Page 1

Västerås stifts

Tidningen för dig som arbetar / är förtroendevald i Västerås stift.

Nr 2 2008

Carl Jan Grankvist – det gudomliga julbordet

En dag med biskopen

– Följ Thomas Söderberg en dag i bildreportaget

Rut tog båten över till Sverige – Rut Törnkvist, studentpräst i Östersund

Ett historiskt vägval – 50 år för prästvigda kvinnor • Stiftets skog värmer kyrkan • Madeleine Gustafsson, ny husmor på kansliet • Varför nöja sig med 50 procent? • 50 år efteråt • Inget värde utan snopp? • Kvinna och chef som jobbar i medvind • Hur får vi biskopar, domprostar och andra chefer som är kvinnor i vår kyrka? • Birgitta kunde varit den första • Enkätintervju unga präster i stiftet • Samtal pågår i den världsvida kyrkan • Pilgrimsvandring i Gloucestershire • I väntan på julbordet • Kommunicera utan utsläpp • Handbok i energianvändning • Globala Veckan i Västerås

1


Närvaro

Västerås stifts Magasin har som vanligt ett blandat och mångfacetterat innehåll. Något som är självklart för ett Magasin som skildrar en kyrka som vill vara närvarande i människors liv. Men denna gång ges det största utrymmet åt ett 50-årsjubiléum som firas i Svenska kyrkan. 1958 fattade Kyrkomötet beslut om kvinnors tillträde till prästämbetet. Det firas i vårt stift med en Stiftsfest för prästvigda kvinnor fredag den 26 september och med en jubileumsdag lördagen den 27 september i Västerås för oss alla. Dagen avslutas med en festgudstjänst i Domkyrkan. I ett antal artiklar möter vi framförallt kvinnor som är präster och får del av erfarenheter av vad det inneburit att vara kvinna och präst. Här finns personliga minnen av kamp och glädje, teologisk reflektion och exegetisk brottning. Ingen annan fråga under de senaste femtio åren har för vår kyrka haft så stora och viktiga konsekvenser. Här finns statistik från vårt eget stift vad gäller antalet kvinnor och män som prästvigts, alltifrån den första prästvigningen av en kvinna i vårt stift 1975 till idag. Vi får också i ett par artiklar ett internationellt perspektiv på frågan. Genom den samling artiklar med olika perspektiv på ämnet får vi nyttig kunskap om vår näraliggande historia och om de utmaningar som vi idag ställs inför när det gäller teologi för förändring. Magasinet rymmer också artiklar om miljö och klimat, bl a spännande tankar om hur vi kan använda stiftets skogliga tillgångar för att ställa om uppvärmning av kyrkans fastigheter. Men inget Magasin utan recept och reflektioner om mat. Här finns ett par artiklar som sträcker sig in mot julen. Hur ska vi se på julbordet ur ett matkulturellt och samtidigt miljö- och klimatsmart perspektiv, också här finns spännande tankar om tradition och förändring. Den internationella utblicken möter oss också genom en pilgrimsvandring i vårt vänstift Gloucester i England. Västerås stifts Magasin innehåller dessutom kursutbudet för perioden fram till februari 2009 samt ett antal notiser i skiftande ämnen. Jag känner själv när jag läser igenom det här numret av Magasinet att det blir tydligt hur viktig den teologiska reflektionen och det teologiska samtalet är för en kyrka som vill vara närvarande här och nu. Vi har som Evangelisk –Luthersk kyrka med vårt arv från reformationen en självklar plattform för att arbeta med teologi för förändring. Låt oss ta 50-årsjubiléet till utgångspunkt för dagens och morgondagens utmaningar. Ett innehållsrikt och spännande nummer av Magasinet väntar dig. Ola Söderberg Stiftsprost

Så görs magasinet Västerås stifts Magasin ges ut av Västerås stift två gånger per år och skickas adresserat till anställda, förtroendevalda och frivilliga i stiftet. Adresser är hämtade från respektive församling. Stämmer inte uppgifterna, kontakta oss på 021-17 85 00 så ändrar vi. Redaktion: Lena Bergquist, Lotta Söderberg, Åke Paulsson Omslagsbild: Åke Paulsson Grafisk form: Åke Paulsson, Lotta Söderberg, Lena Bergquist Teckensnitt: Magnesium, Gill Sans, Handwriting, Syncro och Victorian Utrustning: Datautrustning: PC, Intel P4 2,7 Ghz, 1Gb RAM, 500GB HD, PowerMac G4 2x1,25 GHz, 1GB RAM, 600GB HD. Fotoutrustning: Canon 5D, Canon 400 , diverse objektiv: 15-300mm. Programvara: Adobe InDesign CS, Adobe Illustrator CS, Adobe Photoshop CS, Microsoft Word. Papper Omslag, MultiArt silk 250g. Inlaga, MultiArt silk 150g Upplaga: 6100 ex ISSN: 1653-8536 Tryck: Edita Västerås Distribution: Föfab Ansvarig utgivare: Ola Söderberg

2


Innehåll magasinet nr 6 2008 Stiftets skog värmer kyrkan

5

Bildreportage: Thomas Söderberg

7

Madeleine Gustafsson, ny husmor på kansliet

Ett historiskt vägval

14 15-41

– 50 år sedan beslutet togs att prästviga kvinnor Rut tog båten till Sverige

16

Varför nöja sig med 50 procent?

23

Statistiken talar sitt tydliga språk

25

50 år efteråt

27

Inget värde utan snopp?

29

Ökad medvetenhet för både kvinnor och män

32

Större delen av mitt liv…

35

Kvinna och chef som jobbar i medvind

36

Hur får vi biskopar, domprostar och andra chefer som är kvinnor i vår kyrka?

38

Birgitta kunde varit den första

38

Enkätintervju, unga präster i stiftet svarar på tre frågor

40

Samtal pågår i den världsvida kyrkan

42

Hela världen

43

Pilgrimsvandring i Gloucestershire

44

I väntan på julbordet

47

Carl Jan Grankvist och det gudomliga julbordet

48

Det ekologiska julbordet

50

...ingen behöver vara virtuos för att det ska låta bra

52

Vägen över fältet

54

Kommunicera utan utsläpp

55

Handbok i energianvändning

56

Globala Veckan i Västerås 16-23 november

57

Sverigefinsk komminister till Stora Tuna

60

Kyrkvärd – Är det ett arbete?

60

Sverigefinska hälsningar från Ludvika församling

61

Bibeln i mitt liv

62

Kurser i stiftet

64 3


4


Foto: Anders Jägeberg

Stiftets energiexpert Peter Lind bedömer att Grytnäs nästan skulle kunna halvera sin energikostnad med en flispanna som värmer båda byggnaderna.

Stiftets skog värmer kyrkan N

ästa år fyller Grytnäs kyrka 700 år. De medeltida målningarna fyller takvalven och erinrar om kyrkans energidilemma: hur hålla en temperatur som är bra både för besökare och kulturarv? På senare år har också ambitionen att minska utsläpp som påverkar klimatet kommit till. Grytnäs är en av de församlingar som umgås med tanken att byta uppvärmning. Idag har själva kyrkan vattenburen elvärme. Ett 50-tal meter bort finns en kyrkogårdsbyggnad med oljepanna. Den gör av med

5-6 kubikmeter olja per år och kyrkans uppvärmning kräver cirka 150 000 kWh. Stiftets energiexpert Peter Lind bedömer att församlingen nästan skulle kunna halvera sin energikostnad med en flispanna som värmer båda byggnaderna. Samtidigt skulle utsläppen av växthusgaser minska med 15 ton per år bara genom att oljepannan försvann. Uppvärmningen av kyrkor och kyrkogårdsbyggnader är en tung börda för många församlingar. Oljepriset stiger stadigt och på sikt

kommer sannolikt även elen att bli betydligt dyrare. Ålderstigna, ineffektiva oljepannor gör dessutom att utsläppen av luftföroreningar och växthusgaser blir orimligt stora. Nu finns en idé om en lösning som kan vara bra både för ekonomi och miljö: uppvärmning med biobränsle från skogarna som förvaltas av stiftet inom prästlönetillgångarna. – Prästlönetillgångarna kunde svara för investeringen i de församlingar som inte själva kan göra det. Alternativt kan vi svara för flisleveranser till församlingar som själva

Bilden: Modevisning med Svenska kyrkans unga Camelot Fantastiska dräkter vid rollspelsföreningen Camelots modevisning på Rock for Moc. I allhelgonahelgen är det lajv med temat ”Star Wars” Mer information om Camelot hittar du på www.camelotonline.nu och wiki.camelotonline.nu/Svenska_Kyrkans_Unga_Camelot. Foto: Inga Lena Paulsson.

5


Prästlönetillgångarna består av gamla prästboställen, från den tid då prästerna var både predikanter och jordbrukare, eller av egendomar som donerats eller testamenterats till kyrkan. Där finns också mark som förlänats till kyrkan av staten. Ansvarig för förvaltningen av dessa tillgångar är stiftets egendomsnämnd. Jämför man med övrigt skogsbruk så är kyrkans skog väl så lönsam. I Västerås stift utgörs prästlönetillgångarna till 85 procent av skog, totalt närmare 43 000 ha i Västmanland och Dalarna. Förra året blev resultatet cirka 74 miljoner kr på en avverkningsvolym av 302 000 kubikmeter. Av vinsten delas 35 miljoner kr ut till stiftet och församlingarna. Resten återinvesteras enligt en strategisk plan för att hålla en jämn och försiktigt stigande utdelning. I enlighet med denna strategiska plan har Västerås stifts egendomsförvaltning börjat investera bland annat i vindkraft, exempelvis som hälftenägare i ett vindkraftverk som just nu uppförs i Bjursås. Tanken är att bredda tillgångarna så att man minskar beroendet av skogen.

Interfaith Climate Summit Ärkebiskop Anders Wejryd bjuder in representanter från alla större religioner till ett möte om klimatförändringen. Mötet äger rum i Uppsala 28-29 november 2008. Programmet består av överläggningar med de inbjudna gästerna, en mångfaldsceremoni i Uppsala domkyrka. Ett manifest kommer att undertecknas och en rad offentliga föreläsningar och seminarier anordnas. Alla är välkomna.

6

Foto: Anders Jägeberg

Fakta

Svarta sotränder efter radiatorn i kyrkan investerar i en biobränslepanna, säger stiftsjägmästare Erik Ling. I det första alternativet tecknar församlingen och prästlönetillgångarna ett långsiktigt avtal om leasing av värmeanläggningen. Erik Ling bedömer att en investering i en anläggning för värme från biobränslen betalar sig senast inom 5-10 år. Och han har grund för sin bedömning: som forskare skrev han en avhandling om bioenergins konkurrensförmåga. Senare har han arbetat på Energimyndigheten och på statliga Sveaskog som ansvarig för biobränsleverksamheten. Redan idag säljer prästlönetillgångarna i Västerås stift flis och avverkningsrester till bränslebolag. Det är ingen stor del av förvaltningens verksamhet, men den ökar snabbt och har stor potential. Råvara finns så att den gott och väl skulle räcka till värmebehovet i församlingarna. Ekonomiskt är det fördelaktigt att byta till biobränslen. Miljön skulle också vinna på det genom bland annat minskade utsläpp av växthusgaser. Erik Ling pekar på en tredje viktig sak: prästlönetillgångarnas verksamhet skulle bli synlig och angelägen för församlingarna. – Idag kan det kännas lite anonymt då skogen förvaltas av oss centralt och ger en årlig avkastning. Det här kunde vara ett sätt att göra påtagligt positiva saker lokalt med prästlönetillgångarna, säger Erik Ling. Idén om prästlönetillgångarna som en aktör i utvecklingen av energianvändningen i församlingarna har fötts i samtal mellan Erik Ling och Peter Lind. Denne arbetar just nu med ett projekt för att kartlägga

uppvärmning och möjlig energibesparing i stiftets församlingar. Han uppskattar att 40 procent av församlingarna idag värmer med el, 20 procent har värmepump och lika stor andel eldar olja – ofta i pannor från 50- eller 60-talet då oljan var billig. – De pannorna är uttjänta och ineffektiva. I en sådan panna använder man i runda tal bara 70 procent av bränslet – resten går ut i luften, säger han. Bioenergi innebär vattenburen värme. Enligt Peter Lind är den betydligt skonsammare mot kyrkans inredning och målningar än elradiatorer. – En elradiator kan vara 200-300° varm. Det innebär att den bränner dammpartiklar till sot som sedan far runt i kyrkan och fastnar på väggar och tak. Jag har sett skräckexempel på kyrkor som värms kontinuerligt och som har svarta sotränder på takbjälkarna, säger han. Med vattenburen värme, där radiatorerna knappast blir varmare än 80°, slipper församlingen följaktligen att tvätta taket vart tionde år. I Peter Linds idealvärld planeras församlingens verksamhet så att kyrkan bara behöver värmas upp några dagar i veckan. Det sparar bränsle samtidigt som inventarier och målningar i kyrkan mår bättre. Nu har han ett uppdrag att inventera stiftets samtliga församlingar för att undersöka möjligheterna att spara energi och minska klimatpåverkan. Hittills har han besökt ett 20-tal församlingar. Hans samlade intryck är att det finns en stor vilja, men att det är svårt att komma till skott med en förändring. Där tror han att egendomsförvaltningen kan hjälpa till. Text: Anders Jägeberg


4 september 2008 7


Bildreportage: Thomas Söderberg

Fotograf Magnus Aronson har följt biskop Thomas Söderberg under en dag på jobbet den 4 september.

Föregående sida: Vaknar någon gång mellan 04.00 och 05.30. ganska tidigt. Han börjar med stavgång längs de vackra promenadvägarna efter Svartån… 07.00…och fortsätter med frukost: Thé med honung, youghurt med musli, jos och ostmacka. Ibland blir det ett kokt ägg och en prickigkorvsmörgås – de hör liksom ihop, menar biskopen. 08.00 Efter frukost går biskopen till arbetsrummet i Konsistoriehuset och läser posten. Ibland funderar han en stund och tittar ut över Rudbeckiusstatyn och Västerås Domkyrkas port … …efter det blir det telefonsamtal.

8


9


9.30 Stiftsprost Ola Söderberg fyller 60 år och firas med tårta, blommor och present i fikarummet på Stiftskansliet 10.00 I förra numret av Magasinet gav vi möjlighet för tre personer att ”fika med biskopen”. Olavi Blomfjord, Falun, Maj-Britt Hjalmarsson, Köping och Hans Andersson, Köping var tre av många som skickade in vykort. (Olavi Blomfjord fick tyvärr förhinder och kunde inte delta). Biskopen undrar: Hur ser Maj-Britt och Hans på kyrkans framtid? Samtalet snurrar under en timme kring underhåll av kyrkor, vikten av barn- och ungdomsarbete.

10

Nödvändigheten av sammanslagningar av ekonomiska och administrativa skäl, men att arbetet måste fortsätta att utformas på plats efter lokala behov… – Det är självklart, menar biskopen. Det är i församlingarna människorna finns och vi är till för er… 11.00 Beredningsutskottet sammanträder. 12.30 Lunch med Britt Marie Helgesson, stiftsadjunkt och tio moçambikiska ungdomar från ett ”musikaliskt” utbyte som började med att ungdomar från Västerås stift var i Moçambique hösten 2007.


11


14.00 Eftermiddagsposten… 15.00 Hem till Biskopsgården för att förbereda mötet med Stiftsgårdens representantskap i Rättvik och söndagens högmässa som handlar om döden och livet. – Job talar om livets begränsningar och hoppet, Paulus säger att vi lever och dör i Kristus. Men det är också så att vi ibland inte är riktigt levande i det liv som vi lever här och nu. Men det finns möjlighet till uppståndelse mitt i livet, det ska jag kanske predika om på söndag…” Cirka kl 17.00 Dags att avsluta arbetsdagen… Ombyte till kvällens konsert i Västerås konserthus. Biskopen och stiftsjurist Göran Broås har biljetter till Västerås Sinfoniettas säsongsöppning.

12


13


Madeleine Gustafsson Ny husmor på kansliet

J

av oss Aktiviteter kräver energi måste alla. Bra mellanmål är ett gsäck på och mysigt att ta med i ryg bröd på utflykter. Det här receptet de. är lättbakat, gott och mättan Du behöver: Två brödformar 50 g jäst 2 msk olja 2 tsk salt 4 tsk socker eller honung vre mjöl; 2 dl vetekli eller annat grö graham är också gott! 12-13 dl vetemjöl.

grader, Värm olja och vatten till 37 i form ca blanda alla ingredienser. Jäs nedersta 35 min. Ställ in formarna på me i 15 falsen på 200 graders vär rliggare i min. Flytta upp en fals ytte Linda in 15 min. Låt svalna en stund. dduk. Njut ditt nybakade bröd i en brö ägg. med smör och passande pål smoothies. Till ”mellis” passar också rt tillsamVi brukar mixa vaniljyoghu och gärna mans med banan och bär en mer lite honung. Vill man köra n ha i olika mättande variant kan ma nor är gott! fröer; linfrö och solroskär

Foto: Åke Paulsson

ag började arbeta inom Svenska kyrkan, Domkyrkoförsamlingen, med servering och vikarierade som husmor. Jag fick också möjlighet att arbeta som guide i Domkyrkan, detta ledde till en tjänst på vaktmästeriet. Innan jag började här på Västerås stiftskansli arbetade jag som löneassistent på Västerås kyrkliga samfällighet. Här på Västerås stiftskansli har jag en husmorstjänst och receptionisttjänst. Hösten känns spännande med ny arbetsplats och varierande arbetsuppgifter! Som husmor har jag möjlighet att påverka inköp av varor. Jag kommer att handla kravmärkt i den mån jag kan och har upptäckt att det finns massor att lära inom miljöområdet - vilket jag också ser som en utmaning med min husmorstjänst. Min syn på mat är att den skall smaka gott och vara bra för kropp och själ. En hälsosam vardag och en festligare helg fungerar bra för mig och min familj. Mycket frukt och grönsaker finns hemma hos oss. Min tanke är att jag skall ta till vara mer av vad säsongen erbjuder i matväg. Nu är hallontiden förbi, men svampen växer så det knakar i skogen (har jag hört på morgonfikat). På fritiden engagerar mina söners aktiviteter min sambo och mig; fotboll och ishockey. Vi tycker om att åka alpint men jag önskar mig också att gå på tur den kommande vintersäsongen. På egen hand tycker jag om att bara vara i stunden, läsa, promenera och umgås med vänner. En nyinköpt yogamatta kommer fram emellanåt och det har hänt att jag fått med mina söner på några övningar. Väl mött! En skön höst och vinter till er alla. Madeleine

14


lla tä es ck t b ry at är t år s G om s

Ett historiskt vägval 50 år sedan beslutet togs att prästviga kvinnor

15


ris Ett kt vä gv al

Rut Törnkvist, studentpräst i Östersund ”Man kan säga att jag blev mottagen med öppna armar både av den sverigefinska gruppen och den svenskspråkiga församlingen, berättar Rut om sina första år i Sverige. – När jag kom till Västerås sades det väldigt tydligt från domkapitlets sida att skulle jag på något sätt möta något motstånd eller råka ut för otrevligheter, så ville de veta om det. De var väldigt måna om att det inte skulle hända.”

I

Finland vigdes de första kvinnliga prästerna till tjänst i mars 1988, men för Rut Törnkvist var det inget problem att bli en finsktalande präst redan 1976. – Det var bara att packa kappsäcken och ta båten till Sverige, säger hon och får det att låta som en praktisk lösning på ett praktiskt problem. Rut hade sin kallelse att bli präst och i Sverige var det en skriande brist på finsktalande präster. – Situationen på sjuttiotalet var lite lustig i den meningen att finska kyrkan skickade präster över till Sverige, men vi kvinnor fick inte något flyttbidrag. I så fall kunde man ju formellt ha godkänt kvinnliga präster! Till stor del får vi dock säga att vi kvinnor löste bristen på finsktalande präster i Sverige, för det var många kvinnor som flyttade över. Man kunde också räkna med att vi skulle bli långvariga medarbetare, säger teol.dr. Rut Törnkvist som för 32 år sen började sin prästkarriär i Västerås stift. Numera arbetar Rut som studentpräst i Östersund och talar även gärna om den verklighet som asylsökande och papperslösa i Sverige får möta. Rättvisefrågor ligger henne varmt om hjär tat, vilket kanske har något med hennes studietid vid teologiska fakulteten i Åbo Akademi att göra. Tidigare hade frågan om frälsningen stått i fokus, men då började även teologer att intressera sig för samhälleliga frågor på ett nytt sätt.

16

Själv hade Rut som student ett tydligt mål: hon läste teologi för att bli präst.

”Numera är det enstaka finska kvinnoprästmotståndare som får åka till Sverige för att bli prästvigda - av den konservativa Missionsprovinsen.” Trots att Finland var först i Europa att ge kvinnorna rösträtt (1906) och även i religionsfrihetsfrågor låg före Sverige, tilläts kvinnor att bli präster först i mars 1988.

– Finska kyrkolagen var konstruerad på ett annat sätt än den svenska. Det krävdes tre fjärdedels majoritet på kyrkomötet för att ändra kyrkolag.en. Därför kunde en liten minoritet hindra beslutet mycket länge, förklarar Rut. Enligt Finlands dåvarande ärkebiskop John Vikström fanns det viktigaste motivet till beslutet i evangeliet, i Jesus radikala sätt att förhålla sig till kvinnor. Numera är det enstaka finska kvinnoprästmotståndare som får åka till Sverige för att bli prästvigda - av den konservativa Missionsprovinsen. De har dock inte kunnat bli präster i evangelisk-

Foto: Petter Frisell

hi st o

Rut tog båten till Sverige


17 Foto: Petter Frisell


ris Ett kt vä gv al hi st o

lutherska kyrkan i Finland, där det numera endast i vissa konservativa kretsar finns män som vägrar att samarbeta med sina kvinnliga kollegor. Riktiga ”samarbetsproblem” sägs uppstå endast i två procent av församlingarna. – Till en början var det förstås nytt för mina landsmän här i Sverige att se en kvinna som präst, men det var som det är med det mesta: har man lärt känna någonting, så känns det inte så konstigt längre. Man kan säga att jag blev mottagen med öppna armar både av den sverigefinska gruppen och den svenskspråkiga församlingen, berättar Rut om sina första år i Sverige. – När jag kom till Västerås sades det väldigt tydligt från domkapitlets sida att skulle jag på något sätt möta något motstånd eller råka ut för otrevligheter, så ville de veta om det. De var väldigt måna om att det inte skulle hända. En gång, på en av de mindre orterna i stiftet där sverigefinländare hade haft sina egna gudstjänster i kyrkan, fick Rut på omvägar höra att kyrkoherden ville flytta verksamheten till församlingshemmet. – Jag visste att just den här kyrkoherden tidigare hade gått ut i pressen och förklarat att han inte skulle samarbeta med någon kvinnlig präst. När jag sen ringde upp honom, hänvisade han till något bibelargument, men då sa jag att det faktiskt kan vara så att jag har högre vitsord i exegetik än han och att han kan hamna på hal is... Senare fick jag – på omvägar

– höra att nu gick det bra igen att ha finskspråkiga gudstjänster i kyrkan, berättar Rut och ler åt minnet. Ibland fick finlandssvenska Rut beröm för att hon talade så flytande svenska. Att man kan komma från Finland, vara tvåspråkig och ha svenska som modersmål var inte självklart för alla. Att många i Sverige numera älskar att höra finlandssvenska eller svenska med finsk brytning kan man delvis tacka Mumintrollet för. Det har även Rut fått lära sig i sitt vardagliga arbete. – Hos en svensk familj svarade ett av de äldre barnen i telefon och så hörde jag hur flickan sa: ”Mamma, mamma, det är någon som talar som Mumintrollet!” Själv brukar Rut säga att hon aldrig förr har pratat så mycket finska som här i Sverige. – Och så har jag märkt att svenskarna kan bli osäkra om någon talar på ett främmande språk – som om de skulle tro att man talar illa om dem! Ibland har även myndigheter och kyrkan varit rädda för andras modersmål. Tänk till exempel att sverigefinska barn fick rätt till hemspråksundervisning i skolan! Skulle

dop och konfirmationsläger självklara val – även i det relativt sekulariserade Sverige. – Kyrkan i Finland har fortfarande på ett sätt en mycket starkare ställning bland folk i allmänhet. Det syns även i språkbruket – både på hemmaplan och här i Sverige. Jag har märkt att jag uttrycker mig annorlunda på finska än på svenska. Delvis är språken annorlunda, men jag tror att jag är mera direkt på finska och använder kanske lite grövre eller skarpare bildspråk, avslöjar Rut och kan fortfarande räkna med att finländarna hänger med tack vare sina goda ”söndagsskolekunskaper”.

Varför är det på detta viset?

I Finland konfirmeras fortfarande cirka 90 procent av 15-åringarna medan i Sverige andelen har sjunkit till 35 procent. Men vad får en präst tala om? När Rut flyttade till Sverige kunde till exempel homosexuella inte leva öppet i Finland och även en nationell minoritet, romerna, ansågs vara väldigt ”annorlunda”. – Det var först i Sverige många fick möjligheten till ett så att säga bra liv. Det har relativt länge varit högt i tak i Svenska kyrkan, tycker Rut. Enligt henne hade kyrkan dock kunnat vara lite mer återhållsam i en fråga. När Svenska kyrkan skildes från staten och kyrkolagen ersattes med en kyrkoordning, blev prästerna enligt henne ”helt utlämnade åt förtroendevalda politiker”. – Det allvarligaste är att man kan ställa upp kandidater som utan minsta tidigare engagemang i kyrkan eller församlingen rentav kan motarbeta det som kyrkan står för – som till exempel allas lika värde. Bland annat i flyktingfrågan borde kyrkan enligt min uppfattning vara den som ropar högst och försvarar dem som ingen röst har. – Idag är det också lätt att avsätta en präst. Man kan bara säga att han eller hon har

”Mamma, mamma, det är någon som talar som Mumintrollet!” svenskarna säga att svenska är deras hemspråk, frågar sig Rut. Under sin prästkarriär har Rut fått vara med om att utveckla Svenska kyrkans sverigefinska arbete på många sätt. När hon började jobba som präst var den sverigefinska befolkningen relativt ung, vilket ledde till att hon gång på gång fick förklara varför just det finsktalande barn- och ungdomsarbete i vissa församlingar behövde så mycket pengar: För finska barnfamiljer var

18

Foto: Åke Paulsson


Foto: Håkan Nordström

Mitthögskolan i Östersund där Rut Thörnkvist arbetar till vardags.. samarbetssvårigheter. När domkapitlet var involverat, så var det oftast fråga om att man hade brutit mot läran eller prästlöftena. Mycket har hänt sedan Rut blev präst. Nu sägs det bland annat att prästyrket är på väg att bli ett kvinnoyrke, vilket i samhället brukar innebära en viss negativ

effekt på yrkets status. Rut är en av dem som inte ser detta som ett problem. – Så länge prästyrket var förbehållet männen uppfattades det inte som ett problem, men så fort det blir en kvinnlig majoritet i yrket betecknas det som en fara eller något negativt. Prästrollen förändras liksom samhället i övrigt. Har de

kvinnliga prästerna medverkat till att göra prästrollen mera människonära, ser jag det endast som positivt, avslutar Rut. Text: Mika Lahdensivu, frilansare

När Svenska kyrkan skildes från staten och kyrkolagen ersattes med en kyrkoordning, blev prästerna enligt henne ”helt utlämnade åt förtroendevalda politiker”. – Det allvarligaste är att man kan ställa upp kandidater som utan minsta tidigare engagemang i kyrkan eller församlingen rentav kan motarbeta det som kyrkan står för – som till exempel allas lika värde.

19


ris Ett kt vä gv al hi st o

Rut lähti Ruotsiin tullakseen papiksi Rut Törnkvist, opiskelijapappi Östersundissa

Foto: Håkan Nordström

Suomen ensimmäiset naispapit vihittiin virkaansa vasta maaliskuussa 1988, mutta Rut Törnkvististä tuli suomenkielinen pappi jo vuonna 1976. – Sen kuin pakkasin matkalaukkuni ja lähdin laivalla Ruotsiin, hän sanoo, ja saa ratkaisun kuulostamaan sangen käytännölliseltä: Rutilla oli kutsumus papin työhön ja Ruotsissa oli huutava pula suomenkielisistä papeista.

Mitthögskolan, joka on Rut Törnkvistin työpaikkana Östersundissa

T

ilanne oli seitsemänkymmentäluvulla siinä mielessä hupaisa, että Suomen kirkko lähetti pappeja Ruotsiin, mutta naiset eivät tietenkään saaneet minkäänlaista matka-avustusta. Siinä tapauksessahan naispapit olisi saatettu muodollisti hyväksyä! Mutta suurelta osin me naiset joka tapauksessa ratkaisimme pappispulan, sillä meitä muuttajia oli monta ja meidän voi arvella viihtyvän työssämme pitkään, sanoo teologian tohtori Rut Törnkvist, joka 32 vuotta sitten aloitti pappisuransa Västeråsin hiippakunnassa. Nykyään Rut työskentelee opiskelijapappina Östersundissa ja puhuu mieluusti myös siitä todellisuudesta,

20

jonka turvapaikanhakijat ja paperittomat maahanmuuttajat Ruotsissa kohtaavat. Oikeudenmukaisuuskysymykset ovat Rutin sydäntä lähellä, mikä ehkä liittyy myös hänen opiskeluaikaansa Åbo Akademin teologisessa tiedekunnassa. Aiemmin teologit olivat kiinnostuneet lähinnä pelastukseen liittyvistä kysymyksistä, mutta tuolloin alkoivat myös yhteiskunnalliset kysymykset herättää mielenkiintoa uudella tavalla. Rutilla itsellään oli yksi selkeä tavoite: hän luki teologiaa tullakseen papiksi. Kirkon oma päätös Vaikka Suomi antoi naisille äänioikeuden ensimmäisenä Euroopassa (1906) ja vaikka

se myös uskonnonvapauskysymyksissä oli Ruotsiin nähden edelläkävijä, sallittiin naisten ryhtyä papeiksi vasta maaliskuussa 1988. – Suomen kirkkolaki oli muotoiltu toisin kuin Ruotsin. Kirkkolain muutos voitiin tehdä vain kolmen neljäsosan enemmistöllä, mikä tarkoitti, että pieni vähemmistö onnistui jarruttamaan päätöstä hyvin pitkään, Rut selittää. Suomen tuolloisen arkkipiispan mukaan tärkein motiivi päätökseen löytyi evankeliumista. Esikuvaksi otettiin Jeesus, jonka suhtautumista naisiin pidettiin aikanaan hyvinkin radikaalina. Nykyään Ruotsiin matkustavat Suomesta yksittäiset naispappeuden vastustajat - saadakseen pappisvihkimyksen Missionsprovinsenissa. Heitä ei kuitenkaan Suomessa ole tahdottu ottaa papeiksi evankelis-luterilaiseen kirkkoon, jossa enää vain tiettyjen konservatiivisten piirien miehet kieltäytyvät yhteistyöstä naispappien kanssa. Todellisia yhteistyöongelmia sanotaan esiintyvän kahdessa prosentissa seurakunnista. Avosylin vastaanotettu – Aluksi maanmiehilleni täällä Ruotsissa oli tietysti uusi asia nähdä nainen pappina, mutta siinä kävi, kuten useimmissa muissakin asioissa: kun jotain oppii lähemmin tuntemaan, ei se enää tunnu niin kummalliselta. Voisi sanoa, että minut otettiin vastaan avosylin niin ruotsinsuomalaisten kuin ruotsinkielisen


Pappi Muumilaaksosta Joskus suomenruotsalaista Rutia kehuttiin hyvästä ruotsin taidosta. Että suomalainen voi olla kaksikielinen ja että hänen äidinkielensä voi olla ruotsi, ei ollut kaikille selvää. Siitä, että moni nykyään rakastaa suomenruotsia tai suomalaisittain murretua ruotsia, on osin kiittäminen Muumipeikkoa. Sen on Rutkin arjessaan havainnut. – Kerran eräässä ruotsalaisperheessä puhelimeen vastasi yksi vanhemmista lapsista. Kuulin kuinka hän sitten sanoi: ”Äiti, äiti, täällä on joku, joka puhuu kuin Muumipeikko!” Itse Rut tapaa sanoa, ettei koskaan aiemmin ole puhunut yhtä paljon suomea kuin täällä Ruotsissa. – Ja niin olen huomannut, että monet ruotsalaiset tulevat epävarmoiksi, kun joku puhuu heille vierasta kieltä – ihan niin kuin he luulisivat, että heistä puhutaan pahaa! Joskus jopa viranomaiset ja kirkko pelkäävät toisten äidinkieliä. Ajatellaan vaikka sitä, kun ruotsinsuomalaiset lapset saivat koulussa oikeuden kotikielen opetukseen. Sanoisivatko ruotsalaiset, että ruotsi on heidän kotikielensä? Rut kummastelee. Kirkolla on monta suomenkielistä lasta Pappisuransa aikana Rut on saanut olla

monin tavoin mukana kehittämässä Ruotsin kirkon ruotsinsuomalaistyötä. Kun hän oli uransa alussa, ruotsinsuomalainen väestö oli verraten nuorta ja hän sai usein perustella, miksi juuri suomenkieliseen lapsi- ja nuorisotyöhön tarvittiin niin paljon rahaa tietyissä seurakunnissa. Suomalaisille lapsiperheillehän kaste ja rippikouleiri olivat itsestään selviä valintoja – myös verraten maallistuneessa Ruotsissa. – Suomessa kirkolla on kansan keskuudessa jollakin tavoin vahvempi asema kuin Ruotsissa. Se näkyy myös kielenkäytössä, niin siellä kuin täällä Ruotsissakin. Olen huomannut itsekin ilmaisevani itseäni toisin suomeksi ja ruotsiksi. Kielet ovat tietysti osin erilaisia, mutta uskon olevani suomeksi suorempi ja käyttäväni kenties vähän karkeampaa tai terävämpää kuvakieltä, Rut paljastaa ja voi yhä olla jokseenkin luottavainen sen suhteen, että suomalaiset pysyvät kärryillä – kiitos vahvan ”pyhäkoulupohjan”. Suomessa konfirmoidaankin yhä noin 90 prosenttia 15-vuotiaista, kun Ruotsissa taas osuus on laskenut 35 prosenttiin. Rut naisammatissa Mutta mistä pappi voi puhua? Kun Rut muutti Ruotsiin eivät esimerkiksi homoseksuaalit voineet Suomessa elää avoimesti ja erästäkin kansallista vähemmistöä, romaneja, pidettiin kovin ”erilaisina”. – Monet saivat vasta Ruotsissa mahdollisuuden niin sanotusti hyvään elämään. Ruotsin kirkossa katto on verraten pitkään ollut korkealla, Rut tuumii, mutta yhdessä asiassa kirkko olisi hänen mukaansa voinut olla pidättyväisempi. Kun kirkko erotettiin valtiosta ja kirkkolaki korvattiin kirkkojärjestyksellä, papit jätettiin hänen mukaansa ”luottamushenkilöinä toimivien poliitikkojen armoille”. – Vakavinta on, että ehdolle luottamustehtäviin voidaan asettaa henkilöitä, jotka ilman aiempaa kiinnostusta kirkkoa tai seurakuntaa kohtaan voivat jopa vastustaa asioita, joiden puolesta kirkon pitäisi kamppailla. Muun muassa pakolaiskysymyksissä kirkon pitäisi minun käsitykseni mukaan puhua suureen ääneen puolustaen niitä, joilla ei omaa ääntä ole. – Nykyään on myös helppo irtisanoa

Foto: Petter Frisell

seurakunnankin taholla, Rut kertoo ensimmäisistä Ruotsin-vuosistaan. – Kun tulin Västeråsiin, sanottiin tuomiokapitulin taholta hyvin selvästi, että jos kohtaisin vastustusta tai kokisin jotain epämukavaa, he haluaisivat tietää siitä. He pitivät huolta siitä, ettei tällaista tapahtuisi. Eräällä pienellä paikkakunnalla, jonka kirkossa ruotsinsuomalaisilla oli tapana viettää jumalanpalvelusta, Rut sai kerran kiertotietä kuulla, että kirkkoherran mielestä seurakuntakoti olisi parempi paikka. – Tiesin, että juuri tämä kirkkoherra oli aiemmin lehdissä tuonut julki, miten hän ei ikimaailmassa suostuisi yhteistyöhön naispapin kanssa. Niinpä kun sitten soitin hänelle, hän viittasi johonkin Raamatun kohtaan. Sanoin, että omat arvosanani eksegetiikassa saattavat hyvinkin olla paremmat kuin hänellä ja että hän voi tässä joutua heikoille jäille... Myöhemmin – jälleen kiertotietä – sain sitten kuulla, ettei kirkon käyttämiselle enää ollut esteitä, Rut kertoo ja hymyilee muistolleen.

pappi. Sanotaan vain, että yhteistyö hänen kanssaan ei onnistu. Ennen, kun tuomiokapituli oli kuvassa mukana, kysymys oli useimmiten opin tai pappislupausten rikkomisesta. Paljon on tapahtunut sen jälkeen kun Rutista tuli pappi. Nyt sanotaan muun muassa, että papit työskentelevät pian naisvaltaisella alalla. Naisvaltaisuuden taas sanotaan monesti vaikuttavan kielteisesti ammatin yhteiskunnalliseen statukseen. Rut kuuluu niihin, jotka eivät pidä tätä kehitystä ongelmallisena. – Kun papin ammatti oli avoinna vain miehille, sitä ei pidetty minään ongelmana, mutta kun naiset muodostavat pienen enemmistön ammatissa, se koetaan vaarana ja uhkana, statuksen laskemisena. Papin rooli ja ammatti muttuvat muuttuvassa yhteiskunnassa. Jos ihmiset kokevat papin roolin läheisempänä naispappeuden ansiosta, pidän sitä pelkästään positiivisena, sanoo Rut. Teksti: freelance-toimittaja Mika Lahdensivu

21


22 Foto: Ă…ke Paulsson


al gv t Et t vä k ris

o st hi

Varför nöja sig med

50 procent? undrar Anna Andersson, teol kand och studerande på pastoralinstitutet

I

kyrkan talar vi ofta om att evangeliet handlar om att vi är älskade precis sådana vi är. Att Gud älskar oss så mycket att Gud funnit ett sätt att vara alldeles särskilt närvarande i våra liv, både genom människan Jesus, och genom helig Ande. Till min glädje har jag också många gånger mött en kyrka som lever detta budskap. Jag har mött enskilda människor som inte bara har öppnat sin kalender för dem som vandrar i livets tassemarker, utan även sina hjärtan och sina hem. Det kärleksfulla budskapet har inte bara förmedlats i gudstjänstens predikan utan också i en öppen famn och i viljan att vandra med i det svåra. Jag tror att det är detta ständiga och levande förmedlande av kärlek som ger kyrkan hennes trovärdighet, och som kan göra att hon har en roll att spela även i en värld där konfirmandsiffror sjunker och den religiösa kartan på många sätt ritas om. Men jag tror också att vi måste våga föra den här grundläggande teologin vidare i takt med att verkligheten ger oss nya utmaningar. När jag läste om gamla testamentet och judendomens födelse i och med babyloniska fångenskapen, där den prästerliga eliten avskärmade sig från så kallade hedniska inslag för att behålla sitt särdrag, insåg jag att många av deras ställningstaganden även färgar vår kyrka idag. Då tog man avstånd från (eller skrev lagar för att kontrollera) till exempel kvinnliga och moderliga gudsbilder, homosexuali-

tet, kroppslighet, kvinnlighet och sexualitet som alla var delar i den kananeiska religiösa verklighet som man tidigare hade varit en levande del av. Vissa delar har vi börjat göra upp med, till exempel homosexualitet och jämlikhet oavsett kön, men många har fortfarande svårt att använda kvinnliga och/eller moderliga namn och bilder på Gud, och detta med kropp och sexualitet förbigås ofta med tystnad i rädslan för att hamna i fällan att bli moraliserande. Visst kan man komma långt med förmedlandet av att ”Du duger som du är”, men om vi inte vågar lyssna på människors berättelser om hur de är, kan samma mening fungera som ett avslut på ett samtal, istället för en befriande början. Jag menar att vi behöver gudsbilder som tar våra erfarenheter på allvar om vad det faktiskt innebär att vara kroppsliga varelser i en tid då kroppen blivit ett projekt som ska bearbetas till perfektion för att uttrycka vilken lyckad varelse man är. Bilden av en manskropp som lider på ett kors verkar inte räcka till för att öppna upp för samtal om vad vi genomgår idag. Vi korsfäster varandra och oss själva på grund av ett ideal som vi med våra ord ofta säger oss avvisa. Behöver vi en Kristus som speglar sin nakna kropp i Jordans vatten i förtvivlan över den ensamhet som tros höra samman med ett misslyckat yttre? Behöver vi kanske också en Kristus

Foto: Åke Paulsson

För att behålla vår trovärdighet och leva vårt kärleksbud i en tid med nya utmaningar, måste vi också våga öppna nya dörrar, och jag hoppas att vi tillsammans ska finna modet att göra det.

som tränar i en ångestladdad längtan efter att bli älskad, men som ändå om natten gråter i ensamhet och skär upp sina underarmar? Men en lidande Kristus får aldrig bli en legitimering av lidandet. Det är ett sätt att tala om Guds närvaro i det allra mörkaste, för att ge kraft att uthärda och bryta sig loss om möjlighet ges. För alldeles oavsett om vi vågar sätta ord på detta eller inte, sker det i många människors verklighet, varje dag. Och om vi vill ta vår tro på allvar om att Gud delar våra liv, vårt lidande och vår död, måste vi också inse att Gud är mitt i all denna misär som kräver så mycket mod att våga se och dela. Men lidandet är bara en del av vår upplevelse av att vara kropp. För det finns ju en lustfylld upplevelse också, som inte bara handlar om sex utan om så mycket mer. ”Smek din kropp, ja smek din egen hud. Vet att du är värd att älskas, här och nu, ett mästerverk signerat Gud”, skriver Ingmar Johansson i Mysteriemässan (1995). Kan vi tillsammans föra fram ett kroppsideal där man är älskad och accepterad just som man ser ut, men där man också vågar

23


Foto: Arkivbild

beröra rädslan för att inte duga? Och ännu viktigare tror jag är att prata om annat än bara själva utseendet, till exempel kroppens funktion. För det är med kroppen vi lever våra liv, andas, samtalar och älskar. En hand kan oavsett om den är liten, rynkig eller knotig ändå smeka en kind, och nog är det så att famnen hos en vän inte har sitt värde i sin utseendemässiga utformning, utan i sin öppenhet och ömhet? Jag tror också att det är viktigt att vi vågar utmana våra gudsbilder ytterligare. Vi kan inte längre vara rädda för kananeiska modersgudinnor, utan måste ta oss modet att se att både mäns och kvinnors kroppar, livserfarenheter och namn kan spegla Gud. Gud är alltid mer än våra ord, men det är oförsvarligt att bara använda halva vårt ordförråd när vi talar om Gud. När vi snävar in våra definitioner av Gud bygger vi en bur som Gud utan problem slipper ut ur, men som vi själva hamnar inuti. Och jag tror att det är viktigt, när vi nu har ett kö-

24

nat språk, att även Gud beskrivs med ord som hör till båda könen. Det kan också bli ett led i en befrielse av våra låsta förståelser av vad det är att vara man och kvinna – vilka egenskaper, känslor och uttryck som förknippas med olika typer av kroppar. Om inte Gud, som väl ska vara det bästa, endast beskrivs med traditionellt manliga termer, utan även kvinnliga, kan vi kanske också utmana könsförståelsen på ett sätt som kan låsa upp de könsburar vi annars vaktar så noga på, medvetet och omedvetet. Könsförståelse handlar om så mycket mer än vilken färg vi väljer på barnets mössa, det handlar också om graden av frihet, vilka känslor jag ”får” känna och visa och vilka förväntningar jag har att hantera. Ytterst: vem jag har tillåtelse att vara. Vem kan jag vara eller bli, och fortfarande vara älskad ”som jag är”? Paulus säger att ingen längre är man eller kvinna, utan vi är ett i Kristus, och Gud kallar oss i den kvinnliga vishetens gestalt

till att söka och finna livet. Men förutom det stöd för en mer könsjämlik gudsförståelse som vi kan finna gömt i bibelns texter, kan vi också få ta på allvar våra egna erfarenheter som säger oss att ingen är värd mer eller mindre utifrån hur kroppen är utformad. Jag vill gärna tro att de insikter vi sakta förvärvar och som kan motivera oss att bygga en mer jämlik teologi och tillvaro är viktiga delar i den evolution som John Shelby Spong kallar ”the unfolding of God”. Teologin måste förhålla sig till vår verklighet och vårt nu för att vara levande. Den dör när den övergår till att bara referera till historien. För att behålla vår trovärdighet och leva vårt kärleksbud i en tid med nya utmaningar, måste vi också våga öppna nya dörrar, och jag hoppas att vi tillsammans ska finna modet att göra det. Anna Andersson


al gv t Et t vä k ris

o st hi

Statistiken talar sitt tydliga språk Prästvigda 1975-2008 Prästvigda 1975-2008

Män

I Västerås stift har kvinnor vigts till präster sedan 1975. Statistiken visar en liten övervikt i antalet prästvigda män under denna tid. Ibland hörs kommentarer att det idag är mest kvinnor som är präster men kvinnorna utgör 42 procent av de aktiva prästerna i vår t stift.

Kvinnor

1970-2008 PrästvigdaPrästvigda 1975-2008 En jämförelse mellan olika årtionden visar att antalet män och kvinnor som vigdes till präster under 1980- och 90-talen var ungefär lika. På 2000-talet har de prästvigda kvinnor varit fler än antalet prästvigda män. Vi ser också att det totala antalet vigda är betydligt lägre under senare år tionden än det var på 1970-talet.

75-79

80-89 Män

90-99

00-08

Kvinnor

TjänsterTjänster män/kvinnor män/kvinnor

Biskop

Kyrkoherde Komminister Män

sa/ka/pa

Kvinnor

övriga

Den största skillnaden mellan män och kvinnor som präster syns i antalet män resp kvinnor som tjänstgör som kyrkoherdar och biskopar. Nu kan vi inte jämföra antalet biskopar, biskopen är en man, men vi kan konstatera att bara 30 procent av kyrkoherdarna är kvinnor. Den statistiken gäller inte bara Västerås stift, utan liknande siffror gäller flera andra stift. Däremot är fördelningen som synes ganska jämn när det gäller komministrar och andra tjänster.

25


26


al gv t Et t vä k ris

o st hi

50 år efteråt När jag idag ser tillbaka på den tiden kan jag inte minnas, att någon verklig dialog eller något seriöst samtal fördes mellan två parter för att nå fram till en samsyn. Det jag minns var en hetsig debatt inte minst i DD under redaktör Arndt Johanssons ledning till försvar för reformen. varit bunden av några tidens åskådningar eller något bruk i samtiden. Rent löjligt, skriver Odeberg, vore det att påstå att Paulus i sitt ställningstagande icke förmått lyfta sig över sådana påståenden. Det var i den miljön jag fick min utbildning och verkade som präst.

P

Foto: Arkivbild

rästvigd 1953 kom mina första årtionden som präst att mer eller mindre helt domineras av kvinnoprästdebatten. Om den tiden har jag blivit ombedd att skriva ner några minnesbilder. När jag idag ser tillbaka på den tiden kan jag inte minnas, att någon verklig dialog eller något seriöst samtal fördes mellan två parter för att nå fram till en samsyn. Det jag minns var en hetsig debatt inte minst i Dala- Demokraten under redaktör Arndt Johanssons ledning till försvar för reformen. Så här minns jag tiden. Under min studietid på 1950-talet lärde jag mig att Svenska kyrkan alltsedan 1500-talet präglats av reformationens slagord Sola Scriptura (Skriften allena).Varför då inte också i frågan om kvinnliga präster? Som ett preludium till den utredning, som kom att tillsättas på 1940-talet, hade, när jag tittar i backspegeln, landets båda professorer i NT:s exegetik avvisat denna reform. Det började vid 1938 års kyrkomöte, då frågan om en kvinnlig tjänst inom Svenska kyrkan behandlades. Jag fann då att professorn i Nya Testamentets exegetik Anton Fridrichsen där klargjorde, att vi inte kan ta Nya Testamentet till intäkt för tanken på kvinnliga präster. Hans kollega i Lund professorn i Nya Testamentets exegetik Hugo Odeberg hade 1944 i en av mina kursböcker, den senaste moderna kommentaren på svenska språket till Korintierbreven, till frågan om kvinnans tigande i församlingen klargjort, att Paulus inte

På 1950-talet tog jag så del av utredningen 1946-1950 om Kvinnas behörighet till kyrkliga ämbeten och tjänster. I den fann jag till min förvåning att majoriteten ställde sig bakom lektor Erik Sjöbergs utredning och avvisade minoritetens begäran om ännu en exegetisk utredning i enlighet med den skola som företräddes av landets båda professorer i NT: s exegetik. En sådan kom dock med i Olov Hartmans utredning i ämnet men då endast som en bilaga. Denna betraktades av utredningens ordförande som ”en diktares” tolkning trots att exegetikprofessorn i Uppsala, Anton Fridrichsen ”lovordade framställningen och framhöll dess värde till skillnad från tolkningar med motsatt tendens”. Universitetsexegeterna, som alltså inte själva kom till tals i utredningen, fick söka andra vägar att nå ut. En av dem var ett offentligt uttalande. Det kom 1951 i form av en exegetdeklaration av samtliga nytestamentliga exegeter vid landets två universitet och väckte stort uppseende. Deklarationen slutade: ”Det aktuella förslaget om att kvinnor skola få tillträde till prästämbetet i den svenska kyrkan måste därför sägas stöta på allvarliga exegetiska hinder”. Så kom då kyrkomötet 1957, som förväntades tillstyrka Kungl Maj:ts förslag till ”Lag om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst”, och som riksdagen redan sagt ja till. Enligt då gällande bestämmelser stiftades lag genom gemensamt beslut av Kungl Maj:t, riksdagen och kyrkomötet. Nu fattades alltså endast kyrkomötets ”ja”. I kyrkomötet hade utskottsmajoriteten avslutat sin skrivning på följande sätt: ”Föreligger det allvarliga, med

starka bibliska skäl motiverade betänkligheter mot ett förslag (av vad slag det vara må), måste en evangelisk-luthersk kyrka ställa sig avvisande”. Min prästvigningsbiskop John Cullberg, som biträdde utskottets yrkande, anmälde en avvikande mening i ett särskilt yrkande, när det gällde motiveringen, men fann ändå att man måste ”taga tillbörlig hänsyn till de på denna bibelsyn grundade betänkligheterna, vilka uppenbarligen inom kyrkan är vitt utbredda, har visst stöd i den nutida exegetiska forskningen och för envar, som hyser dem, måste innebära en allvarlig samvetsförpliktelse”.När utskottsbetänkandet så kom till kyrkomötet in pleno 1-2 oktober 1957 avvisades Kungl Maj:ts förslag med röstsiffrorna 62-36. Beslutet väckte en oerhörd förbittring i vida kretsar och utlöste en proteststorm utan like. Frågan om kvinnliga präster hade nu blivit av ”politisk typ”. En irriterad ecklesiastikminister förklarade, att så länge Svenska kyrkan var en statskyrka, var frågan om kvinnliga präster inte bara en kyrklig utan lika mycket en statlig fråga. Ärendet togs nu ånyo upp i riksdagen, som den 12 mars 1958 i Andra kammaren och den 19 mars i Första kammaren gav kyrkomötet bakläxa och den 28 mars inkallades ett nytt kyrkomöte med uppdrag att fatta ett positivt Klipp: VLT arkiv

27


ris Ett kt vä gv al hi st o

beslut i ärendet. De politiska besluten var fattade och kyrkomötet förväntades nu följa vad riksdagen beslutat. Det nya kyrkomötet med nu många nya ledamöter – i Västerås stift var 3 av våra 8 ledamöter nya och var invalda för att denna gång säga ”ja” - sammanträdde den 30 augusti 1958. I den nya kyrkomötesbehandlingen av ärendet markerade det nya utskottet, att med Jesus och Nya Testamentet kommit en helt ny syn på kvinnan, och att all hänsyn måste tagas till denna nya syn vid bedömandet av frågan om kvinnans tillträde till prästämbetet. 1 Kor 14 förstås nu som en instruktion angående vad ordningen och friden i församlingen kräver. Denna utskottets fokusering på 1 Kor 14 kunde reservanterna inte dela med hänvisning till docenten Nils Johanssons historiskt-kritiska undersökning av 1 Kor, vilken han utförde ”med särskild hänsyn till problemet om gudstjänsten och ämbetet” och hans slutsats blev att 1 Kor 14:37 syftar på förbudet för kvinnan att predika vid gudstjänsten och att bakom förbudet stod ett ord i Jesustraditionen, dvs ”Herrens bud” med ett parallellställe i 1 Kor 7.Vid den slutliga behandlingen av ärendet biträdde så kyrkomötet Kungl Maj:ts beslut med röstsiffrorna 69-29. Därmed hade statsmakten en gång för alla klarat ut hur kyrkans ämbete i framtiden skulle utformas. De osäkra deltagarna i kyrkomötet tycks ha förlitat sig på statrådet Ragnar Edenman, som öppnade debatten i kyrkomötet, och som på en fullständigt enig regerings vägnar framhöll att någon åsiktsförföljelse aldrig skulle komma att inträffa och att prästlöftena inte fick tolkas så, att den som avvisade den tilltänkta reformen inte skulle få prästvigas. Ett par år senare skrev Carl Gustaf Boethius, en av reformens främsta förespråkare, om beslutet följande: ”Det är alldeles klart att den allmänna opinionen påverkade valen till 1958 års kyrkomöte på ett sätt som vi tidigare inte haft någon motsvarighet till och detta i sin tur fick betydelse för beslutet om kvinnliga präster ... Om endast de regelbundna kyrkobesökarna och prästerna fått vara med och välja och besluta, skulle vi kanske inte ha haft några kvinnliga präster i dag”. Ett försök till dialog mellan de två sidorna kom först 1964, när biskop Gert Borgensti-

28

erna initierade en utredning om bibelsynen. Men intentionen att genom en verklig dialog kartlägga de olika bibelsynerna rann ut i sanden. Tillkomsten av en bibelkommission liksom replikerna i 1958 års kyrkomöte visar att de teologiska frågorna inte var genomarbetade, när beslutet om kvinnliga präster togs. I biskopsmötets expertbok återfinner jag alltför många medgivanden till minoriteten för att saken skall vara riktigt bra. ”Så bör det inte gå till” heter det om beslutsprocessen 1958 med konstaterandet att den ordning som på detta sätt ändrats ”har hävd ända från urkristendomen och stöds av auktoritativa ord i Nya Testamentet”. Tillkomsten av denna

Johansson, som i kyrkomötet var en av de ivrigaste företrädarna för kvinnoprästreformen, hade då lika mycket att säga till om som biskoparna Bo Giertz eller Anders Nygren. Denna min syn, där ämbetsfrågan av gammalt var en teologisk och därmed en trosfråga, skulle nu enligt kyrkomötet ses som en ren ordningsfråga. Jag blev inte övertygad och det kom att helt prägla min tillvaro de kommande åren och resulterade så småningom i följande reservation i domkapitlet, där jag 1973 blev prästernas ombud. ”Genom domkapitlets beslut 750409 slår Västerås stift in på den väg, som biskop Anders Nygren 1958 karakteriserade som gnosticismens och som ett uttryck för ’svärmarnas’ uppfattning. Utifrån en subjektiv bedömning har man sökt komma till rätta med den legitima frågan om ett kvinnligt ämbete genom en lösning, som måste bedömas som tids- och lokalkyrkligt begränsad. Det berättigade kravet på ett differentierat ämbete med bl a ett fullvärdigt kvinnligt ämbete kring trefalden vittnesbörd, tillbedjan och tjänst har därvid fått ge vika för ett snävt och ensidigt ämbetsbegrepp.

Genom den beslutade åtgärden kommer domkapitlet att bidra till att den inomkyrkliga situationen och det ekumeniska klimatet försämras. I förhållande till de stora systerkyrkorna Klipp: VLT arkiv – den ortodoxa och den katolska – innebär detta också en ytterligare skärpning av kyrkoschismen. Beslutet innebär bibelkommission liksom repliker i 1958 års vidare ett åsidosättande av den apostoliska kyrkomöte visar att de teologiska frågorna anvisningen i 1 Kor 11 och 14, där det som inte var genomarbetade när beslutet om riktmärke för den kyrkliga strukturen anges kvinnliga präster togs. att församlingen skall handla ’som i alla de andra heligas församlingar’. Med hänvisning Till detta minns jag också biskop Tord till vad jag här har anfört reserverar jag Simonssons konstaterande 1963 i ”Kyrkomig mot domkapitlets beslut att till prästmötet argumenterar” beträffande sakfrågan, examen kalla TK Elisabet Lindow, Lund.” ”att i vetenskapliga frågor sådana omröstningsförfaranden knappast anses legitima. När jag ser tillbaka kan jag konstatera att Men att i frågor av denna ´politiska´ typ, där för femtio år sedan var motståndarna en verifikationsinstrumenten kan sägas vara respekterad och ansedd minoritet av inte varken noga utpekade eller särskilt skarpa, så liten omfattning, vars åsikter togs på omröstningförfaranden tycks bli nödvändiga.” allvar. Idag är läget ett helt annat och våra på bibeln grundade uppfattningar utgör När frågan övergick från att gälla vad man nu sedan 1994 hinder för befordran till teologiskt kunde slå fast till att bli en fråga kyrkoherde- eller biskopstjänst. av politisk typ – enligt Simonssons benämning – och då gäller omröstningspluralitet som princip. Stiftets redaktör på DD, Arndt Sune Garmo


1975 i Västerås domkyrka vigs Elisabet Lindow som första kvinna i Västerås stift. Hennes första tjänst blir i Säter.

Foto: Arkivbild

Inget värde utan

snopp? ”För att behålla vår trovärdighet och leva vårt kärleksbud i en tid med nya utmaningar, måste vi också våga öppna nya dörrar, och jag hoppas att vi tillsammans ska finna modet att göra det.”

H

os stiftets först vigda kvinnliga präst Elisabet Lindow ryms en osannolik blandning av ihållig arbetsglädje – och ilska över hur kvinnorna kunde behandlas då. Och nu. Hon vigdes till präst i Västerås domkyrka 1975 för en tjänst i Säter, men blev kvar i bara fyra år innan hon återvände till sina småländska hemtrakter. Efter drygt 30 år i yrket kan hon nästan skratta åt det tokiga – att inte få tillträde till vilket församlingshem som helst. Att biskopen i Växjö, där hon som färdig teo-

logkandidat önskade få jobba, gärna ville viga henne men att INGEN av de många församlingarna med vakanser ville ha en kvinnlig präst. Och när hon väl erbjöds ett jobb i Västerås stift tvingades biskop Silén ordna en separat vigningsmässa samma morgon för de fyra präster som vägrade vigas samtidigt med henne. – Men ett par av dem har jag faktiskt träffat på senare tid, och de erkände att de bar sig dumt och oförståndigt åt den gången. De ’var ju så unga’ – och nu hade de ändrat åsikt.

Hon beskriver sig som en glad präst men konstaterar att hon under sina år i Växjö och Lunds stift fått leva med kvinnoprästmotståndet ända sedan dess, mer eller mindre. Men med undantag för de fyra motsträviga prästkollegorna minns hon mottagandet i Västerås i mitten av 70-talet med värme. Medan Växjöbiskopen slet sitt hår för att ordna något fick Elisabets make Torsten jobb i Säter, varpå hon ringde Silén. Säter sökte en komminister och biskop Silén blev glad och bjöd in henne till ett samtal. Elisabet tog tåget till Västerås och beskriver

29


ris Ett kt vä gv al hi st o

Fakta Namn: Elisabet Lindow Född: 1952 i Södra Ljunga, 2 mil från nuvarande arbetsplats Familj: Maken Torsten och fyra söner 23-32 år Prästvigd: Av biskop Sven Silén i Västerås domkyrka i maj 1975 Prästtjänster: Säter, Hamneda, Tomelilla, Växjö, Ljungby, Hästveda, Ryssby, även stiftsadjunkt i tre år

upprymt och målande ett charmigt möte: – Där kom han med vitt hår och vitt skägg, frun var med och de körde mig hem till biskopsgården där det var dukat till middag. – Det var jättetrevligt, han ställde massor av frågor, vi pratade i närmare två timmar innan de båda körde ner mig till stationen igen och vinkade av mig. – Det var så gulligt! Och jag tänkte – vad har jag varit med om? Det var hans sista prästvigning, och jag tror han var glad att han skulle hinna prästviga en kvinna. Kanske var det dubbelt viktigt. Eftersom Silén trots att det sedan 1958 varit möjligt inte hade gjort det ännu hade ryktet spridits att han möjligen var emot kvinnliga präster. Sonen Hans Fredrik Silén, prästvigd i samma kull som Elisabet och nu komminister i Götlunda, visste mycket väl var han hade sin far: – Nej, det var ju så felaktigt! Det hade bara inte funnits någon kvinnlig prästkandidat som han tyckt var tillräckligt kvalificerad! – Och han skickade faktiskt min lillasyster på konfirmationsläger hos Margit Sahlin, det skulle han knappast ha gjort om han varit motståndare, poängterar Hans Fredrik Silén.

Foto: Elisabet Lindow

Uppmärksammad handling: Anmälde för några år sedan till domkapitlet en kyrkoherde för kränkande särbehandling då han lagt sitt schema så att det aldrig sammanföll med hennes.

Inför vigningen beklagar Silén i en VLTintervju splittringen i kvinnoprästfrågan, men att man också bör ”konstatera med belåtenhet att det bara är fyra som intar en negativ attityd till den kvinnliga blivande prästen” (VLT 1975-05-22). I maj 1975 stod så den knappt 23-åriga Elisabet, som sedan 12-årsåldern vetat att hon skulle bli präst, i Västerås domkyrka inför sin vigningsceremoni tillsammans med tio manliga kollegor. Gudstjänsten bevakades med stort intresse av tidningar och tv som vädrade konflikt.

– Journalisterna hängde i gallren i domkyrkan för att få bilder, minns hon. Och även hennes första högmässa i Säter bevakades, kanske i hopp om viss sensation. VLT skrev: ”Den unga prästen sjöng med klar stämma högmässans sångpartier från altaret och predikade enkelt och uppbyggligt. Någon sensationsstämning föranledde inte hennes framträdande.”(VLT 1975-06-09) Hon blev varmt mottagen i Säter. – Det var så ROLIGT att komma dit, jag var ju van vid stämningen i Växjö, men här var alla så glada när jag kom. Vi hade präst-

Den unga prästen sjöng med klar stämma högmässans sångpartier från altaret och predikade enkelt och uppbyggligt. Någon sensationsstämning föranledde inte hennes framträdande.

(VLT 1975-06-09)

30


Att bli utskälld, som hon blev vid ett prästkonvent – för att hon som kvinna valt att bli präst. Att en del kollegor inte kom till hennes nattvardsgudstjänster. Klipp från VLT 22 maj 1975. Källa: VLT möte i Rättvik och gubbarna kom fram och pratade med mig och tyckte det var roligt att jag kommit dit! – Gunnar Söderholm som var kyrkoherde var helt suverän, en andlig mjuk person. Der var en väldigt bra församling och jag hade gärna varit kvar längre. Men så fick hennes Torsten ett nytt jobb, denna gång i Ljungby, och hon återvände till Växjö stift 1979, nu som mamma till en son. Familjen fick ytterligare tre pojkar och Elisabet arbetade däremellan i olika församlingar i Småland, har även haft tjänst i Lunds stift några år och är sedan snart ett år inne på sin andra kyrkoherdetjänst, i Ryssby pastorat nära Ljungby. Hon kan berätta om besvärande många exempel på hur kvinnoprästmotståndet levt – och fortfarande lever vidare. – Det har följt mig precis hela tiden, och jag är verkligen trött på det! Att inte vara räknad med, att inte blir respekterad för sin kallelse. Hon säger att det känns svårt att prata om det. Att bli utskälld, som hon blev vid ett prästkonvent – för att hon som kvinna valt att bli präst. Att en del kollegor inte kom till hennes nattvardsgudstjänster. Att hon fick undvika att gå in i vissa församlingshem. – Bara för att jag inte hade snopp var jag inte värd någonting! Numera kan hon nästan bli aggressiv, och säger ifrån på ett helt annat sätt än när hon var yngre. Hon suckar över de kvarvarande motståndarna, som ”väl kommer att stöka ett antal år till” och där endast ett generationsskifte kan skapa förändring. – Men numera har jag skinn på näsan, jag är ju inte längre bara ’en liten komminister’, skrattar hon. – Och jag är faktisk inte bitter. Och ingen surpuppa! Jag kan inte hålla på och bära denna tunga ryggsäck, jag bara konstaterar att så här har det varit. Så varifrån hämtar hon då den varma prästglädjen och kraften? Hon behöver inte fundera ens en bråkdel av en sekund: – Jag är ju så glad i att få vara präst. Jag har trivts bra i mötet med människor, jag

har fått mycket respons, församlingarna har stöttat mig och jag har upplevt hur församlingarna har växt. I Hästveda tredubblade vi under sju år antalet kyrkobesök. Att människorna kommer till gudstjänsten, att få predika och fira mässa är det primära, säger Elisabet Lindow, som blev pionjär även på ett annat vis. Det var hon som förde det engelska arbetssättet med katekumenat till Sverige och över det ämnet skrev hon också avhandlingen till prästmötet i Växjö stift 2002, med titeln ”Ditt ansikte söker jag – en vuxens väg till tro”. – Jag hade länge gått och funderat över de kyrkomedlemmar som inte fanns med, men som kanske ändå bar på en andlig längtan. Vad kunde vi erbjuda utöver kören och syföreningen? Att vandra en vuxen väg, på allvar, och hitta tillbaka till dopet och konfirmationen. Lösenordet blev katekumenatformen med gudstjänstliturgin inbakad i ett öppet sätt att möta människor. – Det blir en ingång mot församlingen. Att leva i församlingen – och att bli älskad av den. Omkring 3000 personer har hittills valt att delta i vuxenkatekumenat runt om i Sverige, och även Västerås stift var tidigt ute. Elisabet Lindow är i dag 56 år och konstaterar: – Mitt liv blev så bra. Inte bara för mig själv, jag är glad också för de församlingar dit

människor har kommit tillbaka, kommer till tro, får leva och brinna, vara kristna. – Jag är väldigt lycklig över det här och kanske är det min gåva till Svenska Kyrkan. En annan hjärtefråga är arbetet för att underlätta för en ny generation kvinnliga präster. I Säter var de några tjejer som träffades och stöttade varandra, och i Växjö stift har Elisabet nyligen startat en grupp för kvinnliga kyrkoherdar. – Vi får våra duster och behöver ett informellt nätverk. Och det är viktigt att trycka på och tro på det som är positivt i vårt uppdrag.

Ann Lystedt

31


Foto: ?

Ökad medvetenhet för både kvinnor och män Inger Lise Olsen är handläggare i genderfrågor på Kyrkokansliet i Uppsala. Hon har jobbat med ”Makt och kön” sedan 1990. Hennes uppgift har varit att synliggöra både kvinnor och mäns situation ur ett jämställdhetsperspektiv. Inger Lise upplever att det finns ett uttalat stöd för dessa frågor på alla nivåer: kyrkomötet, kyrkostyrelsen, biskopsmötet, stiften och församlingarna. 32


al gv t Et t vä k ris

o st hi

I

nger Lise tycker att Västerås stift har legat i framkant under alla dessa år. Stiftet har arrangerat seminarier och konferenser för att informera och tala om dessa frågor, det har varit avgörande för jämställdhetsarbetet, menar Inger Lise. -– Trots den goda viljan, förekommer fortfarande diskriminering mot prästvigda kvinnor. Det kan ta sig uttryck i att man vägrar hälsa på sin kollega av teologiska skäl: Jesus lärjungar var bara män. Men det handlar också om den diskriminering som finns i vår samhällsstruktur som gör att kvinnor med familj ofta halkar efter i löneutveckling och i pension. Hon menar att det finns en viss skillnad i hur unga och äldre kvinnor som är prästvigda ser på jämställdhet inom kyrkan. – Unga kvinnor uttrycker ibland att det inte finns någon ojämlikhet eller diskriminering, att det borde vara historia. De äldre prästerna anser ibland att de yngre är aningslösa och har dålig kunskap om vår historia. Samtidigt kan de unga uppleva att de blir inbjudna med frågan: ”Välkommen att tänka som oss”, vilket antagligen är ett arv från frågan de första kvinnorna fick från sina kollegor: ”Välkommen att tänka som män”. När frågan egentligen alltid borde vara: ”Välkommen att tänka med oss!”. Det behövs med andra ord fortfarande en större öppenhet från alla parter om det ska bli bra och inspirerande möten. År 1996 fick Inger Lise i uppdrag att arbeta med de sexuella övergrepp som sker inom kyrkans ram.

– På dessa tolv år har jag fått en enda anmälan om en kvinna som begått övergrepp, resten av alla anmälningar handlar om män och det är nästan alltid präster som är förövare. De flesta utsatta är kvinnor, men även unga pojkar utsätts för övergrepp. Skillnaden mellan förr och nu är att den utsatte mer sällan accepterar uppmaningar som att ”glömma och gå vidare”, eller ”du får skylla dig själv”, som var vanliga argument tidigare för att släta över övergreppet och skapa skuld. I dag törs många fler berätta om övergreppen och därmed görs fler anmälningar. Det är en utveckling som både kvinnor och män inom vår kyrka tycker är bra, hävdar Inger Lise. Så, visst går det framåt! Medvetenheten ökar, jämställdheten ökar långsamt i hela samhället och då även inom kyrkan. Dagens problem för kvinnor som är präster inom Svenska kyrkan är inte längre att kämpa för att få bli präst, utan att också kunna bli chef – kyrkoherde eller biskop… och samtidigt kunna känna sig som en hel människa med arbete, familj och utvecklande fritid. I Svenska kyrkan är 38 procent av prästerna kvinnor, men bara 20 procent är kyrkoherdar. – Studier visar att kyrkoherdar brottas med otydliga ledningsstrukturer; lokala arbetsgivare med bristfälliga kunskaper om ledning. I studien nämner man också ”snällhetskulturen” som gör att man inte vågar prata om problem på arbetsplatsen. Det tredje är den upplevda ”friheten”

Viktigt forum för prästvigda kvinnor Nätverk kommer alltid att behövas för att vi ska kunna fördjupas och utvecklas tillsammans med andra, så vårt forum kommer att behövas hur jämställt det än blir, hävdar Ann Christin Dan som är ordförande i Forum för prästvigda kvinnor i Svenska kyrkan. Nätverket startade 1996 och består i dag av en representant från varje stift. Det fungerar som samtalsforum och som remissinstans. - Vi behöver fortsätta att diskutera jämställdhetsfrågor eftersom det inte är jämställt inom kyrkan än. Vi bevakar tillsättningsärenden och uppmuntrar kvinnor att söka chefstjänster som kyrkoherde och biskop. Det är också viktigt att fler kvinnor doktorerar så att kvinnornas perspektiv blir synligt i forskningen, anser Ann Christin.

Hon prästvigdes 1980, då fanns det fortfarande ett uttalat kvinnoprästmotstånd från vissa kollegor och även andra yrkesgrupper inom kyrkan. Några av de prästvigda männen vägrade erkänna att Ann Christin var präst, trots att de arbetade tillsammans i församlingen. - Ett annat sätt att hålla borta prästvigda kvinnor var att vid tjänstetillsättningar snabbt skaffa fram en man med mer meriter. På det sättet blev det omöjligt för kvinnor att komma till vissa församlingar. Det är tur att jag har en så

Kontaktpersoner Det finns två kontaktpersoner i varje stift, en kvinna och en man, som tar emot samtal från och hjälper de som blivit utsatta för sexuella övergrepp inom kyrkans ram.Västerås stifts kontaktperson heter Jan Segerstedt, tel. 021-17 85 00, kontraktsadjunkt i Norra Dalarnas kontrakt. Just nu finns ingen kvinna som är kontaktperson, men under september kommer en sådan att utses.

– att de anställda planerar sina tjänster själva, utan inblandning från någon chef. Det gör att det blir svårt att komma och ”chefa” på en arbetsplats, där ingen gjort det tidigare. Den här kulturen är svår att hantera för både kvinnor och män. Vi behöver med andra ord se över de gamla strukturerna, erbjuda handledning i högre grad än i dag och utbilda de förtroendevalda i jämställdhetsfrågor. Det är en bra början, som kommer att gagna alla, avslutar Inger Lise. Lena Bergquist

stark kallelse, jag har aldrig behövt tvivla på den. Men visst har jag känt en sorg över allt motstånd och all den rädsla som kommit till uttryck, berättar Ann Christin. Jubileet vill hon se som ett avslut på gamla tider, så att blicken kan riktas framåt. En bra markering vore att kyrkans ledning offentligt fördömde den diskriminering som varit och bad om ursäkt för bristen på rakhet och tydlighet mot kvinnoprästmotståndarna. -Vi är faktiskt här för att tjäna, då behöver vi varandra för att formulera och levandegöra evangeliet. Allt annat tar bara kraft och energi, vilket inte tjänar någon. Lena Bergquist

33


Foto: Åke Paulsson

Det är klart att jag var annorlunda. Den enda prästvigda kvinnan i tjänst i hela Västmanland. De flesta jag mötte hade aldrig sett en kvinna i predikstolen förut, aldrig mött en kvinna i begravnings- eller dopsammanhang. 34


al gv t Et t vä k ris

o st hi

Större delen av mitt liv… N

yss avtackade vi pastorsadjunkten Karin Öhagen. Hon har gjort sitt år och gick vidare till tjänst i Stockholms stift. Jag har haft förmånen att vara hennes handledare under ett år som gått svindlande fort. När Karin stod vid altaret i Västerås Domkyrka för ett år sedan, då var det tillsammans med ytterligare tre kvinnliga kollegor. Fyra nyprästvigda kvinnor gick ut i tjänst. Vid sådana tillfällen blir det tydligt att mycket förändrats. När Ann-Gerd Jansson och jag vigdes och gick ut i tjänst då var vi, inklusive oss, fyra prästvigda kvinnor i hela stiftet. Ibland känns det som om det var mycket länge sedan… Ändå är det en del av mitt liv och jag har ett antal år kvar i tjänst om jag får leva och ha hälsan…. Ann-Gerd kom till Stora Tuna och jag till Västerås Badelunda. Vi kom till kyrkoherdar som ville ta emot oss och som stödde oss. På den tiden var det ett ställningstagande, det krävde att man stack ut hakan. Och jag är Magnus Rundblom stort tack skyldig. Ibland har jag undrat vad det gjorde med mig och andra att vi så ofta definierades som annorlunda. Det är klart att jag var annorlunda. Den enda prästvigda kvinnan i tjänst i hela Västmanland. De flesta jag mötte hade aldrig sett en kvinna i predikstolen förut, aldrig mött en kvinna i begravnings- eller dopsammanhang. Förväntningarna var blandade. Jag skulle vara annorlunda, det var positivt för många. Kvinnor skulle ge kyrkan ett nytt ansikte. Men jag minns också frågan: ska hon, som är så liten, klara en begravning? Jag har ett starkt minne från en helt annan situation. Bosse och jag i Idre.

Bosse hade tjänst en vecka som fjällpräst, detta var innan fjällkyrkans tid… En kväll åt vi i restaurangen på Idrefjäll, Bosse presenterades och det blev dans senare på kvällen. Jag bjöds upp av en trevlig smålänning som när han fick veta att han dansade med en präst blev bara överlycklig. Det skulle han hem och berätta för alla! Ingen skulle tro honom! För många var det alltså något mycket nytt att möta en prästvigd kvinna, både i och utanför tjänsten. Jag var något helt annat och annorlunda. Samtidigt som jag och mina kollegor alltid syntes så var vi också osynliga. På kontraktskonvent och prästmöten, när det firades stora gemensamma gudstjänster fanns aldrig någon prästvigd kvinna med. Fred och frid upprätthölls genom att vi blev osynliga. Och när vi tog plats blev det smärtsamt. Jag skulle ha mässa i kapellet på Finnåker i samband med en prästfortbildning för många år sedan. Trots allt jag upplevt var jag nog lite aningslös, för jag trodde inte att jag skulle bli så sårad av att nästan hälften av kollegorna valde att göra nåt annat. Vad jag skulle ha önskat mig då, 1975, när jag vigdes, var det som inte fanns. Några erfarna kvinnliga kollegor i stiftet. Det är kanske den största skillnaden mellan nu och då. Allting var obanad stig då. Idag finns jag och andra som har tjänstgjort några år, har erfarenheter vi gärna ger vidare. Om jag ska återknyta till året med pastorsadjunkten Karin, så är det underbart att få dela och samarbeta med en ung, entusiastisk kollega. Mötas och lära av varandra. Men om några hade funnits före hade församlingarnas förväntningar kanske också hunnit mogna. Att hantera

det nya handlade ju inte bara om mig som var det nya, annorlunda, det handlade ju också om dem som skulle ta emot. För lite konstigt är det att vi fortfarande definieras så tydligt genom vårt kön. När ska vi beskrivas som präster, oavsett om vi är män eller kvinnor? Jag prästvigdes ung, det gjorde många på den tiden. Man gick från gymnasiet till universitetet och var färdig med utbildning när man var 24-26 år. Jag har haft förmånen att tjänstgöra i olika församlingar, med olika uppdrag. Jag har slitit med att få ihop livet som småbarnsförälder med arbetslivet. Samtidigt har livet i familjen och med barnen inspirerat de flesta starka bilder jag bär av Gud. Jag har suckat över ett gränslöst arbete som ständigt har en tendens att svälla, gått hem med tankar som varit svåra att släppa. Jag har kämpat i en organisation som ibland varit ett hinder mer än ett smörjmedel. Men jag är så tacksam att jag under större delen av mitt liv fått vara präst. Det är en nåd att få ha som arbete att brottas med Ordet. Gång på gång har jag fått uppleva att det jag gör är viktigt, glädjefyllt och nödvändigt. Att sitta bredvid, att få hjälpa till att ge ord på det svåra, att se människor överleva sin kamp och ha fått ge ett litet bidrag till denna överlevnad, det är stort! Att som ledare försöka göra det möjligt för andra att bli sitt bästa, det är också något av den glädje som tjänsten givit mig. Jag har levt större delen av mitt liv i detta, och idag är det en del av min identitet: kvinna och präst. Susann Senter

35


Samtalet skulle handla om kvinnligt ledarskap i kyrkan med anledning av att det är 50 år sedan prästämbetet öppnades för kvinnor, men kom att omfamna ett större område. Som till exempel att kyrkan de senaste decennierna fått en helt annan relation till det omgivande samhället än den haft tidigare, och vice versa.

Kvinna och chef som jobbar i medvind Kyrkoherde Ann-Gerd Jansson i Borlänge Foto: Samuel Larsson

Är du en tydlig och stark kvinna kan du ibland upplevas som ett hot. Man måste som kvinna lägga mer tid på argumentering och måste vara mycket mer påläst än sina manliga kollegor för att få genom sina förslag… Men hon betonar att hon aldrig upplevt den stämningen i Borlänge. Hon tycker sig också se att det är ett inomkyrkligt problem. I sina kontakter ut mot samhället har hon bara mött uppskattning för att det sitter en kvinna vid rodret.

D

e kvinnliga cheferna har blivit allt fler inom Svenska kyrkan sedan prästämbetet öppnades för kvinnor för 50 år sedan. Men hur upplever kvinnor på ledarpositioner i Svenska kyrkan sin situation, och hur jämställt är chefskollektivet i kyrkan nu ett halvt sekel efter beslutet? Är kyrkan i framkant, eller är den som på så många andra håll i samhället en arbetsplats där kvinnor med ledarambitioner arbetar i motvind? Magasinet träffade Ann-Gerd Jansson, kyrkoherde i Stora Tuna pastorat i Borlänge och präst sedan 33 år tillbaka, för att samtala om hennes erfarenheter av att vara kvinna, präst och chef.

36

Ann-Gerd Jansson prästvigdes i december 1975 och gjorde sitt första prästår i Stora Tuna pastorat i Borlänge. Hon arbetar fortfarande i samma pastorat, men är sedan 2002 kyrkoherde och chefar över en stor organisation med drygt 100 anställda. Bland hennes 60 kyrkoherdekollegor i Västerås stift är 14 kvinnor, resten är män. Hennes spontana reaktion på statistiken förvånar. – Jaså är vi så många? Jag trodde bara vi var runt tio… När jag blev kyrkoherde 2002 var vi bara fem. Ann-Gerd tar emot i den enorma prostgården bakom Stora Tuna kyrka utanför Borlänge. Huset är församlingshem

sedan ett år tillbaka, men innan dess var det en pampig tjänstebostad åt en lång rad av hennes företrädare. Ett monument, om man så vill, över en annan tid. – Jämfört med när jag blev präst för 33 år sedan är det mycket som har förändrats. Avståndet mellan kyrkan och medlemmarna har krympt. Idag kan kyrkan bli ifrågasatt och jag som kyrkoherde också. Det har lett till att chefsrollen i kyrkan har förändrats väldigt mycket. Det finns en dialog och en öppenhet idag, och jag som kyrklig företrädare bemöts mer som en vanlig människa. Jag är inte ouppnåelig, sammanfattar hon. – Vi använder också ett helt annat språk i kyrkan idag. Det inklusiva språket, med


al gv t Et t vä k ris

o st hi

mer ’Gud’ och mindre ’Herre’ till exempel. Böner, texter och sånger, allt har blivit mindre ’manligt’, och jag tror det har öppnat för fler kvinnor. Men om de senaste 30 årens förändringar har gjort kyrkan mindre ”manlig” i sitt uttryckssätt och mer öppen för kvinnor, så har det ännu inte lett till ens nästan lika många kvinnliga som manliga chefer. Varför är det så, tror du? – Det saknas kvinnliga förebilder. Män har lättare att ta för sig, medan kvinnor traditionellt träder tillbaka inför tunga ansvarsuppgifter. Tidigare tog kvinnor också ett mycket större ansvar för hem och familj, vilket hindrade dem att ta chefsansvar. Men där ser jag glädjande nog att en helt annan ordning är på väg med pappor som tar ansvar hemma. Nu måste vi uppmuntra unga kvinnor att våga gå in i ledaruppdraget. Kvinnor måste också uppmuntra andra kvinnor att våga ta ansvar. – Man måste också kunna vara sig själv i sitt ledarskap. Jag har kvinnliga kollegor som tog på sig en klassisk manlig chefsroll så fort de blev chefer. Och det är ju ingen bra förebild för kvinnor. Man måste ju kunna få vara kvinna och chef! Inför kyrkans senaste biskopsval har argument hörts för fler kvinnor på biskopsstolarna. Ann-Gerd sticker inte under stolen med att hon stödjer den linjen. – Det hade betytt väldigt mycket för stiftets kvinnliga präster. Det hade inneburit en ledarskapsförebild för kvinnor, men också att biskopsämbetet hade fått ett annat tänkande, en annan framtoning och agenda. På frågan om kvinnligt ledarskap skiljer sig från manligt ledarskap, svarar hon efter en lång stunds tyst eftertanke och en tydlig reservation att det aldrig är bra att generalisera. – Jag tror kvinnor, som grupp, är mer inlyssnande. Vi söker dialog och har lättare för att samverka. Män ger oftare klara och raka besked, och har kanske ett mer dominant sätt. Hon får delvis medhåll från forskare på området. Läser man aktuell forskning är den huvudsakliga slutsatsen att det bara finns obetydliga skillnader på hur män och kvinnor leder andra människor. En skillnad man ändå lagt märke till är att kvinnor generellt har en mer kommunikativ stil och därför bättre lyckas förebygga och lösa konflikter. Med tanke på Svenska kyrkans rykte – oförtjänt eller inte

– skulle en satsning på att rekrytera fler kvinnliga chefer på alla nivåer, även utanför prästämbetet, kanske vara en väg framåt. Ann-Gerd har tre ledord i sitt chefskap som hon försöker hålla sig till. De är tillit, tillgänglighet och tydlighet. Hon menar att det är viktigt att personalen känner att man kan komma och prata med sin chef, men att man som ledare samtidigt måste kunna ta obekväma beslut, och inte tro att man kan bli omtyckt av alla. Dessutom måste man som chef inse att man är beroende, att man inte kan allt. Man måste kunna be om hjälp, och ta vara på de resurser som finns. Inse att man bygger församlingen tillsammans, inte ensam. Är det kvinnligt att tänka så? –Det skulle kunna vara en kvinnlig sida, ja. Hur upplever då kvinnliga chefer i Svenska kyrkan sin situation? Ann-Gerd menar att hennes erfarenhet är att man för det mesta bemöts med respekt och förtroende. Men samtidigt skriver hon under på erfarenheten många kvinnor i ledande ställning gör, att man måste vara betydligt duktigare än sina manliga kollegor för att få samma erkännande. –Så är det faktiskt, och det kan kännas svårt med grabbigheten emellanåt. Är du en tydlig och stark kvinna kan du ibland upplevas som ett hot. Man måste som kvinna lägga mer tid på argumentering och måste vara mycket mer påläst än sina manliga kollegor för att få genom sina förslag. Det har jag upplevt. Men hon betonar att hon aldrig upplevt den stämningen i Borlänge. Hon tycker sig också se att det är ett inomkyrkligt problem. I sina kontakter ut mot samhället har hon bara mött uppskattning för att det sitter en kvinna vid rodret. Anledningen till att hon som kvinnlig präst och chef nästan bara fått positiva reaktioner från det omgivande samhället sätter hon in i ett större perspektiv: – Borlänge ligger i en klassisk arbetarbygd med många industrier och en stark arbetarrörelse. Människorna här har alltid värnat om en öppen och tolerant folkkyrka, säger hon. – Redan 1975 sökte man aktivt en kvinnlig präst hit till Borlänge. Det blev jag, och under alla år har jag haft bra chefer och aldrig motarbetats för att jag är präst och kvinna. Vi går ett varv i den enorma parken mellan prostgården och Stora Tuna

Fakta Ann-Gerd ger snabba svar på några vanliga (miss-)uppfattningar om ledarskap: • Det är viktigare för kvinnor än för män att vara omtyckta som chefer. stämmer! • Kvinnor har svårare än män att peka med hela handen. stämmer inte! • En kvinnlig chef förankrar beslut bland personalen bättre än män. stämmer! • Kvinnliga chefer har svårare att delegera än män. stämmer inte! • Kvinnliga chefer har ofta en mer personlig relation till sina underställda. stämmer! • Kvinnliga chefer är bättre på att hantera konflikter. stämmer!

kyrka. Ann-Gerd pekar var de brukar ha utomhusvigslar, och var hon skulle vilja börja ha miniretreater. –Men tyvärr går riksväg 70 lite för nära, det blir aldrig riktigt tyst här. Man får intrycket att hon är stolt över sitt pastorat med dess verksamhet och medarbetare. Hur ska en bra chef vara? –Man måste erkänna sina brister, kunna stå tillbaka och låta andras synas. Jag brukar säga att ’huvudsaken är att man aldrig är bra’. Det garanterar att jag som chef låter andra känna sig behövda. Det är ett tips som tål att tänkas på. För män såväl som för kvinnor! Text: Samuel Larsson, frilans

37


ris Ett kt vä gv al hi st o

Birgitta kunde varit den första Biskop Sven Silén ville prästviga Birgitta Petri som då var förtroendevald på stiftsplanet.

Foto: Kurt Lindroth

H Foto: Åke paulsson

Fakta

Hur får vi biskopar, domprostar och andra chefer som är kvinnor i vår kyrka? – Uppenbart är att det inte går av sig själv. Hindren är idag inte ”motstånd mot kvinnliga präster”, utan traditionalism och den över- och underordning av män och kvinnor som fortfarande finns i hela samhället. Jag tror att dessa hinder ofta ligger på ett omedvetet plan. Jag tycker att Svenska kyrkan på allvar skulle fråga sig om vi på chefsnivån har råd att var utan kvinnors kompetens, kapacitet och erfarenheter. För att få kvinnor på chefstjänster måste det finns en klart målinriktad och kompromisslös vilja att tro på, rösta på och utnämna kvinnor som chefer hos dem som har tagit detta ansvar. Sen tror jag att det behövs utbildningar och coachning, som gör att yngre kvinnor blir mer målinriktade och vågar satsa på chefsjobb. I vårt jämställda samhälle borde det vara naturligt att kvinnor likaväl som män kan förena yrkesliv med familjeliv. Om inte familjemännen är beredda att ge sina kvinnor det utrymmet, så måste kyrkan som arbetsgivare ändå göra det möjligt för kvinnor att kunna fungera som chefer. Margarethe Isberg, domprost

38

•1919 Birgitta föds 3/12, dotter till Maria och Gustaf Friman. Fadern är präst. •1943 Tar sin fil.kand. i grekiska, historia och religion, förlovar sig med Tord Petri. •1944 Ett år som resesekreterare för Kristliga gymnasistförbundets kvinnliga avdelning. •1945-46 Studerar i Stockholm till folkskollärare. •1946 Gifter sig. • Hem och skola tar engagemanget några år.Yngsta barnet föds 1954. •1957 En omvälvande kväll är upptakten till teologiska studier på deltid och distans. •1958 Medverkar vid söndagsskollärarkurs på Stiftsgården i Rättvik. •1963 Färdig med första delen av teol.kand. •1968 Första kvinnliga veniaten i Västerås stift. •1969 Teol. kand. i Uppsala. • Från slutet av 60-talet ett omfattande cirkelledararbete, främst bibelstudier. •1970- och 80-talen var bland annat fyllda av arbete kring barns livsfrågor. Boken ”Fundera tillsammans” och studieblad för förskol- och lågstadielärare ledde till många resor i hela landet.

an skrev bland annat ett brev till henne om det. Det passade då inte in i vare sig i familjebilden eller i skolarbetet, det fullvärdiga yrkesarbete som också uppfattades som en kallelse. Men glädjen att få förkunna gavs genom venian (biskopens tillstånd att predika och leda gudstjänst), den första till en kvinna i Västerås stift. Biskopinnan Viveca Silén sydde alltid ett halslin (en ”krage” att bruka tillsammans med alban i den liturgiska tjänsten) till dem som skulle prästvigas, för henne var det självklart att sy ett också till Birgitta! När biskop Sven vigt den första kvinnan (Elisabet Lindow) vid sin sista prästvigning i Västerås Domkyrka var det inte lång tid till nästa vigning av två kvinnor. Nu var Arne Palmqvist biskop och han såg till att Birgitta Petri höll samtal med de kvinnliga prästerna. Susanne Senter minns till exempel en träff hos Elisabet Lindow i Säter. Birgitta själv minns inte mycket av just dessa samtal och studier. Det var ju möten med sådana som hade samma uppfattning som hon själv i ämbetsfrågan. Något Birgitta aldrig glömmer är där-emot den onsdagskväll 1957 när hon i radio hörde biskop Bo Giertz, som för övrigt också varit resesekreterare i Kristliga gymnasistförbundet, men före Birgittas tid. Biskopen förklarade kyrkomötets nej till kvinnliga präster. Han sa att kvinnor kunde bli allt, till och statsminister, men i två sammanhang skulle de underordna sig: i äktenskapet och i kyrkan! – Ingen hade sagt till mig att man skulle underordna sig i äktenskapet de nästan 40 år jag gått i kyrkan och de drygt 10 år jag varit gift! Jag hastade iväg till mässan i Hagakyrkan för att få tröst! Detta var upptakten till det flitiga studiet av Bibeln som också ledde vidare till teol. kanden vid Uppsala universitet. Det


Foto: Kurt Lindroth

– Bibelstudium står det här ideligen, säger Birgitta Petri när hon bläddrar i sina almanackor från slutet av 60-talet och framåt. En plastficka rymmer åtskilliga deltagarlistor och uppgifter om studieplaner från tiden som cirkelledare i SKS och senare Sensus. Det hade börjat privat i hemmet och nu ”sluts cirkeln” med en ny liten bibelstudiegrupp hemmavid. –Bibelstudierna har varit en tråd som har varit oerhört väsentlig för mig! – Min dröm är att få igång samtal efter gudstjänsten, säger Birgitta i samtalet med Kurt Lindroth som kommit för att fotografera. Kurt har för sin del börjat med att tacka Birgitta för att hon drog in honom i arbetet med ”Kyrkstöten” församlingsbladet han fotograferade för under 12 år. Vi är alltså tre ”lekmän”, varav två kvinnor som får en stunds samtal. Birgitta är den lärda, som läser Nya testamentet omväxlande på grekiska och svenska och som har hållit ett stort antal predikningar och lett många gudstjänster i sin helhet. Att någon kan ha en åsikt så fånig som den Bo Giertz gav uttryck för kan hon inte begripa, annars är hon mycket angelägen om att vi ska respektera varandra i kyrkan.Vi ska fundera både på egen hand och tillsammans. En oro finns för att kyrkan efter att ha varit en prästkyrka övergått till att

bli en kompetenskyrka (en kyrka främst för anställda och förtroendevalda). Den tanken är hämtad från KG Hammar. När Kurt tagit bilderna och gått fortsätter vi två kvinnor vårt samtal några timmar. Jag som varken är lärd eller tillnärmelsevis så beläst och alert i teologiska spörsmål som Birgitta är glad och tacksam över samtalet. – Gud är en PERSON.Vi behöver aldrig försvara eller förklara Guds existens.Vi har inte att bevisa utan ska ärligt tänka efter vad vi har att göra., säger Birgitta bland annat. Jag som antecknat känner lika stor respekt och beundran nu, som jag gjorde för 50 år sedan, vid min första söndagsskollärarkurs i Rättvik.

En spontan vers... ...diktad av vänner till 75-årsdagen är exempel på mångas uppskattning: När till Hagalund vi går och en dos ur Bibeln får Har vi en som lär oss hitta ord med kraft det är Birgitta Hon med tålamod oss gett ABC i bibliskt vett! Nu hon tar sig för att fylla sjuttifem och vi vill hylla! Önskar många års repris på hennes ledning cirkelvis. Vänskap har vi fått och styrka i Birgittas Hagakyrka.

Anita Helgesdotter

Foto: Kurt Lindroth

gällde att försöka förstå hur ”motståndarna” tänkte. Beträffande bibeltolkningen kvarstod skillnaden, men när det gällde traditionen kunde hon förstå och respektera dem.

39


4

Enkätintervju

unga präster i stiftet svarar på 3 frågor

1.Vad anser du att kvinnor på ett alldeles speciellt sätt kan tillföra prästyrket? Vad anser du att män på ett alldeles speciellt sätt kan tillföra prästyrket? 2. Finns det någon text i NT som du anser på ett bra sätt beskriver ”jämställdhet” inom vår kyrka. Anser du att vi lever upp till det budskapet? 3. Finns det andra ojämlikheter/diskriminering (än mellan män och kvinnor) inom kyrkan i dag som bör förstås och arbetas med för att uppnå samhällets önskan om jämställdhet? 2. Gör inte skillnad på människor är en klok uppmaning från Jakobsbrevets andra kapitel (2:1). Nej, vi gör hela tiden samma misstag och delar upp oss i kvinnor och män, vigda och lekfolk, förtroendevald och anställd, unga och äldre. Jag tror att många vill väl, men blundar för det svåra. Vi behöver fler människor som vågar gå över gränser, bryta mönster utan att göra människor rädda. Rädslan ritar alltid upp gränser. Kärleken kommer oss till mötes där vi är.

Kristoffer Dahlqvist, komminister i Sala, Norrby, Möklinta församlingar ”Mina bröder, gör inte skillnad på människor” (Jakobsbrevet 2:1) 1. Jag tror varken kvinnor eller män har något särskilt att tillföra prästyrket. Jag tror däremot att prästyrket behöver både kvinnor och män med olika erfarenheter. Det är enfalden som är problemet, erfarenheten av att vara människa är viktigare än att vara kvinna eller man. Det är få saker som skiljer kvinnor och män utanför det biologiska. Erfarenhet av graviditet är inte enbart kvinnans, även om situationen är annorlunda för den som lever med den som bär barnet. Jag tror att vi har mer att tillföra som individer än som könsstereotyper. Det som både män och kvinnor kan tillföra är då en jämnare balans, större olikhet i församlingarna, kanske är det olikhet som är Gudslikhet.

40

3. Det är klart att det finns, vi måste rasera bilden av oss själva som något lite bättre.Vi fokuserar idag mycket på kön och sexualitet men som jag svarat i den tidigare frågan finns det många fler uppdelningar i vår kyrka. Varför ska vi uppnå samhällets önskan om jämställdhet? Vi borde börja med att fråga oss själva vad vill vi uppnå?  Vilka är våra mål? Kanske borde frågan från Jakobsbrevet ställas oftare. Gör vi skillnad på människor? Vad är vi rädda för egentligen?

Anette Alfredsson, komminister i Malung församling ”Kvinna din tro är stark, det ska bli som du vill” (Matt 15:21) 1. Jag tycker att frågan är svår att svara på. Jag upplever att frågan förutsätter att det ska vara skillnad mellan män och kvinnor. Jag kan inte se att jag som kvinna tillför prästyrket något speciellt. Men jag vill tro att jag som människa utifrån den jag är kan ge församlingen och kyrkan något som är unikt. På samma sätt som mina kollegor som är män ger

kyrkan och församlingen något som också är unikt. Med det vill jag inte ringakta mig som kvinna utan betona att vi är alla viktiga. I ett större sammanhang kan jag se att teologin har förändrats tack vare kvinnor och feministteologin.Vi har tack vare den fått en större bredd vad gäller tolkningar av bibeltexter och gudstjänstspråk - vilket är ”oersättligt”. 2. Min upplevelse av NT är att kvinnor får mycket plats, speciellt i evangelierna. Jesus gör inte skillnad på människor. Han möter och respekterar dem oavsett folkslag, kön eller sexualitet. För att välja en text får det bli Matt 15:21 där Jesus mänsklighet blir så synlig. Han är först så inne i sin kontext, sen kliver han ur sitt sammanhang om folkslag och kön. En Kanaaneisk kvinna kommer fram till Jesus för att han ska bota hennes dotter. Jesus bemödar sig inte ens att svara. Men hon står på sig och Jesus svara att han finns till för Israels folk. Där kan jag tänka mig att jag skulle ha gett upp, men kvinnan ger sig inte. Och Jesus säger till slut: ”Kvinna din tro är stark, det ska bli som du vill”. Denna bibeltext har gett mig styrka utifrån att livet kan bjuda motstånd ibland. Texten säger ”Anette ge inte upp när livet är orättvist. Jesus kunde ändra sig, kanske vi också kan förändras”. Jag tycker att kyrkan aktivt arbetar med jämställdhet och lyckas bra. Sen kan jag personligen tycka att vi borde ha kommit längre. Det är 50 år sedan vi fick tillträde till ämbetet och det borde synas mer i handbok, evangeliebok, gudstjänstspråk och struktur. Men vi är på väg, tycker jag.


al gv t Et t vä k ris

o st hi

3. Jag upplever att kyrkan i stort har problem med mänsklighet. Vi är människor: Jag är på ett visst sätt och min kollega på ett annat. Jag är hetro, någon annan bi eller homo eller trans. Låt oss få vara de vi är oavsett kön eller sexualitet. Gud/ Kärleken måste få vara de viktigaste i allas liv. Och den dagen då kyrkan är öppen för alla - tänk så mycket energi vi skulle ha att förmedla Guds kärlek.

Pia Luotomäki, komminister i Västanfors-Västervåla församling ”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem” (Matt 18:20) 1. Frågan om könstillhörighet har intresserat mig i många år. Vad innebär det att vara kvinna? Finns det något hos alla kvinnor som är en gemensam erfarenhet och skild från mäns erfarenheter? Alla kvinnor föder inte barn, har inte livmoder, bröst, simultanförmåga, långt hår, ljus röst, eller andra traditionellt uppräknade kvinnliga egenskaper. Det måste alltså innebära att frågan bör lyda: vad kan kvinnor tillföra prästyrket utifrån den gemensamma erfarenheten av att personnumrets näst sista siffra är jämn. Frågan blir komisk, vilket givetvis är min poäng. Jag tror att varje människa kan tillföra sin livserfarenhet på ett unikt och alldeles speciellt sätt till prästyrket. 2. En viktig vägledande text för mig är Galaterbrevets ord om att alla är vi ett i Kristus (Gal 3:28). Ibland blir den nästan som ett hån att läsa när jag vet hur verkligheten ser ut, inte bara i kyrkan utan i hela vårt samhälle. Men egentligen tycker jag den bästa ”jämställdhetstexten” är Matteusevangeliet 18:20 ’Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.’ Det är ett så tydligt

och hoppingivande löfte som är grunden till hela vår kyrkas existens.Vi ska samlas till gudstjänst och vi ska göra det tillsammans. Inte ett ord om att enbart vita, medelålders, heterosexuella män bör ha tolkningsföreträde.Visst lever kyrkan upp till budskapet om att fira gudstjänst och visst gör vi det tillsammans. Dessutom har fler röster börjat höras och forma morgondagens kyrka. Jag tror att vi är på rätt väg, men vi har långt kvar. 3. Suck! Var ska jag börja? Visst är kyrkan fruktansvärt homogen och därmed ojämlik. Den där berikande blandningen finns ännu inte på långa vägar. Kyrkan ska ju vara en förebild, både som arbetsplats och som organisation! Det är inte samhället som ska vänta på oss och undra om vi ska släppa 1800-talet snart, utan tvärtom! Eftersom etik och livfrågor är vår vardag finns risken att bli ”självgod” som kyrka, att tro att ”vi vet bäst”. Men Sveriges ledande företag har de senaste årtiondena jobbat hårt mot diskriminering, för att medvetandegöra de anställda om fördomar och blinda fläckar, väl medvetna om vad som händer när människor med olika livserfarenheter möts:Vi blir nyfikna, kreativa, öppensinnade och ökar vår självkännedom. Jag tror att likhet bekräftar medan olikhet berikar, så kyrkan har en utmaning framför sig som är väl värd att kämpa för.

Linda Angman, komminister Västerås Lundby församling ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig? Hon svarade: Nej, Herre. Jesus sade: Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer.” Joh 8:10 1. Jag tror att kvinnor och män på olika sätt kan tillföra saker och framför allt perspektiv till prästyrket. Både kvinnor och män har idag vuxit upp med den könsmaktsordning som råder i samhället och vi kan alla bidra till att sådana strukturer synliggörs i vår kyrka idag. Det behövs både kvinnor och män som präster, lika mycket, och jag är glad över att

det börjar synas en jämnare fördelning i prästyrket idag. Detta gör att till exempel predikan berikas, tror jag. 2. I Johannesevangeliet finns berättelsen om äktenskapsbryterskan i kapitel 8. De skriftlärda kommer till Jesus med en kvinna som ertappats med att ha varit otrogen. Det var kvinnan som var den skydliga i otrohetsaffärer på den tiden. Men Jesus upprättar henne och menar att hon inte ska dömas. Han höjer upp henne och låter henne gå utan straff. Det är en berättelse för mig om hur Jesus försöker höja upp kvinnor till mäns nivå, och blir alltså en slags berättelse om jämställdhet i Bibelns värld. Sedan finns det ett antal texter som talar om att vi är lika inför lagen och inför Gud. Det är också en sorts jämställdhet, när vi läser med dagens ögon. Sedan tror jag inte att man kan ta Bibelns texter och direkt överföra till vårt samhälle och vår värld idag. Det behövs en tolkning. 3. Jag tror att vi i kyrkan idag behöver tala om åldersdiskriminering. Vi behöver ställa oss frågor som: Varför väljer så få unga att arbeta i kyrkan idag? Vad är egentligen livserfarenhet som många talar så mycket om? Har man ingen livserfarenhet innan man fyller 30? Vad kan personer i olika åldrar bidra med i vår kyrka? Det är en utmaning som vi borde tala mer om. Lena Bergquist

41


Samtal pågår i den världsvida kyrkan – vad har vi att säga?

Foto: Britt-Marie Helgesson

År 1989 vigdes Barbara Harris till biskop i den episkopala kyrkan i USA (ECUSA) och den anglikanska kyrkofamiljen fick sin första kvinnliga biskop. År 2003 blev kollegan Gene Robinson från New Hampshire den förste biskopen att öppet leva i en homosexuell relation. Båda vigdes i skottsäker väst.

David Hoyle och Ricarda Witcombe från Gloucester på kurs i Lindesberg. Church of England började prästviga kvinnor 1994 och idag är en fjärdedel av alla präster kvinnor liksom hälften av dem under utbildning.

S

ommarens kyrkliga rysare har kretsat kring kvinnors och homosexuellas plats inom de anglikanska kyrkorna. Den 8 juli i år sa den engelska kyrkans generalsynod ett tydligt ja till kvinnliga biskopar! Redan år 1975 slog man fast att det inte fanns några teologiska hinder mot att öppna ämbetet för kvinnor, och nu, över trettio år senare var tiden alltså mogen för att ta ett kliv framåt.Veckan efter det historiska beslutet, kallade ärkebiskopen av Canterbury biskoparna från världens alla anglikanska kyrkor till The Lambeth Conference. Nåja, nästan alla; den kontroversielle biskop Gene var portad.Tvåhundra biskopar med Nigerias Akinola i spetsen, valde att ändå bojkotta kyrkomötet i protest mot de liberala strömningarna. Med två anglikanska vänstift, Gloucester och Lebombo, är vi i Västerås stift indragna i samtalet. Vad har vi att säga? Ska vi ligga lågt om samkönade äktenskap och kvinnliga präster/biskopar för att undvika anstöt,

42

eller vore det att svika oss själva och de som sätter hopp till vår öppnare hållning? Jag vet var jag står: under det senaste året har jag flera gånger förvånats över den våg av glädje och nyfikenhet jag mötts av när jag har förklarat att jag är kvinna och präst! Det är som om frågan går hand i hand med en längtan efter en Gud som lever och är närvarande i vår tid och en kyrka som vågar ta människors vardagserfarenheter på allvar. En sådan kyrka kan inte låtsas som om frågan om sexualitet och kön inte finns. Hösten 2007 reste en grupp ungdomar och stiftsmedarbetare till Moçambique. En het novemberlördag var det ungdomsträff i en församling nära flygplatsen. Svenska killar och tjejer hjälpte till att förbereda lunchen: grönsaker hackades och kycklingar grillades i trädens djupa skugga. Samtalet om mäns och kvinnors jämlikhet inför Gud började på sätt och vis redan där. Efter maten var det dags för samtal i mindre grupper och en av

frågorna handlade om Gudsbilder. En svensk kille upprepade vad som sägs på många konfirmandlektioner: att Gud kan beskrivas både som man och kvinna, som mamma och som pappa. Uttalandet väcker stor uppståndelse och munterhet! Man nästan hörde hur det klack till när teori/teologi plötsligt stämde överens med mångas djupt liggande erfarenhet av den afrikanska kvinnan som bär barnen, vattnet och veden på sin rygg, i sin kropp: Livgiverskan. Många unga kvinnor i lokalen växte en decimeter. Det var det bästa bibelstudium vi haft på länge, summerade en entusiastisk präst! Lite ovana vid att våra ungdomars bibelkunskap prisas, pöste vi ledare av stolthet. Enskilda bibelord hade tydligen slagit rot och blivit till en hållning som andades av respekt och likhet inför Gud. Nästa dag när vi kliver ur bussen möts jag av samma präst som ivrigt ber mig att ta på liturgiska kläder och vara med i gudstjänsten. Ungdomarnas samtal igår tycks ha gjort att trycket underifrån blev så stort att dörrar slogs upp på vid gavel och frisk vind kunde blåsa in i stelnade traditioner. Inte här, men i de anglikanska grannstiften är kvinnliga präster accepterade, men församlingsprästen sa sig ha varit med tillräckligt länge för att våga tänja på den officiella linjen … Nu var det Guds tid och den svindlande möjligheten att tala om Gud också i kvinnliga bilder, krävde sitt synliga uttryck. När jag iklädd alba och mässhake gick fram till altaret kändes det stort. Finns det plats för alla i kyrkan? För sådana som är som jag? Ja, jag tror att för Gud är var och en oavsett kön, sexuell läggning, ålder, hudfärg… älskad och tagen i anspråk. Vid altaret och på alla andra platser. Det är det vi ska säga i de internationella ekumeniska samtalen. Britt-Marie Helgesson


Hela världen Arktis glaciärer smälter. Vatten är en bristvara på Västbanken och i Gaza. Rättvisa likaså. I samhälle och kyrka pågår diskussionen om vad vi behöver göra för att leva i bättre samklang med naturen. Fossila bränslen som gas, olja och kol är ändliga och eländiga energikällor. De måste bytas ut mot de oändliga: sol, vind och våg. Hur bilen får sin energi är en sak, men hur får vi människor energi att engagera oss i en allt mer komplicerad värld? Jag tror att drivmedlet stavas hopp och att det kristna hoppet i högsta grad är en förnyelsebar resurs: källan sinar inte!

A

rbetet för fred och rättvisa är gammalt som kyrkan själv, och när tiderna har förändrats har arbetsmetoderna behövt följa med. Lutherhjälpen och Svenska Kyrkans Mission bildades i konkreta historiska situationer

och svarade mot verkliga behov och visioner. Nu är det dags att ta ett steg närmare varandra och jobba tillsammans. På nationell nivå är samgående ett faktum. På stiftsnivå i Västerås tas det avgörande steget vid de internationella organisationernas årsmöten i september 2008, och i församlingarna

ska bildandet av internationella grupper vara färdigt i samband med kyrkovalet 2009. Det nya samlande namnet är Svenska kyrkans internationella arbete – Hela världen! Man bestämde alltså att vi skulle ha ett svenskt namn för arbetet i Sverige (utanför Sveriges gränser heter vi Church of Sweden). ”Svenska kyrkan” är organisationen och kvalitetssäkringen. Det säger också att internationellt engagemang ska vara en självklar del av varje församlings uppdrag. Ansvaret ska bäras av frivilliga och anställda tillsammans. ”Internationellt arbete” talar utan krusiduller om vad det handlar om. Där ryms både missionen och diakonin/kärleksgärningen. Ordet ”Hela världen” är inskrivet i ett jordklot. Jag tänker på vår vackra blå planet så som den ser ut från månen/rymden. Vatten och berg, människor och fåglar, alla ska vi samsas på detta enda klot. Ordet ”hela” är en ordlek som dels betyder ”alla”: alla länder, människor… är oändligt dyrbara och föremål för Guds omsorg. ”Hela” är också ett verb, något man gör. ”Hela” pekar på förlåtelsens och försoningens möjlighet: att göra helt det som gått sönder, att laga och läka. Man brukar säga att ”det inte är hela världen” när det inte spelar så stor roll. Vårt engagemang för fred, rättvisa och varsamhet med alla skapat är däremot Hela världen! Britt-Marie Helgesson

”Connecting people” signalerar ett moiltelefonföretag och med begreppet ”ingenting är omöjlig” säljer IKEA möbler. “Hela världen” är den formulering som fångar innehållet i Svenska kyrkans internationella arbete. Guds omsorg gäller hela världen, där finns vi och vårt uppdrag är att hela allt som brustit.

43


Pilgrimsvandring i Gloucestershire

Brev från Ingalill och Olle Wallin

Under veckan 8/6 till 15/6 har vi, som Västerås Stifts representanter, deltagit i Bishop Michaels ”Millennium Pilgrimage” i Gloucestershire. Den var ett led i, och avslutning av, 1000 års jubileet sedan landskapet Gloucestershire bildades.

T

anken var att med den knyta ihop, och besöka, så många kyrkor som möjligt, som fanns på den tiden. Från Bishop Michael kom det en inbjudan till Västerås Stift att deltaga med två personer. Vi tillfrågades, och accepterade med glädje. Det var en fantastisk upplevelse! Vi har mött så många trevliga människor, och fått ta del av en oerhörd gästfrihet och värme. Detta är svårt att sätta ord på, men den goda känslan bär vi med oss. Likaså Bishop Michaels ödmjukhet och humor, ständigt med ett leende och glimt i ögat. Gruppen som vandrade bestod av elva personer, understödda av biskopens kaplan som skjutsade vårt bagage, stöttade och

44

Karta över vandringen på totalt 16,3 mil hjälpte till på alla sätt. Vidare deltog många gästvandrare från församlingar och orter vi passerade. Dessa vandrade med under en dag, eller del av en dag. Även BBC`s lokalradio vandrade med oss en halv dag och gjorde intervjuer. Och TV var där och gjorde inslag. Så, det blev många goda samtal, och bra språkträning för vår skolengelska! Dagarna bestod av vandringar! Med morgonbön, mässa och kvällsbön, varje dag i olika kyrkor vi passerade. När vi nått vårt mål för dagen mötte den lokala värdförsamlingen upp, och vi inkvarterades hos våra värdfamiljer för natten. Middag åt vi gemensamt vid några tillfällen eller tillsammans med våra värdar. Ett fint sätt att

träffa många nya trevliga människor, och en otrolig gästfrihet. Vi blev så bortskämda!

Bishop Michael vid en av mässorna under vandringen.


Våra dagar i korthet: Söndag 8/6 Efter den inledande morgonbönen gick vi under dagen från Tewkesbury till Newent. Huvudsakligen längs Severn, genom grönt och frodigt landskap. Varmt och soligt. Totalt gick vi denna dag 22 km.

Ingalill och Olle framför Waterley Farm, North Nibley där vi inhystes en natt. Frukost intogs oftast hemma hos våra värdar innan samling och start för vandring. Luncherna bestod vid ett par tillfällen av mottagning och buffe. För övrigt intog vi lunchen på lokala pubar. De första dagarnas vandring gick mestadels i låglandslandskap, ofta i närheten av floden Severn. Men, tisdag kväll möttes vi av det första rejäla motlutet, och därefter blev vandringarna mer kuperade. Omväxlande vandring på vägar och officiella vandringsstigar genom skog, över fält och ängar, även genom sädesfält. Allt föredömligt planerat och i förväg rekognocerat, av David Smith, som också var en av gruppmedlemmarna. Till detta tillfälle hade också Sarah Bick, hustru till Mark som också var en av vandrarna, komponerat speciell musik att använda i mässan. En speciell flagga hade också tagits fram till jubileet av Gloucestershire. Denna flagga välsignades vid den första morgonbönen. Flaggan bar vi sedan med oss under veckan. Totalt har vi gått 163 km, besökt 34 kyrkor, haft 12 minuters regn fördelat på 3 dagar. Nio pilgrimer fullföljde hela vandringen, 2 delvis. Tolv hundar och en åsna deltog också bitvis. Avslutningsvis ett varmt TACK från oss, för att vi fick möjlighet att delta i denna vandring. Vi hoppas att det kan innebära ett fortsatt utbyte av kontakter mellan våra stift. Text och bild Ingalill och Olle Wallin

Måndag 9/6 Start igen, efter gemensam frukost,i Newent. Via Gloucester, där Bishop Michael guidade oss i sin kyrka, kom vi till kvällen fram till Elmore. Detta efter 26 km vandring. Varmt och soligt. Tisdag 10/6 Vandringen startar efter morgonbön i Longney. Lite kortare vandring idag eftersom vi tillbringar ett par timmar på en kanalbåt. Vi fick idag också förmånen att se arkeologiska utgrävningar i Berkeley, med fynd från 6-700 talet e.Kr. Till kvällen anländer vi North Nibley efter totalt 17 km. Fortfarande soligt och varmt. Onsdag 11/6 Dagen startar med en brant klättring upp till Tyndale monumentet, uppfört till minne av William Tyndale, som på 1500-talet översatte Bibeln till vardagsengelska och på grund av detta fick sätta livet till. Nu mer kuperad vandring, som tar oss till Tetbury efter 21 km. Från och med nu är vädret mer omväxlande, lite svalare och mer vandrarvänligt. Torsdag 12/6 Start igen från Tetbury. Idag är det en rejält kuperad vandring. Vi anländer efter 26 km till Daglingworth. Fredag 13/6 Veckans längsta vandring, från Daglingworth via Cirencester, Ampney Crucis och Coln Rogers till Withington. Mycket gående längs vägar, och totalt 28 km. Lördag 14/6 Efter liten sovmorgon, och engelsk, varm frukost, startar vi igen från Withington. Många gästvandrare, och flera hundar, möter upp under dagen. Så, vi är en rätt stor grupp som vandrar in i Winchcombe, målet för vår vandring. Dagens etapp mäter 22 km. Söndag 15/6 Avslutande mässa i Winchcombe kl. 8. En kvart dessförinnan träffades vi 11 i pilgrimsgruppen. Detta var den enda stunden med enbart vår grupp på hela veckan. Vi fick då också tillfälle att överlämna vår gåva från Västerås till Bishop Michael. Efter mässan tar vi avsked av varandra i gruppen, och blir skjutsade till flygplatsen.

Pilgrimsgruppen vid avslutningen i Winchcombe.

45


Foto: Stiftsgården

Dags igen för Allhelgona-STUM Vadå STUM? Jo det är Svenska Kyrkans Unga i Västerås Stift som arrangerar ett STiftsUngdomsMöte fyllt med sociala grejer för alla SKU:are. Fyra dagar fyllda med trevliga människor, workshops, föreläsningar, gudstjänster och annat göttigt! STUM 2008 är den perfekta mötesplatsen för att träffa ungdomar från andra församlingar runt om i Stiftet. När är STUM 2008? STUM 2008 börjar med kvällsté klockan 20.00 torsdagen den 30 oktober (mötesbyrån öppnar kl 18.00) och avslutas efter lunch kl 13.00 söndagen den 2 november. Var är STUM 2008? STUM 2008 anordnas på Stiftsgården i Rättvik. Vad kostar STUM 2008? STUM 2008 kostar 1150 kronor per person, 1450 kronor för den som inte är medlem i Svenska Kyrkans Unga. Priset avser boende på lägergård. Den som vill bo i dubbel-/enkelrum måste anmäla det och får betala ett högre pris. Vad är temat för STUM 2008? Temat är ”jorden – klimat miljö”. Som traditionen bjuder har vi föreläsningar med intressanta personer och organisationer, workshops som tar upp ämnet ur olika aspekter, gudstjänster och socialt ungänge. Självklart blir det också disco, café och filmvisning. När måste jag anmäla mig till STUM 2008? Så fort du kan för att få plats! Absolut sista anmälningsdag 12 oktober.

ll: Anmälan ti Unga s Sv Kyrkan röm Pia Sundst Box 7 STERÅS 721 03 VÄ E-post: yrkan.se m@svenskak ro st d un .s pia 01 98 Fax: 021-12 3 21-17 85 6 Telefon: 0

46


Dan före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före

47


Carl Jan Granqvist är Kyrkofullmäktiges ordförande i Grythyttan och adjungerad professor i matkonst vid Universitetet i Stavanger och fil dr HC i måltidskunskap vid Örebro Universitet. Han har varit chef för Grythyttans gästgivaregård och initierade Måltidens hus och restauranghögskolan i Grythyttan.

mina elever förstås. Jag är övertygad om att det skulle bli ett väldigt stimulerande samtal. Till detta bjuder jag förstås på mjöd!

Magasinets hållbara Strömmingsrullader

Salta varje filé på ”insidan” och rulla ihop den, lägg rulladerna i formen. Strö rikligt med dill över strömmingen, häll över de krossade tomaterna. Strö över ströbröd och lägg små smörklickar över hela lådan. Grädda i ugnen cirka 200 grader i ungefär 25 minuter. Strömming är namnet på sill som fångas i Östersjön norr om Kalmar. Enligt Fiskeriverket kan man äta strömming med gott samvete, den är inte utrotningshotad.

48

Foto: Susanne Kronholm

• Köp cirka ca sex hg färska eller frysta strömmingsfiléer (klipp bort fenor om de är kvar) • En burk krossade tomater (om du vill ha lite hetare rullader – krydda med chili och andra kryddor du tycker om) • Dill, ströbröd, smör, salt Allt utom strömmingen finns Kravmärkt.

Hur ser det ”bibliska julbordet” ut för dig? – När jag funderar över det bibliska julbordet blir det på ett sätt lite förvirrande. Jag ser framför mig en blandning av asatro och kristendom, det blir med andra ord en gudomlig mötesplats på många sätt och ett möte mellan den fornnordiska kulturen och medelhavskulturen. Vilka gäster skulle du bjuda in till det ”gudomliga julbordet”? – Jag skulle bjuda in ett par intressanta apostlar och några nordiska asagudar, samt

Vad skulle du mer bjuda dessa gudomligheter på? – Det gudomliga julbordet omfattar den nya ideologin som handlar om hållbar utveckling. Man kan kalla det för en sorts ny gudom. Det handlar om att vi måste tänka på framtiden, inte handla som vi gjort tidigare – utifrån våra egon – och bara tillfredställa våra egna behov. Det gudomliga julbordet visar respekt för planeten på alla sätt, det kan till exempel handla om mat som är närproducerad eller ekologsik. Då försvinner väl skinkan på julbordet på direkten? – Tycker man att det är väldigt viktigt med julskinka, så får den väl vara kvar. Men om man tänker energisnålt och miljövänligt är fågel en bra ersättare. Jag kan tänka mig en god gryta, ett riktigt långkok med hönslår som kokas alldeles simmiga. Det vore gott på julafton! Jag minns också de goda strömmingsrulladerna från min barndoms jular. Tänk en strömmingslåda med tomat och dill, det är bra julmat! För att använda en mycket aktuell bibeltext: bröden och fiskarna måste räcka till många!


Foto: Susanne Kronholm

Hur såg din barndoms jul ut? – Vi firade jul på landet hos min moster och morbror. Vi åt från kl 12 till kl 21, däremellan var det julklappsutdelning och lek. Det började med dopp i grytan, sedan fortsatte vi med sill, strömmingsrullader, pressyltor, grisfötter, inlagda grönsaker: gurkor och rödbetor. Sedan kom julskinka, prinskorv och fläskkorv, omeletter, rödkål, brunkål och grönkål. Varmrätten bestod av hare med äpplen och katrinplommon, till detta geléer av rönnbär och svarta vinbär, runt alltihop på fatet låg inlagda päron. Det blev ostkaka och vispgrädde till desserten. Sedan drack vi kaffe, åt julkrokan samt tårta. Vi hade ett tårtbord med flera olika tårtor att välja på. Sedan kunde man gå och småäta hemgjort julgodis från gottisbordet tills det var dags för lutfisk och till slut julgröt. All denna fantastiska julmat var upplagd på ett speciellt

julporslin, man kan säga att det var en sorts julmatsliturgi som vi följde år efter år. När jag berättar om detta så låter det som om det var oerhört stressigt, men det var det inte. På den tiden gjordes julmaten vid olika tillfällen under året, så det mesta var redan färdigt långt innan det blev december. På julaftonen hjälptes vi alla åt i köket, vilket var väldigt trevligt. Vad är viktigast för Dig när det gäller julbordet? – Ju äldre jag blir desto mer inser jag att det viktigaste är att få dela julen tillsammans med dem jag tycker om. Jag tycker att julen ska vara genomtänkt och planerad så att det inte blir stressigt. Julbordet med alla sina rätter räcker till många, det ger möjlighet till flera goda möten och dessa möten är numera viktigast för mig. Lena Bergquist

När avnjöts det första julbordet? När kan man tänka sig att första julbordet dukades? Det finns säkert många teorier om detta och här kommer en av dem. Jesu födelse firades inte under de första århundradena, man firade i stället vintersolståndet, som enligt den tidens kalender inföll den 25 december. Man samlades helt enkelt för att visa sin glädje över att solen ”kom tillbaka”, att dagarna blev allt längre och ljusare. På 300-talet när kristendomen blev statsreligion i det romerska riket bestämde man att Jesu födelse skulle firas den 25 december. I Sverige började Jesu födelse firas Sverige kring 1000-talet, när kristendomen kom till oss nordbor. Innan brukade vi, kring den här tiden på året, hålla olika vinterfestligheter, bland annat midvinterblot och offerfester.

Carl Jan Granqvist tycker det är viktigt att integrera alla sinnen i matupplevelsen, och förespråkar den så kallade Saperemetoden. Saperemetoden är en idé som föddes i Frankrike 1972. Den innebär att en smakupplevelse inte bara påverkas av smaksinnet, utan även av andra sinnen. Benämningen kommer från latinets sapere som betyder smakupplevelse. Från början gick saperemetoden ut på att pedagogiskt lära skolbarn i 10–12-årsåldern om människans sinnen och hur de samverkar. Man ville väcka barnens nyfikenhet och få dem att prova nya smakupplevelser vid skolmåltiderna. Samtidigt skulle saperemetoden vara en inspiration för dem som komponerar och tillagar skolmaten. Svensk pionjär för dessa idéer är krögaren Carl Jan Granqvist i Grythyttan. (källa: Wikipedia)

49


Det ekologiska Uppmärksammar inte bara Jesusbarnet utan värnar även om våra egna barn, barnbarn, barnbarnsbarn…Det hör som bekant ihop! Ekologiskt, Krav, närodlat och rättvisemärkt julbord är en enkel match! • Lammkotletter eller rökt fårfiol. Leta efter lokal lammköttsproducent som har frigående lamm. • Sill och gravad eller rökt lax. Finns både Krav- och MFC-märkt • Dadlar, fikon och nötter. Finns både Krav och Rättvisemärkta i välsorterade livsmedelsbutiker och i hälsokostaffärer. • Potatis till fisk och kött, morötter, kålrötter och palsternackor till ”rot- fruktslådorna”.Vitkål till vitkålssallad. Gärna både närodlat och Krav. • Ägghalvor med majonäs, varmrökt lax och dill. Krav och närproducerat • Svampomelett av ägg, mjölk och grädde. Krav och närplockat. • Gröt med mjölk, grädde, smör till risgrynsgröten samt socker, sirap, kanel och olika sorters sylt eller bär. Kravmärkt och närplockat. • Öl och lingondricka. Krav. • Bröd, smör och ost. Krav

Leta efter miljömärkt fisk Det finns idag två miljömärkningar av fiskprodukter i den svenska handeln: svenska KRAV och Marine Stewardship Councils (MSC) internationella märkning. Vad innebär märkningen? En standard för miljömärkning av fiskeriprodukter är under diskussion på EU-nivå, men redan idag finns likheter mellan de kriterier som används. För KRAV-märkt fisk som fångas i havet gäller: • Fisken ska komma från hållbara bestånd. Fisket ska alltså inte riskera att minska mängden fisk på längre sikt. • Fiskemetoden som används ska minimera fiskets miljöpåverkan. Det innebär bland annat att redskapen ska fånga fisk av rätt art och storlek, och inte skada sjöfåglar och däggdjur som till exempel tumlare. • Fisken ska kunna spåras hela vägen tillbaka till fångstplatsen. • Krav finns också på miljöanpassning av fiskebåtarna (motorbränsle, användning av kemikalier m.m.). För MSC-märkt fisk kontrolleras: • Beståndsstatusen • Fiskets påverkan på havsmiljön • Förvaltningen av fisket: Vilka regler finns på plats för att garantera ett hållbart fiske, och hur implementeras reglerna? För odlad fisk gäller liknande KRAV-regler som för annan djurhållning. Bland annat ställs krav på fiskfodret, och på begränsad läkemedelsanvändning inom odlingarna.

50

Illustrationer: Leyla, Atak design & media Text: Lena Bergquist


julbordet Nötkött värsting i vattenligan Forskaren John Anthony Allan, Kings College i London, har tagit reda på hur mycket dolt vatten ”virtuellt vatten” som döljer sig i livsmedelsproduktionen. Ett kilo ris kostar 2 700 liter vatten att framställa. Ett kilo nötkött kostar 15.500 liter vatten. En liter öl kostar 400 liter vatten. Läs mer på www.waterfootprint.org. (Den engelska rapporten finns på http://assets.panda. org/downloads/wwf_uk_footprint.pdf). Låter det märkligt? Grödorna vi odlar behöver vatten för att växa. Och både kor och grisar behöver mat - i form av växtfoder. Växterna omvandlar vatten och koldioxid till syre och energi genom fotosyntesen. Siffrorna är beräknade på hur mycket vatten växterna kräver totalt, från frö till skörd. Ungefär hälften tas upp i växten och andra hälften fungerar som transportmedel av näringsämnen och kyler ner marken.

Byt skinkan mot lamm… spar energi Griskött är slöseri med energi. Det anser Svenska Naturskyddsföreningen som utrett köttfrågan. Mer än 70 procent av det som odlas på svenska åkrar går till djurfoder. Genom att välja kött från betande djur går det att spara energi. Bäst är lammkött, anser Naturskyddsföreningen. Ännu bättre är förstås att inte äta kött alls. Siffror från den amerikanska miljörörelsen Earth Save Foundation visar hur mycket av olika råvaror som kan produceras på ett hektar odlingsbar mark. Skillnaderna är stora: 280 kg biff eller 44.900 kg potatis.

Välj mat som kostar lite vatten, koldioxid och energi... I boken ”Fakta om maten och miljön” av Annika Carlsson-Kanyama och Rebecka Engström, kan man läsa om hur mycket koldioxid ett kilo ätfärdigt livsmedel ger. Till exempel: Nötkött 14-17kg, Griskött 4,5-6,7kg, Kyckling 1,7kg, Potatis 0,3 kg, Morötter 0,3-0,7 (boken finns på Naturvårdsverkets hemsida och kan hämtas som pdf-fil).

Letar du efter en ekologisk lantbrukare? Ekologiska Lantbrukarna är föreningen för alla som vill att det ekologiska lantbruket skall växa och utvecklas, samtidigt som vi ser till att villkoren för ekobönderna är goda. Vi ger ut landets enda specialtidning om ekologiskt lantbruk. Våra medlemmar producerar den ekologiska maten! Telefon: 018-101006. www.ekolantbruk.se

Miljömärkta produkter På den svenska marknaden finns i dag KRAV-märkt norskodlad lax och vildfångade svenska räkor och sill. MSC-märkt hoki och Alaska pollock säljes under många varumärken, både som filéer och i färdigmat. Gösfisket i Hjälmaren har som första insjöfiske i världen och första fiske i Sverige miljöcertifierats i enlighet med MSC:s kriterier. Källa Fiskeriverket: www.fiskeriverket.se/

51


Överst: Katarina Nilsson, Edvin Gordon, Lisa Lindström, Malin Holmqvist och Sara Nord Vänster: Daniel Kling Nedan: Hannes Heineman

52


...ingen behöver vara virtuos för att det ska låta bra Foto: Åke Paulsson

T

homas Isaksson har sedan 2003 jobbat som kantor i Falu Kristine församling. I år hade han femton musikkonfirmander tillsammans med ungdomsdiakon Ann-Kristin Sylwan och pastorsadjunkt Maria Andersson. – I våras träffade vi våra musikkonfirmander under fem lördagar och under de två första veckorna i augusti arbetade vi intensivt fram till konfirmationen den 16-17 augusti. Vi har under året arbetat med boken ”Via Mystica”, vilket var en trevlig bekantskap. Utifrån bokens olika teman valdes musik som repeterades inför den avslutande andakten/ mässan för varje träff, berättar Thomas. Han menar att i en konfirmandgrupp har medlemmarna ofta en väldigt skiftande musikalisk bakgrund, därför är det viktigt att arrangera musiken så att alla får en lagom stor utmaning. – Det som är så bra med att spela och sjunga i grupp är att ingen behöver vara virtuos för att det ska låta bra. De viktigaste förutsättningarna för ett bra samspel är att det finns nyfikenhet och lyhördhet hos medlemmarna. – I den här konfirmandgruppen har jag dessutom haft privilegiet att arbeta med pastorsadjunkt Maria Andersson som även gärna sjunger. På så vis har vi kunnat dela upp gruppen under musikpassen så att Maria sjungit med halva gänget medan jag spelat med den andra halvan, säger Thomas. Musiken som de använt har till stor del kommit från boken ”Ung psalm”, som spänner från psalmer, sånger från Iona och Taize till visor och poplåtar. Thomas har arrangerat för trummor, bas, gitarrer, synth och piano. Alla låtar konfirmanderna lärt sig har använts i konfirmandgruppens egna andakter och mässor, vid konfirmandredovisningen och i konfirmationsgudstjänsten.Thomas fortsätter: – I slutet av vår konfirmationstid gjorde vi en resa till Västerås för att göra en inspelning i den studio som Västerås stifts Musikcentrum lånar ut. Ungdomarna valde i demokratisk anda ut den låt de gillade bäst: ”I still havn´t found what I´m looking for” av U2.Vi spelade in bakgrund, lade på sång och mixade, precis som man gör när man spelar in en riktig skiva. All heder till Hannes Tidare vid spakarna som bidrog till en trevlig och lärorik dag. CD:n spelades sedan upp under konfirmationsredovisningen tillsammans med ett bildspel som visade bilder från ungdomarnas resa till Västerås.

Anna Stigson och Hanne Ahlberg

Över: Viktor Åsberg Nedan Hannes Tidare och Jimmy Nilsson

FAKTA: I Falu Kristine församling finns tillgång till en fin, fullutrustad, replokal, vilket är en förutsättning om man vill satsa på musikkonfirmander på det sätt vi gjort. Det är så mycket lättare att arbeta med en ensemble med trummor och elförstärkta instrument i en lokal med dämpat ljud där alla kan sitta nära varandra. Det går, tvärtemot vad många tror, bra att använda el-förstärkta instrument i ett kyrkorum med lång efterklang. T.ex. ett digitalt trumset kan i motsats till den akustiska motsvarigheten spelas med väldigt låg ljudvolym, menar kantor Thomas Isaksson, Falu Kristine församling.

53


Vägen över fältet

Västerås stifts textilkonsulent Berit Lundqvist har skapat en väggtextil till meditationsrummet på Västerås Centrallasarett. Textilen är 90 x130 cm och sitter monterad som tre separata delar ett par cm ut från väggen.

Kan du berätta lite mer om hur du har gått tillväga? – Jag har gjort textilen i tre delar med ett motiv som föreställer en väg bort över fälten eller bort mot evigheten. Färgmässigt har jag utgått från rummet, som inte har några starka färger, och gardinernas lugna och dova färgskala. Materialet är 100 % ull: Ett relativt tunt tyg, smidigt, mjukt och ljuddämpande. Jag har själv färgat allt tyg för att få de färger jag ville ha. Samtidigt

Uppmärksamhet från läraren ger bättre inlärning Det är i de små sammanhangen som barn lär sig mest och bäst, menar Skolverket. Enligt nya siffror visar Skolverkets rankinglista över bästa resultat att de små skolorna ligger väldigt högt. Man tror att orsaken till resultatet är att eleverna i små grupper får mer uppmärksammade och att den personliga relationen till varje elev är viktig för inlärningen. Rankinglistan baseras på niondeklassernas avgångsbetyg.

Märkning av klimatsmarta livsmedel på G Institutet för livsmedel och bioteknik kollar just nu extra mycket på våra livsmedel för att samla fakta till en kunskapsbank. Den ska användas för att utveckla en klimatmärkning som hjälper oss att välja klimatsmarta livsmedel, utan att själva behöva kunna fakta om själva varan. Märkningarna Svenskt Sigill och Krav har redan föreslagit en separat klimatmärkning som de hoppas ska vara tillgänglig för oss konsumenter under våren 2009.

En ny ambassadör varje dag Under 2007 utbildades 364 ambassadörer för Rättvisemärkt, vilket innebär en ny ambassadör varje dag. Idag finns det nästan 1800 ambassadörer. De är en viktig resurs

54

Foto: Berit Lundqvist

Foto: Berit Lundqvist

till Centrallasarettet i Västerås

med tyget färgade jag ullgarn som har används till broderierna. Jag har broderat stygn för att efterlikna de olika fältens känsla. Till exempel knutar på grusvägen, kråkspark och korssöm i skyn och y-stygn som gräs och granar. Tvärs över löper också en linje av guldfärgad tråd nersydd med de avvikande färgerna rosa och lila. På några ställen har jag pressat fast guld- respektive silverfolie, berättar Berit Lundqvist.

i arbetet med att sprida information om rättvis handel och Rättvisemärkt. Ambassadörskonceptet har funnits sedan 1998, och har visat sig vara en succé! Från början var det enbart personalen på Rättvisemärkts kontor som arrangerade utbildningarna, men nu finns det även ett trettiotal instruktörer som har utbildats för att i sin tur kunna hålla i ambassadörsutbildningar för Rättvisemärkts räkning. Bli en av Rättvisemärkts fantastiska ambassadörer och förändra världen du med! Gå in på http://www. rattvisemarkt.se/cldoc/543.htm och läs mer.

Fairtrade Fokus Fairtrade Fokus, kampanjveckor v41-42, är namnet på Rättvisemärkts årliga kampanj för att få fler människor att upptäcka och välja Rättvisemärkt. Mer information hittar du här: http://www.rattvisemarkt.se/cldoc/ Fairtradefokus.htm. För frågor eller mer information om Fairtrade Fokus, kontakta Ola Höiden, kommunikationsansvarig, Rättvisemärkt, telefon 08-505 756 93 eller ola.hoiden@rattvisemarkt.se

Handbok för energianvändning Kyrkans skapelseansvar går hand i hand med allas vårt ansvar för en hållbar livsstil och jordens överlevnad. Klimatarbetet är

redan igång, såväl ute i världen som i Sveriges församlingar. Handbok i hållbar energianvändning för kyrkan visar hur man med vardagsnära åtgärder och ny teknik kan effektivisera energianvändningen.

Församlingens mediaguide Visste du att 60 % av Svenska kyrkans medlemmar får sin bild av kyrkan genom massmedier? Är det sant att media mest rapporterar negativa nyheter om kyrkan? Och hur bygger man egentligen upp goda relationer till massmedierna?


Kommunicera utan utsläpp Hela kyrkans verksamhet bygger på kommunikation. Från predikstolen till församlingen eller på svenskakyrkan.se kommunicerar vi med ord eller bild. Ända sedan Alexander Graham Bell 1876 uppfann telefonen så har vi kunnat kommunicera med vår röst över stora avstånd och från att telefonen en gång var en exklusiv tingest för välbesuttna så är den idag var mans egendom både på skrivbordet, hemma och i fickan. Idag kommunicerar vi mer än någonsin på distans via tal, skrift, telefon och e-post. Trots det så är det inget som slår det personliga mötet, men ett sätt att komma lite närmare ett mänskligt möte på distans är videosamtal. ser, som vi laddade ner och installerade. Vi skapade ett konto hos Skype och sedan testade vi på stiftskansliet mellan ett par kontor. Programvaran ställer automatiskt in bildstorlek och bildfrekvens på en lämplig nivå för den dator programmet körs på och den bandbredd som är tillgänglig via internetanslutningen.

V

ideosamtal är egentligen inte något nytt, det har funnits i årtionden, det nya är att det blivit billigt och enkelt. Egentligen har de flesta av oss redan vad som behövs för att kunna använda videosamtal. Har du bara en hyfsat snabb dator och en någorlunda internetuppkoppling är det egentligen bara att komplettera med en webbkamera för ett par hundralappar, ladda ner en programvara och sedan kan du sätta igång. På stiftskansliet i Västerås har vi testat att köra videosamtal med gratisprogramvaran Skype. Vi har använt oss av Logitech QuickCam för ca 350:-/st och det har fungerat utmärkt. Logitechkameran är en 1,3 megapixelkamera med inbyggd mikrofon som gör att man slipper en lös mikrofon eller headset, bekvämt och bra om man är flera vid samma kamera. Ska man göra videokonferenser i miljöer med mycket bakgrundsljud är headset eller lös mikrofon som man kan sätta nära munnen att föredra. Vi använder programvaran Skype, den stödjer upp till fyra kameror på olika plat-

Videosamtalet fungerar på samma sätt som för ett vanligt telefonsamtal, man ”ringer upp” en annan Skype användare och när den svarar får man upp honom eller henne på bild samtidigt som man ser en lite mindre bild på sig själv i en ruta bredvid. Detta för att man ska kunna kontrollera att den bild man skickar ut ser bra ut. Det bästa av allt är att det inte kostar en krona mer än för den ström man använder, och det oavsett var på jorden man befinner sig…

Detta behöver du • • • • •

En dator med USB ingång och hyfsat snabb processor Högtalare eller hörlurar En internetuppkopling, ADSL 256kb eller bättre En webbkamera Programvaran för Skype eller MSN

Så här gör du • • • •

Skaffa en webbkamera och koppla in den Gå till www.skype.com och ladda ner programvaran Installera, följ instruktionerna Testa anslutningen (det gör du enkelt mot Skypes hemsida)

Fördelar/nackdelar + Låg miljöpåverkan jämfört med att transportera sig med bil/buss/tåg/flyg till ett möte + Tidsbesparande, ingen restid + Fungerar oavsett avstånd + Man kan vara på flera olika fysiska platser och ändå mötas + Billigt - Inte som ett fysiskt möte - Kräver en del teknisk utrustning - Tar tid att bemästra tekniken

Mer info www.skype.com www.msn.se

Förutom videosamtal så kan man naturligtvis använda Skype för enbart tal, det fungerar på samma sätt som via en vanlig telefon, men samtalet går via internet istället för via telefonlinjerna. Videokonferenser kan naturligtvis inte ersätta det mänskliga mötet, men många gånger kan det vara ett alternativ till timslånga bilturer eller miljöbelastande flygturer. Åke Paulsson ake.paulsson@ svenskakyrkan.se

55


Energienkät Föreningen Etik & Energi har skickat ut en enkät till samtliga församlingar i stiftet för att förhöra sig om vilket värmesystem som används för att värma upp församlingens byggnader. Till dags dato har 28% av församlingarna svarat på enkäten vilket är ett för litet underlag för att genomföra undersökningarna. Enkäten vill ge ett svar på hur energianvändningen ser ut i stiftet för att denna kunskap skall kunna ligga till underlag för andra insatser som kan främja omställningsarbetet för energianvändningen.

Närvärmeprojekt Etik & Energi driver ett projekt tillsammans med LRF som handlar om närvärme till kyrkor och församlingsbyggnader. I projektet ingår förstudier av lokala initiativ och ideer på hur församlingar kan bedriva en effektiv energianvändning genom att med enkel teknik skapa värmeanläggningar. Ett exempel är hur lokala bönder levererar havre som sedan används till att värma upp den lokala kyrkan. Församlingarna inom Västerås Stift erbjuds nu möjlighet att få hjälp till att göra förstudier. Ett sådant arbete handlar om det är möjligt att bedriva egna närvärmeanläggningar utifrån egna förutsättningar. Förstudien inkluderar både tekniska som ekonomiska aspekter som kan ligga till grund för beslut om genomförande.

56

Handbok i energianvändning

D

en klassiska uppsättningen av böcker i hyllan på pastorsexpeditionen är psalmbok, bibel och ett exemplar av kyrkoordningen. Nu har vi fått en bok som borde stå där som nummer fyra med namnet Handbok i hållbar energianvändning för kyrkan. Omslaget vittnar om en långt gången teknik i användandet av solenergi. Det är ett foto på ett kyrktak och taket är beklätt med solceller. Den bild vi får se bär på ett budskap som handlar om en ny teknik vilken speglar en ny tids utveckling och kyrkans påtagliga roll för en hållbar livsstil. ”Detta solcells kyrkotak får symbolisera församlingarnas roll att återspegla det himmelska flöde som upprätthåller allt liv och bär på hopp för nya himlar och en ny jord….” Bilden är tagen av en kyrka i Tyskland men författarna tror att något liknande kan bli en realistisk utveckling även i Sverige. Det är med den tron som en grupp författare inom energiexpertisen skrivit denna bok, som inte kan uppfattas annat än som ett digert smörgåsbord av olika aspekter på energianvändning. Den första inledande delen handlar om klimatförändringarna och den utmaning som det innebär för den kristna kyrkan på hela jorden. Vi får läsa om de goda exemplen i Europa och i USA, helhetssyn och ekumeniska deklarationer, etiska och pedagogiska frågor i sammanhanget. Från dessa stora perspektiv kan

läsaren dyka rakt ner i frågor om belysning, värmeisolering, vattenförbrukning och fördjupa sig i de flesta värmesystem som finns på marknaden. Det finns ett eget kapitel som handlar om hållbar kyrkogårdsförvaltning, upphandling och alla tänkbara regelsystem. De sista hundra sidorna fokuserar på kyrkan som en speciell byggnad som kräver sin särbehandling både ur kulturhistoriskt perspektiv som ett funktionellt sätt att se på rummet. Som knorr kan läsaren fördjupa sig i förändringar i användandet av en kyrkobyggnad. Det finns juridiska aspekter som rent tekniska frågor som kan brytas i en och samma text. Handbok för hållbar energianvändning är ett smörgåsbord och skall så vara. En bok som man går till för att slå upp och läsa utifrån de frågor läsaren själv har för att komma vidare i sin egen reflektion. För den som vill arbeta för en hållbar utveckling är denna bok guld värd som hjälp i en snårig regelskog som lätt fylls upp med tusen åsikter. Handbok i hållbar energianvändning för kyrkor. Redaktör: Dan Melander, Förlag Verbum och Etik & Energi. Per-Arne Bengtsson


Globala Veckan i Västerås 16-23 november I fjol väckte den ekumeniska globalveckan i Västerås stor uppmärksamhet, bland annat därför att miljöminister Andreas Carlgren predikade i avslutningsgudstjänsten. Årets Globala Vecka, den 16-23 november, är en uppföljning av fjolårets: ”Skapelsefeber – Klimat och Fred”. En arbetsgrupp med medlemmar från olika samfund i Västerås under ledning av Ekumeniska Rådets v. ordf. Per Larsson, söker nu väcka intresse för frågornas brännande aktualitet. Ett medborgarförslag från globalveckogruppen till Västerås kommunfullmäktige har resulterat dels i att kyrkorna kommer att få bli representerade i Västerås stads nya beslutade Klimatkommission, dels att den kommer att lanseras genom någon sorts manifestation just i samband med årets Globala Vecka. Talare vid avslutningsgudstjänsten den 23 november i Västerås Domkyrka över veckans tema blir detta år Anders Wijkman, känd EU-parlamentariker, tidigare bitr. gen.sekr. i FN, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin och ledande i Tällberg Forum. Landshöv-

dingen Mats Svegfors predikar i Västerås Domkyrkas högmässa på Domsöndagen. Förhoppningen är att alla församlingar i Västerås skall ägna en av sina huvudgudstjänster under veckan åt detta tema. Detaljerat program kommer i början av november.

Prästen Mikael Mogren, teol dr, lärare samt kaplan i Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala och poeten Mohammed Omar, chefredaktör för muslimska skriften Minaret, har skrivit en bok tillsammans. Boken, som omfattar Mikael och Omars samtal om tro, har titeln ”Vem är du?” och är utgiven på Verbum förlag. Mikael och Omar har även skrivit en gemensam debattartikel i Expressen med rubriken ”Äntligen blir allt fler religiösa” …vilket både Mikael och Mohammed tycker är bra. Artikeln lutar sig mot statsvetaren Magnus Hagevis forskning som visar att andelen troende svenskar ökar och att intresset för religion är extra stort i åldersgruppen 15-39 år.

Foto: IKON/Jim Elfström

Interreligiös dialog i bokform Vem är du?

Kvalitetsutbildning för begravningsansvariga Församlingsförbundet startar ett projekt som kallas ”Kvalitetsutveckling för begravningsansvariga”. Under hösten 2008 och våren 2009 kommer man gemensamt med stiften att genomföra endagsutbildningar för begravningsansvariga, vilket man tror är en målgrupp på cirka 4000 personer. För Västerås stifts del kommer utbildningsdagar att ske under våren 2009.

57


Fritt material att ladda ner Vi är stolta att kunna erbjuda texter och bilder i Magasinet kostnadsfritt för användning exklusivt inom Svenska kyrkan i Västerås stift. Det innebär att du får använda text, bild och illustrationer, med något enstaka undantag, helt gratis i t.ex församlingsbladet, på hemsidan eller som särtryck. Vi har lagt ner mycket kraft på att förhandla med skribenter och fotografer för att göra detta möjligt. Vår förhoppning är att du ska kunna hitta högklassigt material för din egen produktion och att det ska hjälpa dig i ditt arbete.

Magasinet i sin helhet ligger på vår hemsida www.svenskakyrkan.se/vasterasstift under Information/magasinet i hög- och lågupplöst PDF-format. Bilder och illustrationer är lagrade i högupplöst format, separerade och klara för tryck. Villkor: Källa på texten, bilden, illustrationen måste alltid anges. Materialet får endast användas av församlingar i Västerås stift.

Vi kan dessutom erbjuda olika slags aktiviteter t.ex. fiske i hyrd sjö. Pilgrimsvandringar av olika längd kan läggas upp i naturen runt kursgården. Fysiska aktiviteter med både avspänning och an-

spänning ordnas i samarbete med Friskis&Svettis i Örebro.

Välkommen till Finnåkers kursgård Många har varit här på läger eller på Rock for Moc, på konferens eller utbildning. Hit kan man också åka för retreat och stilla dagar i egen regi eller delta i någon av gårdens arrangemang.

58

Finnåkers kursgård 710 41 Fellingsbro

www.finnaker.se

tel 0581 - 62 60 00


Nytt standardverk! En guide till Sveriges främsta kulturskatt – kyrkorna. Boken visar de 200 viktigaste kyrkorna och lyfter fram det som är typiskt för varje landskap. Kyrkorna är våra äldsta byggnader. De höjde sig över slätter och skogar redan för 1000 år sedan och har använts utan avbrott. Varje generation och epok har satt sina avtryck. Boken visar även på dolda tecken och öppnar rum som inte tidigare varit kända för allmänheten.

Som aktiv i Svenska kyrkan har du möjlighet att köpa in boken till ett reducerat pris. PRISER: 1–10 ex. 220 kr per bok. 11–49 ex. 200 kr per bok. 50 + offereras. Bra rabatter vid större order. 6 % moms ingår. Frakt tillkommer.

Jag beställer

ex av Svenska kyrkor. En historisk reseguide.

Namn

Adress

Två av bokens författare: Ingrid Sjöström och Göran Hägg

Skickas till: Medströms Bokförlag, Ferkens gränd 1, 111 30 Stockholm eller mejlas till thomas.magnusson@medstromsbokforlag.se. Tel 08-411 33 71.

Val 20.09.2009

Informationsträff om kyrkovalet 2009 för nomineringsgrupper Under november/december kommer stiftet att inbjuda till informationsträffar för registrerade nomineringsgrupper om kyrkovalet 2009. En inbjudan kommer att skickas ut till alla ombud och företrädare för de nomineringsgrupper som registrerades för val till Stiftsfullmäktige och till de lokala valen 2005. Informationsträffarna kommer att äga rum: 17/11 16.00-19.00 på Stiftsgården i Rättvik 25/11 16.00-19.00 på Lindgården i Fagersta 1/12 16.00-19.00 på Kyrkbacksgården i Västerås Vid träffarna ges information om de förändringar i regelverk

och rutiner som har skett sedan förra valet samt tips om hur man som nomineringsgrupp når ut med sitt budskap/valprogram. Det kommer också att finnas möjligheter för nomineringsgrupperna att ta upp olika frågor. Anmälan med namn och nomineringsgrupp till Västerås stift via e-post: vasteras.stift@svenskakyrkan.se senast 31/10 2008. Utbildning för valnämnder kommer att anordnas i januari/februari 2009. Inbjudan kommer under november/december att skickas ut till alla valnämnder i stiftet.

59


Sonja vid Döda havet i Israel Foto: Kaisa Jauhiainen

Sverigefinsk komminister till Stora Tuna

J

ag är en 30-årig präst från Helsingfors som nyss har flyttat till Borlänge för att jobba som präst för det sverigefinska arbetet i Tuna och Falu kontrakt. Det känns väldigt spännande att flytta utomlands, speciellt när man får komma till ett så här vackert område! Att arbeta bland sverigefinnar känns givande eftersom jag kommer från en tvåspråkig familj med svenska som modersmål och förstår således väldigt väl vad det handlar om att bo i ett land där man själv talar ett minoritetsspråk. Jag har bott utomlands i några omgångar förr, sammanlagt några år i Spanien samt förra hösten i Israel och Palestina. Jag har alltid varit intresserad av missionsverksamhet och av att lära mig språk. Jag har en tidigare utbildning i översättning och tolkning i spanska. Som tonåring ägnade jag mig mycket åt konståkning. Jag har vuxit upp praktiskt taget hos min mormor i Helsingfors (har

dock visserligen även egna föräldrar). Jag gillar småbarn och katter. Jag hoppas jag får träffa så många som möjligt av er. Jag älskar att tala om Gud, så det är bara att rycka mig i armen när det är aktuellt! Sonja Virkkunen, sverigefinsk komminister i Stora Tuna pastorat

Tervehdys vastikään Suomesta muuttaneelta! Minä olen 30-vuotias seurakuntapastori Helsingistä. Olen muuttanut Borlängeen työskennelläkseni suomalaistyön pappina Borlängen, Falunin ja Hedemoran alueella. Ulkomaille muuttaminen tuntuu jännittävältä, varsinkin kun pääsee näin kauniille seudulle töihin! Työ suomenkielisen väestönosan parissa houkutteli minut paikalle siksi, että koen pystyväni ymmärtämään hyvin, mitä on elää kielivähemmistönä maassa.Tulenhan itsekin

vastaavanlaisesta tilanteesta. Kotona olemme aina puhuneet sekä suomea että ruotsia. Koulun olen käynyt ruotsiksi. Olen asunut ulkomailla muutamaan otteeseen aikaisemminkin, Espanjassa yhteensä muutaman vuoden sekä viime syksyn Israelissa ja Palestiinassa. Lähetystyö on aina ollut lähellä sydäntäni. Olen harrastanut taitoluistelua teini-ikäisenä ja pidän paljon kielistä, pikkulapsista ja kissoista. Minulla on aikaisempi koulutus espanjan kielen kääntämisessä ja tulkkauksessa. Olen kasvanut isoäitini helmassa Helsingin Vuosaaressa. Toivottavasti saan tavata mahdollisimman monia teistä viikkojen, kuukausien ja vuosien varrella. Minua saa kernaasti lähestyä aina, kun tekee mieli saada suomalaista juttuseuraa ja varsinkin, kun tekee mieli puhua lempiaiheestani, Jumalasta. Sonja Virkkunen, ruotsinsuomalaistyön komministeri Stora Tunan seurakunnasta

Kommentar till artikel i Kyrkans Tidning nummer 33

Kyrkvärd – Är det ett arbete? En 61-årig kvinna i Östersund blev av med sin halva sjukersättning på grund av att man uppfattade henne som arbetsför eftersom hon kunde arbeta som kyrkvärd. ”Uppdraget som kyrkvärd hade för mycket av arbetskaraktär, med ett allmänt serviceansvar, svarade Niklas Dernebo, ”processförare” på Försäkringskassan i Sundsvall.

60

Marianne Cedervall, Stiftsförbundssekreterare, Västerås stifts församlingsförbund, kommenterar fallet: – Man har bedömt henne som arbetsför, vilket torde vara positivt för den enskilde. Alla inblandade parter ska medverka till återgång i arbete för den sjukskrivne. Och då blir konsekvensen att man inte kan uppbära sjukersättning för den delen

man jobbar, säger Marianne Cedervall, Om man får sjukersättning, eller annan ersättning som kan äventyras, bör man kontakta Försäkringskassan där man bor innan man tackar ja till att bli kyrkvärd eller får liknande uppdrag. Detta för att erhålla information om hur Försäkringskassan bedömer det enskilda ärendet. Lena Bergquist


Sverigefinska hälsningar från Ludvika församling

E

n neddammad vigselbibel i bokhyllan var den som öppnade mig vägen till det uppdrag där jag nu befinner mig. Som ung hemmafru längtade jag efter något djupare mening till livet än det synliga goda: rar make, friskt och härlig barn och vackert hem. Min pappa dog vid 56-års ålder efter en kortare sjukdomstid. Bredvid honom i lasarettets kapell insåg jag att livet inte bara är allt detta vi kan se omkring oss. I många år – på flera möjliga och omöjliga ställen - sökte jag efter livets sanning. Slutligen började jag i smyg ögna igenom vigselbibeln. Vad skulle den säga om dessa saker? Jag grep tag i Johannes evangelium och undrade: Kan detta vara sant? Slutet på historien gissar du säkert. Gud i sin godhet kom så nära att jag kände igen hans kallelse: ”Följ mig.”

Ennen pappeuttani olin kirkon lastenohjaaja ja lähetyssihteeri. Minulla on myös filosofian maisterin tutkinto Jyväskylän yliopistosta ja teologian kandidaatin Joensuun yliopistosta. Työnäkynäni pappina saan elää todeksi seurakuntalaisten keskellä sanomaa siitä, että taivasten valtakunta on tullut lähellemme. Toisaalta hyvin tärkeitä minulle ovat Jeesuksen sanat: ”Se, joka teistä on synnitön, heittäköön hän ensimmäisen kiven.” Sirpa Riihimäki, ruotsinsuomalaistyön komministeri Ludvikan seurakunnasta

Sirpa Riihimäki på kurs i Hallstahammar Foto: Manne Mali

Innan jag blev präst var jag kyrkans barnledare och missionssekreterare. Jag tog även fil.mag. -examen vid Jyväskylä universitet och teol. kand. -examen vid Joensuu universitet. Min arbetssyn som präst är att jag mitt ibland församlingsborna får levandegöra budskapet att Guds rike är nära oss. Å andra sidan är Jesu ord mycket viktiga för mig: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen.” Sirpa Riihimäki, sverigefinsk komminister i Ludvika församling.

Tervehdys Ludvikasta Kirjahyllyssä pölyttynyt vihkiraamattu oli se, joka avasi minulle tien siihen tehtävään, jossa nyt olen. Nuorena kotiäitinä kaipasun jotain syvempää tarkoitusta elämään , kuni näkyvä hyvä: suloinen puoliso, terve ihana lapsi ja kaunis koti. Isdäni kuoli 56- vuotiaana sairastetuaan lyhyekön aikaa. Hänen vierellään sairaalan kappelissa käsitin, ettei elämä vio olla vain se, minkä täällä näemme. Etsin monta vuotta ja monesta mahdollisesta ja mahdottomasta paikasta elämän totuutta. Salaa aloin silmäillä, mitä vihkiraamattu puhuisi näistä asioista. Tartuin Johanneksen evankeliumiin ja ihmettelin: Voiko tämä olla totta? Lopun jo arvaatkin. Jumala hyvyydessään tuli niin lähelle, että tunnistin hänen kutstunsa: ”Seurakaa minua.”

61


BIBELN

Västeråsmetoden 1. Texten läses gemensamt 2. Under enskild läsning tar man hjälp av • att sätta ett frågetecken för de ord eller sammanhang som är svåra att förstå • att rita ett ljus vid de ord som hjälper att förstå något bättre • att rita en nedåtvänd pil för det som träffar samvetet och en uppåtvänd pil för det som ger vägledning.

i mitt liv

Foto: Åke Paulsson

3. Deltagarna får redogöra för hur och varför de satt sina tecken och sedan kan ett samtal följa där det viktiga är att finna textens väsentliga budskap idag.

Bibeln i mitt liv Bibelsyn och Bibelanvändning Kyrkoordningen Kyrkoordningen för Svenska kyrkan innehåller mer än regler för den kyrkliga organisationen. För varje del i kyrkoordningen finns också inledningsord, som ger en teologisk bakgrund till de regler som följer. I den första avdelningen, som handlar om Svenska kyrkan som evangeliskt-lutherskt trossamfund, kan vi bland annat läsa: ”Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom. Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är hennes ursprung och mål. Hos Gud finns ett outtömligt djup av vishet, nåd och kärlek. Kyrkans tro innebär en grundläggande tillit till Gud och bygger på Guds väldiga handlingar, som är omvittnade i Bibel och möter människorna i deras liv. Tron har ett från det apostoliska arvet överlämnat innehåll som kyrkan för vidare och som blir till en personlig erfarenhet i människornas liv”.

62

F

örsta gången som jag själv blev medveten om att synen på Bibeln och hur den kan tolkas varierar inom kyrkan var under min studietid. Efter ett seminarium i bibelvetenskap samlades några av oss studenter över en kopp kaffe. Vi diskuterade ivrigt hur de texter vi gått igenom under dagen kunde tolkas. En av kamraterna satt helt tyst. När en av oss frågade om hans tankar, svarade han: ”I mina hemtrakter predikar vi som det står”. Med åren har det blivit allt tydligare för mig att vi behöver samtala om ”det som står”. Några av de frågor som tydliggjort detta är kyrkans officiella ställningstaganden till hur kyrkans uppdrag skall utformas, homosexualitet och förväntningar på kyrkans röst i aktuella etiska frågor. Bakom dessa ställningstaganden finns en tydlig syn på Bibeln. Den tar sin utgångspunkt i att de erfarenheter som människor haft av mötet med Gud – inte minst i mötet med Jesus Kristus – som Bibeln berättar om, skall kunna vara ett stöd för oss idag, när vi försöker tolka livet. När Magasinet nu öppnar en spalt om Bibelsyn och Bibelanvändning är det en inbjudan till samtal om hur vi ser på Bibeln och Bibelns betydelse för människor idag.

Sådana samtal hör naturligtvis inte bara – eller ens i första hand – hemma i en tidskrift. De kan finnas, och finns, överallt där människor möts för att lära sig mer om Bibeln och fördjupa sig i dess texter. För att få sådana möten till stånd behöver givetvis Bibeln användas. Det finns väl få länder som har så många Biblar i hemmen som Sverige. Generation efter generation av konfirmander har fått med sig en Bibel hem. Många har blivit lästa, andra står i bokhyllan som ett förhoppningsvis gott minne av konfirmandtiden. Det finns många goda erfarenheter i våra församlingar om hur gemensam användning av Bibeln kan ske på ett inspirerande sätt. ”Västeråsmetoden” som Bibelstudiemetod utarbetades i stiftet, och gav många tillfällen till samtal om vad Bibeln kan betyda. Vi hoppas att ni vill berätta om era erfarenheter av olika sätt att närma sig Bibeltexterna, som inspiration för andra. För det är väl först när Bibeln används som det blir meningsfullt att tala om Bibelsyn?! Välkommen till Magasinet med dina erfarenheter av Bibelanvändning och Bibelsyn! Thomas Söderberg


63


Kursanmälan via hemsidan Alla kurser hittar du på www.svenskakyrkan. se/vasterasstift. Klicka på det gröna fältet till höger: ”Kurser -anmäl dig här” så kommer du direkt till kurssidan.

1.

Här listar vi kurser hösten/vintern 2008-2009. Även Stiftsgårdens kurser är med. Av utrymmesskäl har vi inte tagit med all information om kurserna, den fullständiga beskrivningen hittar du på vår hemsida. www.svenskakyrkan.se/vasterasstift. På hemsidan kan du dessutom sortera kurserna i datumordning eller genreordning så hittar du lät�tare de kurser som passar just dig! Certifieringskurs Tid: 17-18 novmber Plats: Församlingshemmet, Gustafs Kostnad: 1000 kr -

Välj den kurs du vill gå. Du kan sortera dem efter kursnamn eller datum.

2. Är det flera alternativ så välj det eller de alternativ du vill ha. Klicka sedan i ”anmäl mig”

Diakoniapäivä - Diakonidag Tid: 16 oktober kl. 09.30-15.00 Plats: Finnåkers kursgård Kostnad: 130 kr Dirigering Stråkorkestern KAMUS med konsertmästaren Fredrik Malmström utgör övningsensemble där Du under en dag får dirigera och se andra dirigera och därmed hjälpa varandra fram till olika lösningar;. I samarbete med SENSUS. Tid: 8 november kl. 10.00-18.00 Plats: Tomaskyrkan, Västerås Kostnad: 250 kr - Inkl lunch/kaffe. Existentiellt stöd vid livets slut Kursen ger insikter om existentiella/andliga, psykosociala, etiska aspekter i mötet med människor i livets slutskede. Tid: Fyra tillfällen ges under 2009: 19 mars 09:00 - 13:00 14 maj 09:00 - 13:00 17 sep 09:00 - 13:00 12 nov 09:00 - 13:00 Plats: Falu Lasarett Kostnad: 300 kr

3. Fyll i dina uppgifter och klicka ”anmäl mig”. Glöm inte att kontrollera att allt blivit rätt innan du bekräftar.

4. Nu är du färdig. Bekräftelse får du direkt via e-post. Skulle något vara fel så kan du ringa till vår växel så hjälper de dig att ändra. Tel. 021-17 85 00

64

Kurser i stiftet

Gitarrkurs i Rättvik För dig som kan några ackord och kan spela några låtar erbjuder vi ”Gitarrkurs för fortsättare”. Medtag egen gitarr! Tid: 24-25 november Plats: Stiftsgården Rättvik Kostnad: 400 kr . Kursmaterialet Kyrkgitarren ingår inte i kursavgiften. Kan köpas till förmånligt pris för 100 kr. Kost och logi tillkommer. Gitarrkurs i Västerås I höst erbjuder vi en tvådagars gitarrkurs för nybörjare. Medtag egen gitarr! Inga förkunskaper krävs. Tid: 20-21 oktober, mån kl. 09.30-16.00., tis kl. 08.00-16.00. Plats: Västerås stifts musikcentrum Kostnad: 700 kr, i kursavgiften ingår: Kyrkgitarren,

2 lunch och 4 fika. Logi ingår ej. Ordnas av var och en.

Inspirationsdagar inför jul- och fasteinsamlingen för internationella ombud Tid: 18 oktober kl. 10-00-15.00 Plats: Andreasgården, Mora Tid: 19 oktober kl. 11.00-16.00 (vi börjar med gudstjänst) Plats: Lundby församling Inte mitt bord - vem bär ansvaret Barn och ungdomar far illa på olika sätt idag.Vem bär egentligen ansvaret för det förebyggande- och behandlande verksamheterna? Tanken är att ställa några makthavare från samhälle och kyrka i ett bordssamtal. Tid: 11 november kl. 09.30-17.00 Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: 150 kr - kaffe och lunch Konfirmandassistentutbildning Välkommen med era förstaårsassistenter till konfirmandassistentutbildning. Det är en självklarhet att anställd personal följer med sina assistenter på utbildningen för att dela det som assistenterna får med sig. Tid: 14 - 16 november Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: 850 kr på lägergård, medtag lakan Kyrkoherdeutbildning Det övergripande syftet med programmet är att ge kunskap och insikt om chefs- och ledarskapets villkor för dem som vill utvecklas ytterligare i sin ledarroll. Målgrupp: Kyrkoherdar som tillträtt efter den senaste kyrkoherdeutbildningen år 2005/06 i Västerås stift och som vill utvecklas i sin kyrkoherde- och ledarskapsroll. Tider och platser 2009: 20 januari kl. 10.00-15.00 Förberedelsemöte, Västerås stiftskansli 17-18 februari, Internat 1, Finnåkers kursgård 1 april kl. 10.00-15.00 Seminariedag, Västerås stiftskansli 19-20 maj, Internat 2, Stiftsgården, Rättvik 8-9 september, Internat 3, Finnåkers kursgård 13 oktober kl. 10 .00-15.00, Seminariedag 2, Västerås stiftskansli 1-2 december, Internat 4, Stiftsgården, Rättvik


Kostnad: 12 000 kr/deltagare (6 000 kr/termin). I deltagaravgiften ingår kost och logi. Observera att när du anmäler dig till denna första förberedelsedag anmäler du dig också till hela programmet. 4 internat och två seminariedagar. Kyrkväktaren i centrum Fördjupningskurs för kyrkväktare Tid: 13-15 oktober Plats: Meddelas senare Kostnad: Kursavgift 1.750 kr + kostnad för kost och logi: 1.790 - 2.470 kr beroende på boendestandard Kyrkväktaren i centrum Fördjupningskurs för kyrkväktare. Tid: 17-19 mars 2009 Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: Kursavgift 1.850 kr. Kostnad för kost och logi tillkommer. Kyrkväktarfortbildning Kyrkväktare i tiden! - att hålla många bollar i luften, om kyrkohistoria, fastigheter och kyrkogårdens växter Tid: 11-13 november Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: Kursavgift 1.350 kr. Kostnad för kost och logi tillkommer 1.900 - 2.580 kr beroende på boendestandard Kyrkvärdskurs 1 - ”Kyrkvärden i gudstjänsten” Tid: 3 februari 2009 Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: Kursavgift 1.850 kr. Kostnad för kost och logi tillkommer. Kyrkvärdskurs 2 - ”Kyrkvärden i kyrkorummet” Tid: 24-26 oktober 2008 Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: Kursavgift 1750 kr + kostnad för kost och logi: 1695-2375 kr beroende på boendestandard Tid: 13-15 mars 2009 Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: Kursavgift 1.850 kr. Kostnad för kost och logi tillkommer. Kyrkvärdskurs 3 - ”Kyrkvärden i församlingens arbetslag” Tid: 7-9 november 2008 Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: Kursavgift 1.750 kr + kostnad för kost och logi: 1.790 - 2.470 kr beroende på boendestandard Tid: 20-22 april 2009 Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: Kursavgift 1.850 kr. Kostnad för kost och logi tillkommer. Kyrkvärdskurs 4 - ”Mer kyrkvärd” Tid: 5-7 december 2008 Plats: Stiftsgården i Rättvik

Kostnad: Kursavgift 1.750 kr + kostnad för kost och logi: 1.695 - 2.375 kr beroende på boendestandard Tid: 15-17 maj 2009 Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: Kursavgift 1.850 kr. Kostnad för kost och logi tillkommer. Ljudkurs för vaktmästare och musiker Ljud och musik i kyrkorummet och andra lokaler. Fördjupningskurs i ljudteknik för vaktmästare och musiker. Tid: 17-19 februari 2009 Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: Kontakta Stiftsgårdens bokning Modigt att älska För dig som är HBT-person och arbetar i kyrkan ”Modigt att älska” 2008 handlar dels om de frågor som är viktiga för dig just nu och om queer teologi. Tid: 21-22 november Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: Kursavgift 700 kr + kostnad för kost och logi 965 - 1.435 kr beroende på boendestandard Rituell dans med Brita Haugen Tema: ”Inanna” . Vi låter myten kasta ljus över våra egna liv. Kanske upptäcker vi att den handlar om oss, när vi låter den få kött och blod i den rituella dansen. Tid: 7-9 november Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: Kursavgift 1.600 kr + kostnad för kost och logi: 1.615 - 2.295 kr beroende på boendestandard Stora läger för små konfirmandgrupper Stiftsgården i Rättvik inbjuder små konfirmandgrupper (max 14 konfirmander) i stora eller små församlingar med begränsade ledarresurser. Vi erbjuder möjligheten att vara med i ett större sammanhang och möta andra ungdomar och ledare. För att diskutera programupplägg och boka, kontakta Stiftsgårdens bokning. Tid: 1-3 mars 2009 Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: Kontakta Stiftsgårdens bokning. Stora läger för små konfirmandgrupper Stiftsgården i Rättvik inbjuder små konfirmandgrupper (max 14 konfirmander) i stora eller små församlingar med begränsade ledarresurser. För att diskutera programupplägg och boka, kontakta Stiftsgårdens bokning. Tid: 8-10 mars 2009 Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: kontakta Stiftsgårdens bokning.

Kostnad: 500 kr per person inkl. kaffe och lunch. OBS! Kom 3 betala för 2! Texten och rösten - specialkurs för kyrkvärdar och andra textläsare Tal- och sångpedagog Anna Högström har lång erfarenhet av att arbeta med kyrkvärdar, präster och andra textläsare i kyrkorummet. Tillsammans med henne jobbar vi bl.a. med: - Att förstå och gestalta en text - Rösten som instrument Tid: 21-23 november Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: Kursavgift 2.800 kr + kostnad för kost och logi: 1.935 - 2.195 kr per person beroende på boendestandard

Församlingsförbundet i Västerås stift Kurser 2008 Arbetsgivardag Så kan vi bemöta massmedia 7 oktober, Quality hotell, Vallby, Västerås Uppföljningsdag för skyddsombud 14 oktober, Clarion hotell, Västerås 13 november, Hotell Gillet, Uppsala Uppvärmning av kyrkans byggnader – konsten att spara energi och bevara kulturvärden: 21 oktober i Nora 28 oktober i Torsång 29 oktober i Mora 4 november i Sala 12 november i Köping Kurser 2009 • Arbetsrätt för chefer • Rekrytera rätt • Budget- och verksamhetsplanering • Löneberäkning och ledigheter • Kyrkorummet symbolik – inventariernas betydelse och vård • Kyrkogården i ett mångfaldssamhälle • Skyddsombudsdagar • Arbetsgivardag Effekter vid sammanläggning av församlingar

Svåra samtal med barn och unga Seminarium med Elisabeth Cleve. Seminariet vänder sig till personal inom vård, skola och omsorg samt till diakoner, församlingspedagoger, präster och andra som möter barn och unga. Tid: 23 oktober kl. 09.00-13.00 Plats: Stiftsgården i Rättvik

65


112 Jourhavande präst kl 21-06

Jouren är öppen för alla och är en akutjour för Dig som behöver någon att tala med. Det kan handla om allt som har med livets olika skeden att göra. Du får vara anonym och prästen har tystnadsplikt. Jourhavande präst är en mötesplats där en erfaren lyssnare finns närvarande

Organisationsregistret Glöm inte att lägga in korrekta uppgifter i svenska kyrkans gemensamma organisationsregister. Organisationsregistret är vår enda möjlighet att ha helt korrekta uppgifter på alla anställda och förtroendevalda i Västerås stift. Organisationregistret används som grund till t.ex riktade utskick till en specifik yrkesgrupp eller flera. Organisationsregistret är också en del i de grunduppgifter som visas på www.svenskakyrkan.se. I varje församling finns det minst en ansvarig för att uppgifterna är korrekta, kontrollera dem med jämna mellanrum och uppdatera när det sker personalförändringar.

för Dig på Dina villkor.

Existentiellt stöd vid livets slut

66

Utbildningen sker på Falu Lasarett och genomförs av Sjukhuskyrkan i Falun. Målgrupp är församlingsmedarbetare men också övriga som vill medverka i mötet med svårt sjuka människor. Kursen ger insikter om existentiella/andliga, psykosociala, etiska aspekter i mötet med människor i livets slutskede. Vi tar upp begrepp som palliativ vård, existentiell smärta, närståendestöd, vård i hemmet, teamarbete, etc.

För ytterligare information Micael Lundin 021-17 85 52 e-post: micael.lundin@svenskakyrkan.se Anders Näslund 023- 49 23 06 e-post: anders.naslund@ltdalarna.se.

En kompaktutbildning på fyra tim mellan kl 9.00-13.00. Fyra tillfällen ges under 2009: • 19 mars • 14 maj • 17 sep • 12 nov

Kursavgift: 300 kr

Deltagarantal per tillfälle: 15 personer.

Anmälan: www.svenskakyrkan.se/vasterasstift


BASILIKA

Vila i frid!

Svenska kyrkan Västerås | Nr 1 2008

Sätt ord på

DINA KÄNSLOR HIMLEN kan glimta till i natten Vill du gå till

HISTORIEN? Malmabergsskolans

VIA DOLOROSA

BASILIKA

Ingen kommer att

TRO MIG

Svenska kyrkan

Ge dig själv lite

Västerås | Nr 2

2008

tid att

LADDA BATTER

IERNA

TIO BUDORD

från unga till vuxna Res

KLIMATSMAR T Västerås Domk

yrka:

ETT ANDRUM Svenska kyrkan

bjuder

MUSIK I SOM

MAR

”Sedan jag fick min PRÄSTENS säng har jag fått frid” Olle Romé, 42 år ”PRÄSTENS säng blev ett svar på mina böner om en god natts sömn!”

Församlingstidning i Västerås nominerad till Svenska Publishingpriset – Vår tidning Basilika har blivit nominerad i klassen Bästa medborgartidningar. Det är organisationen Populär kommunikation som delar ut Svenska Publishingpriset i olika kategorier, berättar Pia Strand Runsten, kommunikatör vid Västerås kyrkliga samfällighet. Tidskrifterna som är nominerade finns med på bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Basilika kommer därför att finnas tillgänglig vid fåtöljhörnan på grafiska torget. – Jätteroligt, vår formgivare Michal Hjelt skickade in Basilika till Populär kommunikation för att vara med i tävlingen, men att vi skulle nomineras, det hade vi inte förväntat oss. Basilika är lite annorlunda om man jämför med andra ”medborgartidningar”, det är en gratistidning från kyrkan som handlar om livsfrågor för vuxna. Genom tidningen når vi även dem som inte går i kyrkan, vi hoppas att de ska bli inspirerade, berättar Pia. I mitten av oktober tillkännager Populär kommunikation vinnaren. Läs tidningen Basilika på www.svenskakyrkan.se/vasteras. Där ligger de två basilikorna i pdf-format. Nästa nummer av Basilika kommer den 20 september. Läs mer om tävlingen på: www.popkom. se/page/8 under fliken nominerade 2008 under rubriken medborgartidningar.

Nelly Ohlsson, 26

PRÄSTENS sängar

– En försmak av evigheten

Etablerad 1924

Vi vet var kyrkorna läcker energi Vi vet hur församlingarna kan spara energi Vi vet hur små medel ger stora resultat Vi besöker gärna din församling och berättar mer. Kontakta Peter Lind, tel. 070-605 74 56. www.miljöbyrån.nu

67


Våga ta steget du också

Mer information om Svenska kyrkans miljöchecklista får du av miljökontakt Lena Bergquist, tel. 070-325 27 33 eller via mail lena.bergquist@svenskakyrkan.se

KONTA K

T

EGET

mot

en ljusa g: re

Församli n

______

framtid

______

____

Kontaktp

UTBIL

DNING

______

______ erson: ____

______

□ Vi har vid

Adress:

______

______

______

______

______

Telefon :

______

_

______ ______ som stö tre tillfällen ha ____ ft utbild rre delen n av de an in diskuter ställda o g kring Nådeg at vår ro åvan, ell ch förtr ll ______ oe er ______ i miljö-, rättvis GUDST e-, jämst ndevalda har de ______ J _ lt ä Ä _ ll ag _ N d _ h S ______ T ______ ets- och andliga Frågor o _ _ _ _ m ______ _____ temagud miljö och förv altning st lyfts ock ______ jänst den ........ så .. ______ ÅTGÄR ______ ...... där miljö, fram i förkunn DER ______ e ______ rättvisa och håll lsen. ______ bar utve Vi har g _ ______ en ______ ställa om omfört tio valfr __ ia åtgärd vår verk e samhet veckling r, m e d m ti . ll in e st n en åtgärd mer eko Organis logisk, e ation konomis per unde k och so Vi har u cia tse Vi vill få tt ett miljöarbe tslag me vårt mil d jö ______ ______ arbete att fung representanter Vatten ______ från fler ______ era genom att.. a verksa . ______ mh V i h a r ______ snålspola ______ nde toale Vi har k ______ oll tt ______ Vi spara på vattenförbr er _ ukninge t vatten n g e _ g n _ e o ______ nom reg m a tt .. . ______ Energi elbundn ______ a mätnin ______ gar och V _ i _ h u _ ar bytt ti ______ ll lågene ______ Vi har _ r g _ e il _ tt am ______ ______ Vi spara miljöanpassat u por i all armatu _ ppvärm r energi r där de n g in t e _ nom att ä ______ g r ss m y st ö jl em igt ... ______ Kontor ______ ______ Vi kopie ______ ______ rar dubb ______ V e i ls h id a r ig papperså t ______ ______ ter Vi minsk ____ ar miljö vinning b ______ e la st n ingen fr ______ Avfall ån vår p ______ astorsex ______ pe ______ Vi kom ______ dition genom posterar a ______ V i so r ter ______ tt... ______ Vi bidra ar avfallet och lä ______ r till att mnar de _ m t ______ ______ inska belastnin som går att åte Transpo _ g r v e _ in n _ ______ rter n ______ på miljön från a till återvinnin Vi reser vårt avfa ______ gsstation med ko _ ll ge _ _ ______ ll Vi har e ______ nom att... n tjänst ektiva färdmed ______ ecy el Våra reso ______ r och tra kel ___ n _ _ sp _ o _ rter är m ______ Inköp ______ il jö a n pa ______ ______ ssade genom att Vi drick ______ er rättvis ______ ... Vi anvä ______ nder mil emärkt kaffe ______ Genom jömärkta ______ n ______ rättvisem edanstående b rengöringsmed _ idrar vi e ärkta pr l ti o ll _ d a _ ukter kö tt en stö ______ p ______ rre ande Arb ______ s in... l miljöa etsmiljö _____ npass

□ □

□ □ □

□ □ □

□ □ □

□ □ □

□ □ □

68

LJUSST

ett steg

□ □ □

Magasinet_6_2008  

– Följ Thomas Söderberg en dag i bildreportaget – det gudomliga julbordet – Rut Törnkvist, studentpräst i Östersund Västerås stifts – 50 år...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you