Page 1

Västerås stifts

Tidningen för dig som arbetar / är förtroendevald i Västerås stift.

Nr 2 2009

Leksacer

– Barn i kyrkans värld

Social ekonomi

– Det handlar om omvärldsanalys

Från startpaket till vänstift – Historien och människorna bakom

• Ska vi göra det här också? • Gränslösa Fagersta • Affärsverksamhet eller inte? • Kyrkan som aktör för välfärd • Besökscentrum vid domkyrkan? • Prinsesskola • Firar du barnkonventionen? • Leksacer, ett annorlunda altarskåp • Nytt rockmaterial • Engagerade unga på Stiftsgården • Svenska kyrkans psalmer på finska • Låt kaffet predika • I en annan del av Estland • Från startpaket till vänstift • Maciene bygger vidare

1


Mångfald Västerås stifts Magasin lyfter också i detta nummer fram mångfalden av uttryck hos Svenska kyrkan som finns i vårt stift. Men det är två ämnen som får extra stort utrymme i det här numret. Dels det som ibland kallas ”social ekonomi” och som handlar om kyrkans roll i vårt land för att möta människors behov på delvis nya sätt. Och dels det som avser internationell diakoni och som handlar om kyrkan som aktör utanför församlings- och stiftsgränser för att möta människors behov i andra delar av världen. Vi börjar med en artikel om omvärldsbevakning, omvärldsanalys och innovation. Detta som en plattform för alla övriga artiklar. Hur arbetar vi var och en i sitt sammanhang med dessa områden. Hur ser situationen ut där vi befinner oss och hur skaffar vi oss kunskap om läget, omvärldsbevakning. När vi har upptäckt något som vi kanske inte tidigare sett, hur relaterar vi det: till vårt uppdrag som kyrka. Vi gör en omvärldsanalys. Och när vi märker att vi inte har någon känd metod eller något välbekant kyrkligt uttryck för att ta itu med det vi just har upptäckt som något för kyrkan angeläget att möta, tar vi då ett nytt steg. Vi gör en innovation. Det som har beskrivits med begreppet ”social ekonomi” och som i en artikel kallas ”kyrkan som aktör för välfärd”, omfattar nya arenor för kyrkan. Här finns artiklar som berättar om Västanfors-Västervåla församling som tydligast agerar inom dessa för kyrkan nya områden. Spännande och utmanande för en kyrka som ser till hela människan. En annan artikel berättar om det projekt som handlar om vårt behov som kyrka att reflektera över vad och på vilket sätt vi ska vara verksamma inom området ”social ekonomi ”. Vi får också i en intervju möta Per Eckerdal som på kyrkostyrelsens uppdrag utreder ”verksamheter som inte självklart ligger inom ramen för församlingens grundläggande uppgift”, och som läggs fram i slutet av oktober. Det som handlar om kyrkans internationella diakoni skildrar Västerås stifts långa, spännande och väldigt mångfacetterade engagemang i relation till Moçambique. Här möter vi människor som berättar om vad kontakten och möten med människor i respektive land betyder.Vi får i ett bildreportage från Moçambique se olika sidor av vår vänstiftsrelation alltifrån invigningen av kursgården i Maciene till skogsbruk vid sågverket Levasflor. Till detta kommer artiklar om olika uttryck för andlighet som djupmeditation, pilgrimsvandring och upplevelsen av syndabekännelsens relevans. Ett par artiklar behandlar det sverigefinska arbetet både på hemmaplan och i vänkontakt med Estland. Många fler ämnen behandlas i artiklar om miljö, rättvisemärkning, besökscentrum med mera. Här finns också information genom kortare notiser i skilda ämnen. Självklart finns också stiftets kurskalender för de närmaste månaderna med.

Så görs magasinet Västerås stifts Magasin ges ut av Västerås stift två gånger per år och skickas adresserat till anställda, förtroendevalda och frivilliga i stiftet. Adresser är hämtade från respektive församling. Stämmer inte uppgifterna, kontakta oss på 021-17 85 00 så ändrar vi. Redaktion: Lena Bergquist, Lotta Söderberg, Åke Paulsson Omslagsbild: Biskop Sengulane Foto: Jonas Eriksson Grafisk form: Åke Paulsson Teckensnitt: Magnesium, Gill Sans, Foundry Sterling, Handwriting, Syncro, Victorian m.fl. Utrustning: Datautrustning: PC, Intel P4 2,7 Ghz, 4Gb RAM, 1,5TB HD, Macbook Pro DualCore 2,3GHz GHz, 2GB RAM, 500GB HD. Fotoutrustning: Canon 5D, Canon 400 , diverse objektiv: 15-300mm. Programvara: Adobe InDesign CS4, Adobe Illustrator CS4, Adobe Photoshop CS4, Microsoft Word 97. Papper Omslag, MultiArt silk 250g Inlaga, MultiArt silk 150g Upplaga: 6100 ex ISSN: 1653-8536

Jag hoppas att du kommer att finna mycket intressant och spännande i höstens Magasin. Ola Söderberg Stiftsprost

2

Tryck: Edita Västerås Distribution: Föfab Ansvarig utgivare: Ola Söderberg


Innehåll magasinet nr 8 Ledare

2

Det handlar om omvärldsannalys Ska vi göra det här också? Gränslösa Fagersta Affärsverksamhet eller inte? Kyrkan som aktör för välfärd

5-15 6-7 8-11 12-13 14-15

Besökscentrum vid Domkyrkan? Besökcentrum, en knutpunkt för kunskapsspridning Prinsesskola Firar du barnkonventionen? Leksacer, ett annorlunda altarskåp Varför Jämställdhet i barnverksamheten? Svenska kyrkans psalmer på finska I en annan del av Estland Kristen djupmeditation Bibeln i mitt liv

16-17 18 19 19 20-21 22 23 24-25 26-27 28

Från startpaket till vänstift Historien Vad betyder kontakten? Maciene bygger vidare Sengulane: Vår relation måste vara konkret! Bildreportage, Maciene

29-47 30-35 36 37 38-39 40-47

Nu kommer intranätet Ett bönens år

48-49 49

Miljö Thomas Söderberg: Miljöfrågorna handlar om livet Ekologiskt långt ifrån? Låt kaffet predika Kyrkan utan tak Herre visa mig din väg

50-56 50-51 52-53 53 54-55 56

14

7

6

1

2

25 15

Ta inte 20bort chokladbitarna Heds kyrkliga syförening 90 år Nytt rockmaterial Ovanlig kalender:9 Hoppet bygger broar 5 Engagerade unga på Stiftsgården

57 58-59 59 60 64

Kurser

65-66

3

8 12

21 13

19

18 2009-10-07 15:48:37

3


4


Det handlar om omvärldsannalys Sidorna 6-17 handlar om ekonomi ur olika aspekter. Ekonomi i betydelsen pengar, men också ekonomi i betydelsen mänskliga resurser.

Bilden: ”Zizzi´s” i Cheltenham, England Det är en omtyckt och välbesökt restaurang som flyttat in i en övertalig kyrka. Att det är en före detta kyrka syns fortfarande tydligt. Maten lagas, synligt för alla, i det som förut var koret och tallrikarna bärs därifrån till gästerna vid borden i den gamla kyrksalen. Foto: Magdalena Sjöholm

5


Ska vi göra det här också? ning från DIK

visar:

ken får ta Skolbiblioteartider sp smällen i

En undersök

. Många s skolbibliotek erna till landet ioteket. minska resurs uner väljer att samarbeta med kommunbibl Allt fler komm ningen eller att minska beman

väljer att

kommer menar att det inte Björn Ingvarsson skolbibliotekarie. vi har att fungera utan informationsflöde – Inte med det tillägger säger han, men i samhället idag, t mycket på vad lärarna att det beror väldig na. kräver av elever himmel Blixt från klar asiebiblioteket lägga ner gymn Beslutet om att Björn Ingtaget ännu och i Leksand är inte a förkämpar, teket har mång varsson och biblio fortfa rande hoppa s att han att gör vilket kvar. biblioteket blir att spara in om get försla I Kramfors kom olans bibliotek på gymnasiesk på all personal klar himmel. som en blixt från Kramfors Ingrid Ohlsson i Bibliotekschefen kt överraskad. sätt att var milt uttryc mycket ovanligt – Det här är ett . I vanliga typen av frågor hantera den här och utifrån få ett sparbeting fall bruka r vi ringar, men förslag till bespa det komma med hon. säger n, gånge inte så den här e att Ingrid försla g gjord ska visa Politi kerna s uppdrag där hon Ohlsson fick ett ett obemannat gymnaer vilka konsekvens

liotek får. också måste kerna, siebib förstå s att vi och uppslagsböc som – Jag förstå r skolbiblioteken, – Facklitterat uren lärandet, finns ju kvar men synen på får er för förslaget, kommunerna som eleverna behöv lärarna huvudansvaret spara,kerna visar genom det här I takt med att omi verkar i första får i biblioteket. Där na, så att de kan hämta politi fundersam. allt sämre ekon eken drabbas av gör mig med elever följa ibliot att skolb det hand behöver. kärningar, och det material de otänkbart annat som planer på neds Obem Ingrid en bemanning bliotek är inget fungera är framförallt enkät obemannat skolbi Kommer inte att . Det visar en sig. un går ett Ett är i farozonen fackliga i Leksands komm rslag ner Ohlsson kan tänka blioteken egentligen är till sina lokal Skolledningen som DIK ställt lägger i sitt sparfö – Jag tror att skolbi hon och tillägger att steg längre och går idag 800 jade, säger s företrädare. blioteket. Där är under utnytt blioteket som ett nav i skolan hela gymnasiebi e Björn Ingvarsson om skolbi un, som tekari idén komm bibliotekarien biblio och Mora är elever arbetssätt, där Ett av exemplen in all bemanning på list hon på heltid. undersökande dra ensam personal informationsspecia k som har beslutat att används som den t svårt att få gehör. grundskolebibliote väldig över ha rar delvis skolbiblioteken, verkar nu är, k. De lägger ter från elever, föräld lbiblioteken, gymnasiebibliote behov av biblioteksserI Kramfors har protes resultat. Där beslutade s ”Synen på sko visst ansvaret för skolan lioteket. nämnden och lärare gett ett rna visar, kultur- och fritids en halv vice på kommunbib kommer ju att vara kvar, som politike la till slut barn-, blioteket får behål sam.” – Skolbiblioteken säger Jan-Erik Steen, att gymnasiebi ner, gör mig funder de får vi inte lägga för- och grundskola. tekarietjänst. det överbiblio på inte frågat sig om nade, verksamhetschef – Men, de har mhet med att vara beman verksa inte från en a er meter bedriv komm går att – Men de bibliotek 200 det, huvudtaget al, säger Ingrid Ohlsson. – Vi har ett huvud r politikerna på NGER låta komperson tillägger han. BRITA WESSI , och kanske snegla planerar han att annat så lite et har ju ett helt utlåning skolan För grundskolan av liotek dning unbib sköta samor men komm munbiblioteket och hoppas att han. skönlitterat ur uppdrag, säger när det gäller på det sättet. sig lösa ska det 20

dik forum 6 | 2009

6 Foto: Åke Paulsson

Du måste först bestämma dig för om det spelar någon roll om vi är många eller få medlemmar i Svenska kyrkan. Anser du att det inte har någon betydelse om vi är sex personer eller sex miljoner kan du sluta läsa här. Den här artikeln handlar om omvärldsbevakning, omvärldsanalys och innovation – nyskapande. Dessa ämnesområden blir intressanta först när ditt mål är att få kontakt med omvärlden – åtminstone den värld som du har närmast runtomkring dig.

M

© New Line Cinema

an kan ha många luddiga skäl till varför man vill att ”alla ska känna till Svenska kyrkan”, eller att ”minst 50 procent av församlingsborna ska besöka kyrkan någon gång under året”. Ett av dessa skäl är kanske att det kristna kärleksbudskapet ska spridas och nå så många som möjligt. Ett annat skäl kan vara att man vill att Svenska kyrkan ska ha god ekonomi, eftersom det leder till att vi får behålla våra jobb. Eller så vill vi helt enkelt att det goda som görs ska nå så många som möjligt. Vilket av dessa skäl som får dig att gå till jobbet spelar ingen roll i det här fallet. För att nå ditt mål - många medlemmar - krävs systematisk omvärldsbevakning. Det innebär att du tar reda på vad som händer i den del av världen som du har ansvar för. Att du förändrar ditt erbjudande när medlemmarnas behov förändras. Om du arbetar med äldre i församlingen kan du till exempel besöka äldreboenden och fråga vad de gamla saknar och hur de vill ha sina liv. Du kanske lyssnar på radio och läser tidningar och skärper uppmärksamheten lite extra när det handlar om just ditt ansvars-


Nu sitter du inne med massor av bra information! Då är det dags för omvärldsanalys – alltså att sätta in dig själv med din kompetens och din församling i sammanhanget: Vad kan vi erbjuda som löser ett problem eller en brist som uttrycks? Kan vi förbättra ett gammalt rassligt koncept så att det svarar mot medlemmarnas aktuella behov. Öppen förskola löser ett problem för mammor och pappor – men kanske behöver öppettiderna ändras. Gudstjänster skapar rum för andlighet och gemenskap som många kan ta till sig och har behov av. Men kanske ska vi lägga en av dessa gudstjänster på Folkhögskolan. Vi förändrar med andra ord ett bra grundkoncept så att det passar för våra nya förhållanden (det som du tog reda på när du läste lokaltidningen). Vi kan också skapa något nytt. Till exempel: Istället för att de äldre ”överlever” den storköksmat de får på äldreboendet, erbjuder församlingens kök de äldre så god mat att de ”lever upp” och får en bättre ålderdom. Vilken gammal människa, närmast anhörig eller vilket barnbarn vill gå ur Svenska kyrkan när de vet att vi står för mammas eller gammelfarmors guldkantade tillvaro? Detta handlar om social ekonomi; att bidra med kunskap och resurser på ett ekonomiskt hållbar t sätt där samhället brister. En sidoeffekt, förutom att vi utför det vi är ålagda, kärleksbudskapet, är att vi rent konkret blir viktiga delar i samhällsbygget och i människors liv. Omvärldsbevakning, omvärldsanalys, förändring och/eller nyskapande... Ett annat exempel: Jag har läst i Dagens Nyheter att skolor i Sverige lägger ner sina skolbibliotek på grund av dålig ekonomi, barnen har inte längre möjlighet att läsa många och bra böcker. Varje kyrka har åtminstone fyra väggar där bokhyllor kan placeras, barnen skulle kunna gå till kyrkan och låna böcker. Hur många församlingar erbjuder det?

Fågeln och musen Så här kan den drivne omvärldsbevakaren och analytikern tänka: The first bird get´s the worm and the second mice get´s the cheese. Den första fågeln får masken – den som först kommer på och erbjuder vad marknaden behöver slipper konkurrens. Den andra musen får osten - den som skapar den första produkten eller tjänsten på marknaden betalar också kostnaden för den. Den som modifierar tjänsten eller produkten så att den fungerar bättre, tjänar mest.

Många träffar… Många medieföretag är specialiserade på omvärldsbevakning - analys: Omvärldsbevakning får 177 000 träffar och Omvärldsanalys får 79 900 träffar på webben. Mälardalens högskola i Västerås och Eskilstuna har hela utbildningar och minde kurser i ämnet.

Litteraturtips Församlingens guide till omvärldsanalys Att navigera genom dimma med klocka och bananskal. Jonas Bromander (2005): Verbum. ”För att kunna driva en optimal verksamhet med begränsade resurser behöver församlingen kunskap om vad församlingsborna efterfrågar och behöver. Församlingens guide till omvärldsanalys ger tips och råd för hur en omvärldsanalys fungerar - och hur resultaten ska tolkas.” Foto: IKON

område. Du kollar också på nätet vad äldreminister Maria Larsson har gjor t och sagt den här veckan och vad bloggen ”Det ljuva livet” har att ge idag. Du är aktiv i ditt nätverk av kollegor och har koll på hur man arbetar i andra församlingar. Tidningen Veteranen och Pensionärstidningen ligger på ditt skrivbord.

Enkätboken Jan Trost (2001) Lund: Studentlitteratur Som man frågar får man svar – en introduktion i intervju- och enkätteknik. Bengt-Erik Andersson (1985) Stockholm: Rabén & Sjögren

Fokusgrupper Dessa två titlar är populärt skrivna böcker som tar upp många frågor du stöter på som undersökare. Enkelt och konkret! Fokusgrupper. Om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod. Victoria Wibeck (2000) Lund: Studentlitteratur

Boken tar upp en särskild gruppintervjumetod, som är bra när du vill undersöka uppfattningar och attityder i en given grupp. Sociologisk metodik. (1997) Karl Erik Rosengren, Peter Arvidson (1997) Stockholm: Almqvist & Wiksell En bra bok för dig som vill fördjupa dig i sociologisk metodik. Den har använts i många år som grundbok vid universitet och högskolor bland sociologer, samhällsvetare och humanister. Läs mer på Svenska kyrkans hemsida: http://www.svenskakyrkan.se/medlemsvard/undersokningar-4.htm

Omvärldsbevakning Omvärldsbevakning i praktiken I boken Omvärldsbevakning i praktiken, som kom för något år sedan, beskrivs hur fem erfarna kommuner arbetar med omvärldsanalys. Självfallet har kommuner mest att hämta i boken, men även andra offentliga och privata organisationer kan ha mycket glädje av att läsa om hur man framgångsrikt och strukturerat arbetar på bredden med omvärldsanalys i komplexa organisationer. Boktips: Omvärldsanalys i praktiken av Linda Genf och Johanna Laurent Liber 2008 Omvärldsbevakning i praktiken

”Erfarenheter från fem framgångsrika organisationer”

Lena Bergquist

Lena Bergquist

7


Lindgårdsköket har blivit storkök som servar skola, förskolor och konferensgäster. Kockarna Pontus Ekwall och Anna Thorell dukar fram. I dörröppningen står kökschef Kerstin Långström.

Gränslösa Fagersta

Säg mig hur många matportioner du lagar så ska jag berätta hur stor din verksamhet är. Eller berätta hur många nyanställda du har, det ger väl också en vink.

T

våhundrasextio portioner om dagen. Femton nyanställda sedan i februari. Hur man än räknar så spränger verksam-

heten i Västanfors-Västervåla församling alla föreställningar om vad en församling är. Vart man än vänder sig utanför församlingshem-

Vy över Fagersta i Västanfors-Västervåla församling. Fagersta hade 12228 invånare i december 2008.

8

met ligger det skolor. På expeditionen finns det knappt armbågsutrymme för alla präster, ekonomer, webbutvecklare, jurister. Och vid lunchen där det serveras tacofisk med tillbehör köar personalen med konferensgäster.

Den satsning på social ekonomi som Västanfors församling inledde med Malingsbo behandlingshem för sju år sedan, har utvecklats till en verksamhet utan motstycke i svenskt kyrkoliv. Bara i år startade två högstadieskolor, en i Västerås och en i Fagersta, och då gick ändå inte allt församlingens väg. Man planerade att öppna två nya förskoleavdelningar i Fagersta, men här har kommunen satt käppar i hjulet. – Vi hade bara fyra inskolningsplatser till förskolan och över 50 barn i kö, berättar Anna Segerbo, präst och rektor. – Det känns inte bra som kyrka att behöva tacka nej till så många barn.


Församlingsverksamhet och aktiebolag

Lindgårdsskolan i Fagersta har från och med i höst även högstadium. Idag finns detta: Lindgårdsskolan i Fagersta med förskola, lågstadium, mellanstadium och högstadium; Förskolan Västanvinden och den nystartade Västerskolan 6-9 i Västerås; Behandlingshemmet Malingsbo Rehabcenter; Kyrkans Begravningsbyrå med filialer eller franchiseavtal i Kungsör, Hällefors, Smedjebacken och Söderbärke. Dessutom finns några mindre bifirmor som sysslar med juridisk rådgivning och trygghetsteknik. Utvecklingen har i de flestas ögon varit dramatisk, men församlingens ledning tycks ha en ganska avdramatiserad syn på det hela. – Kärnan i det vi gör är nog densamma som i de flesta församlingar, säger kyrkorådets ordförande Anders Linger: Vi vill vara närvarande i människors liv så mycket som möjligt, så länge som möjligt. Därför försöker vi också möta våra församlingsbor på platser där vi inte varit förut. – Vi har startat skolor för att skolan är barnens liv, där möter vi barn och unga föräldrar. Och vi har startat begravningsbyrå för att kunna följa människor där de är som mest sårbara, precis efter ett dödsfall har inträffat. I en gammal bruksort som Fagersta var kyrkan länge starkt marginaliserad. Men ett målmedvetet utåtriktat arbete hade i slutet av nittiotalet brutit detta arv. I attitydundersökningen Folkkyrkans mötesplatser som genomfördes inför prästmötet 1998 framträdde Västanfors församling som en inspirerande, föga traditionstyngd församling med en tydlig profil. Åtta av tio tillfrågade ansåg att kyrkan ska syssla med vad som litet ospecificerat kallas ”sociala insatser”. Det är på denna tradition kyrkoherde

Henrik Rydberg bygger när han pratar om att kyrkan ska göra det som folk tycker är viktigt. Och enligt Henrik Rydberg behöver det inte nödvändigtvis vara sådant som räknas upp i kyrkoordningen. – En tycker det är viktigt med musik, en annan att det går att få behandling för sin alkoholism. Många tycker att skolan är viktig, några tycker att det viktigt med fräscha lokaler och god mat när man ordnar konferens. Den här inställningen gör att inte många idéer eller förfrågningar sållas bort på förhand. – Nej men vi sparkar heller inte bara igång nya verksamheter utan vidare, säger Anna Segerbo.

Kyrkorådets ordförande Anders Linger, kyrkoherde Henrik Rydberg och prästen Anna Segerbo, rektor för Lindgårdsskolan. – Det är en ganska lång process och ibland en ganska het diskussion innan vi går in i något nytt. – Samtidigt har vi med åren skaffat oss rutiner för hur vi ganska snabbt kan ta ställning till nya initiativ, poängterar Anders Linger. Vi fastnar inte på frågan ”ska kyrkan göra det här”? Utan har en grundinställning där vi har uppnått konsensus om attityder och arbetssätt. Det innebär att vi kan hålla ett ganska högt tempo.

Lindgårdsskolan och förskolan Linden är en del av verksamheten i Västanfors-Västervåla församling. Övriga verksamheter ingår i något av tre dotterbolag som ryms inom Svenska Kyrkan i Fagersta AB och som är helägt av Västanfors-Västervåla församling. Bolaget Kyrkans Vård och omsorg i Sverige AB driver förskolan Västanvinden, Västerskolan och Kyrkans Trygghetsteknik. Bolaget Kyrkans Begravningsbyrå i Sverige, som har en begravningsbyrå i Fagersta med filial i Söderbärke, driver dels Kyrkans Allmänna Juridiska byrå, och har även startat en franchisekedja som rymmer de fristående begravningsbyråerna i Hällefors och Smedjebacken. Begravningsbyrån i Kungsör startades i samarbete med Västanfors-Västervåla, men är nu ett eget bolag. Det tredje dotterbolaget är Malingsbo Rehabcenter AB.

Fakta:VästanforsVästervåla församling Befolkning 12267 personer Antal kyrkotillhöriga 9344 Tillhöriga i procent: 76% (Snitt för Västerås stift 78%)

Vad sätter då gränser för församlingens engagemang? Främst ekonomin. I dagsläget har det till exempel visat sig för dyrt att starta ett äldreboende, något som planerats länge. Brist på kompetens kan också skapa gränser – även om inställningen primärt är att kompetens är något man skaffar när den behövs. Rent ideologiskt är det svårt att tänka ut i förväg var gränsen går, menar Henrik Rydberg och ger ett par exempel: I Västerfärnebo har kyrkan tagit över postfunktionerna, i Tärnsjö kommer församlingen att driva en bensinmack. Detta är inte aktuellt i Fagersta där de tjänsterna fungerar utan kyrkans hjälp. Men tänkesättet är detsamma. – Vi försöker vara lyhörda för vilka behov som finns och se på vilket sätt vi kan bidra

9


Kyrkans Trygghetsteknik säljer bland annat trygghetslarm av olika slag.

Brukskyrkans café är numer också skolmatsal för Lindgårdsskolan. Sonja Näktergal och Lillbet Larson från Ängelsberg har inget att invända. inom våra ramar. Kriterierna är att det ska vara betydelsefullt för folk och vara av hög kvalitet. Om vi är sämre än andra ska vi inte hålla på. Ett litet udda uppdrag är att installera säkerhetslarm på Fagersta Stainless vilket ledde vidare till en förfrågan om att installera övervakningskameror för att ytterligare höja säkerheten. – Tja, varför inte tänkte vi, säger Henrik Rydberg. Vi har kompetensen och kamerorna bidrar till att rädda liv och företaget ville handla lokalt hellre än att vända sig till en firma långt borta. Ofta betonas modellkaraktären när kyrkan startar verksamheter i den sociala sektorn. Projekten utgör då, ofta i liten skala, ett försök att visa på nya sätt att driva en verksamhet.

Behandlingshemmet Malingsbo Rehabcenter.

10

– I början tänkte vi så, säger Henrik Rydberg. Vi trodde oss nog inte om att kunna göra något stort. Men nu är verksamheten snarare behovsstyrd. Vi har en efterfrågan och köer till våra skolor och hur ska vi då kunna säga nej? Anna Segerbo berättar att Lindgårdsskolan från början planerades att fullt utbyggd rymma 70 barn. – Då vågade man inte ens tro att alla klasser skulle fylla sina 16 platser. Idag har vi 119 elever på låg- och mellanstadiet och utbyggnaden pågår ännu. De geografiska gränserna för verksamheten sprängdes redan inledningsvis när behandlingshemmet i Malingsbo startade. Men expansionen utanför församlingens gränser är också den behovsstyrd, understryker Henrik Rydberg. Begravningsbyråns filialer på andra orter har liksom skolorna i Västerås tillkommit efter lokal efterfrågan där Västanfors-Västervåla församling har ombetts hjälpa till. Sådana verksamheter bör, om det är möjligt, startas i samarbete med eller efter samråd med den lokala församlingen, betonar han. Gör det då någon skillnad att det är just kyrkan som driver skola och omsorg? – Det är klart att det spelar roll, säger Henrik Rydberg, men det betyder olika saker för olika människor. För vår del är det betydelsefullt att när vi skaffar oss nya kompetenser ger det kvalitetshöjningar inom många områden. – Inom skolorna handlar det om att se helheten, säger Anna Segerbo.Vi kan lyfta in kyrkans kompetens i skolorna. Om ett barn inte är tryggt på grund av hemförhållandena så har vi

andra delar i församlingen där de kan få den hjälpen och det är en fantastisk styrka. En av de uppenbara fördelarna med att driva många verksamheter är att administrationen går att samordna och får en volym som gör den rationellare. Det gäller ekonomi och juridik, det gäller marknadsföring, begravningsbilar, lärartjänster och matlagning: Lindgårdsköket är numer också ett skolkök för skolorna i Fagersta vilket förklarar den stora volymen. Samtidigt kan präster, diakoner och musiker finnas tillgängliga inom de nya verksamhetsgrenarna. Diakon Ingrid Östborg är en dag i veckan på behandlingshemmet i Malingsbo där hon leder samtal och meditationer. Men hon säger bestämt att diakonernas utåtriktade arbete inte står i motsats till den traditionella diakonin. – Tvärtom så stärker de varandra. Att vi syns i samhället gör att vi får väldigt många förfrågningar om samtal från enskilda och väldigt många förslag om att finnas med i olika sammanhang. Ingen kan ta miste på att det är en positiv stämning i församlingen och den tycks smitta av sig i många riktningar. Hälsovecka, familjecentral, god mat och rockmässor är det fler församlingar som har, men hur många har en egen fullt utrustad studio? Regelbundna pubkvällar med musik och mat i församlingshemmet? Ett dagöppet café mitt i centrum där numera cafégästerna också möter lunchande högstadieelever? – Vi känner framgången i näsborrarna, säger Anders Linger. Det är nytt och det är spännande och många människor får vara med om att forma sin verksamhet. En av dem är Nicklas Hildensjö, lärare på den nya högstadieskolan som är inrymd i ett gammalt tvätteri centralt i Fagersta. Byggnadslovet blev försenat av kommunen, möblerna har inte kommit än, men det solkar inte entusiasmen det minsta. – Det här är en dröm för ett gäng lärare som brinner för sitt jobb.Vi kan ta med oss alla goda erfarenheter från de skolor där vi arbetat


Förskolan Linden är inrymd i den tidigare komministerbostaden i Västanfors. Församlingen vill öppna ytterligare två avdelningar, men kommunen har överklagat. det ska fungera. Vi kanske behöver formulera en värdegrund eller något liknande.

Nicklas Hildensjö är lärare på Lindgårdsskolan.

Allt som församlingen gett sig in i har inte lett till etablerad verksamhet. Vårdbolag, äldreboende, ett försök att sälja trygghetslarm och IP-telefoni med bildskärmar – tänkta att öka tryggheten för anhöriga till sjuka och äldre – allt detta har lagts på is. I något fall kanske man kan tala om ett misslyckande. Men rädslan för att misslyckas får inte hindra nya försök, menar Henrik Rydberg. – I församlingsinstruktionen finns en

och skippa alla negativa. Det här är en grym chans att skapa en skola där alla blir både sedda och ledda i sin utveckling. Min kristna övertygelse är att Hur mycket av de positiva tongångjobba hårt för människors skull, det är arna beror då på att så mycket är kyrkan är till för. just nytt och fram till nyligen också ganska litet? Går det att hålla ihop ”församlingskänslan” med hundra anställda utspridda på flera orter? Riskerar förlåtande attityd och en stor tolerans för inte också denna verksamhet att institutioatt misslyckas. Det ligger i vår ideologi. Och naliseras och stelna med tiden. misslyckas kommer vi att göra ibland när vi – Än så länge har vi nog litat på våra breda är offensiva och provar nya vägar. kontaktytor med varandra, medger Henrik Rydberg, men när vi växer börjar varje Vad väntar då framöver? Ja några helt enhet i allt högre grad sköta sig själva och i nya initiativ läcker iallafall inte ut från något läge måste vi kanske fundera på om församlingens tankesmedja. Men inom vi behöver någon särskild ordning för hur

de områden där församlingen etablerat sig; begravningsbyråverksamheten och skolsektorn finns intresse av att expandera ytterligare. Bland annat finns det redan ett tillstånd att starta en skola i Eskilstuna. – Skolan och begravningsbyråerna är två branscher som legat still för länge och behöver röras om, säger Henrik Rydberg. Där behövs konkurrens för att höja kvaliteten. Och ska man vara med som seriös aktör är det nu man måste gå in. Om några år kan det vara försent att etablera nya skolor. Vad kan då få Västanfors-Västervåla församling att avstå från att utöka verksamheten? – Om kvaliteten blir lidande. Om vi inte tror oss om att kunna göra ett det bra jobb. Men annars tror jag på att expandera så att vi på sikt kanske också kan sänka kyrkoavgiften. Kan man arbeta ihop pengarna istället för att få dem till skänks av de kyrkotillhöriga så är ju det inte så dumt. Text och foto: Anders Hagman

11


Affärsverksamhet eller inte? Fakta/Utredningen Kyrkostyrelsen har beställt en utredning om ”verksamheter som inte självklart ligger inom ramen för församlingens grundläggande uppgift”. Uppdraget är att inventera och analysera befintlig näringsverksamhet och hur denna relaterar till grundläggande församlingsuppgifter (”fira gudstjänst, bedriva undervisning, utöva diakoni och mission”). Och utifrån detta eventuellt föreslå ändringar i kyrkoordningen. Dessutom ska olika företagsformer belysas, liksom skatte- och konkurrenslagstiftning, det sista särskilt avseende begravningsbyråer i församlingsregi. Frågor om insyn och demokrati i samband med bolagisering av verksamheter, samt om hur kyrkoavgiften får hanteras och användas ingår också. Senast 1 oktober vill kyrkostyrelsen ha utredningen på sitt bord. Experter knutna till utredningen är: Maria Lundquist Norling, rättschef vid kyrkokansliet i Uppsala Jörgen Straarup, religionssociolog Katarina Toll-Koril, enhetschef vid stiftskansliet i Växjö och Per Westberg, utvecklingschef vid Församlingsförbundet.

Fakta/ Per Eckerdal Tidigare: Präst, direktor vid Bräcke diakoni under 18 år. Numera: Heltidsarbetande styrelseordförande för Bräcke diakoni Bland övriga uppdrag: Ordförande för Famna (branschorganisation för non-profit-vård och social omsorg), ordförande för Arbetsgivaralliansens branschkommitté för vård och omsorg. Ålder: 58 år. Kopplade i somras av med: Stilla skärgårdsturer med snipan, i Bohuslän.

12

Ska församlingar driva ren affärsverksamhet eller hålla sig till grunduppdraget – att fira gudstjänst, undervisa, utöva diakoni och mission? Eller kanske både och? Kyrkans folk har i alla tider haft ett aktivt socialt engagemang och även drivit skolor och vårdinrättningar, utan vinstsyfte. Ekonomin har ordnat sig genom kyrkoskatt och inkomster från kyrkans egendomar. Men i en ny tid med sjunkande medlemsantal och kärvare ekonomi måste församlingarna kanske tänka om. Och då behövs tydligare riktlinjer.

T

idigare direktorn för Bräcke diakoni, Per Eckerdal, har fått kyrkostyrelsens uppdrag att inventera och analysera den näringsverksamhet som i dag bedrivs i församlingarna – och hur den stämmer överens med kyrkans grundläggande uppgift. I oktober ska resultatet vara klart. En starkt bidragande orsak till utredningen är den livliga diskussion som förts kring de församlingar – bland andra Kungsör och Västanfors i Västerås stift – som startat egna begravningsbyråer. Men omfattningen av sidoverksamheter är långt mindre än vad många kanske trott: – Vi gick ut med en webbenkät till alla pastorat i landet och relativt sett är det ett väldigt litet antal församlingar som profilerat sig på detta sätt, berättar Per Eckerdal. I enkäten frågade man efter vård och social omsorg, olika former av boenden, pedagogisk verksamhet som förskolor, fritidshem och friskolor samt kursgårdar och second hand-butiker. Men även försäljning av administrativa tjänster och, som sagt, begravningsbyråer. – När församlingarna ger sig in i annan verksamhet än den traditionella är det vanligast med sådant som ligger nära de traditionella församlingsuppdragen. Till exempel fristående förskolor, som följer en tydlig tidslinje bakåt från söndagsskola och barntimmar. Därmed har kanske det omgivande samhället sedan länge vant sig vid att den offentliga sektorn och kyrkan bedriver likartade verksamheter. Men när Kungsör och Västanfors drog igång sina begravningsbyrå-

er rasade branschen. Fonus hävdade bland annat att det kolliderade med kyrkans myndighetsutövning som begravningsansvarig och att församlingens personal skulle kunna missgynna de efterlevande som inte valde församlingens egen byrå. I utredningsuppdraget betonas särskilt just dilemmat med kyrkliga begravningsbyråer, inte minst ur konkurrenssynpunkt. Men den specialundersökning utredningen gjort om konsekvenser av konkurrenslagstiftningen resulterade inte i några svar som understryker Fonus och deras kollegors farhågor: – Det viktigaste är tydligheten, poängterar Eckerdal. Att församlingens representant uppträder på ett sådant sätt att allmänheten förstår i vilken roll kyrkan möter dem. Även kommuner hanterar liknande dilemman – till exempel genom att räddningstjänsten både har myndighetsutövning och säljer konsulttjänster. Och det finns inga konkurrensrättsliga regler som förbjuder en aktör som kyrkan att ge sig ut på öppna marknaden. Eckerdal vill helst vänta till i oktober med att avslöja utredningens slutsatser, men en sak är klar: – Vår konkurrensutredning tyder på att marknaden för begravningsverksamhet kännetecknas av bristande konkurrens. Och att ytterligare aktörer skulle främja en sundare situation. Konkurrenslagstiftningen är ett av tre områden för specialundersökningar. Ett annat rymmer jämförelser med närliggande folkkyrkor, där framförallt Skottland och Tyskland har en lång tradition av att


Foto: Privat Foto: Johnny Pesola

Kyrkogården i Västanfors, Fagersta. En av de församlingar som driver bolag i kyrkans regi. bedriva sjukvård och social omsorg inom kyrkans ram. Den tredje undersökningen avhandlar de juridiska formerna för verksamheten, och där är slutsatsen solklar, enligt Eckerdal: – Det första alternativet är förstås att församlingen driver sin verksamhet inom trossamfundets ram. Men har man skäl att lägga viss verksamhet avskild från församlingen är det mest rationella att bilda ett aktiebolag. – Och skattefrågan är mycket viktig. En församling har ju begrän-

sad skattskyldighet, men det bygger på att verksamheten ryms inom församlingens grundläggande uppgift. Visst kan till exempel en förskola betraktas på det sättet, men den skulle lika gärna kunna klassas som en näringsverksamhet. Och i så fall kan hela församlingens arbete riskera att beskattas på samma vis. Kyrkans socialpolitiska roll i samhället är en angelägenhet även för statsmakterna, och ifjol presenterades en överenskommelse med den ideella sektorn angående den sociala ekonomin, där en ”mångfald av utövare” efterfrågas. – Ja, det finns en förväntan från

samhället att olika typer av aktörer – också kyrkorna och Svenska kyrkan – ska engagera sig i den här typen av uppgifter, noterar Per Eckerdal. Tillsammans med några experter och en referensgrupp av kyrkopolitiska representanter har han fått rensa och renodla något i sitt stora uppdrag, som bara fått ett år på sig. Och det är dags att kyrkan vänjer sig vid att prata pengar på ett nytt sätt: – Visst har Svenska kyrkan alltid varit ekonomiskt beroende – men vi är inte så vana vid att behöva prata om det! – Den ekonomi vi hade före sekelskiftet var en kommunal ekonomi med kyrkoskatt. Men vi är nu på väg in i en situation där alltfler inser att man behöver hantera kyrkans ekonomi på ett annat sätt. Församlingarna måste helt enkelt se till att ha en ekonomisk buffert och kanske tänka på kompletterande intäkter vid sidan om kyrkoavgiften. Per Eckerdal hoppas att de nya råden och riktlinjerna ska underlätta den processen. Ann Lystedt

13 Foto: Petter Frisell


Kyrkan som aktör för välfärd Fyra församlingar i Västerås stift är med i ett nationellt projekt kring social ekonomi. I november arrangeras en konferens där de ska inspirera och utmana föreställningarna om hur kyrkans diakonala ansvar kan se ut.

G

rytnäs har startat förskolor och skola och samverkar brett med kommun, försäkringskassa och andra offentliga aktörer. Västerfärnebo församling har provat att ta över flera viktiga funktioner i glesbygden som café, posthantering, livsmedelsförsäljning och apoteksservice. Leksand tar betalt för att sköta arbetsträning åt försäkringskassa, landsting och kommun. Västanfors har skapat en hel rad aktiebolag för att driva skolor, förskolor, behandlingshem och begravningsbyråer. Nu ingår de fyra församlingarna i ett nationellt projekt som handlar om att ta tillvara erfarenheter från olika typer av engagemang inom det som kallas social ekonomi. Förutom Västerås stift deltar även Göteborgs och Härnösands stift i projektet som har sin upprinnelse i en motion till kyrkomötet 2007. Den handlade om behovet av att

14

kyrkan reflekterar över sin nya roll i samhället efter skilsmässan från staten år 2000. Motionärerna ifrågasatte uppfattningen att Svenska kyrkans uppgift enbart är att vara komplement till den skattefinansierade välfärden och efterlyste kyrkan som aktör inom många sociala arbetsfält. Vad är då social ekonomi? Det undrade forskaren Erik Blennberger vid Institutet för organisations- och arbetslivsetik vid Ersta Sköndal på en upptaktsdag för projektet i Fagersta i slutet av augusti. – Begreppet är varken entydigt eller självklart och används faktiskt mest av kyrkan och den kooperativa rörelsen, menade han. Andra tänkbara uttryck är det civila samhället, den idéburna sektorn eller helt enkelt diakoni. En uppenbar anledning att begreppet används just nu är att det är rätt uttryck för den som söker pengar från EU.

– Men begreppet har haft sin höjdpunkt och kommer att sjunka i betydelse, sa Erik Blennberger. Jag menar inte att man ska undvika uttrycket social ekonomi, men man ska använda det med viss distans och inte tro att det definierar en helt ny sektor i samhället. Det kan vara bra att pröva sig fram med olika begrepp och tankemodeller.

För att kunna ringa in den sociala ekonomins plats i församlingens arbete talade Erik Blennberger om fem olika roller för Svenska kyrkans ansvar i välfärdsarbetet: att vara opinionsbildande, att vara utförare av sociala tjänster, att samverka med andra samhällsaktörer, att skapa gemenskaper av olika slag och att ge individuellt stöd till människor.

Konferens i Rättvik Den 5-6 november hålls konferensen Aktör för välfärd på Stiftsgården i Rättvik. Där medverkar bland andra representanter från de fyra församlingarna och biskop Thomas Söderberg.


Foto: Christina Kaas-Ravn

Var får du din omvärldsinformation från? Thomas Wasberg Präst, Köpings församling

När jag tänker kring att vara uppdaterad i sin omvärld handlar det för mig mycket om flödande frågeställningar – vad kan ”det här” lära mig om mig själv, om livet, vad berättar ”det där” om vad det innebär att vara människa och om vem Gud är. ”Det här” och ”det där” kan vara filmer, samtal, arkitektur, låttexter, tystnad, vandringar, matlagning, bussresor, nån slags växelverkan mellan det som jag hela tiden drabbas av och en frågande livshållning.”.

Ulrika Larsson Foto: Petter Svärd

Kyrkomusiker i Sura församling

Vid presentationerna av församlingarnas arbete visade det sig att många frågeställningar återkommer. Det handlar om organisationsformer och konkurrens, inställningen till att gå med vinst, frågor om vad som utgör kyrkans uppdrag och vad som kan betraktas som ”kärnverksamhet”. I botten finns en aktiv diskussion om hur man formulerar det diakonala uppdraget i en ny tid och vilka behov kyrkan ska fylla. Men vilket som kommer först, hönan eller ägget, det kan man tvista om. – Jag tror att engagemanget kommer först, säger kyrkoherden i Grytnäs, Roland Söderberg. – Sedan har man lyckats hitta justa teologiska motiv i efterhand, men det är i realiteten när människa möter människa som man ser behoven och försöker göra något.

Carina Sagen Diakon, fjällkyrkan Foto: Fjällkyrkan

Det finns oftast inga vattentäta skott mellan de olika grenarna, men när man talar om social ekonomi menar man oftast rollen som utförare. Och skälen till att ge sig in i den sektorn kan vara olika, menar Erik Blennberger: – Handlar det om en förtvivlad jakt på relevans i samhället, att söka nya roller för att inte försvinna när gudstjänstbesök och medlemsantal går ner? – Eller handlar det om att kyrkan hittar nya relevanta svar på en ny situation av behov och möjligheter? – Jag tycker det är viktigt att ha en öppen och ganska pragmatisk diskussion om kyrkans roller. Att försöka skilja på det som kyrkan måste göra, det kyrkan bör göra, det kyrkan kan göra och det kyrkan kanske inte bör göra. Mycket, men kanske inte allt går för sig så länge inte någon skadas eller kärnverksamheten drabbas.

För att få veta vad som händer i världen lyssnar jag på Rix Morronzoo på morgnarna, kollar av text-tv ett par gånger om dagen, läser VLT på jobbet och DN på helgerna. Hemsidor jag ofta besöker, och använder mig av i jobbet, är youtube.com, notpoolen.com, grooveshark.com, facebook.com och kyrkomusik.se. Sen tycker jag att jag får veta många saker i mötet med andra människor under dagen; med ungdomarna och körsångarna och vid fikabordet.”

Kom tillbaka efter ledighet och konferens för ungdomsmottagningar. Den var tre dagar i Malmö med temat ”FRAMTID 2.0”. Att åka på en sådan konferens är väl något som tillhör omvärldsinformationen. Jag försöker tänka på var jag hämtar info. Lyssnar mycket på radion, P1 hemma. Lokala program i bilen på väg till jobbet eller i kyrkans kök när vi bakar fjällkyrkobullar, radio Dalarna P4. Nyheter och debattprogram på TVn. Om jag kan ser jag Gävle-Dala nyheterna på kvällen. Läser lokaltidningen, Falukuriren. Annars finns ju nätet. Är inne på Svenska kyrkans och Västerås stifts hemsida varje dag på jobbet. Att få åka på någon av stiftets kurser eller träffar, Bok&Bibliotek, stå i Svenska kyrkans monter på TUR-mässan kan väl också höra till omvärldsinformationen. Möter dagligen mycket människor i och utanför kyrkan. Det är turister i alla åldrar och lokalt anställd personal på fjället. Under vintersäsongen är kontakten med de säsongsarbetande ungdomarna en av mina huvuduppgifter.

Text och foto: Anders Hagman

15


Om projektet Besökcentrum Projektet Besökscentrum har tre intressenter: Västerås domkyrkoförsamling, Västerås kyrkliga samfällighet och Västerås stift. Enligt den tänkta arbetsfördelningen ska Västerås kyrkliga samfällighet driva verksamheten i Besökscentrum. Västerås stift, som äger marken, ansvarar för att bygga, äga och förvalta fastigheten. De tre intressenterna ska ha en gemensam styrgrupp för Besökscentrum. Under hösten kommer samfälligheten ytterligare granska ekonomin i projektet. Tidigast i november kan fullmäktige fatta beslut. Och först därefter kan Västerås stift göra en förprojektering, det vill säga utforma kravspecifikationer och detaljstudera hur verksamheten ska se ut. Västerås stad håller redan nu på med att arbeta fram en ny detaljplan för området. Länsstyrelsen är inkopplad på det arbetet – eftersom det handlar om att ändra i kulturskyddad miljö behövs länsstyrelsens tillstånd. Detaljplanen beräknas vara klar våren 2010. Ett eventuellt överklagande kan ta två år att behandla. Byggandet av Besökscentrum kan därmed starta tidigast 2012, bedömer Lars-Åke Augustsson. Men så fort detaljplanen är klar vidtar projektering. När alla handlingar och tillstånd finns klara samt kalkyler är gjorda så är det dags för upphandling av byggentreprenör. Själva byggarbetet bör ta omkring nio månader, enligt Lars-Åke Augustsson.

16

Besökscentrum vid domkyrkan? Undanskymd bakom ett rödmålat plank snett emot domkyrkan i Västerås finns en timrad uthuslänga. För länge sedan fungerade den som kyrkstallar. I framtiden kan den bli en del av det Svenska kyrkans Besökscentrum som nu planeras – en plats både för den som vill veta mer om kyrkan och dess kulturskatter och för den som vill fördjupa sin upplevelse av ett besök i domkyrkan.

M

iljön kring domkyrkan i Västerås är sedan urminnes tider präglad av Svenska kyrkan. Det mesta finns kvar i mer eller mindre bevarat skick: biskopsgård och domprostgård, Rudbeckianska skolan med lektorsbostad och proba och inte minst bostadsområdet Kyrkbacken. Mitt i detta område är Besökscentrum tänkt att byggas – för att skapa engagemang och intresse för Svenska kyrkan, förbättra information och service till allmänheten samt visa kyrkans kulturskatter. – Som jag ser det behöver kyrkan visa sig mera utåt. På ett informationscentrum kan besökare få reda på vad som finns och var man kan hitta olika personer. Och är man intresserad av kyrkliga kulturskatter så ska man kunna se dem här, säger Lars-Åke Augustsson, projektledare för den förstudie som tagits fram. Han säger att idén om ett Besökscentrum fått ett enormt gensvar hos de tre intres-

senterna Domkyrkoförsamlingen, Västerås kyrkliga samfällighet och Västerås stift. Grupper med representanter för alla tre har arbetat med underlag för den tänkta verksamheten: information/kafé, utställning/ konservering samt guidning. Projektet innebär att man bygger i och förändrar en miljö som är kulturskyddad – något som Lars-Åke Augustsson är mycket medveten om. Ambitionen är att ändra så lite som möjligt. Så långt möjligt ska alla ståtliga träd i biskopsgårdens trädgård bevaras. Men att det höga plank som idag avskiljer biskopsgårdens trädgård från miljön framför Domkyrkan ska rivas är det nog få som sörjer. – Står man på Domkyrkoplan så ska man helst ha utsikt ned mot Svartån. Det vore fint om det kunde bli så, säger Lars-Åke Augustsson med påtaglig entusiasm. Den gamla stallängan nyttjas idag som garage och förråd. I ett framtida Besökscentrum kan


Arkitektens skiss över hur ett eventuellt besökcentrum skulle kunna se ut. Han säger att man också kan ha utställningar från andra kyrkor och församlingar. Liksom att ställa ut föremål som idag är dolda, exempelvis den 1300-talsmadonna i trä från Hubbo kyrka som idag förvaras i Länsmuseets magasin. – Det är ju ett enormt kulturarv som kyrkan förvaltar. Att inte kunna visa upp det är väldigt synd, säger Lars-Åke Augustsson.

den inrymma utställningslokaler och informationsdisk. Längan behöver kompletteras med utrymmen för kafé och bekvämlighetsinrättningar.Tanken är dessutom att Västerås kyrkliga samfällighets konservatorsverksamhet ska få lokaler i Besökscentrum. Än så länge finns bara en idéskiss över hur det kan komma att se ut, men enligt denna byggs nya huskroppar i anslutning till stal�längan: utrymmen för information och kafé i ena änden och lokaler för konservatorsverksamheten i den andra.

Att domkyrkan fått tre stjärnor i Guide Michelin beror bland annat på dess kulturskatter som medeltida altarskåp, Erik XIV:s marmorgrav och triumfkrucifixet i trä från 1300-talet. Men till kyrkan hör också föremål som idag inte kan visas, exempelvis ett silverkrucifix tillverkat i Paris i början av 1300-talet. Ett Besökscentrum skulle kunna visa upp mer av kulturskatterna och på ett modernare sätt. Lars-Åke Augustsson betonar att det inte handlar om att konkurrera med Domkyrkan utan om att vara ett komplement.

I själva stallängan blir det plats för museum och utställningar. Bland annat kan där visas upp en del kulturskatter som idag inte är tillgängliga för allmänheten. – I domkyrkan finns ett museum som knappt är nåbart. Det ligger en trappa upp och är bara tillgängligt för guidade turer, säger Lars-Åke Augustsson. Varje år besöks domkyrkan av ungefär 130 000 personer. Det är alltså ganska många som kan ha intresse av mer lättillgänglig information. Västerås domkyrka är en av endast tre kyrkor i Sverige som tilldelats maximala tre stjärnor i turistguiden Guide Michelin. Det betyder att kyrkan anses ”värd en egen resa”, enligt guiden.

Ett besökscentrum invid Biskopsgården skulle ge kyrkan helt nya möjligheter att visa fram sin verksamhet och sina kulturskatter. Det anser Lars-Åke Augustsson som gjort en förstudie av idén. Stallängan skulle utgöra en del av Besökscentrum.

Anders Jägeberg

17


En knutpunkt för kunskapsspridning

Här är det tänkt att besökscentrum ska ligga

Foto: Hitta.se

– Jag ser det här som en möjlighet att visa och berätta om föremål som är unika. För mig som konservator och konsthistoriker får ett föremål sitt fulla värde först när vi kan placera in det i ett sammanhang. Kan vi berätta ett föremåls historia, hur det har brukats och kanske ännu brukas i våra kyrkor, kommer det också att finnas en större förståelse för varför det är så viktigt att bevara det för framtiden. konservatorer, och ägnar sig framför allt åt målerikonservering. Behovet är permanent. Även de kyrkliga textilierna skulle behöva bättre omsorg. Planerna på Besökscentrum fyller honom med entusiasm. John Rothlind framhåller att kyrkan ansvarar för det största gemensamma kulturarv vi har. Och föremål i svenska kyrkor är märkliga även i ett internationellt perspektiv.

E

Foto: Åke Paulsson

tt besökscentrum ger väldigt goda möjligheter att lyfta fram detta, säger John Rothlind, Västerås kyrkliga samfällighets konservator. Västerås kyrkliga samfällighets konservatorsverksamhet är den enda i sitt slag inom Svenska kyrkan. John Rothlind är en av två

18

Han ser två stora fördelar med att som konservator ha sin ateljé i ett besökscentrum: – Dels kunde vi ha verksamhet riktad inåt mot kyrkan. Visa vad konservatorer kan göra, men även ge församlingarna bättre möjligheter och kunskaper att ta vara på de inventarier som finns. – Dels kunde vi rikta oss utåt. Sverige har unika skatter av kyrkligt kulturarv, och vi har ett internationellt ansvar att vårda det

vi har. Utifrån ett besökscentrum kunde man förklara vad som är märkvärdigt med föremålen och hur de brukas, säger han. Han ser också nya möjligheter att visa föremål som idag inte kan visas – av säkerhetsskäl eller av utrymmesbrist. En hel del föremål från Västerås domkyrka och kyrkor i stiftet förvaras i museimagasin där de inte ses av någon. – Jag ser framför mig att kunna presentera olika kyrkor i stiftet. Eller att visa glasmåleriet i kyrkorna. Det finns många möjliga vinklar. Besökscentrum skulle också kunna fungera som knutpunkt för kunskapsspridning. Konservatorsateljén är tänkt att vara öppen så att man kan se hur föremål konserveras. Där kan hållas seminarier och möten om kulturvård. – Svenska kyrkan har ett uppdrag att ta hand om det kulturarv man förvaltar, och då är det viktigt att visa upp det. Trots den kyrkoantikvariska ersättningen är vi beroende av de kyrkotillhörigas avgifter. Det här är ett sätt att visa vad vi gör och vilka värden som finns, säger John Rothlind. Anders Jägeberg


Foto: Anders Holmberg

Prinsesskola

Västerås stift lanserar under hösten en prinsesskola för barn i åldrarna 4-5 år. Där får de på ett enkelt och spännande sätt öva sig på sånt en prinsessa måste kunna - att bejaka sin inre skönhet, hur man bestämmer och att vara modig. Dessutom innehåller den en enkel, djup och värdig kröningsceremoni som avslutning på hela skolan.

Firar du? I år är det 20 år sedan FN:s konvention om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling. Året efter ratificerade Sverige konventionen vilket innebar att Sverige förband sig folkrättsligt att förverkliga barnets rättigheter. FN:s konvention om barnets rättigheter ger en universell definition av vilka rättigheter som borde gälla för alla barn i hela världen oavsett kultur, religion eller andra särdrag. Men trots att barnkonventionen är en del av den internationella folkrätten tas brott mot denna inte upp i någon internationell domstol. Enbart i de fall länderna själva har införlivat barnkonventionen i den nationella lagstiftningen har den en tvingande status. FN har visserligen en särskild kommitté med uppgift att granska hur de länder som ratificerat konventionen lever upp till den. Men kommittén saknar andra sanktionsmöjligheter än att ge kritik och utöva påtryckningar. Barnkonventionen innehåller 54 artiklar, varav 41 kallas sakartiklar. De slår fast vilka rättigheter varje barn skall ha. De övriga artiklarna hanterar hur staterna skall arbeta med konventionen. Man brukar säga att barnkonventionen är odelbar. Med detta menas att konventionen skall tolkas i sin helhet och att de enskilda artiklarna inte kan brytas loss från varandra.Till vägledning för tolkningen har man valt fyra huvudprinciper; artiklarna 2, 3, 6 och 12. När man närmar sig de andra artiklarna bör man ha huvudprinciperna som glasögon.

Prinsesskolan är upplagd så att det bara är läsa igenom de olika passen, ta fram rätt material och sen möta barnen. De får leka och samtala om de olika delarna och varje pass tar ca 30-40 min att genomföra. Vi har bett Teresa Axner, som arbetar inom förskolan i Stockholm och Sonja Schwarzenberger, chefredaktör för tidningen Bang, att skriva materialet. De har båda en bakgrund inom Camelot, Svenska Kyrkans Ungas rollspelsförening. Vår förhoppning är att prinsesskolan ska komma att användas i församlingars arbete men den är också ett utmärkt redskap att ta med som ett erbjudande när man möter förskolor. Teresa Axner har skrivit om vikten av att arbeta med jämställdhet i relation till barn. Läs gärna hennes artikel på sidan 22 om du vill veta mer. Hans Degréus

Det viktigaste i barnkonventionen Fyra av sakartiklarna i barnkonventionen är vägledande för hur helheten ska tolkas. Artikel 2, 3, 6 och 12 kallas för de fyra huvudprinciperna. När man läser alla övriga artiklar ska man läsa dem med huvudprinciperna ”som glasögon”. • Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat densamma. • Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall. • Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen. • Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.

Hans Degréus

19


-Ett annorlunda altarskåp för barn

N

Foto: Gamershell

I C.S. Lewis böcker om Narnia går några barn in i en garderob. Där på andra sidan pälsarna finner de ett annat land. Ett magiskt land där en häxa förklarat evig vinter, där det finns fler talande djur än människor, där strider utkämpas av kentaurer, jättar och fauner. En värld där djur, träd och natur är invecklade i en kamp mellan det onda och det goda.

är vi går in i kyrkan är det som att komma in i en annan värld där det mesta är annorlunda. Här är det högt i tak, ljudet ekar, människor bär annorlunda kläder, musiken låter annorlunda. Här ljuder böner, bekännelser och lovsång, här möts dåtid, nutid och framtid, här står livet på spel i kampen mellan det onda och det goda. För att gestalta det annorlunda, samhörigheten med den andra världen, använder vi oss i kyrkan av saker, kläder och symboler. Vi klär oss i albor, mässhakar och mitra. Vi har dopfunt, kalkar och kollekthåvar, kistor blommor och ljus. Sakerna finns där för att hjälpa oss att orientera oss i landet annorlunda. De berättar en livstolkande berättelse om vad det är att vara människa, att ha relation till sig själv, Gud och varandra. När vi varit där en stund återvänder vi till

20

den kända världen, verkligheten, där allt är som vanligt. Men vi är förändrade! Med ”vi” menar vi i de flesta fall oss vuxna. För medan vi ”lekte” med livets leksaker lekte barnen med några plastbilar, en nalle och ritade på baksidan av överblivna kyrkorådsprotokoll. Med det nya altarskåpet för barn vill vi bjuda in barnen till kyrkans värld på sina egna villkor. Vi vill bjuda in dem till en annan verklighet. I samarbete med Västerås Möbelhantverk har vi tillverkat ett skåp där barnen kan hitta alla de saker som de vuxna ”leker” med i gudstjänster. Kanske ger det också möjligheter att möta barnen inför dop En enkel Waldorfinspirerad tygdocka att döpa och begrava.

bröllop och begravning och förbereda dem på vad som ska hända. Vi hoppas att skåpet ska användas till att: • Skapa pedagogiska och lekvänliga miljöer för barn i kyrkan • Behovs- och miljöanpassad inredning i kyrkorummet. • Att vuxna ska kunna lära av barn i kyrkorummet hur de kan leka med livsfrågor som vuxna har svår t att uttr ycka i ord • En lekmiljö som stimulerar barns fantasi och harmoniserar med det som i övrigt kommuniceras i kyrkorummet. Lekmiljön har oftast placerats i ett hörn i den bakre delen av kyrkan. När man skapat lekmiljöer för barn i kyrkan har den på många ställen känts plastig och ej smält in i kyrkorummets övriga miljö. Väldigt ofta leker barnen med saker som är främmande för kyrkorummet och som inte harmoniserar med det som pågår i rummet i övrigt. Projektet syftar till att ge barn en möjlighet att leka det som de vuxna gör i kyrkorummet men på sina egna villkor. Här kan de klä ut sig till biskop eller präst, leka nattvard, dop, vigsel och begravning eller fritt söka sig fram i samma lek som de vuxna.


Den första prototypen av skåpet växer fram och öppnar sina dörrar till en annan värld. Skåpet ska utformas så att det uppfyller kyrkorummets krav på skönhet och estetik, symbolrikedom och kvalitet. Dessutom ska det uppfylla krav på miljö och barnsäkerhet. Projektet syftar också till att bidra till kyrkorummets symbolvärld med symboler som kanske inte finns där idag. Vi vill ge möjlighet till berättande och undervisning samt att på ett tillgängligt sätt behandla frågor som rör gudstjänster, begravning, vigsel och dop och de livsfrågor som är relaterade till dessa. Vi menar att detta hjälper såväl barn som

vuxna att behandla sorg och glädje i livets alla skeenden med hjälp av denna pedagogiska lekmiljö. Vi har många gånger sett barn leka begravning eller bröllop med påhittade attribut medan de har kunnat leka snickare och doktor m.m. med lekväskor och miljöer speciellt framtagna för barn. Med skåpet kan de få ett bra material som kan fungerar i en kyrklig miljö. Hans Degréus

Foton: Åke Paulsson

Som vuxen kan man inte se allt. Bli som ett barn – Väx ner!

21


Varför ska man ha ett genusarbete med barn? För dem som arbetar i förskolan har frågan ett självklart, om än oinspirerade svar: För att det står så i lagen. För ledare och pedagoger i kyrkan där riktlinjerna inte är lika tydliga kan det däremot kännas luddigt. Om vi istället för att prata regler och lagar tittar på vad ett genusarbete egentligen innebär klarnar bilden. Att ha ett genusperspektiv är inte fråga om politisk indoktrinering eller enskilda åsikter. Det finns grundlig forskning som otvetydigt visar att vi vuxna konsekvent behandlar pojkar och flickor olika.

I

boken Flickor, pojkar och pedagoger beskrivs vad som hände när personalen på den redan mycket jämställda förskolan Rödmyran började videofilma sig själva och granska hur man egentligen betedde sig med barnen. En oväntad bild trädde fram: Flickorna styrdes ständigt in i en tålmodig omhändertagande roll, medan pojkarna förutsattes inte kunna vänta på sin tur. Flickorna fick ett emotionellt och språkligt försprång genom att personalen pratade med dem i längre meningar och förväntade sig välformulerade svar tillbaka, medan pojkarna lärde sig att deras behov står i centrum, och att omgivningen kommer att ta initiativet för att uppfylla dem. Mycket riktigt blev också pojkarna högljudda, otåliga och hade svårt att uttrycka sig, medan flickorna blev välartikulerade ”småfröknar”, vana vid att sitta och vänta på sin tur. Det här är inte det enda exemplet på hur barn behandlas olika beroende på kön: Flickor ges regelmässigt komplimanger för sitt utseende, medan pojkar får prestationskomplimanger. Pojkar får prata länge utan att bli avbrutna, medan vi uppfattar en flicka som pratar lika mycket som pojkarna som gapig och besvärlig. Särbehandlingen beror inte på något barnen gör - redan hos spädbarn tolkar vi beteenden olika enbart beroende på

22

om barnet har blått eller rosa på sig. Detta är inte enskilda personers åsikter utan fakta, väl kartlagda av åtskilliga forskningsprojekt. Oavsett vad man tror om arv respektive miljö går det inte att förneka att vi vuxna från första stund omedvetet - men aktivt - styr barn in i begränsade, stereotypa roller som hindrar dem från att utforska hela sin person. Jämställdhet handlar inte om att ta bort möjligheter för barnen. Det handlar inte om att förbjuda pojkar att leka med bilar eller flickor att köra dockvagn.Tvärtom handlar det om att lägga till - om att ingjuta lust och att tillåta varje barn att blomma efter just sina förutsättningar och sin fantasi, utan att stå och peka mot ”det normala” i varje stund. Barn går till skolan varje dag, livrädda för att inte vara normala.Vi vuxna lägger huvudet på sned och tycker det är hemskt att man inte ska få vara sig själv, men då blundar vi för att vi är en del av systemet. Det är vi som lär barnen vad som är normalt, och det är vi som lär dem hur obegripligt och ”farligt” det är med företeelser och personer som inte stämmer överens med normen. Det är inget mysterium varifrån mobbningen och kränkningarna som barn utsätter varandra för kommer ifrån - de är en naturlig följd av vad vi lär dem. Det framställs ofta som en tråkig ovana som tjejer ”lagt sig till med” att inte hålla sig framme. ”Om bara tjejer tog för sig lite, skulle vi inte ha någon brist på kvinnliga komiker/ astronauter/filmregissörer” är tongångar som ofta hörs. Den som säger så lägger ansvaret för vårt samhälles orättvisa på de unga tjejernas axlar, när det i själva verket är vi alla tillsammans som har tränat dem till passivitet. Detta kan låta deprimerande, men det innebär också att vi som arbetar med barn har den svindlande möjligheten att ändra på

Vad säger Svenska kyrkan om jämställdhet i barnverksamheten? Grunddokument för Svenska kyrkans undervisning är en samling skrifter som bland annat fastslår kyrkans syn på barnens roll i församlingen och hur verksamheten för dem bör se ut. I ”I dialog med barn - grund för svenska kyrkans arbete bland barn 0-14 år” klargörs att svenska kyrkans arbete med barn ska genomsyras av FN:s barnkonventions grundtankar. Barnkonventionen behandlar diskriminering och rättvisefrågor, och kan sammanfattas med tesen ”Barnets bästa ska alltid komma i första hand”. Det står även i materialet att det ”är en utmaning för varje församling att sätta barnet i främsta rummet, därför att det är en värdefull människa som har en viktig funktion att fylla. Församlingen skall vara en miljö där barnet känner sig älskat och bekräftat”. Det är solklart för mig att kyrkan inte kan leva upp till sina mål för församlingsarbetet utan att arbeta aktivt för att alla barn i verksamheten ges möjlighet att växa som människor, ohindrade av begränsande roller som tvingas på dem i deras vardag. Teresa Axner

Foton: Oscar Joelsson

Varför jämställdhet i barnverksamheten?

saken. Allt vi behöver göra är att bryta våra gamla mönster. Allt vi behöver göra är att se varje barn i stället för att bunta ihop dem i två karikatyrliknande ”persontyper”. Hur kan man göra det, rent konkret? Till att börja med kan man styra leken, och därmed hjälpa barnen att hitta nya vägar. Barn är inte mer ”naturliga” och ”spontana” än oss vuxna, allt de leker har de lärt sig genom att titta på hur de stora gör. De är omgivna av könsstereotyper och använder dem för att tolka och benämna världen.Vi kan och bör hjälpa barnen att hitta fler sätt att leka.


Svenska kyrkans psalmer på finska Svenska kyrkan är i sin verksamhet en mångspråkig kyrka och Svenska kyrkan har alltid haft en egen finsk psalmbok. Kyrkomötet godkände 2002 den nya finska psalmboken för Svenska kyrkan Ruotsin kirkon Virsikirja för att kunna användas i gudstjänster och annan finskspråkig kyrklig verksamhet som bedrivs överallt i Sverige.

P

salmboken kan även användas i tvåspråkiga samlingar, främst i kyrkliga handlingar. Boken är till en stor del en översättning av Den svenska psalmboken från år 1986. Översättnings- och redigeringsarbetet har mött många utmaningar, inte minst för att svenska och finska språken är så olika. Strävan var att textens och melodins betoningar skulle sammanfalla och på det sättet kunna underlätta sjungandet av texten. Det är många som har vittnat – även i Finland – om att Svenska kyrkan har den bästa finska psalmboken i världen. Sveriges radios finska redaktion SR Sisuradio spelar i samarbete med Svenska kyrkan in ca 200 av Den svenska psalmbokens psalmer på finska. Urvalet av psalmer på skivan vill berätta om den musikaliska rikedom och mångfald

som finns i den svenska psalmboken. Den senaste femte cd-skivan ”Suojassa enkelvartion” (Svenska kyrkans psalmer 5.) släpptes den tredje oktober i Västerås domkyrka. På skivan sjunger endast kvinnliga artister: bl.a. sopranen Catarina Lundgen och idol-finalisten Linda Seppänen. Manne Mali

Tidigare publicerade cd-skivor i denna serie: • Riemuitse taivas ja maa (Svenska kyrkans psalmer 4) 2008 • Nyt kaikki kielet, murteet, soikaa! (Svenska kyrkans psalmer 3) 2008 • Kielin Tuhansin, Ruotsin kirkon virsiä 2 (Svenska kyrkans psalmer 2) 2006 • Soi, riemuiten soi! Ruotsin kirkon virsiä 1 (Svenska kyrkans psalmer 1) 2005 Du kan köpa skivorna via Sveriges radios butik, www.sr.se

23


Foto: Hannu Mikkonen

Boende för missbrukare i Kuressaar kallas på estniska Kuressaare varjupaiga.

I en annan del av Estland

En grupp om 28 personer från Västerås stifts olika församlingar deltog den 20-23 augusti 2009 i en studieresa till Estland, närmare bestämt till Tallinn och Kuressaare. Representanterna kom från Västerås, Arboga, Hallstahammar, Surahammar, Hedemora, Ludvika, Fagersta, Borlänge och Lindesberg.

5 tips! Foto: Hannu Mikkonen

• Ta reda på vilka finsktalande som är intresserade av internationella frågor i din församling. • Synliggör sverigefinska insatser. • Anknyt verksamheten till hela församlingens internationella arbete. • Det är inte alldeles dumt att till exempel någon finsktalande är med i församlingens internationella grupp. • ”De vackraste julsångerna” sjungs på finska i många församlingar före jul. Varför inte göra det även på svenska? Avkastningen går till Svenska kyrkans internationella arbete.

24

Betelskyrkans eldsjäl Mati Sinisaar berättar på sitt raka men varma sätt om utsatta barns och vuxnas liv.

V

i genomförde denna resa dels för att besöka behandlingshemmet Kopli för utslagna drogmissbrukare i staden Kuressaare på Ösel. Vi träffade eldsjälen Ivor Käsk, som är föreståndare för hemmet. Han gjorde en presentation av nuläget vid behandlingshemmet. Verksamheten fungerar enbar t med medel från frivilliga organisationer som bidrag och gåvor. De boende bistår själva med arbetsinsatsen.

”När jag stod utanför kyrkan och väntade på mina estländska vänner kom fyra småpojkar på cykel. De gick ner i källargången och efter en stund hördes vacker sång. Orden förstod jag inte men Amen ljöd högt och rent. Mycket rörd stod jag och lyssnade på sången. Matis verk tänkte jag och bad om fortsatt välsignelse åt hans arbete. Då förstördes stämningen av en liten knatte som kom med cigarett i munnen.” Irma Skyttä Eriksson, Lindesberg

Den andra platsen var Betels församling i Tallinn. Vi blev väl mottagna av Mati Sinisaar. Han är ordförande i församlingens kyrkoråd. Där fick vi också en presentation med bilder ur gatubarnens historia och verksamheten idag bland gatubarn och hemlösa. Han berättade att kyrkan är ombyggd så att den fungerar tillfredställande för barn som saknar föräldrar eller kommer från svåra hemförhållanden. Vi fick se rum och lokaler där ett tjugotal barn bodde och hade olika aktivitetslokaler. I Kopli som är ett stort bostadsområde i Tallinn bor de flesta människor med rysk bakgrund. Ett stort antal av dem har inte något arbete att gå till. Många lägenheter där saknar rinnande vatten, el och värme. En vision som församlingen har är att bygga ett hus som bl.a. rymmer bostäder för ungdomar. Arbetet försvåras av att de närmaste grannarna motsätter sig verksamheten. Behovet av hjälp är enormt stort i med att denna verksamhet fungerar enbart med hjälp av frivilliga organisationer och genom gåvor. Vår grupp lämnade gåvor i kyrkan. Vi erbjöds att köpa muggar med bild av Betel kyrka. Dessa medel kommer verkligen att göra nytta, det vet vi. Vi fick upptäcka och se vilka levnadsförhållanden människor i vårt grannland lever under. Vi vill samtidigt vidareutveckla och bevara de vänskapsrelationer som vi har med våra vänner i Estland. Vi har mycket att lära varandra även i framtiden. Några församlingar i Västerås stift har sedan flera år tillbaka bedrivit ett solidari-


tetsarbete för att stötta behandlingshemmet i Kuressaare och arbetet med gatubarn i Betels församling i Tallinn. Behovet av hjälp är enormt stort i med att denna verksamhet fungerar enbart med hjälp av frivilliga organisationer och genom gåvor. Studieresan gav oss större inblick i vilka levnadsförhållanden människor i vårt grannland lever under. Vårt stöd och vår uppmuntran kommer att behövas även i fortsättningen.

Foto: Hannu Mikkonen

Seija Eriksson, Köping

Matkalla Virossa

Foto: Hannu Mikkonen

Torstaina 20. päivä elokuuta 2009 kokoontui kolmisenkymmentä eri seurakuntien edustajaa Västeråsin hiippakuntakansliaan matkatakseen Viroon, tarkemmin sanottuna Tallinnaan ja Saarenmaalle. Matkan aluksi Pelle Söderbäck kertoi mielenkiintoisesti hiippakunnan kansainvälisestä työstä. Matkasimme Hiltusen bussilla Tukholmaan ja Värtan-satamaan, jossa siirryimme m/s Viktoriaan. Nautimme maukkaan noutopöytäaterian. Mitään ei tuntunut pöydästä puuttuvan.Yö oli myös rauhallinen. Ei meteliä eikä myrskyä. Seuraavan aamun aamiainen maistui enemmän tai vähemmän. Harmi, ettei minulla ollut lehmien tapaan useampaa vatsaa. Niin aikaisin aamulla jaksoin vain viilin ja kahvin. Tallinnasta ajoimme bussilla Saarenmaalle ja Kuressaareen. Matka oli sekä opettavainen ja hauska. Diakoni Hannu Mikkonen Ludvikasta piti aamuhartauden. Saimme laulaa ja rukoilla. Hiippakuntakonsulentti Manne Mali kertoi lähetyksen teologisista perusteista. Jarmo puolestaan kertoi Viron evankelis-luterilaisen kirkon vaiheista ja Sonja näytti kuvia Israelista ja palestiinalaisalueelta. Matka jatkui iloisissa merkeissä. Osa oli vanhoja tuttuja, mutta useimmat olivat minulle uusia tuttavuuksia.

Mycket har hänt men efter 10 år pågår renoveringen fortfarande i Kuressaare.

I Betels kyrka (Peeteli Kirik) finns ett skolhem. Den estniska kyrkans minsta församling utför även socialt arbete i Tallins fattiga bostadsområden. Lyhyen kaupunkikierroksen jälkeen asettauduimme hotelli Ruutliin. Siellä Alli ja minä koimme iloisen järkytyksen. Jaoimme kokonaisen sviitin mm. omalla saunalla varustettuna. Uskoimme erehtyneemme huoneesta, mutta siivoja vakuutti paikan olevan oikea. Niin loistokkaasti emme olleet koskaan aikaisemmin asuneet – tuskin myöhemminkään. Pyysin pappiamme valokuvaamaan meidät siinä kauniissa ympäristössä. Ja kyllähän Sonja täytti toiveemme. Vaikuttavimman muiston matkaltamme sain kuitenkin illalla: ehtoollisenvietto klo 22 remontissa olevassa maaseutukirkossa. Etuosan kuorin eteen oli ripustettu muovipeite, jonka takana muuan nainen oli työnteossa myöhäisestä ajankohdasta huolimatta. Hän yllättyi yhtä paljon kuin me kun kolmisenkymmentä henkilöä yhtäkkiä ilmaantui kirkkoon. Hannulla oli mukana ehtoollismalja ja ehtoollisleivät. Oli erittäin tunnelmallista, kun Jarmo kitaroineen johti messua Sonjan ja Hannun avustamana. Jumalan läsnäolo oli niin voimakasta että maailma ympäriltä häipyi, ainakin minulle. Ehtoollinen muodostui sellaiseksi kuin se alkujaan oli tarkoitettukin. Kristuksen veri ja ruumis annettiin meidän edestämme. Sen pyhyyden voin vieläkin tuntea jos mietiskelen ja hiljennyn. Juhlatunne katosi astuessamme ulos pimeyteen. Jarmon vaaleita housujen seuraten löysimme takaisin bussille.Tapoihini ei kuulu kuljeskella pappien housujen perässä, mutta hätä ei lue lakia. Lauantaina matkustimme Tallinnaan. Nyt saimme käydä Peetelin kirkolla ja tavata toiminnan tulisielun Mati Sinisaaren. Hän näytti kuvia katulasten historiasta ja kertoi lämpimästi suojateistaan. Ensimmäisinä

vuosina hän teki työtä palkatta ja lapset olivat silloin yksinomaan venäläisiä.Tänä päivänä hän saa pientä palkkaa. Nyt on myös mukana muutamia virolaisia lapsia. Ehtona kirkon tiloissa asumiseen on koulussa käyminen. Urkuparvelle on rakennettu 10 sänkypaikkaa tytöille ja yhtä monta paikkaa pojille kellariin. Päivätoimintaan voivat myös muut lapset osallistua. Useimmille lapsille on käynyt hyvin elämässä. Näimme muutaman tytön hääkuvan. Nautimme kahvit ja tarjottiin mahdollisuus ostaa mukeja, joissa oli Peetelin kirkko kuvattuna.Tietysti ostimme niitä. Nyt tiedämme myös, että rahat todella ovat hyödyksi. Odotellessani kirkon ulkopuolella virolaisia ystäviäni pyöräili paikalle neljä pikkupoikaa. He menivät kirkon kellariin. Hetken päästä kuului kaunista laulua. Sanoja en ymmärtänyt mutta aamen kaikui korkeata ja puhtaasti. Erittäin liikuttuneena kuuntelin laulua. Matin aikaansaannosta, ajattelin ja pyysin edelleen siunausta hänen työlleen.Tunnelma häiriintyi kun paikka tuli pikkuinen pojannappula tupakka suupielessä. Ajattelin kolmea aikuista lastani, jotka ovat saaneet kasvaa rauhassa ja rakkaudessa. Miten on näillä lapsilla? Ei varmaankaan huolehtivasta äitiä. Opintomatka päättyi turvattomien, syrjäytyneiden lasten maailman suurempaan ymmärrykseen. Ja sain paljon uusia ystäviä. Kiitokset kaikille matkakumpaneille. Levittäkää tietoa Kuressaaresta ja Peetelistä eteenpäin. Ehkäpä se tuottaa lisää rahaa Viron kärsimysten lieventämiseksi. Rahaa todella tarvitaan. Irma Skyttä Eriksson, Lindesberg (toim. Manne Mali)

25


Foto: Simon Andersson

Kristen djupmeditation Vår förra biskop Claes-Bertil Ytterberg har sagt: ”Det finns en ordtrötthet i vår tid, som gör att många människor upplever tystnaden som den bästa förkunnaren. Även tystnaden eller frånvaron av ord kan predika.” Kanske är det sant att det finns en ordtrötthet i dag som behöver tystnad. Samtidigt kan vi konstatera att meditation och stillhet inför Gud har varit en väg för människan att närma sig Gud sedan lång tid tillbaka i kyrkans historia.

D

et är inte ett modernt påfund, människor har funnit något i stillheten som lockat även då samhället sett helt annorlunda ut än i dag. Det nya är kanske att meditationen i dag når ut till en bredare grupp av människor. Kristen meditation har blivit en böneform både för ”sökare” och helgon. Den kristna meditationen, eller kontemplationen som

26

den kanske oftare benämndes förr, har haft sin hemvist framförallt i klostervärlden. Den kom därmed att mer eller mindre försvinna ur vår Lutherska kyrka för att i Sverige dyka upp på nytt kring mitten av 1900-talet. Meditationen har framförallt varit mystikernas böneform. Genom stillhet och inre tystnad har människor upplevt att man närmat sig det gudomliga. Somliga har

också upplevt att man nått en inre förening med Gud. Gudsmöten som inte går att beskriva för någon annan men som radikalt påverkat och förändrat människan. En del av Guds strålglans har upplyst dessa människors inre och kanske har också människor i deras omgivning kunnat ana något av Guds strålglans från dessa mystiker eller helgon. Den kristna djupmeditationen bygger på tron att vi som människor har Gud inom oss och att vi genom stillhet kan närma oss detta gudomliga centrum. En bild av människan som en sammanvävd enhet av kropp, själ och Ande framträder. Meditationen kan ses som en metod att låta vår medvetenhet om kropp och själ få träda tillbaka till förmån för Anden som då tillåts få ett större utrymme i vårt medvetande.


Bland personer som intresserar sig för kristen djupmeditation lyfts gärna några olika bibelcitat fram. Till exempel när Jesus säger: ”När du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din Fader som är i det fördolda” (Matt 6:6), Guds rike är inom er." (Luk 17:21) Eller Paulus ord: ”Ni är Guds tempel och Guds ande bor i er” (1 Kor 3:16). Eller ur GT:s skatter, till exempel Ps 37:7 : ”Var stilla inför Herren, vänta på honom.”, Jes. 30:15: ”Vänd om och var stilla, då kan ni räddas, genom lugn och tillit vinner ni styrka.”

Att stillheten kan vara gudabenådad har människor genom århundradena upptäckt på egen hand. I dag går det även att få vetenskapligt verifierat att meditationen har positiva effekter för människan. Forskning som gjorts på erfarna meditatörer visar att meditation påverkar centra i hjärnan som har samband med vår förmåga att ha en optimistisk syn på tillvaron och att uppleva glädje i livet. Man har också kunnat uppmäta att meditationen stärker kroppens immunförsvar och att stressnivån sänks. (Illustrerad vetenskap nr. 9, 2004). Den kristna djupmeditationen har i dag fått en betydande utbredning i Svenska kyrkan. I många församlingar erbjuds möjligheter till kristen djupmeditation som ett alternativ till det traditionella gudstjänstutbudet. Stiftelsen Berget i Rättvik med sin retreatverksamhet och kurser i kristen djupmeditation har inspirerat många att ägna sig åt denna böneform. På 1960-talet lades genom Per

Foto: Simon Andersson

Den kristna mystikern Mäster Eckehar t som levde mellan 1260 och 1327 eller 1328 har beskrivit människans inre med orden: ”Mästarna säger att själen ser åt två håll: Den nedre delen ser nedåt och styr sinnena; men den övre delen, vilken är det högsta i själen, står i evigheten och har inget att skaffa med tiden och vet varken någonting om tiden eller kroppen. Där ligger något som är upphovet till allt gott fördolt, och det är som ett lysande ljus som alltid strålar och som en eld som alltid brinner och denna eld är intet annat än den Helige Ande”.

Mases (föreståndare för Stiftelsen Berget) grunderna till den utformning som den kristna djupmeditationen i dag har i Sverige. I slutet av 1980-talet etablerades en av de första grupperna på församlingsnivå, i Domkyrkoförsamlingen i Västerås. Mycket tack vara två frivilligmedarbetare, Margareta och Åke Bohlin, med stöd av dåvarande komministern i församlingen, Per Larsson. I dag erbjuder Stiftelsen Berget regelbundet utbildning i kristen djupmeditation både för deltagare och för ledare, för lekmän och anställda i kyrkan. Ett 80-tal orter runt om i landet har registrerats på Stiftelsen Bergets hemsida. Det kan ofta vara frivilligmedarbetare som är drivande. Personer som på olika sätt kommit i kontakt med denna böneform och som vill utöva den tillsammans med andra. Den metod som vunnit utbredning i Sverige hämtar inspiration från Zen-traditionen när det gäller själva meditationstekniken. Det är en variant av meditation där ingen manipulering av andning eller tankar tillåts. Kroppen blir meditatörens verktyg för att stilla det inre tankelivet. Genom att sitta still och sitta i en kroppsställning som ger stabilitet men samtidigt optimal avspänning för kroppen kommer medvetandet att bli mindre ”fastlåst” vid de egna tankarna. Man kan uttrycka det som att man blir mindre ”närvarande” i sina tankar. Det blir ett annat sinnestillstånd än det normala aktiva mentala tillståndet.

Detta har även i forskningssammanhang gått att registrera i form av sjunkande frekvens i hjärnans aktivitet. Hos en person i djup meditation kan hjärnfrekvensen sjunka under den nivå som normalt inträder under sömn. Meditatören är dock fullkomligt vaken och närvarande ”här och nu”. Detta mentala tillstånd ger en inre vila för både kropp och själ. För den kristne, som bejakar Guds kärlek och tron på att Gud ständigt söker oss i sin utgivande kärlek, blir det en möjlighet till ett närmande till den levande Kristus som bor inom oss genom den helige Anden. Ett möte som kan ske genom att meditatören i sitt inre lämnat sitt eget och bejakar och välkomnar Guds kärleksfulla och fridfulla närvaro. Leif Lindh

Tips på Böcker En bok om Kristen djupmeditation/ Wilfrid Stinissen/Bokförlaget Libris.

Den inre trädgården - öppen mot himlen/ Per Mases/ Artos bokförlag Kontemplativ bön/ Thomas Merton/ Catholica Förlag Vejbystrand

27


Foto: Photodisck

BIBELN

i mitt liv

Foto: Christina Kaas-Ravn

Sedan min konfirmationstid har Bibeln funnits med som något jag inte kan bli av med, hur gärna det än stundtals varit min högsta önskan. Långa perioder har den stått oläst, berättelserna har varit döda, konsekvensen av hur den tolkas och utläggs har fyllt mig med obehag . Så många borde och måste är förknippade med Bibeln. Det liknar mer Jakobs kamp vid Jabboks vad än att gömma i sitt hjärta, som Maria gjorde.

Och så finns tider och stunder då det omvända gäller. För lika tråkig och snårig och stum och stängd som bibeln kan upplevas vara, så finns också motsatsen där, när orden öppnar upp, när mitt liv finns i den stora berättelsen. När det som skildras har resonans, där jag befinner mig i livet. Jag kan se in med min livssituation och

28

upptäcka att den platsar, den har livsrum i de historier som är upptecknade och jag befinner mig i ett befriande sammanhang. En förutsättning för mig att se det så, är att Bibelns berättelser handlar om djuperfarenheter av vad det innebär att vara människa och vem Gud är. Hur Gud är och var Gud är och hur dessa storheter är relaterade till varandra. Därför kan jag placera mig själv i myllret av individer i de olika historierna och se var jag befinner mig i händelsen. Är jag i centrum eller i utkanten? Kan jag identifiera mig med någon huvudperson eller är jag en i mängden? Var hittar jag fäste med det som är mitt liv i de

liv som utspelas i bibelberättelserna? Hur handlar Gud i skeendet? Och hur handlar Gud med mig där jag befinner mig i livet och i berättelsen. Vare sig jag kan säga: ”Just nu är jag en av de namnlösa som tittar på” eller ”Här kan X och jag byta plats”, gör och rör dramat i Bibeln enskilda historier något med och i mig. Frågor blir formulerade, tankar utmanas, ord vrids och vänds, svar föds, känslor blir väckta. Och så mycket kretsar kring liv och död när jag ställer mig med det som är jag i det väldiga dramat. Exodusuttåget har förbindelsetrådar i nödvändiga livsuppbrott (från en kvävande bibelsyn, våga gå in i nya livssammanhang). Jesu korsdöd födde nya livsperspektiv (när jag var vid pappas dödsbädd – inte ens i det värsta, i övergivenheten är vi ensamma). Liknelser och handlingar som utmanar mig att se var livets rikedomar och skatter finns, vad som är värt något, ord och händelser som inbjuder till att se att det inte är förgäves (om Himmelriket är Relationen, då är jag den dyrbara pärlan, Matt. 13:46). Mycket handlar framför allt om en provocerande och förlösande och inkluderande nåd. Thomas Wasberg


Från startpaket till vänstift Sidorna 29-45 handlar om hur det som 1985 började med startpaket till nya mödrar i Moçambique så småningom utvecklades till ett långsiktigt vänstiftsarbete.

29


Foto: Magnus Aronson

Från startpaket till vänstift Allt började med en enkel fråga! Ninni Uhrus, tidigare stiftsgårdskonfirmand och ungdomsmedarbetare, reste som en av de första svenska biståndsarbetarna till Moçambique i slutet av 1970-talet. Som sjuksköterska jobbade hon inom barnhälsovården och nu var hon tillbaka i Sverige på semester. Det var tidigt1980-tal. På Stiftsgårdens gräsmatta mötte hon några av sina gamla vänner och det var då hon formulerade frågan: – Vi behöver startpaket till nyfödda barn. Tror ni att det finns några i stiftet som vill hjälpa till att sy och sticka?

1985

Södra Afrika-grupp bildas i Västerås stift

30

1986

Pelle Söderbäck och Magnus Aronson kommer hem med reportage och studiematerial

1987

Genomförs den stora tvålinsamlingen

1988

Containerinsamlingar i samverkan med Afrikagrupperna


V

”Det kom en säck med filtar och tvålar och små kläder. Den hade tagit god tid på sig för att dimpa ner just när den afrikanska vintern började och vi nåddes av rop om hjälp från förlossningsklinikerna där de klagade på att barnen frös, några små dog då de inte kunde hålla värmen. Förvånade och glada packade vi upp det ena fina paketet efter det andra. Det var många timmars arbete, mycken omtanke och kärlek som låg i de paketen. Vackra mönster och mjuka garner. Jag hoppas att ni haft roligt då ni gjort dem, pratat och skrattat mycket, för glädje och skratt behöver vi också! Filtpaketen gav jag till mina minsta patienter och vi skickade också ut paket till förlossningskliniker i stadens utkant där nöden är stor.” (Ur ”Den stillsamma vreden” , historiebok om Praktisk Solidaritet,av Anja Björk red) På hösten 1985 bildades en södra Afrika – grupp i stiftet. Där fanns representanter för Kyrkans Ungdom, Ansgarsförbundet, Svenska

1989

Första Rock for Moc. Familjefest och musikfestival på Finnåkers kursgård

kyrkans Mission, Lutherhjälpen, Stiftskvinnorådet och SKS. Gruppens arbete kopplades till Kyrkans Ungdoms projekt ”Bli kamrat med södra Afrika” och därmed fick arbetet en tydlig koppling till ungdomsarbetet. Engagemanget hittade snabbt nya projekt. Kyrkans Ungdom drog tillsammans med Stiftskvinnorådet våren 1987 igång en stor tvålinsamling. Bakgrunden var problem inom hälsovården i Moçambique helt enkelt därför att man saknade tvål för hygien och rengöring. Ett otal församlingar engagerade sig, aldrig förr har det samlats tvål med sådan entusiasm. Kyrkans Ungdom i Smedjebacken knackade dörr, i Folkärna utmanade ungdomsgruppen resten av församlingen på tvålinsamling, i Kolsva anordnades en tvålfest och i Fellingsbro pryddes församlingshemmet av en stor tvålbarometer. I Köping samlade man in 50 000 (!) tvålar bland annat genom att alla konfirmander fick böta med tvål om man kom för sent eller missade en gudstjänst. När stiftsungdomstinget i maj vid ett nattvardsmässa symboliskt stängde tvålcontainern fanns där drygt 8 ton tvål. Resten av containern fylldes med barnkläder. Den ende som inte var helt lycklig över tvålcontainern var förmodligen den svenske afrikagruppsmedarbetare som i hamnen i Maputo skulle ta emot lasten och flytta den till hälsoministeriets lastbil. Det visade sig att alla kranar i hamnen var trasiga varför han istället fick engagera frivilliga att bära tvålen,

1990

Bönboken ”ett redskap för din fred” ges ut. Överskottet går till Moçambiqueinsamlingen

1991

kartong för kartong, från containern upp på den väntande lastbilen. Men det gick och med tiden kom också ett brev till Västerås stift från hälsoministeriet i Moçambique där man tackade för tvålen och även redovisade hur den fördelats.

Foto: Magnus Aronson

i var några som ganska snabbt såg potentialen i alla våra syföreningar. Dessa varmhjärtade och dådkraftiga kvinnor som syr, stickar, broderar och virkar för en bättre värld. Kanske fanns det där intresse av att göra startpaket till barnhälsovården i Moçambique. Frågan gick ut och det var som att tända en gräsbrand. Syföreningarna nappade och det producerades startpaket i mängder. Även kommuner och arbetsmarknadsprojekt hörde av sig; kan vi vara med och sy? Startpaketen lämnades till ”Brödet och Fiskarna” i Västerås som skeppade dem vidare till hälsovårdsministeriet i Maputo. Därifrån gick de vidare ut till olika förlossningskliniker. Till glädje för oss och till glädje för dem. Så här berättade läkaren Elisabet Finné, som arbetade för Afrikagrupperna i Moçambique, om klädstödets betydelse i ett brev i augusti 1991.

Tvålinsamlingen följdes av fler insamlingar bland annat av lakan, skor och leksaker. När leksakscontainern stängdes vid en stor familjefest på Finnåker såddes nog det första fröet till musikfestivalen Rock for Moc. Familjefesten sponsrades delvis av Lego och på det av klossar byggda altaret fanns även en liten ”Lego-Jesus” nästan 20 år före sin mer utvecklade och storväxte kollega i Önsta församling.

Len Howard reser till Moçambique. Kontakter knyts med den anglikanska kyrkan och Libombostiftet

1992

Den första studieresan från Västerås stift till Libombostiftet

31


Foto:Västerås stifts arkiv

Men containerinsamlingarna hade sin tid, Moçambique utvecklades och biståndsprojekten förändrades alltmer till ömsesidigt utbyte. En av flera orsaker till detta var Len Howard, stiftets outtröttlige konsulent för ungdomsarbete, som under många år jobbade hårt med både tvålinsamlingar och festivaler. När han första gången besökte Maputo etablerade han en kontakt med den lokala kyrkan. Först både med metodister och anglikaner, en vänskap som sedan växte vidare med den Anglikanska kyrkan och Libombostiftet.

Len Howard, Graça Machel och Prexy Nesbitt År 1992 genomfördes den första stiftsstudieresan till Moçambique. 15 stiftsbor tillsammans med en grupp från högskolan i Örebro reste till Maputo, Chimoio och Pemba. Reseledare var den nordamerikanske historikern och södra Afrika-kännaren Prexy Nesbitt. En kuriosadetalj är att Prexy som reseledare anställdes under två veckor på ett vikariat som stiftskonsulent. Kanske den förste stiftskonsulent i Västerås stift som aldrig satt sin fot i stiftet under sin anställning.

1993

32

Tyvärr kunde inte båten gå ända in till land på grund av bottenförhållanden och sandrev. Så sista biten fick biskopen och hans följe helt enkelt vada. Säkert är det både första och sista gången en delegation från hälsovårdsministeriet i Capo Delgadoprovinsen tagit emot en västerländsk biskop som kommer vadande upp ur vattnet i lila skjorta och med kors på magen, men med byxor och skor prydligt placerade på huvudet.

Sagt och gjort, med hjälp av Afrikagruppernas lokale kontaktperson hittades en italiensk båtägare i Pemba som lovade att transportera den svenska gruppen längs kusten från Pemba till Mecufi. De moçambikiska värdarna från hälsoministeriet var något förvånade när de mötte biskopen vid flyget i Pemba; varför ville han inte åka bil med dem till Mecufi? Men båt blev det. Så medan de lokala värdarna lugnt och säkert tog bilen till Mecufi seglade den svenska gruppen ner längs kusten.

År 1992 välsignades av stiftets dåvarande biskop Claes-Bertil Ytterberg den hälsocentral i Mecufi i norra Moçambique som stiftet byggde i samverkan med Afrikagrupperna. Bygget var inte klart som planerat

Den första studieresan från Libombostiftet till Västerås stift

Foto:Västerås stifts arkiv

Biskopen gjorde för övrigt en minst sagt ovanlig entré vid besöket. Mecufi ligger vid kusten några mil söder om provinshuvudstaden Pemba. Eftersom det fortfarande var krig i landet meddelade den svenska ambassaden att det var OK om biskopen och hans följe tog flyget från Maputo till Pemba. Men därefter var landvägen till Mecufi för farlig. Sjövägen var säkrare, menade ambassaden.

Foto:Västerås stifts arkiv

Foto: Carina Tunner

utan invigdes först två år senare, 1994.

1994

Hälsocentralen i Mecufi invigs. Samma år flyttar Christer och Berit Siwertsson till Maciene.

1995

År 1992 genomfördes det första Rock for Moc i sin nuvarande form. En festival som från början var en kombinerad familjefest och rockgala. 1993 års festival, den 14 augusti, lockade med minitivoli, trolleri, rollspelarspår, klapp&klang under eftermiddagen och på kvällen musik med band som Attention synth, Gollum och Strobe. Samma år, 1993, i samband med Rock for Moc, kom det första svarsbesöket från Moçambique. Tio församlingsmedarbetare, de flesta av dem hade aldrig

Konfirmandsatsningen SKRIK inleds. Insamling och påverkansarbete. En kampanj mot trampminor startar.

1996

Utbyte mellan blivande präster i Västerås stift, Libombostiftet och anglikanska kyrkans college i Sydafrika.


förut varit utanför sitt hemland, besökte församlingar i Västerås stift. De kom en lördag och den första söndagen reste vi tillsammans för att fira gudstjänst i en av våra landsor tskyrkor. Det var en med svenska mått solig augustisöndag och kyrkan var inte särskilt välfylld. När gudstjänsten började fanns där en präst, en kantor, en vaktmästare, fyra äldre damer utspridda på varsin bänk, och längst fram på första raden tio moçambikier tätt tillsammans.

svenska medarbetarna som sändes från Svenska kyrkan till Libombostiftet Berit och Christer Siwertsson från Östersund som 1994 - 1997 arbetade i Maciene med att rusta sjukhus och andra byggnader. Här såddes ett första frö till Västerås stifts engagemang i stiftscentret i Maciene. Med tiden har fler svenska medarbetare funnits i Libombostiftet; Pelle och Maja Söderbäck, Joakim och Maria Johansson samt Johan Linnman.

Med liv och lust deltog de i gudstjänsten men efteråt ville de ställa tre frågor; • Hade det hänt något särskilt i byn, kanske en katastrof av något slag, eftersom så få hade möjlighet att komma på gudstjänsten? • Var det kulturellt betingat i Sverige att bara kvinnor utövade religion? De fyra som kom var ju alla äldre kvinnor. • Om man nu är så få. Varför sitter man så långt ifrån varandra?

Hösten 1995 blev Moçambiquearbetet åter ett tydligt konfirmandprojekt. Artisten Ingemar Olsson projektanställdes under ett par år av rikskyrkan för att i Västerås stift testa ett norskt opinionsoch insamlingskoncept för ungdomar ”SKRIK mot världens orättvisor”. I Västerås stift blev det ”SKRIK för Moçambique”. Över hela stiftet sålde konfirmander ljus och överskottet gick till bland annat sjukhuset i Maciene. Det gjordes SKRIKgudstjänster, aktioner mot trampminor och 1996 blev Matilda Bjunge från Frövi och Christian Hedberg från Hedemora årets SKRIK-konfirmander och fick besöka Maciene.

Det var frågor ställda av omsorg och med stor kärlek. Här fanns den ”partnership in mission” som biskop Sengulane i Libombostiftet så gärna talar om. Vi behöver varandra, vänskap kan aldrig vara enkelriktad. I början av 1990-talet väcktes också Svenska kyrkans Missions intresse på nationell nivå. Dåvarande regionsekreteraren för södra Afrika, Hans Engdahl, kontaktade Västerås stift för att hitta samarbetsformer. Hans ville bredda SKMs kontakter i södra Afrika från att bara gälla Sydafrika och Zimbabwe. I Västerås stift fanns en etablerad relation med det anglikanska Libombostiftet i Moçambique. Hur kunde vi samverka? Tidigt diskuterades möjligheten att sända två ungdomsledare från Västerås stift till Libombostiftet, de fanns till och med rekryterade - men efter en tids funderande tackade biskop Sengulane nej. Tiden var inte mogen, menade han, Libombostiftet behövde annan kompetens utifrån. Därför blev de två första

1997 Det första vänstiftsavtalet undertecknas.

År 1997 undertecknades det första vänstiftsavtalet av biskoparna Ytterberg och Sengulane vid en gudstjänst i Västerås domkyrka. Nu var fokuseringen helt tydligt på ”partnership in mission”. Ett gemensamt utbyte för att rusta de båda stiften att bättre kunna fungera som lokala kyrkor i sin egen kontext. I avtalet formulerades målet med kontakten i orden; Vi lever i olika sammanhang…men vårt uppdrag i världen är detsamma, att sprida budskapet om fred och försoning genom Jesus Kristus. Tillsammans ska vi arbeta för en kyrka som, djupt rotad i evangeliet, tar ett stort ansvar för den värld Gud har givit oss. Tillsammans ska vi söka Guds vilja i denna värld.…Vårt samarbete bygger på ömsesidig respekt, kärlek och förståelse”.

1998

100 000 kronor samlas in till en bil för gatubarnsprojektet i Maputo. Bilen var länge stiftets enda fungerande fordon.

1999

”The Maciene Vision” tas fram i Libombostiftet. En utvecklingsplan för verksamheten vid stiftscentret.

2000 Pelle och Maja Söderbäck flyttar till Maputo för arbete i Libombostiftet

33


Foto: Pelle Söderbäck

Avtalet skrevs på 5 år men förnyades år 2003 vid en gudstjänst i Maputo. Nu skrevs vänstiftsavtalet på 10 år. ”lika bra att ta i ordentligt”, menade de båda biskoparna. Det som börjat i bistånd med startpaket och tvålinsamlingar var nu alltmer ömsesidigt. Men fortfarande kom pengar in till Svenska kyrkans ungas Moçambiquekonto. Tillsammans med ledningen i Libombostiftet diskuterades därför ett enda insamlingsmål. Svaret från Libombostiftet var tydligt; låt oss bygga en kurs- och konferenslokal i Maciene. Utbildning är en nyckelfunktion inför

2001

Inleds arbetet på ett kurshus i Maciene bekostat av Svenska kyrkans Unga i Västerås stift

34

Ett av de första seminarierna i den nya byggnaden genomfördes av tidigare studenter från Mälardalens högskola. Sedan år 2002 har två akademier vid Mälardalens högskola sänt studenter till Maciene för fältstudier inför examensuppsatser. Totalt har 29 studenter deltagit i fältstudieprojekt som genererat ett tjugotal akademiska uppsatser om folkhälsa och ekologisk ekonomi. Med ekonomiskt stöd från Svenska kyrkans internationella avdelning och Västerås stift fick åtta tidigare studenter tillsammans med de två lärare som fungerat som projektledare i juni 2009 möjlighet att återvända till Maciene för att tillsammans med bybor diskutera uppsatsernas resultat och rekommendationer. Under en intensiv vecka genomfördes fyra heldagsseminarier kring skolbarns hälsa, vatten och sanitet, generationsmotsättningar och samverkan mellan frivilligorganisationer.

2002

Mälardalens högskola inleder ett fältstudieprogram i Maciene

2003

– Det är helt unikt för denna typ av projekt att låta tidigare studenter få komma tillbaka och diskutera sina resultat, menar Birgitta Schwartz som är lärare på Mälardalens högskola. Domprosten Carlos Matsinhe betonar vikten av gemensamt ägd kunskap. – Den här veckan var inte bara ett sätt att visa värdet att samverkan i största allmänhet. Vi har nu lämnat tillbaka den kunskap som genererats till den lokala byn. Resultaten i dessa uppsatser tillhör hela byn och inte bara de primärt inblandade.

Foto: Ola Söderberg

Foto: Lena Bergquist

framtiden. År 2001 började planeringen av byggnaden, meningen var att det skulle ta 10 år innan den var färdig. Men det gick fortare än så. I mars år 2009 kunde biskop Thomas Söderberg tillsammans med sin kollega Dinis Sengulane inviga kurscentret i Maciene i närvaro av bland annat den svenske ambassadören Torvald Åkesson.

År 2003 engagerades även Västerås stifts egendomsförvaltning i vänstiftsarbetet. Några större skogsprojekt startades i Moçambique, de största i norra delen av landet men ett, Levas flor, drivs tillsammans med Libombostiftet i Sofalaprovinsen. Målet med projektet är att på sikt stärka Libombostiftets svaga ekonomi.

Västerås stifts ledningsgrupp besöker Libombostiftet och skogsprojekten startar. Ett nytt vänstiftsavtal undertecknas.

2004

Kung Karls församling genomför ett utbyte med S:t Barnabas församling.

200

Svenska kyrka Avesta och Hed nyår i Moça


05

ans Unga i demora firar ambique.

Det var från början ett ungdomsprojekt och så ska det förbli. Ungdomsutbyte på olika sätt är en grundsten i vänstiftsarbetet, liksom de personliga mötena.

I Libombostiftet arbetar biskop Sengulane vidare, han har nu varit biskop i drygt 30 (!) år. I Västerås stift heter biskopen numera Thomas Söderberg. Men vänstiftsarbetet är en väl etablerad gemenskap mellan två stift och Thomas är tydlig med hur han vill se vänstiftsarbetet.

Text: Pelle Söderbäck

Foto: Pelle Söderbäck

I mer än 20 år har Västerås stifts engagemang funnits. Det har ringlat sig fram, inte alltid så målstyrt. Projektet är mer att likna vid en vårbäck som söker sig nya vägar allteftersom nya möjligheter öppnas. Men som ändå alltid målmedvetet letar sig framåt i en lyhördhet gentemot sin omgivning. Kanske är det detta som är projektets stora styrka? ”Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer, eller vart den far” säger Jesus i Johannesevangeliet. Det gäller bara att våga följa med.

Därför finns nu planer på att gå vidare med en gemensam ungdomsledarutbildning, där ungdomsledare från Västerås stift och Libombostiftet gemensamt kan driva seminarier och göra erfarenhetsutbyten.

Foto: Ola Söderberg

Foto: Pelle Söderbäck

Och allt började en gång med en enkel fråga; vill ni göra några startpaket?

2006

Johan Linnman flyttar till Maputo för arbete i Libombostiftet

2007

En stiftsungdomsresa till Moçambique med tema ”musik”

2008

Tio ungdomar från Moçambique besöker Västerås stift. Isaias Chachine blir teologie doktor vid Uppsala universitet

2009 Invigs kurshuset i Maciene och biskop Thomas Söderberg gör sitt första besök i vänstiftet

35


Vad betyder kontakten med Västerås stift för dig?

Foto: Pelle Söderbäck

är också ett sätt att lära känna varandra. Förra året fick jag möjlighet att besöka Sverige och träffa mina vänner i deras hemmiljö. Det var helt fantastiskt, som en dröm. Samverkan mellan Maciene och Västerås är ett viktigt sätt att bygga vänskap.

Foto: Pelle Söderbäck

För mig personligen öppnades mina horisonter när jag fick besöka Sverige år 1993 i den första delegationen från Libombostiftet.Vi var tio församlingsmedarbetare som besökte er. Jag såg för första gången världen utanför Moçambique. Jag jobbade sedan under några år vid stiftscentret i Maciene. Anläggningen idag är helt förändrad tack vare samverkan med Sverige. De 20 år vi samverkat med Sverige har varit en välsignelse. Kontakten med Västerås stift är den enda internationella relation vi har som är helt ömsesidig. Vi både ger och tar emot. Det handlar om mycket mer än vårt behov av ekonomiskt bistånd.

För mig har det gemensamma bibelprojektet mellan Västerås stift, Libombostiftet och ett teologiskt center i Brasilien varit viktigt. Vi hade fantastiska seminarier tillsammans. Jag hoppas också att Västerås stift genom sitt skogsprojekt, eller på annat sätt, kan hjälpa oss få ordning på stiftets svaga ekonomi. Jag vet att språket är ett problem men jag skulle gärna se att vi i framtiden kunde skapa rena vänförsamlingskontakter mellan församlingar hos oss och hos er. Ibland tänker jag att Västerås stift med alla sina möjligheter har så mycket att ge oss - det enda vi kan ge tillbaka är våra förböner för er. Men Västerås stift finns alltid i våra hjärtan och i våra böner.

Mauricio Mugunhe Biståndsarbetare, World vision Mozambique

Foto: Pelle Söderbäck

Elias Muholove Kontraktsprost, Maputo

Utbytet med Västerås stift betyder oerhört mycket. Vi har fått vänner på andra sidan jordklotet. Jag har tagit emot många grupper från Sverige, och jag har tagit emot studenter från Mälardalens högskola. Vi förstår inte alltid varandra, vi talar inte samma språk, men vi arbetar tillsammans. Det

36

Vad betyder kontakten med Libombostiftet för dig? Mötet med människorna i Maciene har lärt mig mycket, både om livet som Macieneborna lever, livet vi lever här hemma och globaliseringens påverkan på oss alla. Jag gjorde mina fältstudier under två månader

år 2005 helt på egen hand, vilket innebar att jag själv mötte människorna i deras miljö och själv fick hantera alla olika känslor som uppstod. Det är lärorikt att vara den som är annorlunda! Och tack vare mina fältstudier har jag nu tre ”egna” familjer i Maciene. Jag kan nog inte peka på specifika saker som gör mig bättre i mitt yrke p g av min erfarenhet från Maciene men självklart har fältstudien och de möten jag gjort tack vare denna lärt mig ett och annat. Jag vet att fältstudien gjorde gott intryck på min arbetsgivare och var ett av skälen till att jag fick mitt nuvarande arbete. Anna Gidlund, folkhälsosamordnare Deltog i högskoleprojektet ”Mälardalen möter Maciene”

Foto: Pelle Söderbäck

Foto: Pelle Söderbäck

Gilda Macie Husmor vid gästhuset i Maciene

Det har ökat min förståelse om hur världen ser ut. Det är turen som avgör var vi bor nånstans. Framförallt har jag också sett att det vi gör betyder något. Sverige kan hjälpa andra. Det är det lilla som gör det stora. Jag har också lärt mycket personligen; att försöka ta vara på det som finns i mitt liv och att inte ta allt så självklart. Jag har lärt mig att ta det lugnt, att inte alltid ha så bråttom. Även om det är stor skillnad på det Moçambique jag mötte som konfirmand år 1996 och det jag mötte vid ett nytt besök år 2006. Christian Hedberg, studerande Var stiftets ”SKRIK-konfirmand” år 1996 Medlem i Svenska kyrkans ungas internationella utskott Text: Pelle Söderbäck


vara. Vi är alla olika och det är just olikheterna som gör att vi tillsammans bildar en vacker helhet.

Maciene bygger vidare

I mars detta år invigdes också den nya konferensbyggnaden som bekostats av Svenska kyrkans unga i Västerås stift. Vid invigningen fanns representanter för Svenska kyrkans unga på plats tillsammans med biskoparna Söderberg och Sengulane samt Sveriges Moçambiqueambassadör Torvald Åkesson. – Från invigningen i mars fram till mitten av juni har vi redan haft fem större seminarier i den nya lokalen, berättar Carlos. Biståndsorganisationerna World Vision och Hope Africa har varit här liksom Mälardalens högskola. Nu väntar snart ett större teologiskt seminarium med föreläsare från Brasilien. Kunskapen sprids att det finns en bra kurslokal i Maciene.

Skolan Kurscentret Sjukhuset

Foto: Google

Domkyrkan

Vi ser tillbaka på ett bra år. Domkyrkan är renoverad och vi har fått konferensbyggnaden färdig. Två drömmar som gått i uppfyllelse. Det säger Carlos Matsinhe, domprost och föreståndare för stiftscentret i Maciene. Han vill nu bygga vidare och det är utbildningsfrågorna som står i centrum.

Foto: Pelle Söderbäck

säga ”ja”. Jag går dit kyrkan sänder mig. Så ser jag på mitt uppdrag som präst. Några gånger har jag fått möjligheter att byta detta liv mot internationella tjänster inom kyrkan men alltid tackat nej. Jag ser det som min kallelse att stanna i Moçambique och få vara med att bygga ett gott land för våra barn.

C

arlos Matsinhe var kyrkoherde i en av de stora innerstadsförsamlingarna i Maputo, hade många olika uppdrag både inom stiftet och i Moçambiques kristna råd, byggde upp en gatubarnsprojekt när han för drygt tio år sedan fick biskopens uppdrag att bli föreståndare för centret i Maciene och dessutom domprost. Han ser inget märkligt i att på det sättet helt plötsligt bli förflyttad från en post till en annan. – Om biskopen ville sända mig till Maciene så var det självklart för mig att bara

Olikheterna bildar mönster. I drygt 10 år har han veckopendlat de 22 milen mellan Maputo och Maciene. Men han trivs och ser hur arbetet växer och utvecklas. I slutet av augusti förra året blev en stor renovering av domkyrkan klar. Vi har sökt sponsorer och samlat pengar för detta i många år, säger Carlos. Det regnade in genom kyrktaket och oron var stor att fukten också skulle angripa takstolar och andra bärande konstruktioner. Därför kändes det som en oerhörd lättnad när det nya taket äntligen var på plats. Han visar det nya mosaikgolvet i koret och beskriver symboliken av hur de olika stenarna tillsammans bildar ett mönster. Det är väl så både livet och kyrkan ska

Men stora utmaningar finns kvar. Bland annat saknar konferensbyggnaden rinnande vatten, vilket gör att övervåningens gästrum ännu inte tagits i bruk. Den pump som ska förse hela stiftscentret med vatten är trasig och vi vet inte riktigt hur vi ska lösa den frågan. Just nu köper vi vatten som vi hämtar med bil i tunnor, suckar domprosten. När vi väl fått igång pumpen behöver vi sedan dra en ledning till konferensbyggnaden för att förse gästrummen med vatten. Under år 2009 ska en oberoende utvärdering göras av arbetet i Maciene. Detta för att ge ett nytt avstamp inför framtiden. Jag skulle vilja bygga vidare runt konferensbygganden, säger Carlos Matsinhe. Vi behöver en enklare matsal, ett kök och kanske några små byggnader för fler övernattande. Han är övertygad om att utbildning och fortbildning är en framtidsnyckel både för Libombostiftet och för Moçambique. Därför har han också sänt en ansökan till Svenska kyrkan nationellt för ett treårigt projekt för fortbildning. Det är lätt att tro att man är fullärd när man gått ut skolan. Men det tillkommer alltid ny kunskap som vi behöver ta till oss. Därför har fortbildning alltid ett stort värde. Till sista vill han sända en hälsning till Västerås stift och speciellt till Svenska kyrkan unga. – Tack för den fantastiska konferensbyggnad ni byggt åt oss! Den kommer att betyda mycket. Pelle Söderbäck

37


Biskop Sengulane:

Vår relation måste vara konkret! Biskop Dinis Sengulane från Moçambique är ett bekant ansikte för allt fler i Västerås stift. I juli var han på besök igen, denna gång mestadels privat för att träffa dottern Fidélia och hennes familj som sedan i januari bor på Stiftsgården i Rättvik. En lycklig nybliven morfar som kopplade av några dagar långt bort från plikterna som biskop. Trots det handlade vårt samtal inte i första hand om att vara morfar utan om den anglikanska kyrkan i Moçambique och kontakterna med Svenska kyrkan och Västerås stift.

I

drygt 30 år har Dinis Sengulane varit biskop. Under 20 av de åren har hans stift utvecklat en nära vänrelation med Västerås stift, formellt sedan 1996. Vänrelationen är viktig både för biskop Sengulane personligen och för den anglikanska kyrkan i Moçambique. Kontakten tog fart år 1988 med en tvålinsamling via Afrikagrupperna till hälsovårdsarbetet i Maputo-provinsen. Framförallt var det stiftets ungdomsgrupper som engagerade sig i insamlingen.

38

Kontinuiteten viktig, ungdomarnas engagemang har fortsatt genom åren med allt från att samla in tvål till att ordna rockfestivaler och besöka varandra. Ett exempel är kyrkans utvecklingscenter i Maciene, som i allra högsta grad involverat unga människor både i Moçambique och från Sverige. – De har fått känna att de kan göra skillnad och är kapabla, menar biskop Sengulane. Vi önskar en fortsättning så att unga människor får dela med varandra på ett djupare

sätt, genom längre närvaro och ömsesidigt delande av erfarenheter. Några unga stipendiater har varit med i programmet Ung i den världsvida kyrkan, men biskop Sengulane saknar kontinuiteten. Han skulle också vilja se mer uppföljning av vad som händer efteråt, vad utbytet och erfarenheterna betyder sedan. Svenska kyrkan på nationell nivå har också bidragit till återuppbyggnaden av Maciene sjukhus som behövde allt från nålar till


och främst behöver de någon som ersätter Johan Linnman, som under några år arbetat som präst och lärare på det teologiska seminariet i Maputo men sedan januari är tillbaka på Stiftsgården i Rättvik. – Vår relation måste vara konkret. Så många goda saker har kommit ut av vårt partnerskap. Därför vill vi fortsätta ett utbyte mellan präster som får dela församlingserfarenhet Något han önskar se mer av är Svenska kyrkans kvinnors arbete. I Moçambique finns Mothers union, men något liknande har han sett lite av i Sverige. – Jag hoppas vi hittar ett sätt att dela erfarenheter med kvinnor i Sverige, som också är väldigt involverade i kyrkan. Om två år kan biskop Sengulane gå i pension. Om det blir så överlåter han åt Gud, och de andra biskoparna i södra Afrika, att bestämma. Han är tacksam för den långa tid som han fått vara biskop. Många gånger kan han känna sig otillräcklig som biskop och lär sig fortfarande att vara biskop. – Jag har försökt hitta min väg i det här komplicerade arbetet Gud har varit trofast och det har gjort skillnad. Han har lärt mig mycket och aldrig svikit mig. Jag är säker på att jag har svikit honom ett antal gånger. Till slut sammanfattar biskopen vad relationen med Västerås stift betyder. Han menar att vi är kallade att vara i partnerskap med andra i olika delar av världen. Det är nödvändigt och vitalt, och både teologiskt och mänskligt viktigt. Tillsammans har vi uppgiften att sprida de goda nyheterna. – Jag ser biskop Claes-Bertil och biskop Thomas som mina tvillingbröder. Det är den sortens relation jag har upptäckt. Jag hoppas att domprosten i vårt stift kan finna en tvillingsyster i domprosten i Västerås.

Foto: Jonas Eriksson

Eva Berglund

vara ansvariga förvaltare av Guds skapelse och hjälpa andra att vara det, förklarar biskop Sengulane. Det ger också kyrkan inkomster för att kunna utföra sina uppgifter. Projektet skapar jobb, över 300 i hela landet och det ger familjerna inkomster. Foto: Jonas Eriksson

avancerade sängar. – Idag finns allt på plats. Vi har ett sjukhus på landsbygden som också har inspirerat andra, säger biskop Sengulane. Många besökare har bidragit till detta och jag tror att det också har påverkat deras liv. Jag hoppas att de använder erfarenheterna de fått med sig från Moçambique. Ett annat samarbete med Västerås stift är skogsprojektet. – Genom det visar kyrkan hur man kan

Han hoppas att vänrelationen kan utvecklas mer framöver. Sverige har blivit en del av kyrkans liv i Moçambique, menar han. Först

39


Bildreportage: Stiftsgården i Moçambique

Olika fotografer har genom åren tagit med sig bilder hem från de olika resorna till Moçambique. Vi har samlat några av dem till ett bildreportage på åtta sidor.

Foto: Nicklas From

Moçambique är en ung nation, närmare 50% av befolkningen är under 15 år. Palmsöndag i domkyrkan i Maciene. Den nya kursgården välsignas. Församlingsbesök i St: Barnabas församling, Maputo. Från vänster: Biskop Sengulane, Juliao Mutemba, Britas Lennart Eriksson, Ola Söderberg, biskop Thomas Söderberg. Produkter från Maciene. Tillverkade mappar av egenproducerat papper. Yrkesutbildning för snickare startar snart i Maciene. Biskop Thomas Söderberg planterar ett vårddträd vid kursgården.

Foto: Nicklas From

Foto: Nicklas From

40

Foto: Nicklas From


Foto: Arkivbild

Foto: Nicklas From

Foto: Arkivbild

Foto: Nicklas From

41


42


Foto: Nicklas From

43


Foto: Pelle Söderbäck

Skyline över Maputo. Rusningstid i Maputo. Slitna höghus. En stad med växande klasskillnader i boendemiljö.

Foto: Arkivbild

På soptippen i Maputo bor ett 10-tal människor och ett 100-tal kommer dit på dagen för att söka sitt leverbröd. Henning Mankell tillsammans med Sofia från boken ”Eldens hemlighet” som träffade stiftets SKRIK-konfirmander 1996. Thomas Söderberg besöker projektet från ”svärd till plogbillar.” Morgonsamling utanför skolan i Maciene. Vattensystemet fungerar fortfarande inte i Maciene. Just nu hämtas vatten med bil. Vägning på barnavårdscentralen i Maciene.

Foto: Arkivbild

44


Foto: Arkivbild

Foto: Magnus Aronson

Foto: Nicklas From

Foto: Pelle Söderbäck

Foto: Pelle Söderbäck

Foto: Lena Bergquist

45


Ett byggande stift. Biskoparna besöker ett kyrkbygge i Gaza provinsen. I Libombostiftet grundas ständigt nya församlinger Byggbilder från ”Västerås stifts” kursgård. Skogsbolaget LevasFlor har idag över 150 anställda och omfattar en skogsareal på 45.000 hektar. Bolaget samägs utan Västerås stift och Libombostiftet..

Foto: Arkivbild

Foto: Nicklas From

Foto: Arkivbild

Foto: Arkivbild

46

Foto: Pelle Söderbäck


Foto: Ola Söderberg

Foto: Ola Söderberg

Foto: Ola Söderberg

Foto: Ola Söderberg

Foto: Ola Söderberg

Foto: Ola Söderberg

47


Priser 1-14 anst 600kr/år 15-19 anst 1000kr/år 20-29 anst 2000kr/år 30-39 anst 3000kr/år 40-49 anst 4000kr/år 50-59 anst 8000kr/år 60-69 anst 10000kr/år 70-79 anst 16000kr/år 80-99 anst 20000kr/år 100-149 anst 26000kr/år 150-199 anst 30000kr/år över 200 anst 50000kr/år

Mervärde I priset ingår att enheten (församlingen, samfälligheten etc) själva får lägga till förtroendevalda, frivilliga m.fl i den utsträckning man själv vill.

samverkansrummet och dit bjuder du in dina kollegor.

Nu kommer intranätet!

Foto: Photodisc

Målet för intranätet är att vara huvudkanalen för den interna kommunikationen i Svenska kyrka. Att bli ett informationsnav för anställda, förtroendevalda och frivilliga. Det gemensamma intranätet för Svenska kyrkan gör det möjligt för oss alla att på ett helt nytt sätt kommunicera internt inom Svenska kyrkan.

A

lla anställda, förtroendevalda och frivilliga kommer att beröras av intranätet. Sitter du på ditt arbete och loggar in på din dator kommer du automatiskt att loggas in på intranätet. Sitter du hemma kommer du åt det via ett lösenord. När du loggats in möts du av din personliga sida som du själv kan bestämma

48

innehållet i. Du har flikar för att enkelt komma åt information från stiftet, nationell nivå och en massa annat. Du kommer åt den gemensamma dokumentbanken med gudstjänstmaterial och bilddatabasen med tusentals bilder från hela vårt avlånga land. Vill du starta en onlinekonferens för ”Kyrkomusiker som gillar elgitarrer” så är det inget problem, det gör du i

Västerås stift satsar stort. Under första kvartalet 2010 kommer vi att erbjuda utbildning till två personer i varje församling. De kommer sedan att fungera som administratörer för intranätet i sin församling. Kurserna kommer att hållas på Stiftsgården och i Västerås, men vi kommer också att erbjuda utbildningen på nätet via bredband. Kursinbjudan kommer att skickas ut i november. Som en konsekvens av intranätet kommer svenskakyrkan.se att fokusera helt på våra kyrkotillhöriga. Hittills har svenskakyrkan.se varit en mix av extern och intern information, nu blir den bara extern. Kostnaden för intranätet är lågt satt för församling och samfällighet. Priset är ca 250:-/anställd. Förtroendevalda och frivilliga kommer med på köpet. Stiften får automatiskt betala enligt den högsta tariffen. Se ruta för exakta priser. Anmälan sker genom att teckna ett avtal med nationell nivå som man hittar på www.svenskakyrkan.se/intranat Den här är bara en kortfattad beskrivningen av intranätet. På www.svenskakyrkan.se/intranat kan du få mer information. Åke Paulsson


• Din personliga sida där du själv styr innehållet • Din enhets intranät där ni tillsammans bestämmer innehållet • Nyheter från de olika nivåerna inom kyrkan • Kalender • Svenska kyrkans nya bilddatabas där även Västerås stift kommer att ingå • Gemensamma dokument., kyrkohandbok, psalmbok etc • Avdelningar för gudstjänst, mission, undervisning och diakoni • Din enhets anslagstavla/ klotterplank • Informationssidor med inloggning till gemensamma IT system som t.ex K-bok • Svenska kyrkans statistikdatabas där du kontinuerligt kan ta del av den senaste statistiken • Policy och riktlinjer • Material för ombud och ideellt engagerade • Lediga tjänster • Samverkansrum där du kan skapa eller delta i olika konferenser. • Utbildningsportal

Ett bönens år Jag har alltid gillat Caroline Krooks dikter och böner. De andas sådan värme och jordnära direkthet. Meningar som hon formulerar kan plötsligt ramla rakt ner i mag- och hjärtetrakten och kännas som om det är mina egna ord. Sådana ord kan man bara säga när det finns ett eget upplevt liv bakom det som sägs. Hon är äkta. Det hon också lyckas göra är att sätta fingret på saker som jag ännu inte funderat över. En mening mitt i en dikt kan nagla sig fast vid mig så att jag inte kan läsa vidare förrän mina tankar har fått gå en egen liten sväng först. Som om det där plötsligt fanns ett djup jag måste titta ner i en stund. Ett bönens år av Caroline Krook kommer ut nu lagom till Bönens år 2010. Det är böner och dikter i en blandform. Bönerna är kopplade till kyrkoårets söndagar och texter. Hon skriver om det självupplevda och om det hon mött. Hon sätter sig in i bibliska personers ställe. Det här är definitivt en bok man kan använda i sin egen förberedelse inför en andakt eller en predikan. Men den duger lika bra bara för sin egen begrundan. Jag upptäckte att medan jag läste hennes böner kom jag på mig med att ”be” dem själv. De blev min egen uttalade bön inför mig själv och mellan Gud och mig. Men eftersom orden är skrivna av någon annan än mig, finns det förstås tankespår som jag inte tänkt på, som blir som en aha-upplevelse. Det är väl så böner också fungerar – att de kan bli som ett tilltal tillbaka.

Foto: IKON

Preliminärt innehåll

bönens och ordens formuleringsvärld, kopplat till hennes liv som präst. För en resa har hon gjort och det märks i orden hon använder. Det är kyrkans språk och trons ofta använda formuleringar hon använder. Ändå känns de inte slitna när hon skriver dem. För insprängt finns det naket självupplevda eller mötta. Det direkta nutida språket till Gud vittnar om en stor närhet i gudsrelationen, om än en kampens, längtans och frågetecknens relation. Det är inte för inte som just Caroline Krook har blivit en av de nutida biskopar som ofta publiceras i dikt och bön. För hon kan sätta livserfarenheter på pränt i varma, mänskliga, jordnära ord så att bönerna kan bli fleras. Jag blev glad för den här boken. Jag kommer att använda den. Det hoppas jag fler kommer att göra. Magdalena Sjöholm

I början av boken berättar hon personligt om sin egen livsresa i

49


– Miljöfrågorna handlar om livet Foto: Åke Paulsson

Miljöfrågorna handlar om livet – därför ska kyrkan ägna sig åt dem, anser biskop Thomas Söderberg. När han tillträdde som biskop i Västerås stift förra året framhöll han miljön som en av de viktigaste sakfrågorna för kyrkans arbete. – För mig handlar miljöfrågorna om en helhetssyn på tillvaron. Vi är en del av skapelsen, men vi har också ett särskilt ansvar för den, säger han.

I

mitten på 60-talet gick Thomas Söderberg för att lyssna på ett vårtal, sista april. Det hölls av dåvarande komministern i Grängesberg, Gunnar Forsell. I talet utgick han från den amerikanska biologen Rachel Carsons bok Tyst vår. Boken, som nyligen kommit ut då, hade fått stor uppmärksamhet. Den handlade om effekterna av bekämpningsmedel som DDT och hade satt igång en omfattande miljödebatt. Gunnar Forsells tal väckte ett miljöengagemang hos Thomas Söderberg som han burit med sig sedan dess och som han på olika sätt förenar med sin kyrkliga gärning.

50

Under det dryga år som gått sedan han tillträdde som biskop tycker Thomas Söderberg att medvetenheten om miljö- och klimathotet allmänt har ökat i samhället. Han är en av några svenska biskopar som ska delta i klimatmötet i Köpenhamn och han hoppas att mötet ska leda till en större samsyn mellan olika länder och till att man hittar nya vägar mot konstruktiva lösningar.

Till 1992 års prästmöte var han med och skrev en prästmötesavhandling; ”Så ock på jorden” om kyrkan och miljöfrågorna. I det sammanhanget fördes diskussioner kring begreppen rättvisa, fred och skapelsens integritet. Det är tre saker som är tätt sammankopplade, menar Thomas Söderberg.

– Kyrkan är en del av det liv som pågår. Den förmedlar budskapet om Guds nåd och livet som en gåva, men också om livets sårbarhet. Då måste man försöka se vad som ropar efter det budskapet i vår tid. Det gäller både i sociala sammanhang och i miljösammanhang. När kyrkan är delaktig i samtal om miljön och klimatet, eller i konkreta aktiviteter, så är det en del i att bygga det goda liv som kyrkan har som ett mål, säger Thomas Söderberg.

– Utan rättvisa får vi inte fred och utan fred kommer vi att ha ständiga miljöhot som i sin tur leder till orättvisor. Det blir som en spiral. Därför blir alla insatser för rättvisa och fred också insatser för skapelsens integritet, säger han.

De konkreta miljöarbeten som görs i kyrkans olika verksamheter ser han som goda exempel. Och de är viktiga. De motverkar känslor av villrådighet som den komplexa miljösituationen kan föda och känslan av att ett miljöarbete kan vara


Foto: Lena Bergquist

tungt att ta sig an. Det ska inte kännas som en börda, utan något som är ett bidrag till det goda livet. Ljussteget är ett sådant gott exempel, menar han. – Jag har skrivit på ett antal diplom för genomförda ljussteg ute i församlingarna. Det är ett konstruktivt arbete som innebär att man i sin alldeles vanliga vardag tittar på vad verksamheten får för konsekvenser ur miljösynpunkt. Det tar inte så mycket kraft, men det ger ett resultat och det höjer medvetenheten. Earth Hour, som genomfördes i våras, är ett annat gott exempel som han lyfter fram. Lördagen den 28 mars 2009, klockan 20.30 och en timme framåt, släcktes elbelysningar världen över som en manifestation för klimatet. Såväl stiftskansliet som många församlingar deltog. Mer långsiktigt arbetar stiftet med ett miljömässigt hållbart skogsbruk, enligt FSC-certifiering, som bland annat går ut på att hänsyn tas till hotade arter och att allt nyttjande av skogen bedrivs med hänsyn till miljön. Alla byggnader är givetvis också föremål för miljöanpassningar, till exempel när det gäller uppvärmningssystem. Den uppmärksammade diskussionen kring solceller på kyrktaket i Fläckebo har Thomas Söderberg följt med intresse. Och trots att församlingen till sist, av antikvariska skäl, fick nej till att placera solceller på kyrktaket så satte försöket igång en diskussion som han hoppas ska leda vidare.

– Vi har stora kyrkor och de har alltid stora tak mot söder. Min förhoppning är att Svenska kyrkan, Riksantikvarieämbetet, och Statens Energimyndighet tillsammans med forskningen kan hitta ett sätt att använda kyrktaken som är acceptabelt ur antikvarisk synpunkt. Det skulle innebära stora fördelar ur miljösynpunkt, men också få positiva effekter på uppvärmningskostnaderna Thomas Söderberg anser att hans egen roll som biskop i dessa sammanhang är att tala om miljöfrågorna på ett sätt som inspirerar andra. De som vill initiera verksamheter ska känna att de har stöd för det. Och han understryker att arbetet för att värna miljön går hand i hand med kyrkans mest grundläggande budskap.

– Ande kropp och själ är en helhet. Det är vad vi berättar om som kyrka och det gäller också skapelsen som helhet. Skapelsen och vår samhörighet med den är en del av Guds gåva. Ytterst finns Guds rike som en vision. Det har vi inte sett än, för det finns så mycket som trasar sönder livet här. Men vi kan åtminstone få vara delaktiga i att berätta om visionen om Guds rike. Och efter måttet av vår förmåga bidra till det goda livet. Yvonne Busk

51


”Ekologiska varor som fraktats långt med flyg, eller närproducerade som inte är ekologiska?”

Foto: Airbus

Ekologiskt långt ifrån? Ska man köpa ekologiska varor som fraktats långt med flyg, eller närproducerade som inte är ekologiska? Det är en svår avvägning, som inte har några givna svar, anser Gunnel Axelsson Nycander, policyhandläggare på Svenska kyrkans internationella avdelning.

M

ed klimathotet har transporterna av varor hamnat i fokus i debatten. Den aspekten tar varken Rättvisemärkt eller KRAV med i sin bedömning. Alltså kan man köpa Rättvisemärkt-certifierade blommor

52

Foto: Jim Elfström/IKON

Valet kan också stå mellan Rättvisemärkt-cer tifierat och KRAVmärkt. Men där är konflikten mindre. Märkningssystemen står egentligen inte i motsats till varandra, menar hon. och ekologiska grönsaker som fraktats hit med flyg. Att handla närodlat är en trend som växer i ljuset av klimatdebatten och Gunnel Axelsson Nycander tycker att det finns många goda skäl att köpa lokala produkter. – Det är gott och det ger ett sammanhang. Man vet varifrån det kommer. Men samtidigt måste man komma ihåg att det mesta som kommer långt bortifrån transporteras hit med båt. Det är inte generellt fel med importerad mat. Tvärtom. Handel och import från fattiga länder, och de relationer det skapar, är viktigt. Systemet med att flygfrakta färska grönsaker och blommor har ökat mycket på senare år och Gunnel Axelsson Nycander tror inte det är hållbart i längden.

– Men om vi ändå köper sådana varor tycker jag det är viktigt att köpa Rättvisemärkt och ekologiskt så långt det är möjligt, säger hon. Olika ursprung. Svenska kyrkan har länge arbetat för att Rättvisemärkt skulle få fäste på den svenska marknaden. Nu börjar det få genomslag, men fortfarande är listan på KRAV-märkta varor mycket längre än den på Rättvisemärkta produkter. Rättvisemärkt fokuserar i första hand på handelsrelationer mellan fattiga och rika länder. Utgångspunkten är att småbönder i fattiga länder ska garanteras ett pris för sina varor som är högre än produktionskostnaden, att de ska få långsiktiga handelsavtal och stöd för sociala insatser som skolor och hälsovård. Att odla ekologiskt är inget krav för att bli certifierad som Rättvisemärkt, men den som vill gå över till ekologisk odling får visst stöd, i form av en premie. Producenten bestämmer själv hur den ska användas. KRAV- märkningen garanterar att produktionen uppfyller stränga krav och bygger på noggranna kontroller av odlarna. Systemet utvecklades först av odlare i Europa och USA och har först senare anpassats för förhållandena i utvecklingsländer. Som konsument önskar man kanske varor som har båda märkningarna. De finns, men är än så länge relativt få. En tätare samverkan


mellan märkningssystemen är dock på gång, enligt Gunnel Axelsson Nycander. – Inom Rättvisemärkt bygger man på med fler miljökrav och stöttar en miljömässig produktion. Och på samma sätt stärker den ekologiska certifieringen nu också grundläggande sociala krav. Draghjälp till varandra. För den enskilde odlaren är det både dyrare och mer komplicerat att få en ekologisk certifiering än att bli certifierad genom Rättvisemärkt. Men Gunnel Axelsson Nycander tror att det ena kan leda till det andra. – I idealfallet kan det vara så att den som genom Rättvisemärkt får bättre betalt för sina varor också får råd att ställa om till ekologiskt. På det sättet kan märkningarna ge draghjälp till varandra, säger hon. Svenska kyrkan arbetar idag på flera sätt än genom Rättvisemärkt för att förbättra villkoren för fattiga producenter i utvecklingsländerna. Genom engagemang och medlemsskap i föreningen SwedWatch uppmärksammar man arbetsvillkor och miljöförhållanden även för producenter av kaffe, frukt och choklad som importeras till Sverige, men som inte är KRAV-eller Rättvisemärkt. – Vi tycker fortfarande att arbetet med att stötta de små producenterna är viktigt, men vi har också breddat vårt fokus till hur handelsrelationerna ser ut i ett större perspektiv. Vi kopplar hela tiden ihop Rättvisemärkt och ekologiskt och tror på båda linjerna som metoder för fattigdomsbekämpning, säger Gunnel Axelsson Nycander. Yvonne Busk

Foto: Robert Jonsson

Låt kaffet predika

– De värden kyrkan predikar i andra sammanhang måste vi också sprida genom kaffetermosen! säger Lisa Fröberg, präst i Lundby församling i Västerås. Att församlingen ska handla ekologiskt och Rättvisemärktprodukter har slagits fast i en upphandlingspolicy. Men det gäller att alla är med. Den interna diskussionen måste ständigt hållas levande, menar Lisa Fröberg.

F

örsamlingen har ett 40-tal anställda och många handlar varor. Inköpspolicyn gäller såväl matvaror till soppluncher och kyrkkaffe som kontorsprodukter och transporter. – Man har sitt konto och är kanske van att handla till lägsta pris. Nu ska vi i stället handla rätt vara till rätt pris. Ibland innebär det att stötta det ekologiska och ibland ge stöd till en lokal producent. Och man kan resonera olika för olika varor. Jordgubbar och potatis är ”sprutvärstingar”. Därför är det kanske mer okej om de fraktats långt och är ekologiska, jämfört med andra varor som åkt långt. Det är komplicerat och inte lätt att vara konsekvent, säger Lisa Fröberg. Hon funderar mycket över rättvisefrågor och miljöfrågor och hon försöker hitta rimliga förhållningssätt, både i sitt arbete och privat. – Jag och min man har kommit fram till en regel, berättar hon. En ekologisk vara kan få vara dubbelt så dyr som motsvarande icke-ekologiska. Där går vår gräns. Men det handlar inte bara om att välja mellan två av samma sort. Det

är också viktigt att titta på vilken typ av varor vi köper. Kålrötter är billiga och vi kan njuta av sockerärtor när det är säsong för dem här och inte när de flygs in från Kenya. När det gäller att äta kött eller inte tycker hon inte heller att valet är alldeles enkelt, eftersom djuren också behövs för att hålla landskapet öppet. För sin egen del har hon valt en kompromiss. – Jag äter kött när jag blir bjuden. Men jag köper bara vilt och lamm. Hon tycker det är positivt att det väcks ett intresse kring hur vi konsumerar. – Jag är en obotlig optimist, säger hon. Jag tror på vetenskapen och jag tror på människors handlingsförmåga och klokskap. Yvonne Busk

53 53


Kyrkan utan tak Kyrkan utan tak – naturen – ger rymd åt tankar och möter pilgrimsvandrarens alla sinnen med synintryck, dofter och markens svikt mot fotsulorna. Allt påminner om vikten av att värna naturen och miljön. Och en pigrimsvandrare rör sig utan att lämna tärande avtryck.

I

nnanför dörrarna till det lilla faluröda kapellet på en höjd i Evertsberg står ryggsäckarna uppradade. Dalanaturen omkring har sensommarens djupgröna färg, som skiftar i blått över bergen i bakgrunden. Efter två dagars pilgrimsvandring längs en del av Romboleden samlas deltagarna till en avslutande andakt. Carl-Axel Hagberg, präst och vandringsledare, fångar upp och summerar några av de gemensamma upplevelser gruppen haft. Efteråt försöker tre av deltagarna, Ingrid Wase, Silja Salimäki och Hans Horm sätta ord på vad de varit med om under de två senaste dagarna. Silja kopplar tillbaka till något Carl-Axel Hagberg sagt under andakten, om känslan av att gå barfota i fuktigt gräs. – Vilken upplevelse det är! När han talade om det tänkte jag på när jag gick ned till Siljan för att bada i morse. Det var så mjukt i gräset. Och mina steg förstörde ingenting.

54

Att vandra i tystnad i grupp är något mycket speciellt.Var och en är ensam med sina tankar medan de går. Men i pauserna talar de med varandra. Då väcks frågeställningar som vandraren bär med sig under nästa etapp. – Vi gick en omväg idag. Då reflekterade vi över det, berättar Ingrid. Vad betyder det att gå en omväg? Jag tänkte att om man har ett utstakat mål blir omvägen en fördröjning. Men om man inte har något direkt mål, utan öppnar upp för ett flöde, så innebär det snarare att man går sin egen väg. För Hans gick tankarna till omvägarna i livet. De som träder fram i backspegeln och

som ibland kan te sig onödiga, men som samtidigt lägger till erfarenheter och insikter. – Jag och min fru lämnade en gång ett hem i Hälsingsland, där vi trivdes väldigt bra, för att jag skulle arbeta på ett skolhem för pojkar, berättar han. Jag var där i två år, men kunde inte acceptera arbetssättet man hade. Jag anmälde hemmet och sa upp mig på samma dag. Den tiden hade ju kunnat kännas som en omväg på två år. Men när jag tänker på hur mycket jag lärde mig av de där pojkarna så kan jag inte se det så. Att pilgrimsvandringar har fått en sådan lockelse på dagens människor brukar förklaras med sju nyckelord.Vandraren söker långsamhet, enkelhet, delande, frihet, bekymmerslöshet, tystnad och andlighet. Alla de begreppen står i samklang med en strävan att värna naturen, menar dessa vandrare. Hela vandringen är en långsam rörelse med enkel utrustning. Silja Salimäki ser det som en motpol till konsumtionshysterin. – Vi rör oss långsamt och är rädda om små, enkla värden, säger hon.Vi delar upplevelser och tankar. Delade tankar blir starkare och när det gäller att värna miljön måste vi agera


tillsammans, säger hon. Att frihet och bekymmerslöshet hänger tätt ihop med en rik natur är en självklarhet, tycker de. – Jag är aldrig så fri som i skogen. Och har man bekymmer – vilken plats väljer man om inte naturen? Men tänk om vi skulle få klimatförändringar som innebar full storm nästan jämt och vi aldrig kunde uppleva lugna, stilla, tysta kvällar, säger Hans. Andligheten finns ständigt närvarande i tankar och samtal under vandringen. – Friluftsfrämjandet ordnar också vandringar, men skillnaden är att vi hela tiden har det andliga perspektivet med oss också, säger Silja. Ingrid, Silja och Hans rör sig mycket i naturen också till vardags. – Den Gud jag har kontakt med kräver inte att jag ska gå till en traditionell kyrkobyggnad varje söndag, säger Hans. Jag har ofta en dialog med min Gud i naturen, men den måste vara vacker och oförstörd då. Det handlar om skapelsen. – Öppnar man ögonen finns naturen överallt – också i Stockholm, säger Ingrid som bor där. Men i Stockholm tvingas hon att delvis skärma av sig mot ljud och intryck, eftersom de är så många och påträngande. Under en vandring som den hon just varit med om kan hon öppna och vässa sina sinnen på ett annat sätt. – När jag har vandrat ett tag blir jag uppmärksam på när jag har ett skydd mot omgivningen och när jag öppnar upp mina försvar och min kropp.Vinden kan träffa min kind och studsa tillbaka – eller jag kan låta den tränga in i huden. Det är en process som pågår under vandringen. Den tar tid, men den innebär att jag också öppnar upp mer mot människor, säger hon. Ingrid ser fram mot den pilgrimsvandring hon ska göra i Assisi i Italien i höst. Det är en vandring som Silja och Hans gjorde för några år sedan. Den gav dem möjlighet att uppleva ännu mer av rikedomen, eftersom Italien och Sverige har så olika natur. Det var också en vandring ”i den helige Franciskus fotspår”. Franciskus av Assisi såg naturen som en plats där Guds kärlek manifesteras. Han lär ha haft en mycket speciell relation till djur och ska enligt en legend ha predikat för fåglar. – Han var ett riktigt miljöhelgon, säger Hans. Text och bild:Yvonne Busk

55


Herre, visa mig Din väg och gör mig villig att vandra den… Kan pilgrimstemat – att livet är en inre och yttre vandring - fungera som en tolkningsram för hela församlingsarbetet? - Ja, varför inte? svarar Per Schmidt som är kyrkoherde i Grythyttans församling,Västerås stift. Han menar att pilgrimstemat omfattar de frågor som är mest centrala i en människas liv: ”Vart är jag på väg?”, ”Vad är målet för min längtan” och ”Vad står min längtan för?”. - Det är djupt andliga frågor som passar som utgångspunkt för vilken gudstjänst eller andakt som helst.

P

er Schmidt kom för snart två år sedan till Grythyttan från Torsby i norra Värmland. Det var där som pilgrimsintresset väcktes. Det går en pilgrimsled till Trondheim genom Fryksdalen, rakt igenom Vitsand där Per arbetade. Tillsammans med hembygdsföreningen och en intresserad arkeolog undersökte man hur pilgrimerna gått och var pilgrimskyrkorna legat. – Vanligtvis ligger pilgrimskyrkorna med cirka två mils mellanrum, men i Vitsand fanns det konstigt nog ingen kyrka. När vi undersökte detta i gamla dokument från 1800-talet upptäckte vi att det däremot hade legat en ”själastuga” för pilgrimer i Vitsand. Det var ett spännande upptäcktsarbete som vi gjorde tillsammans i församlingen och det var i samband med detta som mitt intresse för pilgrimsvandringar satte fart, berättar Per.

När kyrkoherde Per Schmidt kom till Grythyttan hade församlingen redan en vandrargrupp som motionerade tillsammans. Numera har de även ett andligt innehåll i sin vandring, och kallar sig för församlingens pilgrimsgrupp. De samlar också böcker till ett enklare pilgrimsbibliotek och lägger upp en micropilgrimsled i anslutning till församlingshemmet. I somras vandrade en grupp på 50 personer tio mil på leden till Santiago de Compostela.

56

Vad är det då med ”pilgrimeriet” som väcker sådant intresse hos församlingsbor, hembygdsfolk och vanliga vandrare? Per tycker sig se ett stort intresse för hembygden och för kristna andliga traditioner. Å andra sidan finns det församlingsbor som är relativt ointresserade av att vara i kyrkan, men som gärna vandrar, mediterar och firar gudstjänst i naturen. Församlingens pilgrimsvandring blir en mötesplats för både djupt troende och andliga sökare så väl som deras vänner och anhöriga som också kan tänka sig att följa med och ta en ”promenad” i skogen.

– Jag tror att längtan efter att pilgrimsvandra till viss del kommer ur en nyfikenhet: ”Vad finns bortom vägkröken?”. Under medeltiden var pilgrimslederna en sorts mötesplats för andlig turism med troende från hela Europa. I dag väcks samma nyfikenhet kring vad vi kan möta bortom vägkröken och inom oss själva. Per är den förste att ta på sig vandringskängorna när det är dags. Han tycker om den fria formen och öppenheten med andakt och gudstjänst i naturen. Vandringstemat anser han fungerar i alla sammanhang: det långsamma vandrandet, samtalen och reflektionerna blir en meningsfull ram kring gudstjänsten. – Gudstjänsten blir en mer aktiv handling när man också rent konkret vandrar mot målet; mötet med Gud, medvandrare och skapelse. Lena Bergquist


Ta inte bort chockladbitarna! Att ta bort syndabekännelsen ur mässan vore ungefär som att peta chokladbitarna ur Maryland cookies. Det var just vad jag sa till biskopen när jag var på möte med honom och de andra ungdomsrådgivarna i Västerås. Liksom att jag alltid brukar heja på det lag som det går sämst för ställde jag den här gången upp för syndabekännelsen. Det talas nämligen ibland om att ta bort den, men jag vill ha kvar den. et vill inte min vän Maja. Det var någon vecka efter mötet hos biskopen och vi var på fest hos en vän.Vi satt nedsjunkna i en soffa. Den var som en ö i storm, omgiven av vänner som dansade till electromusik. Det var där ämnet kom upp. Som sagt, jag tycker om syndabekännelsen, att få en stund att utvärdera sina handlingar, bli förlåten och gå vidare med nya friska tag. Maja var väl lite mer kritisk; ”men är den inte, tja… lite tråkig? Jag menar, man erkänner sina synder (och tänk om man inte gjort några!), och sen så vet man i alla fall att man alltid blir förlåten”. Det här framkallade en drömbild i mitt huvud. Vi är i Rättviks kyrka där församlingen samstämmigt säger ; ”…syndat i tankar, ord och gärningar. Hela mig så blir jag hel, rena mig så blir jag ren, drag mig till dig så får mitt hjär ta ro”. Det blir tyst och alla ser upp mot prästen som ler, ser ut över församlingen med ett milt leende och säger ; ”på Jesu Kristi uppdrag säger jag er att era synder INTE är er förlåtna!”

Tja, jag vet inte. Nog vore det en överraskning alltid, även om överraskningseffekten kanske skulle försvinna efter ett tag. Det vore ju inte heller helt korrekt med den allmänna kristna bilden av Gud, men förutom det, så finns det en annan anledning till att jag inte vill att Guds benägenhet att förlåta ska skifta. Jag tror att vi gillar upprepningen som ritualer innebär. Vi gillar tryggheten i att veta precis vad som ska hända. Det får oss att känna oss smarta. Det är skönt att uppleva en sak flera gånger, kanske på lite olika vis, kanske från lite olika utgångspunkter i livet.

Foto: Thomas Fahlander

D

Folket må jubla när Obama talar om ”change”, men vad skulle de säga om Romeo och Julia plötsligt överlevde varandras kärlek? Om Jultomten inte frågade efter snälla barn, eller om Gudrun Schyman valde en blå kavaj istället för en röd då det var dags för debatt? En katastrof? Det är skönt att hösten kommer med löv i gult och orange, i år igen, och på söndag så kan ni få förlåtelse, igen. Som alltid. Kajsa Fahlander

57


Heds kyrkliga syförening 90 år I Skinnskatteberg med Hed och Gunnilbo församling har det funnits många syföreningar genom åren. Nu finns endast ett fåtal kvar. Heds kyrkliga syförening firar 90 år och nu samlar medlemmarna ihop minnen inför ett stort jubileumsfirande.

J

ag åkte ut från Skinnskatteberg i ett snöigt vårvinterlandskap och in i byn som egentligen mest är känd för att hysa en av traktens största turistattraktioner, konstgalleriet Gallery Astley. Strax bakom galleriet bor sedan 52 år tillbaka, syföreningsmedlemmarna Elny och Per-Olof Persson i ett rött hus byggt i början av 1900-talet. Syföreningens medlemmar träffas hos varandra var fjortonde dag och planerar för hur man ska arbeta för att stötta och bidra med medel i församlingsverksamheten och till det internationella diakonala arbetet. Ett annat viktigt uppdrag föreningen har, är att stötta och stärka församlingsborna i sin tro. Väl inne i stugan möts jag av en liten grupp glada medlemmar som redan slagit sig ner i soffan runt bordet i vardagsrummet. Det är en fin och varm stämning i gruppen. Man

58

har känt varandra sedan länge och kan prata om både det ena och det andra. Mötet inleds med en andakt där diakon Lisbet Kjellin håller i psalmsång och textläsning. Det känns bra att samlas och vila i den här stunden tillsammans. På bordet står en vacker keramikängel som föreningen fått till skänks från en syföreningsgrupp i Kolsva. – Den är alltid med på alla möten, säger Elny som också berättar att hon bara missat att ta med den vid ett enda tillfälle. Den första gången man kan läsa om föreningen är i en av kyrkorådets böcker

från 1919. Det har fått bli det år man anser som startår för föreningen. Sedan dess kan många textrader i böckerna läggas till. Gunilla Persson, som är ordförande, har grävt fram många intressanta historiska händelser ur tidigare verksamhetsberättelser och kan berätta för oss om vackra ting som föreningen köpt in och skänkt till kyrkan. Det är bland annat en mässhake från 1929 i sidenbrokad och många andra fantastiska textilier, biblar till konfirmander, upprustning av lokaler, stöttning till fattiga församlingsbor i svåra tider och mycket annat som kommit församlingen till godo. Ofta har föreningen gått in rent handgripligt och arbetat med handkraft då det behövts. Man kan t ex. läsa om att syföreningskvinnorna vid ett tillfälle tvättat alla fönster i Heds kyrka. Alla textilier som slitits ut, har syföreningen tagit tillvara och sytt om till andra kyrkliga textilier. Inget har fått förfaras. Det idoga arbetet fortskrider än idag. Föreningen samlar in medel genom att hålla i auktioner och ordna olika aktiviteter som ljusstöpning, församlingsaftnar och mycket annat. Pengarna man får in går fortfarande till gåvor av olika slag till församlingen eller till Hela världen insamlingar.


– Vi kan kalla oss ”engagerade lekmän” kanske, säger Gunilla Persson eftertänksamt. Hur ska man då fira? I slutet av april ska det bli en stor fest i Hedgården. Först ska kyrkoherde Hans Eric Johansson hålla i en högmässa i Heds kyrka. Efteråt blir det program och festlunch. Margaretha Lindqvist, gift med Hans Lindqvist, en gång präst i Hed, kommer att hålla ett föredrag om syföreningens historia och om Internationellt diakonalt arbete. En viktig höjdpunkt blir också överlämnandet av en ny stola till församlingen. Stolan är i vit sidenbrokad med invävda olivkvistar och broderier i guldtråd. Den har föreningen beställt från Wiiks kyrkotextil i Uppsala. Mötet fortsätter inne vid kaffebordet. Vi får ett fint samtal om allt mellan himmel och jord. Vi skojar, pratar allvar och lyssnar. Här reflekterar man över dagspressens nyheter för dagen och vänner som man har gemensamt och som behöver en extra tanke. Efter en avslutande värmande välsignelse över oss alla, är det inte så kallt när jag beger mig ut i kylan igen. Jag hörde något förslag om att anordna en ”Stumpdag” där man kunde komma och klippa bort det svarta på gamla ljusstumpar, inför ljusstöpningen. Och fanns det inte någon annan idé om något annat spännande darrande i luften? De kanske sitter kvar vid kaffebordet än och smider planer inför nästa insamling. Text och bild: Ylva Sköld

Nytt Rockmaterial Jag jobbar som musikkonsulent i Västerås stift sedan 2001, med inriktning Rock & pop. Det finns nästan pinsamt lite material i stiftets och församlingars notbibliotek som rör den genren. Rock & pop har funnits väldigt länge i våra gudstjänster och vår verksamhet, men kompetensen att instruera och leda ett kompband finns ofta bara som en bonus hos någon personal som egentligen är anställd för andra uppgifter.

Med det här materialet vill vi ge ett konkret verktyg för att dra igång rockbandsverksamhet. Du kan som kyrkomusiker eller musikpedagog ta till dig de här arren som kompetensutveckling. Om du jobbar igenom materialet kommer du att få praktiska kunskaper som du kan använda i rockbandssammanhang. Vi har valt att gå till källan för genren i stället för att till exempel ”rocka till” psalmer. Låtarna i det här materialet får stå som en förebild för genren, vill du använda kunskaperna för att ”rocka till” psalmer så är det bara att tuta och köra. Den klassiska sidan har massvis med material och det kommer årligen ut nytt, det finns en spännvidd från tradition till nytänkande. Det här materialet är ett sätt att göra något åt den obalansen, förhoppningsvis kommer det mer rock & popmaterial framöver. Att det här materialet ges ut av Västerås stift är också en signal på att vi tar den här genren på allvar. Vill vi nå människor med olika musiksmak behöver vi bredda våra uttryckssätt. Vi har tagit hjälp av Filip Kvissberg som ger dig handgripliga tips i repsituationen. Den medföljande cd-skivan är mixad

så att du ska kunna höra vad de olika instrumenten spelar. Musikerna spelar så som Filip har arrat. Det kan vara bra att lyssna för att få en uppfattning om groovet, svänget. Rock On! Om Filip Kvissberg: Filip Kvissberg har över tjugo års erfarenhet som musiker och musikpedagog och är en av pionjärerna inom rockensemblemetodiken. Han är utbildad vid Högskolan Stockholms Musikpedagogiska Institut och har undervisat på kulturskola, folkhögskola och högskola och arbetar för närvarande som adjunkt på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Där arbetar han med ensemblespel samt ensemblemetodik. Han har tidigare gett ut två spelböcker för ensemble: Get a Groove samt Live. Filip driver även en musikskola på Ekerö utanför Stockholm – Soultime Music. Boken kan beställas via webshopen på www.svenskakyrkan.se/vasterasstift för 250:- + porto. Hannes Tidare

59


22

7

4

6

1

17

14 20

2

16

24

9

5

berg ese of Västerås

Adventskalender_muren.indd 3

hl.org

ka kyrkans freds- och änd ett sms till nummer rdet ”Hopp”, ronor.

Production: Västerås Stift 2009. Pelle Söderbäck and Åke Paulsson. Pictures by: Tony Jansson, Petter Svärd, Johan/Erika Jernberg, Imad Haddad, Zaki Baboun and Lasse Bengtsson

3

e builds bridges.” This is an advent calce and the future. A calendar in which at every wall can be brought down. hristmas and listen to the story of the walk the path of peace and reconciliaon high and peace on earth” sang the e. Let us join in and sing, let us work Another world is possible!

genbro.com

25

15

walls - Hope builds bridges”

10

11

23

18

8

12 19

Fear buildS walls hope buildS bridges

13

21

2009-10-07 15:48:37

2009-10-07 15:48:12

Hoppet bygger broar Hur jobbar man med ungdomar som växer upp instängda bakom en mur? Frågan kom upp vid en fortbildning i Betlehem. En ung palestinsk präst, Imad Haddad, berättade för en grupp från Sverige hur viktigt det är att alltid kunna se öppningar och luckor i de murar vi har omkring oss. Tanken landade på stiftskansliet i Västerås. Låt oss göra en adventskalender med muren som omsluter Betlehem som utgångspunkt. En kalender där unga människor från Sverige och Palestina berättar om sina liv, sina drömmar. En kalender som öppnar murar. Så blev det; kalendern är nu tryckt i 5000 exemplar och sprids i Sverige, Palestina,

England och Moçambique. Det är en kalender om fred och framtid - varje mur går att riva. Till kalendern finns en hemsida www. byggenbro.se med allehanda material inför advent och jul. Predikoutkast, tips för julkrubbesamlingar, dikter, böner, sånger, gudstjänster och bakgrundsfakta. Tanken med kalendern och hemsidan är

att tillsammans med den lutherska kyrkan i Betlehem/Palestina visa på ett hopp trots allt. En annan värld är möjlig. Med hemsidans breda material får också alla som ska tala om Betlehem i jul ett material att utgå ifrån. ”Fear builds walls, Hope builds bridges” är temat för kalendern. Orden är hämtade från en graffitimålning strax utanför Betlehem. En uppfordrande graffiti. De kalendrar som finns kvar, 4000 är förhandsbeställda av församlingar, kan beställas från Västerås stift. Hemsidan www. byggenbro.se finns tillgänglig nu. Pelle Söderbäck

flyktingläger och dels till barn i avlägsna byar i Balochistan och i de nordvästra provinserna. IKEA har tagit fram en extra kraftig variant av en solcellslampa för utvecklingsländer. Den är designad för att klara av tuffa förhållanden och batteriet klarar av mycket höga temperaturer. Lampan gör det möjligt för barn att leka, läsa, skriva och studera på kvällen, även om deras hem inte har någon elektricitet.

IKEA och UNICEF

– lyser upp barns liv i utvecklingsländer Från och med den första juni skänker IKEA en solcellslampa till UNICEF för varje solcellslampa som säljs i IKEA varuhusen. De första solcellslamporna kommer att skickas till Pakistan. Dels till barn i

60

Miljoner barn kan inte rita, skriva eller läsa efter solnedgången, vilket begränsar deras utveckling och möjligheter i framtiden, menar Marianne Barner, chef för IKEA Social Initiative. IKEA och UNICEF har samarbetet sedan 90-talet och IKEA är nu UNICEF:s största samarbetspartner. Källa: UNICEF


Världens fest

6I\QWVMTT\ 8QTOZQU[U\M

Växjö 4-6 juni 2010

º>Q[IUTI[^QLSqTTIVº 4WSI*Z]VV  !R]VQ

” En anna

ä

a

e!

Mis s

t in

lig!” r mö j

Bokning och mer information: Loka Brunn Kur & Konferenshotell, tel: 0591 - 631 00. e-post: info@lokabrunn.se. Övriga frågor: Lena Bergquist lena.bergquist@tele2.se Lisbeth Gustafsson, lisbeth.gustafsson@svenskakyrkan.se Pressekreterare Ewa Röllgårdh Tel. 018-16 96 77, Mob. 0705-46 96 77, e-post: ewa.rollgardh@svenskakyrkan.

nv

ä rld

Medverkande: • Hans-Erik Lindström • Mats Ottosson • Lisbeth Gustafsson • Jens Spendrup • Ragnwei Axellie • Carl Jan Granqvist • Xiomara Lysti • Sten Danielsson • Per Schmidt • Anna Davidsson Bremborg • Bengt Berg • Du och Jag...

Mässor - Gudstjänster - Seminarier Samtal - Workshops - Föreläsningar Internationella gäster - Lokala gäster Utställningar - Fest - Du och Jag

www.svenskakyrkan.se/varldensfest

Helt laglig fildelning! Vi är stolta att kunna erbjuda texter och bilder i Magasinet kostnadsfritt för exklusivt användning i Västerås stift. Det innebär att du får använda text, bild och illustrationer, med något enstaka undantag, helt gratis i t.ex församlingsbladet, på hemsidan eller som särtryck. Vi har lagt ner mycket kraft på att förhandla med skribenter och fotografer för att göra detta möjligt. Vår förhoppning är att du ska kunna hitta högklassigt material för din egen produktion och att det ska hjälpa dig i ditt arbete.

Magasinet i sin helhet ligger på vår hemsida www.svenskakyrkan.se/vasterasstift under Information/magasinet i hög- och lågupplöst PDF-format. Bilder och illustrationer är lagrade i högupplöst format, separerade och klara för tryck.

ts Västerås stif

devald r / är förtroen dig som arbeta Tidningen för

t. i Västerås stif

Nr 2 2008

nkvist Carl Jan ligaGrajulbor det – det gudom

open portaget med bisk En dagas Söder berg en dag i bildre – Följ Thom

Sverige n över till sund Rut tog båte studentpräst i Öster – Rut Törnkvist,

oriskt vägor val Ett hist för prästvigda kvinn – 50 år

nöja sig med 50 propå kansliet • Varför vi biskopar, Gustafsson, ny husmor i medvind • Hur får kyrkan • Madeleine och chef som jobbar • Stiftets skog värmer • Enkätintervju utan snopp? • Kvinna kunde varit den första efterått • Inget värde cent? • 50 år efterå i vår kyrka? • Birgitta hire • I vänchefer som är kvinnor Pilgrimsvandring i Gloucesters i Västerås domprostar och andra världsvida kyrkan • • Globala Veckan t • Samtal pågår i den i energianvändning unga präster i stiftet ra utan utsläpp • Handbok tan på julbordet • Kommunice

1

Villkor: Källa på texten, bilden, illustrationen måste alltid anges. Materialet får endast användas av församlingar i Västerås stift.

61


”Anna & Arvo” TERVEYSPÄIVÄ Temadag om hälsa lördag 7 november 2009 Lindesberg

Via Dolorosa

Bland annat medverkar,

Leo Louhivaara (Finsk tangoprins 1989, sjunger och spelar andliga sånger)

Utställningen Via Dolorosa fortsätter sin turné till Tyresö församling, Linköpings domkyrka, Västervik och Uppsala domkyrka. Förfrågningar har också kommit från Tyskland, Holland och Danmark.

MISSI N Att våga växla spår

Mission i 2000-talet, del III Mission är ett centralt begrepp för en kyrka. Vår kyrkoordning anger det som ett av kyrkans grunduppdrag, somliga menar till och med att det är det enda grundläggande uppdraget. Mission är en grundidentitet, men samtidigt så svårtolkad. Vad menar vi med mission idag – i Sverige och internationellt. Tillsammans med kyrkokansliet i Uppsala ger Västerås stift under året ut en serie småskrifter om ”Mission”. Den tredje ”Mission, Att våga växla spår” kom i augusti och har sänts ut till stiftets kyrkoherdar. Det finns även att beställa från stiftskansliet och finns som pdf på Svenska kyrkans hemsida www. svenskakyrkan.se (internationellt arbete/startsida/vilka är vi/kyrkans uppdrag).

Nr 3 2009

Under året kommer ytterligare ett häfte. Även detta kommer att distribueras till stiftets kyrkoherdar och finns för beställning på stiftskansliet. 1

Pelle Söderbäck

62


112

…Från mörker till ljus… är en av dina förutsättningar i arbetet Och håller du med om följande? ”En av teologins främsta uppgifter är att trösta” Martin Luther

Jourhavande präst kl 21-06

”Yrkeskicklighet är att exakt kunna träffa rätt och på den kortaste möjliga tid åstadkomma bästa tänkbara resultat med längst hållbarhet” Astrid Palm

Jouren är öppen för alla och är en akutjour för Dig som behöver någon att tala med. Det kan handla om allt som har med livets olika skeden att göra. Du får vara anonym och prästen har tystnadsplikt. Jourhavande präst är en mötesplats där en erfaren lyssnare finns närvarande för Dig på Dina villkor.

Vill du tillsammans med själavårdande präster i ett stolt och troget nätverk utbrett över hela landet möta mycket av det som stiger upp ur folkdjupet om natten. Har du tålamod och ömhet och ett stort intresse för andra människor ? Då är det kanske Dig vi söker ! Vi söker en jourpräst på 25% som sitter jourhavande präst via 112 mellan 22-06 alternativt 22-02, 3 respektive 6 nätter i månaden. Ring Micael Lundin 021-17 85 52 Ansökan senast 16 oktober till Västerås stift, att. Micael Lundin Box 7, 721 03 Västerås. Du får: Handledning, fortbildning och utbildning samt ett arvode på 500:-/jourpass.

Ljus i Mörkret en kurs om fasadbelysning Ljuset är till för att lyfta fram något som är viktigt för oss och det handlar om att förena en god ljusdesign med effektivare energiförbrukning. Vi erbjuder en kurs om fasadbelysning med effektivare energianvändning på offentliga byggnader som kyrkor, kommunalhus, museer och alla andra vackra byggnader Torsdagen den 19 november Kl. 9.30 – 17.00 Plats: Norbergs Kyrka Välkommen med din anmälan: Telefon: 0223-209 99, 070-268 88 84 E-post: miljoforum-m30@hotmail.com

63


Engagerade unga Så är ännu en sommar över på Stiftsgården i Rättvik och några hundra ungdomar lämnar gården med nya vänner och minnen för livet. Lite tomt blir det alltid när alla åker hem. Sju år i rad har jag haft förmånen att vara med och skapa Stiftsgårdssommaren och när jag blickar tillbaka förundras jag över den otroliga arbetsinsats som våra ungdomar gör. Närmare hundra unga ledare och ett fyrtiotal pigor och drängar skapar tillsammans en oförglömlig upplevelse för konfirmander och andra lägerdeltagare.

V

ad är det för drivkrafter som får ungdomarna att återvända år efter år? Många säger att de återvänder för att man vill ge något av det man själv har upplevt till andra, föra arvet vidare. Det är lite svårt att definiera vad detta arv består i. Jag tror dock att det finns tre grundpelare i det. Den första är platsen, som har varit densamma sedan de första konfirmandgrupperna kom till Stiftsgården i början av 50-talet. Grundtanken bakom arkitekturen på huvudbyggnaden, matsalen och gästrumsflygeln som tillsammans bildar en öppen famn mot omvärlden är inte oviktig. Kapellet har också spelat en stor roll för många människor, en plats där man har blivit berörd på insidan. Men platsen är långtifrån allt. Ungdomarna brukar säga till mig att jag måste vara lycklig som alltid får vara på Stiftsgården. Jag försöker förklara att gården bara är tomma rum, som vilka som helst, om det inte finns människor där. Och det är min andra grundpelare i arvet – sammanhanget som utgörs av människor

64

att få uppleva saker tillsammans med, unga som gamla. Många återvänder för att få träffa vänner som man kanske bara träffar några intensiva veckor per år, få möjlighet att dela upplevelser med dem igen. Den tredje grundpelaren är anledningen till varför man är där. Det börjar ofta med tvång – föräldrar som anmäler sitt barn till konfirmationsläger. Fick man då en positiv upplevelse vill man uppleva det igen och igen. Man återvänder som piga och dräng. Och efter några år blir man kallad att vara ledare. Det finns inget unikt i dessa tre grundpelare – platsen, sammanhanget och orsaken – man kunde också säga var, hur och varför. Jag tänker att det är samma grund i all verksamhet som människor deltar i. Det som gör skillnad är att livet på Stiftsgården är som i en tryckkokare – allt blir så oerhört intensivt. Att leva tillsammans i ett minisamhälle mer eller mindre isolerade från omvärlden dygnet runt i några veckor förstärker allt som hemma skulle kunna

passera obemärkt. Alla dessa starka upplevelser gör att man knyter band till dem man delar upplevelsen med. Det i sin tur kan få till följd att det kan vara svårt ibland att komma in i gemenskapen från något annat sammanhang. Vi jobbar på Stiftsgården med den problematiken och jag upplever också att fler och fler unga ledare kommer från församlingssammanhang och vill prova sina vingar på Stiftsgården. Detta är otroligt viktigt för utvecklingen av ungdomsverksamheten inte bara på Stiftsgården utan också i församlingarna: att vi lär av varandra och delar med oss av erfarenheter. Text och foto: Nicklas From, församlingspedagog vid Stiftsgården i Rättvik


Kursanmälan via hemsidan Alla kurser hittar du på www.svenskakyrkan. se/vasterasstift. Klicka på ordet ”Kurser” så kommer du direkt till kurssidan.

1.

Välj den kurs du vill gå. Du kan sortera dem efter kursnamn eller datum.

2.

Är det flera alternativ så välj det eller de alternativ du vill ha. Klicka sedan i ”anmäl mig”.

3.

Kurser i stiftet Här listar vi kurser för hösten 2009 och våren 2010. Även Stiftsgårdens kurser är med. Av utrymmesskäl har vi inte tagit med all information om kurserna, den fullständiga beskrivningen hittar du på vår hemsida. www.svenskakyrkan.se/vasterasstift. På hemsidan kan du dessutom sortera kurserna i datumordning eller genreordning så hittar du lättare de kurser som passar just dig! Gud - vem är du? Samtal med K G Hammar ”Frihet är samtalets förutsättning. Frihet är att tänka högt, att pröva språk för sådant som inte enkelt kan definieras”. Det skriver förre ärkebiskopen K G Hammar i förordet till boken ”Jag har inte sanningen, jag söker den”. Under nästan 10 år var han ärkebiskop i Svenska kyrkan. Han väckte starka känslor. Och han öppnade dörrar för många som hade svårt att hitta in i kyrkans värld. Samtalet är hans kännemärke. Tid: 21-22 januari Plats: Sätra Brunn Kostnad: 1 500 kr inkl. kost och logi (enkelrum) Handledardagar 2009 med T K Lang Seminarier och metodövningar på språksystemisk grund Tid: 2-3 november Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: Kurskostnad inkl. logi och kost från 2 030-2 250 kr beroende på boendestandard Julfirande på Stiftsgården i Rättvik En jul på Stiftsgården är en traditionell jul i gemenskapens tecken för alla åldrar. Tid: 23-26 december Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: Kontakta Stiftsgårdens bokning

Fyll i dina uppgifter och klicka ”anmäl mig”. Glöm inte att kontrollera att allt blivit rätt innan du bekräftar.

4.

Nu är du färdig. Bekräftelse får du direkt via e-post. Skulle något vara fel så kan du ringa till vår växel så hjälper de dig att ändra. Tel. 021-17 85 00

KOB-fortsättning/repetition KOB, repetions- och nya övningar av den nya faktureringsmodulen. Tid: 25 november Plats: Kyrkbacksgården, Västerås Tid: 9 december Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: 500 kr Kyrkvärdskurs 4 - Mer kyrkvärd Möte med människor i glädje och sorg ”Bed och arbeta” - om bönens olika språk

”Kroppsliturgi” - att fylla rummet med närvaro ”Helhet, helighet, mening” - om den egna trons fördjupning Tid: 11-13 december Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: Kursavgift 1 850 kr. Kost och logi tillkommer: 1 775-2 495 kr/person beroende på boendestandard Kördagar/Fortbildning med English Baroque Choir Jeremy Jackman(f.d ”King´s Singerssångare”) är dirigent för English Baroque Choir. Storslaget besök i Strängnäs Domkyrka 12 juni och i Västerås Domkyrka 13 juni. Fortbildningsdelen börjar i Västerås på söndagen 13 juni kl 15. Du som tillhör Strängnäs stift anmäler Dig till musikkonsulenten i Strängnäs stift: mathias.johnsson@svenskakyrkan.se Tid: 13-14 juni Plats: Kyrkbacksgården/Domkyrkan Kostnad: 200 kr, fika och lunch ingår på måndagen. Logi och frukost tillkommer och ordnas av deltagarna Layout för kyrkomusiker Hur snitsar vi till en affisch? Hur gör jag min verksamhet attraktiv? Varför STORA BOKSTÄVER eller små? Vad ser vi? Vad ser vi inte? Blir det för mycket? Tid: 25 januari Plats: Västerås stifts Musikcentrum Kostnad: Ingen, fika kl 09.30 på stiftskansliet ingår Ledarskap/Kommunikation för kyrkomusiker Hur är jag som ledare, Hur vill jag vara, Hur kommunicerar jag med min grupp? Tid: 20 januari Plats: Västerås stifts Musikcentrum Kostnad: Ingen, fika kl 09.30 på stiftskansliet ingår. Deltagarna ordnar lunch själva

65


NAV träff Fängelseprästerna inbjuds till studiedag vid Tillbergaanstalten Tid: 16 november Plats: Tillbergaanstalten Kostnad: Ingen Org. register/Utbildningsportalen Grundkurs i organisationsregistret, förmiddag Introduktion, övning, utbildningsportalen, eftermiddag Tid: 27 januari Plats: Stiftsgården, Rättvik Tid: 10 februari Plats: Kyrkbacksgården, Västerås Kostnad: 500 kr. Deltar man bara i org.reg. kursen eller bara i utbildninsgportalkursen blir kostnaden 250 kr SIBELIUS, introduktion En mycket enkel introduktion för nybörjare av notskrivningsprogrammet SIBELIUS 6. Du får ”känna” på programmet och ta fram mycket enkla notskrivningar, detta som förberedelse för en kommande kurs under våren. Tid: 16 november

Plats: Västerås stifts Musikcentrum Kostnad: Ingen, fika kl. 09.30 på stiftskansliet ingår SIBELIUS 6, fortsättning Heldag i Musikcentrum där vi lär oss att använda notskrivningsprogrammet SIBELIUS 6. För Dig som har viss kunskap om programmet. Tid: 21 januari Plats: Västerås stifts Musikcentrum Kostnad:1500 kr Stora läger för små konfirmandgrupper Stiftsgården i Rättvik inbjuder små konfirmandgrupper (max 14 konfirmander) med begränsade ledarresurser. Vi erbjuder möjligheten att vara med i ett större sammanhang och möta andra ungdomar och ledare. Tid: 31 januari-2 februari samt 7-9 februari Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: (paketpris) 1 260 kr/deltagare på lägergård Texten och rösten - specialkurs för

Vi kan dessutom erbjuda olika slags aktiviteter t.ex. fiske i hyrd sjö. Pilgrimsvandringar av olika längd kan läggas upp i naturen runt kursgården. Fysiska aktiviteter med både avspänning och an-

kyrkvärdar och andra textläsare Tillsammans med tal- och sångpedagog Anna Högström jobbar vi bl.a. med: Att förstå och gestalta en text Rösten som instrument Tid: 4-6 december Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: Kursavgift 2 800 kr. Kostnad för kost och logi tillkommer: 1 870 - 2 310 kr beroende på boendestandard. Val till domkapitlet Västerås stifts präster och diakoner kallas till val av den ledamot och de ersättare i domkapitlet som ska vara präst eller diakon. I samband med valet inbjuds prästerna och diakonerna även till en föreläsning av tekn. dr och km Sara Blom från Göteborg. Temat på föreläsningen är: ”Darwin och vår Herre - om att leva i en naturvetenskaplig värld” Det blir en stunds reflektion kring vetande och tro - om evolutionsteorin, kreationism och intelligent design. Tid: 16 december Plats: Hedemora kyrka Kostnad: Ingen

spänning ordnas i samarbete med Friskis&Svettis i Örebro.

Välkommen till Finnåkers kursgård Många har varit här på läger eller på Rock for Moc, på konferens eller utbildning. Hit kan man också åka för retreat och stilla dagar i egen regi eller delta i någon av gårdens arrangemang.

66

Finnåkers kursgård 710 41 Fellingsbro

www.finnaker.se

tel 0581 - 62 60 00


67

Foto: Inga Lena Paulsson


För anställda, förtroendevalda och frivilliga i Västerås stift

Barnfestival

En dag full av äventyr och upplevelser för ALLA! Vi välkomnar alla barn, familjer, barnkörer, förskolor, barngrupper, förtroendevalda, anställda och frivilliga.

Leksand 22 maj 2010 68

Magasinet_8_2009  

Västerås stifts – Historien och människorna bakom – Det handlar om omvärldsanalys – Barn i kyrkans värld Tidningen för dig som arbetar / är...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you