Page 1

A L LT F R Å N K L A S S I S K P U N K O C H H Å R D R O C K T I L L D A G E N S T U N G A M E TA L

Magazine no3

Vinter 06-07

SIDAN 4

Machine Head

Nu tillbaka aggressivare än någonsin med albumet “The Blackening”. Vi tog ett snack med bandets gitarrist Phil Demmel.

SIDAN 5

Papa Roach

Aktuella med nya albumet “The Paramour Sessions”. Läs storyn bakom albumtiteln och en elektrisk Tysklandspelning.

SIDAN 6

Napalm Death

Basisten Shane Embury berättar om nya albumet “Smear Campaign” och bandets turnéplaner för 2007.

SIDAN 10

KINGS OF METAL Manowar - om nya EP:n “The Sons Of Odin” och stundande albumsläpp sidan 11

Trivium

Corey Beaulieu och Paolo Gregoletto gav oss en pratstund i samband med bandets Sverige-gig.

SIDAN 23

Asta Kask

ce Sin 6 199

Med nya albumet “En För Alla Ingen För Nån” är det klassiska punkbandet tillbaka med besked.

SIDAN 26

Bandit Rock 106-3

RECENSIONER

UNHOLY

P3 LIVE

Vi recenserar de senaste albumen med bl a UFO, Amon Amarth, God Dethroned, Paul Stanley, White Skull, Slowlife, Noumena, Hearse, Eternal Majesty.

The Unholy Alliance chapter || angjorde Sverige i november. Vi var på plats i Malmö och träffade Slayer och In Flames inför denna helkväll i metalens tecken.

Rösten som tillhör producent Nenne Zetterberg känner många av oss igen. Under The Unholy Alliance dokumenterade hon en “vanlig” dag på jobbet.

VA RS ÅG OD !

s18-22

s14

& 15

s12

Vi följde “Bollnäs-Martin” under ett arbetspass som började när de flesta fortfarande låg och sov.

Agonyzone Magazine är gratis. Ta med ditt fria exemplar - sprid den gärna till dina vänner!

MER I AGONYZONE MAGAZINE NUMMER 3: Electric Earth • Opeth • Missbruka inte musik • Diamond Dogs • Agonycheck • The Answer • Kiss Army Sweden • Ross Halfin • Flotsam and Jetsam • Hammerfall Firewind • Hardcore Superstar • Bildgalleri • Load Park 06 - Japan • Lechery • Tävlingar


INTRO

LEDAREN

CHRISTER ROOS, Chefredaktör rossi@agonyzone.com

INNEHÅLL

Då var det dags för tredje numret av Agonyzone Magazine, vilket är vårt vinternummer och det sista för i år. 2006 lider mot sitt slut - ett år som man kan sammanfatta som ett bra hårdrocks år med en hel del bra skivsläpp och med en fantastiskt massa bra livespelningar. Vill passa på att tacka alla som på ett eller annat sätt har hjälpt till med Agonyzone Magazine. Nu ser jag framemot ett händelserikt 2007. Till er som inte läst oss innan vill jag säga att Agonyzone Magazine är en gratistidning som och kommer att delas ut vid konserter, och andra rockbaserade event. Den kommer även att finnas tillgänglig i musik/skivaffärer, tattoo-studios m.m. Vi på Agonyzones hoppas att ni skall finna oss informationsrika och intressanta. Är det nåt du tänker på, ris eller ros tveka inte att höra av dig till oss. /Christer Roos

REDAKTIONEN Agonyzones Crew

CHRISTER ROOS Chefredaktör, layout rossi@agonyzone.com

TED BENGTSSON Annonsansvarig, layout ted@agonyzone.com

PAPA ROACH

sid 5

NAPALM DEATH

sid 6

s. 02 LEDAREN s. 03 TOPPLISTOR, LECHERY s. 04 MACHINE HEAD s. 05 PAPA ROACH, HAMMERFALL s. 06 NAPALM DEATH,ELECTRIC EARTH s. 07 FLOTSAM AND JETSAM s. 08 KISS ARMY, ROSS HALFIN s. 09 THE ANSWER s. 10 BALTIMOORE, TRIVIUM s. 11 MANOWAR

BALTIMOORE

SLAYER

sid 10

s. 12 P3 LIVE s. 13 DIAMOND DOGS s. 14-15 THE UNHOLY ALLIANCE s. 16-17 KLASSISKA ÅTERBLICKAR s. 18 AGONYCHECK s. 19-22 SKIVRECENSIONER s. 23 ASTA KASK, MISSBRUKA INTE s. 24-25 LOUD PARK 06 s. 26 BANDIT ROCK s. 27 OPETH MANOWAR

MATTS HALMERIUS Skribent, fotograf

sid 14

sid 11

ROGER UDDIN Skribent, fotograf

THOMAS OLSSON Skribent

MATTIAS HÖGBERG Skribent, fotograf

MAGNUS EK Skribent, fotograf

CONNY JARLESTÅL Skribent, fotograf

KRISTIAN FORSELL Skribent, fotograf

TÄVLING!!!

TÄVLING!!!

Vinn t-shirts från bandet By Night

Vinn t-shirts från Agonyzone Magazine

Vi lottar ut 3 stycken t-shirts med By Night

Vi lottar ut 10 stycken t-shirts med vårt senaste Agonyzone-tryck.

Skicka ett SMS med texten: agony bynight till 72550 så deltar du automatiskt i tävlingen.

Skicka ett SMS med texten: agony tshirt till 72550 så deltar du automatiskt i tävlingen.

Sista dagen att sända in sitt sms är den 25 februari 2007.

Sista dagen att sända in sitt sms är den 25 februari 2007.

*Kostnad per SMS är 5kr + ev trafikavgifter.

*Kostnad per SMS är 5kr + ev trafikavgifter.

BJÖRN KARLSSON Skribent

AGONYZONE MAGAZINE - Måsalyckevägen 4, 311 34 Falkenberg, E-mail: az@agonyzone.com, Ansvarig utgivare: Christer Roos Övriga medarbetare: HELENA LARSSON PATRIK “PAT” SVENSSON

02 | Agonyzone - at your service since 1996

MISSA INTE OSS PÅ NÄTET! Vi finns på: www.agonyzone.com


TOPPLISTA,UPCOMING BAND

TOPPLISTA

UPCOMING BAND - LECHERY

Vinterns hetaste enligt

TEXT CHRISTER ROOS

Roger Uddin

Matts Halmerius

Army Of Anyone – “Army Of Anyone� Lamb Of God - “Sacrament� Deftones – “Saturday Night Wrist� Incubus – “Light Grenades� Isis – “In The Absence Of Truth�

Hearse – “In These Veins� My Chemical Romance – “Black Parade� Lamb Of God – “Sacrament� The Datsuns – “Smoke & Mirrors� I – “Between Two Worlds�

Ted Bengtsson

Christer Roos

Lamb Of God - “Sacrament� HDR - “Make A Wish� Live - “Throwing Copper� Oomph! - �Glaube Liebe Tod� Bad Religion - �Against The Grain�

Deftones - “Saturday Night Wrist� My Chemical Romance – “Black Parade� Barcode - “Ahead Of The Game� Alexisonfire - “Crisis� Lamb Of God – “Sacrament�

Thomas Olsson

Kristian Forsell

Rüg I Ryggen - �s/t� Krux - �II� Phoenix Harmony - �A Little Bit Harder� Lucifer Was - �Underground & Beyond� Black Crowes - �Freak ’n’ Roll‌ Into The Fog�

Iron Maiden - “A Matter Of Life And Death� Deftones - “Saturday Night Wrist� Hardcore Superstar - “Hardcore Superstar� Satyricon - “Now, Diabolical� Killswitch Engage - “As Daylight Dies�

TĂ„VLING!!!

Bli medlem pĂĽ vĂĽrt community

- The Zone Varje mĂĽnad lottar vi ut biljetter till olika evenemang till de som registrerar sig. www.agonyzone.com/thezone

itarr Lechery: gtsson - SĂĽng, g n e rr B a it in G Mart ndh Nordstra as Freddie B arlsson Martin K son - Trummor ers P rt Robe

Ni jobbar just nu mer ert debutalbum, vad kan vi fÜrvänta oss av det? – Ett riktigt bra hürdrocksalbum med bra riff och melodier utan fÜr mycket krüngel. Vi har märkt att det finns ett stort intresse fÜr enkel och rak �metal in the night� helt enkelt och här bjuder vi pü elva lütar med just det som huvudingrediens. Kommer lütarna frün er senaste demo att vara med? – Ja, nügra av dem i nyinspelade och lite omarbetade versioner. Har skivan fütt nügot namn än? – Den kommer att heta �Violator�. Vilket bolag kommer att släppa ert debutalum? – Tyska Metal Heaven som är ett bolag pü stark frammarsch.

Jobbar ni emot nügon releasedatum? – Det är fortfarande mycket jobb kvar med plattan men vi siktar pü nügon güng under vüren 2007. Hur mycket kommer ni dü att promota den med att Martin Bengtsson har varit med i Arch Enemy? – Det är oväsentligt i sammanhanget, det var ju pü grund av vür egen musik vi fick kontrakt, men vi gÜr ju ü andra sidan ingen hemlighet av det heller. Vad bÜr vi annars veta om Lechery i skrivande stund? – Jobbet med plattan tar nästan all tid men vi jobbar pü lite nytt material samt fÜrsÜker promota bandet och vür musik sü mycket vi kan. Vi kommer ocksü att gÜra en del spelningar framÜver.

%FOTPNW¾OUBSQ´O´HPU HPUUW¾OUBSBMMUJEG¤SM¾OHF %¾SG¤Sm %¾SG¤Sm OOTBMMUEVTFSQ´W´SIFNTJEBoKVTUOVESZHU$% %7% -1 US¤KPS m OOTBMMUEVTFSQ´W´SIFNTJEBoKVTUOVESZHU$% %7% -1 US¤KPS m HVSFSPDIBOOBO HVSFSPDIBOOBO NFSDIBOEJTFoJMBHFS%FUCFUZEFSBUUBMMBCFTU¾MMOJOHBSTPNH¤STJOOBOLBOTLJDLBTTBNNBEBH NFSDIBOEJTFoJMBHFS%FUCFUZEFSBUUBMMBCFTU¾MMOJOHBSTPNH¤STJOOBOLBOTLJDLBTTBNNBEBH

 

 

 

   

   

 

 

BMMUJENBYLSPOPSJQPSUP BMMUJENBYLSPOPSJQPSUP QPSUPGSJUUWJECFTUµMMOJOHBS¤WFS QPSUPGSJUUWJECFTUµMMOJOHBS¤WFS CFTUµMMOJOHBSG¤SFTLJDLBTTBNNBEBH CFTUµMMOJOHBSG¤SFTLJDLBTTBNNBEBH

 

SwedenRockShop.com Agonyzone - at your service since 1996 | 03


MACHINE HEAD

EUROPE FOTO HELENA LARSSON

MACHINE HEAD Tillbaka aggressivare än tidigare “The Blackening” är namnet på Machine Heads uppföljare till det uppskattade albumet “Through The Ashes Of Empires“ som kom 2004 och vilket var första skivan som bandets nya gitarrist Phil medverkade på. Vi tog kontakt med honom för att få en lägesrapport. TEXT CHRISTER ROOS Hur kommer det sig att du efter att ha varit med i Machine Head ett tag slutade, men sedan kom tillbaka? - Jag var gift just då och ville då inte vara ute på långa turnéer. Men det hela slutade ändå med att vi skiljde oss så jag hoppade åter med i bandet. Ert nya album “The Blackening” lär vara färdiginspelat stämmer detta? - Ja vi har nyligen blivit klara i studion med det, och nu är Robb över i England och mixar det tillsammans med Colin. Så vad kan vi förvänta oss från det? - Det är det mest komplicerade och tekniska skivan Machine Head har gjort. Det är även mycket aggressivt. Vi är helt klart nöjda med nya skivan. Kan du avslöja några låttittlar? - Några av dem är “Halo”, “Aesthetics Of Hate”, “Clenching The Fists Of Dissent” och “A Farewell To Arms”. När beräknar ni att den kommer att släppas? - I slutet av mars så som det ser ut just nu. Mitt i själva inspelningen av plattan så tog ni ett “break”, hur kommer detta sig? - Vi tog ledigt en vecka för att

medverka på turnén “Sounds Of The Underground Tour” där bl.a. As I Lay Dying, In Flames, Trivium, Cannibal Corpse och Gwar medverkade, alla banden var helt klart coola. Sen var det även grymt att spela för en publik som i vanliga fall inte kommer till våra spelningar. På er senaste Europaturné så spelade ni inte låtar som “From This Day” och “Crashing All Around You”, varför? - Vi känner helt enkelt att de inte är representanta för det som Machine Head gör i dag. Du spelar solo på låten “Bright Red” från Re:ignitions debutalbum, hur kommer detta sig? - Jag är kompis med dem och jag tycker att det är ett coolt band. Det var riktigt kul att få spela det solot och jag önskar dem alla det bästa. Påtal om inspelningar, ni har ju även spelat in en cover av Metallicas “Battery”. - Jo det stämmer, vi gjorde en inspelning av den till en tributeplatta. Vi känner oss hedrade att få medverka på den. Några sista ord från Machine Head-camp? - Vill tacka alla som visar intresse i bandet på ett eller annat sätt.

04 | Agonyzone - at your service since 1996

W.A.S.P FOTO HELENA LARSSON


PAPA ROACH/HAMMERFALL

PAPA ROACH

dessa månader tillsammans. Även själva soundet i huset har påverkat oss. Det var ju ett stort rum som vi spelade in i, jag tror att det var minst åtta meter upp till taket, vilket resulterade i att det blev en riktigt maffig ljudbild. Skulle du kunna tänka dig att göra om denna process för nästkommande album? - Ja det tror jag säkert, vi har sett det hela som en riktigt positiv grej för oss. Men om det blir till vårt nästa album är för tidigt att säga, men helt klart kan jag tänka mig att göra om det hela någon gång i framtiden.

det, vilket jag har gjort. Annars har det mest varit Tobin Esperance som har skrivit våra låtar. Nu har vi alla varit mer inblandade i låtskrivandet, vi börjde dagen med frukost sen “jammade” vi i sex till sju timmar.

huset, nåt du märkte av? - Jag märkte inte direkt av det personligen, men Dave vår trummis märkte av en hel del saker. En sak var att när Coby skulle sjunga in låten “Crash”, så kraschade datorn varje gång han sjöng meningen “I’m gonna crash” under den första dagen, det var ju lite märkligt. Sen var det ju dörrar och fönster som hade en förmåga att öppna sig lite då och då. Skivan heter ju “The Paramour Sessions”, är Paramour namnet på huset? - Ja, det stämmer. Det huset har en hel del historia bakom sig, och det roliga är ju att vi nu är en del av det. Vi gillade verkligen huset, det var en speciell stämning i det. Vad hade du själv för målet med det nya albumet? - Det var att jag skulle bidra mer till låtskrivan-

Om du jämför förra albumet med ert nya, hur ser du på dem? - På nya skivan är vi mer självsäkra som band. Vi slog ju igenom stort med albumet “Infest”, sen gick det nerför lite med “Lovehatetragedy”. Sen kom vi ju tillbaka med “Getting Away With Murder”, vilket gav oss tillbaka vårt självförtroende. Vilket jag tycker märks mer på nya albumet än “Getting” då vi mest var förvirrade innan inspelning av det. Det är det som i grunden är den största skillnaden mellan dessa album. Som avslutning vad vill ni säga till era svenska fans? - Jag vill tacka dem alla, sen hoppas jag att de gillar vårt nya album. Hoppas även att vi kan komma över och spela för dem under 2007.

Först curlingdamerna sen friidrottarna, Vad ligger bakom att ni gör videos ihop med idrottare? - Expressen hade skrivit att curling/curlingdamerna inte skulle vara rock ‘n’ roll så då ville de ändra bilden av det och ställde frågan till oss. Och vi hakade på. Hur ser du på nya skivan låter är den ett steg framåt eller ligger den någonstans mellan några av era förra album? - Det är en sak för lyssnaren att avgöra, men soundmässigt kanske någonstans mellan “Renegade” och “Crimson Thunder ”. Innehåller nya plattan nåt unikt moment som ni inte har gjort innan? - Na, nej inte egentligen, men det är klart att vissa småsaker är unika i sig. Vad har varit den svåraste processen med att få till det nya albumet? - Alla har sin uppgift och vi i bandet har våra givna roller. För mig personligen har jag inte stött på några svårigheter då jag inte har varit med i själva låtskrivarprocessen. Hur beroende är ett band som Hammerfall av den senare tekniken i en studio, såsom Pro Tools osv.? - Väldigt mycket. Inte för att vi inte skulle kunna skapa nåt utan den, men den förenklar en hel del plus att man får en helt annan frihet. Hade ni allt materialet klart när ni gick in i studion eller har ni lagt till en del undertiden? - Allt klart när vi gick in och vi satte trummor/bas

ganska så fort. Allt går mycket proffessionellt och uppstyrt till, och det finns mycket små möjligheter till utsvävningar för min del. Försäljningsmässigt, finns det någon gränsen för att ni skall bli nöjda med siffrorna för nya albumet? - Inget vi snackar om inom bandet men visst hoppas man att den säljer bra. Realistiskt sett kan vi kanske inte hoppas att utvecklingen fortsätter i samma takt. Vad skulle du vilja säga skulle vara det ultimala målet för bandet? - Några av skivorna har sålt guld så det hoppas vi klart på igen. Pga nedladdningen så är det svårare idag att sälja mycket, vilket vi självklart tycker är lite tråkigt. Men jag hoppas ju att vi kan fortsätta och livnära oss på detta. På en skala från 1-10, var i karriären ligger ni nu? - Beror på hur man ser det. Oerhört svårt att säga. Vid varje skivsläpp finns osäkerheten där. Vi tar inget för givet. Mycket hänger på att vår publik är oss trogen. Om 20 år tror du fortfarande då att folk kommer att köpa skivor med Hammerfall? - Nej, helt ärligt så tror jag inte att denna form av hårdrock kommer att vara lika populär då, den har sin “hype” just nu och ett par år framöver. Vad vill du säga till den som läser detta? - Jag vill tacka alla som stödjer oss.

Nyligen släppte Papa Roach från Kalifornien albumet “The Paramour Sessions”, De senaste albumen vilket är inspelat i ett hus. Men innan jag ställde lite frågor runt detta så ville jag Ni har tidigare bytt producent för varje skiva, men hade reda på vad som hände med bandets spelning på Rock Am Ring i Tyskland denna gången valde ni att Howard Benson som ni jobbade med på förra albumet “Getting Away With för några år sedan. Redan några sekunder in i första låten så slängde bandets Murder”, hur kommer detta sig? sångare ner medhörningshögtalaren från scen. Sen försvann bandet av scen, för - Vi tyckte att han hjälpte oss mycket med förra albumet, plus att våran sångare (Jacoby Shaddix) att återvända en stund senare för att spela ett par låtar för att sen återigen ge Spökar tyckte att han då lyckades att få fram hans sång Men jag har hört historier om att det spökar i detta på ett annat sätt, och hitta nya harmonier i den. sig av från scen. Vad var det som gick fel under er spelning på Rock Am Ring för några år sedan? - Hmm, det var då det regnade va, jo det var så att deras generatorer stod på marken. Jag menar all strömförsörjning stod i vatten, vilket gjorde att vår sångare fick stötar från micken. Ajdå, det där låter ju riktigt farligt? - Ja, det där var inte kul alls. Men, men det slutade ju väl i alla fall, tyvärr så blev ju inte spelningen direkt lyckad. Får hålla med om att det var lite segt att stå där i regnet och inte veta om ni skulle komma tillbaka eller ej. - Hehe, det förstår jag. Kan inte mer än be om ursäkt, tyvärr var det inte så mycket vi kunde göra åt det hela just då.

The Paramour Sessions Om vi snackar lite om ert nya album, hur kommer det sig att ni valde att både flytta in i ett hus och bo där samtidigt som ni spelade in skivan? - Vi ville testa något nytt, och vi fick själva idéen när vi kollade på Red Hot Chili Peppers “Funky Monks” DVD. Vi ville komma bort från våra vanliga liv och enbart koncentrera oss på att spela in skivan. Hur tycker du att det har påverkat ert låtskrivande och er som band? - Jag får säga att det har hjälpt oss en hel del. Vi har blivit mycket mer öppna emot varann, lärt oss att lyssna på allas idéer. Vi har fått så mycket mer tid till att testa fram saker, utan stress. Vi har växt både som människor och som band tack vare alla

HAMMERFALL I oktober släppte Hammerfall sitt nya album “Threshold”. Vi träffade bandets basist Magnus Rosén för att snacka lite om skivan och för att reda ut varför vi de senaste åren har sett dem i en del idrottssammanhang.

TEXT CHRISTER ROOS & TED BENGTSSON

TEXT CHRISTER ROOS

Agonyzone - at your service since 1996 | 05


NAPALM DEATH/ELECTRIC EARTH

NAPALM DEATH ELECTRIC EARTH I september så släppte Napalm Death sitt nya album “Smear Campaign”, vi tog Nya plattan med Electric Earth ”Words Unspoken vol II” släpps i början av 2007. oss ett snack med bandets basist Shane Embury för att kolla lite saker runt det. Men redan nu är bandet igång och skriver nytt material till nästkommande album. TEXT CHRISTER ROOS FOTO CLARIE WHELPTON

Om ni bara kunde ge ut en skiva till med bandet, skulle då ert nya album då vara det? - Intressant fråga, men jag måste nog svar ja på den. Är det för att skivan har en mix mellan hur ni låter idag och era tidiga album? - Ja, det är så jag ser på det. Känns som en helhet av det vi har gjort. Så det skulle nog kunna kännas som en ärlig sista platta. Skivan har ju en stor bredd med element från death, grind, punk till thrash metal. Är detta något som ni medvetet har försökt skapa eller kommer det bara naturligt när ni skriver? - Både jag och Mitch är ju uppväxta med med dessa musikstilar, vilka alla är våra influenskällor så jag tror att det helt enkelt bara kommer naturligt. Vi ser inte på det som att vi skall spela en viss sorts musik utan kan lätt byta mellan att spelar ett death-riff till ett thrash, för att sen köra på med lite grind. När jag lyssnar på albumet så känns det som om ni har lagt ner mycket jobb på låtskrivandet för att ni verkligen skall kunna skapa ert hittills bästa album, stämmer detta? - Jag vet inte riktigt, både och får jag nog säga. Vi hade ett tight schema när vi skulle spela in så vi var tvingade till att jobba snabbt. Kanske därför som om det blev så bra som det blev. Hade låtar sen innan vilket har underlätta en del för själva låtskrivningsprocessen.

- ...rätt spontana i vårt låtskrivande... Med intro-låten innehåller skivan 16 låtar och när den sista har tystnat så känns skivan fortfarande intressant, vad tror du hemligheten ligger bakom detta? - Tror att det beror på att vi är rätt så spontana i vårt låtskrivande, vi följer ingen röd tråd utan som du nämnde innan så finns det inslag av allt från death till punk i vår musik. Vad anser du att skivans starkaste punkt är? - Det är nog mixen, plus låtarnas tempo. Sen så tycker jag att låtordningen känns helt rätt och hjälper till att stärka skivans helhet. Har svårt att välja en favoritlåt är det svårt men har nog mest fastnat för “Freedom Is The Wage Of Sin”, vad kan du berätta om denna låt? - Coolt! De första riffen på basen är “Pain in the ass” att spela (skratt), men annars flyter den

06 | Agonyzone - at your service since 1996

TEXT THOMAS OLSSON

låten på bra. Den handlar om dagens religion, vart den står idag. Om vi behöven den för att bli fri eller om man istället skall skapa sig en egen tankegång om livet. Är det lite så man skall tolka skivans omslag? - Ja, basen för omslaget handlar om religion. Om vi behöver all rättelse från den, gör så, gör inte så. Jag menar allt det där är skapat för många år sen och passar kanske inte riktigt in i dagens samhälle. Omslaget är också präglat av allt som händer runt om i världen med alla terrorism och så. Om vi återigen pratar om era låtar så har jag även fastnat för titelspåret “Smear Campaign” som är en låt som skiljer sig lite från de andra. - Just “Smear Campaign” känns som en bra avslutningslåt och för mig ger den hopp. På digipacken av nya skivan finns det faktiskt en liknande låt, den skulle egentligen varit med på albumet men då den är rätt så lång tyckte vi att skivan skulle bli för lång om den var med. Men det kan vara värt att kolla upp denna låten nångång. Vad tror du kommer att förvåna era fans mest på med nya plattan? - Att Anneke van Giersbergen från The Gatherings medverkar på den. Redan när vi första gången nämnde att vi skulle ha med en sångerska på nya plattan blev folk förvånade och lite oroliga. Hur skulle Napalm Death låta då? Men jag tycker att det passar in mycket bra och det är bara en kort sångslinga som är rätt så dov. När kommer ni till Svergie och spelar? - I början av 2007, gillar Sverige och har många vänner där. Förra året spelade vi på Sweden Rock, vilket var kul dock var jag lite full, men vad gör man när man får en massa öl (skratt). Hur ser era planer ut efter allt turnerande? Vi kommer nog att vara ute på turné i minst 12 månader så vi har inte tänkt på det så mycket än. Tror inte att vi kommer att göra en ny skiva direkt, självklart så har vi säkert en hel del idéer för den men vi kommer nog att vänta lite. Mitch och hans fru skall ha barn här framöver så vi kommer nog att ta oss en liten paus. Men det är ju inte så att jag kommer att gå sysslolös, har en del projekt på gång. Nåt du kan berätta om? - Ja, jag kommer att spela bas på Silenoz från Dimmu Borgir projekt Insidious Disease. Vi spelar in någon gång under nästa år. Som avslutning vad vill du då säga till era svenska fans? - Att jag verkligen ser framemot att få komma över till Sverige och spela igen, som jag nämnde innan så har jag många goda vänner där. Sen vill jag även tacka för all support som vi får från dem.

Var på festivalen 2 000 Decibel (R. I. P) för några år sedan och såg ett intressant band från Trollhättan. Jag hade inte hört dem innan så det var namnet jag föll för – Electric Earth. Mina tankegångar drog iväg direkt… Tänk ”Electric” som i The Cults Rick Rubinproducerade genombrottsplatta och sen ”Earth” som bluesbandet Black Sabbath kallade sig i början - Vilken perfekt kombination. Efter spelningen med Electric Earth var det dags att smälta intrycken. Soundet var mycket grunge, riffigt och influenserna från framförallt Soundgarden var svåra att missa. Men detta var 2004, så vi tog oss en pratstund med bandets sångare och gitarrist Peter Gottlieb för att uppdatera oss lite. Hur låter de idag? – Mer rock, mindre grunge och kanske en del tidiga Black Sabbath också säger Peter Gottlieb, låtskrivare, gitarrist och sångare i Electric Earth. Bandets kritikerrosade debutplatta ”Organic Songs Vol I” (Sound Pollution) kom 2004, produktionen stod de för själva. När de nu var dags för uppföljaren har de tagit hjälp av en välkänd göteborgare som bland annat jobbat med Transport League och Mustasch. Roberto Laghi? - Just det. Det var vår gitarrist Tommy Scalisi och trummisen Lars Berger som kände honom sedan tiden då de spelade med Gooseflesh. Roberto var kanonbra för oss. Det var verkligen skönt att ha en riktig producent att jobba med som förstod hur vi ville ha de. I dagarna hoppas Peter och hans kollegor samt bandets basist, Lyris Karlsson, skriva på ett lukrativt skivkontrakt som sträcker sig över några plattor och har distribution världen över. Men allt är inte klart än så namnet på skivbolaget vill Peter inte avslöja. - Eftersom alla i bandet kan den här branschen och vet hur många fällor det finns är vi försiktiga. Vi är inga

tonåringar längre som skriver på vad som helst utan det är enormt viktigt att allt känns rätt. (red anm. Kontraktet är nu påskrivit och det blev med det belgiska hårdrocksbolaget Mausoleum Records.) Under sommaren 2006 har Electric Earth spelat på evenemanget Osignat i Göteborg och på Metaltown i samma stad. Om vi börjar med Osignat, hur var det? - Det var givetvis kul synd bara att det var så lite folk. Marknadsföringen verkar ha varit minimal. Och Metaltown? - Minst sagt stökigt. Det började med att vi inte var uppskriva på bandlistan men vi stod med på affischerna. Eftersom vi skulle spela ganska tidigt var vi lite smånervösa och det första man möttes av var strul. Till slut var det någon som hittade en lista där vi fanns med. Sen var det ju det där med kösystemet. Först långa, långa köer för att komma in och eftersom det var så varmt ville alla ha en kall öl så fort de kom in. Ölköerna skall vi inte ens prata om… katastrof. Vi har många kompisar som hade velat se oss men inte ”hann” på grund av alla köer. Men spelningen gick bra. Senaste jag pratade med Peter kom vi in på olika band under svartrockstiden. Det visade sig att även han var helsåld på hela genren. Favoritbandet över alla var engelska The Mission med gitarristen, låtskrivaren och sångaren Wayne Hussey (Dead or Alive, Sisters of Mercy) i spetsen. – Vi har faktiskt kollat upp lite olika coverlåtar vi skulle kunna plocka in då och då. Tidiga Kiss, Janis Joplin och kanske någon grungelåt har vi pratat om. Vi har testat Patti Smithlåten ”Dancing Barefoot”, den som bland annat The Mission spelat in, det fungerade bra. Fast vi vill nog ha lite mer hårdrock i den för att vara riktigt nöjda. När Peter inte spelar eller leker rockhjälte är han tvåbarnsfar, husägare och enormt intresserad av att bygga och pyssla med gamla motorcyklar och bilar. Något drömprojekt? – Absolut, jag skulle vilja bygga både en Easy-Rider glidare och en sådan där ”Billy-The-Bike hoj, det skulle vara coolt.

– Mer rock, mindre grunge och kanske en del tidiga Black Sabbath!


FLOTSAM AND JETSAM

FLOTSAM AND JETSAM Doomsday For The Deceiver Bandet firar sitt tjugo årsjubileum med att ge ut sitt första album “Doomsday For The Deceiver” på nytt i en box med extra material. Bland annat innehåller den en DVD där man får följa bandets tidiga historia i form av intervjuer och livespelningar. Bandets originaltrummis Kelly Smith ringde upp mig för att berätta lite om gamla och nya tider för bandet. TEXT CHRISTER ROOS Har just kollat på DVD:n med era tidiga saker, den var både intressant och rolig att se. Hur ser du själv på den? - För mig är det som att komma ihåg gamla goda tider. Har många fina minnen från dessa åren. Vi var unga, vårt mål var att bli världens största band så vi repade varje dag. Det är mycket sånt som jag blir påmind om när jag tänker på den. Vilken är den största skillnaden på bandet nu och då? - Jag och Michael är ju inte med längre, och inte bara för den sakens skull men det är inte samma band som det var förr. Jag har kontakt med alla i bandet och vi träffas då och då. Men själva känslan som vi hade på den tiden finns inte där längre. För oss var det på liv och död. Vad betyder nysläppet av ert första album för dig personligen? - Det är ju 20 år sen nu, känns kul och där finns mycket nostalgi i det hela för mig. Kommer ihåg att jag satte in en annons, och Jason dök upp. Vi körde på och en dröm närmade sig sin uppfyllelse. Trodde dock inte när jag var 11 år och spelade på mina trummor att jag skulle spela in en skiva osv. Men ju äldre man blev ju mer hoppades man ju på det och till slut blev drömmen sann i och med att vi släppte “Doomsday For The Deceiver” och i och med nysläppet av albumet så är det minnen som kommer upp.

Jason Newsted Du nämnde ju Jason, snackar du något med honom nuförtiden? - Ja det gör jag. Vi hörs av en gång i månaden ungefär. Han kommer alltid och hälsar på när han är i närheten. När Jason slutade i bandet och gick med i Metallica, hur kände ni då? - “No hard feelings” var det, vi var helt enkelt glada över att han fick chansen. Om vi andra hade fått en liknande chans hade vi ju tagit den, tänk att få spela med sina idoler. Det enda vi kunde göra var att önska honom lycka till. Det hela kändes kanske värre efter ett tag? - Jo, det gjorde ju det, det slog ner oss rätt bra. Vi hade förlorat vår kompis och basist och även skivbolag, så vi fick mer eller mindre börja från början. Jason lovade att hjälpa oss men han hade fullt upp med sig själv. Med Flotsam hade vi ju bara spelat i Kalifornien, hans första stora turné med Metallica var i Japan. Det var en stor omställningen för honom. Min favorit från “Doomsday...” är “Iron Tears”, vad har du att säga om den låten? - Den skrev Jason och den handlar om att hans tjej bedrog honom. Den handlar om att bli lurad, hämnd och är mycket ledsam, men innehåller även en stor del energi i sig. Det var en rolig låt att spela live. När spelade du live med bandet senast? - 1996, eller vänta jag gjorde ju några spelningar med dem 97 och 98 med. Finns det en möjlighet till att vi får se tillsammans igen? - Planen är ju att vi skulle spela och 20 årsjubileet, vi tänkte då köra hela plattan. Men nu

är ju Jason skadad, plus att han har mycket på gång med sina andra band. Planen finns där att vi kommer att spela ihop i april 2007, men jag tror inte att det blir av för Jason skall bli polis. Va?! - Hehe, jag blev också förvånad när jag hörde det hela, men han har kommit in på polisskolan i Chicago. Där ser man på, vad gör du själv i dagsläget? - Jag dyker mycket på fritiden, annars så jobbar jag med datorer. Spelar du inga trummor längre? - Det var ett par månader sen nu, har varit lite upptagen i det sista. Har haft lite band på gång men det har inte blivit något av det hela. Så skulle du vilja spela i ett band? - Inte vilket band som helst, det måste vara ett band där jag kan livnära mig på det. På Flotsamtiden hade jag visserligen ett dagjobb, men det är andra tider nu och man har lite andra krav. Hur ser Flotsam fans ut idag, är det mest diehard fans eller hur ser det ut? - Om man kollar på vårt forum så märker man att det hela tiden dyker upp nya fans, då det skriver att de aldrig hört oss innan. Men självklart har vi fortfarande en hel del av våra äldre fans kvar. Det känns även som om vi får mest uppskattning från Europa. Har du koll på hur bandet sätter ihop sin setlista nuförtiden, mest nytt eller? - Nä, det senaste jag hörde var att de spelade en hel del gammalt material.

Favoritlåtar Vad har du själv för favoritlåtar? - Oj, de är många. Från “Doomsday For The Deceiver” är det just den låten, från “No Place For Disgrace” är det “Hard On You”. Favorit skivan är annars “Drift” där gillar jag alla låtarna lika bra. Vad är det största som hänt bandet då du var med? - Mest påverkan på oss hade helt klart att Jason slutade i bandet. Det fanns alltid kvar där, och frågorna om det hela dök alltid upp. Vilket var lite frustrerande då vi hoppades på att vårt nya material skulle dra åt sig uppmärksamheten, men så blev det aldrig. Har du några förväntningar på själva släppet av “Doomsday For The Deceiver”? - Nä inte direkt, jag ser det mer som en tribute till det som varit och ett tack till alla som hjälpt oss genom åren. Vad vill du avsluta den här intervjun med? - Att jag är mycket tacksam över att folk har lyssnat på vår musik genom åren, vill även ge dig ett stort tack för att du har visat intresse för oss. Sen vore det kul om flk ville kolla in oss på www.flotsamand-jetsam.com där vi har ett forum. Kul och folk ville säga hej till oss, bandets medlemmar är där ofta, vi älskar att höra ifrån våra fans.

Jason Newsted skall bli polis, han har kommit in på polisskolan i Chicago

Agonyzone - at your service since 1996 | 07


ROSS HALFIN / KISS ARMY / MAIDEN MANIA

Sveriges första hårdrockskonstutställning? I samband med Iron Maidens Stockholms besök i november anordnades en fest som varade i flera dagar på Hard Rock Café, tillställningen kallades MaidenMania. På Hard Rock Cafés festvåning hölls det skivmässa och på väggarna hängdes en konstutställning med tema hårdrock. 11 konstnärer deltog och eventet kallades lämpligen för MaidenManiaArt. På vernissagen minglade konstnärer med rockstjärnor och annat musikfolk. Initiativtagare och arrangör är Robert Bohlinder, NIMA. Hur kom du på den här idén? – Efter att ha jobbat 20 år med promotion inom musik och film ville jag göra något som är en vidareutveckling på musiken och dess uttryck! Tanken på en konstutställning kom till i början av året i samband med att vi på GMR Music startade NIMA – Nordic Independent Music Agency som på konsultbasis arbetar med promotion för andra skivbolag och uppdragsgivare. Jag ville göra en konstutställning som innefattande mer än det vanliga symbolspråket för hårdrock, dvs ”dödskallar”. Jag ville se hur människor tolkar hårdrock och metal på ett mer personligt plan. Jag ville göra något nytt, faktiskt mest för min egen skull. Jag trodde att en konstutställning som tolkar hårdrock gjorts femhundra elva gånger förr, men så var det uppenbart inte! Gensvaret blev större än jag hade väntat mig och det blev mer än en lyckad tillställning. Medlemmar från Fatal Smile, Mustache, Lizette& och Gasoline Queen om pratar hårdrock och konst.

Gasoline Queenkillarna har fått syn på nåt intressant.

Mic Micaeli (Europe), Ralph (Mustasch) och Gasoline Queen har hittat något riktigt läsvärt!

Robert Bohlinder, initiativtagare till MaidenManiaArt kramar om Frida från Rockbaren/ KGB.

Skivmässa. När Magnus inte säljer skivor så läser han... Agonyzone..

...bara hårdrock såklart!

Medverkande konstnärer Mia Coldheart - sångerska i Crucified Barbara men även målare • Charlie Granberg - regissör (Katationa, My dying bride mm) och illustratör skivomslag (The Cardigans, Hellfueled) • Jonas Åkerlund - den internationellt erkänd video och filmregissören • Tomas Johansson - basist i Lizette& och målare utbildad på Konstskolan • Helena Larsson - rockfotograf • Lisbeth Hellman - målare och mamma till bortgångne sångaren i Crash Diet • Leif Jacobsson - konstnär verksam inom flera områden som skulptur, måleri, objekt • Per Eriksson lanserade tillsammans med andra konstfacksstudenter ”Cyberia city” • Max Magnus Norman - mystiker, visionär, målare och dataspelsskapare • Kristian Wåhlin - musiker och skapare av ett stort antal skivomslag • Maria Larkman - formgivare som blandar foto och måleri

KISS ARMY SWEDEN Kiss Army Sweden grundades 1988 av Micke Lindborg och är nu inne på sin fjärde President nämligen Niklas Olsson. Medlemstidningen Destroyers första tidning kom 1996 och ges ut tre gånger om året. Antal medlemmar: 600 Antal medarbetare: Fem i grunden samt närmare 30 personer som skrivit artiklar i tidningen dom senaste 3 åren. På gång: Expo till våren 2007. Hej Niklas Olsson, president för Kiss Army Sweden, vad innebär det att vara president för KAS? – Först och främst att sätta ihop tidningen samt all registrering av nya medlemmar, jag fixar även intervjuer med gruppen mm. Just nu satsar vi allt på tidningen Destroyer och hemsidan som har 8.500 unika besökare i månaden. Hur länge har du varit president?

– Sedan 2003. Hur många Kiss Army finns det i Världen? – Tre i Norden (Sverige, Norge och Finland) i övriga världen vet jag inte riktigt. Vad som är unikt är att det bara är vi och Kisscollector i Holland som gör tidningar. Har du någon direkt kontakt med bandet? Jag har mailar med Eric Singer, Bruce Kulick och – Tommy Thayer. Vad tycker du om dagens Kiss? Häftigt att dom fortsätter. Bättre ett Kiss med – Tommy Thayer och Eric Singer än inget Kiss alls. Hur började ditt intresse för detta sminkade band? – Syran köpte “Unmasked” sen köpte jag “Rock´n´roll Over” och på den vägen är det. Största Kissupplevelse? Tiger stadium -96 det var en magisk kväll. Hur många gånger har du sett Kiss?

– 117 gånger. Många kissfans är ganska galna i sitt samlande, hur galen är du? – Nu gör jag nog dej besviken men jag sålde min samling 1995 för att ha råd att åka på en massa Kiss konserter. Nu har jag mest foton, ca:10.000 stycken. Högst på listan är nog att jag skulle vilja ha en komplett uppsättning med turnéböcker. En kul anekdot? – Det vara på Daytona Beach under Revengeturnen 1992. Jag såg Gene Simmons springa runt i shorts med en strippa på ryggen samtidigt som han skrek yihaa, yihaa. Om du skulle få bestämma, vad skulle Kiss göra då? Då skulle dom göra en intimspelning på ett litet

ROSS HALFIN Det finns få fotografer som har haft så stor betydelse i rockhistorien som Ross Halfin. Han är för de flesta känd som Iron Maidens personliga fotograf. Han har jobbat med de flesta inom rockbranschen och är en av världens mest respekterade fotograf. Jag kontaktade Ross inför Iron Maidens världsturné för att få veta mer om honom och hans framtida planer.

Du är en av väldens mest anlitade rockfotografer. Hur kom det sig att du började fotografera? – Sluta ställ såna tråkiga frågor och titta istället under biografi på min hemsida. Vad var ditt första stora fotojobb? – Gloria Mundi som jag plåtade åt Rod Smallwood. Rod är en manager med storhetsvansinne och jobbar åt Iron Maiden. Du är också känd för att vara Iron Maidens första val när det gäller fotografer. Hur kommer det sig att du började jobba för Iron Maiden? 08 | Agonyzone - at your service since 1996

Klassiska tidningsomslag signerade Ross Halfin

– Jag är jävligt bra på vad jag gör och jag jobbar hårt plus att Steve Harris är kär i mig. Som många känner till har du varit med på Iron Maidens samtliga turnéer genom årens lopp. Om du fick välja en turné som betyder mest för dig vilken skulle det då vara? – Den turné som jag fick mest pengar på dvs. World Slavery Tour 84’-85’.

ställe med udda låtar. Det behöver inte vara sminkat. Kommer du köpa den nya Kiss parfymen? Ja. Sist men inte minst... KISS OFF! TEXT PAT

med det? Annars gillade jag Hysteria turnén i USA då det var mycket tjejer, vad mer kan man önska sig? Vilken grupp har varit svårast att jobba med och varför? – Bon Jovi, svaret på det är kontrakt och egos. Finns det någon artist som du inte har jobbat med och du gärna skulle vilja plåta? – Nej, alla dom är döda. Du har jobbat som en frilansade fotograf sedan 1977 och vad är det som får dig att sträva framåt idag? – Pengar samt att jag gillar plåta när jag reser. Om du tittar tillbaka på din karriär vilka fotojobb är du stoltast över? – Alla jag har gjort med The Who. Vad är dina planer för hösten? – Jag kommer att göra en ny Maidenbok. Har du något att säga till Agonyzone Magazines läsare? – Vet ni några snygga asiatiska tjejer jag kan gå ut med?

Def Leppard är ett annat band du har jobbat med i många år. Är det någon turné eller ögonblick på scenen med bandet som sticker ut ur mängden? Castle Donnington Monsters Of Rock 1986 måste väl ha varit helt enormt? – Monsters Of Rock var ingen hit och var snarare en fotografs mardröm. Det regnade hela dagen och var dåligt ljus på scenen, vad är så enormt TEXT MATTIAS HÖGBERG


THE ANSWER

THE ANSWER

Let The Good Times Roll Irländska The Answer har hela 70-tals rocken rinnande i blodet. Debutplattan ”Rise” har tagit hela musikvärlden med storm. The Answer från Irland har med sitt retrosound återigen fört fram gräddan av 70-tals banden i dagsljuset. Inte för att den musiken någonsin har varit borta, utan just för att kvalitén känns så överlägsen det mest som både gjort innan och efter. Att The Answer hyllar det förflutna är ingen hemlighet men få gör det så bra men ändå med en egen touch. Egentligen skulle jag ha pratat med gitarristen Paul Mahon och basisten Micky Waters men precis när jag tog steget in i logen var det dags att soundchecka. Trummisen James Heatley väntade ivrigt en trappa ner. Kvar satt sångaren Cormac Neeson…

TEXT THOMAS OLSSON

you.. I Won´t Do What You Tell Me…”. Sedan den dagen var jag helt såld på Rage Against The Machine. Jag köpte allt. Plattorna. Kläderna, livsstilen… allt. Tycker du att det har kommit några klassiska plattor under de senaste åren? – Inte så mycket. I och för sig, Muse tycker jag utvecklas hela tiden. Där kan det nog komma något enastående bra framöver. Snackar vi metal är det svårt att komma undan Tool. Men även Helmet och Wolfmother gillar jag starkt. Tyvärr handlar det mesta i dagens samhälle om business. Skivbolagen bryr sig inte om känsla längre, för dom handlar det bara om att sälja plattor. Ingenting annat.

Klassiska plattor Om jag säger en klassisk platta. Vad innebär klassisk för dig? – Det är en magisk känsla som fångar bandet precis där de står just då. En brinnande passion och tro på det man gör. Jag gillar när man hör att bandet verkligen jobbat ihop, och när det känns ärligt och uppriktigt, säger Cormac Neeson. Om du skulle nämna några klassiska plattor. Vilken tänker du på först? – ”Exile On Main St” med Stones från 1972. Den är så helgjuten och naturlig. Sen får vi inte glömma mina stora förebilder Free med Paul Rodgers i spetsen. – Vilken känsla, otroligt. Eller tidiga plattor med en ung Eric Clapton när han spelade med John Mayall´s Bluesbreakers och Cream. Tänk vad många unga musiker som år efter år fortfarande fascineras av den musiken. Det känns verkligen tidlöst. Finns det någon klassisk platta som du har något speciellt minne ifrån? – En gång satt jag på en buss på väg hem från skolan. Några säten framför mig satt en kille med freestyle på hög volym. Tonerna fångade mitt intresse direkt. Men vad var det för något? Tillslut gick jag fram till killen och bad att få låna den ena hörluren. Jag höll på att smälla av ”Fuck

Aktuella albumet Om jag säger att ni har släppt en klassisk platta i och med ”Rise”. Hur reagerar du då? – Kul. Men hela tiden handlar det om att ha fötterna på jorden. Inne i dag kan vara helt ute i morgon. Vi har nu spelat tillsammans i sex år så vi vet vad det handlar om, dessutom är vi irländare också. Jaha… Skulle det vara någon skillnad menar du? – Det tror jag definitivt det är. Irländare har en helt annan attityd än andra. Att växa upp på Irland har alltid varit en kamp. Jag har själv haft min del av svåra tider så jag vet vad jag pratar om. Det är många på Irland som har det väldigt tufft och måste kämpa hårt för att överleva. Därför tror jag att just irländare passar sig noga för att förlora fotfästet eftersom vi hela tiden vet var vi kommer ifrån. Kan du nämna några irländska band som du tror på just nu? – När vi spelar på hemmaplan brukar vi ta med ett lokalt band som heter Glyder. Sen har vi två hitills osignade band som också är bra, Swanee River och Murder Of Crows, jag tror du kan hitta dom på nätet under My Space. Det är definitivt värt att kolla upp.

TÄVLING - vinn aktuella albumet “Rise”! Svara rätt på frågan nedan och bli en av vinnarna av The Answers aktuella platta “Rise”.

Vilket land kommer The Answer från? A) Irland B) Frankrike C) Danmark SMS:a in rätt svar till 72550 i formen agony irland, agony frankrike eller agony danmark.

The Answer - Sticky Fingers 15/11 Jag säger som August Strindberg sa en gång ”det är synd om människorna”. Här kommer Irlands svar på hela 70-tals rocken, The Answer, till Göteborg och så kommer inte publiken. Dåligt. Mycket dåligt… Speciellt med tanke på att ett stort band gästar Göteborg före resten av landet. Bara en sådan sak borde uppmuntras… Nåja. Strax efter 21.00 börjar tonerna höras av en gammal Fleetwood Mac låt. På backdroppen tonar namnet The Answer upp sig. Utformat med klassiska Free-bokstäver och en avbildad Vertigoplatta . Redan från början märktes det att The Answer knappast var något litet hobbyband som plötsligt blivit superhypade över en natt. De fyra medlemmarna intog scenen och uppträdde som de stod inför tiotusentals åskådare. Naturliga. Professionella och lugna men fullkomligt explosionsartade inuti. Sångaren Cormac Neeson ägde scenen. Håret var utsläppt och långt. Byxorna utsvängda och inlevelsen total. Studsande framför trummisen James Heatley spelade Cormac luftgitarr, uppslukades av musiken och sjöng som en Gud – tänk den ultimata mixen av Robert Plant/Chris Robinson och Roddan. Rockposerna satt i ryggraden och både Zeppelin och Frees andar vakade över den magis-

TEXT THOMAS OLSSON

ka tillställningen. Men även toner från AC/DC och Thin Lizzy kunde höras. Många gånger kunde jag sluta ögonen och se Robert Plant och Jimmy Page framför mig. För att i nästa stund titta på gitarristen Paul Mahon och sångaren Cormac Neeson göra exakt samma poser idag si sådär 30 år senare. Tro nu inte att The Answer är ett coverband. Nej då. Visst hörs det vad de har influerats av men samtidigt är det ett hårdare gitarrspel och soundet mer uppdaterat. Basisten Micky Waters såg ut att njuta och spelade hårt, taktfast och snabbt. Trots allt var det sångaren Cormac som trollband alla. Den mannen är född att stå på scen. Rock´n roll. Känslosamma lågmälda sångpassager eller urladdningar. Han klarar allt. Vilken röst! Låtmaterialet hämtades övervägande från debuten ”Rise” där den gamla coverlåten ”Preachin” blev otroligt bra live. Blusen strök sig utefter väggarna och slidegitarren fyllde hjärtat med värme och hjärnan med både tankar och bilder från en sunkig jukejoint – enkel lokal där man spelar blues, dansar och dricker – vid Mississippideltat eller en skönt inrökt rockklubb i New Orleans. The Answer gör en mycket bra spelning, på drygt en timme, men det känns att det finns mer att ta på. Tänk detta band på en sommarfestival. Oj, oj, oj. Hallå Sweden Rock Festival. Vakna!

NYA KRITIKERROSADE ALBUMET RISE UTE NU! Nominerade till Best British Newcomer Kerrang! Awards 2006

Agonyzone - at your service since 1996 | 09


BALTIMOORE/TRIVIUM

I USA är Trivium redan ett hyllat band, men i Sverige har vi inte hört så mycket om dem, tills nu när de har fått den stora äran att åka med som förband åt Iron Maiden. Innan bandets spelning i Göteborg tog vi oss en pratstund med bandets sångare och gitarrist Corey Beaulieu och basisten Paolo Gregoletto.

TRIVIUM

“Jag kan inte låta bli att vara kreativ” Björn Lodin om att bandet planerar ytterligare ett album, trots tre på ett år

BALTIMOORE TEXT & FOTO HELENA LARSSON

Baltimoore är ett band som varit med sedan mitten av åttiotalet, men då alla kanske inte har fullständig koll på dem så bestämde vi att ge grundaren Björn Lodin en chans att berätta om bandet. Hur startade det hela? - Det började någonstans under 1986 då jag spelade med ett band som hette “Ready Steady” och där bland annat Tomas Broman (Electric Boys mm) och Micke Höglund (Thunder mm) ingick. En skivproducent som heter Ulf Wahlberg hade producerat ett band där jag var medlem i början på 80-talet - “Six Feet Under”. Ulf fick jobb som labelmanager på det som då var Skandinaviens törsta skivbolag, Elektra, och han erbjöd mig ett skivkontrakt för ett soloprojekt. Men jag kände mig inte som en soloprojekt-kille så jag kallade projektet Baltimoore istället för något med Björn Lodin. Under årens lopp har line-up:en ändrats och lite olika killar har lirat med Baltimoore. De första plattorna sålde en hel del. Har du några försäljningssiffror? - De första plattorna såldes i cirka 150.000 ex. och då var det vinyl som gällde, även om de också släpptes på CD senare. Ca 25.000 ex. såldes i Sverige. Kan du berätta lite om de första plattornas tillkomst? - De första två plattorna “There´s No Danger On The Roof “(1989) och “Freak” (1990) producerades av Rolf Alex och han hade en tydlig profil men jag kände att jag ville producera själv. I samband med ett gig nån gång under 1991 träffade jag en gitarrist som heter Nikolo Kotzev och ungefär 10 minuter efter att jag träffat honom och hört vad han gick för bestämde jag mig för att göra en platta med honom. Den tredje plattan “Double Density” kom 1992 och den producerades av både mig och Kotzev som även var med och skrev några av låtarna. I samma veva flyttade jag till Åland och medan jag bodde där gjorde vi även den fjärde plattan “Thought For Food” som kom 1994. Den femte plattan tog 5-6 år att göra av olika anledningar som giftermål och skilsmässa. Den blev lite mer experimentell och kom inte förrän år 2000, den heter “Original sin” och är en av mina favorit plattor. Du gjorde en “Best Of” platta i början av decenniet, hur kom den till? - Jag kände att jag inte var riktigt nöjd med soundet och arrangemangen på de första skivorna. Bestämde mig då för att göra en “Best Of” med 12 låtar från de fyra första plattorna.

10 | Agonyzone - at your service since 1996

Jag tog hjälp av Ian Haugland från Europe och det blev ett lite hårdare sound som jag är mycket nöjd med. “Best Of Baltimoore” kom år 2001. Du måste ha gillat att jobba med Ian Haugland för han är väl med på fler plattor? - Ja, jag kände för att spela in några av mina gamla favoriter, låtar man stått hemma framför spegeln och mimat till när man växte upp. Vi ville sätta vår egen prägel på låtarna och det var verkligen kul att spela in den plattan. Den kom år 2003 och heter “Ultimate Tribute”. Den innehåller låtar av Black Sabbath, Rainbow, Jimi Hendrix, AC/DC m.fl. Jag vet inte om du slagit något slags rekord, men på senaste tiden har du spottat ur dig hela tre plattor inom loppet av 1 år. Hur kommer det sig? - Jo, jag började längta hem till Sverige och kände att Rättvik. där vill jag bo. Så jag flyttade hem och tog kontakt med slagverkslegenden Hempo Hilldén och gitarristen Magnus “Mankan” Sedenberg. Vi började skriva låtar och jag slängde ut keyboarden ur studion och tog in en till gitarr istället. Resultatet blev “Fanatical” som kom 2005. Det blev ingen turné för vi hade så kul i studion att vi fortsatte att skriva låtar och spela in och det resulterade i ytterligare en platta som släpptes i april i år “Kaleidoscope”. Det var lite för tätt inpå sommaren för att boka en rejäl sommarturné och när den lampan ändå lyste rött i inspelningsstudion så kunde vi ju lika gärna fortsätta göra låtar. (skratt). Jaha, så vad hände? - Jo vi bara fortsatte att köra på i studion och i oktober kom “X” alltså den tredje plattan på ett år, men det är den tionde plattan med Baltimoore och därför heter den X. Vi är just nu ute på turné så passa på att se oss för snart kanske vi sitter i studion igen. Va! Planerar du ytterligare en platta? - (skratt) Jag kan inte låta bli att vara kreativ och nya idéer kommer hela tiden. Jag skriver jämt och det är kul att vara i studion som jag har inrett som jag själv vill ha det. Jag har inget kommersiellt sikte utan jag vill göra den musik jag själv tycker om och jag kan säga så här - det är stor risk att det kommer ytterligare en platta i april nästa år (skratt).

På Ozzfest visade ni er support åt Iron Maiden genom att bära deras tröjor, att ni får vara förband på denna turné är det tacken för det? Paulo: - Jag tror inte att Iron Maiden är ett band som ger bort en sådan här turné bara för att vi visade vår support till dem efter ”incidenten”. Tror att det är för att de vet att Trivium är ett band som ger allt på scen för publiken och givetvis för att dem gillar vår musik! Och sedan var ju inte vi det enda band som visade vår support åt Maiden heller på Ozzfest. Hur har deras publik tagit emot er? Corey: - Än så länge har det varit helt otroligt bra bemötande, det är mycket folk och de som står längst fram röjer som in helvete hela showen igenom. Så Maidens fans har verkligen gett oss en chans, de har i alla fall inte buat ut oss eller vänt ryggen till när vi spelar (skratt). Märker ni något av att folk i publiken i första hand är här för att se er? Corey: - Det är så många tusen människor i publiken så det är svårt att se, men visst finns det ett gäng längst fram som kan alla våra texter men förhoppningsvis är dem här för att se både oss och Maiden! Paulo: - Visst har vi våra egna fans men än så länge så har Iron Maiden ”lite” mer fans än oss (skratt). Vi är betydligt större i USA för där har vi turnerat väldigt mycket men det är verkligen på gång här i Europa också! Kollar ni in Maidens spelningar varje kväll eller vad gör ni efteråt? Paulo: - Vi försöker att kolla på iallafall halva deras konsert varje kväll, tyvärr så finns det oftast inte tid till att se hela för efter vårt gig är det tid för att ringa hem och snacka med vänner och familjer. Sedan måste vi packa våra saker eftersom det oftast är hektiskt till att

åka till nästa ställe men som sagt, vi försöker alltid se något för Maiden gör otroliga spelningar varje kväll! Är Iron Maiden ett band som man umgås med efter deras spelningar? Paulo: - Det har varit lite tufft rent tidsmässigt för de har alltid mycket att göra både före och efter spelningarna men ibland går dem ut och då brukar vi oftast haka på. Har ni anpassat er setlista på något speciellt sätt för att den skall passa in bättre i just detta sammanhang? Paulo: - Nä, det enda vi gjort egentligen är att ha kortat ner den till åtta låtar eftersom att vi inte har lyxen att spela en ”shitloads” med låtar! Efter denna turné kommer ni att åka till Japan, Australien, Nya Zeeland (i början av nästa år), vad kan ni säga om det och vilka förväntningar har ni? Corey: - Av länderna du räknade upp har vi bara varit i Japan innan, det är ett väldigt trevligt land och vi ser framemot att få komma tillbaka dit och vi är verkligen glada att få komma till Australien och Nya Zeeland för första gången. Paulo: - Vi har velat åka dit länge nu och spela och träffa våra fans. De mailar oss hela tiden och undrar när vi skall komma dit, och nu har det äntligen blivit rätt tillfälle till att åka dit. Ni var ganska nyligen på turné med Arch Enemy, är det stor skillnad på den turnén och den ni är ute på nu, förutom att ställena är större? Corey: - Njae, du vet när man väl står på scen så lägger man all fokus på att göra ett bra gig för publiken så därför känns varje gig mer eller mindre likadant. Paolo: - Det var första gången vi spelade i Göteborg och andra delar av Europa så vi är väldigt tacksamma att de tog med oss på den turnén. Ert nya album “The Crusade” har på kort tid sålt riktigt bra i USA (59,000 ex sen 10 oktober), förklara känslan över detta? Paolo: - Det känns underbart men det är ändå svårt att beskriva dom exakta känslorna för det är så överväldigande för oss, men vi vill passa på att tacka alla som köpt skivorna så TACK TILL ER ALLA! Paolo, Din bas blev ju stulen/försvann senast ni spelade i Salt Lake City, har den kommit till rätta? Paolo: - Yeah, jag fick tillbaka den! Jag fick spela utan den några gig, den blev tydligen missplacerad av någon, låter och verkar lite skumt men nu skiter jag i vilket för det viktiga är att jag har den tillbaka! Hur gick annars er USA-turné tillsammans banden The Sword och Protest The Hero? Corey: - Den gick skitbra, det var första gången vi gjorde en headlineturné i Nord Amerika, vi har ju bara gjort support gig innan där. Nu fick spela mycket längre set och hade mer plats till att röja på scen så det var kul som fan! En sista klassisk fråga till er: Är det något ni vill säga till Agonyzones läsare? Paolo: - Om ni läsare just stött på oss antingen via gigen med Maiden eller här i tidningen så kolla upp vårt nya album “Crusade” och håll ögonen på vår hemsida för att se vilka datum i maj vi kommer tillbaka till Sverige! TEXT CONNY JARLESTÅL

– Maidens fans har verkligen gett oss en chans...

Keetch International AB Söker nya återförsäljare i Sverige, Norge, Finland och Danmark

Kontakta: Håkan Rosenstam (+46) 709-962099 hakan@keetch.se Märk mailet: Ny Återförsäljare


MANOWAR

HÄNDELSER

Aktuella notiser från rockvärlden

I början av 2007 går Hanoi Rocks in i studion för att spela in ett nytt album.

Throwdown kommer att kalla sitt kommande album för “Venom And Tears”, räkna med en release i början av nästa år.

Innan Suzan på Playground räcker över luren till Manowars sångare Eric Adams säger hon att han ser lite trött ut och att det har varit en lång dag med en massa intervjuer. Vilket inte märks då jag knappt hinner ställa första frågan innan han är igång och pratar. Er nya EP låter mycket kraftfull och episk, var den svårt att skriva? - Inte direkt, vi hade en speciell känsla och den försökte vi fånga. Joey kom upp med själva idéen till den. Han ringde mig klockan tre på natten och var uppspelt över den, jag bad då honom komma tillbaka när jag vaknat. Så han kom hem till mig ett par timmar senare, då med en idé både till versen och refrängen, sen byggde vi från dem. Jag tycker att din röst på den nästan känns starkare än någonsin. - Tack skall du ha, (skratt) kanske inte idag för det har varit en hel del intervjuer och det har gjort att jag är lite hes för tillfället. Men på skivan tycker jag själv att den känns mycket stark, är helt klart nöjd med min insats och för den delen även med de andra i bandet. Vi har gjort vårt yttersta för att få till låtarna på denna EP. När kan det tänkas att en hel skiva med er kommer ut? - I början av nästa år, i januari eller i februari är planen.

SOLARIUS

För inte så länge sedan lyckades jag se bandet live. Att retrorocken dominerade var svårt att undgå. Influenserna från framförallt Captain Beyond, Sir Lord Baltimore och Mountain var tydliga. Och med tanke på basisten Mattias Fredrikssons frisyr och sångsätt gick mina tankar även åt engelsk pubrock med Rod Stewart och Faces i spetsen. Eller har jag fel? - Nej då. 70-talet är verkligen vår grej, säger Mattias Fredriksson, en av bandets två sångare.

MANOWAR För att väntan inte skall bli allt för lång på Manowars kommande album har bandet nu släppt EP:n “The Sons Of Odin”. TEXT CHRISTER ROOS Låtarna på EP:n är ju rätt så långa, hur ligger det till med resten av låtarna? - De blir inte riktigt lika långa plus att EP:ns låtar kommer att komma i andra versioner. Att vi gett ut denna EP beror på att vi inte ville att våra fans skulle behöva vänta längre på att få höra något nytt från oss. Så vad är skillnaden på ert kommande album och “Warrior Of The World”? - Det är ju i första hand en annan story och den nya har inget slut, vi har tänkt att bygga vidare på den framöver. På nya plattan är det även mycket mer orkester över den. Plus att Karl har en egendesignad gitarr som skapar ett speciellt sound. Denna gitarr går även att köpa för den som vill ha samma gitarrljud som vi har, den finns på nätet. Hur ligger det till, blir det svårare eller lättare för er att skriva låtar med åren? - Lättare får jag säga, vi vet nu vad vi vill ha. Vi känner varann nu så väl som musiker så vi vet vad vi går för och hur vi vill att bandet skall låta. Vad kan du säga om er nya DVD då? - Den är mycket mäktig! Speltiden är över sex och

en halv timme, 26 kameror till och med inspelade från en helikoptervinkel. Den innehåller även inspelningar där alla Manowars medlemmar genom tiderna medverkar. Vi har inspelningar från 37 olika länder, det är live, backstage, soundchecks och intervjuer. Jag säger bara: This is the shit! Vad har du annars att säga om era kommande livespelningar? - Våra fans har fått välja ut sina favoritlåtar över nätet. En del spelningar är redan bokade men just nu håller de på att kolla upp ställen som kan passa oss och våran scenshow. Jag lovar den kommer att bli enorm. Vildare än någonsin! Hur förbereder ni er innan ni ger er ut på turné? - Först övar vi in de låtarna vi skall spela, sen när det sitter som vi vill så hyr vi ett ställe i en vecka där vi sätter upp vår scen. Där tränar vi återigen in låtarna även och även hur vi skall röra oss på scen. Vi lägger ner en hel del arbeta så att allt sen skall klaffa när vi väl är ute på turné. Några sista ord? - Gör er beredda snart kommer ni att få uppleva ett mycket laddat Manowar!

Det mesta från förr känns intressant. Ta bara en sådan grej som inspelningstekniken eller helhetssoundet. Hur kunde en ganska klen uppsättning med instrument ändå låta så mäktig? Det tycker vi är spännande. När vi ändå är inne på inspelningar. I slutet av oktober är det dags att gå in i studio. Don Alsterberg (Division Of Laura Lee, T.S.O.O.L) tar hand om mixningen och jobbar även som tekniker. Vem som skall producera är ännu inte klart men ryktet säger att det troligtvis kommer att bli en ”kändis”. Hur många låtar räknar ni med att köra in? - Mellan 10 – 12 stycken Vet ni vilket sound ni vill ha? - Soundet skall vara stort men med lite instrumentering, tänk Zeppelin eller Beck, Bogart och Appice så vet du vad jag menar. Vi kommer att testa mängder av idéer. Just det här med stereoeffekten som var så typisk för 70-talet verkar spännande. Lägga alla solon i en högtalare och blanda upp det med lite akustiska inslag, eller köra in basen i en högtalare och virveltrumman i en annan. Vi får helt enkelt experimentera oss fram. Något skivbolag är ännu inte aktuellt men intressenter finnes. Hur själva omslaget kommer att se ut är ännu inte klart. En känd göteborgskonstnär

är kontaktad och har fått fria ”psykedeliska händer”. När jag såg Solarius live slogs jag av trummisen Fredrik Aghems drivna trumspel, trots ett så primitivt trumset. Hade han kanske spelat jazz förut? - Nej det har jag aldrig gjort, säger Fredrik. Inte heller i musikskola. Jag är självlärd. Anledningen till att jag började var Kiss och framförallt då trummisen Peter Criss. Och snackar vi trumset vill jag ha det enkelt; bastrumma, virvel, golvpuka, hi-hat och en cymbal. Det räcker för mig, de hade inte mycket mer på 70-talet och då räckte det. Förutom Mattias Fredriksson och Fredrik Aghem består Solarius av keyboardisten Johan Grettve, och låtskrivaren, sångaren och gitarristen Jonathan Ramm. Det var för övrigt han som kom med gruppnamnet, eller hur var det egentligen med den saken? - Jonathan flinar. Jag har jobbat som gitarrtekniker under många år med bland annat Soundtrack Our Lives, Hellacopters och The Haunted. En gång satt jag och pratade med Haunteds sångare Peter Dolwing om olika gruppnamn. Han förklarade att han alltid gillat namnet Solarius och att de skulle passa bra om man lirade retrorock. Och det gör det ju…

“Rest in Sleaze” är namnet på den festival som kommer att hedra avlidne Dave Lepard (Crashdïet). Band som uppträder är Crucified Barbara, Zan Clan, Starlet Suicide, PP7 Gaftzeb samt ett par hemliga gäster. Överskottet från intäkterna kommer att gå till Davids minnesfond. Det hela äger rum i Stockholm på Debaser (Slussen) den 21 januari 2007. “Libertad” är arbetsnamnet på Velvet Revolvers kommande album. Bandet har valt Brendan O’Brien som producent. Simple Plan har planer på att släppa sitt nya alster under våren 2007. Freya där du bl.a. hittar medlemmar med ett förflutet i Earth Crisis släpper sitt debutalbum “Lift The Curse” i januari. Nikki Sixxs bok “The Heroin Diaries” släpps under sommaren 2007.

Den 15 januari 2007 släpper Norma Jean albumet “Redeemer”. The Poodles och Krokus kommer att åka med som förband på Hammerfalls Europaturné nästa år. Du kan se dem i Sverige vid följande tillfällen; den 19 januari i Göteborg (Scandinavium) och 20 januari i Stockholm (Arenan).

The Offspring jobbar på nytt material tillsammans med Bob Rock som producent. Räkna med en release någon gång under 2007. Finska Before The Dawn är just nu i studion och jobbar med sitt kommande album “Deadlight”, vilket kommer att släppas i början av 2007 genom Stay Heavy Records. Vader, Sonic Syndicate, Saxon, Blind Guardian, Cannibal Corpse, Napalm Death, In Flames, Therion och Lacuna Coil är några av de banden som är klara för sommarens Wacken Open Air festival (2-4 augusti).

Agonyzone - at your service since 1996 | 11


P3 LIVE

En dag på jobbet med Nenne Zetterberg på P3 Live Inför Sveriges Radio P3:s inspelning av The Unholy Alliance chapter || gav vi producent Nenne Zetteberg i uppdrag att dokumentera sin arbetsdag. Hon kom tillbaka med en gedigen rapport - håll till godo! TEXT & FOTO NENNE ZETTERBERG

“..en av dom trivsammaste miljöer jag vet är när en scen byggs och riggas”

Efter flera år som ljudtekniker på Sveriges Radio får jag chansen att bli producent för det som vi nu känner som P3 Live. Done deal! Det var 1993. Sedan dess har jag spelat in och gjort program av en hel massa konserter och haft kul, NÄSTAN hela tiden. Allt är ju inte så enkelt som det låter. Det är det aldrig! Många tror att vi bara tar vår buss och åker när det är gig på gång men det var ju inte så enklet. För det första måste vi boka inspelningsbuss och ljudtekniker i god tid. Det görs ju live-produktioner i alla SRs kanaler så vi delar de här resurserna med både klassiskt, jazz och allt annat. Sen är det inte vi som bestämmer vad som ska spelas in. Vi bestämmer vad vi vill spela in men det är banden själva (eller snarare deras management eller skivbolag) som bestämmer om vi får spela in. Vi har inspelningskontrakt som reglerar vad vi får göra med inspelningen, enligt SRs policy och rådande upphovsrättsbestämmelser. Med de svenska bolagen är det inga problem men de större utländska bolagen fattar inte alltid vad det rör sej om. Så vi får tillbaka avtalen med ett myller av ändringar och tillägg där det mesta är oacceptabelt eller helt irrelevant. Sen börjar det tidsödande Tjafset. Det innebär att föklara vad public service är och vad det faktiskt är vi vill göra samt att vi måste ta hänsyn till vår egen företagspolicy och inte minst vår egen “rättvisepolicy”; att de allra flesta band går med på våra villkor och “hur skulle det se ut om vi gav efter till vissa men inte till andra”. Det brukar ta skruv. Tricket är att hitta rätt person att säga detta till. Och i hur god tid man än skickar iväg avtalet så dröjer dom med att svara tills i sista sekund. Helt obegripligt!

The Unholy Alliance Tour Inför det här inspelningsprojektet, The Unholy Alliance Tour, är många hinder redan undanröjda. Efter 13 år “i branchen” har vi i många fall redan tjafsat klart om kontraktvillkoren med många bolag och slipper dra allt igen. Slayer har jag spelat in många gånger och senast, 2004, fick jag en jättebra kontakt på deras management. För säkerhets skull och av artighetsskäl kollar jag med deras svenska bolag att dom tycker det är OK att jag går direkt till managementet. Jag mailar kontraktet med en påminnelse om vilka vi är och att vi hade kontakt 2004. Dom minns och det verkar lugnt. Men sen tar alltihop i alla fall en omväg förbi det Stora Amerikanska Skivbolaget med därtill hörande dröjsmål, så trots att jag var ute i väldigt god tid har jag inte avtalet påskrivet förrän veckan innan konserten. Obegripligt! Children of Bodom har vi aldrig fått spela in av skäl jag inte känner till, så den här gången blir jag glatt förvånad när jag redan dagen efter att jag mailat kontraktet får OK på inspelningen. När kontraktet kommer på faxen ser jag att underskriften tillhör en kille på samma management som representerar Stratovarius och Sonata ArcMin utsikt under inspelning!

12 | Agonyzone - at your service since 1996

tica som vi spelat in på Gates of Metal. Som sagt, Tjafsandet lönar sej förr eller senare. Nu börjar jag få koll på läget och ser att vi kan göra Lamb of God också. Med OK från både Slayer och Children of Bodom går det fort och lätt att få OK på att spela in dom också! Jättekul! Arrangören av konserten, EMA Telstar, måste vi också höra av oss till. Det är deras arrangemang så dom har faktiskt rätt att säga nej till vår närvaro. Det har hittills inte hänt och vi gillar att jobba ihop. EMAs produktionsansvarige blir lite orolig eftersom turnén har totalt 12 stora bussar som han har problem att få plats med och nu kommer vi med en stor buss till. Men jag vet att han löser det så jag är inte orolig. Han kan dessutom förse mej med bandens tekniska specifikationer, bl.a. så kallade input-listor och nummer och mail-adress till turnéns produktionsanvsarige, Charlie. Jag mailar honom och aviserar vår närvaro och frågar vilken tid han vill att vi kommer. Med en scen att bygga och 5 band på en och samma kväll är deras tidsschema känsligt för störningar. Vi kommer överens om kl. 14.00.

TORSDAG 16 NOVEMBER 2006 Tröstlöst regn. Åker först till radiohuset och packar ner laptop, hörlurar och diverse papper. Lunkar ut till stora bussen och brummar iväg. Snirklar oss in mellan trunébussarna till vår anvisade plats vid sidan av Hovet. Teknikerna går ner till scenen som är under konstruktion och snackar med ljudfolket medan jag går till produktionskontoret och presenterar mej för Charlie, turnéns produktionsansvarige. Glad kille som visar mej till bandens respektive turnémanagers. Utom Slayer som inte är där ännu. Sen gäller det att få våra prylar på plats vid scenen och koppla in oss. Vi får veta att Slayer har en egen s.k. split-box men de övriga har samma split-box där deras ljudkillar kopplar om mellan banden. En split-box är en låda där alla mikar och andra ljudkällor på scen kopplas in så att monitor, PA och i det här fallet P3 Live kan komma åt respektive ljudkälla. Varje ljud/instrument har alltså en egen “transportväg” eftersom monitor, PA och i det här fallet P3 Live vill använda dom lite olika. (Vi spelar in mångkanalsmässigt, d.v.s. alla ljud har ett eget ljudspår på hårddisken vilket gör att vi kan mixa det i efterhand direkt från originalljuden. Det är en nödvändighet

när man inte får soundcheck. Man hinner inte få till en bra mix under själva konserten helt enkelt.) Ikväll sköter dom på scenen alla omkopplingar i split-boxen och det gäller bara för oss i P3 Livebussen att se till att vi har reda på vad vi ska ha och på vilka kanaler det kommer.

Efter Lamb of God har vi 20 minuter på oss och vi hinner precis! I sista sekund upptäcker dock vi en extra kick-trumme-mik på en kanal som vi inte visste om. Vilken tur att vi hittade den! Ett Children of Bodom med en istället för två kickar hade inte varit så bra. Det ska bli skönt när In Flames går på. Dom ska vi inte spela in så då hinner jag göra allt jag inte hunnit hittills. Leta reda på bandens turné-managers och samla in låtlistor, levera CDs med grov -mixar på och se till att jag har rätt adresser att skicka de färdiga mixarna till. Och kanske hinna

Jag inser att vi nog kan spela in Thine Eyes Bleed också utan att det strular till det för någon. Så jag letar upp bandet som ser rätt trötta ut men blir glada att vi vill spela in dom och vi kommer överens om att ordna upp alla formaliteter i efterhand. Vi skakar hand och dom återgår till att försöka vila lite. Vi sätter upp våra publikmikar och jag går och trivs i den tomma lokalen där det byggs och testas lampor och kopplas kablar hit och dit. Det är en av dom trivsammaste miljöer jag vet, när en scen byggs och riggas. Vi får veta att första bandet, Thine Eyes Bleed, kommer att soundchecka kort, men det är allt. Resten kör på rutin och feeling. I väntan på soundcheck sätter jag mej vid datorn och förbereder kanallistor som talar om vilket ljud Kollegan Uffe kopplar split-box. som kommer på vilken kanal för resp. band, vilket underlättar när vi ska mixa inspelningarna om ett par veckor. Men ta en kopp kaffe. Många tror att vi hänger med när soundcheck börjar stämmer ingenting med rockstjärnor och tar del av rock’n roll-glamouren de listor vi fått! Gitarr kommer på bas-kanal och (som oftast inte finns) men vi är ju där för att sången på kanaler som ska vara tomma och så vi- arbeta! Det är dom också, så vi är noga med att dare. Inte en siffra rätt! En av våra tekniker rusar hålla oss till jobb-protokollet där artisten spelar ner och reder ut det med scenfolket som av okänd och det finns andra som ska ta hand om det prakanledning har kopplat om det mesta. Vi tiska. Glamorösa får vi vara på fritiden. får koppla om en massa i bussen också. Vi har ett Gud vad det var gott med digitalt bord så det ska kaffe! Gick förbi Tom Araya ”adresseras” kanaler och och senare kom Kerry King döpas om i datorn och släntrande så deras tourhållas på. Ganska ommanager, Graham, måste ständigt jämfört med vara i närheten. Hittar den analoga världen där honom och presenterar mej. man flyttar lite sladdar. Ibland får band på turné inte veta att vi ska spela in Med bara 40 minuter kvar så den där lilla presentatitill gig rusar vi iväg och inhandlar middag som vi onen är, förutom att artighet äter i inspelningsbussen och vi hinner bara pusta är en dygd, också bra för att få koll på att dom ut i 2 minuter innan det är dags för Thine Eyes känner till inspelningen. Graham visste, så det Bleed att inta scenen inför en än så länge ganska var lugnt. gles skara. Dom gör ett jättebra gig och jag har ingen aning om vad dom spelar för låtar för jag In Flames har spelat klart och det är dags för omhar inte hunnit få några låtlistor. Men jag får ta koppling till Slayer. Det smäller på kanalerna när det efteråt, för när TEB spelat klart har vi bara mik efter mik kopplas in. En bas mullrar – på rätt 10 minuter på oss att ställa om allt till Lamb of kanal! Hurra! Så långt... sen trummorna... alla 8 God och det går ju inte alls! Inte när ingenting pukorna, virvelkagge, kick.. Jodå. Allt verkar vara stämmer jämfört med ursprungsplanen. Det är på rätt plats. Jag har inte fått någon låtlista av alltför mycket som ska ändras i datorerna så det Slayer – heller, men det vore väl skandal om jag klickas och skrivs fortfarande när bandet börjar inte kände igen deras låtar vid det här laget! Kerspela. Allt går ju in på mångkanalaren så det är rys gura, Jeffs gura... sitter skönt som taggtråd. ingen fara för inspelningen. Men det blir ingen Toms bas... muller muller... “Is the mobile OK” vidare direktmix. Vi brukar se till att banden får frågas det från scen och det är vi. en så bra mix som möjligt direkt på plats, så dom Sen några minuters väntan... Så släcks ljuset och åtminstone kan höra hur dom själva spelade och introt till Disciple går på och hela fullsatta Hovet ungefär hur en mix kan tänkas bli när vi får lite jublar. Jag får gåshud och inser att jag är på näst tid på oss. Men det gick inte den här gången. Får bästa stället i världen just nu. Bäst är naturligtförklara det för bandet. Dom får ju en kopia på vis bland publiken men att få spela in allt det här den färdiga om några veckor, när vi har mixat. är nästan lika bra!

“Jag får gå shud och inser att ja g är på näst bäst a stället i världen jus t nu.”


DIAMOND DOGS

DIAMOND DOGS Kungar utomlands

Pub och soulrock från Skandinavien säljer. Stockholmarna i Diamond Dogs fortsätter att erövra Europa.

TEXT THOMAS OLSSON FOTO MICKE BORG

SANTA FROM

HELL Rod Stewart är hjälten punkt slut. Att som musiker nämna sina influenser är och har alltid varit ett känsligt kapitel för väldigt många. Men inte för Diamond Dogs. – Roddan har alltid varit min hjälte så är det bara, säger bandets sångare och låtskrivare Sulo. Hela bandet sitter inklämda i en liten loge på Henriksberg i Göteborg. Inom en timme går de på. Igår var det Oslo. Idag Göteborg och i morgon Stockholm. Därefter blir det några dagars vila innan det bär iväg till Spanien och Portugal för 11 spelningar under lika många dagar. Nya plattan ”Up The Rock” släpptes i september och spelschemat är späckat. Precis som killarna vill ha det. Spela. Spela. Spela. Det är så bandet byggt upp en fanatisk publik utomlands. Ärligt sagt, känner folk verkligen igen er? – Jodå. I Spanien till exempel har vi spelat så mycket att vi blir behandlade som kungar. Det har hänt att fans till och med har kommit till flygplatsen för att möta oss, säger bandets trummis Jesper Karlsson. Den som lyssnat på Diamond Dogs förut känner även igen sig på nya plattan ”Up The Rock”. Kanske känns soundet lite renare än vanligt och refrängerna mer påtagliga. Förutom de sedvanliga Faces och Stones jämförelserna, flörtar musiken ganska friskt med tidiga Slade, Southside Johnny och Mott The Hoople den här gången. Om vi dröjer kvar vid det sistnämnda bandet och pratar om fanatiska och ganska oväntade superfans så kommer här en bomb som åtminstone inte jag visste om. Vilken ”kändis” är helt såld på The Beatles, tidiga Bowie och speciellt Mott The Hoople? – Tomas Skogsberg (producent), jaså du visste inte det. Även om vi har jobbat med honom förut blev han den här gången fullkomligt eld och lågor. Han blev helt besatt av att få fram exakt samma Les Paulljud som Mick Ronson (Bowie) hade när han spelade med Mott The Hoople1973, förklarar Sulo. Och trots att bandet jobbat med Tomas Skogsberg (Hellacopters, Backyard Babies, och mycket dödsmetal) förut kändes plötsligt allt helt nytt. Vad var det som fick er att känna det så? – Troligtvis berodde det på att han höll på att få

en gammal dröm att gå i uppfyllelse. Kom vi med ett förslag och fick svaret ”ja vi kollar på det” eller ”ja det är lite bra”, lärde vi oss snabbt att våra idéer var värdelösa. I studion skulle det vara han som bestämde, ingen annan skrattar Sulo. Efter ett tiotal plattor med Diamond Dogs borde det väl egentligen vara svårt att hela tiden skriva nya texter. Men för Sulo verkar inte detta vara ett problem. Låtidéer kommer det hela tiden. Dessutom släpper han även soloplattor då och då. Förra året kom den andra, ”Just Another Guy Trying”, en akustisk historia med sparsmakat komp och en försiktig touch. Men när du skriver en ny text hur vet du vem som skall ha den? – Ibland blir det svårt. Oftast känner jag det inom mig eller när vi börjar sätta musik till texterna. Det brukar vara mer boggierock och Faces-stuk över Diamond Dogs-låtarna och mycket jam. När jag gör egna strävar jag mer efter att inspireras av ren soul och irländsk folkmusik, precis som Roddan gjorde förr. Att spela med samma personer i år efter år har alltid varit många bands stora dilemma. Saker händer i livet och så kommer dagen då man måste välja. Hos Diamond Dogs har alltid gitarrister varit bandets Akilleshäl. Sedan starten, i början på 90talet, har flera gitarrister kommit och gått: Kent Axén ville satsa på Maryslim, Stevie Klasson hoppade av till Hanoi Rocks och Strängen gästspelade väl mest innan det var dags för Hellacopters igen. Senast jag såg Diamond Dogs var för drygt ett år sedan och då hette gitarristen Fredrik Fagerlund (Facer). Är det samma även i år? – Nej. Fredrik fick en möjlighet att bli restaurangägare uppe i Norrland så han är borta. Ny på den platsen är istället Lars Karlsson som ikväll spelar sin fjärde eller femte spelning med oss. När band turnerar mycket utomlands händer det ofta att de mest osannolika band plötsligt tar plats antingen som förband eller också tvärtom. Kan du nämna något stort band ni spelat med i år? – I somras spelade vi tillsammans med The Cult i Benidorm. Vi var huvudbandet och dom var förband. Det kändes konstigt. Men det var sköna killar. Sångaren Ian Astbury och jag var ute och shoppade skor tillsammans, det var kul.

www.rockzone.se Drottninggatan 10 Stockholm

Agonyzone - at your service since 1996 | 13


THE UNHOLY ALLIANCE

The Unholy Al

SLAYER

Intervju med trummisen Dave Lombardo

Först och främst vill jag säga att er nya video till “Eyes Of The Insane” är grym, vems öga är det? – Inte mitt i alla fall (skratt), vet faktiskt inte kan vara från en hund eller nä, kanske en skådespelare. Det är inte ett fans öga i alla fall? – Kan det kanske vara, vet inte helt säkert det enda jag vet är att det inte är någon i bandets i alla fall. Hur har The Unholy Alliance turnén gått hittills? – Den har gått kanon! Men nu börjar den att lida mot sitt slut så man längtar allt lite hem. Träffa sin familj, kör sin motorcykel och att helt enkelt bara vara hemma. Så vart bort du, i Orange County-området? – Nä inte riktigt, jag bor i San Bernadino. Har du varit på Ozzfest där någon gång? Nä, det har jag inte men jag vet vart det ligger har ju varit där men tyvärr inte under Ozzfest. – Okej, men de svenskar som har varit på Ozzfest har sett att det ligger en stor kulle där och på andra sidan den där bor Dave Lombardo (skratt). Har du kollat på de andra banden nåt under turnén? – Nej, det kan jag inte påstå att jag har gjort. Jag lyssnar själv inte på metal. Jag gillar metal lika mycket som jag gillar sport, alltså inte alls (skratt). Dock kan jag gilla de nya band som Slipknot och System Of A Down som har en bra rytm i sig. Vad lyssnar du på då? – Jag lyssnar mycket på klassisk musik, gillar musik som har piano i sig. Sen gillar jag även industriell musik. Är det något som du brukar sitt och spela till? – Ja, faktiskt, det svänger på riktigt bra i en del av den sortens musik. Tommy Lee brukar ju åka runt och vara DJ, plus att han har ett trumset jämte DJ-båset där han spelar till en hel del av låtarna. – Allvarligt, gör han det? Det var grymt, tror att jag och Tommy Lee får slå våra påsar ihop och göra något

tillsammans. Det där lät riktigt kul. Känner du att Slayer har blivit större som band med ert nya album? – Jo det gör jag faktiskt, kanske inte just för själva skivan utan kanske mer då för att våra gamla fans har blivit föräldrar och har nu fått sina barn att lyssna på oss. Dave kollar igenom senaste numret av Agonyzone Magazine och utbrister, endast fyra stjärnor för vårt senaste album och Frost har fått fem! Det är inte jag som gjort Frost recension, under de tio åren som jag har recenserat har jag inte ens gett tio album fullpott, så fyra av fem stjärnor är riktigt bra. – (skratt) Då känner jag mig lugn igen. Okej Dave det var det hela för denna gången, något du vill tillägga? – Vill tack dig för en trevligt pratstund, det var kul. Sen vill jag även tacka alla som diggar Slayer.

“..jag lyssnar själv inte på metal.”

IN FLAMES

Intervju med basisten Peter Iwers

På ett eller annat sätt är ni alltid aktuella, vad är det som driver er? – Det är lusten att spela. Visst finns det stunder då det kan vara lite segt. T.ex. om man kommer till ett ställe och det ligger långt från allt annat, så att man blir låst just där. Men det vägs ju sen upp när man får gå på scen, att se alla fans ger en kick. Jesper har ju tagit ett “break” från bandet, hur mycket hörs ni vid nu när ni är iväg på turné? – Då och då, som jag har sagt i tidigare intervjuer, det är ingen idé att jag säger något om det hela då kommer det bara att spekuleras en massa i vad jag säger. Han kommer själv berätta när han känner att det känns rätt. Vår turné var bokad då han tog beslutet att han ville ta en vila från bandet, och då vi inte ville ställa in så tog vi in Nicklas som ersättare. Niclas Engelin har ju spelat med er lite tidigare, hur lång tid tog det att få honom i fas för denna turnén? – Det gick fort, han stod vid scenen på fyra gig och spelade efter oss. Sen har vi ju kört på lite mer, men han är duktig och det har inte varit några direkta problem. Har du hört hans band Engel något? – Jag har hört ett par låtar och det låter bra. Gillar ju sångaren Magnus röst sen han var med i Headplate.

Turnerande Så hur har turnén gått hittills? – Mycket bra! Det är ju trots allt inte vår egna turné utan det är ju Slayer som är headline så det blir ju lite annorlunda form av publik än som brukar se oss. Men det har varit kanon. Speciellt nu när vi har spelat i Sverige och de andra nordiska länderna. Responsen har varit kanon. Det är även bra “häng” med alla banden, vilket jag tycker är viktgt, ibland kan ju en del band vara lite för sig. Märker ni av att det kommer mer folk i vissa länder för att se just er? – Svårt att säga men visst märks det ibland. Ett bra sätt att stämma av det brukar vara att kolla försäljningen av våra t-shirts. Har det hänt något speciellt kul som du vill dela med dig? – Det händer ju alltid saker, men det är svårt att återberätta dem, blir liksom inte riktigt lika kul om man inte är med själv. I december blir det återigen USA, vad har du för förväntningar på denna turné? – Det är ju fjärde gången i år som vi åker dit, men det skall bli spännande. Får erkänna att det faktiskt är lite nervöst hur det skall vara, men efter första giget så släpper denna nervositet. Påtal om USA, ert senaste album sålde första veckan 24.000 exemplar och gick in på Billboardlistans 58:e

plats, hur kändes detta? – Det var ju helt otroligt. Den sålde ju mer än dubbelt så mycket som förra gjorde. Antar att vi har byggt upp oss ett litet namn där plus att vi har bytt bolag så att våra skivor är lättar att få tag i. I början ansågs ju er musikstil att vara rätt så smal men helt plötsligt verkar alla kunna ta åt sig er musik, vad tror du hände där? – I början av vår karriär så var det ju mer “nördigt” att lyssna på hårdrock. Plus att den inte alls fick någon plats i media, om ett band som Eskobar slog sönder ett hotellrum på en liten ort fick de helsidor i tidningarna, samtidigt som vi kunde spela i USA för 3000 personer men det var det ingen som uppmärksammade. Inget ont om Eskobar, men du fattar ju grejen. Idag tror jag att hårdrocken är mer accepterad av all sorts media, vilket jag tror kan vara en anledningen till att vår musikstil har blivit bredare.

Framtiden Några planer för ett nytt album? – Just nu inga planer, mest lösa idéer. Vi har just börjat att ta med oss ett inspelningskit på turnén. Lite löst kan vi säga att det kommer att bli ett nytt album under 2008. Hur skall ni utveckla In Flames? – Som vi brukar göra, att det blir lite mer av allt. Svårt att säga just nu. Känner ni någon press på er på hur folk vill att det skall låta? – Nej, den största pressen sätter vi nog på oss själva. Vi kommer att jobba tills vi själva är nöjda och sen får vi se hur folk ser på det. Ni har ju jobbat mycket med Patric på Revolver Films, kommer ni att göra nogån video ihop med honom framöver? – Det är mycket möjligt, p.g.a. av vårt skivbolag så blev det inte så på den senaste videon. Men annars gillar vi att jobba med Patric, det är smidigt och det blir alltid ett lysande resultat. Hur var det att spela på Loud Park Festival i Japan? – Det var grymt! Men lite skumt, de är så artiga och lyssna på allt man säger och är då knäpptysta, man skulle kunna släppa en knappnål och höra den (skratt). Men under låtarna öser de på bra. Och det roliga är att publiken är så udda, men ser allt från 15-16 åriga tjejer i skoluniformer till MC och kostym-killar. En annan sak är att de är så noga, håller tider och så. Står det 8:24 så är det just den tiden som gäller, och det kan ju vara lite svårt för oss i bandet som inte alltid har koll på sånt (skratt). Det jobbiga med att åka iväg på en sådan festival är att man är där så kort tid och är “jet-leggad”. Och som avslutning vad vill du säga till de som läser detta? – Ett stort tack till alla som lyssnar på oss. Vill även säga att vi är ledsna att vi fick ställa in ett par spelningar runt om i Sverige, men vi kommer att komma tillbaka och göra något speciellt.

14 | Agonyzone - at your service since 1996

IN FLAMES

“..när man får gå på scen, att se alla fans ger en kick”


liance Chapter II

THE UNHOLY ALLIANCE

MalmöMässan 17 november

När detta gedigna turnépaket kom till Malmö var Agonyzone Magazine på plats för att träffa en del av banden men även för att se dem agera live. Thine Eyes Bleed När inledande bandet Thine Eyes Bleed spelade så stod jag backstage och vid sidan av scenen så ljudet var inte det bästa. Det var rent av riktigt dåligt och då bandet spelar en ganska så aggressiv form av death gjorde att det var lite svårt att få en rättvis bild av det hela, därför väljer jag att inte betygsätta deras spelning.

Lamb of God Näst på tur stod Lamb of God från Virginia i USA, bandets senaste platta innehåller en del guldklimpar så det skulle bli kul och se hur bandet levererade dem live. Tyvärr var ju ljudet dåligt även nu, kallt och stelt som i en stor lagerlokal av plåt. Trots detta gjorde bandet bra ifrån sig och publiken som redan såhär tidigt på kvällen var stor gav ett bra gensvar till bandet och vid flera tillfällen körade de upp i hejaropen “Lamb Of God”, Lamb Of God”, Lamb Of God”. Och när Panterainfluerade låten “Redneck” spelades så var det bra “power” i sakerna, och bandet får ett helt klart godkännande för sitt framträdande.

Children of Bodom När finska Children of Bodom drog igång sitt set hade ljudbilden blivit bättre och det hela var nu mycket mer njutbart. Bandets musik går ju in i den mer melodiösa formen av death metal där de tekniskt gitarr- och keyboardspelet står i centrum. Just på scen händer inte så mycket när Children Of Bodom står där, det blir mest att man lyssnar på dem. Vilken inte är så illa det, bandet har en hel del bra låtar som är lätt att ryckas med i. Kvällens spelningen går väl inte till historien men den stegrade upp tempot och kravet på nästkommande band.

In Flames Vilket var Sveriges metal-stoltheter In Flames. Att In Flames är stora märks inte bara på de får utnyttja en större del av scenen och att ljudet nu är massivt och klanderfritt. Utan så fort det står på scen utstrålar det självsäkerhet vilket resulterar i att bandet inte behöver “spela hårda” på scen. Tvärtom ett ödmjukare band får man leta efter, speciellt bandet sångare Anders Fridén som t.o.m. vid ett tillfälle tar upp en kamera från en i publiken och fotograferar den för kvällen mycker engarerade publiken. In Flames har en speltid på femtio minuter vilket genererar i ett de kör på ett riktigt “best-of-set”, och när de spelar “Only For The Weak” så hoppar hela Malmö Mässan upp och ner. Jag har sett bandet vid ett fler tal tillfällen och de gör alltid bra ifrån sig, men jag får säga att detta var den gången som lägger sig högst upp på listan.

Slayer Amerikanska Slayer skulle avsluta denna afton och att göra det efter In Flames, var ingen lätt uppgift. Speciellt då bandet inte är kända för att överraska allt för mycket live. Det inleder med brutalt med “Disciple” från albumet “God Hates Us All”, för att sen i rasande tempo framföra “War Ensemble”. Scenen är stor och öppen med gigantiska uppochnervända kors gjorda av Marshallhögtalare på varsin sida av den, backdropet består utav en enorm bildskärm som visar passande filmsekvenser, och till vissa låtar är det en fast bild där enbart vissa detaljer rör sig. Setet fortsätter sen med en mix mellan äldre och nyare material och även om jag gillar dem så har det en tendens till att tappa lite i tempot och man känner att det är okej men inte mer. Tycker själv att bandet gör sig bäst då det spelar låtar från “Reign In Blood”, “Seasons In The Abyss” och “South Of Heaven”. Därför är bandets avslutning i värdlsklass för en annan när de kör “Dead Skin Mask”, Reign In Blood”, “South Of Heaven” och “Angel Of Death”. Under hela spelningen så imponeras jag utav bandets ljushow, den är mycket snyggt satt och varierar sig efter låtarnas karaktär. En annan sak som man inte låtas bli att imponeras av är Dave Lombardos trumspel som sitter perfekt och är en fröjd att avnjuta. Förutom den lilla tomgångskörningen i mitten av bandets set så kan Slayer som de band de är inte bli mycket bättre. Till sommaren skall de komma tillbaka till Europa för ett antal festivalspelningar - Sweden Rock Festival 2007, kanske?

TEXT & FOTO CHRISTER ROOS

SLAYER

“..scenen är stor och öppen med gigantiska upp-och-nervända kors gjorda av Marshallhögtalare”

Agonyzone - at your service since 1996 | 15


KLASSISKA ÅTERBLICKAR

Klassiska återblickar Kommer du ihåg vad du gjorde för 20 år sedan? Eller var det möjligtvis så att du inte ens var född eller för den delen kanske inte ens påtänkt? Hur som helst, åren går ibland fort. Vissa händelser förfaller i glömska, andra inte. Några ögonblick är magiska och blir förevigade. Det kan vara vändpunkter som ändrade en hel generation eller specifik händelse som förknippas med starten på en ny era. Åsikterna och minnena är långt ifrån samma och kan skifta oerhört beroende på var man var eller på vad man gjorde. Oavsett vilket så har historien varit, hur vi väljer att komma ihåg den skiljer sig från person till person. Detta är i alla fall ett fenomen som fascinerat oss på Agonyzone. Som en andra klassisk återblick går vi 20 år tillbaka i tiden, närmare bestämt till den 22 februari 1986, kvällen då Mötley Crüe var i Göteborg. Få band har väl skapat så många rubriker som Vince Neil, Nikki Sixx, Mick Mars och Tommy Lee gjort genom åren. Kylig kväll i februari En kylig och klar kväll i februari bar det alltså av till Göteborg. Exakt en vecka tidigare hade jag varit på Scandinavium och sett AC/DC på sin ”Fly On The Wall” turné. Och med den konserten i färskt minne, tänkte jag att det här blir svårtslaget. Jag kommer än idag ihåg när Angus Young gick ensam fram på scenen och tog av sig sin keps, bockade och drog igång inledningsriffen till ”Fly On The Wall”, det var ett magiskt ögonblick. Hur ska Mötley Crüe kunna toppa den konserten? Ja, det blev inte enkelt men dom gjorde det och jag tycker att den speciella lördagskvällen egentligen sammanfattar allt positivt som jag tycker ska innefatta en lyckad konsert. Det var ett laddat band, grym scenshow och en otroligt laddad publik.

Förbandet Paganini Som förband var det, ett för mig då okänt band, Paganini, vars sångare hävdade att han var släkt med självaste Paganini (känd inom klassisk musik). Paganini visade sig vara ett bra och utmärkt val av uppvärmning och dom fick med sig publiken direkt i låtar som ”Berlin By Night”, ”Break It Up” och ”Guardian Angel”. Det blev till och med spontan allsång även om större delen av publiken aldrig hade hört bandet eller låtarna. Tyvärr blev Paganini inget större namn inom hårdrocken och dom föll snart i glömska. Men för er som skulle vara intresserade kan jag rekommendera deras platta ”Weapon Of Love”. Den kan tyvärr vara lite svår att få tag på.

Händer alltid saker Men nog om det, nu är det dags för kvällens höjdpunkt och huvudattraktion, Mötley Crüe. Nikki och co hade gjort två bejublade framträdande i Sverige tidigare, på Monsters Of Rock 1984 ihop med AC/DC och Van Halen samt som förband till Iron Maiden på ”World Slavery Tour” samma år. Jag fick möjligheten att se dem ihop med Maiden vilket var en helgjuten upplevelse. Under den konserten råkade Tommy sparka hål i bastrumman varvid Mick fick förlänga sitt gitarrsolo. Det brukar hända saker o ting både när dom står på scen men även utanför, som ni alla säkert vet.

Publiken visar inga gränser Och nu till kvällen med stort K. Denna turné var det teatertema i och med att plattan heter ”Theater Of Pain”. Det var nu ett mer glammigt och färgglatt framträdande till skillnad från streetlooken från ”Shout At The Devil”. Den extatiska publiken visste inga gränser när ”In The Beginning” strömmade ur högtalarna. Tommy Lee drog igång ett drivande trumkomp och en röst skrek ut: ”From Hollywood, California. Please welcome the bad boys of Rock ’n Roll; Mötley Crüe” vilket följdes av en grym version av “Looks That Kill”. Tempot fortsatte högt med snabba “Use It Or Lose It”. Utan mellansnack från Vince drog Tommy ner tempot något för att själv inleda vad som skulle bli allsång i “Shout At The Devil”.

Inspirerat band Publiken var exstatisk och jublade extra när Vince skulle presentera nästa låt. Han sa ”Sounds like a hell of a good fuckin’ time here tonight Gothenburg” och frågade om publiken hade haft het sex någon gång vilket blev en naturlig övergång till ”10 Seconds To Love”. Det märkes att även bandet blev inspirerat av det enorma gensvaret de fick från Göteborgspubliken. I princip alla stod upp och klappade händer, stampade takten eller headbangade. Åtminstone fram till att det var dags för monsterballaden ”Home Sweet Home”. Jag kan fortfarande höra den underbara allsången från publiken och jublet

när Tommy spelade det numer klassiska introt på pianot.

Solon Det enda negativa jag har att säga om den här magiska kvällen var Mick Mars otroligt dåliga ensamsolo. Jag har nog fått en del bestående men av hans gitarrgnissel, vilket inte var njutbart. Men visst, det ingick i showen och på denna tid ingick det nästan alltid ett gitarr och trumsolo på konserter. Denna kväll var det alltså i sedvanlig ordning Tommy Lees tur att framföra ett trumsolo. Det var en enmansshow utan jämförbar motstycke i rockhistorien då han bland annat ”tippade” fram/upp hela trumsetet/podiet under stort jubel från publiken. Övrigt värt att notera, av ett band som endast kommit ut med tre plattor finns det endast en låt från första plattan, ”Live Wire”. Ett annat lite udda låtval värt att nämnas är att dom avslutar konserten med, en ännu outgiven, ”Jailhouse Rock”. Den hamnar senare som liveversion på nästa platta ”Girls, girls, girls”.

Komma ihåg Men även om jag själv använder ord som magiskt och mäktigt fanns det andra som tyckte konserten var sämre. ”Tråkigt och rent töntigt” tyckte Carin Hjulström från GT som ansåg att förbandet gav mer än Mötley och förfasades över de fyra tolvåringarna bredvid henne som gjorde djävulstecken hela konserten igenom. Det som, enligt henne, var behållningen från Mötleys framträdande var fyrverkeriet i showen. Jaja, smaken är som baken – delad. Men jag kommer ihåg att jag blev förbannad när jag läste hennes recension för jag kunde för alla pengar i småland inte förstå att hon kunde var missnöjd. För mig kommer den här kvällen att betyda mycket och jag kommer alltid att komma ihåg den med en rysning av vällust längs ryggraden. ”You know I’m dreamer, but my heart’s of gold… I’m on my way, Home Sweet Home”…

FOTO MAGNUS EK

PAGANINI: You Got Me Crazy Guardian Angel Break It Up Berlin By Night I Got What You Need Weapon Of Love Don’t Let Me Down I Can Feel It Some Kind Of Wonderful

FOTO MAGNUS EK

MÖTLEY CRÜE In The Beginning Looks That Kill Use It Of Lose It Shout At The Devil 10 Seconds To Love Fight For Your Right Home Sweet Home Red Hot Mick Mars solo Keep Your Eye On The Money Louder Than Hell Tommy Lee solo Too Young To Fall In Love Knock ‘Em Dead, Kid Live Wire Smoking In The Boys Room Helter Skelter Jailhouse Rock

TEXT MAGNUS EK FOTO KENT LINDH

16 | Agonyzone - at your service since 1996


KLASSISKA ÅTERBLICKAR

DAGENS MÖTLEY CRÜE

Agonyzone - at your service since 1996 | 17


AGONYCHECK

VI SYNAR OCH BETYGSÄTTER AKTUELLA ALBUM FRÅN 1 till 10 Christer Roos Metal

Roger Uddin Modern metal

Matts Halmerius Death/thrash

Ted Bengtsson Punk/Metal

Magnus Ek Hårdrock

Bitvis bra, bitvis fantastiskt bra - såsom i käftsmällen “Redneck” som har starka Panterainfluenser i sig. Förövrigt hittar man en hel del referenser till Slayer i resten av plattan. (8)

Metal med riktigt schyssta riff och en sångare som inte låter helt olikt Phil Anselmo! En av årets vassaste plattor! (8)

Nu är det tamejfan dags att gamla världen lär sig uppskatta Lamb Of Gods gränsöverskridande post metal! Ett av metalvärldens mer underskattade band. (9)

Aggressiv mangelmetal i Panteras fotspår. Första singelsläppet Redneck sitter som en smäck och resten av plattan är lika stark, massivt, tummen upp. (9)

Välspelad ilska som tar dig med på en mörk promenad i helvetet för att till slut knacka på dödens dörr. (6)

Ett mer varierat The Haunted än vi är vana vid. Bygger mer på harmonier än indignation, kanske lite svårt att acceptera i början men ett vinnande tema i längden. (8)

Som vanligt är det hårt och hänsynslöst! The Haunted är alltid lika pålitliga och det råder ingen tvekan om att de vet hur en slipsten ska dras. (7)

“Branschledaren” levererar vad som kunde förväntas. Och ingenting mer. (6)

Haunted i en något mer melodiös förpackning än tidigare. Fortfarande Haunted-hårt, och riktigt riktigt bra. (8)

Mörkt, gott brutalt mangel som sitter mitt i solar plexus som en klockren träff med ett baseballträ på en tennisboll en varm sommardag. (7)

2000-talets Queen i en mix med dagens college punk. Lättsamt och medryckande men ändå med en viss smak av bitterhet. (8)

Bandets emo-doftande rock/ metal lindar på denna resa in sig i en rejäl arom av Queen. Dock blir helhetsintrycket alltför sprattligt för mitt eget tycke. (5)

Jag skulle kunna lyssna på ”Mama” hela natten, om och om igen! My Chemical Romance motsvarar – och överträffar – förväntningarna. (8)

Som radiomusik och i små doser – ja tack! Som album blir den dock i mina öron ganska snabbt, ja, påfrestande. (5)

Melodiös, fantasifull och pompös paradmusik med hjärtat på rätt ställe trots melankoliska texter. (9)

Gillar du musik utan krusiduller kan detta vara nåt för dig. “Rak-på-hardcore” i samma spår som Hatebreed och Pro-Pain. (9)

Hardcore som hellre sneglar bakåt i tiden än framåt. Ingen kioskvältare men helt okej. (5)

Skönt punkig hardcore, som i sina bästa stunder ligger i klass med svenska death/punkstoltheter som Wolfpack eller Dellamorte. (7)

Hardcoredanskarna tillbaka med full kraft och ny sångare. Aggressivt (som sig bör) och starka spår rakt igenom. Köpflagg hissad för fans av t ex Hatebreed. (7)

Entonig punkattityd i ny kostym som saknar glimten i ögat. (3)

Hade det inte varit för att sången fastnar i sångarens hals hade denna sydstatsbetonade hårdrock varit riktigt bra, då låtmaterialet har en högklass. (5)

Något för dig som har längtat efter skrovlig hårdrock som stundtals låter som en mix av Alabama Thunderpussy och White Zombie. (4)

Svårt att bestämma dig för om du ska spela Mustasch, Black Label Society eller Spiritual Beggars på förfesten? Släng på Brand New Sin, så slipper du byta skiva. (8)

Småkul groovig rock n’ roll-platta med drag åt stoner-hållet. Den här kommer få mer speltid hos mig i vintermörkret även om den inte är speciellt utmärkande. (6)

Ingen påkostad eller överproducerad produktion men en ärlig, livs levande och vital platta i dom tyngre och groovigare delarna av den hårda rocken. (7)

Några av låtarna har de hänförande refrängerna bandet vant oss vid. Saknar dock det lilla extra som Papa Roach har en förmåga att få fram, för att detta skall bli en riktig fullträff. (7)

Har haft svårt att komma upp i samma status som de nådde med debuten ”Infest”. Levererar trots det alltid låtar med hög hitpotential med sin tunga rock. (7)

The Paramour Sessions får anses som ett hyfsat rockalbum. Men lite väl radiovänligt för min smak. (6)

US-rock som lär få mycket tid i tv/radio. Plattan i sin helhet känns icke-originell, men enstaka låtar funkar bra. (4)

En session där Roach saknar gnistan och sin specifika glöd som vanligtvis brukar infinna sig och gör dom unika. (6)

Gitarristen Stephens riff rekognoserar runt och sångaren Chino lider, inte helt lätt att handskas med denna vemods metal i början men efterhand njuter man av den. (8)

Efter viss turbulens i bandet är jag bara glad och tacksam att Deftones gjorde ett album till. Få akter kan som de sammanföra tyngd och vemod med sådan tjusning. (8)

Deftones hardcoreflummiga, Katatoniadoftande Lo-Fi gör inte något djupare intryck på mig. Helheten får ändå anses vara godkänd, om än med viss tvekan. (4)

Gillar egentligen denna typ av drömsk ångestladdad metal men det här lämnar mig oberörd bortsett från ett par spår. (5)

Ostrukturerat, varierat och flummigt med U2 komplex. (3)

Emo-core med ett fin fint driv, där sångmelodierna har fått mer utrymme än skriksången. (8)

Kanadensisk post-hardcore med rockig framtoning. Kan skörda framgångar, men tyvärr så kommer de nog ändå att fortsätta tillhöra undergroundscenen ett tag till. (6)

Om Alexisonfire hade bekymrat sig mer om att göra bra musik – och mindre om att hamna på mainstreamkanalernas spellistor hade resultatet förmodligen blivit betydligt roligare. (3)

Halvhygglig platta med basen i hardcore. Känns dock slätstruket, polerat och sticker liksom inte ut i någon riktning. (3)

Skulle kunna vara 2000 talets svar på Bad Religion. Fast mycket brutalare och mycket mer metal och inte lika glatt. Så var är likheterna kan man ju undra? Det är bara en känsla... (7)

“Revolutions Per Minute” SPV/Steamhammer (Playground)

Med låtar med allt från punk, ballader till irlänsk pub-sing-along-songs, så känns bandet alldeles för splittrat. Vad var det för fel på bandets traditionella hårdrock. (4)

Skid Row utan Bach är som att dricka grogg blandad på sprit och vatten, det funkar men är ingen höjdare. Ett namnbyte hade bara gynnat bandet. (4)

Jag visste inte ens att det gamla 80-talsbandet fortfarande existerade. Och jag blev inte mycket gladare av att få veta det heller. Som Kristet Utseende/Vrävarna, minus snusktexterna. (4)

Ena stunden kan man tro att detta är en halvkass The Pouges-kopia och i nästa en lika halvdassig countryakt. Får ingen kläm på det här, total avsaknad av röd tråd. (2)

Något splittrat album från ett band som redan har haft sina glansdagar. Men Skidsen har distans till sig själva och har knåpat ihop ett helt ok och vitalt låtmaterial. (6)

Showdown

Bandet har läst i instruk-

Trots en skaplig mix av metal, hardcore, thrash och melodiös death så är det något som saknas. (4)

Den dagen sångaren håller sig till en sångstil – och resten av bandet börjar skriva låtar med en röd tråd, ska jag överväga att lyssna på Showdown. Till dess: nej tack. (2)

Svårplacerad brutal-metal, gräwl uppblandad med clean röst. Förmedlar typ inget. Det här blir varken hackat eller malet... (3)

Musikaliskt är det här riktigt bra metal men delar av sången förstör tyvärr njutningen i helhetsintrycket. Melodiöst med brutal touch. (6)

Lamb of God “Sacrament” SONYBMG

The Haunted “The Dead Eye” Century Media

My Chemical Romance “Black Parade” Warner

Barcode “Ahead Of The Game” Scarlet (Sound Pollution)

Brand New Sin “Tequila” Century Media

Papa Roach “Paramour Sessions” Universal

Deftones “Saturday Night Wrist” Warner

Alexisonfire “Crisis” Pias (Border)

Skid Row

“A Chorous Of Oblitera- tionsboken om hårdrockens alla stilar och riff. På sina tion 2006 ” ställen finner jag tilltalande Mono Vs Ster ingredienser men saknar (NAX) annars den röda tråden. (4)

Senaste nyheterna inom allt från klassisk punk till dagens tunga metal!

Dagliga uppdateringar, community, recensioner, turneguide, tävlingar och mycket mer.

www.agonyzone.com 18 | Agonyzone - at your service since 1996

SNITT BETYG

AGONYCHECK 8,0 7,2 7,0 6,2 6,0 6,0 5,6 5,4 4,0 3,8


RECENSIONER

Ad Arma

Allhelluja

Amon Amarth

The Answer

Anthropia

The Arcane Order

“One Final War (EP)” Dead Vibrations (Sound Pollution)

“Pain Is The Game” Scarlet (Sound Pollution)

“With Oden On Our Side” Metalblade (Border)

“Rise” Play It Again Sam (Border)

“The Ereyn Cronicles - Part 1 The Journey Of Beginnings” Magna Carta

“The Machinery Of Oblivion” Metalblade (Triada/Border)

Norge. Ett litet kustlandskap präglat av valfiske, olja och gammalkyrkliga värderingar. Och en gigantisk hög av liksminkade och mer eller mindre urspårade svartmetallare. Vilka gjort sig kända för scenframträdanden med höger av slaktrester, kyrkobränder, bajsbilder och annat mysigt. Ett annat Norge. Värderingarna är mer uppdaterade; politiskt och miljömässigt engagerade. Liksmink är ointressant och slaktrester, drogmissbruk och dylika tendenser är borttvättade och bannlysta ur musiken. Här råder istället en puritansk veganinställning, paketerad i thrashanstruken hardcore. Ad Arma är med andra ord inte ett ”typiskt norskt” band. Och jag blir glad varje gång det lyfts fram ett exempel på att norska band inte uteslutande per definition är satanistiska. Sett ur ett vidare perspektiv blir saken dock lite mer komplicerad. Det finns som bekant några fler land än Norge och musikkulturer än den norska i världen. I den jämförelsen är Ad Arma inte fullt så fräscht och nyskapande längre. Ett fullt dugligt exempel på hardcore/thrash, men inte mycket mer.

Att italiensk-danska Allhelluja kommit att bli högsta prioritet för italienska bolaget Scarlet har väl näppeligen undgått många. Och att det skulle finnas något samband mellan att trummisen Stefano Longhis arbetar på nämnda bolag förnekas givetvis. Men fan tro’t… någon personalförmån borde grabben ha. Nåväl, bandet presterar i vilket fall som helst ett bra genomfört hantverk – något annat vore fel att påstå. Soundet har kommit att beskrivas som en mix av band som Kyuss, Motörhead, Entombed, Unsane med flera. Jag skulle snarare vilja göra följande analogi: minns ni när stockholmska (insomnade) Skintrade på sin andra platta ”Roachpowder” (1995) bestämde sig för att spela rock? Ungefär där hittar vi Allhelluja, om än med en viss dragning åt Kyuss. Förra albumet, ”Inferno Museum” blev enormt kritikerrosat, vilket naturligtvis ställt förväntningarna högt på årets alster. Välkomnandet har i vissa fall blivit därefter, bandet beskylls bitvis för att ha en tendens att bli slentrianmässiga. Jag håller inte riktigt med. ”Pain Is The Game” är en kompetent uppföljare. Allhelluja tar för mig vidare där Skintrade slutade.

I en ganska vildvuxen flora av band under etiketten Viking Metal framstår svenska Amon Amarth som ett av de bättre exemplen. Nya alstret blir deras sjätte studioalbum, med en odyssé genom den fornnordiska mytologin, i melodisk dödstappning. Stundtals riktigt trevlig sådan, undantaget när stockholmarna ramlar in på klämkäcka Running Wildmelodier. Varje band som vill spela vikingmetal väcker samma fråga: Vad har det här med vikingatiden att göra egentligen? Vi kan alla vara överens om att det inte finns något samband med järnålderskulturen rent musikaliskt. Textmässigt finns knappast heller djupet för att beskriva kulturen med någon större rättvisa. Okej, vi bortser från imagen (som förmodligen fungerar bäst i Tyskland). Kvar finns ett melodiskt dödsmetallband med bitvis lite väl trallvänliga riff. Musikaliskt är ”With Oden On Our Side” är relativt sammansatt produktion. Den fungerar alldeles utmärkt som åkabilmusik. Åtminstone fram till titelspåret – där jag plötsligt undrar vad som hänt med intonationen. En av gitarrerna låter surt som en gammal disktrasa! Plötsligt ger Amon Amarth ett slarvigt intryck. Irritationsmoment? Svar: ja.

Detta är en klassiker. Här dyker fyra unga irländare upp som sugit åt sig det absolut bästa av 70-tals rocken med allt vad Zeppelin, Free, Stones, Thin Lizzy, Blue Cheer, Mountain och Black Sabbath heter men The Answer har även breddat sig sökt rätt på både Creadence Clearwater Revival, sydstadsikonerna The Allman Brothers och The Pretty Things., för att nämna några. Att lyssna in sig på 70-rocken har väl mängder av band gjort genom historien tänker du säkert. Jovisst är det så, men få har lyckats så bra som The Answer att förvalta arvet utan att kopiera alltför grovt. Men visst hörs det. Framförallt Zeppelin ”lånen” är ganska självlysande. Det magiska är trots allt att The Answer lyckas göra något eget av det. Sångaren Cormac Neeson är helt strålande när han tar i och träffar både Plant, Roddan och Chris Robinson (Black Crowes) men har ändå en egen personlighet i sin röst. Gitarristen Paul Mahon har garanterat studerat Jimmy Page gitarrsolon både en och flera gånger men använder sig mer av rock än blues i själva utspelet. Låtmaterialet är som lilla julafton för en 70-tals rockare. Undrar om inte detta kan vara årets platta.

Progressiva Anthropia har med ”The Journey Of Beginnings” startat en resa i fantasins värld med drakar, förlorad kunskap och andra dimensionella barriärer. Med musikalisk inspiration från band som Iron Maiden, Dream Theater, Rush och Savatage får vi följa med in i Anthropias magiska värld. Som lyssnare får du en värld av symfonisk och progressiv metal som är otroligt välspelad och dynamisk. Jag måste också nämna att mannen bakom Anthropia, Hugo, sköter sång, gitarrer, bas och keyboard vid sidan av att han arrangerar låtarna. Det är verkligen beundransvärt. Jag har lyssnat en hel del på plattan och fått några favoriter. Men en sak som jag inte är speciellt förtjust i är att det kommer en pratsång eller berättarröst i vissa låtar. Min personliga favorit är nog stämningsfulla och dynamiska ”Forgotten”. Duetten med tjejen med det mystiska namnet ”Melody”, ”Where The Secret Lies” är också en låt som jag tycker om. Men som helhet blir det en något intetsägande platta som inte tar ut de melodiska svängarna fullt ut. Det blir stundtals slätstruket även om det musikaliskt och sångmässigt är väl genomfört.

Danska The Arcane Order började sin saga redan för sex år sedan, som ett hobbyprojekt för Flemming C Lund – känd från Autumn Leaves och Invocator. Efter några trassliga och musikaliskt händelselösa år, där musiken bland annat las på hyllan ett slag, spelades det förra året in en promo. Flemming hade då fått sällskap av bland andra den förre bandkamraten Boris Tandrup (ex-Autumn Leaves). Stilen är en progressiv variant av melodisk death/thrash – vilket är något jag inledningsvis alltid blir en aning skeptisk mot. Det kan ofta bli lite pretentiöst när band försöker sig på progressiv extrem metal. Men jag måste säga att detta danska bidrag till genren fångar mig direkt. Från den symfoniska inledningen ”Prologue: The Machinery Of Oblivion” (som gärna hade kunnat få sätta en tydligare prägel på resten av skivan) är jag fast. The Arcane Order lyckas att leverera ett sammansatt material som faktiskt aldrig känns krystat. Jag ser redan fram emot nästa alster.

Thomas Olsson

Magnus Ek

Matts Halmerius

Matts Halmerius

Matts Halmerius

Matts Halmerius

The Awakening

Billy Sheehan

Birdflesh

Blut Aus Nord

Blöödhag

Circle II Circle

“Razor Burn” Massacre (Sound Pollution)

“Prime Cuts” Magna Carta

“Mongo Musicale” Dental Records (TMC)

“MoRT (Chapters 1-8)” Candlelight (Sound Pollution)

“Hell Bent For Letters” Alternative Tentacles (Sound Pollution)

“Burden Of Truth” AFM Records

Sydafrika är knappast känt för sin musikscen – men däremot en massa andra, mindre trevliga företeelser. Förmodligen ganska frustrerande för ett band som The Awakening, kan jag tänka mig. För trots att bandet nu släpper sitt nionde album inleds många recensioner och artiklar på ungefär samma sätt som denna! Nåväl. Låt oss istället koncentrera oss på denna gothrockcombos musikaliska kvaliteter. Och en sak som bara måste yttras är denna: fy satan vad bandet har lyssnat på Fields of the Nephilim! Sådär. Det behövde få komma ut ur systemet. Någon direkt rip-off är det emellertid egentligen inte riktigt frågan om. Låtmaterialet är förvisso starkt inspirerat av nyss nämnda förebild, men här ryms även influenser från David Bowie och Depeche Mode. Låtar som ”Arrow”, ”The Neon Sky” och ”Darkness Calls” visar även på ännu bredare influenser. Jag tycker mig höra lite Queensryche mellan raderna, så att säga. Genomgående på hela albumet är dock den nefilimskt inspirerade sångstil som Ashton Nyte lagt sig till med. Och därmed – även om albumet förvisso är ett hyfsat hantverk känns det som att ett viss brittiskt svartrockband hade kunnat göra samma platta, på en nivå högre. Matts Halmerius

Tycker du om musik för musiker är detta plattan för dig. Billy Sheehan (bas) har ett gediget förflutet med bland annat storheter som David Lee Roth och Mr Big. Men detta album är väldigt långt ifrån den kommersiella musik han var med och framförde i ovan nämnda band. ”Prime Cuts” är en utvald samling jazz/fusion inspirerade låtar där den ena efter den andra virtuosen får flumma ut i en salig blandning av solon, rytmer och melodier. Det är bland annat namn som Terry Bozzio, Steve Morse, Mike Portnoy och Jordan Rudess som vid sidan av mr Sheehan huserar med sina talanger på plattan. Blir det något bra av den här samlingen supermusiker då? Nja, jag vet inte om jag tycker det faktiskt. Det är väl kanske så att det här inte tilltalar mig personligen men å andra sidan är det ganska svårlyssnat. ”The Trees” är en värdig hyllning till fantombandet Rush. Stämningsfulla ”Time Enough” har med Steve Howe’s akustiska gitarr gett sig ut på en tidlös resa i okända vatten. Jämfört med ”Time Euough” känns Billys ensamsolo från Buffalo 1994 endast som utfyllnad även om han har en talang som är få förunnat.

Det finns band som med största allvar tar sig an sin musik och sin publik. Och så finns det band med största allvar anstränger sig för att inte bli tagna på allvar. Svenska grindcorecombon Birdflesh hör till de senare. Achmed Abdulex, Smattro Ansjovis och Barbro Havohej har med andra ord gjort det igen. För tredje gången i fullängdsformat konfronterar bandet den svenska metalscenen med ett musikaliskt verk som visar resten av branschen vad ordet ironi betyder. Musiken är brutal, rå och ösig grindcore på gränsen till crust. Denna blandas med lite käcka orientaliska flöjter, fullkomligt förskräckliga körer, Onkel Kånkel-intron och annat totalt trams. Låttitlarna återspeglar bandets ironiska inställning. Vad sägs om poetiska underverk som ”Wigdestroyer”, ”Dancefloor Dismemberment”, ”Whirlpool Whiplash” eller ”Colombian Tie”. Att göra en seriös bedömning av Birdflesh är ett ungefär lika dödfött projekt som att försöka få Robert Wells att klippa sin 80-talsfrilla. Man får ta det för vad det är, med andra ord. Och det är faktiskt ganska kul.

Något av det mörkaste, iskallaste och mest fascinerande experimentella jag hört inom musikväg är svenska projektet Abruptum. Tony ”It” Särkkä har arbetat i sällskap med bland andra Morgan ”Evil” Steinmeyer Håkansson sedan slutet av 80-talet. Resultaten har med jämna mellanrum ploppat fram under beteckningen ”The audial essence of evil”. Men nu ska det inte handla om svenska Abruptum, utan istället franska Blut Aus Nord (grundat 1994). Som säger sig syssla med ”Occult Advanced Audio Research”. I mina öron är det en annan term för ”billig Abruptumkopia”. Ambitionen förefaller nämligen vara densamma som det svenska originalet. Att skapa en kaotisk form av black metal som är ett slag i ansiktet mot allt vad mainstream heter. Den franska versionen är dock långt ifrån lika mörk och dödligt atmosfärisk som den svenska. I Abruptums musik hör man till exempel tydligt autentiska skrik som vittnar om de blodsriter bandet sysslar med vid sina inspelningar. Blut Aus Nord saknar den kryddan och känslan i musiken blir inte påtaglig. Resultatet blir därefter. Jag föredrar Abruptum.

Jag vet att det är min uppgift att avgöra frågor som dessa, men nu är jag faktiskt lite ställd. Har Blöödhag någon intention att bli tagna på allvar? Några minuter av fundersamt kliande i hårbotten senare står det fortfarande lika stilla. Det rör sig nämligen om bandet som sedan starten 1995 spelat en egen form av primitiv dödsmetall som de kallar för ”edu-core”. Och för dig som inte bekantat dig med Blöödhag tidigare, låt mig förtydliga. Under slogans som ”The faster you go deaf, the more time you have to read” och “Live to Read, Read to Live” turnerar bandet runt på bibliotek (jodå!) och framför låtar som uteslutande handlar om författare och böcker. Som om inte det vore nog kastas böcker på publiken, som någon form av direkt marknadsföring. Och mellansnacken är allt som oftast små minilektioner om litteratur. Blöödhag är utan tvekan en liveupplevelse utöver det vanliga. På skiva är det faktiskt ganska charmigt också. Kanske inte årets bästa dödsmetallalbum, men väl ett av de mer spännande. ”Hell Bent For Letters” (notera flirten med heavy metalgenren) är ett album som inte med lätthet låter sig beskrivas. Det bör upplevas.

Från år 1992 till 2000 var Zachary Stevens Savatages frontman och sångare. När han slutade i augusti år 2000 ägnade han all sin tid till förmån för familjen. Under vinter 2002/2003 startade Zak arbetet med Circle II Circles debutalbum ”Watching In Silence” som fick strålande recensioner. Nya albumet ”Burden Of Truth” är musikalisk resa i tanken, fantasin och historiens värld. Zak har bland annat blivit inspirerad av boken “Da Vinci koden”. Det är melodiöst, dynamiskt och inspirationen andas 80/90 tals metal. Stundtals är det riktigt bra som t ex i ”Heal You”, ”Sentenced” eller ”Messiah”. Det finns även en lagom touch av progressivt som ligger till grund för Circle II Circles musikaliska bredd.

Matts Halmerius

Matts Halmerius

Matts Halmerius

Magnus Ek

Magnus Ek

Agonyzone - at your service since 1996 | 19


RECENSIONER

Contradiction

Converge

Dead Celebrity Status

Disco Ensemble

Disillusion

Dustsucker

“The Warchitect” Armageddon (Sound Pollution)

“No Heroes” Epitath (Skiva)

“Blood Music” Bodog/BAM (Skiva)

“First Aid Kit” Universal

“Gloria” Metalblade (Triada/Border)

“Jack Knife Rendezvous” LMP (Border)

Tyska Contradiction hör till den melodiösa thrash-skolan, med kopplingar till band som Kreator eller Testament. Rötterna finns således i den sena åttiotalsthrashen – detta är med andra ord inte ett klockrent old schoolband. ”The Warchitect” är bandets femte fullängdare sedan debuten ”Rules Of Peace”, som släpptes för tretton år sedan. Det är med andra ord inte världens mest produktiva band vi har att göra med här. Åtminstone inte vad det gäller de fyra första albumen, som släpptes under en period av tolv år! Inte världens ungdomligaste heller, om jag ska vara ärlig. Sodom eller Destruction, som spelat i över tjugo år, känns betydligt mer energiska och livfulla än dessa tyska bundsförvanter. Contradiction känns faktiskt bitvis ganska torra och till och med lite trötta. ”The Warchitect” visar upp ett band som fått blodad tand efter förra årets kritikerrosade ”The Voice Of Hatred”. Och Contradiction anno 2006 är absolut inte helt ute och cyklar heller. Men det finns gott om band som spelar thrash med mer inlevelse och energi. Inte ens den avslutande covern på Motörheads ”Rock’n’roll” lyfter albumet över medelsnittet. Den låten är nämligen betydligt bättre i original.

Just som dammet hunnit lägga sig efter svenska crustmonstret Totalt Jävla Mörker och jag precis tänkt att vi därmed bockat av årets vildaste platta, då kommer Converge! Vildare, snabbare och stökigare. Och förmodligen argare. Åtminstone låter det så. Bostonbandet låter sig förvisso inte med någon större villighet till någon specifik genre, men mixen mellan hardcore punk och döds gör att crust är det som känns närmast. Här är det punkslamrigt och stökigt distat så det står härliga till, med andra ord. Radiovänlig? Skulle inte tro det va. Men Converge har knappast gjort sig kända för att sträva efter att hamna i någon mainstreamfålla, med sina tidigare släpp. Fullt ös från början till slut är vad som gäller. Bortsett den doomiga, psykedeliska ”Grim Heart/Black Rose”, som är en av de svartare tunga ballader jag hört hittills i år. Punkiga “Lonewolves” är också ett spår som skiljer sig lite från övrigt låtmaterial. Liksom för ovan nämnda svenska talang inom denna minst sagt hårda genre gäller att Converges musik knappast appellerar till den breda massan. Men som adrenalinkick fungerar den alldeles utmärkt.

Vad händer här då? Är det Eminem som bestämt sig att pånyttfödas som artist, i metalförpackning? Eller har grabbarna i Cradle Of Filth tagit en tripp på förut oanade nivåer och bestämt sig för att börja spela rap/hip hop? Nja, verkligheten är snarare att den kanadensiska rapduon Project Wyze är tillbaka, tillsammans med polaren polaren DJ Dopey – och nytt namn. Prominenta gäster har den numera trion lyckats få med också. Vad sägs om namn som Bif Naked, Dave Navarro och Steven Perkins (Jane’s Addiction), Twiggy Ramirez (Marilyn Manson) med flera. Musikaliskt ligger grunden stadigt fortfarande i rap/hip hop, uppblandat med gitarriff. Men häng med nu, det här låter inte alls som Clawfinger, Rage Against The Machine eller andra band som vi normalt sett förknippar med hybrider metal/rap. Snarare som ovan nämnda Eminem, fast med lite gitarrsolon och riff här och där. ”Rap core” har bandet valt att kalla sin stil. För min egen del har jag alltid tyckt att tung rap är rätt okej att lyssna på, men jag saknar lite tunga riff för att tända på alla fyra. Dead Celebrity Status kommer en bra bit på vägen att lyckas med det soundet jag efterfrågat. Nära, men inte helt i prick.

Inledningsvis låter finska Disco Ensemble som ett blixtrande Refused, vilket dock lugnar ner sig lite då de går in i ett Emo-sväng som fortfarande är energiskt. Om man jämför nya albumet “First Aid Kit” med bandets debutalbum “Viper Ethics”, så har de lyckats återskapat energi som de alstrar live mycket bättre på nya skivan. Emo-rockens nackdel är att den i långa loppet blir lite för ängslig, även Disco Ensemble fastnar i denna fällan. Men trots detta finner man en hel del guldkorn på skivan. Har själv låtarna “This Is My Head Exploding” och “Eyes Of A Ghost” som stora favoriter. “First Aid Kit” innehåller drivande riff och “cathy” refränger och det kan ju hjälpa en ibland.

Tyska Disillusion presenterar sitt fjärde alster, som i vanlig ordning sträcker sig en bra bit över normala metalgränser. Musikaliskt sett är det lika mycket ljudlandskap som låtar, i en poetisk och filmatiskt narrativ uppgörelse med toner och rytmer. Tung metal blandas med jazz fusion, DnB och samplingar. Det är inte så konstigt att ”Gloria” marknadsförs som David Lynch on metal. Musiken bjuder nämligen på tvära kast mellan drömverklighet och mer konkret verklighet, på ett liknande sätt som Lynch filmiska berättelser. Bitvis är resultatet helt lysande. Spår som ”Don’t Go Any Further”, ”Aerophobic” och ”The Hole We Are In” är fantastiska fusion/metalspår. Andra delar av albumet är lite svårare att ta till sig. Överlag är Disillusions musik ganska svår att beskriva, den låter sig inte riktigt fångas med ord. Men det är kul att se att det finns plats på de lite större bolagen för band som ligger utanför mainstreamkategorierna och vågar vara explorativa. Skulle valet stå mellan Mastodon eller Disillusion är dock valet enkelt för mig. Jag föredrar David Lynch.

Gluecifer möter Murder City Devils och Wolf i denna västfaliska punkiga och heavy metaldoftande rock’n’roll. Det något ironiskt felformulerade engelska bandnamnet skvallrar vidare vad det handlar om. En bild som också förstärks av den med en Gibsongitarr poserande vilda västern/skelettversionen av Jack the Ripper på framsidan. Inom filmvetenskap och medieanalys kallar vi det ”camp”. På mer vardagligt språk: det här är från början till slut en lek med konventioner. Nyskapande, originalitet och gränsöverskridande är med andra ord inga begrepp som kan förknippas med det tyska bandet, som lirat tillsammans sen 1993. Det här är skitig och väldigt basic rock från början till slut. Men det är faktiskt inte så himla dumt. Dustsucker levererar en platta som passar både som åkabilmusik och förfestsoundtrack. Och med tanke på sångarens Max Count Farmers sångarkvaliteter behöver du knappast skämmas över att göra egna covers av den tyska punk’n’rollen i duschen heller!

Matts Halmerius

Christer Roos

Matts Halmerius Matts Halmerius

Matts Halmerius Matts Halmerius

Eisbrecher

Escape The Fate

Eternal Majesty

God Dethroned

Hearse

I

“Antikörper” AFM Records (Sound Pollution)

“Dying Is Your Latest Fashion” Epitath (Skiva)

“Wounds Of Hatred And Slavery” Candlelight (Sound Pollution)

“The Toxic Touch” Metalblade (Triada/Border)

“In These Veins” Dental Records (TMC)

“Between Two Worlds” Nuclear Blast (Sound Pollution)

Vänner av Oomph och Janus – hör upp nu, för här ska ni få höra. Eisbrechers andra platta är faktiskt förbaskat bra. Nåja, gillar du Rammstein eller Paradise Lostplattan ”Host” kan den också vara intressant. Att man ”måste” välja mellan att vara hårdrockare eller synthare var kanske en självklarhet på åttiotalet. Men allt sedan band som exempelvis Oomph utvecklade genren electrorock har äktenskapet de båda musikriktningarna emellan varit beseglat. Eisbrecher är ett av de yngre efterföljande banden, med en historia som börjar först år 2002. Soundet ligger mycket nära nyss nämnda föregångare, fast med en något mer experimentell vinkling – särskilt vad det gäller programmeringen. Taktfast som tusan är det också, som sig bör. Gillade du tidiga Rammstein, på den tiden EBM-takterna fortfarande låg i botten för omslagspojkbandet, borde ”Antikörper” kunna falla i smaken. Grundstrukturen i Eisbrechers musik är inte så väldigt originell för sin genre. Det som lyfter betyget för ”Antikörper” är de Janusinfluerade symfoniska partierna och körerna. Tungt, massivt och taktfast på samma gång – ett synnerligen lyckat recept.

Ack så upplysande en liten googlesearch kan vara, ifråga om band och deras ursprung. Escape The Fate figurerar på svenska communities som hanterar punk, pop, emo och i vissa fall även forum som detta. Bara det säger en del om bandets huvudsakliga inriktning. Hela albumet börjar således i ganska ofarlig radioplåga-stil. Nevadabandet presterar en Millencolinanstruken, ganska lättlyssnad punkpop som är lätt att tralla med till. I tre spår. Sen börjar det hända mystiska saker. Plötsligt, mitt i ”The Guillotine” börjar sångaren Ronnie att bräka okontrollerat i ett försök till growlsång. Och så fortsätter sedan skivan, i någon mystisk blandning mellan punkpop och metalcore. Effekten blir nåt i stil med vaniljglass på pizza. Man KAN blanda på det viset, men det känns inte riktigt rätt. Growlinslagen blir ganska abrupta inslag i en annars ganska välpolerad bild. Hade ”Dying Is Your Latest Fashion” varit en emo/punk-skiva från början till slut, då hade den kunnat avhandlas som ett ganska hyfsat alster, inom sin genre. Escape The Fate’s försök till gränsöverskridande imponerar dock inte, åtminstone inte på mig.

För sisådär femton år sedan hade jag älskat Eternal Majesty. Då hade bandets musik legat helt rätt i tiden. Dessutom var Black Metal av någon anledning fan så mycket roligare när man var tonåring än nu vid närmare trettio. Missförstå mig rätt nu. ”Wounds Of Hatred And Slavery” är inte någon dålig skiva alls. För ett gammalt Darkthronefan som undertecknad känns stilen helt okej. Låtarna bygger nämligen på samma midpacetempo och i grunden primitiva struktur som den norska förebilden. Men det är svårt för ett nutida band att uppnå samma ”unholy” och iskallt mörka känsla som de gamla norska klassikerna ”A Blaze In The Northern Sky” eller ”Under A Funeral Moon”. Hursomhelst, ska sanningen fram så visar faktiskt dagens Darkthrone upp svårigheter att svara upp till sina egna gamla bedrifter också. Summa summarum: Eternal Majesty har med all säkerhet en målgrupp hos de som fortfarande högaktar old school ”unholy” black metal. Men med tanke på sin inriktning riskerar bandet att sorteras in i kategorin otidsenliga akter.

God Dethroned. Minns du ett lite stelt floridainspirerat dödsmetallband? I och för sig bestående av relativt duktiga musiker, men ändå ett band som tenderade att komma bort i en ganska rik flora av andra band med liknande sound. ”Vi har nästan inga blastbeats på den nya skivan, eftersom det är tråkigt live”, säger Henri Sattler, som en gång i tiden la grunden för den holländska akten. Huruvida det uttalandet ska tolkas generellt eller inte ska vi låta vara osagt. Men en sak är säker: God Dethroned levererar sitt svängigaste och bästa album någonsin. Inte nog med det, ett av årets absolut bästa album. Floridainfluenserna är som bortblåsta. Numera spelar bandet en dödsmetall uppblandad med element från det bästa av nutida heavy metal, thrash och metalcore. Riff och melodier slår tidigare alster med hästlängder. Inför förra plattan, ”The Lair Of The White Worm” ombildades bandet nästan helt, då gamla medlemmar hoppades av och ersattes med nya. I samband med detta började bandets musikaliska inriktning att förändras. En extrem make-over, med andra ord. Och det gjorde gott, Henri Sattler har all anledning att sträcka på sig och vara stolt över sitt förnyade band.

Jag måste säga att Hearse spelar dödsmetall helt i min smak! Den här likvagnen rullar ut genom högtalarna med ett skönt ös och maffiga melodier. Inte illa alls. Från den smått symfoniska inledningen ”House Of Love”, till efterföljande heavy metalanstrukna ”Corroding Armour” och så vidare. Det sitter som en fläskläpp, helt enkelt. Det gamla strävsamma paret Johan Liiva/Max Thornell, med adoptivbarnet Mattias Ljung gör med andra ord ett mycket bra jobb. ”In These Veins” blir bandets fjärde fullängdsalbum och på ett nytt bolag minsann. Samarbetet med Threeman har sagts upp och numera återfinner vi Hearse på Dental Records. Produktionen är tät, men samtidigt skönt rundad i disten. Det låter lite Swanö om det här, hinner jag tänka vid en snabb genomlyssning – och kan sedan konstatera att han faktiskt medverkat på plattan också. Soundet känns också bekant för dig som lyssnat in dig på tidiga Arch Enemy, där också Liiva medverkade (jag säger bara: ”Bury Me An Angel”!!). Fast numera har han en i mitt tycke betydligt starkare röst än på ärkefiendens debutplatta. ”In These Veins” är en av årets bästa svenska dödsmetallsläpp, det är så här melodiös döds ska låta!

När Abbath (ex-Immortal) bestämmer sig för att börja spela episk black metal, då blir det Bathoryinspirerat så det står härliga till! Soundmässigt ligger bandet mycket nära klassiska skivor som ”Hammerheart”, ”Blood, Fire Death” eller den mer senkomna ”Destroyer Of Worlds”. Med en tydlig skillnad – I är betydligt mer tekniskt avancerat än Bathory var. I flera avseenden, främst solon ligger stilen närmare klassisk heavy metal än den svenska förebilden. Märker man något av Immortal i soundet då? Det kan ni hoppa upp och sätta er på, gott folk! Riffande och trumspel ekar mycket av gamla Immortallåtar, åtminstone i det gamla black metalmonstrets lugnare stunder. Röstmässigt hörs det också tydligt vem vi har att göra med, den nordnorska brytningen lyser fortfarande tydligt igenom i engelskan. ”Mountains” uttalas på bekant sätt ”Möntäns”, ”cold” uttalas ”cöld” och så vidare. Textmaterialet finns tydliga spår av det upphovsmannamässiga arvet, men så har också den gamle bandkollegan Demonaz medverkat i författandet. Till bandet räknas han dock inte, där har Abbath sällskap av kollegor från band som Enslaved och Sahg.

Matts Halmerius

Matts Halmerius

Matts Halmerius

Matts Halmerius

Matts Halmerius

Matts Halmerius

20 | Agonyzone - at your service since 1996


RECENSIONER

Intronaut

Jon Oliva’s Pain

Kayser

Knut

Lycosia

Marduk

“Void” Lifeforce (Sound Pollution)

“Maniacal Renderings” AFM Records

“Frame The World… Hang It On The Wall” Scarlet (Sound Pollution)

“Alt” Hydra Head (Sound Pollution)

“Apokalipstik” Araknid (Sound Pollution)

“La Grande Danse Macabre CD+DVD” Blooddawn/Regain (Border)

När folk från Impaled, Exhumed, Uphill Battle och Anubis Rising börjar att spela hardcore/death tillsammans med en gammal jazzbasist, blir resultatet tämligen Neurosisinspirerat. Nåja, här serveras grädden med en aning mer kristyr förstås – men det var där med jazzen… En aning abstrakt, skulle man med andra ord kunna säga att soundet på denna kvartettens första fullängdare ter sig. Riff får stundtals stå tillbaka för distade ljudmattor där släpiga och tunga trumrytmer och basgångar styr tempot. Inte helt olikt svenska Icos, som recenserats här tidigare i år. Den största skillnaden de båda banden emellan består dock mest i att Intronaut drar mer åt hardcorehållet. Det bestående intrycket av ”Void” präglas emellertid av en viss ambivalens. Visst är det kul att höra ett band som går några steg utanför ”sin” genres mer eller mindre oskrivna gränser. Intronaut är således hög prioritet på skivbolaget för tillfället. Men samtidigt kan man också se det ur ett mer allmänt intresseperspektiv. Och Intronauts jungfruresa är förvisso ett genomarbetat alster, men stundtals en aning internt. Bra – men inte fantastiskt.

Det finns inte mycket kvar att säga om Jon Oliva (fd Savatage) som inte redan sagts. Han är en ärlig, karismatisk och utmärkt sångare som 2004 grundade sitt bandprojekt i form av Pain. Det är med stor variation av känslor, kraft och episka låtar som han bygger sin musikaliska värld. Men denna gång har han vidgat sin personliga värld då även hela bandet är involverat i skrivprocessen och det märks i låtarna. Det är en fet produktion och det finns inget att klaga på spelförmågan hos de här grabbarna. Inledande ”Through The Eyes Of The King” imponerar stort och förväntningar på resten av plattan stiger. Men tyvärr är det något i helheten som saknas. Det höjer sig inte med samma intensitet som under första låten. Missförstå mig inte, det är absolut inte dåligt på något vis men jag saknar det där lilla extra som gör att albumet skulle kunna bli en klassiker. Jon har kapaciteten och möjligheten att med ett så kompetent band göra storverk. ”The Answer” är ett sånt exempel på storverk som höjer sig över mängden och ger mig sköna rysningar av vällust längs ryggraden.

Efter inledande thrashdängan ”The Cake” och efterföljande ”Lost In The Mud” slår det mig, någonstans i början av spår nummer tre (”Evolution”). Fan vad det här soundet påminner om Spiritual Beggars ibland. Nåja, särskilt konstigt kan det ju knappast anses vara, ”Kryddans” röst är som bekant ganska säregen. Och med tanke på bandets ambition att i sitt sound uppnå en hybrid mellan Black Sabbath och Megadeth är det förstås inte så konstigt om lite Spiritualsbetonade stonerslingor smyger sig in här och där heller, för den delen. Nåväl, man blir aldrig profet i sin hemstad, eller sitt hemland sägs det ju. Och när det kommer till Kayser vill jag nog påstå att det stämmer. ”Frame The World…” har fått varma recensioner i länder som Tyskland, Spanien och Italien. I Sverige har kritiken hittills i många fall varit betydligt svalare. Dessvärre tänker jag faktiskt sälla mig till detta ”svenska” ställningstagande. Kaysers försök stannar en bit från mållinjen. Visst är ”Frame The World…” en alltigenom trevlig produktion, men som helhet ger den inte ett tillräckligt starkt intryck för att bita sig fast ordentligt. Bra jobbat, men inte lysande.

En sen kväll för nästan tio år sedan stötte Human League ihop med Jourgensen och Barker från Ministry. Platsen var den klassiska puben The Temple Bar, i Dublin. Efter ett inledande gruff som grundade sig i att Jourgensen la an å det grövsta på Susanne Sulley försonades man över en Guinness. Kvällen kom att bli trevlig och avslutades med att de båda banden bestämde sig för att göra ett gemensamt projekt. Då man inte kunde enas om den musikaliska inriktningen bestämdes det att vissa låtar skulle låta som Human League, medan andra låtar skulle präglas mer av Ministry. Så gick det naturligtvis inte till när det franska glamgoth-bandet Lycosia bildades i Paris 1998. Men det kunde mycket väl ha varit så, åtminstone sett till låtmaterialet. En underlig mix av två ganska olika sound har gjort att kritiker varit något oeniga rörande bandets tidigare alster. Ambivalensen lär fortsätta. ”Apokalipstik” är ett album med höga toppar och djupa dalar. Charmnålens toppnivåer nås i de Human League-inspirerade styckena snarare än industribitarna (som många andra band gör bättre). Plattan funkar hyfsat som lördagsunderhållning, även om det kanske inte är årets bästa album.

Magnus Ek

Matts Halmerius

Det är inte lätt att vara nyskapande i dessa dagar, där många band oundvikligen blir kloner av varandra, trots att alla vill vara unika. Schweiziska Knut hör till en kategori band som anstränger sig lite mer än genomsnittet för att vara originella. Och genast börjar recensenter världen över att använda begrepp som ”post metal”, eller i det här fallet ”post hardcore”. Knut kan tacka sin lyckliga stjärna att flera av dessa recensenter, inklusive undertecknad, har smak för noise. Annars hade senaste albumen ”Challenger” och ”Terraformer” förmodligen fått hård kritik. På dessa alster började nämligen bandet så smått att närma sig en ambient variant av hardcore. Nu har steget tagits fullt ut, med en remixsamling där olika noiseartister fått ge sin version av ”Alter”. På tiden, om du frågar mig. Bandets egna strävanden resulterade mest i en ostrukturerad och krystad Neurosisinspirerad hardcore. Dryga dussinet artister, däribland Justin Broadrick (Godflesh), Oren Ambarchi, KK Null (även känd med Merzbow) med flera finns representerade. I mina öron låter dock Ad’s Imminent Starvationinspirerade ”Repressed Babylon” bäst. Eller Asmus Tietchens ambientremix ”Not Swiss Mode”.

Marduk har slagit på stort under året och släppt inte mindre än två feta boxar, plus en dubbel-DVD. Godis för fansen? Vi ska ta en närmare titt på den saken. Först ut är en snyggt förpackad box, innehållande en av Devo nyligen remastrad version av 2001 års album, samt en bonuslåt. Och en bootleg-DVD. Vad nu då, var det något fel på den gamla mastringen, undrar du. Givetvis inte. Och även om Devo Anderssons justeringar resulterat i ett något tyngre album, med en lite varmare dist, rör det sig om nyansskillnader. Bonuslåten är en stel cover på ”Samhain”, som man både kan ha och mista. DVD:n förbryllar mig på allvar. En hemmavideoupptagning från bandets spelning i Essen den 12 december 2001. Med ivriga zoomningar, omotiverade panoreringar och en autofokus som inte samarbeta i alla lägen. Och ljud från den inbyggda mikrofonen. Underhållning? Knappast. Snarare sorgligt dåligt – och varför Marduk släpper ut dylik ren skit i sitt namn, övergår mitt förstånd. Det solkar ner en annars professionell image. Är kalaset värt drygt tvåhundra kronor? Avgör själv, men jag är skeptisk. Visst ja, man får med en metalpin också. Och glöm inte den snygga lådan.

Matts Halmerius

Matts Halmerius Matts Halmerius

Matts Halmerius

Neurosonic

Noumena

Ozric Tentacles

Paul Stanley

Ratos de Porão

Saosin

“Drama Queen” Bodog Music (Bonnier Amigo)

“Anatomy Of Life” Spikefarm (Sound Pollution)

“The Floor’s Too Far Away” Magna Carta (Border)

“Live To Win” Universal Music (Next Door Records)

“Homem Inimigo Do Homem” Beat Generation (Sound Pollution)

“Saosin” Capitol, EMI

Neurosonic från Calgary i Kanada är en skapelse från musikern Jason Darr. För att kunna beskriva det hela rättvist så får man nästa gå igenom låt för låt, då de skiljer sig en hel del från varann. I ena stunden kan det vara lite tyngre beats som i inledningsspåret “So Many People” som påminner en del om bandet Filter, för att i “I Will Always Be Your Fool” har tydliga vibbar från Faith No Mores softare stunder. Låtarnas karaktär kan alltså växla mellan hårt och lugnt. Grunden i det hela är dock modern rock som blandas ihop med element från andra stilar, allt från industri till pop. Skivans produktion är väl genomarbetad och man finner arrangemang som kan tilltala en vid många olika tillfällen. Bandet beskrivs med att de har tagit grundämnen från band som The Beatles, Slipknot, System Of A Down och My Chemical Romance. Stryk Slipknot och System Of A Down och lägg till Filter och i viss mån Green Day, så tycker jag personligen att man kommer lite närmre verkligheten, då bandet är mer rock än modern metal. När man lyssnar på Neurosonic bör man vara öppensinnad för all typ av musik, tror att man antingen fastnar en hel del för detta album eller inte alls.

Herrejistanes vilken söt historia finska bandet Noumena utgör! Samtliga medlemmar är födda 1979 och uppvuxna i det lilla samhället Ähtäri. Deras musikaliska CV:n är också likartade, det börjar med blockflöjt i skolan och fortsätter med gitarr – and so on... Intresset hos grabbarna fanns dock i hårdrock och metal, vilket små småningom ledde fram till att bandet Noumena närmast oundvikligen bildades 1998. Sedan starten har dess inriktning varit mer eller mindre kompromisslöst inriktad på melodiös death metal. Med en tydlig dragning mot doom (och i vissa stycken goth metal i stil med Crematory) skulle jag vilja påstå. Melodier och harmonik liknar nämligen i många stycken det doominspirerade svenska dödsmetallbandet Expulsion, som härjade vilt för tiotalet år sedan. Nåja, sämre inspirationskällor står att finna. Produktion och låtmaterial känns hyfsat genomförda på denna bandets tredje fullängdare. Men några djupare intryck lämnar den tyvärr inte. Stilen känns något otidsenlig och dessutom inte särskilt originell. Hörde vi inte detta albumet redan för tio år sedan, fast framfört med något större bravur, av mer prominenta akter – undrar jag.

Ozric Tentacles är ett musikprojekt som likt många andra kära barn har många namn. ”Soundtrackinspirerad pop” är den senaste benämningen på vad kollektivet Ed Wynne & co. håller på med. Men vore inte allting mycket lättare om vi kunde komma överens om att kalla musik för vad den är? ”The Floor’s Too Far Away” är ett nio låtar långt album med jazz fusion/world music. Ingenting annat. Det kosmiska undret förefaller vara den främsta inspirationen till albumet, som stundtals bär vissa likheter med Star One. Alltså Arjen Anthony Lucassens fusioninspirerade ”space metal”-projekt. Den kanske största skillnaden ligger dock i att Ozric Tentacles album är helt och hållet instrumentalt. Albumet faller förvisso inte inom de ramar som vi normalt sett förknippar med metal och hårdrock, men inte desto mindre är det ett spännande alster. Rekommenderas inte minst till aktiva musiker som kanske vill hitta lite nya perspektiv på sitt eget musicerande.

Paul Stanley behöver väl ingen närmare presentation. Han är stjärnan som lyser starkast och klarast i Kiss och utan honom hade definitivt inte Kiss varit där dom är idag. Att han inte har kommit ut med en soloplatta sedan 1978 är synd och förbannad skam tycker jag. För den här killens låtskrivartalanger är tyvärr alldeles för underskattade enligt mig. Jämfört med vapendragaren Gene Simmons senaste alster, som blev ett magplask utan like, blir en jämförelse totalt onödig. Dom spelar inte ens i samma liga anser jag. Vad har då en gammal rockstjärna som Paul att tillföra dagen musikindustri kan man ju undra? Allt, skulle jag vilja påstå! Han har integritet att skriva bra melodier utan att förlora sig själv i någon sliskig plastförpackning. Idag är det alldeles för många dagsländor, produkter som bara ska sälja så mycket skivor på så kort tid som möjligt. Det finns kanske inte riktiga toppar som på första soloplattan typ ”Would’nt You Like To Know Me” eller It’s Alright” men som helhet tycker jag den är jämnare än sin föregångare. Klara favoriter bland många är ”Live To Win”, ”It’s Not Me” och ”Bulletproof”. ”Live To Win” är en platta som växer och den växer sig stor, mäktig och oövervinnelig.

Det brasilianska hardcore-punk/ thrashbandet Ratos de Porão (”Källarråttorna”) firar faktiskt 25-årsjubileum i år. Man får väl gratulera, antar jag. Och nog känns soundet ganska ungdomligt ändå, med tanke på att det är veteraner vi har att göra med. Vi kan för övrigt tacka Sepultura för att detta band en gång i tiden togs upp från källarens mörka skrymsle och ut i offentligheten. Det var nämligen landsbröderna i dödsmetallcombon som presenterade källarråttorna för sitt skivbolag. Och därmed välsignade världen med något så exotiskt (nåja) som brasiliansk hardcore. Personligen uppskattar jag RDP som bäst i bandets old school thrashögonblick – exempelvis ”Expresso Da Escravidão”. Det är liksom då det svänger som bäst om dess musik. Hardcore-soundet kan man däremot både ha och mista. I det avseendet är det brasilianska kollektivet vare sig bättre eller sämre än många av sina kollegor. Nåväl, brasiliansk hardcore punk/thrash funkar hyfsat som omväxling. Skivtiteln på detta kvartssekelsalster betyder förresten ”Människans värsta fiende är människan” på svenska, ifall någon undrade.

Från södra Kalifornien kommer detta debuterande band, som spelar en högst trendriktig post-hardcore rock. Radiovänligt så det förslår – som gjort för mainstreamkanalerna. Och föga förvånande skedde debuten på ett relativt stort bolag… Man skulle kunna säga att Saosin har alla förutsättningar att lyckas, med andra ord. Med ett stort bolag i ryggen kan man göra underverk. Så länge det handlar om ekonomi, åtminstone. Musikaliskt sett gör Saosin hyfsat ifrån sig. Plattan är sammansatt, musiken är lagom komplicerad (läs: lättsmält) och soundet känns fräscht och modernt. Man kan dock inte anklaga bandet för att vara särskilt originella. Det är lite av alternativa rockens Fame Factory över alltihop. En kommersiell produkt, helt enkelt. Nåväl, det duger att lyssna på. ”Saosin” är absolut inte en platta att lägga de sista sura skivsamlarslantarna på. Men för den breda massans underhållning funkar plattan, åtminstone för stunden. Förtjänsterna ligger dock på hantverket i produktionen, inte så mycket på kreativiteten.

Christer Roos

Matts Halmerius

Matts Halmerius

Matts Halmerius

Matts Halmerius Magnus Ek

Agonyzone - at your service since 1996 | 21


RECENSIONER

Scornage

Shatter Messiah

Slowlife

Speakers For The Dead

Steve Hackett

Suffocation

“Pure Motorized Instinct” Remedy (Sound Pollution)

“Never To Play The Servant” Dockyard 1 (Sound Pollution)

“What You Fear Is What You Get” Worston (Triada)

“Prey For Murder” Magna Carta (Border)

“Wild Orchids” Camino Records /Inside Out Music

“Suffocation” Relapse (Border)

Tyska Scornage spelar thrash metal, med dragning mot melodisk death. Det har bandet sysslat med i ungefär åtta år. De senaste åren har gänget dragit runt på turnéer med band som Sodom, Deicide, Hatesphere, med flera. Aggressivt ska det tydligen också vara. Ska jag vara ärlig märks det dock inte speciellt mycket av den där aggressiviteten, åtminstone inte såhär i inspelat format. Produktionen är allt annat än rivig, med ungefär lika mycket fart i sig som en gammal trött perserkatt. Snustorrt och oengagerat, var ordet. ”Pure Motorized Instinct” känns produktionsmässigt inte ens som en annan dag på jobbet. Snarare ger den intrycket av en producent som tröttnat totalt på sitt jobb. Låtmaterialet håller godkänd kvalitet, men inte mer. Särskilt upphetsande blir det aldrig. Dryga tre fjärdedelar genom skivan inser jag att koncentrationen försvann någonstans bland de första spåren. En ljuspunkt finns dock, i avslutningsspåret ”Room In Hell”, där man dessvärre valt att använda ett av filmvärldens mest uttjatade citat (”When there’s no more room in hell/the dead shall walk the earth”). Scornage kanske är bra live, men på skiva är det inte någon höjdarupplevelse.

Det finns band som börjat sin bana i en sunkig replokal, långt ifrån mänsklighet och civilisation och utan att kunna ta en ton. Och så finns det band, som exempelvis Deep Purple, där samtliga medlemmar är fullfjädrade musiker långt ut i fingerspetsarna och käkar bakochframvända skalor till frukost. Shatter Messiah ligger närmast den senare kategorin. Curran Murphy har tidigare agerat gitarrekvilibrist i band som Nevermore och Annihilator. Nu har han satt ihop ett eget band – i den enda genre han känner till: teknisk thrash. Med sig har han folk som Greg Wagner, Robert Falzano och ett par killar till. Samtliga medlemmar i Shatter Messiah är mycket erfarna och duktiga musiker. Vilket naturligtvis också framgår ganska tydligt på ”Never To Play The Servant”. Framförandet av låtmaterialet är klanderfritt, i teknisk mening. Här spelas det inte fel, minsann. Det finns dock en vanlig fälla för dessa virtuosband. Musikerna är så till den milda grad tekniskt begåvade och måna om att leverera instrumentala fyrverkerier att det blir torrt. Intrycket blir detsamma som i ett överdesignat och pedantskött hem – det är snyggt, men saknar charm och livsglädje.

När stockholmsbandet Slowlife senast figurerade i detta sammanhang var det med demon ”Slowlife” (2004). Intrycket den gången var på samma gång positivt och negativt. Visserligen visade bandet prov på goda idéer, men utförandet lämnade en del i övrigt att önska. Den här gången handlar det om en fullängdare för hardcore/deathkonstellationen. Det är med andra ord skarpt läge. Det verkar bandet också ha förstått – utförandet är bättre den här gången. Låtarna sitter bättre och bandet är rent allmänt betydligt mer samspelta. Vissa av låtarna, som inledande ”Humiliation”, ”The Clown” och ”Liar” fanns med redan på demon och det är därmed ganska lätt att konstatera en allmän uppryckning. Vissa av invändningarna kvarstår dock sedan demostadiet. Jag har fortfarande lite svårt för Kristoffer ”Krisse” Östermans sångstil, som känns lite väl ansträngd. Trumsoundet borde också gå att göra lite mer med. Slowlife har med andra ord satt ihop en hyfsad platta, med prov på kreativitet. Men bandet är fortfarande en i vissa avseenden oslipad diamant.

Från Fresno, Kalifornien, kommer ett gäng grabbar som egentligen skulle kunna vara ett vanligt neometal/metalcoreband i mängden. Nu är läget lyckligtvis bättre än så. För trots att Speakers For The Dead har fötterna långt ner stuckna i denna av mainstreamband ganska frodiga mylla, lyckas de ändå vifta ordenligt på armarna. Istället för att stanna vid epitetet dussinband gör kollektivet ett intryck, med sin Foo Fighterspsykedeliska variant av ovan nämnda genre. Det är detaljerna som gör det, skulle man något klichéartat kunna uttrycka det. De på lo-fimanér lössläppta brutna ackorden, de släpigt svängiga rytmerna och de atmosfäriska melodierna är några exempel på vad som skiljer ut bandet. Det finns ett duktigt portugisiskt band som också brukar kunna bygga stämningar i stil med SFTD, nämligen Anger. Kaliforniska versionen går dock, som redan antytts, mer åt independenthållet. ”Prey For Murder” är i och för sig bandets debutalbum, men medlemmarnas erfarenheter sträcker sig längre tillbaka. Bandnamn som GRYP och Dirtnap klingar måhända bekant för den som har koll på Fresno-scenen. Det är med andra ord ett relativt välrenommerat kollektiv som ligger bakom detta svängiga alster. Matts Halmerius

Steve Hackett har en gedigen musikalisk historia. Han försöker ständigt hitta nya sätt att uttrycka sig. Steve gjorde åtta album med Genesis och har en solokarriär som spänner över 25 år och tjugo album. ”Wild Orchids” är stundtals nedtonat, lågmält och stämningsfullt som blir som en smekfull viskning från en vind som drar förbi. I Bob Dylan covern ”Man In The Long Black Coat” får Steve chansen att sjunga som Johnny Cash och spelar gitarr som en ung Peter Green. Med sig på albumet har han ”Underworld Orcherstra” som gör att han får den udda kontrasten mellan rock och klassisk musik som bara få kan. Mina personliga favoriter är ”Wolfwork” och ”Ego And Id” eller varför inte den udda trad-jazz låten ”Why”.

Efter succéer med skivor som ”Pierced From Within” (1995) kom New Yorks stolthet inom dödsmetallen att tillräknas en position som ett av de främre amerikanska banden. Och så lades det ner, till fansens stora besvikelse. Men återupplivades för några år sedan. Det är med andra ord ett ganska rutinerat gäng som ligger bakom årets självbetitlade alster. Och stilen är välbekant, med tekniska tongångar och snabba trumrytmer. Gamla vänner av New Yorkstilen lär inte ha några större bekymmer att känna igen sig, med andra ord. Utförandet är, som sig bör, i princip klanderfritt. Produktionen likaså. Jag kan dock inte låta bli att svära en ramsa över tekniska innovationer som click track. Nog för att Mike Smiths trummande åtminstone vid en första anblick kan förefalla imponerande tight och snabb. Men liksom många av de amerikanska banden har Suffocation en tendens att bli en aning stelt. ”Suffocation” lär med lätthet appellera till bandets redan frälsta fans, eller de som uppskattar New Yorkdöds. Jag för min del nöjer mig dock med att konstatera att Suffocation gör sig bäst live – inte i inspelat format i mitt vardagsrum. Då är landsbröderna i Cannibal Corpse roligare..

Matts Halmerius

Matts Halmerius

Matts Halmerius

Magnus Ek

Matts Halmerius

The Turbo A.C.’s

UFO

Unleashed

White Skull

Wicked Wisdom

Wolf Eyes

“Live To Win” Bitzcore (Sound Pollution)

“The Monkey Puzzle” Steamhammer/SPV

“Midvinterblot” SPV, Playground

“The Ring Of The Ancients” Dragonheart/SPV

“Wicked Wisdom” Afm/SPD (Sound Pollution)

“Human Animal” Sub Pop (Border)

“Born to loose/Live to win” är som bekant ett gammalt Motörheadcitat, som nästan kommit att bli ett credo för nyss nämnda hårdrockens åldermän. Eller förresten, låt mig rätta mig själv – Motörhead spelar faktiskt (enligt Lemmy) rock’n’roll, inte hårdrock. Musikaliskt har Motörhead detta gemensamt med punkrockande New Yorkbandet Turbo A.C.’s. Sistnämnda kollektivet har också, som synes, valt att poängtera sambandet genom att låna det gamla credot. Men där upphör dock de uppenbara likheterna. Turbo A.C.’s punkrock är nämligen inte nämnvärt i linje med Motörheads allt som oftast Ramonesinspirerade rock’n’roll. Istället hämtar bandet element från surf och rockabilly, vilket gör att musiken tenderar att dra iväg mot referenser som punkabillybanden Mad Sin och Tiger Army, eller till och med Reverend Horton Heat. Vilket klingar gudagott i öronen på undertecknad! ”Live To Win” kunde ha varit en ganska stereotyp punkrocksplatta, sett till bandets rötter. Men tack vare gitarrlicks och melodier som drar iväg mot mer exotiska stilar blir detta, bandets sjätte album, en platta utöver det vanliga. En spännande surfabillypunkrocksplatta.

UFO historia började redan 1969 men det var inte förrän, numer världskände, Michael Shenker kom med i bandet 1973 som det började lossna. Nu är UFO tillbaka med virtuosen Vinnie Moore på gitarr. Jag kände en viss tvekan i början till att Vinnie var i bandet. Men jag har blivit klart överbevisad om att han passar perfekt. Jag skulle till och med sträcka mig till att han är den injektion som bandet behöver för att fortsätta vara ett vitalt band. Hur låter det då? Jo, det låter faktiskt riktigt bra. ”The Monkey Puzzle” är en bluesbaserad rockplatta som står sig relativt bra i jämförelse. ”Some Other Guy” har ett gott munspelsdriv som påminner lite om en blandning av Rolling Stones och Deep Purple. The Who inspirerade ”Black And Blue” gungar gott i vad man skulle kunna kalla gammal god Ac/Dc anda. I ”Drink Too Much” får verkligen Vinnie visa vad han går för och det blommar ut i ett underbart gitarrspel. Håller det då hela vägen? Nja, jag tycker nog att det saknas något i helheten. Jag saknar melodierna som skulle höja albumet över medel men det är inte samma sak som att det är något dåligt album, absolut inte. ”The Monkey Puzzle” håller hög klass även om jag inte tror att det blir någon klassiker jämfört med t ex ”Lights Out” från 1977. Magnus Ek

Först en bekännelse: ända sedan jag första gången hörde Unleashed – det var i och med det mäktiga introt till ”Victims Of War” (Victory 1995) – har jag varit helt fast. Unleashed är en husgud. De äldre skivorna införskaffades snart och de efterkommande alstren har hamnat i den privata samlingen snarast möjligt. Johnny Hedlunds bidrag till death metalgenren, efter upplösningen av Nihilist, är och förblir en starkt bidragande orsak till svensk dödsmetalls goda rykte utomlands. Det kan ingen förneka. Visst är bandet, i likhet med storheter som AC/DC och Motörhead, knappast känt för att utveckla sin stil i någon nämnvärd omfattning. Men liksom nyss nämnda referenser varierar Unleashed sig inom sin stil. Och liksom nyss nämnda referenser vet fansen att varje nytt album kommer att innehålla ett starkt låtmaterial. Balansen mellan snabbare (nej, Unleashed är inte världshistoriens snabbaste band) blastbeatspår och långsammare tunggunglåtar är i vanlig ordning väl avvägd. Några svaga låtar existerar inte. ”Midvinterblot” är femton rejäla dängor rätt i kistan. För övrigt kan jag meddela att debuten från 1991, ”Where No Life Dwells” finns återutgiven. Bra va?

Italienska White Skulls sjunde album ”The Ring Of The Ancients” är kraftfull klassisk metal. Dom har varit förband åt bland annat storheter som U.D.O., Doro och Blind Guardian. På ”The Ring Of The Ancients” har dom försökt att skapa den speciella livekänslan som dom har när dom spelar live. Jag tycker att det märks på albumet. Det är kanske inget nytt som sticker ut från mängden, men det gör inget tycker jag, för dom gör sin grej väldigt bra och det räcker för mig. Inledande “Ninth Night” är klassisk metal av god klass. Det fortsätter i samma anda i ”Guardians” som doftar lite stänk av Running Wild och Hammerfall. För er som älskar metal av ovan nämnda band är detta verkligen något som borde falla er i smaken. Min personliga favorit är nog ändå den nästan 8 minuter mäktiga ”Marching To Alesia”. Magnus Ek

Är det någon som har hört talas om skådespelerskan Jada Pinkett Smith? Inte jag heller. Men hon är i alla fall galjonsfigur i det amerikanska hardcore/rockbandet Wicked Wisdom. Och Sharon Osbourne lär ha sagt att både hon och resten av bandet är ascoola. Det låter helt fantastiskt, inte sant? Dessvärre måste jag göra er besvikna. Wicked Wisdom är faktiskt inte något speciellt märkvärdigt alls. Bandet tillhör en kategori av amerikanska akter som anstränger sig så till den milda grad att vara trendiga så att det blir nästan löjligt. Här samlas under ett och samma musikaliska tak influenser från band som Nickelback, Staind, Rage Against The Machine och så vidare. Resultatet blir i många fall lidande och flertalet spår på skivan känns nästan pinsamt ostrukturerade. Nåja, bitvis glimrar faktiskt detta självbetitlade debutverk till en aning. Inledande ”Yesterday Don’t Mean”, liksom ”You Can’t Handle” svänger faktiskt. Och psykedeliska ”Bleed All Over Me” är rätt skön. Inte desto mindre är nämnda spår – i likhet med övriga sju spår på plattan – på samma gång tröstlöst klichéartade.

Jag gillar verkligen noise. Så till den milda grad att jag under en period själv (om än på demonivå) pysslade med analogsynthar, trummaskiner och sönderdistade gitarrljud. Allt i syfte att efterlikna soundet hos husgudar som MZ.412, Brighter Death Now och IRM, för att nämna några. Sådär, då var mitt ethos avklarat och jag ska nu förklara min skepsis mot Wolf Eyes. Noise är inte någon lätt musikstil att hantera, även om det kanske kan förefalla så. Det finns en vanligt utbredd missuppfattning om musikstilen – samma som gäller för exempelvis modern slagverksmusik. Nämligen att musiken saknar struktur, att man som utövare fritt och godtyckligt kan väsnas lite hur man vill. Att ”vem som helst” skulle kunna slänga ihop en noise-skiva. Inget kunde vara mer fel. För att lyckas med en experimentell genre som noise krävs oändligt mycket tankearbete. Man kan inte bara slänga ihop några spår med ljud som låter häftigt och gnisslar och rasslar och tjuter. Man måste planera, strukturera och komponera, för bövelen! Och där slarvar Wolf Eyes alldeles för mycket. ”Human Animal” är ett mycket bra exempel på hur svårt det är att göra bra musik inom denna komplexa genre.

Matts Halmerius

22 | Agonyzone - at your service since 1996

Matts Halmerius

Matts Halmerius

Matts Halmerius


ASTA KASK/ MISSBRUKA INTE

ASTA KASK

– Gillar du Asta ska du ge den en chans. Detta är Asta Kask i 2000 talet, ingen jävla lek. (Ernie) – Gillar du Asta sen förut kommer du att gilla denna. Har du inte gillat Asta förut så kommer du att gilla denna. Alla som köper får en kram. Även en DVD släpps, vad innehåller denna? (Micke) – En Dokumentärfilm av Kotten & Staffan. Ingen musik-DVD alltså. Den innehåller också bonus material som en 17 låtars CD med nyinspelat gammalt material. En livespelning från 2003, den tredje vi gjorde tillsammans på 11 år.

TEXT CHRISTER ROOS

Asta Kask på turné i Japan, berätta gärna lite mer om detta för oss? (Dadde) – En upplevelse för livet helt klart. Sjukt roliga spelningar och otroligt många intryck. Jag skulle kunna tänka mig att enbat turnéra Japan framöver (skratt)! (Micke) – Sanslöst mottagande och otroligt proffsiga människor. Galet röj på spelningarna med 3 - 4 inropningar vilket inte är vanligt alls i Japan. God mat och rolig öl, 50 timmar resväg tur och retur, samt 250 mil i bil i Japan... värt allt. (Ernie) – Bästa jag varit med om hittills. Snälla människor och bra gig. Jag vill tillbaka!

Turné 2007

Asta nu och då Skillnaden mellan Asta Kask nu och vid er start? (Micke) – Idag har vi en annan distans. Vi gör bara detta för att vi älskar det. Vi har så jävla roligt tillsammans, spelandet är en bonus. Idag har vi INGET att bevisa... vi leker inte Asta Kask... Vi ÄR Asta Kask. (Ernie) – Kan bara hålla med Micke. Det är roligare idag än någonsin. Inget att bevisa och bara ha kul! Vad har inspirerat ert skrivande denna gången? (Dadde) – Jag tyckte det var en utmaning att försöka förvalta det som jag, som gammalt Astafan tycker att Asta förmedlade i de gamla låtarna, fast med nya fräscha tag. Att få det att låta som att vi brinner, vilket jag tycker vi lyckats med. (Micke) – Det klart att det var trögt i början med idéer. Snart kom man på att gör som förr, skriv utifrån dig själv och lägg på erfarenhet. Social realism i vardagen. “Precis som far” har en personlig händelse bakom sig, likaså “Apan”, likaså “Än finns det hopp”. Ja fan allt har kommit ur oss själva. (Ernie) – De livserfarenheter vi samlat på oss har

kommit till nytta. Det är dock aningen svårare att skriva texter som återförenad punkgubbe. Sånt var lättare förr! Vad kännetecknar Asta Kask texter år 2006? (Micke) – Jag tycker väl de liknar det gamla förutom en mognare insikt i VARFÖR man är arg. Kanske lite med facit i hand utan att vara pekpinne. (Ernie) – Mm, erfarenhet i en skön blandning med svartsyn och humor. Tycker jag känner igen Asta i texterna trots allt.

Mer om nya plattan Ert nya album, riktar det sig emot någon speciell målgrupp? (Dadde) – Nä inte dirket tycker jag. Men det är väl bara att inse att de som framförallt kommer uppskatta plattan är de som växer upp med Asta nu, inte de som redan växt upp med Asta. (Micke) – Vi inriktar oss absolut inte till Nostalgikerna och heller inte “kidsen”. Vi gör nog låtarna till oss själva, gillar någon det så är det

bara hänga på. (Ernie) – Ingen tanke där, bara att producera ett bra album som vi själva kunde känna oss stolta över och det lyckades. Vad känns mest spännande för er själva i och med ert nya skivsläpp? (Dadde) – Reaktionerna. Alla skeptiker som kommer få sig en snyting. Och så ska det bli kul att se jävlarna som ställt till det för Asta på senaste tiden gråta blod. Och så självklart åka ut och lira låtarna live. (Micke) – Räknade med totalsågning överallt. Nostalgiker och “det var bättre förr” men jag är helt överrumplad av lovorden. Själv tycker jag detta är den enda RIKTIGA Asta-skivan. (Ernie) – Som bandets obotliga pessimist så är jag glatt överraskad över det fina mottagandet. “Det var som fan” säger jag varje gång jag ser en bra recension eller någon säger att det var bra! Här får du chansen att promota nya albumet? (Dadde) – Sånt brukar skivbolagen göra bättre, men ok, jag ska försöka.

MISSBRUKA INTE MUSIK Tröttnar du aldrig på musik? Den frågan får jag ofta när jag exalterat börjar berätta om något nytt eller gammalt band jag just upptäckt eller grävt fram ur arkiven. Svaret är nej. Jag tror inte det. Samtidigt är det väldigt viktigt att inte missbruka musik. Jag har kompisar som snöar in på en grupp. De köper allt bandet har gett ut, lyssnar sen dag och natt för att någon månad senare tröttna helt. Oftast bränner de en best-off platta därefter säljer de rubbet. Det kallar jag att missbruka musik.

Precis som allt annat här i livet gäller det att inte överdosera. Dricker du för mycket öl, sprit och vin mår inte kroppen bra av det. Äter du för mycket ost är inte det bra, och så vidare och så vidare. Exakt samma grej är det med musik. Lyssnar man för mycket och för intensivt dröjer det inte länge innan man hittar skavankerna. Upptäckter som ”det var egentligen inte mycket till gitarrsolo” eller ”trummisen är ju ganska träig” blir nu allt mer tydliga. Efter ännu några genomlyssningar är det lätt att bli nitisk och ifrågasätta val av producenter, hur mixningen är gjord och ordningsföljden på låtarna. Vissa gör till och med egna listor på hur låtordningen ”borde” ha varit. Är du dessutom själv musiker eller musikjournalist kommer skalpellen fram ännu fortare. Vill det sig riktigt illa kan det sluta med en dissekering av allt utom bandets första singlar och debutplatta. Den som är riktigt petig och lite småsnobbig pratar högt och lyriskt om bandets första demoinspelningar och olika obskyra alternativ versioner. Men det är nu det kan bli farligt. Trampar man över den gränsen gäller det att se upp. Nu kommer allmänhetens reaktioner snabbt: ”det där säger du bara för att du vill ta åt dig äran för att ha upptäckt bandet tidigt”. eller ”du som tror du vet bäst varför spelar du inte själv då? ” Och låt oss absolut inte glömma klassikern; ”du vet väl att musikkritiker egentligen är misslyckade musiker!” Att försöka förklara sig med ”jag har faktiskt spelat” eller ”jag försöker vara objektiv” fungerar inte och gör bara situationen värre. Det är bara

att gilla läget, försöka skoja bort det och svälja förtreten. Som jag skrev i min förra krönika flyttade jag och min familj till en ny lägenhet i somras. Skivsamlingen flyttade jag först, vi flyttade till

inne i stora skrivarperioder och lyssnat, lyssnat och lyssnat. På gränsen till dag och natt. Plattor har ramlat in från världens alla hörn. Oavsett genrer har jag ändå försökt att lyssna igenom det mesta även om de kvalitetsmässigt

I januari kommer ni att göra en turné, vad bör vi veta om den? (Dadde) – Tanken är att vi ska ut och göra gig över hela Sverige, men även våra grannländer. Med en setlist bestående utav både gamla och nya låtar. Vi kommer även bjuda med oss en del överaskningar. Har vi flyt sträcker sig turnén även till USA, Brasilien och kanske ett återbesök till Japan. (Micke) – I nuläget vet vi inget . Vi har aldrig bett om någon spelning så vi hoppas att arrangörer hör av sig. Kanske blir det bara en spelning om ingen vill ha oss. (Ernie) – Vi kommer att försöka besöka delar av Sverige vi sällan eller aldrig varit i hoppas jag. Med flyt kommer vi att spela av fler nordiska länder - Norge, Danmark och Finland också. Det kommer inte bara att bli nya låtar. Några sista ord till den som läser detta? (Dadde) – Hoppas att vi ses på vägarna under 2007! Tack till alla som ställer upp för oss! (Micke) – Tack till alla som förtjänar det... alla andra kan dra åt helvete.

r jag e k c y t v l “Sjä nda e n e d r detta ä n.” a v i k s a st riktiga A Micke

om nya

ån” en för n alla ing r fö n E t“ albume

- Här skickar dom mig fem plattor med tysk power metal. Den genren har aldrig och kommer aldrig att bli min grej. Jag har ju berättat att jag skriver om darkwave, svartrock och gothmetal, inte power. Det här kan jag bara inte skriva om. Det var under denna tid jag troligtvis var missbrukare, men inte var riktigt medveten om det. Musik förvandlades till vilken slit och släng produkt som helst. Som jag nämnde i början, även om det här inte precis var att snöa in på ett speciellt band kändes detta ännu allvarligare. Nu handlade det plötsligt om att missbruka så gott som all musik oavsett genre... Hur motverkar man då att hamna i denna otäcka sjukdomssituation? För det första skriver jag inte lika mycket längre. För det andra har jag breddat min musiksmak ytterligare. Numera söker jag oftast ursprunget i musiken. Var kommer gitarristen ifrån? Vilka influenser har han/det är oftast en han? Vilka spelade han med innan? Hur lät dom? Vilket bolag låg de på? Bör jag kolla upp andra band som låg på samma bolag? Och så vidare och så vidare… Att idag till exempel först lägga på en gammal bluegrass platta. Därefter 70-tals rock med Aunt Mary, byta över till jazzrocksproggiga Made In Sweden och avsluta med luftgitarr och headbanging tillsammans med underskattade Kayser (Spice från Mushroom River Band, Spiritual Beggars) har jag numera inga som helst problem med. Det handlar om att vara nyfiken. Hitta nya vägar och undvika missbruk. Guldkorn finns det i så gott som all musik det gäller bara att hitta dom…

!”

ind!! m r u o y “Free grannuppgången. Nu sitter jag som bäst och sorterar mina plattor. Som musikjournalist kan det lätt bli att man till slut känner sig stoppad med musik. Jag har under årens lopp varit

skiftat kraftigt. - Gäsp, ännu ett gäng som har lyssnat sig sönder och samman på Paradise Lost utan att försöka tillföra något eget. Inte kul. Eller!?

TEXT THOMAS OLSSON

Agonyzone - at your service since 1996 | 23


LOUD PARK 06

LOUD PARK 06 - JAPAN • LOUD PARK Den här gången har jag tagit mig till Asien, närmare bestämt Japan och Tokyo och Loud Park 06 som visade sig bli en fantastisk upplevelse på alla sätt. TEXT & FOTO CONNY JARLESTÅL

11 & 12 oktober - Köpenhamn, Paris & Tokyo Givetvis började resan även denna gång äckligt tidigt, 03.20 för att vara exakt! Resan till Köpenhamn funkade bra men däremot var det inte så kul att flyga till Paris. Planet var litet som fan och det var kraftig turbulens! Som tur är dämpade ölen och rödvinet det mesta! Framme i Paris ringde jag till sångaren i Firewind och bad han fixa någon som kunde möta upp oss på Tokyos flygplats för det kunde va skönt att få någon som körde oss till vårt hotell efter 14 timmar på planet. Resan mellan Paris och Tokyo gick ok tack vare alla filmer, musik och sprit som serverades på planet. Framme vid flygplatsen var så klart ingen på plats och mötte oss så det var bara att ta tåget in till centrala Tokyo och därifrån blev det en spännande gångväg på ca 2 timmar innan vi hittade till hotellet. Behöver kanske inte nämna att jag va jävligt sne och lämnade ett par beska meddelanden till både Apollo och Gus.G. Tanken var att vi skulle på ett klubbgig med Firewind samma kväll men det förblev ovisst för stunden då ingen i Firewind svarade i sina mobiler, suck... Men visst blev det klubbgig! Vi tog taxi in till klubben som var på ESP Music Academy och försökte förklara för en stackars förvirrad liten Japan att vi visst skulle in där även om vi inte var elever på ESP. Efter många om och men stack han och frågade Gus.G om vi verkligen fick komma in och det fick vi ju! Firewind gjorde som vanligt ett jävligt bra gig och efteråt var det meet & greet i 2 timmar. Efter att vi vara klara där åkte vi till en jävligt cool restaurang och käkade sushi. baren för det slutade med att vi satt och fesEftersom att jag inte bor på tade med Dave Mustaine och Ronny James samma hotell som Firewind Dio. Efter ett litet tag kom Fredrik från Arch blir det lite problematiskt Enemy ner och tappade verkligen ögonen när med transporter och dylikt så Tummen upp för pinn-tekniken! han såg mig, han hade inte en aning om att det bestämdes att jag skulle jag skulle ner här utan trodde som så många bo med Apollo (sångaren). att jag bara jobbar på Swedenrock. Efter en hel del ölpimplande var det någon i Väl tillbaka på hotellet sprang vi på Charlie ´dAngelo från baren som sa att alla som hade Arch Enemy och Peder från Backyard Babies, sedan var Backstagepass fick fri entré på det dags att sova. En lång dag väntade dagen därpå. en klubb som heter Lexington Queen, det var sant märkte vi när vi kom dit och det visade sig att vi även hade fri sprit i baren och nu kan jag inte berätta mer om det för då kommer jag att bli stämd av diverse artister (ha ha ha) men jag kan rekommendera detta ställe till alla som någon gång åker till Tokyo.

för allt va jävligt bra men jag antar att det är för att jag fortfarande är i ett rus över att vara på andra sidan jordklotet och få kolla på en massa bra band och dessutom får betalt för det! Imorgon skall jag gå på festivalen tillsammans med Hardcore Superstar för killarna jag jobbar för åker hem imorgon.

“Vaknade vid 6-tiden av att hela hotellet gungade. Det var jordbävning!”

Lördag 14 oktober - Tokyo

Fredag 13 oktober - Tokyo Idag började vi med att åka in till en gigantisk park som ligger mitt inne i Tokyo, väl där så började vi ta en massa foton som troligtvis kommer att används till promotion. Fotografen var ingen mindre än Patric Ullaeus som också var på plats.Det var meningen att vi skulle spela in delar till den nya videon också men det gick inte för där vara väldig mycket folk. Efter fotograferingen var det dags för att åka till spelstället som heter Makuhari Messe Hall och ligger 1 timme utanför Tokyo. Det visade sig vara det största ställe jag varit på (Globen - släng dig i väggen!). Dom hade byggt upp scenerna väldigt konstigt, de 2 största låg bredvid varandra och den tredje låg lite längre ifrån bakom en plafondvägg. Soundchecken gick bra och det var riktigt bra ljud där inne även om det ekade en massa. Efter det gick vi o käkade tillsammans med medlemmar från Angra, Children Of Bodom och Anthrax. När vi äntligen kom till hotellet vilade vi en liten stund för att sedan gå ner i hotellbaren. Det va jävligt kul i In Flames från “andra sidan”.

Det blev inte mycket till sömn denna dag heller, vaknade vid 6-tiden av att hela hotellet gungade. Det var en jordbävning! Tydligen så är Japanerna relativt vana för det var inte en enda som ens rynkade på ögonbrynen. Försökte somna om men det gick inte så det va bara att ge sig ut på stan o käka frukost. Klockan 13 var det dags att åka till arenan, givetvis hade dom bokat fel buss så det var en plats för lite men det löste sig till det bättre eftersom att jag fick åka med Megadeth istället. När jag kom till arenan gick precis Backyard Babies på scen och gjorde ett jävligt bra gig inför 11.000 japanska fans. Sprang även på killarna i Hardcore Superstar och bestämde att jag skulle åka med dom till Nagoya nästa vecka när dom spelar där. Tyvärr hann jag inte se fler band innan Firewind började spela. När Firewind började var det fullt i hallen, ca 7000 personer, helt otroligt! Killarna gjorde en fantastisk spelning och jag ryser bara jag tänker på det. Efter att Firewind var klara packade jag ihop sakerna snabbt för att hinna kolla på halva Arch Enemys gig, som vanligt levererade Mike Amott, Angela och dom andra killarna stenhårt och både jag och publiken var lyriska. Under kvällens gång såg jag gigen med Anthrax, Angra, Cathedral, Napalm Death och Megadeth. Tyvärr har jag svårt att recensera spelningarna

24 | Agonyzone - at your service since 1996

Så var det dags att göra en intervju med Gitarrgeniet Gus.G från Firewind (ex Dream Evil, Arch Enemy, Nightrage). Efter intervjun gick vi ner till Hotellbaren och den första vi möter är Dave Mustaine och Kerry King från Slayer, Dave presenterade mig för Kerry som synade mig från topp till tå innan han tog mig i handen och presenterade sig, började bli sevettig för Kerry är ju inte direkt liten och ser direkt livsfarlig ut! När vi satt oss ner kom Nicke från Backyard Babies fram och frågade om jag inte var ifrån Diezel i Halmstad, jävligt kul när folk känner igen mig. Vi satte oss vid ett bord med Anders från In Flames efter ett tag så va alla svenskar där. Det var jag, Apollo från Firewind, In Flames, Arch Enemy, Opeth och Backyard Babies. Dom enda som saknades var Hardcore Superstar för dom bodde vid Tokyo Dome som ligger ganska långt ifrån vårt hotell. Utöver alla svenskar hade vi hela Dio, Slayer och Megadeth i baren med oss så man var ju i ganska celebert sällskap!

Söndag 15 oktober - Tokyo Idag åkte killarna i Firewind hem vilket innebar att jag var tvungen att byta hotell eftersom att jag ska stanna i Japanytterligare 4 dagar x-tra! Idag var det bara öldrickande och konsert-tittande som gällde. Den första jag träffar är Biffen som är gitarrtekniker för In Flames, jävligt kul med tanke på att man inte räknar med att träffa någon man känner på andra sidan jordklotet. Han erbjöd mig att få åka med till Osaka när Slayer spe-

lar där men jag var tvungen att tacka nej eftersom att jag ska med Hardcore Superstar till Nagoya. Första bandet jag såg idag var Within Temptetion, är faktiskt inte speciellt förtjust i dom utan tycker mest att det är en efterapning av Nightwish. Hur som helst måste jag erkänna att dom gjorde en fantasiskt bra spelning iför ca 9000 tokiga Japaner. Efter att Within var klara gick jag för att fixa mer öl (ölen var gratis backstage hela festivalen) och sprang då på Adde och Martin från Hardcore, blev ståendes med dom och kollade på Mastodon som gjorde en ok spelning men inte mer. Nästa band var In Flames som spelade på den största scenen, som vanligt var det ett jäkla röj på scenen, In Flames var utmärkta, ljudet var kanon och publiken var helt underbar! Det enda som gör att detta gig får en fyra istället för en femma är att Jesper hade något strul med gitarren vilket resulterade att han nästan drog den i golvet vid ett låtbyte! Efter In Flames var det dags för Children Of Bodom som också gjorde en fantastiskt bra spelning. Så dags för rockfarfar Ronny James Dio att äntra scenen, behövs inte recensera för det var snarlik dom senaste fem gigen jag sett med Dio, det var en lång hitkavalkad med lite nyare låtar som minus. Tyvärr missade jag Slayer p.g.a. min skjuts var tvungen att åka direkt efter Dio och jag var inte direkt sugen på att ta en taxi till Tokyo. Det hade kostat en månadslön! Avslutade dagen med ett besök på Hardrock Café inne i centrala Tokyo, käkade en god hamburgare och skrev en autograf (den första i mitt liv) till en servitris som trodde jag spelade i ett band när hon såg mitt backstagepass ha ha ha ha. Införskaffade mig ytterligare en tröja till min Hardrock Café samling där hemma innan jag gick till mitt hotell trött men jävligt nöjd! Festivalen får högsta betyg i allt av mig, organisationen var suverän, bemötandet från folket som jobbade där, de var så artiga och vänliga att jag skulle vilja flytta många festivaler till Japan. Helt klart rekommenderar jag alla som får chansen att resa till Japan!

Måndag 16 oktober - Tokyo Tyvärr blir det så att vi inte kan åka till Nogoya fick jag reda på idag, vilket innebär att jag missar Hardcore Superstars gig på Club Quattro men det tar jag igen när jag ska jobba på Sweden Rock Kick Off i Nalen. Så därmed tänkte jag avsluta dagboken för jag tror nog inte att ni är intresserade av mina galenskaper i Japan utanför musikens värld! ”Keep On Rocking In The Free World” Conny. J


LOUD PARK 06

06 - JAPAN • LOUD PARK 06 - JAPAN Intervju med Hardcore Superstar Conny passade på att träffa Jocke och Adde från Hardcore Superstar under deras vistelse i Japan. Ni gör nu tre spelningar här i Japan - Tokyo, Nagoya och Hiroshima, kan ni berätta om hur det är att spela i Japan för de som aldrig varit här? Jocke: -Det är helt hysteriskt,tänk dig att tusen till femtonhundra personer står helt tysta och väntar snällt tills introt går igång sen är det “fanimig” ingen hejd på dom i en och en halvtimma. Adde: -Man blir behandlad som Elvis i detta sjukt organiserade land. Skulle ta mig fan kunna äta middag inne på herrarnas golv utan att bli äckelmagad, så rent är det! Man får även presenter. Sa i någon intervju att jag gillar P-funk så nu får jag stuff med Funkadelic och Parliament, rätt kul faktiskt. De senaste månaderna har ni ju gjort en hel del spelningar runt om i Sverige och även i Europa, hur vill ni sammanfatta denna turné? Jocke: -Det har varit den bästa hittills, vi har gjort runt 100 gig de senaste året och allt pga. att vi gjort en sån grym platta. Adde: -Vi bråkar inte ens längre! Sen så är de nya låtarna så jävla kul att spela.

Ställa in spelningar Ett antal spelningar i Spanien, fick dock ställas in, hur kommer detta sig? Jocke: -Vi fick tyvärr ställa in de gigen för att det kom i kläm med japansvängen, men vi skall givetvis försöka få in Spanien någonstans. Adde: -Ja tyvärr så gjorde dem det, men när vi fick erbjudandet om att dela scen med Anthrax, Megadeth, Dio och Slayer så kunde vi helt enket inte tacka nej. Jag menar vem vill inte käka sushi med Tom Araya och snacka med Joey Belladonna endast iförd kalsonger. Vad kommer ni ihåg från Sweden Rock festival 2006? Adde: -Att hälften tvingades att lyssna utanför tältet. Det är dock rätt ok nu när vi kommer tillbaka nästa år på en scen som passar alla mycket bättre.

Jocke: -Det var ett jävla röj på publiken, visst var rockklassikertältet alldeles för litet men vi i bandet hade jävligt roligt.

Senaste skivan Efter tveksamheter om bandets fortsatta existens har ni med senaste albumet fått den uppmärksamhet ni förtjänar. Hur känns detta? Jocke: -Äntligen!!! Adde: -Kul såklart! Vi har alltid varit våra egna värsta fiender och har därför aldrig riktigt lyssnat på någon utanför vårt band. Men med den otroliga responsen vi har fått nu så är det svårt att inte bli smickrad förstås. När ni tänker på albumet vad får er att bli mest stolta? Jocke: -Att vi är ett sånt jävla bra band! Adde: -Att vi har gjort allt helt själva den här gången och slitit röven av oss för att få det resultatet som har legat i huvudet och ibland plågat en. Hur rankar ni senaste plattan om ni jämför med era tidigare album? Adde: -Den senaste plattan är alltid den bästa. Nu hör man var vi kommer ifrån. Jocke: -Det är utan tvekan den bästa plattan vi har gjort, men självklart har våra tidigare skivor sina charmiga sidor också. Hur har det annars gått med utlandslanseringen av skivan? Adde: -Den släpptes i resten av Europa i somras och vi fick i stort sett bara bra respons i media. Jocke: -I vissa länder har vi sålt dubbelt om inte tre gånger så mycket som våra tidigare skivor. Vad skulle ett önskescenario vara för bandet? Jocke: -Det är väl som med alla band, man vill bli större, sälja mer skivor osv. Så siktar man mot stjärnorna skall man vara glad om man når trädtopparna. Adde: -Att få spela in låten “Livet är en fest” med Kicki “fyllan” Danielsson på sång vore ju en dröm (skratt).

Nytt album Hur ser planerna ut för ett nytt album då? Jocke: -Vi har massa nya riff och ideer. Adde: -Vi ska försöka släppa en singel från det

I mitten Agonyzones ståtliga reporter här tillsammans med Martin och Adde från Hardcore Superstar.

kommande albumet i mars/april 2007. Ni har ju spelat på många stora ställen och med stora band, vilket är det bästa minnet ni har genom åren? Jocke: -Det bästa minnet vi har är nog det när vi spelade med AC/DC på Ullevi eller på Juventus hemmearena i Turin. Adde: -Håller med där, Ullevi med AC/DC! Att

sitta i sin lägenhet och höra soundcheck från 3 kilometer bort och tänka att ljudet kommer från Ullevi där vi ska spela senare den kvällen var en riktig kick. Vad vill ni säga till den som läser detta? Jocke: -Vi vill tacka alla våra fans nya som gamla för allt stöd ni har gett oss. Adde: -Bring Tha Noize! TEXT CONNY JARLESTÅHL

- För mig är Sverige “metalmecca” just nu och har varit en längre tid. Många av era band skapar sig ett eget sound. Jag är avundsjuk på er (skratt). Vad kommer ditt namn Gus G. från och vad står själva G:et för? - Gus är antagligen det engelska sättet att säga mitt grekiska namn Kostas på, mina släktingar i USA har kallat mig Gus sen jag var tio år eller något sånt. G:et är bara ett smeknamn som en kompis gav mig för många år sen. Det gör mitt

artistnamn kort och enkelt att komma ihåg. Vilket av era album är din favorit? - Helt klart vårt nya album “Allegiance”, sen kommer “Burning Earth”. Och sista frågan något du och Firewind vill säga till våra läsare? - Tack för intervjun och så vill jag tacka våra fans för deras support. Kolla in vårt nya album och “pledge your Allegiance”.

FIREWIND Intervju med bandets skapare och gitarrist Gus G. Lite snabbt om Firewind för dem som inte känner till er? - Det hela började 1998 då jag studerade i Boston, jag gjorde då en demo tillsammans med några andra och vi tog då namnet Firewind. Sen byttes det medlemmar till höger och vänster och ett antal nya demos spelades in. År 2000 så fick vi skivkontrakt med Leviathan Records, och David Chastain gjorde så att jag fick kontakt med sångaren Stephen Fredrick som sedan var med på albumen “Between Heaven & Hell” och “Burning Earth”. Efter detta så kom vi på att vi även ville ut och spela live och då inte Stephen kunde ge sig ut på vägarna så tog Chity Somapala över hans plats. 2005 så släppte vi vårt tredje album “Forged By Fire”, nu via Century Media. Vi körde sen en turné tillsammans med Hammerfall och efter den hoppade Chity av och ersattes av Apollo Papathanasio. Just nu är vi aktuella med vårt fjärde album “Allegiance”. Vilka influenser har bandet? - Mest klassisk hårdrock och metal. Band som Iron Maiden, Thin Lizzy, Black Sabbath och Megadeth för att nämna några. Förutom Firewind har du ju även varit med i Dream Evil, var det då svårt att skilja på hur du skulle skriva låtarna till de olika banden? - Det var inte direkt svårt då Firewind har ett lite tyngre sound än Dream Evil. Men beslutet om att lämna Dream Evil kan väl inte ha varit så lätt? - Nä, det är sant, det var ett tufft sådant. Men då jag ville satsa mer på min karriär än vad de kunde göra så kändes det som om att jag inte hade något val. Men vi är fortfarande mycket goda vänner. Du är ju en gitarrhjälte i bl.a. Japan, kommer det att komma något soloalbum från Gus?

Firewind på hotellet med två hängivna fans

- Kanske, har inte skrivit något material för just ett soloalbum då jag just nu är mycket upptagen med Firewid, men det kommer att hända här inom en snar framtid. Hur ser det ut, har du själv några gitarrhjältar? - Självklart! Tony Iommi och Michael Schenker är antagligen mina största, men jag gillar även Yngwie Malmsteen, Gary Moore, Uli Roth, Santana, David Gilmour, Steve Vai, etc. Vad tycker du om den svenska metalscenen om du jämför med övriga Europa?

TEXT CONNY JARLESTÅHL

Agonyzone - at your service since 1996 | 25


BANDIT ROCK 106-3

UPP & HOPPA!

En dag på jobbet med Martin Boman – programledare för morgonshowen ”För Tidigt” på Bandit Rock 106-3

Radiostationen Bandit Rock 106-3 huserar i etern i Stockholmsområdet på frekvensen 106,3 och sänder rockmusik dygnet runt. Stationen bär ett så kallat Modern Rock format, vilket i runda slängar innebär en salig blandning av rock, hårdrock, metal och punk i alla dess former och subgenres. Grundbultar i stationens musikutbud är band så som Metallica, In Flames, Rammstein, Nirvana, Tool, Green Day och System of a Down. TEXT & FOTO ROGER UDDIN Radiostationen startades den 30 januari 1994 av Thomas McAlevey då under namnet Bandit 105,5. Fram till den 15 mars 1996 hade stationen bara engelskspråkiga programledare, därefter bytte man till svenskspråkiga programledare. Stationen slutade att sända på nyårsafton 1998, då dess ägare ville konkurrera med befintliga stationer på Stockholmsmarknaden. Man ändrade format och kallade sig istället WOW 105,5, nu var musiken utbytt mot mer gitarrbaserad pop och rockmusik i stil med band som Matchbox Twenty, The Goo Goo Dolls och Lifehouse. Efter ca 6 års dvala så skakades Bandit till liv igen och startades upp på frekvensen 106,3 den 1 november 2004. Stationen har ca 70 000 lyssnare/dag och ca 250 000 lyssnare/vecka i Stockholm. Om man lägger till alla webblyssnare så har stationen ca 81 000 lyssnare/dag. Bandit plockade hem pris i kategorin “Årets PLR-station” vid Stora Radiopriset 2006.

En dag på jobbet med Martin Boman Klockan 05.45 möter jag upp Martin Boman vid Münchenbryggeriet i Stockholm. Med en dimmig blick hälsar jag på Martin, som efter drygt två års erfarenhet av tidiga morgnar under Bandits flagg inte ser några svårigheter i att stiga upp i ottan. – Man vänjer sig. För jag är ingen morgonmänniska utav av naturen, tro mig! Ibland är det dock hur skönt som helst att kliva ur sängen och veta att halva stan fortfarande ligger och sover. “För Tidigt” som morgonshowen på Bandit Rock 106-3 heter har Martin varit programledare för sedan sändningarna drog igång i november 2004. Innan dess så var Martin ett bekant ansikte i TVprogrammet Z-TV Nytt som han jobbade med i 6 månader innan han blev erbjuden jobbet som morgonankare i radio. Samtidigt som vi promenerar uppför trappan som leder oss till stationens tillhåll frågar jag varför han blev intresserad av att arbeta med radio.

Anders Fridén – In Flames När frontmannen i bandet tillika mottagare av ”Regeringens Exportpris” vid årets Grammisgala, Anders Fridén stegat in i studion berättar han med en nyvaken och rosslig stämma: – Vi flög in från Norge i natt. Så jag har nästa precis stigit upp. Oslo är en grym stad, vi fick riktigt bra respons! Hur har det gått nu efter ”Come Clarity” släppet? Det har varit fullt upp. Vi har knappt varit hemma. Vi har åkt fram och tillbaks, varit i USA tre gånger, snart blir det fyra och sedan en femte gång efter jul. Europafestivaler, vi har varit i Japan så det har varit väldigt mycket. Tycker du att det har varit för mycket? – Nä, ibland händer det att man tycker att det blir för mycket. Men det här är ens passion. Man saknar sin dotter där hemma. Hur tar man In Flames ett steg längre? – Genom att köra på, så länge vi har kul så fixar vi det nog på ett eller annat sätt. Det går inte att planera. Det går inte. Vi skissar inte upp hur vi ska göra. Utan känner vi en glädje när vi ska gå in i studion så tror jag att vi tar ett steg automatiskt utan att behöva fundera på det. Vi har aldrig varit uträknande, det blir som det blir. Det sitter i fingrarna, vi vet ju hur en In Flames låt ska låta.

26 | Agonyzone - at your service since 1996

Jag tänkte på låten ”Come Clarity”, en lugn låt. Hur har responsen varit på den? – Jättebra. Var ni rädda innan ni släppte den? – Nej, jag var inte ett dugg rädd. Vi har nästan försökt att göra någon sådan låt tidigare, nästan på varje platta. Fast aldrig riktigt nått fram. Det här känns som det vi ville göra men som vi kanske inte klarade av förrän nu. En bra lugn låt som ändå låter In Flames. Jag ska spela upp en sak för dig Anders. (Bollnäs-Martin spelar upp en Bandit Unplugged version av låten Take This Life) – Fy fan va grymt! (Anders utdelar en spontan applåd) Det svåra var ju att göra den akustisk eftersom att den är så jävla riffig! – Den där måste jag ju få sedan! På ett eller annat sätt, fantastiskt bra! Tycker du?! Fasen va kul! – Ja, fantastiskt bra! Helt grymt! Bättre än originalet. Nää! (Gemensamt skratt utbryter) Passanger som vi snackade om tidigare, hur går det med den grejen? – Nja…

– Det var när jag såg TV-serien “En röst i natten”. Jag minns hur jag tyckte att huvudrollsinnehavaren Jack Killian verkade ha ett coolt jobb och på den vägen är det. Fast egentligen ville jag bli nattpratare. Att Martin skulle hamna på en radiostation som helt och hållet tillägnar sig åt rock var bara positivt. – Jag är ju rocker så att få jobba med musiken man älskar gör inte radioyrket sämre, det är en grym bonus. Jag får träffa mycket intressanta gäster och artister som jag säkert aldrig ens skulle kunna drömma om att träffa annars. Martin leder mig genom en kontorsliknande landskap, vi stegar in i studion. Den till synes lilla studion mäter ca 10m2. I rummet står ett stort stabilt svartmålat studiobord. Martin sträcker över det nedsänkta mixerbordet och sänker volymen, musiken ifrån de upphängda högtalarna i taket minskar. Vänta ett ögonblick jag ska avannonsera den här låten, säger Martin. “– Cigaro med System of a Down, Bandit Rock 106-3 Bollnäs-Martin i studion! Hoppas du har det king! Jag laddar upp med en hårding från Lulebandet Raised Fist! Först ut, här har du Mustasch på Bandit med Black City!” Martin som har rötterna i Bollnäs har blivit Bollnäs-Martin med hela Stockholm. När det gäller radiorösterna som trängs i etern i stockholmsområdet, så frågar jag honom om han upplever det som positivt eller negativt att hans kraftiga Hälsingemål sticker ut ur fåran som till största majoritet utgörs av rikssvenska. – Bara positivt! Folk tycker nog det är skönt med en dialekt som skiljer sig ifrån mängden. Sedan är det en del av min personlighet. Jag skulle aldrig kunna göra mig till och snacka stockholmska. Jag sätter mig ner på ena sidan av bordet, Martin sitter framför datorskärmarna och har koll på sändningsflödet. För som programledare inom den privata lokalradion (i folkmun mer känd som kommersiell radio) sköter nämligen programledaren allt själv. Man är inte bara programledare utan även sändningstekniker det gäller även att se till så att man ligger rätt i tidsloggen för sändning av trafikrapporter mm. Till höger om mig, så täcks studinos ena långsida utav en backdrop med loggan för Bandit Rock 106-3 som är ca 5m lång. Studion som jag hade föreställt mig som större blir efter en stund bara trevligare och trevligare. Det måste vara häftigt när ni har gäster som plockar upp den akustiska gitarren, säger jag och pekar på en gitarr som står i hörnet av studion. – Du skulle varit här när Evergrey var på besök och lirade, det var verkligen skitgrymt! Lacuna Coil var här för ett tag sedan, det var också riktigt bra! Jag undrar hur man kan finna motivation till att sända radio mellan klockan 06.00 och 10.00 måndag till fredag, vecka efter vecka. Martin svarar. Finns det någon tid för det överhuvudtaget? – Nä, det är väl det. Vi hade en massa grejer på gång. Vi gjorde nästan 12 låtar men det kändes nästa som om det blev framtvingat för att skivbolaget ville ha ut något. Och jag kände att det inte var så kul, det ska inte vara något som är forcerat. Vi kommer att göra något men det är när jag känner att jag har tid och lust. Känner du det behövs ett annat utrymme för att utvecklas som musiker? – Jag har många järn i elden och vill göra mycket saker. Jag producerar, gör andra saker inom musikbranschen - hitta band och föra dem vidare via kontakt med skivbolag och management osv. Jag gillar att ha saker att göra, jag har väldigt svårt att bara sitta stilla eller ta det lugnt. Hur vill du att folk ska komma ihåg In Flames den dagen då ni bestämmer er för att lägga av? – Man läser en bok om 20-30 år, ett litet band ifrån Göteborg som var med och skapade en hel genre som har påverkat omvärlden. Det är helt otroligt att se vad som händer i t ex USA och hur påverkade de är. Inte bara utav oss utan av

– När jag stegar in i studion så får jag oftast en rejäl adrenalinkick. Det kan vara allt från musiken, flytet i showen, gästerna i studion och responsen man får från lyssnarna. Sedan är vi ett skönt gäng som jobbar med hela stationen. Sveriges stoltheter In Flames är i den kungliga huvudstaden och Martin väntar på besök av sångaren Anders Fridén. Efter sitt sändningspass sätter sig Martin och besvarar mejl som han fått under morgonen. Han förbereder nästa dag, skriver frågor till gäster och kollar igenom spellistan för morgondagens show som musikchefen har schemalagt. Han spånar på låtar tillsammans med kollegan Peter Kjellin (programledare mellan klockan 14 och 19 på eftermiddagarna) som de båda kan tänkas framföra i “Bandit Unplugged”. En mycket populär programpunkt där duon med varsin gitarr och mikrofon tolkar diverse kända rocklåtar i härliga och ibland udda akustiska tappningar. – Fasen, nu måste se till att få en timma sömn. Jag ska lägga sång på vår inspelning med mitt band. Sedan ska jag träffa Kerry King (Slayer) för en intervju och sen ska jag se The Unholy Alliance Chapter II. Jag undrar om han tycker det är för få timmar på dygnet. Han instämmer. Det blir inte många timmars sömn i natt om du ska se The Unholy Alliance Chapter II säger jag till honom. Jag frågar honom om han inte orolig får att hans liv ska förkortas av hans intensiva leverne. – Va?! Nej då, va fasen i så fall är det väl bara Rock n’ Roll! Du vet, live fast, die young!

metallen som kommer ifrån Göteborg. Berätta något som ingen vet om Anders Fridén, samlar du på några roliga saker? – Jag samlar på gamla Game & Watch. Gör du? Hur många har du? – 15-16st kanske… Jag köpte 5st nu när vi var i Japan. Jag hittade en riktigt gammal raritet, en med Crystal Screen, det kanske inte säger någonting. Den var helt oanvänd och var ifrån 1984 eller nåt. Lycka till med allt i fortsättning! – Tack så mycket!


OPETH

OPETH

Bandets sångare och frontman Mikael Åkerfeldt efter avslutad turnévända i England. TEXT THOMAS OLSSON Hur har er Englandsturné gått? – Den gick bra. Vi gjorde våra största UK-spelningar hittills med nästan 2500 pers i London och väldigt bra turnout i även de andra städerna. Känner mig nöjd men är så jävla trött att jag inte orkar tänka på varken Englandssuccéer eller något annat heller för den delen. Så turnén har tagit musten ur dig, vilken sorts musik brukar du slappna av till när du ligger i turnébussen? – Scott Walkers “The drift” eftersom det är ett makabert mästerverk. De två första Bo Kaspers Orkester eftersom jag tänker på Slussen i Stockholm klockan 22:00 en Lördagskväll. Joni Mitchell’s “Court and spark” eftersom jag helt enkelt måste lyssna på den för att må bra.

Album och -DVD-släpp

Skulle du kunna tänka dig att släppa ännu en platta i spåren av Damnation? – Konstigt, jag gjorde precis en annan intervju och fick just denna fråga! Jag svarade då “nej inte nu”, eftersom jag forfarande vill göra lite andra saker innan vi börjar blicka tillbaka så att säga.

Steve Wilson Vad tror du samarbetet med Steve Wilson betytt för Opeths musik? – Ganska mycket antar jag. Jag diggar hans stil musikaliskt och i princip allt han är inblandad i har mitt intresse. Det kan jag inte säga om många andra i branschen av idag. Vad har den betytt för dig personligen? – Mycket. Jag har fått en ny kompis, samt någon som man verkligen kan prata musik med. Utöver klyschor som “fett”, “aha...d-takt” osv. Jag är verkligen ingen musikalisk snobb men har definitivt ett behov av att prata musik med musiker jag respekterar och kan lära av.

Vinylsamlare av rang Jag vet att du är en fanatisk vinylsamlare av stora mått, vad har du köpt under den senaste turnén, några fynd? – Nej, jag har allt, och det jag inte har har jag inte råd med eller hittar inte. Köpte plattor jag skall sälja vidare men tyvärr har jag fått för mig att byta ut alla Maiden plattor till endast UK -original vilket fick mig att köpa debuten igen, billigt ,i mint-skick dock, så en bra affär trots allt.

Kommer Londonspelningen att ges ut på DVD framöver, eller hur ligger det till? – Ja, vi filmade giget med 13 kameror och allt i HD eller vad det heter. Borde se bra ut om man bortser från våra utseenden (skratt). Vet inte när den släpps men man kan väl anta att det rör sig om tiden då vi har ledigt eftersom maskineriet vill hålla oss heta även när vi inte gör något. “Ghost Reveries” är nyligen släppt som limited edition, vad har du att säga om den? – Den ser bra ut! Läderaktig digipak med embossed guld-text. Det är en 40 minuters dokumentär som jag tycker blev riktigt bra. En bonuslåt som duger samt 5.1-mix på skivan som krossar! Därutöver har vi en video som vi gjorde för “Conjuration” och lite nytt artwork, bilder, liner notes Mikael apropå en artikel i Classic Rock där han etc... “the works” kan man medverkade. säga.

“Jag läser hellre om typ Bon Scott’s dryckesvanor.”

Har både läst och hört att du har samtliga plattor som Vertigo gav ut. Vilken platta är du mest stolt över, hur och var hittade du den och vad fick du betala? – Ja det har jag, UK originalen på swirl etiketten, vilket är det som de flesta samlare letar efter. Jag började tidigt att samla eftersom jag tyckte dom var snygga och ibland också... ja, bra! Därför kom jag över en del svåra vax relativt billigt men favoriten är nog Tudor lodge av estetiska skäl. Den är helt enkelt så jävla snygg!Inte så bra dock (harkel)!

Expertpanel I Classic Rock var du med i någonslags expertpanel och uttalar dig om progressiv rock. Hur kändes det och tycker du att man kan fråga och spekulera på det sättet som de gjorde? – Som vilken intervju som helst. Jag vill helst inte beblanda mig med symfpacket eftersom de är ofta så otroligt töntiga, men jag antar att jag är det med... Jag prenumererar på CR och läste artikeln men den rann av mig som vatten på en gås. Jag läser hellre om typ Bon Scott’s dryckesvanor. Tycker du att artikeln gav något så här i efterhand? – Nej, kommer inte ihåg ett enda ord ifrån den. Hur ser planerna ut för Opeth 2007? – Vila, skriva, spela in... tillbaks till hamsterhjulet. Cynisk? Nej, jag gillar det faktiskt men vem fan trodde livet skulle arta sig så här?

BLANDBAND 06’ I samband med dagens snabba utveckling så har vi på Agonyzone Magazine bestämt oss för att vara något nostalgiska och hylla den gamla trotjänaren ”blandbandet”. För hur många är vi inte som har suttit framför stereon och spenderat åtskilliga minuter, timmar till och med dagar för att få fram den perfekta mixen. Därför vill jag gärna ta mig an en dåres uppgift – att sammanfatta år 2006 i form av en samling på 15st låtar. Listan skulle kunna göras hur lång som helst och det finns garanterat fler låtar som skulle kunna kvalificera sig in på listan. Så välj att se det hela som en perfekt invit för en oinvigd att bekanta sig med rockens underbara värld och alla dess genre. Eller se det hela som ett enkelt och smärtfritt sätt att omvända någon till rocker eller bara till att få dem att inse att de egentligen - innerst inne är en rocker. Håll till godo! 1. Wolfmother – Joker And The Thief 2. Evergrey - Monday Morning Apocalypse 3. Scar Symmetry – Mind Machine 4. Peeping Tom – Mojo 5. Audioslave – Wide Awake 6. The Bronx – History’s Stranglers 7. Lamb of God – Redneck 8. Slayer – Flesh Storm 9. Enter The Hunt – One 10. The Answer – Under The Sky 11. Billy Talent – Devil In A Midnight Mass 12. In Flames – Crawl Through Knives 13. Red Hot Chili Peppers – Especially In Michigan 14. Army of Anyone – Goodbye 15. Stone Sour – Through Glass TEXT ROGER UDDIN

Agonyzone - at your service since 1996 | 27


Agonyzone Magazine no 3  

Hard rock, heavy metal, punk, hardcore

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you