Page 1

Västerås stifts

Tidningen för dig som arbetar eller är förtroendevald i Västerås stift. Nr 4 2007

Solidaritet även med jorden – teologisk reflektion

Återerövra nyfikenheten Rollspel

– ett sätt att vara sig själv

Ansvarsfull penningförvaltning Kris i församlingen – intressant för media?

• Kyrkans arbetsmiljö • Noaks ark – kurs för dig som jobbar på kyrkogården • Finskan – ett eget språk • Samtal med unga, mötet lika viktigt som maten • Sjukhuskyrkan • El Salvador • Jorden vi ärvde…och se´n då? • Ordet är fritt • Anettes läckra semlor • vänstiftsavtal med Gloucester • gemensam webb • musikcentrum • körbiblioteket…

1


Tema: Mångfald Så har du ännu ett nummer av Västerås Stifts Magasin i din hand med mängder av artiklar, bilder, notiser och reportage. Denna gång lyfts olika perspektiv fram som speglar kyrkans roll och verksamhet i vårt stift. Det handlar om en kyrka som är öppen, som låter många människors engagemang och vilja komma till uttryck och som visar på andlighet som en nödvändig dimension i livet. Öppenheten finns som ett genomgående tema i det här Magasinet.  Öppenheten för och viljan att visa på och verka för mångfald i den kyrka som i vårt stift omfattar 80 procent av alla som bor och lever inom stiftets gränser. Men Magasinet speglar också en öppenhet för skilda uttryck av andligt sökande och andlighet i vår tid. Här skildras kyrkorummets användning på alternativa sätt. Pilgrimsvandringen som genomgår en renässans i vår tid som ett svar på krav, högt tempo, ytlighet och fragmentisering. En vandring längs Romboleden, som delvis går genom vårt stift förmedlar känslan av långsamhet, fördjupning och eftertanke. En artikel berättar om allvaret och hoppet som finns med när människor tänder ljus på anhörigas gravar vid AllHelgonatid. Musiken och sången som förmedlare av andlighet, glädje och hopp och som därmed är en källa till liv. Men inte bara andras sång och musik utan din och min egen sång. Vår egen röst som sjunger ut bland mångfalden av röster.     Här finns artiklar och intervjuer med förtroendevalda. Vad innebär det att vara förtroendevald? Varför väljer man att ta på sig ett förtroendeuppdrag? Hur kan engagemanget för det som kyrkan står för visa sig i uppdraget som ledamot i kyrkoråd, nämnder och fullmäktige. Miljö- och rättvisefrågor behandlas med ett personligt och nära perspektiv. Vad kan jag göra för att påverka i rätt riktning? Men som kyrka är vi inte bara begränsade till det egna livet eller till den egna församlingen eller det egna stiftet. Kyrkan sträcker sitt engagemang i öppenhet och solidaritet ut över världen vilket blir tydligt i artiklar om det internationella perspektivet. Förutom allt detta finner Du insändare, korta notiser, annonser, faktarutor samt höstens och vinterns kursutbud.   Västerås Stifts Magasin vill ge Dig som läsare kunskap och upplevelse av mångfalden i kyrkans närvaro i människors liv. Vi är som förtroendevalda och anställda privilegierade som har möjlighet att aktivt verka i en kyrka med bred förankring i vårt samhälle och med ett ökat andligt sökande bland människor. Ge dig tid att i lugn och ro läsa Magasinet.

Så görs magasinet Västerås stifts Magasin ges ut av Västerås stift två gånger per år och skickas adresserat till anställda, förtroendevalda och frivilliga i stiftet. Adresser är hämtade från respektive församling. Stämmer inte uppgifterna, kontakta oss på 021-17 85 00 så ändrar vi. Redaktion: Lena Bergquist, Lotta Söderberg, Åke Paulsson Omslagsbild: Åke Paulsson Grafisk form: Åke Paulsson, Lena Bergquist Teckensnitt: Magnesium, Gill Sans, Handwriting, Syncro och Victorian Utrustning: Datautrustning: PC, Intel P4 3 Ghz, 2Gb RAM, 500GB HD, PowerMac G5 1,8 GHz, 1GB RAM, 600GB HD. Fotoutrustning: Canon 5D, Canon D400 , diverse objektiv: 15-300mm. Programvara: Adobe InDesign CS,2 Adobe Illustrator CS,2 Adobe Photoshop CS2, Microsoft Word Papper Omslag, MultiArt silk 250g. Inlaga, MultiArt silk 150g Upplaga: 5750 ex ISSN: 1653-8536

Ola Söderberg, Stiftsprost

Tryck: Edita Västerås Distribution: Föfab Ansvarig utgivare: Ola Söderberg

2


Innehåll magasinet nr 4 2007 Palestinierna bakom muren

5

Vägen till Betlehem

8

Jag vill vara där man orkar se

11

Mångfald gör Svenska kyrkan till en modern arbetsplats

12

Hur ser du på jämställdhet i arbetslaget?

15

Självständighet ingen självklarhet

16

Juhlavuoden sanallinen tunnus on Me! (Vi!).

17

Vald i förtroende att leda Svenska kyrkan

19

Vad tycker våra förtroende valda i stiftet?

24

Har vi Tid för Livet?

28

Kyrkans Försäkring AB har flyttat till Konsistoriehuset

31

Hoppets helg på kyrkogården

32

Bildreportage

34

Ett Brinnande Hjärta

42

Populär energiinventering

43

Vi vet var kyrkorna läcker energi

43

Nu kan även församlingar bli medlemmar

44

Pilgrimsvandring en övning i tillit

46

Nationellt pilgrimsmöte...

48

Internationella möten

51

Unga möter unga i Moçambique

51

Barnteatern i Laos startar i Västerås

53

Nu är den klar! Svenska kyrkans nya hemsida

55

I det enkla möter Gud!

58

God jul i Linde

58

En källa till liv

59

Är kyrkorna hälsofarliga arbetsplatser?

60

Bibliodrama ger bibeltexten liv

62

Stiftsgården i Rättvik församlingsliv eller konferens?

64

Kurser

66 3


4


Palestinierna bakom muren Svenska kyrkan, Lutherhjälpen och SKM bjöd in stiftsmedarbetare till en studieresa till Israel och Palestina. En internationell samordnare och en pressekreterare/informatör inbjöds att delta från varje stift. BrittMarie Helgesson och Lena Bergquist reste till Jeruasalem första veckan i oktober tillsammans med 20 andra deltagare från hela Sverige.

Israels 40-års jubileumslogga

F

Gilad Mayshar representerar gruppen ICAHD ”The israeli Commitee Against House Demolitions”. Han står vid muren som går rakt över vägen mellan Jerusalem och Jeriko. Strax bakom står Britt-Marie Helgesson. För att komma förbi muren måste man gå eller åka en halvmil till närmaste checkpoint och förhoppningsvis få tillstånd att fortsätta vidare. För turister brukar det inte vara några problem.

ör någon vecka sedan gick jag i de gamla gränderna i Jerusalems hjärta. Jag besökte Israel och Palestina för att tillsammans med en grupp andra svenskar lära mig mer om konflikten, fyrtio år efter ”befrielsen” eller ”ockupationen”, beroende på vilken sida om den nya muren man befinner sig. Där på den trånga, myllrande, varma och kryddoftande basargatan som korsar Via Dolorosa, bland handgjorda sandaler, grönsaker, smycken, arabiskt kaffe och Pashminaschalar blev vi stoppade av en ung palestinsk muslim. Han försäkrade oss om att han inte ville sälja något utan bara ha svar på en fråga: Varför tycker ni svenskar att vår profet Muhammed är som en smutsig hund?”. Han förstod inte, sade han. ”Varför kan ni inte låta det heliga vara heligt och visa respekt för andra människor”. Vi bad förstås om ursäkt och mumlade skamset något om svensk ”helig” yttrandefrihet och Lars Vilks konstnärliga frihet. Han lyssnade, men ruskade bara på huvudet och tog om frågan igen. Han var besviken på Sverige, sa han. När han gick bockade han och önskade oss en bra dag i Jerusalem: May God be with you! Vi pustade ut. I kampen om det heliga landet förlorar palestinierna områden varje dag; muren

Bilden: Israel... Foto: Lasse Bengtsson

5


sträcker sig några meter längre och ett antal bosättarna bygger sina hus på palestinsk mark . Muren gör att palestiniernas rörelsefrihet inskränks, i dag måste de visa upp pass eller tillfälliga tillstånd som ger dem rätt att gå igenom militärbevakade checkpoints. I värsta fall, om du bor i Gaza eller Hebron, måste du begära tillstånd varje gång du ska passera in mot Jerusalem. Du räknas som ett riskobjekt, en möjlig självmordsbombare, och kan till och med nekas sjukhusbesök. Som palestinier får du sällan jobb, du får sämre sjukvård och förmåner. Men du betalar lika mycket skatt. Du får inte bygglov, bygger du ändå på mark som är din, utsätts du för ”house demolition”, huset börjar rivas en halvtimme efter det att militären ringt och bett dig ta på kläderna och gå ut på trappan. Efter ytterligare en halvtimme är huset i ruiner: tandborstar, kakelplattor, dockor och blöjor ligger i bråten som ett minne av att en familj faktiskt levt där innan hemmet blev en hög av betong och spretande armeringsjärn. Diskrimineringen är ett faktum. Om du tillhör den kristna minoriteten eller den muslimska majoriteten spelar ingen roll. Om du är gammal eller ung spelar heller ingen roll. De palestinska barnen vet att de måste kontrolleras av israeler om de ska gå någonstans. De får inte besöka

mormor och morfar på andra sidan muren om de inte lämnar fram ett papper till en beväpnad vakt som ibland skickar tillbaka dem och ibland säger att det är ok. Det spelar ingen roll att det är fyrtio meter till mormor när muren går rakt över vägen och checkpointen ligger fyra kilometer bort. Nästa vecka får hundra nya barn besöksförbud… muren ringlar vidare genom staden och landskapet. Vi besökte en yrkesskola för palestinier i utkanten av Jerusalem, på fel sida av muren. Eleverna på andra sidan får den här terminen gå en halv mil för att ta sig till skolan…om de får tillstånd att gå igenom kontrollen. Om eleven nekas tillstånd kan hon eller han inte fortsätta sin utbildning till bilmekaniker eller dataingenjör, utan hamnar i en arbetslöshet som de delar med närmare sjuttio procent av sina landsmän. Jag stod själv med näsan mot muren som går rakt över vägen till den flertusenåriga staden Jeriko. Trist för en turist, men katastrof för de människor som bor där! Men palestiniernas livsvilja och kreativitet är det dock svårt att ta död på. I dag finns välmående små företag med lyftkranar som erbjuder folk en säker transport över muren mot en ringa summa. Straffet om du blir upptäckt är förstås hårt, men livet

Gilad Mayshar visar ruinerna efter ett palestinskt hem någon mil utanför Jerusalem. Familjen fick en halvtimme på sig att packa ihop sina saker. Resten kastades ut när militären kom, inom en timme var huset en hög betong med spretande armeringsjärn.

6

måste gå vidare och i det här läget måste vi ta risker för att överleva, menade en palestinier jag pratade med. Han var mer orolig för den senaste informationen han fått, att Israel med hjälp av muren kommer att skära av de palestinska områdena från färskvatten: ”Glöm oss inte när muren är färdig och vi inte syns bakom betongen”, sade han innan han gick vidare. För fyrtio år sedan skapades Israel efter ett FN-beslut för att ge det judiska folket en plats att leva på. De var diskriminerade, kränkta, misshandlade och över sex miljoner judar dödades under andra världskriget. Israel skulle bli en fristad för ett folk som varit på flykt, men de arabiska grannländerna accepterade inte den nya staten. De nya israelerna förstod att de behövde försvara sig själva och sitt land för att överleva. Vänd på situationen! Det palestinska folket utsätts i dag för diskriminering, för misstro, våld och övergrepp. Den erfarenhet som var judarnas för fyrtio år sedan är palestiniernas vardag i dag. Men eftersom Israel är en utvecklad demokrati finns det hopp. Om vi struntar i de politiska uttalandena och tittar på de enskilda människornas konkreta engagemang för rättvisa så kan man se att utvecklingen går framåt. Det finns många israeler som öppet vänder sig mot det som sker: Unga människor som tillhör ”The israeli Commitee Against House Demolitions” bygger nya hus åt de palestinska familjer som fått sina hem demolerade. ”Rabbis for peace” för tillsammans med kristna ledare en livgivande dialog med muslimska företrädare. Det finns dialogcenter i Betlehem och Jerusalem som ger utrymme för samtal mellan judar, kristna och muslimska palestinier. Det var en sådan dialoggrupp som tog emot upprörda röster från muslimer som läst om Lars Vilks rondellhund med Muhammeds huvud. Det palestinska folket må vara luttrat, men ”det är mycket just nu”: En besviken och förbannad muslimsk ledare från Västbanken ville hämnas på svenskar och kristna i allmänhet som svar på kränkningen. Men dialoggruppen med kristna, judiska och muslimska företrädare lyckades förklara vad publiceringen handlade om och stoppade planen. Tack vare att vi svenskar ligger på plus i både Israel och Palestina gick det vägen. Svenska kyrkan och andra lutherska kyrkor i världen bidrar med stora insatser för att skapa försoning och fred i området.Yrkesskolan som nämns


Vad är heligt? Kan vi skämta om det som djupast angår en annan människa? Kan vi skämta om det heliga? När jag skriver detta går debatten het om konstnären Lars Vilks teckningar av profeten Muhammed. Iran, Afghanistan och Pakistan har protesterat. Upprörda muslimer i Örebro har krävt en ursäkt. Statsminister Fredrik Reinfeldt bjuder in ambassadörer från arabiska och muslimska länder till överläggningar med anledning av teckningarna. Det är som om historien går i repris. För två år sedan handlade det om den danska tidningen Jyllandspostens publicering av karikatyrteckningar av profeten Muhammed. Vad säger oss detta om religionens roll i några av Europas mest sekulariserade länder. Vad är heligt för oss? Vad är okränkbart? Hur visar vi respekt för människor som har en annan kulturell och religiös bakgrund än vår egen? Några av de här frågorna kommer vi att arbeta med i en ny utbildning som vi kallar WIRE - Work, Integration, Religion in Europa. Initiativet kommer från Västerås stift. WIRE är ett samarbetsprojekt om religionens roll i arbetsliv och samhällsliv i fem länder i Europa. Projektet drivs av ECG - European Contact Group - en ekumenisk organisation som arbetar med samhällsfrågor och arbetslivsfrågor i Europa utifrån en kristen grund. I ett nytt och växande Europa möter vi nya utmaningar. Den Europeiska Unionen växer. Nya länder kommer till. Just nu diskuteras Turkiets medlemskap i Unionen. WIRE projektet vill undersöka vad kulturell bakgrund och religiös tillhörighet betyder för integration och delaktighet i arbetsliv och samhällsliv i unionens medlemsländer. I Betlehem möts islam och kristendom. Födelsekyrkan i bakgrunden. Moske med minaret i förgrunden. ovan är ett exempel, Augusta Victoria sjukhuset i Jerusalem och det Internationella Centret Ad-Dar med konst- och mediaskolan i Betlehem finns till tack vare bidrag från bland annat Sverige. För närvarande ställer flera svenskar upp som följeslagare till palestinier som tvingas gå igenom checkpoints i muren. De följer palestinska barn när de ska gå till skolan för att se till att inga övergrepp sker. De följer äldre personer till sjukhus när deras anhöriga inte får tillstånd att följa med. Följeslagarna i ”Ecumenical Accompaniment” i till exempel Gaza och Hebron försöker skapa en rimlig situation för de människor som verkar hamna utanför FN:s mänskliga rättigheter. Så här ser vardagslivet ut för människorna i Palestina. ”Glöm oss inte när muren är färdig och vi inte syns bakom betongen”. Jag lovade mannen att skicka det vidare till min del av världen.

Projektet kommer att fokusera två huvudfrågor: 1. Vilken roll spelar kultur och religion för att skapa delaktighet i arbetsliv o samhällsliv? 2. På vilka sätt kan kyrkor och religiösa grupper engagera sig i arbetslivsfrågor och samhällsfrågor? Genom föreläsningar, litteratur och seminarier kommer deltagarna att undersöka religionens roll i arbetsliv och samhällsliv. WIRE kommer att utveckla verktyg och kunskap om hur kyrkor och religiösa grupper kan möta frågor om arbetets värde och problem kring arbetslöshet och integration. Interkulturell dialog, integrations- och mångfaldsfrågor är några av de viktigaste frågorna om vi vill skapa trygghet och förståelse i vår tid inte bara i Europa utan i hela vår värld. Vill du veta mer om WIRE projektet? Vill du ingå i den svenska gruppen? Kontakta Nils Åberg, stiftsadjunkt för kyrka-arbetsliv e-post: nils.aberg@svenskakyrkan.se telefon: 0248 – 79 78 26 eller 070 – 525 67 33

Lena Bergquist lena.bergquist@svenskakyrkan.se

7


Vägen till Betlehem Staden ligger på en bergsplatå. Vägarna dit är trånga och branta och husen ligger utspridda längs sluttningarna. Det var en gammal stad redan vid den tiden. Den äldsta gatan i Betlehems gamla stad, Star Road, finns fortfarande kvar och leder genom trånga gränder och valv fram till Födelsekyrkan. Det var här i dessa trakter som moabitiskan Rut plockade ax på Boas åker och sedan blev stammoder till Davids hus. Ruts sonson hette Isai och var far till David. Det är om honom vi sjöng i julpsalmen: “Det är en ros utsprungen ur Jesse rot och stam”. Det var här David vallade sin fars får innan profeten Samuel en dag kom och smorde honom till kung. Kjell Jonasson, Svenska kyrkans utsände i Jerusalem /Västbanken

H

är i gränslandet mellan odlingsbarjord, magra betesmarker och steril öken var det som fattiga herdar först fick glädjebudskapet:”Ära i höjden år Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt. Idag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad och han är Messias Herren”. När herdarna kommit uppför den långa backen till Betlehem finner de ljuset över en grotta som var inhuggen under huset och Jesusbarnet i krubban! De första kristna generationerna bevarade

8

minnet av var Jesus var född. Den romerske kejsaren Hadrianus ville vid mitten av 100-talet utrota den kristna tron. Han byggde ett tempel åt guden Adonis över födelsegrottan i Betlehem. Men just genom detta så kom han att bevara och säkerställa minnet av platsen. När kristendomen blivit erkänd i det romerska riket så lät kejsar Konstantin år 326 bygga den första kyrkan över platsen för Jesu födelse. Den kyrkan utvidgades och restaurerades under kejsar Justinianus

på 500-talet. Till stora delar är det denna kyrka som idag står kvar. Den är därmed världens äldsta i bruk varande kyrka. Under högaltaret i Födelsekyrkan ligger “födelsegrottan”. 1 en nisch står ett altare och under altaret ligger nedsänkt i marmorgolvet en stjärna av silver med inskriptionen: “Hic de Virgine Maria Jesus Christus natus est” - Här föddes Jesus Kristus av jungfrun Maria. Kyrillos, biskop i Jerusalem som predikade i Den heliga gravens eller Uppståndelsekyr-


kan i mitten av 300-talet när den just var färdig, alldeles nära Golgata och Kristi grav, uttrycker den unika närvaron: “Vad andra bara hör det kan vi både se och ta på. Här i Jerusalem, utgöts Anden över kyrkan, här korsfästes Kristus, här har vi många vittnesbörd, själva platsen för Uppståndelsen och åt öster på Olivberget platsen för Kristi Himmelsfärd.” Hieronymos, som bodde i Betlehem större delen av sitt liv och där översatte Bibeln till latin från grundspråken, den så kallade Vulgatan, talar på liknande sätt om Betlehem, “som platsen där Jesus lindades och lades i krubban. Här sågs han av herdar, här visade sig stjärnan, här tillbads han av vise män.” När patriarken Sophronius 638 tvingats

fira julliturgin i Jerusalem på grund av att Saracenerna omringat staden, hade det länge varit en tradition för biskop, munkar och kristna i Jerusalem att fira Kristi Födelses fest med en högtidlig procession från Jerusalem till Betlehem och där fira julliturgin vid platsen för Jesu födelse. Den korta vägen till Betlehem från Jerusalem har genom historien varit en huvudväg för kristen tro, som förenat Kristi födelse med hans uppståndelse. Millioner av pilgrimer har under århundraden färdats på denna väg. Det kristna evangeliet från krubban till Golgata visar fortfarande på det oskiljaktiga sambandet mellan Betlehem och Jerusalem varifrån ljusen tänts, lyst upp och förts vidare i generationer. Ljuset från Betlehem är ett ljus i en mörk natt också idag! Det finns många hinder att nå fram till Betlehem! En ny “säkerhetsterminal” togs i bruk strax före jul förra året intill den 9 meter höga muren som nu innesluter Betlehem och omöjliggör för de flesta i Jesu födelsestad att till exempelvis resa de 8 km till Jerusalem. Om dagens Maria och Josef ska ta sig till eller från Betlehem, så krävs särskilda tillstånd om de ska kunna passera muren. Julens budskap om hopp, förväntan och glädje blandas med människors frustrationer, besvikelser

och sorg över allt som man genomlever och möter under ockupation: fortsatta förluster av land och egendom, minskad rörelsefrihet och framförallt att behandlas som mindervärdiga. Separationsmuren löper nu runt staden och avskär den från dess historiska, ekonomiska och kulturella band med Jerusalem. Det betyder att Jerusalem är stängd för majoriteten av palestinier. kristna och muslimer i Betlehem som bara med särskilda tillstånd får be och besöka Jerusalem där kyrkorna har sina centra med biskopar, patriarker och heliga platser och där Al Aqsa-mosken finns. Även för vanliga pilgrimer och turister krävs en del extra ansträngningar och tålamod för att passera checkpointen. Muren runt Betlehem har begränsat Betlehems-distriktet till att omfatta tätorterna Betlehem, Beit Jala och Beit Sahour. Den har dragits så att många olivträdsodlingar, jordbruks- och grönområden förlorats. Över tjugo israeliska bosättningar med mer än 70.000 bosättare, är för närvarande byggda på land tillhörigt Betlehems-distriktet och utvidgas kontinuerligt. Cementmurar med vakttorn, elstängsel, vägar farbara enbart för israeliskt-skyltade bilar, vägspärrar och tillståndsgivning, gör att människor i Betlehem idag upplever sig bo som i ett

9


fängelse. Världsbanken och FN:s humanitära organ anger avstängningen och bristen på fri rörlighet som främsta orsak till den ekonomiska och humanitära krisen i de ockuperade palestinska områdena 37 % av den palestinska kristna befolkningen 1948 blev flyktingar och utgör idag del av världens största flyktingnation, Mellan 1967 och 1994 emigrerade ytterliggare 20 % av den återstående kristna delen av palestinierna främst på grund av politiska och ekonomiska svårigheter. Från att 1917

10

vant ca 10 % av befolkningen utgör de kristna idag mindre an 1.5 %. Efter den israeliska återockupationen och andra intifadan 2001-2002, har minst 3.000 kristna lämnat Betlehemsområdet och reducerat de kristna till ungefär 22.000. Den kristna emigrationen är ett hot mot den kulturella och religiösa mångfald som kännetecknat det palestinska samhället och tidigare stora delar av Mellanöstern. Idag fortsätter konfiskeringen av land genom murbyggande bland annat i Cremisanområdet som har vackra terrasserade vingårdar och är ett av de få återstående rekreations- och grönområdena. Ett katolskt kloster där tillverkar det välkända Cremisanvinet. Hela detta område kommer att förloras liksom 14 % av Betlehems stads yta i den tidigare norra infarten till Betlehem, kring Rakels grav. Förr var det ett av de livligaste affärsområdena men sedan det annekterats för byggande av en judisk bosättning gör det skäl för psalmens ord: “0 Betlehem du lilla stad hur tyst du ligger där...”. “Låt oss nu gå till Betlehem”- säger herdarna som i julnatten nåtts av änglarnas budskap om Frälsarens födelse i Davids stad, Betlehem. Samma maning borde på nytt gå till alla turist- och pilgrimsgrupper som besöker det Heliga landet. De flesta stannar bara till vid Födelsekyr-

kan och möjligen Herdarnas Äng innan man snabbt bussas tillbaka på andra sidan muren trots att det finns bra hotell, restauranger och souveniraffärer, där inkomster ofta är en fråga om man ska kunna stanna kvar eller emigrera. För att inte tala om den rikedom i kultur och möten med människor som erbjuds. Om vi kristna i övriga världen tror att det är viktigt att bevara en lokal kristen närvaro och kultur med människor som kan be, leva och arbeta där de funnits i snart 2000 år, så är det viktigare an någonsin att fortsätta att stödja, besöka, berikas av och skapa utbyten med palestinska kristna, som Svenska kyrkan gjort under mer an 50 år. Mitri Raheb, präst och ledare för det Internationella Centret i Betlehem säger: 1 konflikter koncentrerar vi oss ofta på “det som kan döda kroppen” och glömmer det som kan “döda själen”- det vill säga ett folks värdighet, skapande och visioner. Utan visioner går folket under. Kultur och andlighet är konst för själen, att inte bara överleva utan att leva. Det är att vägra vara enbart mottagare och betraktas som offer. Det är att bli medagerande och inte bara åskådare. Att mitt i en situation präglad av yttre dominans och våld föra en kreativ och icke-våldslig kamp för livets och skapandets krafter.


Jag vill vara där man orkar se O

m jag ska försöka förklara varifrån mitt internationella engagemang kommer, skulle jag vilja börja hos min morfar, Häppos-Ola i Lekvattnet. Jag träffade aldrig min morfar, men historierna om honom lyssnade jag till som barn. Livet var hårt i Värmlandsskogarna och han och hans syskon begav sig till Amerika. Några blev kvar, men min morfar återvände till Sverige. När han kom hem samlades grannar och vänner omkring honom och han berättade om landet i väst: om mötet med indianen Sitting Bull och om de väldiga träden. Barnen tog högtidligt de nya orden i sin mun: s-q-u-i-r-r-e-l, så hette ekorren. Berättelserna gav mig en känsla av svindel över att världen var så stor och förunderlig! Den svindeln har fört mig ut på egna resor i världen. Åren 2003–2005 bodde jag med min man och tre barn i Pietermaritzburg, Sydafrika. Jag minns särskilt en het sommardag i november. Jag stod i köket och diskade. Utanför fönstret kom en ung svart man gående. Han stannade vid min soptunna och knöt upp påse efter påse. Skammen träffade som ett hårt knytnävsslag i magen. Instinktivt dök jag in bakom gardinen, medan jag i minnet gick igenom vad jag kastat de senaste dagarna: fruktskal, resterna efter en grillad kyckling, en halväten frukost … Att världen var orättvis visste jag förstås, men den här gången var det mina sopor som söktes igenom. Rollerna var obehagligt tydliga; det gick inte att blunda för att jag var en vinnare i den rådande världsordningen. Det var en förlamande insikt. Hur går man vidare? Hur återfår man tron på att min lilla insats gör skillnad när orättvisorna är så enorma? Sakta lärde jag av mina afrikanska vänner – de flesta med betydligt blygsammare resurser än jag – att göra något av det man har för den som kommer i ens väg. Resurser förresten – ibland tänker vi att det bara rör sig om pengar och materiella ägodelar. Tänk om det finns annat som är lika viktigt som en tjock plånbok: ett öppet sinne, kunskaper och kontakter, en trygg famn..?

En natt söker sig en ung mamma till den lutherska kyrkan. Hon föder sitt barn på kyrktrappan. Nästa morgon finner man henne död i aids, men barnet lever. I församlingen ser man det som ett direkt tilltal från Gud och när det visar sig att det inte finns några släktingar som kan hjälpa till, förbarmar sig en av församlingsmedlemmarna över den lilla flickan. Man vill mer och bestämmer sig för att bygga ett barnhem. Föräldralösa barn var inget nytt, men nu var skillnaden den att ett av dem hade knackat på församlingens egen dörr. Det som rörde mig djupast i den här händelsen var lyhördheten, beredskapen att bry sig och så tilliten till att Gud bär allt. Mer och mer insåg jag att också jag vill vara där man orkar se och höra gråten från ett övergivet barn. Men aldrig ensam, utan tillsammans med andra människor som skrattar och gråter, våndas och hoppas på en bättre värld. Detta bär jag med mig när jag nu vikarierar som stiftsadjunkt för internationella och ekumeniska frågor: förundran över världen, engagemang för fred och rättvisa och glädje över att arbeta tillsammans med andra. Vi har en viktig höst framför oss då vi ska se över hur vi i Svenska kyrkan bäst organiserar arbetet för internationell mission och diakoni. Jag hoppas att du vill vara med!

”Att världen var orättvis visste jag förstås, men den här gången var det mina sopor som söktes igenom. Rollerna var obehagligt tydliga; det gick inte att blunda för att jag var en vinnare i den rådande världsordningen.” Britt-Marie Helgesson brittmarie.helgesson@svenskakyrkan.se

11


Mångfald

– gör Svenska kyrkan till en modern arbetsplats Svenska kyrkan står idag inför många stora utmaningar. Kyrkan upplevs ofta ha svårt att nå ut med sitt budskap, och skäl som nämns från medlemmar som lämnar trossamfundet är att de inte upplever att något behov uppfylls av de tjänster som Svenska kyrkan erbjuder. Medlemmar samlar, enligt en studie, på sig skäl för att gå ur Svenska kyrkan. Tankarna på att lämna vår organisation finns med andra ord med under en lång tid och är inte någon slumpartad företeelse, utan ett aktivt, genomtänkt beslut. Dessa skäl kan vara svårhanterliga för oss och det krävs långtgående insatser av alla medarbetare, frivilligarbetare och förtroendevalda för att komma till rätta med de framtida behoven. 12


U

mot vissa grupper i vårt samhälle om man inte har personer som kan närma sig grupperna på ett naturligt sätt. Med fler poliser som har kännedom om andra kulturer och med språkkunskaper utöver engelska, kan de arbeta mer professionellt med till exempel invandrargrupper. Inom polisen lär man sig också av dessa kollegor hur man ska agera, hur man på bästa sätt ska hantera en utsatt situation då människan man möter inte har svensk bakgrund. Det handlar om allt från bemötande till kulturella koder, hälsning, tilltal etcetera. Marie Andersson beskriver hur viktigt det är att man jobbar med frågorna på två fronter. Externt med rena marknadsföringsåtgärder och personliga möten, där man berättar om att ”Vi har ett stort behov av er”. Ungdomarna med annan kulturell bakgrund är viktiga för att de besitter en kunskap som polisen behöver. Samtidigt måste polisen internt arbeta för att vinna gehör för att det är nödvändigt att attrahera andra grupper om man ska vara en organisation i frontlinjen. I studier som handlar om Svenska kyrkans medlemmar, till exempel ”Kvalitet i livslånga tjänsterelationer” av Per Pettersson Marie Andersson är kommissarie och aroch ”Medlem 2004” av Jonas Bromander, betar med rekrytering av polisaspiranter redovisas hur de tillhöriga ser på Svenska åt Polisstyrelsen. På frågan om varför det kyrkan när det gäller behandlingen av är viktigt att anställa människor av olika kvinnliga präster. Denna upplevelse har kön, olika kulturella bakgrunder etcetera svarar hon att polisen arbetar och verkar enligt medlemmarna gett en negativ bild av organisationen. På samma sätt är det mitt i samhället. Hon menar att polisen med synen på Svenska kyrkans agerande måste vara en del av det samhälle som när det gäller homosexuella. organisationen lever och verkar i. Idag är Målet med vårt gemensamma Sverige ett mångkulturellt samarbete i kyrkan bör utgå hälle och det gör att även ifrån att arbetslag sätts personalen måste ha ”En organisation samman av människor en större mångfald. där personalen inte utnyttmed olika bakgrund Förebilder och och erfarenhet för förtroende är jar sin fulla potential stagnerar att bättre kunna två nyckelord. och hämmas i sitt nytänkande och svara upp mot För att skapa sin kreativitet. En organisation som de människor det så måste de människor inte ständigt utvecklas utifrån rådande och grupper som kyrkans tillhösom bor i behov och krav från omgivningen riga utgör. Det är Sverige kunna kommer att slås ut av andra viktigt med olika identifiera sig sorters människor med polisen. Det aktörer.” i arbetslaget, med en är oerhört viktigt att heterogen sammansättungdomar kan känna ning, för att minska risken för igen sig och se att polisen är liktänkande. Liktänkande leder i förlängtill för dem oavsett bakgrund. Vi pratar ningen till ett sedimenterat sätt att se också om de demokratiska aspekterna i på människor utan några nya idéer eller samhället. Polisen kan också se en direkt angreppssätt. Att använda gamla lösverksamhetsnytta av att representera ningar på nya problem ökar risken för att samhällets mångfald. Som polisorganisainte kunna möta de behov som finns på tion kommer man inte att kunna arbeta nder de närmaste åren kommer det att uppstå stora pensionsavgångar i Sverige. Idag är 4 240 000 personer sysselsatta, av dessa beräknas 36 procent gå i ålderspension fram till med 2015, vilket motsvarar drygt 1 500 000 personer. Svenska kyrkan behöver i konkurrens med andra arbetsplatser vara attraktiv och attrahera goda medarbetare. Ett av huvudargumenten för många att arbeta i Svenska kyrkan är det budskap och de värderingar kärleksbudet förmedlar : Du skall älska din nästa som dig själv (Matteus 22:37-39). Det är då viktigt att det efterlevs. Svenska kyrkan kan lära sig av andra organisationer som använder mångfalden som ett viktigt arbetsredskap. Dels för att attrahera kompetenta människor som kan möta alla de olika behov som finns i samhället, dels för att skapa heterogena sammansättningar av personal på arbetsplatser. Det handlar om att skapa en representation av det mångfasetterade samhälle vi lever i idag och att attrahera framtida arbetskraft.

ett funktionellt sätt. Olika bakgrund borgar för att olika idéer och nya kreativa lösningar kommer till stånd. Nytänkande och kreativitet stimuleras genom att människor med olika bakgrund och erfarenheter möts på arbetsplatserna. En organisation som tappar medlemmar är i behov av nytänkande och kreativitet. En grupp människor med liknande bakgrund och erfarenheter blir mer liktänkande och oftast mindre kreativa. Undersökningar som gjorts visar att diversifierade grupper med dålig ledning presterar sämst, homogena grupper med dålig till bra ledning presterar från dåligt till bra, medan diversifierade grupper med bra ledning har den högsta kapaciteten. Detta betyder att med samma goda ledarskap som i den homogena gruppen kommer den med mångfald, att prestera både kvantitativt och kvalitativt bättre än den homogent sammansatta. Genom att kombinera mångfald med strukturerat ledarskap skapas ökad lönsamhet. Diskriminering eller ickevärdering av människors olikheter som individer är dyrt för arbetsgivaren, då det leder till högre sjukfrånvaro, minskad motivation att arbeta och nedsatt vilja att prestera sitt yttersta. De som diskriminerar måste också lägga onödig energi på diskriminering istället för arbete, vilket skapar energiläckage. Ökad personalomsättning uppkommer och kotterier skapas både för de direkt och de indirekt (människor i den diskriminerades omgivning) utsatta individerna i personalen. Det blir i förlängningen mycket kostsamt för organisationer att anlita vikarier eller att ständigt genomföra nyrekryteringar. När personalens kompetens många gånger utgör den viktigaste resursen på ett företag är det dyrt att inte utnyttja personalens resurser till fullo. Diskriminering som fenomen skapar även resursslöseri utifrån att företagets urvalsgrupp, vid rekrytering och befordran, drastiskt minskar om bara vissa grupper och individer kan komma ifråga. En organisation där personalen inte utnyttjar sin fulla potential stagnerar och häm-

Flera församlingar i stiftet har en yrkeskår, till exempel präster, som bara är män eller kvinnor. Rättviks församling har fyra manliga präster. Surahammars församling har två kvinnor.

13


maximeras och nackdelarna minimeras”. mas i sitt nytänkande och sin kreativitet. Thomas (1991) påpekar att genom att En organisation som inte ständigt utveckpåverka organisationskulturen, värderingar, las utifrån rådande behov och krav från system, processer och organisationsklimat omgivningen kommer att slås ut av andra så att alla medarbetare passar in, aktörer. Det företaget kommer inte skapas möjlighet att nyttja att kunna motstå omvärldens de anställdas fulla popåverkanskraft från vare sig ”Olika baktential. Att hantera kunder eller personal. grund borgar för att mångfald blir då Hos en organisation ett verktyg för att som däremot värdeolika idéer och nya kreativa bättre ta till vara rar och uppmuntrar lösningar kommer till stånd. Nyorganisationens mångfald är det tänkande och kreativitet stimuleras värdefulla intellättare att locka till lektuella kapital. sig och behålla värgenom att människor med olika För att, med all defull arbetskraft. bakgrund och erfarenheter den kompetens Ytterligare fördelar blandas på arbetsplatsom anställda som skapas genom att gemensamt besitter, kunna hantera mångfald serna.” kunna möta ett samhälle är ökad respekt och förståsom består av olika grupper else, vilket leder till bättre arbetsav människor måste våra arbetsplatser klimat och förmåga att lösa konflikter. vara en spegling av detta samhälle. ÅlMångfalden gör att det blir lättare att der, kön, sexuell identitet och etnicitet skapa nya marknader med hjälp av ökade är viktiga faktorer att visa hänsyn till av kontakter och nätverk. jämställdhetsskäl, men också utifrån att Sett ur ett organisationsperspektiv inneheterogeniteten är viktig för att kunna bär mångfald att värdera olikheter och skapa arbetsplatser som människor kan förmåga att ta tillvara den potential som identifiera sig med. de anställda har. Fokus ligger på kompetens, utan att sänka krav, där effekten av mångfald handlar om att utöka kretsen av tillgängliga personer och fokusera på vad som verkligen behövs för att utföra arbetet. Begreppet ”Managing Diversity” används för att beskriva den organisatoriska aspekten av mångfald, det vill säga att leda och kunna hantera mångfald i en organisation. Cox (1993) beskriver det utifrån att ”… Lars Dahlén de potentiella fördelarna med mångfald lars.dahlen@svenskakyrkan.se

Kulturell mångfald och tolerans ger kreativ arbetsplats Kreativa arbetsplatser – där man tillåts experimentera, lyckas samt misslyckas – är mer lönsamma än de arbetsplatser som endast förvaltas. Det kunde man ju ana, men professorn i filosofi, NilsEric Sahlin i Lund, bevisar detta i boken ”Kreativitetens filosofi ”. Han skriver att generositet, gemenskap, kompetens, kulturell mångfald, tillit, tolerans, jämlikhet, nyfikenhet, frihetsanda och småskalighet är nyckelord för att skapa kreativa miljöer. Vill du veta mer om kreativitetens väsen, läs boken… Kreativitetens filosofi Bokförlaget Nya Doxa Inbunden 192 sid Pris 145 kr

Litteratur Adler, Nancy J, International Dimensions of Organizational Behaviour, International Thomson Publishing, 1997 Cox, T., Cultural Diversity in Organizations. Berrett-Koehler Publisher, San Francisco, CA, 1993. Thomas, R., Beyond Race and Gender. Amacom, New York, NY, 1991. Internetkällor Den framtida personalförsörjningen – Tre scenarier till år 2015; www.ams.se/go.aspx?a=32082 Dialog under april 2007 med Marie Andersson, kommissarie vid Polisstyrelsen

14


Hur ser du på jämställdhet i arbetslaget? manlig församlingspedagog. Man kan säga att vi är jämställda i arbetslaget, men inte inom yrkeskåren präster. Optimalt är förstås en av varje kön även inom yrkeskåren. Jag tycker också att det vore bra med fler medarbetare med annan etnisk bakgrund. Grundförutsättningen är förstås att man har tillräckliga kvalifikationer för jobbet. Det är bra om vi tillsammans har så många olika erfarenheter som möjligt, att arbetslaget återspeglar samhällets mångfald.

Eva Rimm, Kyrkoherde i Surahammar Har tidigare varit ombudsman för SIF och arbetat med jämställdhetsfrågor. – Antingen tittar man på jämställdheten inom en yrkeskår eller så utgår man från hela arbetslaget när man gör en bedömning. I jämställdhetslagen står det att en representation på 40 procent av vardera könet anses som jämställt. I Surahammars församling är vi två kvinnliga präster, en manlig diakon och en

skulle vilja ha i Rättviks församling. När det sedan gäller mixen av könen inom olika yrkeskategorier och inom medarbetarlaget som helhet ser jag det som viktigt att den är så jämn som möjligt. Skall jag prioritera så är mixen i hela medarbetarlaget viktigare än inom varje yrkesgrupp eftersom ett fungerande medarbetarlag tar och ger av sina perspektiv och åsikter mellan yrkesgrupperna i en levande dialog.

Sven Trägårdh, kyrkoherde i Rättvik – Min uppfattning är att en församling mår bäst när det finns både bra kvinnliga och bra manliga präster på tjänsterna och det är den allmänna inställningen i Rättviks församling. Nu lever vi inte i den realiteten i Rättvik just nu utan jag har till min hjälp tre bra manliga präster. Församlingens syn på detta är att är prästernas arbetsinsatser bra då kan man leva med att könsfördelningen inte stämmer med den som man helst

SVENSKA KYRKANS UNGA Är en rörelse av unga i Svenska kyrkan. Vi tar självklart ställning mot diskriminering, rasism och främlingsfientlighet i samhället, inom kyrkan och i världen. Varför det?

Låt tro bli till handling!

VI ÄR KRISTNA Vi tror att alla människor är skapade av Gud, med samma värde, och förtjänar kärlek och respekt! VI ÄR DEMOKRATISKA Vi tror att alla människor har något viktigt att bidra med och röster som är värda att lyssna på! VI VILL FÖRÄNDRA VÄRLDEN Och världen börjar här hemma, i köket, i klassrummet, på gatan: om vi inte förändrar våra egna attityder kan vi inte bygga en bättre värld för alla!

”Det häftigaste är att det faktiskt gick att påverka, genom en enkel handlig kunde jag förändra hela min kommun.”

.se 15


Självständighet – ingen självklarhet

Symbolen för Finlands självständighets 90-jubileumsår VI! (Me på finska) tar fasta på allt vad det innebär att vara finländare i dagens värld: förutom majoritetsbefolkningen och de traditionella minoriteterna beaktas också nyfinländare och utlandsfinländare. Livet i dagens Finland och för dagens finländare är resultatet av flera hundra år av gemensamt arbete. Mycket gott har uppnåtts tack vare vi-andan. Symbolen för jubileumsåret uppmuntrar oss till samverkan också i framtiden.

S

jälvständighet - ingen självklarhet I år den 6 december fyller Finland 90 år. Vad är det som firas och vad ska man tycka om denna årligen uppblossande nationalism? Den ideologi som både kan söndra och härska, skapa gemenskap likväl som göra främlingar av grannarna. Finland blev självständigt år 1917 efter att ha varit ett storfurstendöme i Ryssland sedan år 1809. Dessförinnan var Finland en del av Sverige i 600 år. År 1809 skildes Sverige och Finland åt. Sverige förlorade Finland till Ryssland Nästa år efter 200 år uppmärksammas betydelsen av den viktiga händelsen i båda länderna. Finska vinterkriget (Talvisota) utkämpades efter att Sovjetunionen anföll Finland 30 november, 1939, tre månader efter att andra världskriget brutit ut. Efter ett mycket hårt och envist motstånd tvingades Finland den 13 mars 1940 gå med på

16

fred och göra stora landavträdelser. Finska fortsättningskriget (Jatkosota) streds mellan Finland och Sovjetunionen mellan den 25 juni 1941 och den 19 september 1944 under andra världskriget. Lapplandskriget (Lapinsota) är Finlands tredje krig under andra världskriget mot Nazitysklands trupper i Lappland i norra Finland från september 1944 till april 1945. En stor del av Finlands 4 miljoner invånare drabbades hårt av krigen; 90 000 stupade, 450 000 karelare drevs på flykt, 70 000 blev krigsbarn i Sverige och Danmark, över 200 000 sårades, varje 16 man blev invalidiserade och varje 17 kvinna blev kringsänka Mot dessa händelser är det förståeligt att begreppet självständighet betyder något utöver det vanliga för det finska folket. Många av de själva drabbade flyttade till Sverige och bor fortfarande bland oss. I våras samlade 150 krigsveteraner i Väster-

ås för att delta i sina egna andliga dagar. Vad betyder självständigheten för oss i dag? Det hela finska folkets historia är en del av våra egen historia. Även de som är födda eller levt den största tiden av sitt liv här har blivit drabbade av de föregående generationernas öde. Vi får vara tacksamma över deras insatser för oss. De skapade en grund för oss att sträva framåt. Alla självständighetsfester har samma utgångspunkt – att förstärka gruppens, folkets självkänsla, skapa gemenskap och ge hopp inför framtiden. I nationella fester kan ju dölja sig faror, om alla som inte tillhör gruppen anses vara ett hot. Vi får vara finländare, uppskatta vår bakgrund utan skam. Vi behöver inte vara rädda för att möta människor med annorlunda bakgrund. Vi vet varifrån vi kommer. Vi vet vilka vi är. Då behöver vi inte hela tiden basunera ut vår finskhet


för hela världen. Den märks i alla fall. En bra bakgrund för en harmonisk människa att behålla sin kulturella bakgrund. Man behöver inte behålla sin ursprungliga identitet på det negativa sättet. Man måste kunna behålla den och bygga vidare på. Finskheten har många olika ansikten här i Sverige. Många känner sig att vara sverigefinnar eller finländare i Sverige. Några anser att de är finsktalande svenskar eller utomlandsfinländare. Men alla vi får vara stolta och glada över finskheten inom oss. Församling - även för barn och ungdom med annan bakgrund än svensk Hur kan kyrkan möta och motverka de skillnader i villkor som tjejer och killar, unga med svensk och annan etnisk bakgrund upplever? Var femte människa som bor i dag i Sverige har utländsk bakgrund (född utomlands eller född i Sverige och minst ena föräldern född utomlands). Hälften av dem som söker medlemskap i Svenska kyrkan idag har utländsk bakgrund. I Sverige talar en och en halv miljon ett annat modersmål än svenska. Vi har våra egna minoritetsspråk samiska, meänkieli, romani chib, finska och jiddish vilket innebär att barn som talar dessa språk har utökade rättigheter när det gäller stöd och undervisning. Förutom dem finns många andra språk som talas runt om landet. Det är jätteviktigt att alla människor oavsett kulturell och etnisk bakgrund som söker sig till församlingen känner sig välkomna och delaktiga. Att bli sedd. Att få bekräftelse att man duger som man är. En hel del barn och ungdomar bär med sig svåra upplevelser. Alltid är det inte självklart att man kan eller vågar prata om dem hemma. T.ex. först i dag efter 60 år har många finska krigsbarn börjat berätta ut sina upplevelser och sin historia. Viktigt att det finns lyssnande vuxna som vågar ge utrymme och tid för barn och ungdomar att bearbeta sin livshistoria så att de inte behövs skämmas för sin identitet. För att bygga sin egen identitet behöver man få ett svar

på tre frågor: Vem är jag? Var kommer jag ifrån? Vart är jag på väg? Församlingen kunde vara ett bra ställe där man kan diskutera livets stora och små frågor och bearbeta det förflutna, nutiden och framtiden. En människa som inte förnekar sin kultur och sin bakgrund, då har vi också den människa som vågar bemöta andra. Även språket har betydelse. Barn med utländsk bakgrund som utvecklar sitt modersmål får bättre möjligheter att lära sig svenska och även utveckla kunskaper inom andra områden. Det är betydelsefullt att t.ex. sverigefinska unga har möjlighet delta i verksamhet på det språk som är deras modersmål. Många säger att de är ju svenskspråkiga. Det är sant, men de pratar också finska. Genom språket har de tillgång till sin historia, kultur och tro samt den stora delen av sin vardag och mänskliga kontakter. Språket är sällan ett hinder mellan barn. Dem har förmåga att kommunicera. De är nyfikna och förutsättningslösa att lära sig nya saker och nya språk. Låt oss hitta tillbaka barnet inom oss själva. Symbolen för Finlands självständighets 90-jubileumsår VI! (Me på finska) tar fasta på allt vad det innebär att vara finländare i dagens värld: förutom majoritetsbefolkningen och de traditionella minoriteterna beaktas också nyfinländare och utlandsfinländare. Livet i dagens Finland och för dagens finländare är resultatet av flera hundra år av gemensamt arbete. Mycket gott har uppnåtts tack vare vi-andan. Symbolen för jubileumsåret uppmuntrar oss till samverkan också i framtiden.

Juhlavuoden sanallinen tunnus on Me! (Vi!). Se viittaa entistä laajempaan suomalaisuuskäsitteeseen, joka sisältää kantasuomalaisten ja vanhojen vähemmistöjen ohella uussuomalaiset ja ulkosuomalaiset. Juhlavuoden keskeisenä tavoitteena on epädramatisoida suomalaisuutta ja nostaa se esiin elävänä tulevaisuuteen suuntautuneena yhteisenä voimana – iloisena asiana. Miksi vietämme Suomen itsenäisyyspäivää täällä Ruotsissa?

Firandet av självständighetsdagen 6 december i Västerås stift Lindesberg 12.00 lunch och hantverksutställning, Församlingshem 17.00 gudstjänst i kyrkan 18.30 kaffe med programinslag festtal Claes-Bertil Ytterberg Köping 18.00 gudstjänst i kyrkan och självständighetsfest på S:t Olovsgården Västerås 17.00 gudstjänst, Domkyrkan

Suomalaiset ovat hyvin vapautta rakastavaa kansaa. Historiansa aikana on kansa taistellut sortoa vastaan ja itsenäisydyen puolesta. Suomi tuli itsenäiseksi valtioksi 6 joulukuuta 2007. Viimeksi Suomi taisteli vuosina 1939-1945 silloista Neuvostoliittoa vastaan säilyttäen itsenäisyytensä. Sodissa menehtyi noin 90 000 henkeä ja haavoittui yli 200 000, heistä lähes 95 000 pysyvästi. Sodan päättyessä joka 16.mies oli sotainvalidi, joka 17. nainen oli sotaleski ja joka 25. lapsi oli sotaorpo. Moni heistä on vielä täällä keskuudessamme: rintamamiehet, sotavetaraanit, sotainvalidit, lotat, sotaorvot… Keväällä kokoontui 150 sotaveteraania Västeråsiin perinteisille hengellisille päivilleen. Vapaus kuuluu ihmisen oikeuksiin. Kuka ei toivoisi olevansa vapaa ja itsenäinen. Nuori ajattelee,että vapaus on irti kaikesta olemista, olotila, ettei mikään sido. Vapautta on mennä minne tahtoo ja tehdä, mitä huvittaa. Aikuinen ymmärtää: vapaus ei ole kaikesta irti olemista. Enemmän on vapautta, että on pohja jalkojen alla, josta

17


voi ponnistaa. Vapaus ilman perustaa on putoavan kiven vapautta. Se on vapaa Sitä ei sido mikään kiinni, mutta sillä on vapaus vain alaspäin. Tänä vuonna Suomi siis täyttää 90 vuotta Saamme kiitollisuudella muistaaa sitä perustaa aikaisemmat sukupolvet ovat olleet luomassa. On ollut hyvä kun ollut mistä nousta. Jokaisella henkilön omaan tarinaan ja historiaan on suurelta ossin myös vaikuttanut koko kansan ja maan tapahtumat ja kehitys – niin hyvässä kuin pahassa. Esimerkiksi sota on jättänyt jälkensä niin sen itse henkilökohtaisesti kokeneisiin kuin myös heidän jälkipolviin. Joskin meille Ruotsin muuttaneille on saattanut kiitollisuuden sekaan tipahtaa muutama kyynelkin. Synnyinmaa ei ollutkaan toiveiden kultamaa – eikä antanut työtä eikä leipää Moni halusi etsiä parempaa elämää itselleen ja perheelleen. Moni lähti siksi Ruotsiin ja on tehnyt tai tekee työtä, raskasta työtä ja pitkiä päiviä niillä eväillä, jota Suomesta kantoi mukanaan. Itsenäisyyspäivänä niitä voimme muistella muistella. Paljon on tehty ennen meitä ja meidän aikana, että maa tulisi paremmaksi, että kärsimys vähenisi ja loppuisi. Suomalaisina tai ulkosuomalaisina – miten vaan olemme olleett rakentamassa nykyistä kotimaatamme. Mitä Suomen itsenäisyys merkitsee merkitsee meille tänä päivänä?

tai kiihkoiluihin. Tunnemme sisällämme olevamme suomalaisia. Tiedämme, mistä olemme lähtöisin, on pohjaa, mistä ponnistaa. Kun hyväksymme itseni, meidän ei tarvitse toitotella suomalaisuuttamme niin kovinmuille. Se huomataan kuitenkin. Toisen hyväksyntä lähtee itsensä hyväksynnästä. Olimmepa sitten ruotsinsuomalaisia, suomeapuhuvia ruotsalaisia, suomalaisia Ruotsissa tai ulkosuomalaisia niin iloitkaamme suomalaisuudesta itsessämme. Manne Mali manne.mali@svenskakyrkan.se

Boktipps Biskop Carl Axel Aurelius från Göteborg har skrivit en modern variant av Luthers lilla katekes kal�lad ”Steg på vägen”. Nu har boken även översatts till finska. ”Askeleita tiellä” är en bra diskussionsunderlag kring kristen tro i samtalsgrupper. Förlag Verbum. Pris 75 kr. Götebrogin piispan Carl Axel Aureliuksen kirjoittama tämän ajan katekismus on käännetty suomeksi. ”Askeleita tiellä” on oiva materiaali ajatusten herätttämiseksi kristillisestä uskosta seurakuntien keskusteluja raamattupiireissä. Kirja on Verbumin kustantama ja maksaa 75 kr.

Den gränslösa mannen Rajaton mies Finska mansdagar 10-11 november 2007 Stiftsgården Stjärnholm

Saamme olla suomalaisia, arvostaa omaa taustaansa häpeämättä ja pelkäämättä kohdata toisenlaisen taustan omaava ihminen. Joku on luonnehtinut suomalaista kansanluonnetta näin: Se on sekoitus pohjalaista peräänantamattomuutta, savolaista venkoilua, hämäläistä harkitsevaisuutta ja karjalaista avarakatseisuutta. Hän on konstailematon, parhaimmillan hänessä ei ole mitään kieroa. Aidoimmillaan suomalainen on sisukas - käy avannossa uimassa ja viskoo vielä sen jälkeen ämpärikaupalla jäähileistä vettä ja karjuu alkuvoimaisesti. Kielteiset puolet kuten ahdasmielisyys ja alemmuudentuntoisuus voitaneen unohtaa .Itsensä tunteva ihminen ja itsensä tunteva kansa sietää vieraita, ei syyllisty rotuvihaan

18

Vi pratar om mannens historia, krigets påverkan på mannens liv, Israel-Palestinakonflikten mm. Medverkande är bl.a. Harry Järv, professor och krigsveteran, Kim Bredefeldt, komminister, Jari Kuosmanen, manforskare, Manne Mali, stiftskonsulent och Janne Manni, stiftsadjunkt. Helgen börjar med incheckning kl. 11:00 och slutar med gemensam gudstjänst och lunch, sluttid ca 13:00. Rajaton mies on 2007 vuoden miesten päivien teemana. Käsittelemme näin Suomen juhlavuonna miehen historiaa, sodan muistoja, Israel-Palestiina-konfliktia. Saunomme, laulamme ja olemme muuten vain yhdessä. Mer info: Manne Mali manne.mali@svenskakyrkan.se 021-178508 eller www.svenskakyrkan.se\vasterasstift


Vald i fรถrtroende - att leda Svenska kyrkan

19


”Roland tycker att det är bra om de som är med i kyrkorådet har så många olika erfarenheter som möjligt: att de är gamla, unga, män, kvinnor, barnfamiljer och ensamstående etcetera. Det gör att man tillsammans kan förstå behoven i samhället på ett mer heltäckande sätt.”

Roland Karlsson är förtroendevald och medlem av kyrkorådet i Munktorps församling som ligger en mil från Köping i Västmanland. Det är i Munktorp som Romboleden börjar, pilgrimsleden som sträcker sig genom hela stiftet innan den tar sig till Trondheim via Härnösands stift. Munktorp är en vacker gammal jordbruksbygd med småföretagare och pendlare. Roland bor i sitt föräldrahem Lilla Sandviken och är fiskare, en av fyra som arbetar i mälarviken Galten.

H

an tycker att bygdens överlevnad är viktig och anser att kyrkan bör erbjuda gemenskap som håller bygden samman.Tillsammans med sina förtroendevalda kollegor påverkar han både kyrkan och bygdens utveckling, en stor möjlighet och ett stort ansvar. – Man kan se våra olika roller inom kyrkans organisation som vilket företag som helst: de förtroendevalda är styrelsen, kyrkoherden vd och de tillhöriga är aktieägarna. Det gäller att skapa en grund för att de anställda har det bra och trivs med sina jobb så att de tillhöriga får den utdelning de önskar. Det är den enda garanti vi har för att

20

medlemmarna stannar kvar. Kyrkans arbete och sammanhållande funktion betyder mycket i en liten bygd som Munktorp, menar Roland. Jag träffar Roland Karlsson vid hans fiskebåt som ligger i viken alldeles nedanför föräldrahemmet Lilla Sandviken. Solen lyser, vattnet är spegelblankt och vi ska ut och vittja två bottengarn som är kvar efter morgonens arbete. Dagen innan gjorde stormen sjön omöjlig, istället blev det en behövlig vila på sofflocket. Roland har lär t sig konsten att ”gilla läget”, att följa vädret och sjöns eget liv – det finns

en ödmjukhet i sättet att berätta som visar att han ser sig själv som en del av den natur han är satt att skörda. Han styr sina tider på ett annat sätt än tidigare då han var elingenjör i Arboga och han mår mycket bättre av att anpassa sig till vädret och naturen än till en tickande klocka på väggen. Ryggen, som trilskades förut, är nästan som ny tack vare att fiskarjobbet är rörligare. Redskapen är på plats i båten, Roland startar motorn och vi drar iväg ut på fjärden. Gösar och grönsvartblanka ålar väntar på oss i bottengarnen.


Roland är representant för Centerpartiet i kyrkorådet. Han tycker att det är bra om de som är med i kyrkorådet har så många olika erfarenheter som möjligt: att de är gamla, unga, män, kvinnor, barnfamiljer och ensamstående etcetera. Det gör att man tillsammans kan förstå behoven i samhället på ett mer heltäckande sätt. Det viktigaste som förtroendevald, anser Roland, är att försöka skapa ett fungerande arbetslag, göra vad man kan för att de anställda ska trivas tillsammans. Den glädjen smittar av sig till församlingsborna, menar han. Sedan gäller det att erbjuda en verksamhet som folket och bygden verkligen har behov av. Vad har våra tillhöriga för behov, tror du? – De unga som växer upp i dag lever annorlunda än vad jag gör. Jag har till stor del valt bort att vara styrd av andra och har svårt att förstå att man vill delta i prylhetsen med plasmateveapparater och mobiler som gör en nåbar hela dygnet. Jag begriper helt enkelt inte hur folk kan välja en dag på Ikea i trängseln istället för att koppla av hemma eller ute i naturen. Det är inte lätt att veta hur församlingens arbete ska se ut i framtiden och vad vi ska erbjuda. Jag kan tänka mig att vi ska ge människor, unga som gamla, ett alternativ till prylar och tidspress.

Ovan: Roland Karlsson, fiskare, Lilla Sandviken, är förtroendevald sedan två år i Munktorps församling. Han är centerpartist, har ”båda fötterna på jorden” och blev fiskare av en slump. - Jag jobbade som elingenjör i Arboga och trivdes rätt så bra. Hemma hade jag och min hustru Dorith ett litet jordbruk med ett tiotal får. När en skolkamrat till mig dog och lämnade efter sig sina fiskarredskap, frågade hans fru om jag ville ta över dem, de gjorde ju ingen nytta där de låg, menade hon. Jag funderade ett tag och insåg att det behövdes en förändring i mitt liv. Jag tackade ja till det fina erbjudandet och blev fiskare 1989. Nedan: Struten på väg att tas upp i båten för tömning

Vi glider in mot en orange dunk som ligger och guppar på vattnet. Det är markering av en strut som är slutet på ett bottengarn: ett fiskeredskap som med nät leder fisken från land in i en strut som slutar ett hundratal meter ut i vattnet. Vita, till synes rentvättade, trutar och lite mindre måsar flyger skriande förbi. De årsgamla, som är lite gråsmutsiga i fjäderdräkten, följer med för att se vad som erbjuds. En skarv flyger som en svart projektil ovanför den vinglande hopen av hungriga sjöfåglar. Rolands och mitt samtal i båten böljar mellan nuets naturupplevelser och tankarna kring att vara förtroendevald och att leda Svenska kyrkan på den plats där han bor. Som fiskare lever Roland med klimatförändringen och dess verkan varje dag, människan och hennes nya miljöpåverkande livsstil är därför en viktig fråga. - Både gös och ål verkar klara av det varmare klimat som människan skapat, däremot vet vi inte hur till exempel röding kommer att reagera eftersom den arten ursprungligen kommer norrifrån. Mina kollegor och jag har märkt att det blir sämre bottengarnsfiske i Mälaren efter milda vintrar utan istäcke, men vi vet inte var-

för det blir så.

Roland lever av naturen och med natu-

21


Roland. Vi är i ena änden av ännu ett bottengarn som ska vittjas. Han lyfter på den brandgula dunken och får upp struten där fisken har samlats. Ålarna hamnar i en grönslingrig ormgrop på durken och den färdigvuxna gösen läggs på is. Skrattmåsar och trutar skriker av glädje och det blir ett till karlssonskt tabberas med abborre och mört på Galten. Nu är vi färdiga med dagens vittjning av näten och båten styrs sakta hemåt mot Lilla Sandviken. Vilka är de viktigaste frågorna att driva i församlingen? - Församlingsinstruktionen ger ramarna Grannen Vanja (till höger) kommer på besök för att köpa några gösar till kvällen. Rolands fru för vad kyrkorådet och de förtroendeDorith hjälper till. valda ska arbeta med. Jag anser att miljöoch livstilsfrågorna, en värdig vård för grossisten. De senaste månaderna har ren. På sommaren åker han ut med både äldre och barnens framtid är viktiga leveranstiden förändrats, så möjligheten ten och vittjar näten varje dag, räknar in frågor för både bygden och kyrkan. Vi har att gå i kyrkan har blivit större. de olika fisksor terna, väger fångsten och under ett par år prioriterat arbetet med rappor terar till Fiskeriverket varje månad. - När jag väl kommer till kyrkan uppbarn och ungdomar, för att klara det har täcker jag att det är värt besväret att ta På det sättet är han med och skapar den vi anställt en bra pedagog. Det är viktigt sig dit, många gudstjänster är fantastiskt statistik som visar på de förändringar att ungdomarna får möjlighet att göra fina. Men jag ser det inte som nödvändigt något annat i Munktorp än att sitta vid som växthuseffekten ger. för mitt andliga liv. Jag tror att många har - När jag ser allt det fantastiska och datorn. Vi har erbjudit allt från körsång sin tro och vackra i naturen förstår jag Gud bättre. och väggklättring till teater, säger Roland Fiskebåten på Galten är mitt meditativa och är märkbart stolt över det arbete rum där jag är med mig själv och Skapelsom görs inom församlingen. ” Jag har till stor sen. Men skulle jag vara tvungen att Han menar att en av de viktigaste del valt bort att vara styrd av välja ett annat rum så är kyrkan fanfrågorna i uppdraget som förtroenandra och har svårt att förstå att man tastisk. Jag kan gå in i Munktorps devald är att skapa ett arbetslag kyrka, sätta mig på en bänk och där de anställda trivs tillsamvill delta i prylhetsen med plasmateveappadirekt känna frid. Kyrkorummet mans. Det är svårt att göra ett rater och mobiler som gör en nåbar hela dygnet. är som skapat för det, menar bra jobb om de anställda mår Jag begriper helt enkelt inte hur folk kan välja en Roland. dåligt. Men denna arbetsharmoni är svår att uppnå. Det är dag på Ikea i trängseln istället för att koppla av Han drar sakta upp nätet och så mycket som förändras både hemma eller ute i naturen. Det är inte lätt att veta i samhället och inom kyrkan. lösgör under tiden försiktigt de hur församlingens arbete ska se ut i framtiden fiskar som fastnat i öglorna. När - En sammanslagning mellan hela struten är i båten öppnar oss och församlingarna i Köping och vad vi ska erbjuda. Jag kan tänka mig att han den och mört, abborre, gös och Odensvi kanske är nödvänvi ska ge människor, unga som gamla, ett och ål rinner ut i en hoppande och dig av ekonomiska skäl i framtiden, alternativ till prylar och tidspress.” slingrande hög. Gösen mäts på ett trämen samtidigt är det svårt att ta block, de som är för små kastas i för att ställning till detta eftersom man inte fortsätta växa och fortplanta sig. Ålen läggs vet hur det blir. Vi vill ha fast personal i i sumpen, småfisken skovlas i vattnet med Munktorp och inte olika människor som trygghet hjälp av en spade. Sjöfåglarna kastar sig kommer utifrån när de har tid, säger med sig där de är, de är inte bundna av över maten. Roland bjuder mig på dricka Roland. att uppleva Gud i kyrkan. Mitt viktigaste och sätter sig för att vila ett tag. Han tycker att det mesta i dag handlar andliga rum är i båten mitt i Skapelsen. om pengar. Kyrkans tillhöriga minskar i Det räcker egentligen för mig. Jag tycker Utveckling av kyrkorummet i framtiden? antal och för många som går ur Svenska det är bra att använda kyrkan till mer än Trots att han upplever kyrkorummet kyrkan verkar skälet vara just ekonomi. gudstjänstrum. Ibland har vi fika i Munksom fantastiskt går han sällan till kyrkan. Samtidigt ökar konsumtionen av varor torps kyrka och vi har även många konMen det har sin förklaring: Under många som vi egentligen inte behöver på beser ter där, men jag skulle också tycka om år vittjade han näten på söndagarna kostnad av vår livsmiljö, menar Roland. att se konstutställningar i kyrkan, säger eftersom han hade måndagsleverans till Det är svårt att veta vart samhället är

22


på väg och vad kyrkan ska erbjuda som lockar till gemenskap och aktivitet. Vi är tillbaka och Roland styr in mot bryggan och gör an, gösen lastas ur och ålarna håvas in för att hällas över i en grön plastdunk. De ska upp till ladugården och ett stort badkar med tempererat vatten och syretillförsel. En grossist från Skåne kommer en gång i veckan för att hämta ålarna och kör dem sedan i en tankbil ner till södra Sverige och vidare till kontinenten. Grannfrun kommer på besök och vill köpa gös och frun Dorith hjälper till med försäljningen.

När dagens jobb är klart bjuds jag på kaffe i skuggan av ett äppelträd och samtalet är tillbaka till församlingen, utvecklingen och möjligheterna.

Lena Bergquist lena.bergquist@svenskakyrkan.se

Skulle du rekommendera andra att bli förtroendevalda? - Jag kan verkligen rekommendera andra att tacka ja till att bli förtroendevalda. Man kan göra väldigt mycket positivt för kyrkan och för människor i det samhälle där man bor. Det är viktigt att vara med och påverka åt det håll man tycker är rätt, ingenting lär förändras av bara tyckande, avslutar Roland.

23


Vad tycker våra förtroende Fem frågor till Karin Byström, Maj Strååt, Per Andersson Maria Thorgren Stefan Kärn Lars Wiberg och Kerstin Jönsson 1. Hur kom det sig att du blev förtroendevald? 2. Om du mötte en person som stod i valet och kvalet om att ta steget mot att bli förtroendevald, vad skulle du säga till den personen? 3. Vad anser du att kyrkans viktigaste uppgift är just nu? 4. Hur ser du på kyrkans roll i framtiden? 5. Biskopsvalet kommer att vara högaktuellt under hösten: Viktigaste egenskaperna/meriterna hos den nya biskopen i Västerås stift?

Karin Byström, Siljansnäs, Nedansiljans kontrakt. Förtroendevald sen 2001, blev ordf Siljansnäs kyrkoråd valet 2005. 1 Jag tycker det är viktigt att engagera sig i samhället, kan vara i en förening el likn. Att det blev som för troendevald för mig beror på att jag tror på Svenska kyrkan och vill göra en insats. Församlingen i Siljansnäs är fantastisk. 2 Ta chansen! Det finns miljoner olika frågor att engagera sig i, det blir väldigt mycket vad man gör det till själv. 3 Att anpassa verksamhet efter behoven, tänka i nya banor, framförallt när det gäller barn- och ungdom. Anpassning på rätt sätt är inte alls fel. Rädslan att kyrkan anpassar ”ihjäl sig” är överdriven anser jag. Vi står på fast grund! 4 Om vi klarar av att ta avstamp i det som är positivt och bygga vidare på det så kan det bli riktigt bra. I framtiden kommer kyrkan att finnas med på många fler ställen i samhället. 5 Utåtriktad, synas i samhällsdebatten med den kristna tron som grund. Förmåga att hitta balansen mellan förnyelse/ anpassning och kyrkans traditioner/grunder. Mycket goda ledaregenskaper.

24

Maj Strååt, Kungsör Förtroendevald i Kungsör, Södra Västmanlands kontrakt. 1 Jag började i kommunpolitiken och blev sedan tillfrågad av mitt parti att komma med i kyrkan eftersom jag har ett kyrkligt intresse. Vi har en kyrklig tradition inom släkten, min mor var kyrkvärd och jag har sjungit i kör m.m. 2 Tacka ja till ett stimulerande och viktigt uppdrag, men var beredd på att det tar en del tid. Tacka också ja till de fortbildningar som erbjuds. Kyrkan behöver förtroendevalda som är unga och som står mitt i livet. 3 Att verka för att människor stannar kvar i kyrkan. Att lyfta fram det kristna kärleksbudskapet som ett alternativ till det materialistiska i samhället. 4 Kyrkan ska vara en andlig tillflykt, en motvikt till det kommersiella. Kyrkan ska stå för medmänsklighet utifrån det kristna budskapet. Det är också viktigt att värna om vår enda jord och människors livsvillkor. Kyrkan ska vara öppen utåt och inte isolera sig 5 Det viktigaste är att den nya biskopen är en god och inspirerande andlig ledare. En samlande kraft för prästerna. Han eller hon ska bygga vidare på den folkkyrkotradition

/nedtecknare och foto: Anders Holmberg anders.holmberg@svenskakyrkan.se som finns i Västerås stift. Och vara en god administratör förstås, men ledarskapet är det viktiga. Per Andersson Falun vice ordf i kyrkorådet i Stora Kopparbergs församling samt ledamot i Kyrkofullmäktige och kyrkogårdsnämnden 1 Eftersom jag är politiskt intresserad och medlem i Socialdemokraterna blev jag tillfrågad om att ställa upp i kyrkovalet 2005. Det verkade intressant och jag bestämde mig för att det var värt att prova på. Jag var dessutom allmänt intresserad av kyrkliga frågor och religion. 2 Jag skulle nog säga att det är mer intressant och givande än man kan tro! Det är i varje fall värt att prova. 3 Jag tror att kyrkan måste vända sig utåt mer och bli tydlig i vad som kan erbjudas. Bli mer öppen och aktiv i det dagliga livet så att säga. 4 I framtiden blir det än viktigare att nå ut. Att vara öppen och har en variationsrikedom. Människor är olika och söker olika aspekter av kyrkan. Det måste man kunna svara upp emot. Kyrkan har en viktig roll i

va


alda i stiftet? vårt samhälle som den måste förtjäna om och om igen. Det går inte att ta något för givet! 5 Den nya biskopen bör ha en bra förmåga att föra ut kyrkan som en viktig och specifik del av samhället. Det kräver engagemang och tydlighet och ledarskapsförmåga. Det är viktigt att biskopen både kan vara samlande i formandet av vår kyrka och sedan stå för detta utåt. Maria Thorgren Västerås, förtroendevald och ordförande i kyrkorådet i Önsta församling 1 Jag var aktiv i kyrkans verksamhet. Blev medlem i POSK och några år senare tillfrågad om jag ville bli förtroendevald. 2 Antag utmaningen! Jag skulle också berätta vad det innebär att vara förtroendevald. 3 Döpa och konfirmera människor, viga, begrava, samtala. Sprida ut vårt budskap om kristen tro. Om inte vi gör allt detta som kyrka, vem ska då göra det? 4 Här finns mycket att göra t ex gudstjänstformen och språket måste förändras så människor känner sig hemma – dvs förstår och är trygga. Gå ut mer i samhället, i pres�sen och ta ställning. Stefan Kärn Mora 1 Jag hade gått ur Svenska Kyrkan för att jag inte kände mig välkommen där, då Mark Levengood blev nedslagen av nynazister här i Mora. Då jag märkte att Mora församling tog krafttag mot denna behandling av en medmänniska, började jag hoppas på att det fanns församlingar i Sverige som verkligen menar att alla människor har lika värde. När jag senare besökte kyrkoherde Gunnar Kärrbom och pratade med honom om Mora försam-

lings syn på hur kyrkan ska vara, insåg jag att Mora församling företräder en kyrka som jag vill tillhöra och återinträdde i Svenska Kyrkan. Jag har alltid varit en person som gillar att ställa upp där jag kan och är med i många föreningar, och detta har gjort att jag känner rätt så mycket folk. När jag var ute och cyklade en kväll ringde det på mobilen och en kvinna som jag inte kände presenterade sig och undrade om jag kunde tänka mig att vara förtroendevald här i Mora, då hon hade hört talas om mig. Jag blev både smickrad och glad, jag har alltid velat vara med där jag kan göra något gott för andra, och då är Mora församling en verkligt bra plats att vara på. 2 Jag skulle uppmana personen att ta chansen, det är lite jobb, men det känns som om man gör något viktigt och att man utvecklas som människa. 3 Jag anser att kyrkan måste göra som Mora församling och många andra församlingar i Västerås stift, visa att kyrkan står bakom att alla människor har lika värde. Man kan t ex inte vara kvinnoprästmotståndare och samtidigt säga att kvinnor är lika mycket värda som män. Det finns inte någon manlig präst som helt uppfyller alla Bibelns krav. 4 Jag tror att kyrkans roll kommer att minska, men därför inte sagt att den kommer att behövas mindre. Människor behöver närhet och kärlek för att leva ett gott liv och där kan kyrkan göra mycket även i framtiden. Om kyrkan lyckas med att framstå som en enad kyrka som finns där för alla och inte som en kyrka som bråkar invärtes, kommer hon även i fortsättningen vara till stor hjälp för många människor. 5 Jag hoppas på en efterträdare som liknar Claes-Bertil Ytterberg till sättet och har hans tänkesätt när det gäller arbetet i stiftet. Efterträdaren ska inte vara kvinnoprästmotståndare eller anse att t ex HBTpersoner har ett lägre mänskligt värde, tyvärr måste man fortfarande år 2007 ta fram dessa saker som önskemål inom Svenska Kyrkan. Den nya/nye biskopen ska vara en stark ledare som strider för de svaga och utsatta.

Lars Wiberg, Sala 1 Efter några år som kyrkvärd tillfrågades jag av den nomineringsgrupp som står mina värderingar nära, om jag var intresserad av att bli förtroendevald. Efter lite tänk svarade jag ja. 2 Jag skulle berätta om uppdraget, om arbetsgemenskapen, om hur det är att se verksamheten inifrån, om att kunna påverka nuet och framtiden. 3 Kyrkans viktigaste uppgifter, nu och i framtiden, är att få fler föräldrar att döpa sina barn, fler tonåringar att konfirmera sig, att hon är tydlig i sitt budskap och en spjutspets i miljöarbetet. 4 Att vara biskop är att inneha ett stort ämbete. Jag önskar att vår kommande biskop, för sin egen och för vårt stifts skull, har en pilgrimssjäl, med allt det innebär. Kerstin Jönsson Ramsberg, ordf. Kyrkorådet 1 Inför ett kyrkoval för många, många år sedan kom en för frågan om jag ville stå med på kyrkovalsedeln . Jag saja till det. 2 Om du är intresserad av kyrkan och känner att du vill ta ansvar för de uppgifter det innebär att vara förtroendevald. 3 Komma ut i samhället, visa medborgarna vad kyrkan står för. Informera, bjuda in till samtal, även höra på vad församlingsbor vill ha ut av kyrkan. 4 Möta folket uti från deras behov, t.ex. ordna träffar för ungdomar, äldre, gamla, som arbetslösa, sjukskrivna och invandrare. 5 Om meriter och egenskaper som den nu varande Biskopen har kan över gå till den nye är det bra.

25


Så utses en biskop En biskop utses genom ett val i stiftet. Rösträtt i detta val har bara särskilt röstberättigade Valet har flera steg. 1. Provval Valet föregås av ett provval då kandidater nomineras och de röstberättigade röstar fram ett antal biskopskandidater. Svenska kyrkans ansvarsnämnd prövar sedan behörigheten hos dem som erhållit röster i provvalet. Prövningen omfattar de kandidater som erhållit fem procent eller mera av rösterna. Bara de som förklarats behöriga blir biskopskandidater. Minst fem kandidater blir behörigförklarade, om det är möjligt. 2. Hearing Biskopskandidaterna får under ett offentligt samtal berätta om sig själva, sin teologi och sina visioner. De röstberättigade och allmänheten får möjlighet att i förväg ställa frågor till kandidaterna. 3. Biskopsval Får en kandidat mer än hälften av rösterna är kandidaten vald till biskop. Om ingen kandidat får mer än hälften av rösterna genomförs en andra valomgång mellan de två kandidater som i det första valet har fått flest röster. Skulle flera kandidater få lika många röster avgörs vilka av kandidaterna som skall delta i den andra valomgången genom lottning. Om båda kandidaterna i en

Så går valet till Så går provvalet går till Provvalet sker på en gemensam plats i stiftet. Stiftsstyrelsen skickar ut anvisningar om hur detta ska ske till de röstberättigade. Rösträtt i provvalet har de som har rösträtt i biskopsvalet. Stiftsstyrelsen skall omedelbart efter det att rösterna räknats offentligt anslå resultatet av provvalet på stiftets offentliga anslagstavla. Resultatet kommer även

26

Val av ny biskop i Biskopens uppgifter enligt kyrkoordningen 1. förkunna evangelium i ord och handling 2. ha ansvar för att evangelium förkunnas rent och klart och för att sakramenten förvaltas enligt kyrkans bekännelse och ordning 3. svara för ledning och tillsyn 4. vårda och värna kyrkans enhet 5. viga präster och diakoner 6. kalla präster och diakoner till överläggningar, samt 7. i övrigt fullgöra biskopens uppgifter enligt kyrkoordningen

Hearing 12 december 2007

Biskopsval, andra valomgången 7 februari 2008

Aros Congress Center i Västerås

Biskopsval i kontrakten, andra omgången om inte någon kandidat fått över 50% av rösterna i första omgången

Provval 1 november 2007

Biskopsval 10 januari 2008

Ex-huset i Falun

Val i varje kontrakt. Lokal meddelas i december

att kungöras via stiftets hemsida. Så snart provvalet inte längre kan överklagas skall resultatet överlämnas till Svenska kyrkans ansvarsnämnd för prövning. Så går biskopsvalet går till För att avge sina röster samlas de röstberättigade enligt följande: 1. Stiftsstyrelsens och domkapitlets ledamöter samlas med stiftsstyrelsens ordförande som valförrättare. 2. Övriga röstberättigade inom varje

kontrakt samlas med kontraktsprosten som valförrättare. Prästerna inom ett kontrakt samt elektorerna för kontraktets pastorat röstar i sitt kontrakt. Stiftsadjunkter och tjänstlediga pastorsadjunkter röstar i det kontrakt där stiftets domkyrka är belägen. Valförrättningen är offentlig. Valet sker med slutna sedlar. Varje röstande skall på sin valsedel ange namnet på den person som han


Västerås stift Kontaktpersoner och ansvariga för biskopsvalet Stiftsstyrelsen har uppdraget att hantera valprocessen av ny biskop. Kontaktperson är stiftsdirektor Britas Lennart Eriksson, Västerås stift 021-17 85 32 e-post: britaslennart.eriksson@svenskakyrkan.se Utförliga regler för valet anges i kyrkoordningen som du hittar på www.svenskakyrkan.se/kyrkoordningen/

Biskopsmottagning 10 maj 2008 (Pingstafton) Mottagning av den nya biskopen i Västerås Domkyrka

Röstberättigade Följande personer har rösträtt: 1. De som är anställda som präster i stiftet eller i någon av dess församlingar 2. Särskilt utsedda elektorer 3. Domkapitlets och stifts- styrelsens ledamöter Så utses elektorerna Elektorerna väljs av kyrkofullmäktige eller kyrkoråd. Inom varje pastorat skall det väljas lika många elektorer som det finns anställda präster och tjänstgörande pastorsadjunkter i pastoratet vid tidpunkten för elektorsvalet.

Claes-Bertil Ytterberg går i pension efter 20 år som biskop i Västerås stift.

För elektorerna skall det väljas lika många ersättare. Valet av elektorerna och deras ersättare skall äga rum senast den dag som stiftsstyrelsen bestämmer.

26 april 2008

Vid valet av elektorerna och deras ersättare får inte de personer rösta som redan har rösträtt vid biskopsvalet. Valbar till elektor och ersättare för elektor är den som är behörig att utses till ledamot i kyrkofullmäktige i en församling inom pastoratet. Den som redan har rösträtt vid biskopsvalet är dock inte valbar.

1 maj 2008

Biskopsvigning 4 maj 2008

Claes-Bertil Ytterberg lägger ner biskopsattributen, kräklan (herdestaven) och biskopskorset, i Domkyrkan kl 16.00

Jesus!

Foto: Jim Elfström/IKON

Vigning av Västerås stifts nya biskop i Uppsala domkyrka

eller hon anser vara lämpligast att bli biskop i stiftet. Omedelbart efter det att röstningen har förklarats avslutad skall valför-

rättaren räkna rösterna tillsammans med två av dem som röstat. Dessa två utses på plats av de röstberättigade. Rösträkningen skall genomföras utan avbrott. Resultatet av rösträkningen är preliminärt. Omedelbart efter det att den preliminära rösträkningen har avslutats meddelas resultatet till Stiftsstyrelsen. Dessutom skall valförrättaren till stiftsstyrelsen, direkt efter röstningen, överlämna en förteckning över de röstande, protokollet samt valsedlar i förseglade omslag.

Stiftsstyrelsen gör sedan den slutliga sammanräkningen av valresultatet. Om det behövs en andra valomgång skall stiftsstyrelsen genast kungöra det offentligt och meddela dem som berörs. Den andra valomgången genomförs på samma sätt som det första valet. När valet har genomförts så att en kandidat blivit vald till ny biskop skall stiftsstyrelsen offentligt kungöra vem som valts.

27


Har vi Tid för

Livet?

Chart 4

Antal besökare 28/1 – 7/5 2007 0 st 30 st 0st 30st Gudstjänst Gudstjänst

Högmässa Högmässa

Veckomässa Veckomässa

Övrig offentlig gudstjänst gudstjänst Övrig offentlig

28

60 st 60st

90 st 90st

120 st 120st

150 150stst

D

e senaste fem åren har mitt sammanhang varit att arbeta som diakon i Norrbärke församling i Smedjebacken. Det är en medelstor församling i ett bruksrelaterat samhälle. Kyrkan ligger vid sjön Barken och de flesta kommuninnevånarna vet var den finns, men besöker den inte speciellt ofta. När jag började min tjänst vandrade jag runt ute i samhället för att presentera mig. Jag möttes överallt av ett positivt välkomnande. Visst undrade människorna vem jag var, vad jag skulle göra, om min kunskap och om mitt arbete kunde ge möjligheter till samverkan. Men undringarna var fyllda


Vill du säga något viktigt? maila till: lena.bergquist@ svenskakyrkan.se

nämnda fanns en viss undran över att ha meditation och healing i kyrkan. Bland de sistnämnda fanns bara entusiasm. Så blev det då dags för första ”Tid för Livet” i församlingens kyrka. Lamporna var nästan helt släckta och gången i kyrkan var kantad med levande ljus. Stolar stod i ring uppe i koret och i mitten stod ett Kristusljus. Altarringen var klädd med tyger och ljus. Vilsam musik ljöd från en bandspelare. Människorna som kom stod andlöst stilla en stund och gick sedan lugnt fram och satte sig.

av entusiasm och förväntan och jag kände detsamma. Kyrkan hade redan en plats och jag kunde konstatera att det var en bördig jordmån jag skulle få arbeta i. Det ena efter det andra växte fram: hälsovecka, arbete med barn i missbruksmiljö, samtalsserier om etik och livsfrågor tillsammans med lärare och fritidspersonal. Allt i samverkan mellan församlingen och olika aktörer i samhället. (Men antalet besökare i söndagsgudstjänsterna ökade inte nämnvärt.) En god vän till mig, Per-Arne Bengtsson, som är präst i en grannförsamling, startade

på prov något han kallade ”Tid för livet” i sin församling. Det skulle vara en träffpunkt för människor som ville mötas för meditation, healing (helandeövningar) och samtal om existentiella frågor. Jag tyckte detta lät utmärkt, eftersom jag i mitt arbete uppmärksammat de stora behov som fanns. Jag deltog många gånger i grannförsamlingens grupp. Efter ett tag kände jag att det var dags att starta något liknande i den församling jag tjänstgör i. Jag berättade för mina arbetskamrater och de församlingsbor jag hade kontakt med. Alla var positiva, men bland de först-

Vi har fram tills nu erbjudit ”Tid för livet” i sex terminer och varje gång på samma plats (kyrkan), samma tid (varannan måndag kl.18.30) och med ljus, musik och olika anordningar vid altarringen som visar på kyrkoåret. Jag hälsar välkommen och introducerar kristen djupmeditation. Meditationen pågår i 40 minuter och därefter gör vi en enkel helandeövning. Det innebär att vi delar den kraft som vi fått vila i och ta emot. Efter det är det fika och sedan samling för samtal. Ingen presenterar sig eftersom tanken är att bara få vara, utan krav på något. Samtalet har alltid ett tema som gruppen själv har bestämt gången innan. Några av de teman som varit är: kärlek, skuld, bön, döden, ångest, vemod, mobbning, förlåtelse, längtan, tillit, mirakel, beroende, respekt och närvaro. Jag finns där som ledare, men gruppen för samtalet. Klockan 21.30 så avrundar och avslutar jag. Första terminen hösten 2004 var genomsnittet 14 personer per gång. Vårterminen 2007 har det varit 29 deltagare per gång. Under de senaste åren har

29


när kyrkan började fyllas med liv och med människor som ville samtala om andliga frågor, då hördes från vissa håll kritik och misstänksamhet. Några som är involverade i Svenska kyrkans församlingsarbete började prata om att det här kanske var något sektliknande eller till och med ”newageaktigt”?! Jag fick en förfrågan om det inte gick att på något sätt bygga en bro över till söndagarnas gudstjänst, få dem som kom till ”Tid för Livet” att börja gå på högmässan? Det fanns ju risk att ”det skulle kunna bli två läger” och det vore ju inte bra. Nej, det är inte bra och inte syftet. Men hos de människor som kommer till ”Tid för Livet” finns inte ens den tanken!

också en helg-retreat erbjudits en gång per termin. De flesta som deltar är i 40-årsåldern, en grupp som jag länge velat nå med mitt arbete. En del är inte medlemmar i Svenska kyrkan och en del går aldrig i en gudstjänst. Men de tycker att kyrkan är så vacker och de tycker om att komma dit, de vill vara där, för att möta sig själva, andra och ”något som är större”, som en person uttryckte det. Ja, även från andra församlingar har det börjat komma besökare. (Men antalet besökare till söndagsgudstjänsterna har inte ökat nämnvärt.) Statistik sägs vara tråkig, egentligen onödig, men den måste ändå användas. Den ska skickas in för att registreras och den sätter på något sätt betyg på församlingens arbete. Jag ska också fylla i antalet besökare och den chef jag hade när ”Tid för Livet” startade tyckte att jag skulle skriva i rutan ”övrig offentlig gudstjänst” och det har jag gjort med glädje. Så kom vi till den punkt när ”Tid för Livet” blev något att räkna med för församlingen. Det var inte bara en kul grej, det blev något som fler och fler församlingsbor ville ha. Något som ortens läkare ibland ordinerade sina patienter. Då hände det sig att

30

Jag började undra: Varför blir man rädd för andligt engagemang? Antalet besökare till söndagens gudstjänster i Svenska kyrkan minskar i många församlingar. Sekularisering anges ofta som orsak. Jag tror inte det är hela sanningen. Många människor i dagens samhälle söker efter livets mening. Med den kunskap och information som nutidsmänniskan har och kan skaffa sig, blir inte frågorna eller svaren det viktigaste, tror jag, utan möjligheten till Möte och samtal om dem. Jag tror att vi inom Svenska kyrkan har större möjligheter i dag än för tio år sedan att möta människor i gudstjänst. Då menar jag inte enbart underbara musikgudstjänster där flera hundra personer kommer, utan också i det direkta Mötet. Där kyrkan kan få bli mötesplatsen för all den Andlighet som härbärgeras i varje människa och som vill delas ut.

Måste vi inte våga ställa frågorna högt, om nu ingen kommer till söndagens gudstjänst: Vad har jag och vi missat? Blev det ett spel med bara självmål? Våga möta svaren utan rädsla, osäkerhet, tillgjordhet eller otydlighet. Vi måste förstå att det inte är egot, utan Kristus som står för styrning och ledning. Vi måste våga ha tillit. Offentlig betyder: ”som är öppen eller tillgänglig för allmänheten”. Om människor i dagens samhälle söker efter en plats och tid för Möte med sig själva och sin tillvaro, klarar vi i Svenska kyrkan då inte av att erbjuda det? I kyrkans gästbok står: ”Tid för livet” är en underbar gåva från ”dagens” svenska kyrka till allmänheten! Att ge det den ger, har gett och kommer att få ge; ett enormt välmående bland fler och fler här i stressens vardag. Låt det få ha tillåtelse att växa istället för att strypa det med stelhetens och auktoritetens samt rädslans händer. Det ger så enormt mycket! Låt det få finnas! Tack!” Citat: ”Jag tror att vi inom Svenska kyrkan har större möjligheter i dag än för tio år sedan att möta människor i gudstjänst. Då menar jag inte enbart i underbara musikgudstjänster där flera hundra personer kommer, utan också i det direkta Mötet.” GB (Gunbritt) H-Pedersen diakon


Kyrkans Försäkring AB har flyttat till Konsistoriehuset

2007 en säkerhetschef, Staffan Westerberg, som skall arbeta med åtgärder som förebygger skador och kan fungera som ett bollplank till församlingar och samfälligheter i dessa frågor.

Från den 1 juli 2007 finns Kyrkans Försäkring AB som tillhandahåller en unik försäkringslösning för Svenska kyrkan i stiftets lokaler. Kyrkans Försäkring AB ägs av cirka 200 ekonomiska enheter inom Svenska kyrkan och kan således betraktas som en del av Svenska kyrkan. Något krav på att vara delägare för att vara försäkringskund finns däremot inte.

K

yrkans Försäkring AB är ett bolag som startade 2004 med följande övergripande mål och utgångspunk-

ter: • Svenska kyrkans enheter skall erbjudas en försäkring med villkor som är anpas- sade till den verksamhet som bedrivs och till den egendom som finns • Premien skall vara konkurrenskraftig • Bolaget skall arbeta med förebyggande arbete i syfte att bland annat värna vårt gemensamma kulturarv Bolaget har från början haft sitt kontor i Stockholm men hyr från den 1 juli kontor av Västerås stift där jag sitter i Konsistoriehuset. En av de viktigaste utgångspunkterna för bolaget är att erbjuda en anpassad försäkring till Svenska kyrkan. Grundtanken är att bolaget med Svenska kyrkans bästa för ögonen fortlöpande gör en analys av det behov som finns. Församlingen skall

känna sig trygg med att försäkringsvillkoren är anpassade till detta. Exempel på anpassning av villkor är att personer som är med i en verksamhet som deltagare eller som ledare skall vara försäkrade oavsett vilken typ av verksamhet som bedrivs. När det gäller egendom har villkoren anpassats med hänsyn till att bland annat kyrkogårdar, kyrkor och gamla föremål ställer speciella krav. Anpassning har också skett genom att ersättningsnivåer i många fall är högre än hos andra bolag.

Västerås stift bedriver för närvarande tillsammans med Kyrkans Försäkring AB ett projekt med syfte att genomföra säkerhetsanalyser i stiftets skyddade kyrkor. Västerås stift erbjuder en analys med hjälp av kyrkoantikvariska medel, utan extra kostnad för församlingen. Analysen har till syfte att beskriva nuvarande säkerhetsnivå och ge förslag på förbättringar i ett kort och ett långt perspektiv. Västerås stift har också tillsammans med Kyrkans Försäkring AB diskuterat behovet av en översyn av inventarieförteckningar för kyrkor, samt dokumentation av de kyrkliga inventarierna. I stiftet pågår ett projekt med att ta fram ett lätthanterligt system för att registrera kyrkoinventarier. Samtidigt pågår ett projekt inom Kyrkans Försäkring där en museifotograf har anställts för att fotografera inventarier i kyrkor. Hittills ingår cirka tio kyrkor i detta fotoprojekt. Välkommen med frågor till Leif Eriksson, 021-17 85 25, 073-08 19 400

Erfarenhetsmässigt har Svenska kyrkans enheter gjort mycket stora besparingar på att Kyrkans Försäkring AB har skapats som ett alternativ till den traditionella försäkringsmarknaden. Med den naturliga och nära koppling som finns mellan bolaget och Svenska kyrkan har det från början varit en viktig fråga att föra in säkerhetsarbete som en del i utbudet. Bolaget anställde den 1 januari

31


Hoppets helg – På kyrkogården

i snålblåsten får han göra sin insats med

inte, får inte bara ta slut. Som en protest mot tillvarons villkor vill vi säga nej, detta får inte vara allt! Vi bär hoppet inom oss, det är till och med det sista som överger oss. Känslan och intuitionen slutar inte att säga till oss att livet är starkare än döden. Jag vill se det som en gåva av skaparen. Hoppet är lagt i våra hjärtan. Som skapade varelser har vi spår och tecken på skaparens väsen och aktivitet i oss, som en konstnärs manér eller diktarens stil är synliga för kännaren. Spåren är igenkännbara, som van Goghs penseldrag i de virvlande molnen och i solrosorna eller som säkerheten i Picassos snabba linjer i de enkla fredsduvorna i svartvitt. Eller kanske som väverskans personliga struktur i konstverket eller trasmattan, den lilla egna touchen som är omisskännlig för den som har sett den förut. Kanske är det lättare att känna igen i musik och sång, Sonja Aldéns känsla eller Anne Sofie von Otters klang, Phil Collins tonfall, Bruce Springsteens raspiga röst eller Arvo Pärts sparsmakade toner som vi känner igen överallt bara vi lärt oss att höra dem.

Natten mellan Alla Helgons dag och Alla Själars dag…

De kommer tillsammans i familjer och ensamma. Gamla damer med rullatorer blandas med barnvagnar och suckande tonåringar, det är mer folk än på köpcentret en lördag när lönen just har kommit. Vissa kommer i päls och andra i täckjackor med djupt neddragna toppluvor. Det biter i kinderna av novemberkylan och vinden får halsdukarna att fladdra. P-platserna räcker inte till och det blir trafikkaos i hela stadsdelen. Snart går det inte att få tag i ett gravljus i hela staden, granriskransarna och ljungen börjar också ta slut. Det är allhelgonahelg igen.

I

plasttändaren. Snart ligger en rök över hela kyrkogården av stearin och paraffin från ljus och marschaller. På vägen därifrån träffar de nästan alla grannarna från villaområdet och de stannar en stund och samtalar och skrattar innan det är dags att åka hemåt. Barnen ska ju fira Halloween och maskerna och pumporna väntar. När natten kommer mellan Alla Helgons dag och Alla Själars dag brinner det ljus och lyktor vid nästan alla gravar på kyrkogårdarna, natten är ljus som dagen. Djupt inom oss finns det en känsla som starkt motsäger sig dödens makt; det kan

Foto: Jim Elfström/IKON

kyrkorna och gravkapellen framförs requiem och oratorier, körerna har fullt upp och kyrkomusikerna jobbar övertid. Snart är det dags för minnesstunderna med sina oändliga läsningar av namn på dem som dött under året och tändning av lika många ljus. Vid dörren kommer en svartklädd dam fram och viskar i mitt öra: ”Får vi ta med vårt ljus hem? Det är det femte ljuset från höger som tändes när ni läste upp Herbert.” Vid en grav nära kyrkogårdsmuren till vänster samlas en hel familj, mannen håller sig i bakgrunden medan kvinnan håller ordning på barnen och berättar om morfar. När det blir dags att tända gravljusen

32

Paulus skriver i Romarbrevets inledning om att Gud kan vara synlig mitt i det skapade. Paulus skriver visserligen i ett helt annat sammanhang. Men kanske vågar vi använda oss av hans vaga ord som en bekräftelse på att de många ljusen på gravarna visar på ett hopp som inte bara är en illusion av önsketänkande, utan ett hopp som ges av den evige till oss alla. När människor tänder sina ljus på gravarna i allhelgona ger de uttryck för hoppets budskap som de bär som en gåva från Gud skaparen. När vi lyssnar inåt i stillheten eller vid meditationen kan vi ana, känna eller erfara en närvaro om vi lärt oss att känna igen den. Vi kan ana en smak eller doft av Gud själv i oss själva och i människor omkring oss ibland, och kanske är det också så med det starka uttryck för hopp som vi kan se på kyrkogårdarna vid allhelgona. ”Det man kan veta om Gud kan de ju


Foto: Jim Elfström/IKON

själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga…” Rom 1: 18b-20a Känslorna och det vaga hoppet kan i sig inte hjälpa oss till en mer genomtänkt och bärkraftig, integrerad tro. Det behövs tydligare ord och berättelser som kan möta vår känsla. Berättelserna som handlar om Jesus och Guds seger över döden och mörkret. Ordet och tron är det som tillsammans ger det hopp som bär att leva och dö på. Men hoppet beror förstås på den enda grunden, Gud själv, den ende som är evig kan ge oss del av evighetslivet, framtidens

Gud, den levande Guden som är kärleken. ”Och detta är hans vilja som har sänt mig; att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. Ty detta är min Faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv.” Joh. 6: 39-40 (ur Evangeliet på Alla Helgons dag, årg 2) Men hoppet hos oss alla är ju en bra början, en gemensam bas att stå på och en mötesplats. När kaffet hälls upp i församlingshemmen vid allhelgona och vi slår oss ner vid borden. Och kyrkobesökarna samlas till minnesstunder, även utan upplästa namn. Och när vi och kyrkogårdsvaktmästarna möter de många i

gravkapellen eller ute vid gravarna, kanske kan vi då dela hopp med varandra?

Anders Holmberg

Kontraktsadjunkt i Södra Västmanlands kontrakt anders.holmberg@svenskakyrkan.se

33


Bildreportage:

Kyrkvaktmästare Fotograf Magnus Aronson har följt kyrkvaktmästare Peter Sahlander under några dagar på hans jobb vid Vika Kyrka och kyrkogård.

Jag heter Peter Sahlander och är 35 år och bor i Vika som ligger en liten bit utanför Falun. Jag har Jobbat som Kyrkvaktmästare i ca 2,5 år här i Vika församling. Min tjänst består av två delar : 50% inre tjänst och 50% yttre tjänst. Den inre tjänsten består av allt från lokalvård till att tjänstgöra vid olika förrättningar i kyrkan. Den yttre Innebär mest trädgårdsarbete och fastighetsskötsel, men även gravgrävningar och urnnedsättningar. Möten med anhöriga på kyrkogården är ett trevligt inslag i arbetsdagen, det är väldigt viktigt att ta sig tid att stanna och prata ett slag om stort och smått , glädje och sorg. Storklockan behöver kollas så att den mår bra. Kostymen åker på.

34


35


Begravnings gudstjänst i kyrkan och den gamla katafalken ska ställas fram. Ibland får jag känslan av att gräsmattorna aldrig tar slut, men så länge solen skiner och det spelas bra musik på radion så står jag ut. Det gäller att hålla skären vassa.... Nyckeln till den stora dörren till kyrkan väger ganska tungt. Inget jag har i fickan jämt. Vi är ett litet gott arbetslag ute på kyrkogården med två jätteduktiga säsongsarbetare, Eva-Britt och Eva-Lis. Det är ett säkert vårtecken när dom börjar på året och ett lika säkert men trist ”hösttecken” när dom slutar för säsongen.

36


37


38


Kepsen sitter nästan alltid på. Men när jag går in i kyrkan tar jag av den, med respekt för rummet. Men hockey hjärtat, som klappar för Leksands IF, tar jag aldrig av mej. Förberedelse inför begravning, ljusen ska tändas Golf är mitt stora intresse och spelar så ofta jag kan. Det kan dock vara lite svårt att kombinera golfandet med mycket helgjobb och min familj med hustru och två småbarn, men när jag kommer ut på golfbanan så är det en fantastisk avkoppling från vardagen. Måste passa på att tacka PERGIS som arrangerar och planerar trevliga golftävligar varje år för oss inom kyrkan. Detta var ett litet smakprov ur en kyrkväktares arbetsvecka, som den ser ut för mej. Hoppas ni tyckte det var roligt att få en liten inblick i mitt yrke. Har ni vägarna förbi, kom och hälsa på oss här i Vika, Jag kanske till och med bjuder på kaffe.

39


Våren 2007

Hållbar utveckling • Livsstil • Andlighet • Miljö • So c i a l rä t t v i s a

Kräks fräschare än kemikalier? Anna Kejler jobbar inom Förbundet Agenda 21 och är projektledare för Rena Västmanland – ett projekt som handlar om att informera om vardagskemikalier. Hon har bland annat rest runt i länet och pratat med föräldrar på öppna förskolor och informerat om kemikalier i barnens värld. Barn utsätts för kemikalier i form av rengöringsmedel, flamskyddsimpregnerade gardiner, schampon, tvättservetter, hudoljor och bitleksaker. Kemikalier Allt som doftar innehåller kemikalier, naturliga eller konstgjorda. Ofta är det så att kemikalier inte är farliga i sin naturliga form, de blir farliga när de anrikas i stora mängder. Kvicksilver är till exempel ett grundämne som finns naturligt i berggrunden som svårlösligt och stabilt mineral. När vi människor förbränner kol till exempel, så sprids kvicksilvret över långa avstånd i atmosfären och anrikas i miljön. Kvicksilver är ett av de allra farligaste miljögifterna.

40

N

är man får barn ställs man inför många funderingar och beslut, vi vill ju vara bra föräldrar och inte utsätta våra barn för onödiga mängder kemikalier. Plötsligt undrar man om den gamla repade teflonpannan är så nyttig att steka i. Och visst, oron är berättigad, om

teflonpannan blir överhettad kan det bildas ångor med giftiga ämnen, men några repor ska inte innebära någon hälsorisk enligt Livsmedelsverket, berättar Anna. Problemet är att det är svårt att säga om och när barn blir sjuka av kemikalier och hur sjukdomsbilden ser ut. Det mesta av forskningen kring kemikalier och sjukdomar görs på ”människonormen” som fortfarande är en vuxen man på 80 kg. Men den forskning som finns visar att barn som växer tar till sig kemikalier på ett annat sätt än vuxna. När de inre organen växer och utvecklas är de extra känsliga för påverkan av kemikalier. Barns hudbarriär är inte heller färdigutvecklad, så de får i sig större mängd kemikalier än vuxna från till exempel solskyddskrämer. Därför bör man använda partikelfilter (kallas också för fysikaliskt skydd) i solkrämen istället för kemiskt skydd. Det står på förpackningen vilket av dessa solskydd som krämen innehåller. – De vanligaste sjukdomarna som utvecklas av för höga doser av kemikalier är allergi, cancer och fertilitetsstörningar i vuxen ålder, säger Anna och menar att det är viktigt att minimera bruket av kemikalier. Fungerar en sorts mjukgörande salva bra, är det


en fördel att bara använda den sor ten till så mycket hudvård som möjligt. Man ska alltså inte byta till olika krämer. På så sätt minskar man antalet kemikalier som barnet utsätts för och därmed allergirisken. – När man väljer tvål, schampo, barnolja eller tvättlappar så bör man välja dem som är märkta med svanen eller falken. De är ”bra miljöval” och det innebär också att de är bra för oss människor. Det naturen inte klarar av klarar sällan vi av. Parfymerade produkter känns helt onödiga. Tvättservetter som är indränkta med kemikalier kan barnen helt vara utan, anser Anna och menar att en bit fuktig frottéhandduk i en påse fungerar lika bra som engångstvättlapp. Leksaker som är godkända för barn upp till tre år är mer kontrollerade vad gäller kemikalier än leksaker för äldre barn. Det innebär att fabrikanten förutsätter att äldre barn än tre år inte slickar eller biter på produkterna. Det innebär också att de riktigt små barnen inte bör komma åt syskonens mer kemikaliestinna leksaker som till exempel kan innehålla en mjukgörare ”ftalater” som påverkar människans for tplantningsförmåga. En annan riskfaktor är att barn inte beter sig som vuxna, det tar man sällan hänsyn till när man inreder en lokal som sedan blir ”den öppna förskolan”. – Gardiner och mattor på offentliga platser kan vara behandlade med till exempel flamskyddsmedel. Det kan man ha om bara vuxna befinner sig där, men barn suger på gardiner och andas in partiklar när de kryper på golvet. På samma sätt är det med rengöringsmedel som man städar golven med. Rester av dessa får barnen på kroppen och i munnen när de kravlar runt på golvet. En annan viktig sak, menar Anna, är att vädra nya madrasser, täcken och kuddar tills lukten av kemikalier försvinner. Luktar madrassen du köpt så innehåller den kemikalier – naturliga eller skapade. Sängkläder ska alltid tvättas innan de används eftersom de kan innehålla överskottsfärg och nästan alltid är antimögelbehandlade för att klara lagring och transpor ter. – Många föräldrar har kommit på att det är bra att köpa begagnat, till exempel barnvagnar och sängar. De utsöndrar mindre mängd kemikalier eftersom de är ”vädrade” ett tag. Jag tycker det är fräschare att köpa en barnvagn med bor ttvättat kräks på än en ny vagn som

är antimögelbehandlad. Vi vet ju faktiskt inte vad alla kemikalier gör med våra barn i framtiden, avslutar Anna Kejler

Lena Bergquist lena .bergquist@svenskakyrkan.se

Fakta Undrar du över något? Har du frågor om kemikalier? Sök på nätet! Rena Västmanland- om kemikalier i din vardag www.fa21.se

Västerås stift är en av medlemmarna i Förbundet Agenda 21 Läs mer på www.fa21.se

Agenda 21 omfattar kommunernas arbete med hållbar utveckling. Förbundet Agenda 21 i Västmanland är samarbetsorgan för miljöarbetet i kommuner, företagoch organisationer.

Naturskyddsföreningen har en folder ”Barnet hälsan och miljön”som handlar om bra val av barnvårdsprodukter, den går att ladda ner från deras hemsida. www.snf.se/verksamhet/konsument/ barnvard.htm

41


Diakon Annika Spalde har under året bland annat deltagit i Västerås stifts miljökurs ”Rättviks förum inför Tällberg forum” och på Rock for Moc i Finnåker. Annika Spalde deltog även i Stiftets Miljödag ”Jorden vi ärvde och se´n då?” den 3 oktober i Domkyrkan i Västerås. Hon har tidigare skrivit ett par böcker tillsammans med sin man Pelle Strindlund, bland annat ”I vänliga rebellers sällskap” som handlar om kristen civil olydnad.

Ett Brinnande Hjärta A

tt vara en mystiker är att låta Guds passion för livet bli min egen Så beskriver Annika Spalde sig själv och de människor som hon skildrar i sin bok Ett brinnande hjärta. Det är inte svårt att förstå hennes passion och det levande förhållningssättet till tro som hon berättar om i sin bok. I sin beskrivning av de mystiker som genom historien försökt att leva i en dynamisk och levande relation till Gud finns hela tiden hennes eget liv och perspektiv med. Det går inte att leva i en relation till Gud utan egen aktivitet. Den aktiviteten måste ta sig uttryck i kampen mot de krafter i samhället som skadar eller ignorerar människors eller allt levandes utsatthet, menar Annika Spalde.

42

Vill du ta del av en intressant teologisk historia om mystikens olika skeden genom kyrkhistorien och veta lite mer om hur mystiker tolkat gudsnärvaro genom olika tider, i så fall är Spaldes bok förträfflig. Genom hennes egna reflektioner blir dessa, ofta disparata teologer, levande och deras tilltal idag aktuellt och nära. Efter varje kapitel följer olika övningar. Dessa är praktiska och ger anvisningar om att exempelvis ”gå emot rädslan”, ”det inre klostret – hitta kroppen och lugnet”. De är enkla anvisningar som ger ramar och tips om hur du kan utveckla relationen till dig själv och därmed till Gud. För oss som gärna vill veta hur teologi

och samhällsutveckling hänger ihop och som är intresserade av hur teologin utvecklas idag, så blir hennes tänkande intressant och lärorikt. Att hennes passion och engagemang genomsyrar texterna gör det till ett levande möte med en levande kristen idag.

Orvar Homann orvar.homann@svenskakyrkan.se


Populär energiinventering rås stift den 20

nde från Väste

Pressmeddela

augusti 2007

amlingar på rs fö o ti r e d ju b ! Västerås stift iförbrukningen rg e n e v a g n ri invente rberg där

ån i No ktet Miljöbyr enterat bidrag till proje . Peter Lind har tidigare inv både vad r ekonomiskt t ult ge ns ift ko St s m rå so d lyckat resulta Väste betar me ar nd ing Li ml sa ter e Pe gs för energirådgivar ingar i Norber dr än för t ör nomf lokaler och ge t i och energi. esse får, som et gäller ekonom mäler sitt intr

i stiftet som an rna kommer rsamlingarna . Församlinga De tio första fö ing inventerad , ökar kn en ru ng rb gå fö åt gi gi er er en m minskar en so första steg, sin er rd gä åt rslag på också att få fö kostnaderna. ten och sänker per år och det miljövänlighe ljarder kronor mi energi för 1, 6 av rkan förbrukar p till 90 procent a i Svenska ky går att spara up pengar som läggs ner för att t de att Församlingarn ar vis rt de gjo att nd är Li eb ter ig inn Pe arbete som a objekt. Det r till en långsikt gen på enskild talar sig och bli energiförbruknin ukningen mycket snabbt be iförbr förändra energ rd. nol.nu, besparingsåtgä Lind: lind@eta , kontakta Peter en ing ter en r om inv Vill ni veta me 56 Tel: 070-605 74 25 27 33 rås stift 070-3 pressekr Väste na Bergquist, Le ar ing lsn Hä

ästerås stift erbjöd under sensommaren tio församlingar kostnadsfri inventering av energiåtgång vad gäller lokaler. Inventeringen visar hur man kan spara energi, få lägre kostnader och bli mer miljövänlig. Efter bara ett par dagar hade tio församlingar anmält sitt intresse: Norrbo, Skinnskatteberg, Hallstahammar, Idre, Orsa, Köping, Särna, Leksand, Arboga och Älvdalen.

Vi vet var kyrkorna läcker energi Vi vet hur församlingarna kan spara energi Vi vet hur små medel ger stora resultat Vi besöker gärna din församling och berättar mer Kontakta Peter Lind, tel. 070-605 74 56 www.miljöbyrån.nu

Miljöbyrån genomför energiinventeringar för att se var man bör sätta in åtgärder för att spara energi. Peter Lind på Miljöbyrån menar att man med ganska enkla medel kan spara en hel del. Byte till lågenergilampor och beteendeförändring räcker flera gånger om för att spara in kostnaden för själva inventeringen. En energiinventering innebär att Peter åker ut och tittar på församlingens olika ”energisystem”. Sedan föreslår han förändringar för att få till en energibesparing och på så sätt även en minskning av koldioxidutsläppen.

43


Förbundet Agenda 21:s nya förbundssekreterare Sara Wallentin. Det är till Sara du ringer om du har frågor kring medlemskapet i Förbundet Agenda 21 Västmanland telefon 0224-576 01. 2004-2005 Fredsobservatör i Guatemala/Mexiko för Kristna Fredsrörelsen 2005 Aktiv i Kristna Fredsrörelsens ickevåldsutskott 2006-2007 Projektledare för samverkansprojektet ”Fred i våra händer”, Kristna Fredsrörelse

Nu kan även församlingar bli medlemmar i Agenda 21 Västmanland! Bli stödmedlem för 1000 kr per år i Förbundet Agenda 21 Västmanland. Det är möjligt även om Din församling finns i Dalarna eller Örebro län eftersom Västerås stift är medlem.

N

i får tillgång till utbildningar, föredrag och information om hur man arbetar för hållbar utveckling. Det är ett enkelt sätt att vara uppdaterad om det senaste inom miljöområdet. Du får även tidningen om hållbar utveckling ”Gröna Draken” fyra gånger per år.Välkommen! Västerås stift är sedan flera år medlem i Förbundet Agenda 21. Nu finns det chans för er församling att stödja det lokala arbete som förbundet bedriver och delta i miljöutbildningar om allt från vardagskemikalier till energispar.

44

Agenda 21-förbundet strävar efter att bygga kraftiga och effektiva nätverk, vara en kunskapsbank för våra medlemmar liksom för allmänheten och sist men inte minst, fungera som en pådrivare i frågor som rör hållbar utveckling. Just nu arbetar vi med att förstärka vår hemsida. Här ska människor lätt kunna hitta nyheter, inspiration och konkreta förslag på aktiviteter kopplat till hållbar utveckling. Aktuella projekt som bedrivs nu är Fossilfritt Västmanland 2015 – om klimat och energi och Rena Västmanland – om kemikalier i vardagen. I år delas även ett nyinrättat ungdomsstipendium ut.

Ideell förening känd för Gröna Draken Förbundet Agenda 21 är en ideell förening som vilar på en demokratisk grund och är partipolitiskt och religiöst obundet. Förbundets ändamål är att bidra till en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar samhällsutveckling som långsiktigt skapar förutsättningar för det goda livet. Detta görs bland annat genom att regelbundet ge ut en tidning – Gröna Draken – med hållbar utveckling som tema till hushållen i Västmanland. Förbundet ska verka för ett utökat samarbete mellan olika aktörer och medverka till att medvetenheten om en hållbar livsstil och samhällsutveckling ökar bland allmänheten. Sedan starten 1994 har Förbundet Agenda 21 vuxit kraftigt. Vid bildandet hade


förbundet 16 medlemsorganisationer. I dag är medlemsantalet 80 och allt från stora och små företag till kommuner och ideella föreningar återspeglas i medlemsmatrikeln. Vad innebär medlemskapet? Medlemskapet utgör ett mycket viktigt stöd till tidningen Gröna Draken och till verksamheten som Agenda 21-förbundet bedriver i form av projekt, seminarier, kampanjer och andra aktiviteter. Som medlem får du tillgång till ett unikt nätverk och den kunskapsbank som medlemmarna tillsammans besitter. En av medlemsförmånerna är att två gånger per år kunna delta i förbundets stämmor med åhörare. Förutom stämmoförhandlingarna brukar stämmorna innehålla seminarier, studiebesök och kulturaktiviteter. Nästa stämma äger rum den 25 oktober i Västerås.

Ekologiska bröllop för hållbar kärlek!

Kenneth Mårtensson ordförande 0224-576 01

som funnits på marknaden en längre tid, som kaffe och bananer ökade markant, men även nya produkter och aktörer bidrog till ökningen. Under året såldes Rättvisemärkt vin på Systembolaget och både Rättvisemärkt socker och juice började säljas i dagligvaruhandeln. Företagen utökar också antalet certifierade produkter i sina sortiment. Totalt finns nu ca 280 märkta varor på den svenska marknaden inom ett dussintal produktgrupper. Ställningstaganden av stora aktörer som kommuner och landsting, stora cafékedjor och hotell har bidragit till att det blir stora volymer, men även försäljningen av konsumentprodukter i dagligvaruhandeln ökar mycket. Vill du bli rättviseambassadör eller bara veta mer om Rättvisemärkt, gå in på hemsidan www.rattvisemärkt.se

Varför inte göra den vackraste dagen i ditt liv till något lika fint för miljö, natur, djur och andra människor? Istället för att låta ditt bröllop bidra till klimatpåverkande utsläpp och orättvis världsordning kan göra bröllopet till en hållbar start på ett hållbart äktenskap. Här är några tips:

Lena Bergquist Miljökontakt Västerås stift, 070-325 27 33

Minimera transporterna genom att välja en plats för bröllopet som kan nås med kollektivtrafik och uppmana gästerna att åka kollektivt eller samåka. • • • •

Inspirera genom att välja ekologiska bröllopskläder och en naturskön plats. Välj ringar och smycken med omsorg Bjud på ekologisk och närproducerad mat. Välj rättvist producerat kaffe, choklad etc. Strunta i presenter, be om ekologiska sådana eller om att få upplevelser, t.ex. en romantisk kajaktur i skärgården.

Ta tåget på bröllopsresan, med egen sovkupé. Läs mer på… www.asfaltblomman.se/ekologiskabrollop.htm

Fotograf: Kasper Dudzik

Praktiska alternativ som är etiska och miljösnåla. Kolla på: http://www.alternativ.nu/index.php

Försäljningen av Rättvisemärkt ökade under 2006 till knappt 4000 ton, och beräknas omsätta cirka 150 miljoner kronor på den svenska marknaden. Produkter

Ekologiska tomater nyttigare En stor amerikansk studie visar att ekologiskt odlade tomater innehåller mer av det nyttiga ämnet flavonoider än de konventionellt odlade tomaterna, enligt en artikel i Svenska Dagbladet. Flavonoider, ett ämne i växten, kan skydda mot vissa sjukdomar, som hjärtsjukdomar, cancer och demens. Enligt studien växte skillnaderna mellan ekologiska och konventionella tomater ju längre studien pågick.

Försäljningen av Rättvisemärkt sätter nytt rekord 2006 var ett nytt rekordår för Rättvisemärkt. Försäljningen av Rättvisemärktcertifierade produkter ökade kraftigt, med hela 63 procent jämfört med 2005. Ökningen beror främst på ökad konsumentmedvetenhet, nya aktörer och produkter samt ett ökat antal köpställen.

45


Västerås stift erbjuder pilgrimsvandrare att tillsammans med andra intresserade vandra två sträckor efter Romboleden. Projektet ”Nidaros 2010” började 2005 med en vandring i Köping där Romboleden startar och avslutas 2010 i Trondheim på S:t Olavsdagen i slutet av juli. Sommaren 2007 gick närmare hundra pilgrimsvandrare stiftets vandringar i Skinnskatteberg och Funäsdalen. Västerås stift erbjuder sommaren 2008 en tvådagarsvandring mellan Grangärde och Björbo och en tredagarsvandring i norska fjällvärlden. Foldrar och affischer med mer detaljerad information skickas till församlingarna i februari. För mer information: ring gärna stiftets pilgrimskontakt Lena Bergquist 021-17 85 00, 070-325 27 33. Du kan också söka på Västerås stifts hemsida under fliken samhälle/kultur, där hittar du rubriken Pilgrim.

Pilgrimsvandring – en övning i tillit

Sten Danielsson arbetar som informatör vid Vadstena Pilgrimscentrum i Linköpings stift. Förutom informationsarbetet har han också ansvar för Klosterleden som går mellan Vadstena och Krokek utanför Kolmården. Under tio veckor i somras vandrade han från sin hemstad Vadstena, genom Västerås stift via Romboleden till Trondheim. Den 4 juni deltog han under Världsmiljödagens vandring i Naturreservatet Asköviken utanför Västerås. Sedan vandrade han vidare via Smedjebacken, Ludvika, Siljansnäs, Mora och Älvdalen till Trondheim. - Det bästa med att pilgrimsvandra är att man hinner reflektera över sitt liv och så möter man så många fantastiska människor. Jag vandrar gärna Romboleden en gång till, säger Sten.

S

ten Danielsson hade en längre tid funderat på att gå Romboleden, en cirka 100 mil lång vandring. Han skulle utgå från Vadstena, komma in på Romboleden i Västmanland och fortsätta genom Dalarna mot Trondheim. Det

46

fanns dock flera praktiska svårigheter att lösa som gjorde att han tvivlade på att det var möjligt att vara borta i hela tio veckor. I våras ställde han frågan till sin arbetsgivare om tio veckors ledighet för pilgrimsvandring: arbetsgivaren erbjöd fem veckors betald ledighet i anslutning till fem veckors semester. Barnen Zeb och Zola kunde vara hos sin mamma och hos Stens syster. En kompis lovade att skjutsa barnen till Sten så att de kunde vara med honom en helg under vandringen. Allt löste sig mycket lättare än han trodde att det skulle göra. Planeringen kunde börja! Den 20 maj var det sändningsgudstjänst i Vadstena kyrka och den 21 maj började Sten sin tio veckors långa pilgrimsvandring. - Det fanns en stark inre drivkraft och en längtan som drev mig att göra den här pilgrimsvandringen. Jag visste att

Romboleden var färdigmarkerad, röjd och möjlig att gå, så jag ville prova den, berättar Sten. Han gick ungefär två mil per dag, ibland efter väg oftast i skog på stig. Innan Sten började sin vandring hade han undersökt kartorna över leden och kontaktat turistbyråer och församlingar efter vägen för att få reda på hur den aktuella situationen såg ut: hade det hänt något med leden den senaste tiden? Fanns de affärer och vandrarhem kvar som det fanns information om? - Jag behövde mat på dagarna och tak över huvudet på nätterna. Ibland var det svårt att ordna detta efter vissa sträckor. Till exempel i Dalarna, där Romboleden


följer Siljansleden, innebar vandringen på en del av leden, cirka sex dagar i skog utan tillgång till matinköp, så den delen av leden valde jag bort. Jag gick istället via Olsnäs, Gesunda, Sollerön och Mora. En annan viktig faktor är om solen lyser och det är varmt, det gör att man måste dricka väldigt mycket vatten. Då behövs kallkällor och vattenkranar med täta mellanrum. När det gäller Romboleden måste man också tänka på att det är fjällvandring som gäller efter Älvdalen ända fram till Trondheim. Då behöver du fjällutrustning: mössa, vantar, långkalsonger och en varmare sovsäck, tält behövs särskilt på sträckan Ramundberget - Stugudal. Det är bra om du har fjällerfarenhet eller ordnar en guide, berättar Sten. Under den långa vandringen hade han möjlighet att fundera och reflektera över sitt liv. Ibland gick han ensam, andra sträckor hade han sällskap av

kunna ge tillbaka. Jag lärde mig efter ett tag församlingsbor som följde honom en bit att låta människor ge och förstod att det på leden. Den viktigaste upplevelsen under var en andlig och kristen handling för dem. dessa tio veckor var nog ändå alla möten Den insikten blev också något stort för med människor efter vägen. mig, jag insåg att jag fick vara ett redskap i - I vårt sekulariserade samhälle har Guds händer. Jag lärde mig att vara öppen man förstås olika inställning till vad en för olika möten och ha tillit till att ”allt pilgrim är. Man kan mötas av ointresse, löser sig”. misstänksamhet, uppmärksamhet, stor omsorg och/eller generositet. Allt detta blir Efter tio veckors vandring efter en stor utmaning och man lär sig mycket Romboleden med oräkneliga möten om sig själv och andra. I de flesta fall fick och upplevelser kom Sten fram till jag betala både mat och Trondheim den 28 juli på boende som vilken turist S:t Olavsdagen. Efter ett som helst och det var idaros 2010 par dagars vila tog han bilen vad jag förväntade mig. hem, det tog tio timmar till Men ibland uppfattade Vadstena! värden att jag var just Sten rekommenderar verkligen en pilgrim och ville den stillsamma vandringen för bjuda mig på mat och eftertanke och reflektion. Den husrum. Jag upptäckte behöver inte vara i tio veckor, att jag hade svårt utan det räcker med två dagar att ta emot, utan att för att hinna ifatt sig själv och få tid att reflektera. - Man får mycket kvalitetstid med sig själv när man går långt. Du upptäcker också att det blir helt andra möten med människor när du själv har landat. Livet blir mer avskalat, här och nu.

N

Pilgrimsvandring för kropp och själ Den 21 maj starta r Stiftets pilgrim svandring från Köping till Nidaros. Under fem somra r vandrar vi efter den vackra Rombolede n för att nå målet Nidarosdomen 2010

Efter sändningsgud stjänsten kl 11 delar biskopen ut pilgrimspasse n peln. Passet omfatt och den första stämar tio vandringar 2010. Du kan välja fram till att gå sträckorna med gruppen som själv eller leds av prästen Carl-Axel Hagberg från Ludvik a. Riksföreningen Sverige kommer Pilgrim att delta i vandri ngen. Anmälan och frågor: Carl-Axel Hagbe rg 070-675 00 41. (Vill du bara delta under en vandri ng så går det förstås också bra!)

Lena Bergquist lena.bergquist@svenskakyrkan.se

Röster – Tack till er som arrangerat detta och till alla Medvandrare! – Det var verkligen en helg att leva länge på! – Stark, full av känslor och intryck, reflektion över livet och nuet.

47


Dikt för Pilgrimmer Nu vi ger oss ut på vandring

Foto: Tom Åström

Vi hälsar nya deltagare välkomna till 2008 års vandringar! Bilden visar deltagarna i Västerås stifts pilgrimsvandring i Skinnskatteberg den 24-27 augusti. Nästa år ses vi i Grangärde och norska fjällvärlden!

Nationellt pilgrimsmöte... ...med föredrag i Vadstena 5-6 april 2008. Är du intresserad av att delta? Kontakta Lena Bergquist, lena.bergquist@svenskakyrkan.se Mötet är ett samarrangemang mellan Föreningen Pilgrim i Sverige, Pilgrimscentrum i Vadstena, Brommadialogen, Vadstena församling och SENSUS. Västerås stifts projekt Nidaros 2010 startade år 2005 med vandringar efter Romboleden som börjar i Munktorp i Västmanland och går via Älvdalen i Dalarna till Trondheim i Norge. Syftet med vandringarna är att väcka intresse för den gemensamma meditativa pilgrimsvandringen. Första vandringen i år var den 29 juni-1 juli då ett sextiotal deltagare från stiftet vandrade efter Romboleden i Funäsdalsfjällen, andra vandringen var den 25-26 augusti då 35 pilgrimer vandrade i den vackra bergslagsnaturen kring Skinnskatteberg.

Vandringar 2008 Västerås stift erbjuder två vandringar under 2008: Den 17-18 maj går vi mellan Grangärde och Björbo och den 7-10 augusti erbjuder vi en vandring i de norska fjällen från Ramundberget i Funäsdalen till Stugudal i Norge. Mer information kommer till församlingarna under februari 2008.

Delta i samhällsdebatten

Vi vandrar på slingrande stigar vi följer en gammal led Vi fröjdar oss över vägen vi tror att din Ande är med Här pilgrimer vandrat före på sin väg till Nidaros Vi delar den heliga längtan som drev dem att vandra till fots Vi går genom blandträdens skogar vi går över fjäll och berg Vi följer det pilgrimsmärke som bar målats med blodets färg Vi går över våta myrar vi smakar på mogna bär Vi tackar Dig skapelsens Herre för att vi nu får vandra här Förunderligt är det att vandra frid växer fram inom oss Friheten fyller vår tanke vi tänder förhoppningens bloss Vi upptäcker ljusa gläntor inom oss där friden rår Vi tackar för de som gått före välsignelsens Väg den är vår

Det handlar om skolan, sjukvården, de äldres situation, stadsplanering, hemlöshet, jämställdhet…

Vi ber dig nu Herre för jorden välsigna Allt Folk med ditt ord Tillsammans vill vi nå målet när vandringen upphör på jord

Är du intresserad av att delta i samhällsdebatten, skriva debattinlägg, insändare och krönikor i din lokala tidning? Vi är fyra skribenter som träffas under våren för att samtala om vår roll i media. Hör av dig om du vill vara med. Välkommen hälsar Lena Bergquist, pressekreterare, Anders Hagman, redaktör för stiftssidan, Mari Jansson och Anders Holmberg, kontraktsadjunkter.

Text: Ragnwei Axellie Romboleden augusti -06 www.axellie.se

Är du intresserad och vill veta mer? Hör av dig till Lena Bergquist: e-post: lena.bergquist@svenskakyrkan.se, Telefon: 070-325 27 33

Stig Jansson är en av initiativtagarna till samtalsdagen, han tycker det är viktigt att kyrkan finns med i samhällsdebatten och deltar även i diskussioner på nätet. Stig är före detta stiftsadjunkt, numera pensionär och arbetar med Västerås stifts bibliotek i Västerås.

48

Nu ger vi oss ut på vandring vi söker oss Gud till dig Vi upplever att naturen har frågor och svar inom sig Vi söker oss till din källa vi dricker av vattnet nu Vi öppnar för kraften som helar och undren vars Herre är Du


Kyrkornas globala vecka 2007 handlar om klimatet Under temat ”Skapelsefeber!” vill Kyrkornas globala vecka 18-25 november samla landets alla kyrkor, församlingar och organisationer i ett gemensamt grepp på klimatfrågorna. Utgångspunkten är den kristna synen på skapelsen och vårt ansvar att förvalta den. – Guds skapelse är en helhet med både människor, natur, djur och miljö. Hur vi lever våra liv både påverkar och påverkas av förändringar i klimatet. De som är mest utsatta drabbas hårdast. Att förvalta skapelsen är därför en av våra viktigaste uppgifter i arbetet för en rättvis värld. Det skriver Sveriges Kristna Råds ordförande Anders Arborelius och generalsekreterare Sven-Bernhard Fast i en uppmaning som nu går till 5000 församlingar och lokala ekumeniska råd om att satsa på veckan. Sveriges Kristna Råds styrelse har uttryckt en tydlig önskan om att alla landets kyrkoledare ska ställa sig bakom uppmaningen. 2006 deltog över 1100 församlingar i Kyrkornas globala vecka, samtidigt som kyrkoledare och organisationsledare skrev debattartiklar och uppvaktade biståndsministern. Hela 78 % av landets församlingar känner nu till den gemensamma satsningen och antalet som aktivt deltar ökar. Detta visar en utvärdering som SKR nyligen gjort. – Kyrkornas globala vecka har blivit både ett redskap för församlingarna att ta upp rättvisefrågor i gudstjänster och aktiviteter, och ett viktigt forum för samverkan mellan samfund, kristna biståndsorganisationer och studieförbund. I år har vi ett mycket aktuellt tema och vi tror på en ännu större aktivitet denna gång, säger Sofia Walan, projektansvarig på Sveriges

rättvis KOKBOK - matlagning för en rättvis värld Eva Brumark & Anne Messeter

Kristna Råd. Kyrkornas globala vecka arrangeras av Sveriges Kristna Råd i samarbete med Caritas, Diakonia, Kyrkornas U-fond, Liv & Fredinstitutet, Lutherhjälpen, PMU InterLife, Rättvisenätverket SPEAK, Studieförbundet Bilda, Sensus Studieförbund och Svenska missionsrådet. I inspirationsmaterial och aktiviteter inför Globala veckan medverkar bland annat författaren och debattören Stefan Edman, Etik & Energi och andra aktörer inom miljöområdet samt internationella gäster. Inför veckan tar de arrangerande organisationerna fram underlag för gudstjänster, temasamlingar, teologisk fördjupning, värderingsövningar, drama för barn, tipspromenader och tips på aktiva handlingar för förändring. Ett särskilt fokus läggs i år på ortodox skapelseteologi och liturgi.

Expert från FN:s klimatpanel gästar Kyrkornas globala vecka Grace Akumu, generalsekreterare i Climat Network Africa och en av experterna bakom de omtalade rapporterna från FNs klimatpanel IPCC, gästar Sverige under ”Kyrkornas globala vecka” i november. Kyrkornas globala vecka handlar i år om klimat och rättvisa och har temat ”Skapelsefeber”. Grace Akumu från Kenya är en kraftfull röst inom området klimatförändringar och rättvisa, med ett särskilt fokus på hur Afrika drabbas. Hon har tidigare arbetat med FNs ”Economic Commission for Europe”, World Metrological Organisation och Kenyas regering. Material finns på www.skr.org/globalaveckan.

Under hösten utkommer en kokbok med mat som till stor del går att göra på Rättvisemärkta produkter. Vad sägs om marinerad kycklingfilé, bulgur med ugnsrostade rotfrukter, pavlova med frukt och bär eller Evas vitlökssoppa.

Boken ges ut av biståndsorganisationen ABC och är skriven av Eva Brunmark och Anne Messeter som är engagerade i Global handel.

Öppet brev... ...från Vildåsnan – kristen vegetarisk

förening till anställda i kyrkor och samfund, och till alla kristna i vårt land. Vi har läst om utmaningen från Västerås stift till de andra stiften och till anställda i församlingar: släck ljuset på ditt rum när du går på lunch, så kan du spara in 23 kilo koldioxidutsläpp per år. Vi tycker det är mycket bra att man på detta sätt tar klimathotet på allvar och uppmuntrar varandra att minska sina utsläpp. I samma anda skickar vi därför ut denna utmaning. Sedan flera årtionden har vi vetat att vegetarisk kost kräver mycket mindre vatten och landområden än köttproduktion. Det är viktigt nog på en planet med begränsade resurser och ökande folkmängd. Nu har vi också fått lära oss att vegetarisk mat är klimatsmart. Att producera ett kilo kött ger 4-15 gånger större utsläpp av klimatpåverkande gaser än produktion av ett kilo baljväxter (Konsumentverkets hemsida). Detta innebär att vi vid varje måltid har ett val. Hur mycket ska jag påverka klimatet idag? Det handlar dessutom om en större påverkan än den som man kan uppnå genom att släcka lampor. För att ta ett exempel: om du byter ut den ”vanliga” korven i din måltid till sojakorv så sparar du in motsvarande 0,35 kilo koldioxidutsläpp. Om du idag vanligtvis äter kött på lunchen och istället under det kommande årets 47 arbetsveckor skulle äta vegetariskt till lunch skulle du alltså spara in cirka 82 kilo. Vi vet att kostomläggningar är svåra för de flesta, och vår utmaning berör därför endast fem måltider i veckan. Om många av till exempel Svenska kyrkans 27 000 anställda skulle anta vår utmaning så skulle det ha stor betydelse för miljö och klimat. Det skulle också vara ett vittnesbörd om vår tro på den Gud som älskar allt som lever på denna jord. Olof Svensson, ordförande Annika Spalde, vice ordförande Vildåsnan – kristen vegetarisk förening www.vildasnan.se

49


Internationella möten

Unga möter unga I slutet av oktober åker 14 ungdomar från stiftet till Moçambique för att på plats möta moçambiquanska ungdomar, deras levnadsätt, sång och musik, gudstjänster och liv. Resan är konsekvenserna av Svenska kyrkans Ungas långa och medvetna engagemang och relation till Moçambique.

E

ngagemanget startade med Kyrkans Ungdoms projekt ”bli kamrat med södra Afrika” i mitten av 1980-talet och som sedan 1996 är manifesterat i en vänstiftsöverenskommelse mellan Västerås stift och det anglikanska Lebombostiftet i södra Moçambique. Idag har detta engagemang och de täta relationer som vuxit fram lett till stora och omfattande bistånds- och utvecklingsprojekt baserade på skogsplantering och träförädling. Nu åker vi för att lära känna det unga

50

Moçambique och för att möta ungdomar i deras vardag. Vi ska även besöka Maciene. I samverkan med Lutherhjälpen och Svenska kyrkans Mission har Svenska kyrkans Unga i Västerås stift haft ett tioårigt åtagande att stödja återuppbyggnaden av Lebombostiftets stiftscenter i Maciene. Med överskottet från festivalen Rock for Moc tillsammans med kollekter och andra insamlingar bidrar Svenska kyrkans Unga i Västerås stift, via LH/SKM, med 200 000 kronor om året till

Macienes återuppbyggnad. En del av dessa pengar har av Lebombostiftet använts till att bygga en konferensanläggning med övernattningsmöjligheter. Där kommer vi att bo några nätter och tillsammans fira allhelgonahelgen med en stiftsfest. Det var beräknat att konferenscentret skulle invigas under vår vistelse, men just nu ser det ut att bli försenat. I slutet av 1970-talet sände Svenska kyrkans Mission sånggruppen Fjedur från Malung till Sydafrika med uppgift att ta med sig sydafrikansk musik tillbaka till Sverige. Vad den resan betytt för internationellt engagemang och för sångglädje i Sverige kan knappast överskattas. Vi tror att det är dags att göra ett liknande projekt med fokus på 2000-talet och en ny situation i södra Afrika. Dessutom tycker vi att det ligger rätt i tiden nu när Svenska kyrkans internationella arbete står inför nya strukturförändringar. Att då resa ut med unga människor skapar förutsättningar för nytt engagemang kring vårt internationella arbete i framtiden. Vad som kommer ut av vår resa går inte att säga, men att låta unga människor mötas skapar möjligheter för ömsesidig förändring. För att få hjälp med förankringen kommer också några församlingsmusiker att följa med på resan samt eldsjälarna bakom kulisserna på Rock for Moc. En förhoppning är att vi ska träffa ungdomar i Moçambique som kan komma till Rock for Moc och på det viset stärka festivalens internationella profil. På sikt hoppas vi att detta ska bidra till att utveckla Rock for Moc så att festivalen blir ännu mer viktig för stiftets och kyrkans internationella arbete i framtiden. En annan bidragande orsak till att åka under hösten är att prästen Johan Linnman från stiftet finns i Maputo. Johan är anställd av Svenska kyrkan Mission och hjälper oss med det praktiska på plats och att ser


i Moçambique Fakta om Moçambique:

till att skapa förutsättningar för verkliga möten. Ungdomarna som åker kommer från olika håll i stiftet; från Malung i norr till Kungsör i söder. Vi träffas under två helger innan vi åker, dels för att lära känna varandra, dels för att få lite kunskaper om platsen vi åker till och för att hinna planera en del gemensamma aktiviteter. Efter hemkomsten kommer ungdomarna att berätta om sina upplevelser i församlingar och skolor. Förhoppningsvis bidrar resan till att banden mellan Västerås stift och Moçambique stärks och att engagemanget för internationella frågor kan fortsätta vara en viktig del av kyrkans arbete också i framtiden. För mer info om Rock for Moc: www.rockformoc.com För mer info om Johan Linnman: http://padrelinnman.blogspot.com/

Huvudstad: Maputo Folkmängd: ca 20 miljoner, medelålder 19 år (2002) Språk: Portugisiska och lokala språk som makua och tsonga Statsskick: Republik Etniska grupper: bantufolken makua-lomwe, tsonga, shona m fl Läs- och skrivkunnighet: ca 46 %, mindre bland kvinnor Religiös tillhörighet: Majoritet av kristna (flest katoliker) och traditionella afrikanska religioner, muslimer ca 20% Viktigaste exportvaror: aluminium, el, räkor, tobak, socker, bomull, cashewnötter Klimat: tropiskt/subtropiskt (i söder ofta svåra torrperioder, cykloner och översvämningar) • Efter nästan fem århundraden som portugisisk koloni blev Moçambique självständigt 1975 • Är en av världens fattigaste länder. • Den största delen av arbetskraften sysselsätts inom jordbruket. • Aids är ett stort hälsoproblem. År 2001 beräknades 15% av den vuxna befolkningen vara smittat av hiv eller aids.

Howard var några av initiativtagarna. Sedan dess har många olika insamlingar gjorts och skickats i ”Mocambique-containern”, bl a lakan, skor och leksaker. • SKRIK-aktionen, med konfirmander i solidaritet med Moçambique, genomfördes i mitten av 90-talet där konfirmander bl.a. sålde ljus till förmån för Moçambique. • Rock for Moc startades som en familjedag i början av 90-talet och har idag utvecklats till en stor festivalhelg. • Stiftet bidrog till att bygga en hälsostation i Mecufi under 90-talet, liksom bygget av en kursgård i Maciene under början av 2000-talet. Genom åren har många resor av olika slag gjorts mellan Västerås stift och Lebombostiftet, t.ex. studentutbyten, ungdomsgrupper, vänstiftsbesök. • År 2003, under en resa som ledningsgruppen gjorde till Moçambique, föddes idén om de skogsprojekt som idag har utvecklats till två stora projekt som Västerås stift driver - dels ett i samarbete med Lebombostiftet och dels ett som drivs med hjälp av ett fondbolag, Global Solidarity Fund in Sweden AB. • År 2003 skrevs ett nytt tio-årigt vänstiftsavtal med det anglikanska Lebombostiftet i Moçambique.

Stiftets kontakter med Mocambique 1988 gjordes den första stora tvålinsamlingen till Moçambique. En container fylldes med tvål och skickades till hälsovårdsarbetet i Maputo-provinsen via Brödet och Fiskarna. Ninni Uhrus och Len Hans Degréus

51


Torbjörn Grass har tidigare arbetat på länsteatern i Västmanland. Han var en av eldsjälarna bakom Sigurdteatern som under många år var Västmanlands länsteaters barnensemble. Sedan tio år tillbaka är Torbjörn frilansande musiker främst inom scenkonsten. Han uppskattar möjligheten att välja skiftande uppdrag och har bland annat skapat musik till konstutställningen Avesta Art och tonsatt en mässa i Falu Kristina kyrka. Torbjörn erbjuder nyskapande musikaliska upplevelser genom att spela på skrot och gestaltar bibeltexter i form av dans och musik. Han har kurser i kreativt musicerande för både barn och vuxna. Under hösten arbetar han musikaliskt med 300-årsjubiléet av Carl von Linné. Torbjörn Grass fick Västerås stads kulturarbetsstipendium på 80.000 kronor 2007. Foto: Lena Bergquist

52


Barnteatern i Laos – startar i Västerås S vensk teaterunion driver sedan tre år tillbaka ett Sida-stött projekt inom scenkonstområdet i Asien. I två år har projektet pågått i Indien och Bangladesh och från och med i år omfattar det även Kina, Vietnam och Laos. Västeråsmusikern Torbjörn Grass reste med skådespelaren Yrsa Sturesdotter till Laos för att utveckla barnteater tillsammans med teatergrupper i området Vientiane. Deras arbete är en del i ett större samarbetsprojekt som Svensk teaterunion driver. Uppdraget handlar om att främja möjligheten att ta tillvara barns speciella behov och möjlighet till utveckling samt att öka barnens utrymme i den kreativa scenkonsten. - - I Laos finns ingen barnteater. De professionella skådespelarna som vi har haft kontakt med får bidrag från staten för sin verksamhet och ger ofta föreställningar som informerar om hur man ska undvika till exempel malaria, aids och dysenteri, berättar Torbjörn Grass vid ett besök på Stiftskansliet i Västerås.  I de laotiska byarna, där över femtio procent är analfabeter, betalar man inte för att se teater. Grupperna spelar gratis när det är någon regional folkfest. Då kan upp mot tusen bybor, gamla som unga, samlas för att titta på en föreställning som handlar om hur man skyddar sig mot hiv-aids. Ämnesområdet kanske inte är det första man som svensk skulle välja för små barn, men de äldre familjemedlemmarna som sitter bredvid förklarar för barnen så att det blir någotsånär begripligt. I Laos uppfattas barnen ofta som små vuxna och man använder sällan pedagogiska modeller som bygger på utvecklingsteorier. Situationen blir inte bättre av att teaterföreställningarna ofta är av låg konstnärlig kvalité, berättar Torbjörn. - Som vi uppfattar det spelar många grupper lite hipp som happ. Det saknas nyanser i spelet så som berättande tystnad och

musik som förstärker känslan i skådespeleriet. De spelar helt enkelt upp sin gestaltade information som de fått i uppdrag av staten att göra. En förklaring till den låga konstnärliga kvalitén kan vara att det inte finns några stora teaterbiennaler där man ser andra grupper spela. De har med andra ord inga andra skådespelare att jämföra sig med. Men Torbjörn och Yrsa upptäckte under sin resa att det fanns mer kreativa grupper. En teatergrupp i Vientiane, med influenser från Frankrike, arbetade med ett spännande koncept: skådespelare med masker och marionettdockor fanns på scen samtidigt. Av detta blev det ett sorts drömskt skådespeleri som var väldigt annorlunda om man jämför med den vanliga informativa laotiska teatern. - Jag tror att det är just den här formen av kreativt nyskapande som kan utvecklas vidare till bra barnteater i Laos. Men för att behålla en bra kvalité över lång tid måste de hjälpa varandra att komma vidare i sitt skådespeleri och musicerande. Det vore bra om de bildade ett nätverk för barnteater, menar Torbjörn. Det är en stor utmaning att befinna sig i en annan kultur där man inte riktigt förstår sammanhangen och samtidigt genomföra ett uppdrag som går ut på att utveckla barnteater – som inte finns. Scenkonsten i Sverige och Laos har olika begränsningar och möjligheter att utvecklas utifrån sina speciella referensramar. I Sverige går ofta barnen med sin skolklass på teater vilket betyder att man kan målgruppsinrikta innehåll, skådespel och budskap efter ålder. Man betalar ofta för att se barnteater och ställer därför krav på hög kvalité vilket gör att musik och skådespel utvecklas. Trots ländernas kulturella olikheter och alla svårigheter, menar Torbjörn att uppdraget och utbytet av erfarenheter är viktigt och utvecklande för båda parter. Visst kan man tänka att alla

har sin kultur och den är bäst på den plats där den är, respekt för olikheter måste man ha. Men alla som har lite yrkesstolthet vill bli mer medvetna, utvecklas och vässa sina redskap. Den önskan upplevde Torbjörn tydligt bland de skådespelare och musiker som han samarbetade med i Laos. - Vi erbjöd våra kollegor i Vientiane workshops om musik, teater och pedagogik. Det handlade mycket om att koppla ihop musik och gestaltning – visa att musiken förstärker budskapet och känslan i skådespeleriet, något som är självklart i Sverige, men inte i Laos. Vi talade om skillnaden mellan yttre och inre rum. En yttre upplevelse skapar en inre känsla. Om jag musikaliskt ska gestalta en skogsbrand så kan musiken låta som en dånande eldstorm eller som signaler från en brandbil. När jag ska uttrycka min inre rädsla för branden använder jag musik som speglar rädsla och därmed förstärker jag händelsens allvar i det yttre rummet. På samma sätt undersökte vi om musik kan upplevas som varm eller kall, livlig eller lugn. Med ökad medvetenhet utvecklas deras möjligheter att uttrycka sig på både ett konkret och känslomässigt sätt. Musikinstrumenten vi använde var av bambu som det finns hur mycket som helst av i Laos. Vid ett annat tillfälle samlade vi ihop skrot att spela på. Det gäller att ha förmåga att skapa nya möjligheter utifrån de förutsättningar som finns på plats.  Torbjörn tror det finns goda förutsättningar för bra barnteater i Laos.  Projektet fortsätter med skapande av nätverk och nya samarbetsformer för teatrar, skolor och organisationer. Allt för att ta tillvara barns rättigheter och för att kunna erbjuda ett alternativ till den kommersiella kulturen som med stormsteg är på väg till Laos. Lena Bergquist lena.bergquist@svenskakyrkan.se

53


54


Nu är den klar!

– Svenska kyrkans nya gemensamma hemsida Efter sju svåra år, eller åtminstone fyra är nu äntligen nya Svenskakyrkan.se uppe på nätet. Det som märks direkt är ett nytt mjukare utseende med avrundade hörn. Helt ny navigation och en ny sökmotor för att hitta direkt till min församling. Det går även att söka via karta, ungefär som på Eniro.se. Vägen till en ny hemsida för hela svenska kyrkan med våra 25000 anställda och snåriga organisation har inte varit lätt. Löftena om lanseringsdatum har duggat tätt, årsskiftet 2006/2007, våren 2007, till Svenska kyrkans kommunikationsdagar i maj, efter semestern och den 19 september är det bud som jag fått. Nu blev det den 25 september 2007 istället. Det som nu ligger på Svenskakyrkan.se är bara en start. Nu startar inflyttningen för de över 200 församlingar som står

på tur, ett antal som ökar för varje vecka. Nu startar också ett omfattande utvecklingsarbete för att sidan ska få en så bra funktionalitet som möjligt. Allt sker med besökarens nytta i fokus. Jag får många frågor kring om man ska hoppa på tåget eller inte och mitt svar är alltid: Hoppa på, så fort som möjligt. Om fem år kommer svenskakyrkan.se att helt dominera alla kyrkliga webbplatser i landet. Det kommer att vara på www.svenskakyrkan.se som man hittar det man söker vad gäller kyrkliga frågor Svenskakyrkan.se är en förpackning som vi själva fyller med innehåll. Nu har vi ett verktyg där vi kan fokusera på innehållet och inte formen. Äntligen är det tack och adjö till nationell nivås 47 olika webbplatser.

Gemenskap Just nu pågår det stora förändringar i vår kommunikation med våra kyrkotillhöriga. Vi samlar våra krafter till en gemensam satsning på varumärket Svenska kyrkan. Den gemensamma logotypen var startskottet. Med logotypen kom den visuella strategin och den gemensamma grafiska profilen som bland andra Västerås stift anammat. Den gemensamma kommunikationsvisionen (En kyrka som människor har en positiv relation till och känner glädje över att tillhöra) som vi alla delar. lanserades samtidigt med logotypen. Den gemensamma hemsidan svenskakyrkan.se är nu klar för inflyttning. Eniro, satsningen på att gemensamt annonsera i telefonkatalogen blev en succe som nu fortsätter med nästa fas, Svenska kyrkan kommer att vara avsändare över hela riket (med något undantag) och inte stiftet. Stiftsgårdarna kommer att få en egen plats i annonserna och vår plats på Eniro.se kommer

är ordet

att bli betydligt bättre. Gemensam givarorganisation, Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission blir Svenska kyrkan, Lutherhjälpen och SKM för att förenkla för oss i vår kommunikation med både gamla och nya givare. Gemensam upphandling predikoturer är nästa steg. Efter nyår kommer ett verktyg som gör det möjligt att via webben lägga in sin predikotursannons i någon av våra 134 dagstidningar, till Rabatterat pris dessutom eftersom det upphandlas centralt. Gemensamt försäkringsbolag har vi numera som du kan läsa om på annan plats i tidningen.

Tänk om... Jag drömmer om ett sätt för oss i kyrkan att kommunicera och utbyta information och erfarenheter med varandra. Jag drömmer om en tid då vi alla samtidigt kan få och ge information till varandra.Tänk dig ett verktyg som gör det möjligt för alla 25000 anställda i Svenska kyrkan att samtidigt få information om hur nationell nivå arbetar med frågan om Tsunamin,Vigselrätten eller den gemensamma logotypen för Lutherhjälpen och SKM. Ett verktyg som gör det möjligt att enkelt kommunicera åt olika håll i vår stora kyrka, uppåt och neråt, framåt och åt sidan. Från församling till nationell nivå, från nationell nivå till stift och så vidare… Tänk dig att alla har tillgång till en gemensam bildbank där vi både kan ta och lägga upp bilder.Tänk om vi tillsammans kunde ha en gemensam plats för att lägga olika dokument t.ex logotyper, blanketter och predikningar. Tänk om vi kunde ha en gemensam kalender där vi kunde lägga in gemensam information som riksmöte, kampanjer, kyrkoårets viktiga händelser och olika arrangemang så att vi inte dubbelbokar oss.Tänk om vi hade ett gemensamt diskussionsforum dör vi dagligen kunde diskutera viktiga frågor för våra olika professioner. Ett verktyg som kunde fungera på så sätt att nationell nivå kunde lägga ut viktig information, händelser, förändringar till hela Svenska kyrkans personal. Att stiften kunde lägga upp information till församlingarna och inte överbelasta e-postsystemet. Tänk om systemet kunde ha ett fungerande organisationsregister, ihopkopplat med Outlook så att man bara behövde uppdatera Personuppgifterna på ett ställe.Tänk om det hade en integrerad lokalbokningsdel så att alla församlingar slapp köpa egna olika lösningar för det. Tänk om det vore enkelt att använda

Åke Paulsson ake.paulsson@svenskakyrkan.se

Tänk om vi hade ett intranät för hela Svenska kyrkan redan idag!

55


Kontraktsadjunkterna Mari Jansson, Anders Holmberg och stiftsadjunkt Britt-Marie Helgesson går ”Skrivarkurs för kulturintresserade teologer”. Kursen anordnas av Enheten för forskning och kultur på kyrkokansliet.

Kommunicera mera… Hjälp, vilka knasiga tingestar, tänker jag först när jag ser glasskulpturerna i Västerås domkyrka. Ändå kan jag inte låta bli att närma mig och sakta gå omkring bland dem. Föremålen står på speglar och det gör att jag kan se dem ur alla möjliga perspektiv och ibland försvinner blicken ned i ett evighetsdjup. Just då anar jag mig själv i spegelns kant. Tanken börjar röra sig kring insida-utsida, uppenbart-hemligt, verkligt-overkligt…

Delta i samhällsdebatten Det handlar om skolan, sjukvården, de äldres situation, stadsplanering, hemlöshet, jämställdhet… Är du intresserad av att delta i samhällsdebatten, skriva debattinlägg, insändare och krönikor i din lokala tidning? Vi är fyra skribenter som träffas under våren för att samtala om vår roll i media. Hör av dig om du vill vara med. Välkommen hälsar Lena Bergquist, pressekreterare, Anders Hagman, redaktör för stiftssidan, Mari Jansson och Anders Holmberg, kontraktsadjunkter. Är du intresserad och vill veta mer? Hör av dig till Lena Bergquist: e-post: lena.bergquist@svenskakyrkan.se, Telefon: 070-325 27 33

Stig Jansson är en av initiativtagarna till samtalsdagen, han tycker det är viktigt att kyrkan finns med i samhällsdebatten och deltar även i diskussioner på nätet. Stig är före detta stiftsadjunkt, numera pensionär och arbetar med Västerås stifts bibliotek i Västerås.

56

S

vet och som aktiva livstolkare i vår egen tid. jätte sinnet, stiftets stora konstsatsning I bästa fall kan det vi skapar i kyrkan, likaväl under sommaren, retar oss att fråga, som konstnärers verk, inspirera människor söka och konstatera vad det är att att fördjupa sin förståelse av vad det är att vara människa och vilken plats vi har i tillvavara människa och få ett rikare andligt liv. ron. Det händer något spännande när samtida konst exponeras i våra urgamla Kyrkan behöver leva i en kyrkor. Många besökare, vana ständig växelverkan med eller ovana konstbetrak”Unga ser inte sin kontext och det tare, får nya nycklar längre de gudsbilder eller gäller inte minst till sin upplevelse samtidens kultur. genom det heliga paralleller till bibelberättelser som Här kan vi hitta rum de står framställs mer eller mindre uppenbart. nydanande i. Därför är Förutom att de ibland missar en stor del symboler, det så viktigt bilder och att det goda av budskapet i till exempel en film, så berättelser samarbete går de miste om en möjlighet att själva som gestaltar som finns i reflektera kring denna del av livet och det heliga också vårt stift med för den ickedet lokala kulkanske öka förståelsen av vad kyrkliga delen av turlivet fortsätter Gud kan göra i våra liv.” mänskligheten. Det är och helst utökas. Idag också ett sätt att känna finns knappast några in tidsandan och vilka frågor spärrar som säger att dans som är aktuella för att vi ska kunna eller dragspel inte skulle passa sig i vara en relevant kyrka. kyrkorummet. Det handlar snarare om att Idag möter de flesta människor andras utifrån teologisk reflektion och praktiska tankar om Gud och livet via filmer, romaomständigheter välja vilken slags dans och musik som bäst kan hjälpa oss att spegla det ner och musik snarare än i kyrkans liturgi. Ibland sker detta väldigt omedvetet. Nya heliga. Vilken fantastisk möjlighet! generationer har i hög utsträckning förlorat Nu är det inte bara i kyrkan man kan se eller tolka in Gud eller livets mening i konsten. det kristna arvets tolkningsnycklar. Unga ser inte längre de gudsbilder eller paralleller till Tvärtom! Många av oss har i en konsthall bibelberättelser som framställs mer eller eller en konsertsal haft starka andliga uppmindre uppenbart. Förutom att de ibland levelser. Det är ju samma verklighet som missar en stor del av budskapet i till exemtolkas både i kyrkan och i konsterna. Vi har pel en film, så går de miste om en möjlighet mycket gemensamt som bärare av kulturar-


Foto: Åke Paulsson

att själva reflektera kring denna del av livet och kanske öka förståelsen av vad Gud kan göra i våra liv. Vi står lite i samma situation som Israels folk i Domarboken 2:10. ”En ny generation kom som inte visste något om Herren och det han hade gjort för Israel.” Dags att vända den trenden, eller hur? Men hur ska vi kunna göra det när så pass få unga och medelålders kommer till kyrkan? Jag menar att det är självklart att vi måste söka oss till andra arenor än kyrkorummet om vi inte vill förbli stående i marginalen. Framför allt handlar det om att erövra mer plats i media som når många människor i olika åldrar. Under våren och sommaren noterade jag att Västerås stifts konstsatsning i kyrkorna ”Sjätte sinnet” har blivit uppmärksammad i flera tidningar och det är väldigt roligt. Det har säkert lett till att många tagit sig för att göra kyrkobesök som annars inte blivit av. Ändå kan vi inte låta oss nöja med det. En del av vårt problem är att vi oftast överlåter till journalister och andra att kommentera både det som händer i kyrkan och i samhället runt omkring. Sällan eller aldrig tar vi initiativ till att offentligt föra fram vår kristna/teologiska/kyrkliga syn på det som sker i vår bygd. Vi skulle oftare göra som Paulus gjorde inför areopagen i Aten. Han

var påpasslig och pekade på deras altare som var helgat ”åt en okänd gud” och förklarade att det just var det han förkunnade om (Apg 17:22-34). Hur ofta skulle vi inte kunna knyta an till en ny film, pjäs eller bok som inledning till ett offentligt samtal kring det som är kyrkans budskap och uppdrag?

”Man anar nu ett större intresse för vad kyrkan anser och tror i olika frågor. Allt fler expertpaneler utökas med en präst. Det är ju bra, men det vore bättre och roligare om vi alla, anställda som lekfolk, tog plats i samtalet. Tänk om vi kunde få se insändare, recensioner, debattartiklar kring kulturutbudet undertecknade med namn och medlem i Svenska kyrkan. Jag tror det skulle välkomnas av många.” Jag vet egentligen inte vad som hindrar oss att fatta pennan. Knappast brist på tankar och åsikter. Kanske oftare ovanan att formulera och stå för dem inför allmänheten. Det skapar i sin tur en viss osäkerhet som gör

att vi tvekar. Många av oss tycker sig sakna tid att skriva. I vårt uppdrag att vara kyrka ingår det emellertid att tro att vi är något och att vi har något att tillföra. Detta gäller självklart inte bara kulturlivet utan även samhällsfrågor i övrigt. Det är av stor vikt att kyrkfolket återerövrar sin plats i det aktuella offentliga samtalet. Jag hoppas därför att många församlingar framöver kommer att jobba mycket med kommunikationsstrategier för att stärka sina medlemmar och anställda. Kanske kan man i större utsträckning ge några ett uttalat ansvar att bevaka olika områden och kommentera dessa i tidningar, i församlingsblad eller på bloggar på nätet? Låt oss hjälpas åt att försöka övervinna oss själva och bortse från hindren! Vi behöver inte äga all sakkunskap, ha facit till alla frågor eller uttrycka oss som nobelpristagare, men vi får tro att vi kan bidra med viktiga nyanser. Kyrkans röst kan fördjupa och bredda förståelsen av samtiden och livet. Som följdeffekt kan vi räkna med att fler upptäcker att kyrkan inte är en dammsamlande relik från forntiden, utan på väg att upptäcka livet och framtiden tillsammans med alla andra. Mari Jansson mari.jansson@svenskakyrkan.se

57


Gud möter. Tydligt, att jag inte måste uppfylla vissa krav för att gå in i ett möte med Gud. Tydligt att Gud kommer till mötes i det lilla, i det enkla, i min vardag med allt det jag kämpar med.

God jul i Linde I det enkla möter Gud! Tidigare idag åt jag och en kollega lunch på ett av Lindesbergs många matställen. Värmen som kommit tillbaka medverkade till att vi kunde sitta ute och äta. Från den värmen har jag nu förflyttat mej in till mitt arbetsrum. Sitter nu vid datorn och ska ta tag i uppgiften att skriva ner några tankar kring hur vi firar jul här i Lindsbergs församling. Jag måste erkänna att jag längtar tillbaka ut till värmen. Jul och julfirande känns väldigt långt borta..... Till uppgiften! Jul i Lindesbergs församling handlar om aktivitet, det är mycket som händer. Bara för att nämna något, innan jul så bjuds skolklasser in till julvandringar, stadens alla körer är engagerade i traditionella julkonserter i våra kyrkor, vi firar gudstjänster som samlar många människor, julbord, grötfest, avslutningar i alla slags former. Listan kan göras lång över allt det som sker innan och runt jul. Man kan undra, hur orkar vi? Var finns lugnet i allt detta? Var möter Gud? Men jag vet att Gud möter mitt i alla våra julaktiviteter och därför vill jag berätta om en gudstjänst där allt som ordet aktivitet står för lyste med sin frånvaro. En gudstjänst som berörde på djupet. En gudstjänst där Gud verkligen kom nära, i det lilla, i det enkla. så mötte Gud. Om det vill jag berätta.

58

Julaftonen 2006 så förflyttades jag och många med mig in i en annan värld. Det blev så uppenbart för när vi kom till kyrkan så möttes vi av två herdar och när vi väl satt i bänken så såg vi stallet framme i koret. Spänningen ökade, min lille Gustav 8 år, frågade viskande om jag visste vad som var på gång. När väl gudstjänsten började så var Maria där med oss. Josef var också där och dom berättade sin historia. Änglarna och herdarna kom även dom, men det som var så stort, det var att vi alla var där. Där det en gång hade hänt. Genom deras enkla gestaltning så var vi alla där. Det som tydligast fick mej att förstå detta var när Maria bar fram sitt barn, när hon sa till oss ”Se, här är Jesus”. Där, i det enkla, i det bräckliga, i det lilla barnet, där mötte Gud. Inte i dom många orden, nej, det var i det lilla barnet, det var där som Gud visade sej. Det är där som undret sker. En gudomlig sanning slås fast en gång för alla, att där vi minst anar det, där vi minst av allt tror att Gud möter, i det enkla, i det okomplicerade, just där sker undret, just där finns Gud, just där möter Gud. Det är precis som om den sanningen slår mot mej med full kraft denna julafton 2006. För Maria ( prästen Gunilla ) bär Jesus ( flickebarnet Ingrid) och allt blir så tydligt. Tydligt, att det är här, i det lilla barnet som

Vi har som människor ibland så lätt att tänka oss att man måste uppfylla vissa krav för att räknas. En människosyn skymtar ofta fram som handlar om att du är den du är utifrån vad du presterar. När sanningen istället är den, att mitt, ditt, djupaste värde som människor inte bestäms utifrån vad vi presterar, utan det värdet bestäms av att vi föddes till människor, alla olika, men unika i just denna olikhet. Nej, mot ett tänkande som värderar oss människor efter prestation, ursprung, hudfärg, sexuell läggning, mot detta talar det som hände den där första julnatten. Kanske handlar det om att våga möta. Våga tro på att mötet kan ske i både tro och tvivel. Trots våra misslyckanden, vår egoism, vår ondska som vi så många gånger bär på, så kommer Gud till mötes. Det finns en gudomlig närvaro och alla har vi rätten att ta steget in i detta möte. Vågar vi ta emot och leva i den kärleken? Vågar vi göra så som Gud själv gjorde, ta risken och bli sant mänskliga? Vågar vi blåsa på den glöd som finns där inom oss? Låta gudagnistan som vi alla bär på få påverka det liv vi lever. Gud föds mitt ibland oss, jord och himmel förenas och utan att vi någonsin kan begripa detta mysterium så får vi rätten att bli och vara Guds barn. Rätten att gå in i ett levande möte med Gud själv. Lilla Ingrid förmedlade en stor sanning då hon var med i julspelet. Genom sin närvaro förmedlade hon så tydligt att här möter Gud, i det enkla. Så var det för 2000 år sen, så är det än idag.

Charlotta Storbacka Kontraktsadjunkt Bergslagens kontrakt


En källa till liv N

är jag kommer in i ett hus känner jag in atmosfären och ser mig omkring för att upptäcka vad som är karaktäristiskt; hur tavlorna är uppsatta, om det finns särskilda föremål som väcker mitt intresse. Ibland saknar jag något i rummet, vet inte riktigt vad, men mitt inre säger att det inte är komplett. Jag går in i ett av rummen där det finns ett instrument, kanske ett piano som också är en möbel. Då ser jag mig inte om, iakttar inte tavlor eller annat utan känner helt enkelt att här är det inget som saknas. Det finns förväntan i rummet. Musik. En källa till liv. Musik ger liv. Jag kan inte förklara det på något kortfattat och bra sätt, men sång föder sång. Är jag på dåligt humör blir jag glad av att sjunga. Å andra sidan kan jag inte låta bli att sjunga när jag är glad. Att få andas ut sin luft, sitt inre och forma luften till friska toner är en psykologiskt stark upplevelse. Psalmer, visor eller en mer avancerad komposition, det spelar ingen roll. Det skapas en god cirkel. En källa till liv! ”Jag är helt omusikalisk”, säger någon, ”… kan inte ta en ton. Jag har överlåtit till andra att sjunga, jag tillhör lyssnarskaran…”. Det behöver inte vara på det sättet, jag tror att det helt enkelt är brist på vana och träning. Stämläpparna i struphuvudet är små muskler som behöver övas, precis som kroppens övriga muskler, för att utföra ett arbete. Den som försöker och vågar att ”låta” upptäcker snart befrielsen och den stärkande känslan av att sjunga. Du har rätt att sjunga på Ditt vis! En källa till liv.

Drick ur källan! Redan nu har Från det jag var mycket liten Du möjlighet att söka upp har jag haft möjlighet att ”Kantorn i Din ett sångsammanhang; sjunga: i söndagsskolan, församling har till uppen kör för nybörjare, i kyrkan, i gosskören, en avancerad kör i ungdomskörer gift att hjälpa Dig framåt i eller helt enkelt för och som vuxen i sång eller att inspirera Dig att att sjunga med i en avancerad kambörja spela något instrument. psalmerna (be orgamarkör. Där jag har nisten att ta det lugnt befunnit mig har jag Kanske finns en gitarrcirkel och att välja bekväma också haft förmånen där Du kan vara med! En tonarter!). Kantorn i att leda sånggrupper källa till liv!” Din församling har till och körer. Ett sätt att uppgift att hjälpa Dig framåt leva. En källa till liv. i sång eller att inspirera Dig att börja spela något instrument. Kanske finns en gitarrcirkel där Du kan vara med! En källa till liv! Kärlek är ett hett och vanligt tema i sånger. Där stämmer kyrkans sång väl in; vi sjunger just om den stora kärleken som visades genom Kristus. Här nedan ser Du sången ”Kristus i mig är en källa till liv” som får bli min hälsning till Dig. Testa Din sångförmåga redan här och nu! Sjung! ”Men, tänk om nå´n hör mig då”, kanske du tänker: Ja, visst! Sång ska ju höras! Lars Tillenius musikkonsulent i Västerås Stift lars.tillenius@svenskakyrkan.se

59


Västerås kyrkliga samfällighet genomförde i våras mätningar i tjugotalet kyrkor. Fyra av dem hade en radonhalt betydligt över gränsvärdet. De var Badelunda, Barkarö, Rytterne och Kungsåra kyrkor. Rytterne kyrka var värst med ett årsmedelvärde på nästan 9 000 Bq/kbm. – Vi kommer att vidta åtgärder i dessa kyrkor. Att komma till rätta med radon i gamla kyrkobyggnader är inte världens lättaste, men vi ska i alla fall se vad vi kan göra, säger fastighetschefen Göran Sjögren.

Är kyrkorna hälsofarliga arbetsplatser? Västerås kyrkliga samfällighet genomförde i våras mätningar i tjugotalet kyrkor. Fyra av dem hade en radonhalt betydligt över gränsvärdet. De var Badelunda, Barkarö, Rytterne och Kungsåra kyrkor. Rytterne kyrka var värst med ett årsmedelvärde på nästan 9 000 Bq/kbm. – Vi kommer att vidta åtgärder i dessa kyrkor. Att komma till rätta med radon i gamla kyrkobyggnader är inte världens lättaste, men vi ska i alla fall se vad vi kan göra, säger fastighetschefen Göran Sjögren.

60

Den frågan restes i samband med att man upptäckt höga radonhalter i luften inne i kyrkobyggnader i Västmanland.

D

et började när man i Möklinta kyrka norr om Sala uppmätte en radonhalt på drygt 9 000 becquerel (Bq) per kubikmeter luft – mer än 20 gånger högre än gränsvärdet för arbetsplatser som är 400 Bq/kbm. Senare har Arbetsmiljöverket uppmätt höga halter i flera kyrkor, dock inte så höga som i Möklinta. Kyrkobyggnader är extra utsatta för höga radonhalter. Det beror på att de ofta ligger på grusåsar, där markradonet rör sig en hel del. Ofta finns sprickor eller springor i kyrkgolvet där markradonet kan tränga upp. När kyrkan värms upp på vintern fungerar

den som en skorsten och suger upp radon. Det är därför som man får de högsta radonhalterna på vintern. I Domkyrkan i Västerås låg årsmedelvärdet på 760 Bq/kbm och i Möklinta kyrka alltså över 9 000 Bq/kbm. Det reste frågor som: Ska vi stänga kyrkan? Kan man över huvud taget vistas där? Anders Bastås, arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket, säger att riskerna inte ska överdrivas: gränsvärdet som finns för arbetsplatser är baserat på att man vistas där en hel arbetsdag. Men ingen arbetar åtta timmar om dagen i själva kyrkobyggna-


den. Den som besöker kyrkan, eller arbetar i den några timmar varje vecka, får inte i sig mer än en liten del av den årsdos som gränsvärdet är beräknat efter. – Det är naturligt om det skapar oro när man vistas i en miljö som inte anses hälsosam. Men dosen strålning som man utsätts för är väldigt liten. Risken ökar om man är rökare, men sannolikt är rökningen i sig betydligt farligare, säger Anders Bastås. I Möklinta kyrka gjorde man senare ytterligare en mätning som visade på en lägre radonhalt – men ändå långt över gränsvärdet. Utifrån detta har man räknat ut hur länge personalen kan arbeta i kyrkan utan att komma upp i den årsdos strålning som bedöms kunna medföra risker för hälsan. – Nästa år ska vi renovera kyrkan och då kommer vi även att åtgärda radonproblemet, säger Bengt Andersson, fastighetschef i Sala kyrkliga samfällighet. Samfälligheten har undersökt sina övriga kyrkor, men bara i en av dem låg radonhalten över gränsvärdet. Domkyrkan i Västerås har också åtgärdats så att radonhalten numera ligger under 300 Bq/kbm som årsmedelvärde. Västerås kyrkliga samfällighet genomförde i våras mätningar i tjugotalet kyrkor. Fyra av dem hade en radonhalt betydligt över gränsvärdet. De var Badelunda, Barkarö, Rytterne och Kungsåra kyrkor. Rytterne kyrka var värst med ett årsmedelvärde på nästan 9 000 Bq/kbm. – Vi kommer att vidta åtgärder i dessa kyrkor. Att komma till rätta med radon i gamla kyrkobyggnader är inte världens lät�taste, men vi ska i alla fall se vad vi kan göra, säger fastighetschefen Göran Sjögren. Anders Jägeberg

Radon är en radioaktiv gas som bildas när grundämnet radium sönderfaller. Den är osynlig och luktfri. När gasen i sin tur sönderfaller bildas så kallade radondöttrar, radioaktiva atomer som fastnar på dammpartiklar och på så sätt kan komma ned i lungorna. Radon kan finnas i marken, i byggnadsmaterial eller i vatten. Vanligast är att gasen kommer från marken och letar sig in i byggnaden via springor eller golvbrunnar. Närmare 400 000 bostäder i Sverige har förhöjd halt av radon, alltså mer än 200 becquerel (Bq) per kubikmeter luft. Genomsnittshalten i Sverige är cirka 100 Bq per kubikmeter. Gränsvärdet för arbetsplatser ovan jord ligger på 400 Bq per kubikmeter.

Hur effektiv är radonsaneringen? I SMÅHUS INFORMATION OM RADON fall i inomhusluften? I så Har du höga radonhalter Vilken för att sanera huset. finns det flera metoder bl.a. på var radonet kommer metod som är bäst beror är vissa från byggmaterialet ifrån. Kommer radonet om andra åtgärder är bättre åtgärder effektiva medan marken. radonet kommer från hur lyckas beror också på Hur väl ransoneringen förhållanden. huset är byggt och lokala kortfattat de vanligaste Broschyren beskriver är. samt hur effektiva dessa saneringsåtgärderna

Statens strålskyddsinstitut uppskattar att radon varje år orsakar omkring 500 fall av lungcancer. Av dessa är 90 procent rökare. Den som aldrig rökt löper mycket liten risk att få lungcancer av radon.

Levande arv – en ny bra bok om kyrkobyggnader! ”Först och främst vill jag uppmana alla församlingar, som planerar en större renovering av sin kyrka eller förändringar av kyrkorummet, att börja processen med att låta alla inblandade läsa boken.” Jag vill varmt rekommendera boken Levande arv, som utgivits 2007 av Svenska kyrkan och Verbums förlag. Boken är ett resultat av en lång process inom Svenska kyrkan, som började med ambitionen att ta fram och fastställa en för hela kyrkan gemensam policy för kyrkorummet. Att detta inte lyckades är knappast förvånande för den som har insett hur många olika synsätt på kyrkorum och liturgi som ryms inom Svenska kyrkan. Av allt det material som tagits fram under arbetet med kyrkorumspolicyn blev det i stället denna i högsta grad användbara bok. Så här skriver Lars-Göran Lönnermark i bokens förord: ”Boken vänder sig i första hand till Svenska kyrkans församlingar och deras förtroendevalda. Den har tillkommit med avsikt att utgöra en bakgrund till diskussionen om den egna församlingskyrkans användning idag med hänsyn till dess vård och bevarande, framtida bruk och särskilda möjligheter. Boken riktar sig till alla som på olika sätt har ansvar för kyrkorummet, antingen i det ordinarie arbetet eller i en förändringsprocess. Det rör sig exempelvis om församlingsanställda, antikvarier, arkitekter och konstnärer. Omgestaltningen av ett kyrkorum förutsätter en process som kräver tid och utrymme för reflexion över teologiska frågor, församlingens behov och kyrkobyggnadens kulturhistoria.” Den är upplagd så att den lämpar sig väl att användas i studiecirkelform. För alla som i egenskap av fastighetsnämndens ordförande, anställd fastighetsförvaltare eller motsvarande har ansvar för förvaltningen av en kyrka borde den vara obligatorisk. Men Levande arv har också mycket att ge till alla andra som är intresserade av kyrkobyggnader, deras historia och vad de har att säga oss. Den är kryddad med intressanta citat, såväl från poesins som teologins värld och med vackra.

Boverkets broschyr om Radonsanering

61


Bibliodrama – ger bibeltexten liv

texter över huvud taget. Kongressen innehöll inte bara de workshops där själva bibliodramat tog form utan också föreläsningar och seminarier. Man firade mässa och hade fest. Allt sammantaget gjorde att jag upptäckte att texten talade på flera nivåer och på olika sätt till alla som deltog, ändå var det samma text. Det blev en mycket berikande upplevelse helt enkelt.

Första gången jag kom i kontakt med Bibliodrama hade jag ingen aning om vad det var. Jag hade blivit rekommenderad av flera personer att delta i detta och åkte därför till en europeisk bibliodramakongress i Tyskland. Det kändes spännande och jag var lite undrande över vad jag skulle få vara med om.

E

nligt kursbeskrivningen handlade det om bibeltexter eller i alla fall texter, men eftersom detta var ett kyrkligt sammanhang så associerade jag till Bibeln som då var ganska oanvänd i mitt liv. Som tonåring använde jag Bibeln som en rådgivare och dagbok, jag hämtade kloka ord, sådant som passade för stunden. Jag läste uppbyggelselitteratur som spädde på det jag redan tyckte var viktigt, med andra ord en självbekräftande aktivitet som kanske hade sitt berättigande och sin tid. Men det förhållningssättet fick andra utmaningar och Bibelns texter blev ganska ointressanta för mitt vardagliga liv. Predikningar och bibelstudier jag deltog i tog liksom inte skruv. Drama var ju andra delen av ordet ”bibliodrama”. Det skulle handla om någon sorts agerande. Mer visste jag inte.

62

Jag reste till Tyskland. På kongressen fick jag vara med i en grupp med deltagare från olika länder och kyrkotraditioner. Jag drogs in i ett skeende och försökte vara öppen och ärlig och blev förvånad över hur roligt det var. Jag blev väldigt berörd! Vi arbetade med en bibeltext ur Uppenbarelseboken – den ”konstiga” boken sist i Bibeln - full av mytiska berättelser och skräckinjagande bilder. Temat var att ”Stå på tröskeln” och texten var ett brev till ängeln i församlingen i Laodicea. Det handlade om en dörr, om varmt och kallt, ljummet och hur guld kunde bli till. Texten hade varit ganska meningslös för mig tidigare, svårbegriplig och framförallt intetsägande. Den här gången fick orden mening. När vi spelade och lät orden ta gestalt genom våra egna tolkningar började den plötsligt vibrera av angelägna frågor. Jag blev dessutom nyfiken på Uppenbarelsebokens

Min uppväxt i ett vanligt sekulärt hem utanför huvudstaden, med dop och konfirmation i Svenska kyrkan, aktivt deltagande i Svenska Missionsförbundets Ungdom SMU under uppväxtåren, hade involverat mig i kristna frågor och funderingar. Detta formade min tidiga yrkesbana som fritidsledare och anställd inom Missionskyrkan. Min erfarenhet från detta ”kyrkliga liv” var att det fanns utrymme för existentiella frågor, gemenskap, verksamhet, växande, andliga upplevelser och för freds- och försoningsarbete. Ändå saknade jag ofta festen, dansen och det riktigt kritiska tänkandet som går på djupet och är personligt. Ofta fann jag mig själv inte riktigt ärlig, jag anpassade mig till de kyrkliga strukturerna. Samtidigt fanns alltid mitt eget liv, mitt kännande och tänkande, som inte riktigt fick utrymme i kyrkans verksamhet och liv. I bibliodramat frågade man efter mig. Mina reaktioner och reflektioner i stunden var viktiga. Ingen talade om för mig vad som var rätt eller fel. Jag, liksom alla andra i gruppen, fick utrymme att uttrycka det som pågick inom mig. I mötet med texten, portionsvis och som helhet, vaknade något inom mig som har hållit i sig i snart tolv år. En lust att läsa mer, en lust att förstå mer av Bibelns tillkomsthistoria, en lust att dela mina erfarenheter och upplevelser utifrån det som bibelordet sätter igång. Som om det hade betydelse. Just så blev min första bibliodramaupplevelse. Texten började få liv i mitt liv.


Jag har upptäckt att något mer sker när vi låter texten få färg och form, när dess rörelser genom oss som deltar tar konkret form i det rum där vi är. Dessutom gör man bibliodrama tillsammans med andra människor. Ledarnas uppgift är att medverka till att en tillräckligt trygg ram skapas där förhoppningen är att deltagarna ska känna att de får lov att vara ärliga, både mot sig själva och mot andra. Men också gentemot textens budskap. Bibliodrama handlar om ett tolkningens drama. Varje bibeltext tolkas av någon och bibliodrama erbjuder ett tolkningsarbete som berör kropp och själ. Jag upptäckte också hur roligt det var att få uttrycka impulser, spontana handlingar och associationer tillsammans med andra utan att det uppfattas som ”färdigt” och absolut. Bibliodrama är som ett laboratorium där man kan pröva sin tanke, en roll och man kan experimentera, söka sig fram utan att på förhand veta resultatet. Det är lätt att tänka att då kan ju Bibelns texter betyda vad som helst. Både ja och nej skulle jag svara på det påståendet. Ja, svarar jag, för att min erfarenhet är att Bibeln faktiskt används för olika individers och gruppers egna syften, vissa säger till och med att de har rätt tolkning. Nej, eftersom texten aldrig ändras – den finns med från början till slut – och vi brottas med den,

genomgripande behov i vår tid. Jag ser hur vi översköljs av intryck och stimulans och jag möter ofta en stor trötthet och en känsla av tomhet. Det finns ett behov av att dra sig tillbaka från all denna stress. Det visar sig att Bibelns texter Bibliodrama kan se ut på är bärkraftiga, att de tål en ”I mötet med många sätt – men har tuff match och att man texten, portionsvis och ofta karaktären av till och med kan tycka som helhet, vaknade något stimulerande och riktigt illa om en och vilsam reflektion annan rad och trots inom mig som hållit i sig i snart där en bibeltext det, eller kanske tolv år. En lust att läsa mer, en får bilda ram för därför, öppnar sig lust att förstå mer av Bibelns tillolika övningar och inte sällan nya perspektiv. Det är komsthistoria, en lust att dela mina reflektionsstunder som en målning erfarenheter och upplevelser utifrån och mitt i detta drama uppstår där man skrapar det som bibelordet sätter igång. ofta en känsla av fram lager efter tillfredsställelse när lager, eller ett Som om det hade betydelse. Just ”orden blir kött”. musikstycke som så blev min första bibliodramaDet är som om de växer ju mer man upplevelse. Texten började verkliga frågorna får lyssnar på det, eller en näring och jag brukar dikt, en roman, en film. få liv i mitt liv.” ofta rikta min tanke och Bibeln låter sig tolkas i tacksamhet till den gode varje tid, i varje människas liv Guden som jag tror tittar på, gång på gång. deltar och går före och som jag tror ler Jag har funnit en form av ”bibelstudium” mot oss när vi gör bibliodrama! som är otroligt stimulerande, som ger mig utrymme och gemenskap med människor, som ger rum för skapande och kritiskt Terxt: tänkande. Kroppen är central i Bibliodrama och kanske bibliodrama svarar på ett njuter av den, låter den sätta igång sådant som pågår inom oss eller mellan varandra. Texten blir snarare laddad med intressanta och angelägna ämnen som berör.

Intresserad av bibliodrama?

Bibliodramakurs på Stiftsgården 29-30 oktober

”Drivet är väl att få syn på något mer om mej själv, Gud och världen.” Stiftsgården bjuder tillsammans med stiftet till en bibliodramakurs den 29-30 oktober. Ledare är Lotta Geisler, folkhögskolelärare, uttryckande konstterapeut och utbildad bibliodramaledare i Tyskland. Tro handlar så mycket om viktiga erfarenheter, så kraftfulla att min verklighet förändras. Bibelberättelserna och speciellt evangelierna öppnar

för just sådana erfarenheter. Genom bibliodrama kan man förstå dessa på ett annat sätt, förstå dem inifrån livet. I bibliodrama blir ordet kropp. Roligast är det oväntade. Drivkraften är väl just det, att få syn på något mer om mig själv, andra, Gud och världen. Bibliodrama visar hur vi kan gå närmare texterna och arbeta med dem livs levande, med oss själva och tillsammans med de människor vi möter i grupper och gudstjänster. Elisabeth Pettersson, programansvarig, Stiftsgården

Anmälan 0248-79 78 00

63


Stiftsgården i Rättvik – församlingsliv eller konferens?

Stiftsgården i Rättvik för stiftets församlingar

Bild Ingemar Bergmark

”Som jag ser det, är det en strategisk framtidsfråga av största vikt, att gården inte försvagar utan i stället förstärker innehållet och kvalitén. Därför är det oroande om de, som nu är utbildade och mycket dugliga medarbetare i programverksamheten, skall tvingas ägna mer tid åt säljuppgifter.” Ibland kan viktiga trender upptäckas i en till synes tråkig verksamhetsberättelse. Så var det, när jag läste rapporten för 2006 från Stiftsgården i Rättvik. Jag ser, att en alltmer trång ekonomi tvingar fram ökad satsning på ”marknadsförings- och säljuppgifter”. Programansvariga måste ägna mer tid åt den externa marknaden. Självklart inser jag värdet av att landsting, kommuner och andra organ upptäcker att Stiftsgården är en utmärkt plats också för deras kurser. Alltfler värdesätter inte endast det oslagbara läget alldeles inpå Siljans strand utan också den helt alkohol- och drogfria miljön. Men jag vill sätta fokus på det som från början, från 1940-talets mitt, var huvuduppgiften, nämligen att vara en kurs- och lägergård för ungdomar. Biskopen i Västerås stift John Cullberg insåg, liksom övriga kyrkoledare i Europa, att kyrkorna efter andra världskrigets slut måste ta ett särskilt ansvar för att på nytt ge framtidstro åt den unga generationen. Som ett av medlen för detta behövdes en ändamålsenlig gård för ungdomarnas läger

64

och kurser. Därför kom Klockargården i Rättvik att byggas om, och 1947 kunde den gamla ladugårds- och stallängan inredas till sommarlogement. Efterhand har verksamheten utökats, så att gården blivit en välutrustad konferensplats och en mötesplats för alla åldrar och grupper av olika slag. Men ännu svarar ungdomarna för hela 55 procent av betalda gästnätter, främst tack vare sommarens läger, särskilt för konfirmander. Som jag ser det, är det en strategisk framtidsfråga av största vikt att gården inte försvagar utan i stället förstärker innehållet och kvalitén. Därför är det oroande om de som nu är utbildade och mycket dugliga medarbetare i programverksamheten, skall tvingas ägna mer tid åt säljuppgifter. Ansvaret vilar tungt på Västerås stift, som under flera år gett ett oförändrat anslag på 4,7 miljoner kronor och för 2006 till och med sänkte det till 4,6 miljoner. Jag menar att stiftet bör upprätthålla den höga kvalitén på Stiftsgården och därför återställa bidraget till det, som satsades för fem år sedan. Detta måste vara strategiskt riktigt för framtiden. För att bistå församlingarna behövs beprövade verktyg, och Stiftsgården är ett sådant. Den behövs för såväl andlig växt och mognad hos de unga som rekryteringsbas för olika tjänster inom kyrkan. Några stift har av ekonomiska skäl lagt ner kursgårdar eller förvandlat dem till konferenscentra med mer eller mindre merkantil prägel, inklusive alkoholservering. Att Västerås stift inte bör gå den vägen, är en fråga jag vill väcka hos alla ansvariga. Tala gärna med dem, som invalts i stiftsfullmäktige, dem som i höst har att besluta om budget för 2008! Vidare tror jag att det är ett allmänt intresse, att Svenska kyrkan i Västmanland och Dalarna har ett andligt centrum med den inriktning, som präglar verksamheten i Rättvik. Där lever en andlighet, som bärs av dagligt andaktsliv i kapellet,

men alltsammans både i kurser och gemenskapsliv präglas av en klart liberal hållning med tydlig social och global profil och med stor öppenhet för andras sätt att tänka och tro. När de unga i dag i så stor utsträckning är ansatta av sekterism i olika former, såsom nationalism, sexism och allehanda fördomar mot dem som lever med andra kulturer, vill jag hävda att det är nödvändigt att förstärka och inte försvaga den resurs vi har i Stiftsgården. Ingemar Bergmark teol dr, f d kyrkoherde i Rättvik


Stiftsgården både för församlingsliv och konferens

Bild Lars Rydje

Svar på Bergmarks debattartikel ”Jag tror att det för vår kyrka är positivt att andra än de redan frälsta får del av ett levande gudstjänstliv och en miljö präglad av kärlek och omtanke då man konfererar och kursar.” I ovanstående debattartikel tar Ingemar Bergmark upp en för vårt stift mycket viktig fråga, nämligen den om Stiftsgården i Rättviks framtid.

Frågan tas upp ur ett ekonomiskt perspektiv där det handlar om det stiftsbidrag som lämnas till verksamheten vid Stiftsgården, men Ingemar Bergmark tar också upp verksamhetens innehåll sett ur ett framtidsperspektiv. Stiftsfullmäktige och stiftsstyrelsen har att fördela medel till olika verksamheter som kan uppfattas olika utifrån det intresse man har. Stiftet har begränsade resurser till sitt förfogande och här gäller det att på ett rättvist och rättfärdigt sätt fördela gracerna. Den uppfattning som jag har är att det inom den politiska sfären i Västerås stift finns en stark vilja att stödja Stiftsgårdens verksamhet både nu och i framtiden. Ingen vad jag vet har någonsin kommit med minsta antydan om att gården skulle läggas ner eller att inriktningen av verksamheten skulle ändras radikalt. Det resonemang som Bergmark för om innehåll och kvalitet, om ungdomssatsningar och så vidare, är vi alla överens om. När det gäller ekonomiseringen av verksamheten så

bidrar stiftet, utöver de 4,6 miljoner som nämns, med ett antal prästtjänster. Det har dessutom under årens lopp utgått engångsbidrag av icke ringa storlek för underhållsarbeten. Under detta och nästa år kommer stiftet dessutom att tillskjuta ett antal miljoner för att man skall bygga om en rumsflygel på gården. Det är klart att gården skall vara en resurs för stiftets församlingar och för de unga i första hand, men detta hindrar inte att man söker nya intressenter som vill ha kurser och konferenser på vår stiftsgård. Jag tror att det för vår kyrka är positivt att andra än de redan frälsta får del av ett levande gudstjänstliv och en miljö präglad av kärlek och omtanke då man konfererar och kursar. Så, Ingemar Bergmark, stiftsgården i Rättvik kommer att överleva, och det beroende på den inriktning och kvalitet som du själv så väl beskriver. Lars Rydje 1:e vice ordförande i stiftsstyrelsen Västerås stift vice ordförande i Stiftsgårdens styrelse

65


Kursanmälan via hemsidan Alla kurser hittar du på www.svenskakyrkan. se/vasterasstift där du kan anmäla dig direkt. Att anmäla sig via hemsida är enkelt, följ bara vår steg för steg beskrivning.

1.

Gå in på www.svenskakyrkan.se/vasterasstift

2.

Välj ”Utbildning” från menyn och sedan ”Kurser” så öppnas ett nytt fönster.

3. Klicka på den kurs du är intresserad av. Du kan sortera kurserna eftet namn, genre eller datum för att enklare hitta.

4.

När du hittat kursen så är det bara att gå till valet ”Anmäl mig”, fylla i dina uppgifter och klicka i ”OK” rutan så är du anmäld. Bekräftelse får du direkt via e-post.

66

Kurser i stiftet Här listar vi kurser våren och hösten 2007. Även Stiftsgårdens kurser är med. Av utrymmesskäl har vi inte tagit med all information om kurserna, den fullständiga beskrivningen hittar du på vår hemsida. www.svenskakyrkan.se/vasterasstift. På hemsidan kan du dessutom sortera kurserna i datumordning eller genreordning så hittar du lättare de kurser som passar just dig! ”Dra åt helvete” En dag som handlar om barn till missbrukare. Klara Himmelmark som själv växt upp i en missbrukarfamilj medverkar. Hon har gjort filmen som har samma namn som rubriken. Kursen riktar sig till barn- och ungdomsledare. Tid: 13-14 november Plats: Färna Herrgård Kostnad: 750 kr Kyrkväktaren i centrum - Fördjupningskurs för kyrkväktare Många kyrkväktare efterfrågar ”fördjupad utbildning”. Stiftsgården erbjuder sedan några år en kurs som a) hjälper kyrkväktare till en bättre förståelse för kyrkans tro, tradition och historia; b) förmedlar erfarenheter av möten med människor i både glädje och kris och vardag; c) visar på vägar till egen inre växt Tid: 16-18 oktober Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: 1.500 kr + kost och logi Inspirationsdagar Barn 2007- Möta barn utifrån deras förutsättningar Fokus är barnen utifrån möjligheter istället för hinder och att söka lösningar istället för att fokusera på problem. Dagens tema bygger på det lösningsfokuserade arbetssättet och vi tar stöd i Suzuki-metoden och andra goda exempel från tex idrotten. Tid: 24 oktober kl. 09:30-16:00 Plats: S.t Paulusgården, Hedemora Kostnad: 400 kr Diakoniapäivä/Diakonidag Temadag kring diakonala frågor. Tid: 25 oktober kl. 09:30-15:30 Plats: Finnåkers kursgård Kostnad: 150 kr Inspirationsdagar Barn 2007- Barnen, bibeln och bönen Vad ger vi för bilder av Gud? Vad har vi för verktyg att tala om och med Gud tillsammans med barn ? Om barnen och deras förhållande till bibeln och bönen. Tid: 29 oktober kl. 09:30-16:00 Plats: Krylbo församlingshem Kostnad: 400 kr

Ljudkurs för vaktmästare och musiker Ljud och musik i kyrkorummet och andra lokaler. Fördjupningskurs i ljudteknik för vaktmästare och musiker. Fördjupning i rumsakustik. Ljudutrustning. Fördjupning i mikrofonteknik. Datorer som hjälpmedel i ljudskapandet. Musikteknik. Grundläggande inspelningsteknik. Lärare: Per Erik Rylander, ljudkonsult, Uppsala. Datum: 30 oktober-1 november Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: 2800 kr + kost och logi Gemensam fortbildning för diakoner, församlingspedagoger, musiker & präster Alla har varit barn, också Gud! Fortbildning med tema barn. Innehåll Barnens plats i församlingen, C-B Ytterberg, biskop Rätten till en egen röst, Gunnel Fagius, musikkonsulent Så här har barnen det idag i Sverige, Lena Nyberg, BO/ Bengt Grandelius, psykolog (fortbildning 1o 3) Vuxna som är vuxna, Britt-Louise Theglander lärare, läkare /Björn Lindell, beteendevetare (fortb. 1) Barn som är barn, Leif Lundgren och sånggruppen Next Generation Barns sorg, Sofia Grönkvist Bris (yrkessecifikt för diakonerna) Gudstjänst för alla, Fredrik Modéus o Hanna Malmqvist (8/11) (prästerna) Släpp orgeln loss det är vår sång & Men Herra Gud, vad sjunger vi?(musikerna) Att skapa lust och motivation att lära, Britt-Louise Theglander (pedagogerna) Tid: 7-9 november Plats: Aros Congress Center, Västerås Kostnad: 600 kr + 1.400 kr kost + logi Tid: 27-29 november Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: 600 kr + kost och logi Ordföranderådslag RÅDSLAG för ordförande. Tid: 10 november Plats: Meddelas senare Miestenpäivät/Mansdager Den gränslösa mannen. Medverkande är bl.a. Harry Järv, professor och krigsveteran, Kim Bredefeldt, komminister, Jari Kuosmanen, manforskare, Manne Mali, stiftskonsulent och Janne Manni, stiftsadjunkt. Arrangör Sverigefinsk samverkan i Mälardalen. Tid: 10-11 november Plats: Stiftsgården Stjärnholm Kostnad: 500 kr


Kyrkväktarfortbildning Flera olika inslag i frågan om kyrkans evighet: - Att renovera i hopp och tro - Vad händer när allt raserar, skuld, orsak, förtvivlan - Uppbyggnad och återskapande - Hur kan man förebygga katastrofer och mindre angrepp? Möjlighet att komma 12 nov för ett extra dygn för kyrkväktarnas frågor om kyrkan m.m. till stiftsgårdsprästen Christer Beijer. Tid: 13-15 november Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: 1150 kr + kost och logi Inspirationsdagar Barn 2007- Barn med särskilda behov Dagen erbjuder en möjlighet att reflektera kring barn med olika typer av resursbrist och hur detta kan påverka vårt förhållningssätt i mötet med barn. Tid: 15 november kl. 09:30-16:00 Plats: Församlingshemmet, Lindesberg Kostnad: 400 kr Öppenhetens kyrka - samtalsdagar om tro och teologi Är du intresserad av att samtala, lära och låta dig inspireras kring frågor om tro, liv, Bibeln och samhället? Välkommen till ett öppet seminarium på Stiftsgården i Rättvik från lunch till lunch. Vi inbjuder alla som är intresserade av kristen tro och aktuella samhällsfrågor seminariet arrangeras i samverkan mellan Västerås stift, Svenska Missionskyrkan och Stiftsgården. Tid: 15-16 november Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: 300 kr ”Modigt att älska” Samtalshelg för dig som är HBT-person och arbetar i kyrkan. Tid: 15-17 november Plats: Stiftsgården i Rättvik Inspirationsdagar Barn 2007- Möten i mångfald Praktisk religionskunskap som hjälp i mötet med barn och deras anhöriga från olika kulturer, främst med bakgrund i judendom, kristendom och islam. Tid: 19 november kl. 09:30-16:00 Plats: Församlingshemmet, Köping Kostnad: 400 kr Kvinnofridsdag Om beroende och medberoende Större delen av tiden ägnas åt ett program med alkohol- och drogterapeuten Johan Karlsson och behandlingsassistenten Eva Tillenius. De arbetar nu tillsammans i Avesta. De har även kontakt med Linus barnstöd. Tid: 21 november kl. 09:30-16:00 Plats: Hagakyrkan i Borlänge Kostnad: 300 kr

Vuxen väg till tro – Vuxenkatekumenatet Introduktion och ledarutbildning. Vuxenkatekumenatet handlar om hur vi i församlingsarbetet kan möta människor, vuxna sökare, som vill finna en andlig fördjupning och på ett öppet och förutsättningslöst sätt samtala om livsfrågor och kyrkans tro. Här finns en modell för vuxenkonfirmation och dop. Modellen har ett tydligt lekmannaansvar med betoning på den lilla gruppens gemenskap, delandets pedagogik och liturgiska firanden av ”steg på trons väg”. Tid: 29 november-1 december Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: 300 kr + kost och logi

Fullständig information på: www.svenskakyrkan.se/vasterasstift

Inspirationsdagar Barn 2007- Miljö- och rättvisafrågor för barn och unga Hur kan man arbeta med miljö- och rättvisefrågor på ett roligt och kreativt sätt som genomsyrar hela församlingens arbete. Tid: 5 december kl. 09:30-16:00 Plats: S:t Persgården, Leksand Kostnad: 400 kr Kyrkvärden och texten Specialkurs för kyrkvärdar och andra textläsare. Tal- och sångpedagog Anna Högström har arbetat länge med kyrkvärdar, präster och andra textläsare i kyrkorummet. Tillsammans med henne arbetar vi med: - Att förstå och gestalta en text - Andning och avspänning - Rösten som instrument - Presentationsteknik, mikrofonteknik - Nervositet och rampfeber Tid: 14-16 december Plats: Stiftsgården i Rättvik Kostnad: 2000 kr + kost och logi Julfirande på Stiftsgården En jul på Stiftsgården är en traditionell jul i gemenskapens tecken för alla åldrar. Tid: 23-26 december Plats: Stiftsgården i Rättvik Om självskadebeteende hos unga Två dagar med tre psykoterapeuter från S.t Lukas som kommer att handla om ungas situation - suicid o självskadebeteende och hur vi möter dessa unga i samtal. Intensiva dagar med aktivt deltagande genom olika former av träning i konkreta övningar. Tid: 23-24 januari 2008 Plats: Stiftsgården, Rättvik Kostnad: 800 kr + kost och logi Skida för livet - skiddagar i Rättvik För dig som vill förbättra din skidteknik, kost, utrustning etc. Tid: 31 januari-3 februari 2008 Plats: Stiftsgården i Rättvik

67


00101000101010010010110000011111010101 0000101100101010010110011001010100100 0110000110101010100101000101000100100 11001001001010011010100010101101010101 Program 0001011001011010010010001010001010100 Svenska kyrkan i Västerås stift och Svenska kyrkan på nationell nivå inbjuder till inspirationsdagar med kyrkans IT-lösningar i fokus 10010110000011111010101000010110010101 00101100110010101001000110000110101010 1001010001010001001001100100100101001 10101000101011010101010001011001011010 0100100010100010101001001011000001111 I kyrkans värld Äntligen Hemsida 10101010000101100101010010110011001010 o • Har din dator fått snuva? Jobba smart 1001000110000110101010100101000101000 Vad döljer sig under jorden? Vem har bokat församlingshemmet? 10010011001001001010011010100010101101 Bli en AVATAR 0101010001011001011010010010001010001 01010010010110000011111010101000010110 0101010010110011001010100100011000011 Få USB m inne & AntiVirus p 0101010100101000101000100100110010010 rogram! Västerås 22/10 01010011010100010101101010101000101100 Falun 24/10 1011010010010001010001010100100101100 00011111010101000010110010101001011001 1001010100100011000011010101010010100

GOD IT med Google Earth •

m Svenska kyrkans nya webb

virus och trojaner •

Allt om

Hitta i kyrkans administrativa system

Gravregister på nytt sätt.

Håll koll på vad alla gör •

Få en inblick i en annorlunda värld

Nu har du chansen att få en inblick i Svenska kyrkans olika IT-system och en förhandstitt mot framtidens gemensamma system för webb, intranät, administration och telefoni. Kursdagarna vänder sig till alla anställda och förtroendevalda i Västerås stift.

(se sista si

dan)

h oc a lld a stä ald an ev A nd LL oe l A rtr Til fö 68

Magasinet_4_2007  

Rollspel Västerås stifts – intressant för media? – teologisk reflektion – ett sätt att vara sig själv Tidningen för dig som arbetar eller är...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you