gömda flyktingar? Alla barn har rätt till sina vårdnadshavare. Vi inleder med att prata om hur Svenska kyrkan fungerar, vad det är vi ska läsa och vad vi ska svara på. Vad är Kyrkomötet? Spelar det någon roll om vi skriver de här motions-svaren? De ungas kyrkomöte är trots allt inte en del av Kyrkomötets struktur utan ett arrangemang som Svenska Kyrkans Unga har skapat. Vi pratar om vad det betyder att det i Kyrkoordningen står att barn har en särställ-

r

lyse a n a s n e v k e s n o Barnk n i Svenska kyrka

handbok fö


er

ning i Svenska kyrkan. De flesta svaren är stärkande i våra reflektioner. Vi vet att detta är en stark skrivning och vi vet att detta borde ge oss en tung betydelse för verksamhet och kyrkopolitik.

Att jobba med hur barn är delaktiga i alla våra beslut i Svenska kyrkan är ett viktigt sätt att förverkliga barnets bästa. Barnkonsekvensanalys handlar ytterst om att barnets bästa ska ligga för ögonen när vi fattar beslut. De ungas kyrkomöte, ungdomsråd till biskopen eller lokalavdelningsmöten med kyrkoherden är några sätt. Checklistor i förankringsarbete, tid för att möta de pedagogiska utmaningarna i verksamheten, stöd och information till barn såväl som föräldrar – våra verktyg måste, och kommer att bli, starkare genom ett bredare förankringsarbete. Barnen behöver få känna att tiden de avsätter för att tycka och tänka är lika värdefull som vuxnas. Barnet behöver se att det som kom fram i barnkonsekvensanalysen påverkar resultatet. Barn är proffs på att berätta hur de har det och vad deras upplevelse är, hur de påverkas av beslut. Nu måste vi som kyrka bli proffs på att höra på dessa upplevelser och ta till oss dem. Det är ett uppdrag vi som kristna alltid har haft. Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, säger Jesus. Vi kan och vi vill förverkliga detta. Idag bevisar vi det genom att tydligt ta ställning i vår kyrkoordning – barnets röst inte är ett undantag, inte något gulligt eller något som bara ”växer till sig” och väntar på sin tur. Nej, Guds rike tillhör sådana som dem.

Foto: Simon Andersson

Men så dyker det där tvivlet upp – tänk om det är ett sätt att säga att vi inte alls är betydelsefulla? Många av deltagarna har mött det, känslan av att vara i särställning på det viset att man istället utestängs från beslutandeprocesser. Barn i längtan efter att få vara delaktiga möts ofta snabbt av att det står hinder i vägen och känslan av att inte räcka till tar i värsta fall över. Hopplösheten kan växa till en farlig likgiltighet.

Från och med den 1 januari 2013 ska alla beslut som fattas i Svenska kyrkans föregås av en barnkonsekvensanalys. I november 2012 tog Kyrkomötet beslutet om att vi ska använda oss av barnkonsekvensanalyser i Svenska kyrkan. Det gäller från och med den första januari 2013, i alla församlingar, alla stift och på nationell nivå. Innebörd Beslutet innebär att vi i alla samanhang där barn kan komma att påverkas av ett beslut ska utgå från barnets bästa. Det gäller i strategiska frågor såväl som i det löpande arbetet, och både när barn påverkas direkt och indirekt av beslutet. Metod Svenska kyrkans metod för barnkonsekvensanalyser bygger på fem steg: kartläggning, beskrivning, analys, beslut och utvärdering. Metoden är särskilt viktig i strategiska beslut. I det löpande arbetet ska vi jobba med ett barnrättperspektiv som innebär att vuxna, gärna tillsammans med barn, gör en bedömning av vad som är barnets bästa. Barnsyn Barnkonsekvensanalysen grundar sig på den barnsyn som FN:s barnkonvention ger uttryck för. Den innebär att: • Inget barn ska diskrimineras (Artikel 2) • Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barnet (Artikel 3) • Barnet har rätt till liv och utveckling (Artikel 6) • Barnet har rätt till deltagande och inflytande (Artikel 12) Konventionen slår också fast att alla barn har rätt till andlig utveckling. Bakgrund Barnkonsekvensanalysen är en del av arbetet inom ramen för Programmet Barnoch unga 0-18 i kyrkan. 2009 påbörjades arbetet med att ta fram en metod för hur barnkonsekvensanalyserna ska genomföras i Svenska kyrkan. Utbildning Just nu pågår ett omfattande utbildningsarbete i Västerås stift kring vad barnkonsekvensanalyser är och hur vi praktiskt genomför dem i vårt arbete. Kontakta kontraktsadjunkten i ditt kontrakt eller Ulla Brobäck tel. 021-17 85 37 om du vill veta mer om utbildningarna.

51


Samordnad fastighetsförvaltning

”Det är billigare att anlita mig än en extern konsult” Text: Pelle Söderbäck Foto: Åke Paulsson

52


Fastighetsförvaltare, rådgivare, entreprenadingenjör, kalkylator, byggledare, upphandlare, byggherrens ombud, projektör, lokalstrateg, fastighetsmäklare, administratör... listan på uppgifter kan göras lång. Anders Madsen är fastighetssamordnare i Bergslagens kontrakt. I slutet av år 2008 startade ett projekt med samordnad fastighetsförvaltning i Bergslagens kontrakt. Fastigheter finns det gott om inom kyrkan. I kontraktet med omkring 30 000 kyrkotillhöriga har de åtta ingående församlingarna omkring 100 byggnader att hantera. Försöket avslutades 2010 med gott resultat. Sedan 2011 finns en fast tjänst som fastighetsförvaltare i Bergslagens kontrakt och sedan slutet av samma år finns Anders på tjänsten. Han har en bred och gedigen bakgrund. Ekonom och ingenjör med erfarenhet av kommunal förvaltning. – Det är i grunden en teknisk tjänst men jag har nytta av min ekonomutbildning, konstaterar han. Det handlar mycket om ekonomi i den här tjänsten. Även om kyrkan har upphandlingsregler i kyrkoordningen ser han en större frihet och fler möjligheter än i den kommunala förvaltningen som helt styrs av Lagen om offentlig upphandling. – Kyrkan är en förening med sina regler och omfattas inte av LOU. Det är betydligt enklare att göra upphandlingar inom kyrkan än i kommunen. En del av hans jobb är att våga tänka annorlunda, se med nya ögon. – När man kommer utifrån ser man ibland med lite andra ögon. Samtidigt är det inte jag som fattar beslut. Jag kan plantera tankar, men det är viktigt att vara ödmjuk. Anders menar att det är viktigt att hålla isär begreppen både i vardagsarbetet och i budget. Planerat underhåll, skötsel och reparationer är tre olika saker.

– Reparationer är reparationer och inte underhåll. Ofta avsätts pengar till underhåll som sedan används till reparationer. Inget avsätts till långsiktigt underhåll. Därför ser han upprättandet av underhållsplaner som en central del av sitt arbete. Idag finns dessa i en pärm för varje kyrka - en uppdaterad vård- och underhållsplan för kyrkobyggnaden är ett krav enligt kulturminneslagen - men för övriga byggnader finns ingenting. Pärmar i alla ära, men det är ett svårt system att hålla aktuellt. Det är dags att söka sig över till datoriserade system, menar Anders. – Där kan man hålla alla uppgifter uppdaterade. Förutom underhållsplanen går det att lägga upp skötselplaner, bevaka besiktningar och hantera dokument. Rätt använt ska till exempel en vaktmästare som har problem med fläkten i församlingshemmet kunna logga in med sin mobil och få fram de ritningar och instruktioner han behöver. Vad ser Anders Madsen för vinster med en fastighetssamordnare i varje kontrakt. – Vi behåller kunskapen i kontraktet och det blir ett större fokus på planerat underhåll. Det finns också ekonomi i detta, det är betydligt billigare att anlita mig än en extern konsult. Jag kan också ha ett annat fokus på just fastigheter än en kyrkogårdschef som tar hand om byggnader som en del i sin tjänst. Han ser det också som viktigt att jobba nära de lokala församlingarna, inte minst i budgetprocesser. – Jag planerar tillsammans med församlingarna och finns med i budgetprocessen. Det här jobbet kan inte leva sitt eget liv.

Stiftsprojekt för samordnad fastighetsförvaltning Sedan hösten 2012 finns ett stiftsprojekt för samordnad fastighetsförvaltning. Målet är att få en samordnad fastighetsförvaltning i varje kontrakt. Projektet stödjer församlingar och samfälligheter i arbetet att 1. utreda förutsättningarna för gemensam fastighetsförvaltning 2. bygga upp en organisation för gemensam fastighetsförvaltning

3. rekrytera och anställa en fastighetsför- valtare i varje kontrakt 4. medverka vid implementering av organisationen 5. tillhandahålla ett gemensamt fastighetssystem 6. förmedla eventuellt bidrag till kostnaderna i inledningsskedet Projektledare är stiftsjurist Ulrika Beskow, tel. 021-17 85 29, e-post: ulrika.beskow@svenskakyrkan.se

Några fördelar med en samordnad fastighetsförvaltning Ekonomifördelar med en egen resurs ”Det är billigare att anlita mig än en extern konsult”. Gemensamma upphandlingar ”Det är inte samma sak som gemensamma avtal.Varje församling tecknar sitt eget avtal men jag hjälper till med en gemensam upphandling”. Att skapa och behålla kompetens inom kyrkan ”Därmed blir det också ett större fokus på planerat underhåll. Och en fastighetsförvaltare kan ha ett större fokus på just fastigheter.” Att få ekonomisk översikt över samtliga fastigheter ”Idag finns t ex bara underhållsplaner för kyrkorna”. Säkerställa myndighetskrav ”Det finns många krav idag och det gäller att ha koll på dem”. Skapa en grund för effektiv fastighetsförvaltning ”För det behöver vi uppdaterade underhållsplaner”. Gemensam genomförandeplanering ”Om en entreprenör med unik kompetens kan planlägga sina jobb och därmed få en jämnare beläggning får man bättre pris.” Gemensamt fastighetssystem ”Det behöver vi upphandla gemensamt! Det är bra om vi har ett gemensamt, datoriserat fastighetssystem”. Lokalstrategier ”Hur kan vi använda våra byggnader på bästa sätt?”

53


ACT, så här fungerar det! Över hundra organisationer med kyrklig bakgrund bildade i januari 2010 en av världens största biståndsallianser, ACT-alliansen. ACT står för Action by Churches Together, och betyder Kyrkor tillsammans i handling. ACT-alliansen består av • 132 medlemmar över hela världen, varav Svenska kyrkan är en. • kyrkor och kyrknära organisationer engagerade i utvecklings-, katastrof-, och påverkansarbete . 72 procent av medlemmarna finns i så kallade utvecklingsländer, 28 procent i i-länder. Många av ACT-medlemmarna arbetar med långsiktigt utvecklingsarbete. Men när en katastrof inträffar ställer de snabbt om sitt arbete för att svara upp mot behoven som katastrofsituationen kräver. Efter katastrofens akuta fas stöder ACT-alliansen återuppbyggnad och arbetar också för att förebygga nya katastrofer. Det betyder att ACT-alliansen bokstavligt talat finns på plats innan, under och efter en katastrof. Hur fungerar ACT vid en katastrof? Följ arbetet kring årets stora översvämningar i Moçambique 2013. Text: Ulrika Lagerlöf Foto: ACT katastrofen. Den 25 januari kom den första formella informationen, i form av en ”alert” där ACT-alliansens medlemmar beskrev situationen och vad som behövde göras. ACT-alliansen tog sig med helikopter till områden isolerade av översvämningarna för att kartlägga befolkningens behov.

Arbetet startar ACT-alliansens 5 25 medlemmar började tidigt med utdelning av bland annat kokkärl och mat. De lokala ACT-medlemmarna i Moçambique började tidigt med att ge drabbade akut stöd i form av mat, material till tält, vattenreningstabletter, tvål, filtar, köksredskap och baby-kit. Redan innan appellen, själva ansökan om pengar, skickades ut i ACT-nätverket, startade alltså arbetet. Och det är oftast så det går till. Organisationerna använder de resurser de har, och får sedan ersättning genom appellen. Samtidigt som arbetet startade koordinerade sig ACT-medlemmarna med myndigheterna i Moçambique, ett sätt att dela upp arbetet mellan de organisationer som är verksamma i landet. JAN

Red alert om katastroftill22 stånd En nild tagen från helikopter över översvämmade områden. Intensiva regn i södra Afrika gjorde att vattennivåerna i södra och centrala Mocambique började stiga i januari i år. Mocambique är utlopp för flera av södra Afrikas stora floder som rinner ut mot Indiska oceanen. 22 januari 2013 utfärdade myndigheterna i Mocambique en ”red alert” om katastroftillstånd. Men att 185 000 människor fick lämna sina hem och fly undan översvämningarna var inget som hördes eller syntes i Sverige. Som så många andra gånger var det en katastrof som skedde i periferin. JAN

54

Alert anländer till Svenska 25 kyrkan. Ingen möjlighet att ta sig fram med bil. ACT-alliansens lokala medlemmar flög med helikopter till isolerade områden. Genom ACT-alliansen, ett globalt nätverk av kyrkor och organisationer, fick Svenska kyrkan tidigt ett larm om den begynnande JAN

FEB


Appell anländer till Svenska kyrkan 5 Mer än 400 fall av kolera har rapporterats in efter översvämningarna. En viktig del i att förhindra spridningen är god handhygien, och att installera enkla men hygieniska anordningar för handtvätt med ”fotpump”. Samtidigt som det akuta arbetet pågick skrev personalen för de tre lokala ACT-medlemmarna en appell som sedan spreds i hela ACT-nätverket. Det är genom appellen som Svenska kyrkan sedan bidrar till insatserna. Svenska kyrkan anslog 1 300 000 kronor till Lutherska världsförbundets arbete i appellen. 300 000 kronor var insamlade från stift, församlingar och enskilda givare. 1 000 000 kronor kommer från Sida. – Att vi valde att öronmärka till Lutherska världsförbundet beror på att vi har en nära relation med dem. Vi vet också att de jobbar tillsammans med lokalbefolkningen på ett bra sätt, berättar Ingrid Norrman, handläggare för humanitära insatser på kyrkokansliet och den som tog emot appellen. I appellen beskrev ACT-alliansen de akuta behoven efter översvämningarna. Ett av de största problemen var tillgången till rent vatten och sanitet, något som ökade riskerna för utbrott av malaria och kolera. FEB

55


Människorna som hade flytt saknade det mesta, de hade lämnat alla sina tillhörigheter och fått sina odlingar förstörda. Utdelningen av bland annat vattenreningstabletter, hushållsredskap och material till tält lindrade på kort sikt, men var ingen lösning på problemet. För att hjälpa drabbade familjer att återuppta sin försörjning delade man därför tidigt ut frön och jordbruksredskap inför planteringssäsongen som började i mars. Appellen ska alltid beskriva vad som behöver göras på både kort och lång sikt. Målet är att människorna ska klara sig själva igen när appellen avslutas. Akuta fasen är över Milu Kawawa förbereder sin 1 nya tomt för plantering (bilden längst upp på sid 55). I slutet av april har APR

tre månader gått sedan översvämningarna började och den akuta fasen i katastrofarbetet är över. På flera platser har myndigheterna börjat stycka av land för att en del av de drabbade familjerna ska kunna flytta till en säkrare plats. Milu Kawawa och hennes tre söner har redan flyttat till sin nya tomt. Före översvämningarna odlade Milu nästan allt familjen behövde i deras trädgård. På den lokala marknaden kunde hon sälja överskottet av grönsaker och frukt och få in lite pengar. – Jag oroar mig över hur jag ska lyckas försörja min familj nu när vi flyttat, berättar hon. Hon förbereder nu den nya marken för odling och drömmer om att kunna bygga ett nytt hus till familjen. Milu och hennes barn bor fortfarande kvar i ett av de tillfäl-

liga skydd som ACT-alliansen har försett de översvämningsdrabbade med. Familjerna har också fått tillgång till bland annat kokkärl, sovmattor och filtar. Många av de nya bosättningsområdena saknar brunnar och ordentliga vägar, så människorna som flyttat till de nya områdena behöver stöd för ännu en tid. Men arbetet går stadigt framåt, och i de tillfälliga flyktinglägren bor nu endast ett fåtal familjer kvar. Appellen avslutas Arbetet efter översvämning31 arna i Moçambique fortsätter till sista oktober 2013. Därefter avslutas appellen och målet är att människorna som drabbades av översvämningen ska ha fått verktyg att kunna försörja sig själva och sina familjer igen. OKT

kyrkans expertområde inom ACT är det psykosociala arbetssättet där en viktig del är att inkludera lokalbefolkningen både i planeringen och i genomförandet av insatserna, så det tittar vi särskilt på, berättar Ingrid.

Det lokala ansvaret viktigt När Svenska kyrkans katastrofhandläggare Ingrid Norrman får in en appell görs en noggrann bedömning. Det är viktigt att insatserna utförs på ett ansvarsfullt sätt, annars riskerar hjälpen att göra lika mycket skada som nytta. Om det finns lokala handlare på platsen ska inköpen i största möjliga mån göras från dem, annars kan katastrofhjälpen konkurrera

56

ut den lilla marknad som fortfarande fungerar efter katastrofen och göra det svårare för samhället att återhämta sig. – När jag får in en appell tittar jag på hur behoven ser ut och hur väl de insatser som föreslås svarar mot behoven. Vi gör en bedömning av de lokala organisationernas kapacitet och vilka metoder de jobbar med. Svenska

Ett enkelt exempel på hur det psykosociala perspektivet kan påverka är att en organisation kan välja mellan att dela ut färdiglagad mat eller att ge människor kokkärl och råvaror. För människorna som drabbats kan det innebära en avgörande skillnad – att passivt få ta emot färdiglagad mat, eller att själv få laga maten till sin familj. – Det som oftast är värst efter en katastrof är känslan av meningslöshet, vilken kan förvärras om människor behandlas som passiva offer. Därför är det viktigt att människorna som drabbats får känna att de bidrar, och att försöka skapa en någorlunda normal tillvaro för familjerna, säger Ingrid.


En kyrka vid stadens torg ”Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission”. Alla församlingar brottas med kyrkoordningens beskrivning av församlingens grundläggande uppgifter. Inte minst när församlingsinstruktioner ska formuleras. De tre första uppgifterna går bra, alltför många snubblar på den fjärde; mission. Text: Pelle Söderbäck Därför kommer årets prästoch diakonmöte i grannstiftet Strängnäs att jobba med missionsbegreppet och som ett underlag finns boken ”I rörelse” (Artos 2013). Fyra församlingsmedarbetare; prästerna Jan Eckerdal, Miriam Wredén Klefbäck och Johan Linnman samt diakonen Liv Kastberg har skrivit varsitt avsnitt. Jan Eckerdal formulerar den missionsformade kyrkans första fråga ”Vad gör vi nu”? Kyrkan är aldrig förutsättningslös utan finns på en bestämd plats i en bestämd tid. Den tid vi nu har att utgå ifrån kallar han europeiskt postkristen, kristen tro är ingen omöjlighet men förutsättningarna är annorlunda än tidigare, så ”vad gör vi nu?”. Liv Kastberg formulerar ett svar på frågan när hon utifrån latinamerikansk befrielseteologi menar att det handlar om att ”fästa blicken på Jesus”. Hon citerar Jon Sobrino som säger att ”Jesus stör, Gud stör mindre”. I en etablerad medelklasskyrka är det lätt att tala om gudomligheten och försoningen utan att nämna Jesu mänsklighet och hans dom över samhällets orättvisor. Mest spännande blir boken när Johan Linnman i ett avslutande kapitel skissar en kyrka som lever sida vid sida med andra, i möten ansikte mot ansikte. Den gamla bilden av kyrkan mitt i byn ersätts av kyrkan vid stadens torg. Hon är en del av ett pluralistiskt samhälle, en röst i samtalet och en aktör i samhällsbygget. Johan, som tidigare jobbat i Västerås stift

och bland annat varit ungdomspräst på Stiftsgården, är idag universitetspräst i Örebro och det är ur den verkligheten han öser. En verklighet där prästen får tala för sig, imamen för sig och den sekuläre humanisten för sig. Men sida vid sida. Vittnesbördet blir en del av dialogen och dialogen en del av vittnesbördet. ”Frågan jag söker ett svar på är både hur, men också tillsammans med vem, vi ska vara missionerande i en alltmer multireligiös kontext. Kan vi rent av tala om en gemensam mission tillsammans

med människor av en annan tro?”, är en av hans grundfrågor. Och han besvarar den jakande, men under vissa förutsättningar. Den viktigaste är att vi känner, och är trygga, med vår egen identitet. Ett starkt avsnitt om identitet är när Johan beskriver vad som gav honom hans grundvärderingar. Mötet med syrianska flyktingar under sin konfirmandtid, Desmond Tutu och sydafrikanska kampsånger, internationellt präglad förkunnelse i domkyrkan, Stiftsgården. Kristna Fredsrörelsen; ”vi växer upp i sammanhang som formar oss och fostrar oss”. En tydlig utmaning till den kyrka som funderar över barns och ungas plats i församlingen. Definitionen av kyrkans uppdrag, mission, hämtar han ur två källor. Anglikanska kyrkan och Einar Billing. Den anglikanska kyrkan bidrar med sina fem kännetecken på mission: att proklamera Guds rike, att fira gudstjänst, att betjäna den som lider nöd, att bekämpa orättvisa strukturer i samhället och att arbeta för en hållbar utveckling. Hos Billing hittar han tanken på den Guds nåd som finns hos varje människa. Även om hon ännu inte funnit sin tro. Nåden är fäst hos Gud och inte i den personliga tron. Efter årsskiftet, inför en ny mandatperiod, ska församlingsinstruktioner bearbetas eller skrivas nya. Då kan ”i rörelse” fungera väl som samtalsunderlag och Johan Linnmans bild av en kyrka vid stadens torg vara en god utgångspunkt för ett arbete kring församlingens plats, roll och uppdrag.

”Vi växer upp i sammanhang som formar oss och fostrar oss”. En tydlig utmaning till den kyrka som funderar över barns och ungas plats i församlingen. 57


Söndagen den 15 september är det kyrkoval i Svenska kyrkan. Då har du möjlighet att rösta på de grupper och personer som ska vara med och besluta om kyrkans liv och verksamhet de kommande fyra åren. Vem vill du ge ditt förtroende? Välkommen att rösta i kyrkovalet!

Dags för Kyrkoval 15 september Den 15 september är det kyrkoval. Det betyder att varje medlem över 16 år kan vara med och påverka hur kyrkan styrs. Det är viktigt att bevara demokratin i kyrkan, det är en del av hennes identitet. Vi har alla ett gemensamt ansvar för kyrkans liv och verksamhet. Text: Pelle Söderbäck Kyrkan har en djup och bred verksamhet. På ett år görs närmare 17 miljoner gudstjänstbesök – att jämföra med till exempel hockeyns elitserie med 2,1 miljoner besökare eller fotbollens allsvenska med 3,5 miljoner besökare. Det kan också jämföras med 18,4 miljoner biobesök. Svenska kyrkan är landets största konsertarrangör. Över 100 000 personer sjunger i kyrkans körer. Svenska kyrkans musikliv förenar kultur och konst med kyrkans budskap. Musiken erbjuder gemenskap! Vi förvaltar ett tusenårigt musikarv och är samtidigt nyskapande.

58

Kyrkan ger stöd för människor i utsatta situationer. Hur utsattheten ser ut, varierar från tid till annan och mellan land och stad. Församlingen finns också till för dem som vistas på olika institutioner – till exempel på sjukhus och fängelser. Församlingen erbjuder många mötesplatser för daglediga och småbarnsföräldrar. Här finns alltid någon att samtala med. Kyrkans barnverksamhet för 0-3 åringar hade drygt 900 000 besök förra året. Över 30 000 ungdomar konfirmeras varje år och lika många sjunger i barnkör.

Svenska kyrkans unga är kyrkans ungdomsorganisation. Många unga har fått lära sig mycket om demokratisk process i just den verksamheten. Församlingen är många gånger platsen där unga människor kan arbeta ideellt med rättvisefrågor. Här bearbetas stora livsfrågor; tro, etik och moral inte minst i samband med konfirmandundervisningen. I kyrkovalet har man rösträtt från 16 års ålder. Kyrkan tar ungdomar på allvar och ger dem samma möjlighet att påverka som de vuxna. I kyrkovalet kan man rösta på olika nomineringsgrupper, dvs det som i de allmänna valen kallas partier. Dessa grupper kan ideologiskt stå politiska partier nära, men också vara helt oberoende och lokalt präglade. I förra valet deltog nästan 1300 olika nomineringsgrupper i valen till församling, stift och kyrkomöte. Det är medlemskapet i Svenska kyrkan som ger rösträtt! Det är viktigt att alla som är röstberättigade är med och påverkar. Vi tar ett gemensamt ansvar. För att få rösta ska man senast på valdagen fylla 16 år, vara medlem i Svenska kyrkan och vara folkbokförd i Sverige den 1 augusti 2013, då röstlängden fastställs. Man behöver inte vara svensk medborgare.


Olika ansvarsområden på olika nivåer Några viktiga begrepp

Församling Församlingen är basen och genom sina församlingar är Svenska kyrkan rikstäckande. Den som tillhör Svenska kyrkan tillhör den församling där man är folkbokförd. Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Om församlingen inte ingår i ett pastorat är kyrkofullmäktige högsta beslutande organ. Kyrkoråd och kyrkoherde ansvarar för styrning och ledning.

lära. Västerås stift är indelat i åtta kontrakt. I varje kontrakt finns en kontraktsprost med uppdrag att vara biskopens förlängda arm. I stiftet förvaltas också avkastningen från kyrkans tillgångar, t.ex. skog och mark. Församlingar kan få extra bidrag från stiftet, t.ex. för underhåll av kyrkor eller andra satsningar. Stiftet beslutar också om hur församlingarna delas in geografiskt.

Nationell nivå Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. De beslutar bland

annat om kyrkoordningen och har ett övergripande ansvar för internationell diakoni och mission. Ledamöter till kyrkomötet väljs i direkta val och kyrkomötet utser en kyrkostyrelse. Kyrkostyrelsen, som väljs av kyrkomötet, är Svenska kyrkans högsta ansvariga organ när kyrkomötet inte är samlat. Kyrkostyrelsen beslutar i övergripande frågor på nationell nivå och företräder Svenska kyrkan t.ex. i remissvar, uttalanden och officiella kontakter. Biskopsmötet består av samtliga biskopar och har ett särskilt ansvar för teologiska frågor.

Pastorat Församlingar kan välja att samverka och utgöra en gemensam ekonomisk enhet. Från den 1 januari år 2014 kallas en sådan enhet pastorat. En församling kan ingå i ett pastorat men behöver inte göra det. I ett pastorat väljs ett gemensamt kyrkofullmäktige och varje enskild församling har ett församlingsråd. Kyrkoråd och kyrkoherde ansvarar för övergripande styrning och ledning i hela pastoratet.

Församlingsråd För en församling som ingår i ett pastorat ska pastoratets kyrkofullmäktige välja ett församlingsråd som styrelse. På ett öppet nomineringsmöte kan församlingens röstberättigade medlemmar nominera kandidater. Den som tillhör någon av församlingarna i pastoratet är valbar till ett församlingsråd i pastoratet. Mandattiden avgörs av kyrkofullmäktige. Församlingsrådet ska som ett minimum ansvara för gudstjänstlivets utformning och utveckling i församlingen, men kyrkorådet kan också delegera andra uppgifter som anges i församlingsinstruktionen. Församlingsrådet är involverat i pastoratets budgetprocess och arbetet med församlingsinstruktioner.

kyrkoval september är det Söndagen den 15 et att rösta Då har du möjligh i Svenska kyrkan. vara med personer som ska på de grupper och samhet kyrkans liv och verk och besluta om ge ditt åren. Vem vill du de kommande fyra förtroende?

rösta i kyrkovalet! Välkommen att

Stift Stiftet är den regionala enheten. Sveriges omkring 1400 församlingar är indelade i 13 stift. I stiftsledningen finns en biskop, en stiftsstyrelse och ett stiftsfullmäktige. Domkapitlet ansvarar särskilt för de som är vigda, präster och diakoner, och för kyrkans tro och

Var ska vi lägga kraften? Gör din röst hörd. Kyrkoval 15 september.

59


Församlingsrådet Församlingsrådet är en nyhet i församlingens verksamhet. Det är inte ett kyrkoråd och inte ett sockenråd. Utan ett råd som ansvarar för gudstjänstlivets utformning och utveckling, för andra uppgifter som delegeras från kyrkorådet och som finns med i budgetprocesser och arbete med församlingsinstruktioner. Mandattiden avgörs av kyrkofullmäktige. Här finns alla möjligheter att tänka fritt, att skapa utifrån församlingens behov. Kandidater tas fram vid ett öppet nomineringsmöte. Text: Pelle Söderbäck

Allan Ateist Nja, riktigt så är det nog inte. Han bär sitt efternamn för att utmana. Men visst är han kritisk. Han har svårt för att tro, han tycker att mycket av kyrkans språk är världsfrånvänt. Man jobbar inte med de frågor som är centrala för dagens människor. Men han trivs med kyrkorummet. Och han drar sig inte för att diskutera livsfrågor

60

Stina Solidaritet Stina hittade vägen in i kyrkan via församlingens världsbutik. Hon är också ordfö rande i den lokala Amnestygruppen. En kyrka mitt i världen är det hon brinner för. Vi har ett samhällsansvar och det ska synas såväl i gudstjänst som i vardagsverksamhet. De senaste åren har hon försökt få ett engagemang runt den Globala veckan men det är trögt.

Istvan Idéell

ksgrupp, bössinsam Församlingens besö nka ko ffe ka panjen, larna under fastekam naden på torget. ark stm hö det under ns trygga planering. Allt detta vilar i Istva llernas eller de anstä Kyrkan är inte präst ella ide De han ofta. das egendom, säger as fram. Det gäller pp slä ste krafterna må Varför ska alla gudsockså gudstjänstlivet. er? tjänster ledas av präst

Fredrik Församlingsfantast I många år var han sommarboende i församlingen men fick jobb i kommunen och bor nu fast på orten. Egentligen är han bosatt i en annan församling i pastoratet men det här är ”hans församling”. Fredrik gillar den öppna profilen och skulle egentligen vilja knyta församlingen mer till alla turister och sommarboende.

Sven Sångare Sedan något år tillbaka är han med i kören. Hela sitt liv har han sjungit i olika körer och nu har han valt kyrkans kör.Visst har han besökt kyrkan även tidigare, han har alltid varit medlem, men samtidigt är det en delvis ny värld för honom. Till vardags är Sven kulturchef i kommunen och ser goda samarbetsmöjligheter på kulturområdet.


en ny möjlighet! Rune Reklam

Greta Gospel

Mitt hem är där det finns ett trådlöst nätverk, brukar han säga med ett leende. Och det stämmer. Rune går ingenstans utan sin I-pad. Han är ibland frustrerad över en gammalmodig kyrka som inte ser nya möjligheter. Sms-böner, digitala kollekter, ett bättre ljudsystem, en församling på nätet, twitter om predikan. There is no limit!

Greta sjunger i kyrkans gospelkör och tycker egentligen att traditionell kyrkomusik är ganska trist. Den traditionella söndagsgudstjänsten besöker hon sällan. Den tilltalar henne inte alls. Hon drömmer om att kunna förnya musiken i gudstjänsten. Det skulle samla fler människor, menar hon. Ett varierat gudstjänstliv är viktigt.

Mary Mässhake Mary älskar högmässan och missar sällan en söndagsgudstjänst. Hon njuter av den kontinuitet som finns i gudstjäns tens form, hon vill höra en god och genomarbetad predikan. Under en perio d var hon kyrkvärd men lämnade uppdraget för något år sedan. Mary känner sin församling, ser om någon besökare är ny och hälsar då välkommen med ett varmt leende.

Nina Naturvän lökar längs Varje höst planerar hon också till ser a Nin . gången upp till kyrkan en längs träd på ar att det finns fågelholk rimspilg er led n kyrkogårdsmuren. Ho met um kor kyr att vandringar och tycker en. het hel ser inte begränsar om man n uta rka ”Ky tet jek Hon har besökt pro er. idé nga må hon tak” och därifrån har

Urban Ungdom Urban går andra året på gymnasiet och blev aktiv i kyrkan i sam band med sin konfirmation. Han är nu med i styrelsen för Svenska kyrkans Unga. Ett tag tänkte han kandidera i kyrkovale t men insåg att fyra år är för lång tid. Dä rför sitter han i församlingsrådet på den pla ts som är vikt för Svenska kyrkans Unga i församlingen.

? Vem mer. Vem ska dit, vem ska bort? Hur ser det ut i din församling? Jobba aktiv t med nomineringar och nomineringsm öte. Skapa ett råd utifrån församlingens beho v, möjligheter och drömmar. Ett försa mlingsråd är en spännande möjlighet att ge utrymme för de tankar och det enga gemang som finns i församlingen.

61


Sagan om de fyra tornen Text: Mikael Mogren Foto & Montage Västerås stad

et är härligt att stå på Djäkneberget och beundra utsikten över Västerås. Här råder ingen tvekan. I Västerås finns höga torn. Det ser man från berget. Djäkneberget är ett märkligt namn. Lite slarvigt brukar man säga att djäknarna var skolpojkar. Det stämmer och samtidigt är djäkne gammelsvenska för diakon. Diakon kommer från grekiskans diakonos och betyder tjänare för andras skull. Det vill säga att de som hade i uppdrag att tjäna de fattiga och dela med de behövande. Senare blev diakon att betyda en person som fått en vigning på vägen till prästvigning. Diakonerna , eller djäknarna, i svenska katedralskolor var diakonvigda in på 1600-talet. Därefter betydde djäknar skolpojkar utan vigning. Skulle man säga Djäkneberget på nutidssvenska skulle det

62

bli Diakonberget. Mitt i Västerås finns alltså ett berg uppkallat efter tjänandet av andra än sig själv. För ett par år sedan flyttade jag till Västerås. Jag hade aldrig bott varken i Västerås eller Västmanland eller Dalarna förut, heller inte varit här särskilt mycket. Närmast flyttade jag från Paris. Jag bytte upp mig, om man ser på världskartan. Det finns likheter mellan Paris och Västerås. En likhet är blommorna. Även i Paris vårdar man sig om att ha mycket blommor. I Västerås finns det en blomma på själva stadsvapnet, en Mariaros. Den finns där eftersom stadens beskyddare är Sankta Maria. Stadens kännetecken är ju Marias ros. En fattig flyktingkvinna från Mellanöstern är symbolen för staden. Västeråsare med rötter i Mellanöstern, lämnar gärna gåvor och

tänder ljus framför Marias altare i domkyrkan. Det verkar som att många av nutidens svenskar upplever gemenskap med henne. En annan likhet mellan Paris och Västerås, det är tornen. När parisarna ska presentera sin stad så visar de ofta tornen: Eiffeltornet förstås, och sen Notre Dames två torn och Montparnassetornet. För oss räcker det att närma sig Västerås för att staden liksom ska torna upp sig. Det är ASEAtornet som man lätt känner igen, det är stadshuset eleganta torn. Skrapan höjer sig bred och bastant. Det fjärde tornet är domkyrkans med den stiliga spiran. Varje torn är byggt i sin egen tid med egen stil, det ser man från Djäkneberget. De fyra tornen är uppförda av fyra krafter i Västerås: Politiken, marknaden, produktionen och religionen.


Kan man inte säga att Västerås är sagan om de fyra tornen? Jag tänker mig tillvaron, samhället när det är gott, som ett samspel mellan de fyra krafterna som byggt tornen: Produktion, religion, politik, och marknad. När ett samhälle fungerar och gör livet gott för oss , då samverkar de fyra tornen. Sagan om de fyra tornen är berättelsen om att det är möjligt att skapa en tillvaro där medborgaren får bra förutsättningar från början, eftersom de fyra tornen samverkar. I många hundra år var religionens och politikens torn väl höga i Västerås. De flesta av de beslut som idag tas inom kommunen och landstinget fattades i kyrkans lokaler. Före 1860-talet fanns det varken kommun eller landsting i Sverige, deras ansvar låg till största delen på kyrkans förtroendevalda.

Faran är alltid att vissa torn växer sig stora på de andras bekostnad. När jag besökte Moskva blev det uppenbart att två torn där under lång tid tryckte ner de andra. Under kommunistdiktaturen fick bara produktionens och politikens torn finnas. Marknaden liksom religionen var förbjudna. I den nära framtiden för Sveriges del är risken än en gång att ett av tornen blir större än de andra. Det gäller marknaden. Vård och omsorg kan inte vara beroende av att man kan betala, inte heller utbildning. Marknaden bygger vår tids katedraler, parkeringsplatserna är enorma. Det är som att individen bekräftar sin delaktighet i den etablerade medelklassen genom att konsumera. Det som kan bli lönsamt får finnas, det är den hårda logiken.

Tack vare att samspelet mellan de fyra tornen har fungerat så bra i Sverige, är mycket vård och utbildning gratis. Men följden när vi medborgare måste betala för det som förut var rättigheter blir att medborgarrätt heter pengar. Att stå på Djäkneberget och samtidigt se ut över Västerås, det är för mig en utsikt över det goda samhället. Att Djäkneberget sticker upp över Västerås stadsbild är som en hyllning till allt vad diakoni heter. Det verkar som en djup tanke att tjänande och delande har ett eget berg mitt i staden. Från Diakonberget har man en vidunderlig utsikt över stadens tak och torn. De fyra tornen som tornar upp sig därnere hoppas jag kommer att få fortsätta att samspela.

63


PRÄST & DIAKONMÖTE V Ä STERÅS 17–18 SEP TEMBER RÄTTVIK 6 NOVEMBER Tema: LIVETS HELIGHET Den 17- 18 september i Västerås och den 6 november i Rättvik. Mellan mötesdatumen hålls kontraktssamlingar i alla kontrakt. På programmet i Västerås: • Mikael Mogrens bok ”Livets helighet” presenteras och diskuteras. • Oration av Göran Greider. Föredrag av Anne-Louise Eriksson och Per Eckerdal. • Ett 30-tal speed-seminarier i allahanda ämnen. • Gudstjänster, biskopens ämbetsberättelse, sändning. • Och mycket annat!

Västerås stifts prästerskaps donationsstiftelse

SAM-STIFTELSEN SAM-stiftelsen är en sammanslagning av 12 gamla fonder som inrättats till stöd för präster, deras anhöriga och efterlevande. Du kan söka ekonomiskt bidrag för t ex utbildning, personlig fördjupning eller ett bidrag för utgifter som inte täcks av allmänna försäkringssystem. Stiftelsen har en rullande ansökningstid under hela året. Vill du veta mer eller ansöka om bidrag? Kontakta stiftsjurist Göran Broås, e-post: goran.broas@svenskakyrkan.se tel. 021-17 85 17

64


Kursanmälan via hemsidan Alla kurser hittar du på www.svenskakyrkan. se/vasterasstift. Klicka på ordet ”Kurser” så kommer du direkt till kurssidan.

1.

Kurser i stiftet Här listar vi kurser för hösten och vintern 2013. Även Stiftsgårdens kurser är med. Av utrymmesskäl har vi inte tagit med all information om kurserna, den fullständiga beskrivningen hittar du på vår hemsida. www.svenskakyrkan.se/vasterasstift. På hemsidan kan du dessutom sortera kurserna i datumordning eller genreordning så att du lättare hittar de kurser som passar just dig! Användarträff i kyrkans administrativa system Vänder sig till användare i kyrkans administrativa system, kyrkobokföring, KOB, Kyrksam samt organisationsregistret.

Välj den kurs du vill gå. Du kan sortera dem efter kursnamn eller datum.

2.

Är det flera alternativ så välj det eller de alternativ du vill ha. Klicka sedan i ”anmäl mig”.

3.

Fyll i dina uppgifter och klicka ”anmäl mig”. Glöm inte att kontrollera att allt blivit rätt innan du bekräftar.

4.

Nu är du färdig. Bekräftelse får du direkt via e-post. Skulle något vara fel så kan du ringa till vår växel så hjälper de dig att ändra. Tel. 021-17 85 00

Tid: 13 maj 09:00 - 12:00 Plats: Kyrkbacksgården, Västerås Tid: 15 maj 13:00 - 16:00 Plats: Församlingshemmet i Nora Tid: 21 maj 13:00 - 16:00 Plats: Orsa församling Tid: 22 maj 09:00 - 12:00 Plats: Kristinegården i Falun Kostnad: Ingen, vi bjuder även på kaffe Att leda ideella ”Aktör för välfärd” Insatser från frivilliga och volontärer är en tillgång i kyrkan, men att leda frivilliga krafter kräver också kunskap, lyhördhet och organisationsförmåga. Tid: 25 september Plats: Andreasgården i Mora Tid: 6 november Plats: Mikaelsgården i Sala Kostnad: Ingen Bemötande och samtalsmetodik ”Aktör för välfärd” En kurs för dig som vill få verktyg för att möta människor med många och olika behov. Kursen ger grundläggande kunskaper om bemötande och samtalsmetodik. Tid: 25 september Plats S:t Persgården i Leksand Tid: 26 september Plats: Församlingshemmet i Lindesberg Kostnad: Ingen Certifieringskurs i Kyrkobokföring Certifieringskurserna för kbok är obligatoriska för användare handläggare samt handläggare skyddad person. OBS, obligatoriska förkunskaper för deltagarna är att ha tagit del av och läst: ”Arbetsflöden och sammanfattande regelverk för kyrkobokföring”

Tid: 18-19 november Plats: Stiftsgården, Kostnad: 2 500 kr - inkl. kursmaterial och kost Fortbildning för administrativ personal Dokument- och arkivhantering samt offentlighet och sekretess är de områden som fortbildningen kommer att koncentrera sig på. Dessutom ingår ett par studiebesök bl.a. till Kyrkokansliet i Uppsala. Tid: 7-8 november Plats: Uppsala Fortbildning för husmödrar och församlingshemsvärdinnor Inbjudan med program kommer ut under senvåren Tid: 19-21 augusti Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: Anges i inbjudan FORTBILDNING - Kyrkomusiker I samband med ”Sjöviksdagarna” som ordnas årligen blir det fortbildning. Fokus på KÖR - KÖRDIRIGERING. Tid: 15-17 augusti Plats: Sjöviks folkhögskola, Folkärna (Krylbo) Kostnad: Ingen kurskostnad. Kost och Logi tillkommer och anmäls via www. vasteras.sjungikyrkan.nu Framgångsrik marknadsföring ”Aktör för välfärd” Att veta och professionellt kommunicera sitt värde Tid: 6 november Tid: 21 november Plats: Kyrkbacksgården, Västerås Kostnad: Ingen Fågelhelg vid Siljan! - ”Den Västliga Taigan” I slutet av maj månad, är det relativt enkelt att kunna visa upp de fågelarter som är unika för Siljansbygden. Då befinner sig såväl hackspettar som ugglor i sina revir och de år då de går till

65


häckning, brukar en exkursion bli lyckad. Tid: 24-26 maj Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad:1650 kr - kursavgift. Kost och logi tillkommer: 1605-2065 kr/person beroende på boendestandard. Ej övernattande: 765 kr + kursavgift 1650 kr Församlingspedagogfortbildning 2013 Pilgrimsvandring, samtal med biskopen, barnkonsekvensanalys, församlings pedagogernas svåra samtal - teori och praktik, livgivande mångfald (vi möter personliga berättelser, prövar pedagogiska metoder och djupdyker i vår rädsla för det främmande - fokus på HBTQ), församlingspedagogen som rekryterare. Tid:3-5 september Plats: stiftsgården Kostnad: 600 kr - Kost och logi tillkommer. Gosskörsfestival Info: www.gosskor.se Tid: 23-26 maj Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: Ingen Handledarutbildning ”Aktör för välfärd” Kursen tar sin utgångspunkt i arbetet med sociala arbetsintegrerande företag, en verksamhet som växer snabbt idag. Handledaren har här en nyckelroll för att skapa engagemang och driva utvecklingen framåt. Fokus i kursen ligger på handledning som stärker personers egenmakt och självkänsla och använder gruppen som resurs för integration och personlig utveckling. Tid: Kurs 2. 10 september, 15 oktober samt 26 november Plats: Finnåkers kursgård Kostnad: Ingen Intraprenörsutbildning ”Aktör för välfärd” Intraprenörskap handlar om individens förmåga att utveckla verksamhet – entreprenörskap - inom den egna organisationen, enskilt eller tillsammans med andra. I vårt upplägg kommer deltagarna få hjälp att formulera sin idé, förankra idén internt och börja utveckla idén till affärsdriven verksamhet. Under det första internatet ingår en inspirationsresa i Roslagen med egen buss där vi ser på ett antal goda exempel på sociala företag för inkludering och rehabilitering, bland annat Växtplats Nybyn med ekologisk odling av bl a medicinalväxter och kryddor.

66

Tid: 4-6 september med fortsättning 22-23 oktober Plats: Finnåkers kursgård 4 dagar fördelade på 2 tillfällen Kostnad: Ingen Information för nya konfirmandledare/ lärare Innehåll: Teologi som metod, samt organisation och struktur för konfirmandarbetet kopplat till riktlinjerna. Tid: 11 september Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: 150 kr. Självkostnad för lunch och fika Julfirande på Stiftsgården i Rättvik En jul på Stiftsgården är en traditionell jul i gemenskapens tecken. Tid: 23-26 december Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: 2895 kr - 4095 kr per person beroende på boendestandard, extra natt 315 kr - 740 kr beroende på boendestandard. Barn särskilda priser. Kyrkväktaren i centrum Kyrkväktaren må vara anställd för olika praktiska uppgifter. Men - oavsett ”inre” eller ”yttre” tjänst - kyrkväktaren är också en medarbetare i församlingens arbetslag som i sin tjänst möter människor med frågor om kyrka och tro och människor i behov av att med någon dela tankar om sin livssituation. Tid: 8-10 oktober Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: 1975 kr - kursavgift. Kost och logi tillkommer: 2545 - 2995 kr per person beroende på boendestandard. Ej övernattande: 1595 kr + kursavgift 1975 kr Kyrkvärd i andakt och bön kyrkvärdsutbildning Stiftsgården i Rättvik erbjuder utbildning/ fortbildning för kyrkvärdar och gudstjänstvärdar. Vi ger fem olika delkurser. Deltagande i samtliga fem kurser ger en solid grund för tjänst i ett av vår kyrkas kanske äldsta uppdrag. Självfallet måste man inte delta i hela serien av kurser. Du väljer fritt vilka du har behov av. De olika delkurserna återkommer varje år. Tid: 6-8 december Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: 1 975 kr - kursavgift. Kost och logi tillkommer: 2 275-2 725 kr beroende på boendestandard. Ej övernattande: 1 325 kr + kursavgift 1 975 kr

Kyrkvärd i Guds tjänst kyrkvärdsutbildning på Stiftsgården Att vara kyrkvärd/gudstjänstvärd är en mångskiftande uppgift. Kyrkvärden är i många sammanhang något av församlingens ansikte utåt. Stiftsgården i Rättvik erbjuder utbildning/fortbildning för kyrkvärdar och gudstjänstvärdar. Vi ger fem olika delkurser. Tid: 8-10 november Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad:1975 kr - kursavgift. Kost och logi tillkommer: 2275 - 2725 kr per person beroende på boendestandard. Ej övernattande: 1325 kr + kursavgift 1975 kr. Kyrkvärd i och med församlingen kyrkvärdsutbildning på Stiftsgården Att vara kyrkvärd/gudstjänstvärd är en mångskiftande uppgift. Kyrkvärden är i många sammanhang något av församlingens ansikte utåt. Stiftsgården i Rättvik erbjuder utbildning/fortbildning för kyrkvärdar och gudstjänstvärdar. Vi ger fem olika delkurser. Tid: 18-20 oktober Plats Stiftsgården i Rättvik Kostnad: 1975 kr - kursavgift. Kost och logi tillkommer: 2275 - 2725 kr per person beroende på boendestandard. Ej övernattande: 1325 kr + kursavgift 1975 kr. Kyrkvärd i Svenska Kyrkan kyrkvärdsutbildning på Stiftsgården Att vara kyrkvärd/gudstjänstvärd är en mångskiftande uppgift. Kyrkvärden är i många sammanhang något av församlingens ansikte utåt. Stiftsgården i Rättvik erbjuder utbildning/fortbildning för kyrkvärdar och gudstjänstvärdar. Vi ger fem olika delkurser. Tid: 6-8 september Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad:1975 kr - kursavgift. Kost och logi tillkommer: 2275 - 2725 kr per person beroende på boendestandard. Ej övernattande: 1325 kr + kursavgift 1975 kr Ledarskap i förändring ”Aktör för välfärd” Seminarierna vänder sig till kyrkoherdar i stiftet och vill bidra till ökad kompetens och beredskap att leda lokalt förändringsarbete Tid: 15-16 oktober (för arbetsledare/ mellanchefer) Tid:19-20 november (för kyrkoherdar) Plats: Meddelas senare


Musikant i Kyrkan/Orgelspelarkurs Två veckoslut (p.g.a sjukdom har weekendkursen i april flyttats till augusti). Solosång-körledning-orgelspel-brukspianokonserter-gudstjänst m.m. Lämplig för Dig som spelar piano och kan spela något enkelt stycke på orgel. (Ålder 15 år och uppåt) Tid: 9-11 augusti samt 21-22 september Plats: Västerås Stifts Musikcentrum Kostnad: 500 kr - Logi, resa och måltider tillkommer. Detta är ett nytt upplägg av orgelspelarkursen. Anmälan och kostnaden gäller båda veckosluten(aug+sep).

Tid: 15 oktober Plats: Församlingsgården i Ludvika Kostnad: Ingen

Projektledarutbildning ”Aktör för välfärd” Projektledarutbildningen ger kunskaper i praktiska metoder, tekniker och projektadministration för att leda projekt från start till mål. Vad är ett projekt? Vilka verksamheter lämpar sig att driva i projektform. Tid: 9-10 september, 30 september -1 oktober, 25-26 november samt regionala samlingar

Sommarläger för barn födda 2001-2002 på Stiftsgården i Rättvik Här är möjligheten att få den första egna kontakten med barn- och ungdomsverksamheten på Stiftsgården. Sommarlägret är ett litet läger med 10-15 deltagare och fyra ledare. Det innehåller bland annat funderingar om Gud och tro, relationer och livsfrågor - allt på ett mycket lekfullt sätt. Lägret är en del av Stiftsgårdens övriga sommarverksamhet. Tid: 23-27 juli Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: 2275 kr - varav 375 kr i anmälningsavgift som inte återbetalas vid återbud

Plats: Stiftsgården, Rättvik 10 dagar varav 6 lärarledda. Utbildningen genomförs med två internat, lunch-lunch samt två heldagar. Kostnad: Ingen Seniorvecka på Stiftsgården i Rättvik Du är alltid välkommen till Stiftsgården - men, denna vistelse är mer än vanligt just för dig som är 60+! Du som vill göra något annorlunda, du som vill träffa nya människor, du som vill njuta vår fina miljö - KOM! Dagarna blandas med samtal, promenader, högläsning, boule och musik. Om du vill finns tillfälle till avslappningsövningar och meditation. Tid: 12-16 augusti Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: 500 kr - kursavgift. Kost och logi tillkommer: 2480-3125 kr per person beroende på boendestandard. Social ekonomi i församlingens regi ”Aktör för välfärd” Verksamhetsformer inom social ekonomi. Ska verksamhetsformer inom den sociala ekonomin bedrivas inom den reguljära församlingsverksamheten eller bör den särskiljas på något sätt? Social ekonomi kan organiseras i många olika former. Förmiddagen ger en översikt över verksamhetsformer och lagar och en del konkreta exempel.

Social redovisning ”Aktör för välfärd” Social redovisning är en metod för att planera, mäta och utvärdera den sociala verksamheten i en organisation. Kursen tar upp huvudprinciper och motiv för social redovisning och hur man kan koppla denna till upphandling. Tid: 7 november Plats: Kyrkbacksgården, Västerås Kostnad: Ingen

Plats: ej fastställd Dag 7 och 8 23 - 24 april Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: Kursavgift: 500 kr för hela kursen. Kost och logi till gällande priser på Finnåker respektive Stiftsgården. Förmiddagsfika, lunch och eftermiddagsfika vid de enskilda dagarna Ung sång För alla sångsugna 15-25 år. Samarbete mellan Sv Kyrkans Unga, Stiftsgården, Ung Kyrkomusik i Västerås Stift och Västerås Stift. Tid: 13-15 september samt 4-6 oktober (båda helgerna) Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: 500 kr - Kvällsmat fredag – t..o..m fika söndag em. Båda helgerna! Upphandling och anbudsförfarande ”Aktör för välfärd” En orientering kring olika typer av upphandlingar. Tid: 9 oktober Plats: Församlingshemmet i Avesta Kostnad: Ingen

Tjänst i kyrkan 2013 - 2014 Vi behöver kompetens och helhetssyn. Vi som har olika uppdrag i kyrkan behöver ibland ”vässa våra verktyg” så att vi blir alltmer kompetenta att utföra våra respektive arbetsuppgifter. Men det räcker inte med det. Vi behöver också få en möjlighet att lära känna helheten och förstå mer av det sammanhang vi är insatta i. Utbildningen riktar sig till dig som är anställd i församling och som inte har profilutbildning (diakon, församlingspedagog, kyrkomusiker, präst). Tid: Dag 1 och 2 2 - 3 oktober Plats: Finnåkers kursgård Dag 3 12 november Plats: Västerås Dag 4 15 januari Plats: ej fastställd Dag 5 11 februari Plats: ej fastställd Dag 6 19 mars

67


6:e sinnet 2013 öppet alla dagar 19 maj-1 september

50

För tredje gången anordnar Västerås stift Sjätte sinnet-utställning. Sju konstnärer visar sin konst under sommaren.

Falun

Konsten i kyrkan tar vid där ord inte räcker till – ger oss nya perspektiv, inbjuder till reflektion. Konstnärliga uttryck i kyrkor har funnits lika länge som människor har skapat kyrkorum. I äldre kyrkor väntar svunna tiders konstverk, som kan tala direkt till oss – genom sekler och över tidsskiften.

80

Sjätte sinnet ger utrymme till konst från vår egen tid. Betydande samtidskonstnärer inbjuds att med sina verk berika människor som stiger in i kyrkorum från vitt skilda epoker. Under en lång sommar länkas konst och kyrkor samman i en konstutställning som kan kittla vårt sjätte sinne. Konstnärerna och deras verk inbjuder till dialog med oss.

Borlänge 50

70

Sjätte sinnet vill vara en helhet, där samtidens konst lockar oss att med nya ögon se på vår tid, på existentiella frågor, på kyrkorum – och på oss själva och vår framtid.

68

Avesta kyrka Helena Piippo Larsson

sjätte sinnet 7 konstnärer 6 kyrkor

Avesta Fagersta

sjätte sinnet 7 konstnärer 6 kyrkor

By By kyrka Kristina Thomas Qvarsebo Karbenning Fläckebo kyrka

sjätte sinnet 7 konstnärer 6 kyrkor

Mia Malmlöf

sjätte sinnet

66

7 konstnärer 6 kyrkor

Sala

sjätte sinnet 7 konstnärer 6 kyrkor

Sala Kristina kyrka Michael Söderlundh

67

50

Karbennings kyrka Roland Backlund och Yngve Mauritsson

Sala stadspark Mats Lodén

68 E18

Hallstahammar Köping

53

Västerås

3

Arboga sjätte sinnet 7 konstnärer 6 kyrkor

68


Magasinet nr 15 (Nr 1 2013)  

Möt OS-legenden som sköter kyrkans fastigheter. Kyrkan och miljön – Vad har miljöarbete med Gud att göra? Kyrkan+Skolan=Sant – Vi behöver...

Advertisement
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you