Page 1

W.A.S.P.

W.A.S.P. – vi synar bandets studioplattor Lund 2007

Blackie Lawless Göteborg 1986

Johnny Rod Göteborg 1986

Chris Holmes Göteborg 1986

W.A.S.P. är ett band som har skapat rubriker under hela sin karriär. Det är bandet du älskar eller hatar. Från första singeln ”Animal (Fuck Like A Beast)” s brutala omslag till den spektakulära scenshowen under första världsturnén. De var omtalade på tv-programmen ”Barnjournalen” och i det klassiska debattprogrammet med Sivert Öholm. Jag kommer ihåg Anders Tengner, som fick försvara hårdrocken mot en oförstående generation förskräckta föräldrar. Vi som var med på den tiden tyckte att det var häftigt och rebelliskt med hårdrock som provocerade. Jag kommer ihåg en kompis i parallellklassen på högstadiet som under sista veckan var utklädd med hög hatt, sågklinga i skrevet och på armarna. Inte att förglömma tampongen indränkt med ketchup han hade som öronhänge. DET var provocerande. Och det gick självklart inte hem hos lärarna men hos oss kompisar var han verkligen

rebell. Hårdrocken var stor i mitten och slutet på åttiotalet. Själv var jag givetvis hårdrockare och lärde känna många kompisar genom musiken. Det är vänner som jag fortfarande umgås med och vi delar än vårt musikintresse. Första gången jag såg W.A.S.P. var när dom var förband till Iron Maiden 1986. Efter det har det blivit några gånger. Även om Blackie och grabbarna har dragit ner på den teatraliska scenshowen så är dom fortfarande 2007 ett vitalt band och levererar ett energifyllt framträdande. Är det något som jag kan kritisera eller klaga på skulle det vara att jag tycker att deras konserter är något för korta. Dom brukar ligga på drygt en timma. Och det är enligt mig alldeles för kort med tanke på vilken låtskatt dom har att gräva ur. Senast W.A.S.P. var i Sverige fick Blackie rubriker på grund att han hade problem med hjärtat. Jag hoppas att det går bra och inget händer med allas vår monsterrockare. Annars har det varit lugnt

med stora rubriker under senare år. Jag har själv fått träffa Blackie två gånger, fast han var väldigt fåordig. Chris Holmes däremot, han pratar oavbrutet och mycket. Det var en upplevelse måste jag säga. Jag stötte på ”nya” gitarristen Doug Blair när jag var och tittade på Doro i Los Angeles i somras. Hur som helst. Det har varit många medlemsbyten under åren men det är Blackie Lawless som ÄR W.A.S.P. och den givna ledaren. Det har alltid varit så, det är hans band och han skriver i princip alla låtarna själv. Dagens basist Mike Duda har varit med i många år och är för mig en given del av bandet med sitt energiska och explosiva scenframträdande. Men håller nya W.A.S.P. jämfört med gamla? Ja, det finns det säkert olika åsikter om. Jag tycker att senaste albumet ”Dominator” håller hög klass och står sig bra jämfört med de äldre plattorna. Visst känner man igen stilen på musiken och självklart är Blackies karakteristiska raspiga och

Blackie SRF 2006

riviga sång fortfarande det centrala i ljudbilden. Det som delvis har ändrats under åren är att han skriver betydligt mer djupa, engagerade och politiska texter vid sidan texter som ”Dirty Balls”. Jag tycker att dom bara har gjort ett album som inte håller samma höga klass som resten och det är plattan ”K.F.D”. Och med tanke på produktiviteten och klassen på albumen är det en bedrift i sig som är värd att nämna. Vad är det då som gör att Blackie och grabbarna fortfarande kommer tillbaka och tillbaka när många för länge sen räknat ut dom? Lyssna själv på plattorna och gör din egen bedömning. Vi har på Agonyzone gjort en djupdykning bland sex, tortyr och dominans. Blackie och hans W.A.S.P. har satt sitt fotavtryck i musikhistorien och eftervärlden får visa hur stort. TEXT MAGNUS EK FOTO 1984 – Sonny Nylander, 1986 – Magnus Ek, 2006 – Conny Jarlestål, 2006-2007 – Mattias Högberg

W.A.S.P. (även ibland kallad ”Winged Assassian”) (1984) Omdöme: En av dom bästa debutalbum som någonsin släppts. Albumet är underbart rått, brutalt och grymt bra. Det finns inte en dålig låt. En platta som varje hårdrockare borde ha i sin samling. Här finns klassisker som ”I Wanna Be Somebody”, ”L.O.V.E Machine”, ”Hellion” och ”On Your Knees”. Betydelse för W.A.S.P.: Första fullängdsplattan efter singeln ”Animal (Fuck Like A Beast)” gav mersmak. Dom begav sig ut på en uppmärksammad världsturné inkluderat Sverige och fick spela in en livevideo på Lyceum i London. Många tyckte att W.A.S.P. var bandet som skulle ta över efter ”gamla” Kiss – nu när dom hade sminkat av sig. W.A.S.P. blev bannlysta i bland annat länder som Norge och Irland men även hemma i Las Vegas, USA. Enda plattan med Tony Richards på trummor.

10

8

8

10

The Last Command (1985)

Inside The Electric Circus (1986)

The Headless Children (1989)

Omdöme: En något putsad produktion gör att jag saknar det vilda och farliga jag älskade från första plattan. Trots det finns det självklart guldkorn som ”Fistful Of Diamonds”, ”Widowmaker” och ”Blind In Texas”.

Omdöme: En jämnare platta än föregångaren. Cirkustemat fick fram ett av dom bästa titelspåren Blackie skrivit (”Inside The Electric Circus”). Med Johnny Rod på bas blev dom hungriga och det visar sig i låtarna. Här finns klassiker som ”I don’t Need No Doctor”, ”Restless Gypsy” och ”Sweet Cheetah”.

Omdöme: Det märks att Blackie har fått ut sin ilska och aggressivitet samtidigt som han utvecklats enormt som låtskrivare. Plattan har en klar röd tråd och Ken Hensleys maffiga keyboard fyller ut ljudbilden perfekt. Det är tungt, brutalt, mörkt och Frankie Banalis trumspel ger musiken det driv som är så karakteristiskt för W.A.S.P. Tidlösa låtar som ”The Heretic (The Lost Child)”, balladen ”Forever Free” och stänkaren ”Rebel In The F.D.G.” finns på denna guldskiva.

Betydelse för W.A.S.P.: Plattan skrev till största delen under den första världsturnén. Och Blackie kan vara glad att Nikki Sixx (Motley Crue) inte ville ha ”Wild Child” vilket har blivit en klassisk låt. Blackie utvecklar sig som låtskrivare och tar för första och sista gången hjälp av en skivbolagsperson för att skriva en låt. (”Cries In The Night”). Steve Riley tog över trumpallen.

Betydelse för W.A.S.P.: Blackie överlämnade basen till Johnny Rod och tog själv kompgitarren efter Randy Piper. Platta gjorde att dom fick följa med Iron Maiden på turné. Cirkustemat var det centrala i deras mäktiga scenshow. Plattan skrevs, repades och spelades in på 9 veckor vilket slet mycket på speciellt Blackie. Titeln på albumet kom Blackie på under en fyllekväll med Rod Smallwood på väg till Japan.

08 | Agonyzone - at your service since 1996

Betydelse för W.A.S.P.: Det var lite vinna eller försvinna med detta album. Skivbolaget ville inte ge ut plattan först, men Blackie stod på sig. Hade den inte sålt bra så hade dom blivit droppade. Det är den bäst säljande W.A.S.P. skivan till dags datum. Blackie hade rätt… Chris hoppade av bandet efter turnén, men kom tillbaka efter några år, mer om detta senare. En platta som alla bör ha i sin skivsamling.

The Crimson Idol (1992)

10

Omdöme: Blackie har vänt ut och in på sig själv för att få fram det mest känsloladdade, dynamiska och välspelade konceptalbumet han gjort. Detta välproducerade album borde alla ha i sin skivsamling. Här finns rå energi i ”Arena Of Pleasure”, ”Doctor Rockter” och låten som har allt; ”The Great Misconceptions Of Me”. ”Hold On To My Heart” blev en stor radiohit utan skivbolagets uppbackning. Betydelse för W.A.S.P.: Blackies första konceptalbum vilket gav honom och W.A.S.P. ett stort erkännande bland både fans och media. Det blev invalt på topp 20 inom konceptalbum i tidningen Metal Hammer. Bob Kulick spelade gitarr som få och de bombastiska trummorna sköttes av Frankie Banali och Stet Howland. På grund av dålig/obefintlig uppbackning av skivbolaget bröt Blackie det samarbetet.

8 4

Still Not Black Enough (1995)

Kill Fuck Die (1997)

Omdöme: Plattan tar vid där ”Crimson…” slutar. Produktionen är klart tunnare än på föregångaren. Blackie experimenterar mer med arrangemangen vilket gör att man kan hitta likheter med Meat Loafs ”Bat Out Of Hell”. Här finns svart guld som ”Black Forever”, ”Scared To Death” och ”No Way Out Of Here”.

Omdöme: Med Chris Holmes tillbaka i bandet är ilskan personifierad. Det är ett argt, rått och brutalt album med industrisound. Det är det album som sticker ut mest av alla. Även om line-upen är gedigen så är K.F.D. det svagaste albumet som W.A.S.P. har gett ut. Men här finns hyfsade låtar som titelspåret och balladen ”My Tortured Eyes”.

Betydelse för W.A.S.P.: Plattan var först tänkt som ett soloalbum. Samarbetet med Bob K, Frankie och Stet fortsatte. Första albumet på nya skivbolaget Castle Records

Betydelse för W.A.S.P.: Första plattan med nya basisten Mike Duda. Det förseddes med en ”Parental Advisory Explicit Content” klisterlapp och ansågs vara ett farligt album. Turnén var den råaste och mest kontroversiella med styckning av en gris och juckande på en nunna med en kniv i skrevet för att sedan ta ut ett foster ur henne.

REEA-1128-A-008-A  

Betydelse för W.A.S.P.: Första plattan med nya basisten Mike Duda. Det förseddes med en ”Parental Advisory Explicit Content” klisterlapp och...