Äänet vinternumret 2018

ÄÄNET Sverigefinsk ungdomstidning VINTERNUMRET 2018

Omslag av Sanna Laakso 1 Ledare/ Pääkirjoitus 3 Redaktion/ Toimitus 4 Dikt/runo: Mitt finska accent 6 Tatueringar/ Tatuointi 7 Novell/Novelli:Vid en sjö i Finland 8 Krönika: Vikten i att lära sina barn sitt modersmål 12 Serie/ Sarjakuva: The Groke 14 Intervju/ haastattelu: Hannah Trammellin 18 Utredning/ tutkimus: hur har bilden av finländaren i Sverige förändrats genom historien? 20 Recension/ Arvostelu: Kriget, pappa 24 Restips/ Vinkkejä: Lapplands gömmor 26 Sverigefinska spellistan 30 Dikt/ Runo: Sanat 31 Serie/sarjakuva: ”Women do not have to be nice to men who make them uncomfortable” 32

SKICKA IN DIN TEXT TILL NÄSTA NUMMER/ LÄHETÄ TEKSTISI SEURAAVAAN LEHTEEN: aanet@ungfin.se

SUOMEA HARJOITELLEN/ ÖVNING I FINSKA Olen toisen polven ruotsinsuomalainen. Äiti Suomesta, isä Ruotsista ja kolme sisarusta, jotka ei osaa suomea. Vaikka he eivät koskaan sanoneet haluavansa oppia suomea, olen aika varma siitä, että he kuitenkin ovat vähän kateellisia siitä että olen saanut ilmaisen lisä kielen syntyessäni. Olen tosi kiitollinen siitä kielilahjasta, vaikka se olikin äidin puolelta pakotettua menemistä ruotsinsuomalaiseen päiväkotiin, peruskouluun ja äidinkielen tunteja lukiossa. En oikeastaan koskaan reflektoinut minun ruotsinsuomalaisuutta ennen kuin aloitin lukion ja olinkin yhtäkkiä vähemmistössä. Jotenkin se oli aina ollut niin selvää että puhun suomea ja että kaikki ympärillä tekivät samoin. Yhtäkkiä kaverit ja opettajani ei puhuneetkaan suomea, ja vaikka käytin suomea kotona, kieleni kärsi. Suomea tarvitsee käyttää ettei sitä unohda, etteivät sanat häviä päästä ja ettei pitkien sanojen lukeminen väsytä.

Tämän lehden tekeminen antaa minulle syyn suomen kielen käyttämiseen. Tämä lehden tekeminen antaa minulle mahdollisuuksien tavata uusia ruotsinsuomalaisia. Tämä lehden tekeminen antaa meille foorumin, jossa voimme kertoa mitä me haluamme ja mikä on tärkeää meille. Se ei aina tarvitse olla maailman muuttamista, mutta se voi myös olla sitä. Se voi olla kaikkea! Tämä numero on minusta paras tähän asti, olemme kylläkin vain tehneet yhden tätä ennen.

Seuraavasta lehdestä tulee vielä parempi ja sitä seu-

Med vänsliga hälsningar,

raavasta paljon parempi, ja niin aiomme jatkaa työtä.

Toivottavasti myös sinun avullasi, toivon että haluat osallistua lähettämällä tekstejä, kuvia, piirustuksia ja kaikkea muuta jota keksitte. Käytä tätä tilaisuutta harjoittelemaan suomen kielen käyttämistä tai jopa oppia sitä alusta.

Den här tidningen är den bästa hittills dock har vi bara gjort en innan. Nästa tidning kommer dock bli ännu bättre, och tidningen efter de ännu ännu bättre och så kommer vi fortsätta jobba på. Förhoppningsvis med hjälp av dig. Förhoppningsvis vill du bidra med en text, en bild, en teckning eller vad som helst egentligen. Se det som ett perfekt tillfället att öva på din finska eller kanske tillomed lära dig språket.

Den här tidningen är den bästa hittills dock har vi bara gjort en innan. Nästa tidning kommer dock bli ännu bättre, och tidningen efter de ännu ännu bättre och så kommer vi fortsätta jobba på. Förhoppningsvis med hjälp av dig. Förhoppningsvis vill du bidra med en text, en bild, en teckning eller vad som helst egentligen. Se det som ett perfekt tillfället att öva på din finska eller kanske tillomed lära dig språket.

3

REDAKTION

TOIMITUS VILKET ÄR DITT FAVORIT FIN

A-J TURTIAINEN CHEFREDAKTÖR Darra ja krapula. Että valitsen nämä sanat, pitäisi varmaan huolestuttaa. Luulin aina pienennä ett Krapula oli joku tauti ja darraa ajattelin pitkään olevan sama asia kun ruotsalainen sana darra.

VENLA ODENBALK SKRIBENT

Lempisanani suomeksi on laulu, koska se kuulostaa kauniilta.

4

EMILY AHJOLINNA SKRIBENT

Lempisanani suomeksi on kuusi, 6 /

LEENA-MAARETTA DIXON SKRIBENT Kirjoittaa tekstejä. Lempi Suomalainen sanani on “tosikko”; vaikka se ei ole ihan “oikea” sana, “tosikko” tuo aina mieleen lapsuus, koska äitini aina sanoi: “Älä ole tosikko!”.

NSKA ORD OCH VARFÖR?

MOA EJELÖV LAYOUT

AMANDA MOILANEN KÄNDIS

Lempisanani suomeksi on “noniin”. Se on helppo, suora ja sillä on monta käyttöä.

SANNA LAAKSO ILLUSTRATÖR Lempisanani suomeksi on “sisu” sen takia kun se loista voima ja että periksi ei anneta!

LARISSA LANKINEN SKRIBENT Talvi, pidän talvesta

5

TITEL

MITT FINSKA ACCENT DIKT/RUNO LEENA-MAIJA

Dom gillar inte Mitt finska accent så jag Svär tyst till mig själv

6

SKRIBENT: EMILY AHJOLINNA Började inte tänka på att tatuera mig förrän kanske i mitten av min gymnasieutbildning. Började kolla upp olika motiv och stilar, samtidigt hade jag några i klassen som antingen redan hade eller skaffade sig tatueringar under gymnasietiden.

För mig var det viktigt med en betydelse bakom tatueringen, att det inte skulle skaffa en “bara för att” men jag har nu en tatuering som inte betyder något särskilt. Någonting som jag håller väldigt hårt i är att inte skaffa något spontant, om jag inte fnulat eller tänkt över det i minst ett halvår ungefär.

Till mina första tatueringar hade jag inget motiv till förrän några dagar innan tidsbokningen. Men jag hade en idé om vad för känsla de skulle ge mig och vad de skulle representera. Har väl sedan dess skaffat minst en tatuering varje år.

7

8

NOVELL AV VENLA ODENBALK

VID EN SJÖ I FINLAND -Till minne av min äskade mummo.

Den svarta sjöytan låg blank och jämn och speglade träden, så att de bildade en ram kring det skimrande svarta. En och annan björk och tall hade letat sig in mellan granarna. Astrid satt stilla med blicken vilande i trädtopparna. Hon såg ut att vara i ro, tänkte jag. Jag hoppades att det skulle hålla i sig lite längre den här gången.

Myggbetten på benen kliade. Jag reste mig upp

på bryggan och hoppade ned i det lena, svala vattnet. Flöt upp på ytan och snurrade runt ett halvt varv så att jag hamnade med ryggen nedåt. Tog några simtag, stannade upp och andades in tills det inte fick plats någon mer luft i lungorna. Höll andan. Släppte ut all koldioxid när den inte gick att hålla inne längre. Jag ville stanna i sjön och bli ett med min omgivning. Tystnaden talade till mig, det var så länge sedan jag vilat i dess famn. Jag kände att hjärtat hade saktat ned sin rytm så att det knappt märktes att det fortsatte slå. Lemmarna slappnade av och kroppen flöt vågrät under vattenytan, bara ansiktet nådde över den. Så började benen sjunka mot djupet. När de hängde lodrätt mot botten var jag tvungen att lyfta dem till ytan igen, ta ett nytt djupt andetag och hålla inne luften. Bruset i huvudet hade upphört, det fanns ingenting som inte var som det skulle.

Den här sjön hade frusit till is och smält ett otal gånger. Den hade burit roddbåtar, snö och skidburna människor. Kanske någon häst? Den hade omfamnat nakna människokroppar, min mors, min mormors och mormors mors. Den hade fått besök och lämnats ensam.

Astrid vinkade från bryggan och viftade bort en fluga. Något hoppade upp över vattenytan och ner i vattnet igen, lämnade vitt skum och ringar efter sig. Så återställdes den svarta ytan till det normala igen, vecklade ut sig och la sig till rätta. Det måste ha varit en fisk som jag aldrig hann se. Granarna stod robusta, björklöven darrade lätt. Det som hade hänt hade hänt och jag kunde inte få de svar jag ville. Saker och ting skulle fortgå. Vissa spår i mig skulle finnas för alltid utan att jag visste om det. Jag hade samlat ihop små spillror av ledtrådar till det förgångna, saker som slank ur mina släktingar medan jag följde efter dem och iakttog dem i sina sysslor. När de klippte gräs, när de högg ved, hämtade vatten från brunnen, rensade i grönsakslandet eller bar stenar till underlag för stugan. Då kunde det hända att de sa något om ett svunnet liv.

Spillrorna av mina släktingars minnen, de hade jag omsorgsfullt samlat ihop och stoppat i fickan. Ibland stoppade jag ned handen och kände på dem. Kanske fanns det ingen mening med att prata om allting? Kanske saknades verktygen för att kunna göra det. En släkting hade sagt, när vi satt på bryggan med fötterna i det svalkande vattnet, att hennes man aldrig talade om kriget. Han var bara tonåring när han var med i fortsättningskriget. Hon visste inte mycket mer, sa hon. Men hon berättade att han aldrig ville följa med till skogen, för det var i skogen som kriget hade utspelat sig. I mina tankar var den mannen sprudlande när han var med på fest. Han hade allas uppmärksamhet fångad med sina färgstarka historier och uttryck. Alla hemska minnen hade kapslats in och lämnats i ett slu9

tet rum. Om ingen påminde om det kunde dörren förbli stängd. Det var i tystnaderna som mina frågor uppstod. Det var pauserna som talade.

Här, kring sjön, hade allting varit som det är under lång tid. Folk hade kommit och lånat sjön ett slag. Tvättat mattor med dess vatten på bryggan, skrubbat kroppen vid strandkanten och lämnat spår av tvål efter sig. Vatten hade östs i hinkar och kärl och burits till bastun för att värmas och användas till disk och klädtvätt, för att slänga på stenarna och för att svalka i bastuhettan.

Jag gick sakta ur sjön medan jag skakade av mig vattnet, upp längs strandkanten och den gräsbeklädda backen. Sju meter till bastun.

Därinne var hela träinredningen svart av röken som hade stannat där och bildat ett tjockt täcke intill taket. Det fanns inte någon skorsten att försvinna ut ur. När röken släppts ut genom dörren och ringlat ut var det bara varm luft kvar. Och soten. Jag sjönk med tung kropp ner på det översta bastubrädet. Det brände på skinnet men jag tog sleven ur hinken och öste vatten över de vedeldade stenarna. Vattnet förvandlades fort till ånga som var så het att det brände i strupen när man andades in den. Tankarna stannade upp. Kroppen bedövades.

Min mormor hade sått många frön i mig som blommade, förmultnade och växte på nytt varje sommar. Nu vilade hon i marken och kroppen hade blivit jord men på den här platsen skingrade sig molnen och minnet av henne stod i full blom. Jag kunde höra mormors röst kommentera gökens rop och säga att jag var kvick när jag hjälpte henne med hushållssysslorna. ”Oletpa näpäkkä”, sa hon när jag kom insläpande på hinkarna med vatten från brunnen.

Nu behövde jag luft och svalka. Jag lämnade bastun och satte mig på trappen. Blickade ut över det vildvuxna gröna, med rallarrosor, gräs och violer som bildade en skyddande mur mot sjön bredvid strandkanten. Viskade tyst. Lilla mormor, jag hade velat ställa fler frågor till dig. Jag ville veta mer om dina drömmar och vedermödor. Hur upplevde du händelserna i ditt liv? Kapslade du in och gömde dina fula minnen, så som du gjorde med texterna?

Kanske var jag sjutton år mormor, när du och jag satt i stugköket med varsin kopp kokkaffe i handen. Den sommaren fick ja ha dig för mig själv, innan de andra barnbarnen fyllde huset. Jag tror att du satt i den vita gungstolen i stugköket och jag på den ljusblå träsoffan. Det började nog så att jag ville veta mer om ditt skrivande, om jag fått lusten att uttrycka mig i skrift från dig. Jag hade förundrats över dina poetiska brev och en bitsk insändare till lokalpressen, med dig som avsändare. ”Jag har skrivit under hela mitt liv, nästan varje dag. Så fort jag fick en paus i hushållssysslorna satte jag mig ner med pennan och pappret”, berättar hon. ”Vad skrev du om, mormor”, undrar jag. ”Om allt. Mina tankar, människorna runtomkring mig, naturen”, svarar hon och tar en klunk kaffe med blicken vilande på grönskan utanför fönstret.

Jag känner hur det spritter till i kroppen. Ser på det runda ansiktet fyllt av djupa rynkor och frågar: ”Får jag läsa något av det du skrivit, mormor?”. ”Jag sparade länge på allt i en stor säck på vinden”, konstaterar hon. ”Var är texterna nu?”, envisas jag. ”Jag brände upp dem”, svarar hon. ”Varför det?”, frågar jag och höjer på ögonbrynen. ”Jag tänkte att folk skulle skratta åt mig”, säger hon, ser på mig med sitt mjuka leende och til�lägger ”Det passade sig inte att jag skrev. Det var därför jag gjorde det i smyg.” Någonstans där

fastnar blicken i luften, som att mormor har ögonen öppna men inte ser någonting annat än sina minnen.

gjord av små grenar i en bukett. Den har du knutit fast på ett tjockare och längre, svarvat, träskaft.

Förbannade eld som brände upp din säck, mor- Över isen som bitit sig fast i trappens trä har mor. Förbannade skam som du inte borde ha du strött salt för att vi inte ska halka och på ett burit på. Hur orkade du alltid vara så kärleksfull av trappstegen ligger en trasmatta som du vävt. och rättvis mot oss barnbarn? Hur kunde du Rödsparvarna flyger framför oss och kvittrar. Du alltid prata väl om allt och alla? När brast det för sträcker ut din hand mot dem och en av sparvardig? När svämmade ilskan över kanten och läck- na sätter sig på den, en annan på din axel. te ut? Alla frågor jag har antecknat i mina tankar till dig. När jag försökte uttala dem snubblade Jag fantiserade om vad du kunde ha blivit om du liksom orden på varandra och fastnade i halsen. hade fått chansen att göra vad du ville. En deckSpråket räckte inte till. arförfattare, en romantisk poet eller utrikeskorrespondent. Kanske hade du fått betalt för att göra När du såg på mig med dina milda ögon kändet som du redan gjorde, vårda de äldre och bardes det meningslöst att gräva i det förflutna. Vi nen. Kanske hade du kunnat läsa dig till en sjukbehövde inte orden för att visa tillgivenhet. Vi sköterske- eller läkarexamen, eller blivit jurist och var ju där och då, på stugtrappen, i det långa politiker, men du fick aldrig chansen. Du föddes gräset kring dikena där vi plockade smultron, i och dog i samma by och du höll till där kvinnor den mjuka, tjocka, mörkgröna mossan när du förväntades, i och kring hemmet. Du gick upp berättade om skogstrollen. Nu är du inte här och prick klockan fem och mjölkade korna, du plockjag har ett hål i mig som vill fyllas ut. Jag väntar ade bär och svamp, odlade potatis och grönsaker, på att du ska komma gående runt bastuhörnet tog hand om grisar och hästar. Du sydde kläder med stavarna, som du använde på äldre dagar, och stickade sockor, skurade golv och lagade och lägga armen om mig. Men det enda jag har mat. Morfar jobbade på järnvägsspåret och röjde är minnena som jag vänder ut och in på. skog. Ni sparade era slantar, mamma flyttade till staden, studerade och tog färjan till Stockholm En gång fällde du en tår när jag nynnade på din för att tillfredsställa sin äventyrslusta och där bröllopsvals, ute i trädgården. Morfar som du träffade hon pappa och blev kvar. Jag saknade dig dansat den med, han som lyfte järnstänger och och skrev brev när jag lärt mig forma bokstäver. spikade fast de till järnvägsspår med värkande Jag fick alla möjligheter att studera vad jag ville rygg, hade dött redan innan jag föddes. Kanske och leva ett tryggt och händelserikt liv. Det fanns var jag åtta år den gången? Annars är du alltid inget krig i skuggan av mina fotspår. Men när jag ljus i mina minnen. När morfar dött levde du återvände hit, till din plast, förstod jag inte hur länge ensam i stugan, omgiven av skog. Tvingman kan leva ett annat liv än du gjort, i en långade sig saknaden på när snön lagt sig som ett sam dans med naturens växlingar. I mina fantastjockt täcke över mark och hus? När kylan bet i ier fanns ingen oro för dålig skörd, inga trasiga kinderna, barnen flyttat ut och byn blivit avbetänder som inte kan lagas, inga sjukdomar, ingen folkad? På sportloven åkte vi till dig, efter att ha död, inga värkande kroppar, ingen ångest för att längtat hela hösten. Från de besöken finns det pengarna inte ska räcka, ingen tristess, ingen brist ett minne som jag plockar fram och smeker ömt på valfrihet eller längtan till en annan plats. oftare än andra. Du står på den röda stugtrapJag ryckte till av kylande vatten på min axel och pen, som du borstat fri från snö med din kvast tittade upp, på Astrid som kom gående uppför backen från sjön. Hon ruskade på huvudet så att det skvätte på mig.”Oliko hyvät löylyt? Var det bra drag i bastun?”, frågade hon.

11

SKRIBENT: REBECKA UURINMÄKI

VIKTEN I ATT LÄRA SINA BARN SITT MODERSMÅL Mitt namn är Rebecka Uurinmäki, 17 år, från Småland. Jag bor utanför Jönköping och pluggar mitt andra år på gymnasiet. Från året då jag fyllde fyra har jag talat finska med min mamma, finska släktingar och vänner. Jag har haft turen att ha haft en envis mamma som velat att jag ska lära mig finska. Sedan jag varit liten har hon lagt ner mycket tid på att lära mig det finska språket vilket jag idag är obeskrivligt tacksam över. Hon var på kommunen länge för att jag skulle få möjlighet till att ha finskaundervisning i skolan, vilket jag som en utav dem fem minioriteterna har rätt till, trots att jag är ensam elev. Jag finner inga ord för hur tacksam jag är över att hon aldrig gav upp. Det jag blir mest förvånad över bland ungdomar i min ålder är att de har finska rötter men varken föräldrarna eller mor/farföräldrarna har lärt dem finska.

Jag vill göra något åt saken och försöka upplysa och inspirera så många föräldrar samt ungdomar till att börja tala och lära sig finska. Du kommer att ha så mycket nytta av det, jag lovar.

När jag var 10 år flyttade min mormor och morfar tillbaka till Finland efter att ha bott i Sverige under många år. Som 12 åring flög jag själv över till Finland och till Norra-Karelen för att besöka mina kära morföräldrar. Nu har jag varit där och besökt dem under loven och jag har till och med hittat nya vänner som jag aldrig hade träffat om jag inte hade kunnat språket. Jag slår även fast vid att om jag inte hade kunnat språket hade jag som 12 åring aldrig satt mig på ett plan till ett land där de talar ett främmande språk. Om jag inte hade haft språket hade jag aldrig lärt känna mina vänner som idag är mina bästa vänner och inte heller

12

kunnat ha samma nära relation till mina släktingar som jag har möjligheten till att ha idag.

Finskan har gett mig så mycket. Inte minst den finska kulturen, musiken, böckerna och filmerna som jag har kunnat ta del av i min uppväxt. Jag kan följa finska nyheter och förstår finskan. Jag har fått så mycket av mina vänner och släktingar som jag aldrig hade träffat utan språket. Jag tycker att alla som har möjligheten till att lära sig sitt modersmål ska göra det. Oavsett vad andra säger och oavsett om det tar tid för, i slutet får man tillbaka så mycket mer.

Idag är finska språket en del av min identiet, precis som svenskan, och jag vill verkligen understryka att det är det bästa du kan göra, lära dig ditt modersmål och ni som föräldrar, lär era barn. Lär era barn språket och se till att dem får modersmålundervisning i skolan för det är en rättighet.

Till slut vill jag även lägga till att du aldrig kommer ångra dig om du lär dig ditt modersmål och det är viktigt att använda språket så ofta du kan.

Jag försöker alltid att lyssna på finsk musik, hålla kontakten med mina vänner osv. för att inte tappa språket.

KUINKA TÄRKEÄ ON LAPSELLE ÄIDINKIELI SKRIBENT: REBECKA UURINMÄKI ÖVERSATT: KAJ GARDEMEISTER Nimeni on Rebecka Uurinmäki, 17, Smoolannista.

Asun Jönköpingin ulkopuolella ja käyn toista vuottani lukiota. Nelivuotiaasta olen puhunut suomea äitini, sukulaistenja kavereiden kanssa. Olen onnekas sillä itsepäinen äitini halusi opettaa minulle suomen kielen.

Siitä olen hänelle erittäin kiitollinen. Hän todella taisteli kunnan kanssa että saisin suomenkielen opetusta koulussa, siihen on minulla oikeus kuuluvana yhteen viidestä kansallisesta vähemmistöstä. En löydä sanoja kuinka kiitollinen olen ettei hän antanut periksi.

Minua hämmästyttää ikäiseni nuoret joilla on suomalaiset juuret mutta jotka eivät ole suomenkieltä vanhemmiltaan saaneet. Haluan yrittää tiedoittaa ja inspiroida vanhempia ja nuoria puhumaan ja oppimaan suomea. Sinulla tulee siitä olemaan paljon hyötyä, usko pois!

Monen vuoden jälkeen muuttivat mummoni ja vaarini takaisin Suomeen, kun olin kymmenen.

Kaksitoistavuotiaana lensin yksin sinne PohjoisKarjalaan mummon ja vaarin luo käymään. Käyn siellä lomillani ja olen jopa löytänyt sieltä uusia ystäviä joita

REBECKA UURINMÄKI

2 en ikinä olisi tavannut jos kieltä en olisi osannut, enkä kaksitoistavuotiaana yksin olisi ummikkona lähtenyt matkaan. Ilman kieltä en siis olisi löytänyt hyviä ystäviä eikä minulla olisi samaa läheistä suhdetta sukulaisiin.

Suomenkieli on antanut minulle paljon – musiikin ja kirjat ja uutiset - suomalaisen kulttuurin, kaiken sen minkä saa jos kieltä taitaa Tänään on suomenkieli osa minua, niinkuin ruotsi.

Opettele siis äidinkielesi ja te vanhemmat, opettakaa lapsianne ja katsokaa että he saavat äidinkielenopetusta koulussa sillä se on heidän oikeutensa. Haluankin sanoa että et tule katumaan ja käytä äidinkieltä aina kun voit – tee niinkuin minä.

13

THE GROKE / SERIE AV SANDRA CARAAN

14

15

16

17

INTERVJU

SOSIAALINEN MEDIA JOHTI HANNAH TRAMMELLIN OPPIMAAN NORJAA SKRIBENT: AMANDA MOILANEN Las Vegas: Hannah Trammell törmäsi seitsemän vuotta sitten YouTubessa suomalaiseen Euroviisukappaleeseen, joka herätti hänessä suuren kiinnostuksen pohjoismaihin. Hän in kiinostunut musiikista ja monet hänen lempibändeistä ovat pohjoismaisia.

Musiikin kautta Hannah rakastui myös norjan kieleen ja ryhtyi oppimaan sitä. Mikä saa amerikkalaisen kiinnostumaan niin kovasti meidän jäätävistä maistamme?

Lukioaikana Las Vegasissa Hannah vietti aikaa monen vaihto-oppilaan kanssa, jotka tulivat eri puolilta maailmaa.

Hannah kertoo että musiikki sai hänet innostumaan pohjoismaista, erityisesti Norjasta. Hän vietti paljon aikaa netissä ja sanoo että hän usein joutui eri musiikkiin liittyviin “rabbit holes” YouTubessa.

“Kaikki alkoi yhtenä kesäpäivänä vuonna 2011 kun törmäsin yhteen suomalaiseen lauluun.”

Hänen suosikkinsa on norjalaisen Alexander Rybakin “Fairytale”, ja Hannasta tuli äkkiä Rybakin “number one fan”.

Alexander Rybakin musiikki helpotti vaikeaa oloani.

Hannah tapasi päivää ennen lukion ensimmäisen vuoden alkua norjalaisen vaihto-oppilaan kirkossa.

Innostunut Hannah kertoi ihastuksestaan Rybakin musiikkiin.

Musiikki on aina ollut suuri ja tärkeä osa elämässäni, varsinkin silloin kun olen tuntenut itseni yksinäiseksi, Hannah selittää. Oli jakso elämässäni ennen kun aloitin lukion kun minulla ei ollut paljon ystäviä ja vietin paljon aikaa kesästäni internetissä.

Hän nauroi ja kertoi minulle että Norjassa kaikki pitävät Rybakia ärsyttävänä. Minua nolotti, mutta kun ajattelen takaisin tätä hetkeä ymmärrän että Rybakin musiikki herätti minun kiinnostuksen maahan josta minun lempilaulaja oli kotoisin. Siitä eteenpäin rupesin oppimaan enemmän Norjasta ja vielä muista pohjoismaista.

Kesällä 2011 hän törmäsi sattumalta Suomen saman vuoden Euroviisukappaleeseen “Da Da Dam”, jonka esitti Paradise Oskar. Tämä johti hänet kuuntelemaan muita Euroviisukappaleita samalta vuodelta.

Häntä inspiroi pohjoismainen kulttuuri, musiikki, elokuvat ja jopa videopelit.

Kaikki alkoi sen takia että yhden kesäpäivän vuonna 2011 törmäsin yhteen suomalaiseen lauluun.

Miten ryhdyit oppimaan norjaa?

Ensin rupesin oppimaan norjaa espanjan luokassa ensimmäisellä vuodella lukiossa. Meidän oli tarkoitus tietenkin oppia espanjan kieltä, mutta oppitunnit olivat niin huonot että en oppinut espanjaa ollenka-

18

an, Hannah kertoo.

Hannah tutustui toiseen norjalaiseen vaihto-oppilaaseen espanjan oppitunnilla, joka rupesi opettamaan Hannahlle perukset norjan kielestä.

Tänä päivänäkin vielä muistan kaiken jonka hän opetti minulle ja olen säästänyt vihkostani sivut johon kirjoitin norjan kielen muistiinpanoja. Norjalainen ystäväni oli parempi opettaja espanjan oppitunnilla.

Sinä vuonna opin enemmän norjaa kuin itse espanjaa.

Minkä takia tykkäät norjan kielestä?

Norjaa on mielestäni mukava kuunnella. Jotkut sanovat että norjan puhuminen kuulostaa laulamiselta. Se on todella kaunis kieli. Sitä paitsi minun kiinnostus norjan kulttuuriin saa minut myös kiinnostumaan kielen oppimiseen.

Mitä sinua viehättää norjan ja pohjoismaisten kulttuu- hjoismaista, ovat luulleet minut vaihto-oppilaaksi, Hannah muistelee lukioajaltaan, jolloin hän tutustui rista? moneen vaihto-oppilaaseen.

Olen todella kiinnostunut pohjoismaiseen kulttuuriin. Hän ei toisinaan itse pysty sanomaan tarkkaan minkä takia hän tunnistaa itsensä kulttuuriin.

Sen ja oman amerikkalaisen kulttuurin vertailu viehättää minua, niinkuin koulutraditiot ja eri juhlapäivien traditiot. Sitä paitsi uskon että musiikki on suuri Ihmettelen jos muut pystyvät näkemään sen paremmin kuin minä itse. osa kulttuurista, hän jatkaa. Pidän eri tyyppisistä kansallismusiikista, ja varsinkin pidän ruotsalaisesta Hannahn kiinnostus alkoi sosiaalisesta mediasta ja kansallis-rockbändistä Garmarna. kasvoi kun hän oppi tuntemaan vaihto-oppilaisiin Vaikka musiikki on suuri osa Hannahn pohjoismais- lukioaikana. Pohjoismaiseen kiinnostuksen ylläpito Amerikasta saakka ei toisinaan ole helppoa ja ten kiinnostuksesta, hän on huomannut että hän sosiaalinen media on suurin apu tähän. muutenkin tunnistaa itsensä kulttuuriin.

Uskon että pystyn tunnistaa itseni pohjoismaisten kulttuuriin tavalla jolla en välttämättä edes itse huomaa. On jopa sattunut että muut ihmiset, jopa po-

Minkä vaikutuksen sosiaalinen media on pannut kiinnostukseesi pohjoismaihiin?

Sosiaalisella medialla on merkittävä vaikutus kiinnostukseeni. Pystyn käyttämään eri puolia sosiaalisesta mediasta pitämään itseni ajantasaisena ja yhdistyneenä pohjoismaiseen kulttuuriin jopa välimatkasta. Pystyn jatkuvasti löytää uutta musiikkia ja uusia sarjoja. Sosiaalinen media antaa minut pitämään yhteyttä eri pohjoismaisiin artisteihin ja julkkiksiin josta pidän. Paras osa on myös että pystyn oleen yhteydessä ulkomaalaisiin ystäviin johon olen tutustunut.

19

Andra året i gymnasiet fick jag uppgiften att skriva en historieuppsats om hur Sverige sett på Finländare i landet, med andra ord sverigefinnar. Jag råkade stöta på denna text medan jag rensade min dator. När jag skrev den gav den ett nytt förklarande perspektiv för mig och en bakgrund till saker jag inte innan reflekterat över men som alltid ändå funnits i bakhuvudet. Uppgiften tillhörde ett projekt med namnet “de andra” och skulle belysa för oss elever hur man kategoriserar människor i olika grupper och vad konsekvenserna kan bli av detta. Jag hoppas att du efter att du läst denna text också fått nya tankar om vad det innebär att tillhöra en minoritetsgrupp på samma sätt som jag fick av att skriva texten.

20

HUR HAR BILDEN AV FINLÄNDAREN I SVERIGE FÖRÄNDRATS GENOM HISTORIEN? SKRIBENT: A-J TURTIAINEN

Genom att undersöka hur bilden av finländaren i Sverige har förändrats genom historien kan vi se om och hur Sverige har använt sig av sverigefinländaren som grupp för att inneha makt.

Vi vill ta reda på om Sverigefinnen varit jämställd med den etniska svensken. Har de haft samma förutsättningar ekonomiskt och utbildningsmässigt? Vi vill även ta reda på om de fått handlingsfrihet att tillämpa sina egna seder, sitt språk och sin kultur.

I följande sammanfattning ger vi bara en överblicksbild om sverigefinländarnas historia. Det var förunderligt svårt att hitta bra källor på ämnet.

Det verkar inte vara vanligt att prata om det förflutna i Sverige gällande minoritetsgruppen Sverigefinländarna. Men jag tycker att exemplen vi hittat beskriver de olika uppfattningar svenskarna haft om finländarna, och hur bilden förändras med tiden, bra. Dock är det oftast svårt att spåra varifrån bilden kommer och varför den skapats från början. Den vanligaste förklaringen är att stereotyper återanvänds när det blir lägligt.

Redan från 1300-talet finns det dokumentation att finländare bosatt sig i Sverige Skriver Jalamo & Ruster i boken sverigefinnar förr och nu (1983).

Under 1600-talet är det många finländare som flyr till finnskogarna, alltså i Sverige. Då uppskattas och behövs deras svedjebruk. Med tiden förbjuds svedjebruket vilket leder till att finländarna mister sina jobb och uppfattas som en börda. Samtidigt uppfattas många finska kvinnor som häxor. Finnarna beskrevs som primitiva skriver Catomeris

i det ohyggliga arvet (2004). 1809 förlorar Sverige Finland till Ryssland. Finländarna i Sverige ses som ett hot för man är rädd att dessa ska prata ihop sig och kriga med Ryssland på sin sida. Finska språket förbjuds, man är rädd att det ska sprida sig och ta över svenskan. Rasbiologin växer fram och tillämpas på tre olika folkgrupper: svenskar, finnar och lappar. Under 1900-talet bryter inbördeskriget i Finland och många flyr till Sverige. Man börjar gilla finsk arbetskraft då den behövs. Under andra världskriget är det många krigsbarn som flyr till Sverige. Spädbarnen väljs först, sedan flickorna och sist pojkar. Under och ett decennium är det svårt att resa från Finland till Sverige då det behövs en inbjudan och ekonomisk garanti. Då betraktas finländarna skeptiskt, de tros ha samma tankar som Stalin.

Flyktingar får inte bosätta sig i storstäder av “säkerhetsskäl” . Bilden av finnen som supande och bråkande förmedlas genom pressen och det finns ingen riktig motbild till detta i den svenska offentligheten under de första decennierna efter kriget.

Undantag finns dock med t.ex. Tove Janssons Mumintroll och finska idrottsmän som gjort bra insatser inom sporten. Det kommer senare även ett par filmer om det finska vinterkriget vilket ger en lite mer sympatiskt bild av finländaren. Under denna tid beskrivs Finnbygderna som ett slags Vilda västern där det bor dådkraftiga, frihetsälskande naturmänniskor som hanterar känslor och konflikter på ett helt annat sätt än svenskar ö. I svenska skolböcker innan kriget beskrivs Finland med den positiva klichén “de tusen sjöarnas land”.

Men efter kriget beskrivs Finland som ett omodernt samhälle i de svenska skolböcker-

21

na. Ett exempel från skolboken Historia i Norden (1982) är bilden som representerar Finland och föreställer en brygga, ett torp och finsk skärgård. Bilden som representerar Sverige består av ett höghus och hötorgetsskrapan i Stockholm.

Detta ville visa på att Sverige var mer utvecklat och modernt än Sverige (Catomeris, det ohyggliga arvet, 2004) Finländarna associeras med alkohol, knivar och brottslighet. 1990 finns det en lantisbild av finnen i svensk media och nyheter om finländare är ofta förknippade med sprit och våld. Det blir svårt för finländaren att få bostad och arbete. Under 90-talet börjar finländarna erkännas som minoritet. Även om de gamla stereotyperna finns kvar i dagens samhälle, t ex sketchen Jarmo från tv-programmet partaj.

ten, i detta fall Finland genom tiden beroende vad som tjänat det Svenska folket. Det handlar om tre stereotyper: de hotfulla, det lockande och den underlägsna (orientalism, Sammanfattat av Maria Johansson, 2007) Vi kan se att det finska folket varit åtråvärd arbetskraft, oftast något annorlunda mot den svenska arbetsmoralen som man tyckte sig vara lockande. Svedjebruket var något exotiskt som svenskarna inte kunde utföra.

Samtidigt vardetta något hotfullt mot de vanliga bönderna vilket kan förklara myterna om att de finska kvinnorna ansågs vara häxor. Ett modernare exempel på den lockande arbetskraften var när Nokia blomstrade. Då hänvisade man till den finska arbetsmoralen. Sisu var det där som bara finländarna hade.

Vidare ska vi tillämpa Saids teori Orientalismen för att utforska relationen mellan Finland och Sverige genom olika tidsperioder.

Under andra världskriget är det turbulens mellan länderna. Eftersom Finland är grannland och tillhört Ryssland blir det finska folket plötsligt ett hot. Att det var svårt att ta sig över den svenska gränsen mellan Finland och Sverige är ett bevis på rädslan mot finländarna. Det svenska rasbiologiska institutet är nog det största beviset om att man ansåg Finländarna vara underlägsna mot etniska svenskar. Man mätte skallar som bevis på att Finländarna var dumma och outvecklade eftersom de var kortskalliga. Vissa menar att dess övertygelser från denna tid även lever kvar på ett mer subtilt sätt (radioprogrammet popula, 2015)

Maria Johanssons (2007) sammanfattning av orientalismen menar att orienten är en västerländsk konstruktion som bygger på att ha kontroll över de koloniserade men även som självspegling. Väst betraktar orienten konsekvent som sin motsats. Om vi byter vi ut orienten mot Finland kan vi tänka oss att uppfattningen om finnar som ett primitivt och våldsamt folk egentligen handlade om att Sverige tyckte sig vara motbilden till detta, alltså civiliserade.

Enligt Saids teori ändras även bilden av orien-

Låt oss nu se hur Orientalismen som teori går att applicera på sverigefinnar. Problemet uppstår redan i början då teorin egentligen inte gäller för en minoritetsgrupp i ett land. I ovanstående exempel beskrivs synen på finländaren som har vissa gemensamma faktorer med sverigefinnen. Samtidigt som sverigefinnen tillhör en minoritetsgrupp och inte ett majoritet i ett annat land.

Det sverigefinska arvet har försvunnit i och med integrationen som inte alltid varit frivillig. Därför blir det svårt att definiera vad som skulle vara en sverigefinne. Mellan etniska svenskar och finnar ser man inte utseendemässigt stor skillnad. Däremot är språken väldigt olika. Definitionen för sverigefinnen skulle då kunna vara att man pratar finska. Men då skulle man utelämna människor som inte lärt sig finska för att deras föräldrar

22

skämts för språket. Sammanfattningsvis skulle det vara svårt att förklara varför Sverige haft olika slags fördomar om sverigefinnar med orientalismen som teori.

stereotyper (popula, 2015). Ett bra exempel på denna upprätthållning är Jarmo-sketcherna från partaj, tv-program, som driver med finländarna.

Detta sätt att driva med minoriteter är problematiskt då sverigefinnar länge varit diskriminerade Det går dock att se på bilden av Finland med hjälp och illa behandlade. För att bli av med stereotyav orientalismen och förklara vissa stereotyper perna måste människor få bättre utbildning om som följt med till Sverige och applicerats på svevad det innebär att vara sverigefinne och tillhöra rigefinnen. Det finska språket har länge haft låg en minoritet. Enligt läroplanen ska man lära sig status, t.ex. var det en tid förbjudet att prata det i om minoriteter och deras rättigheter i grundskolor. Därför var det många som skämdes för fin- skolan men av egen erfarenhet var utbildningen skan och inte lärde sina barn att prata finska. Att väldigt undermålig. skogsfinnarna bara försvann för några decennier sedan bevisar vilken påverkan detta påtryck har Jag tycker även att historien om hur sverigefinlänvarit. En förklaring till detta förakt för språket kan dare blivit behandlade är något Sverige vara nationalism. Många i Sverige ville ha ett enat inte tagit tag i. Att det t ex fortfarande finns finska ”svenskt” land då detta innebar att man bara skulle kranier på karolinska instituten är ett bevis prata svenska. Man uppfattade det finska språket på att Sverige inte tagit tag i sitt förflutna. Detta som något fult och ociviliserat skriver Jalamo och kan även leda till att svenskar inte förstår Ruster i sverigefinnar för och nu (1983). Förtryck- problematiseringen av gamla stereotyper och föret har dock inte stoppat människor från att kämdomar, att ordet finne egentligen har en pa. När minoritetslagarna stiftades var detta en nedvärderande ton och att man ska vara försiktig stor vinst för sverigefinnarna. Sverigefinska skolor när man använder det. startades, den sverigefinska median växte och man började kräva sina rättigheter.

Källförteckning: Catomeris, Christian, 2004: Det ohyggliga arvet En avandefriering av sverigefinländaren har börTaisto Jalamo & Reijo Ruster, 1983: Sverigefinnar jat. Idag tycker man inte att vara förr och nu sverigefinsk är något så himla annorlunda eller exotiskt. Visst lever stereotyperna kvar men Popula, 2015-10-15: man kan inte se dem påverka någons förutsätthttp://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?proningar i lika stor utsträckning längre. Samtidigt gramid=4738&grupp=21764&artikel=6006905 kan detta leda till att det finska språket inte prihttps://sverigesradio.se/sida/avsnitt/544730?prooriteras tillräckligt och friheten till att kunna det gramid=4738 försvinner. Journalisten Maarit Turtiainen (2016) menar att i många städer runt om i Sverige saknas modersmålslärare i finska. Hon menar även att ett annat problem är den åldrande befolkningen som glömmer svenskan. Det finns inte tillräckligt med finsktalande vård och omsorg för dessa personer.

Den vanligaste stereotypen är idag att finländaren är våldsam och bär kniv. Denna stereotyp är inte ny och kan urskiljas genom historien. Fördomarna går i arv, de påverkas av hemmet, miljön och kulturen man lever i. Det är även vanligt att media sprider och upprätthåller bilden. Skälet till att vi inte ändrar fördomarna är för att hjärnan är lat. Det är lättare att bekräfta än att dementera 23

W

BOKRECIONSION

“Kriget, Pappa” av Victoria Rixer -Arv, Identitet och det förflutna SKRIBENT: LEENA-MAARETTA DIXON

“När jag pratar finska är jag som ett träd, som genom språket kan suga upp min historia, min identitet” - Pappan

Victoria Rixer gjorde debut 2016 i antologin “Finnjävlar” med sin essä om sin finske far. Hon är även aktiv med Finnjävlar podden, en podcast som hon kör med Kristian Borg, och har även talat om finska språkets akuta ställning i Sverige i Sisuradio. När hon intervjuades i Söderbokhandeln om sin debutroman “Kriget, pappa” berättade hon om hur skammen över språket präglade hennes far och hennes egen barndom, men även om de svåra trauman från det finska inbördeskriget.

Hennes familj, precis som min, kom från den röda sidan, sidan som förlorade kriget, och vars versioner av händelserna tystades ned för många år.

Finska inbördeskriget har varit en aktuell och ett mycket omdiskuterat ämne inom den finska litteraturen. Klassiker som Väinö Linnas “Här under polstjärnan”-trilogin och Frans Eemil Sillanpääs “Det fromma eländet : ett avslutat finskt livsöde” skildrar krigets grymma och komplicerade händelser. Men även moderna författare som Kjell Westö, Leena Lander och Rosa Meriläinen har gestaltat historien i bokform. Hiphop-artister som Paleface har gjort dokumentärer där han använder sig av modern musik för att skildra smärtan av det förflutna. Filmer som “Skratta eller dö” (“Suomen hauskin mies”, 2018) skildrar också den nationella trauman. Trots att ämnet har varit högst aktuellt i Finland de senaste åren har den Sverigefinska kulturen varit mer tyst om just denna del av historien.

Victoria Rixer tar upp både gamla och nya sidor inom den Sverigefinska identiteten. Språket,kulturen, klass, och den blodiga historien – allt skildras i denna otroligt starka bok. Rixer använder ännu en gång far och dotter relationen som redskap för att gestalta ett komplext och mångfaldig arv och identitet. De som har läst “Finnjävlar” ser att Roxer bygger denna roman på det hon även skrivit om i “Finnjävlar”.

24

Precis som i hennes personliga essä skildrar hon här en pappa som är stolt finsk, men som också har kämpat med skammen över sin finska bakgrund. Om lyckan att få vara i Sverige, men även en sorts bitterhet över att inte helt passa in. Det är en spänning som just i prosa blir så fint skildrad; känslor som är motstridiga, men sanna.

Hon fortsätter att berätta, författare såsom Asko Sahlberg och Antti Jalava tar upp traditioner, en skildring av klass, skam och stolthet, men tar även upp en del om det finska arvet som ytterst få sverigefinska böcker tidigare gjort. En förnyelse av sverigefinska boken, helt enkelt. Hon diskuterar genom sin fars och farfars historier om trauma som följer med generation efter generation. Och hur man hanterar det förflutna när man knappt har kunnat tala om det. Svåra frågor som behandlas på ett fint och ärligt sätt.

“Kriget, pappa” är onekligen en stolt sverigefinsk bok som inte bara framställer den finska historiens skildringar utan också nämner om den sverigefinska kulturen. Finska ord och fraser dekorerar bokens sidor med jämna mellanrum. Den finska språket gestaltas som en vacker, mystisk sak som kan ge så mycket lycka. Jag kunde inte låta bli att le varje gång ett finskt ord dök upp mitt i svenska prosan; det är en verklighetsskildring som träffar mig rakt i hjärtat.

Ett annan ämne som Rixer skildrar fint i “Kriget, pappa” är den bristfälliga föräldern.

Boken är kärleksfull men den har också en brutalt ärlig sida som framställs av en pappa som har älskat och kämpat. Men också en pappa som har gjort många fel och inte alltid stöttat sin dotter på det viset hon skulle ha behövt. I många böcker som skildrar Sverigefinska familjer har gestaltningarna ibland varit en smula svartvitt och saknat nyanser. Rixer däremot i sin roman visar att det finns ett helt universum i en person. Pappan är både sympatisk, men också otrevlig i många ögonblick.

Trots det svåra, vill dottern förstå sin förälder, som är en människa precis som alla andra. I

sina efterord skriver Rixer: “Jag ville skriva för att möta pappa. Jag vill möta farfar. Jag ville skriva för att träda in i en omöjlig, osäker relation och lära mig något om det jag osannolikt aldrig skulle förstå”. Och ja, en familjerelation är just så: på någon nivå oförståelig trots att det kan finnas så mycket kärlek. Rixer lyckas här att ta det ytterst personliga, en familjerelation och historia, och framställa det till något mycket större.

Jag tycker boken verkligen är värd att läsas och jag rekommenderar den varmt.

25

Lapplands gömmor

SKRIBENT: LARISSA LANKINEN

Vad ska man göra en weekend i Sverige?

Kiruna är rätta staden för dig! År 1900 grundades staden och kändast för järnmalms staden med sina 17 000 invånare.

Staden har fått flera namn därmed efter att man har insett malmen håller på rasa under staden och man ska flytta hela staden. Staden som ska flyttas och många begriper staden som malmstad men det finns så mycket mer att se.Man kan ta hundspann, bestiga Kebnekaise, se norrsken, tävla i isvak eller stöta på en ren ute på promenaden.Listan kan bli lång men under här kan du se mina tips om Kirunas guldkorn.

ABISKO Abisko är en del av Kiruna kommun.

Abisko i sig är en nationalpark, skidort och naturrum.

De som vill djupdyka i historien så är naturum perfekt för dig där får du ta del av Abisko ännu mer.

Om man är på besök sommartid så kan man besöka Abisko canyon som ligger få hundra meter bort från naturum. Utsikten där är magisk och självklart om du vill se fantastiska canyon så kan man besöka den vintertid också.

Om man är sugen på en tur vintertid så kan man hyra allt möjligt från skidor till snöskor. Då borde man ta sig en tur till Abisko sky station.

Där kan man äta en tallrik våfflor och se de mest klaraste norrsken i hela Sverige.

26

Självklart går det en lift upp dit så att alla har möjlighet att besöka denna unika plats. Vid besök dagtid borde man ha ögonen på lapporten som majestätisk står bland bergen. När man ser den förstår man anledning till att komma och se den på riktigt.

Sen för de som inte orkar ta Kebnekaise är Abisko perfekt under sommar året främst för då är det minst nederbörd om året i hela Sverige. Det regnar ungefär 400 mm om året.

Det lockar flera att ta den korta eller längre vandringssträckan.

På somrarna går det även att söka till en fjällflora kurs om man är extra intresserad.

Eller så kan man bara boka en guide och gå runt och få ta del av allt möjligt som fjällfauna, djuren i fjällen, historia om bergen mm.

JUKKASJÄRVI Jukkasjärvi är ett litet sameby med 650 invånare och ligger runt 15 km från kiruna innerstad.

Ett besök på Nutti sami gör dig inte besviken. Är ett samisk museum där man får veta mycket om samer. Man kan besöka renarna och mata dem för en billig peng.

Därefter kan man köpa samiska produkter i deras shop eller gå och fika i deras kåta.

Där får man kolla på en video om samisk historia.

Sen finns det kända ishotellet “Ice Hotel” som lockar till sig många besökare. Inträdet kostar 300 svenska kronor men det är värt det. Man får se skulpturer och olika rum av is. Nu har ishotellet ändrat sina öppettider och nu har de öppet 365 dagar om året. Om man vill satsa mer så kan man sova på ishotellet, på renskinn och sovsäck så får du en unik upplevelse.

Alldeles intill museet finns en samisk kyrka som är ett måste i besöket. Otroligt vacker kyrka som färdigställdes 1785.

ABISKO

27

KIRUNA STAD Den här staden kan verkligen överraska.

Man kan ta ett besök i stadshuset och se olika utställningar.

(Just nu har stadshuset flyttats till nya staden) Kiruna kyrkan får ingen missa, kyrkan invigdes 1912.

Den är helt gjord av trä och när man går in i byggnaden kan man se den fina arkitekturen som ritades av Gustaf Wickman.

Den har till och med vunnit priset som den bästa byggnaden som byggdes innan 1950.

Med tiden när staden ska flyttas ska hela kyrkan flyttas också , så passa på att ta minnesvärda foton innan den försvinner med tiden.

På sommaren kan man ta en promenad runt midnattssolstigen som börjar från ripan och gå hela vägen upp till Luossavaarabacken. Midnattssol räknas i Kiruna vara mellan 28 maj till 16 juli.

Vid toppen av backen kan man ta enastående foton från Kiruna och malmgruvan.

28

Under vintertid kan man se norrsken vid Luossavaarabacken. Man kan också köpa liftkort och hyra skidor om det är något som intresserar.

Sen får man inte missa att besöka malmgruvan.

Djupet som man har beräknat är 1365 meter djupt. Gruvan har 50 mil väg och mäts från nord till syd 4 km.

Gruvan startades i början på 1900 talet, innan dess hade Kiruna en sjö bl.a men tack vare malm fyndet tömde man sjön och började gräva.

Man kan få en guidad tur runt gruvan för 375 svenska kronor för en studen/pensionär 270 svenska kronor.

Besöket tar runt 2-3 timmar och man får ta del av mycket och vilka utrustningar man använder.

Det spännande med gruvans bieffekter är att som turist går man och sover ovetandes och plötsligt kan det skaka som en mindre jordbävning.

Några extra tips Tips på matställen: Bästa älgburgare gör Landström - En riktigt saftiga burgare som är svårslagen.

Mommas steakhouse har den bästa renytterfilén - Man ska helst äta den som medium för då är den som godast.

SPiS Kiruna är en lite finare restaurang Restaurangen slår i hästlängder, från ren till skaldjur.

Eller om man tänker efter kanske man vill besöka Kirunas äldsta hamburgerkedja?

Då är Empes det rätta för dig de har funnits sen 70 år tillbaka.

Tips på boende: Scandic är största hotellet med egen nattklubb som bara är öppen långhelger och högtider.

SPiS har hotell och hostel och är nära till högskolan. Det bästa samt dyraste matstället i Kiruna Camp Ripan är en belägen och liten utanför innerstan men har utomhuspool och största chansen att se norrsken från detta hotellet och midnattssolstigen börjar vid ripan också.

Bishopsarms har nyrenoverade 37 rummare som är fina och fräscha. Matställe finns under hotellet och ligger i samma byggnad som gallerian.

Tips på nattklubbar: Som tidigare nämndes ovan har Scandic nattklubb i löne helger, där inträdet ligger runt 100 svenska kronor beorende på evengmang.

Sen har vi Royal som öppnar tidigt och gratis inträde innan klockan 23:00 annars kostar även det runt 100 svenska kronor också.

Bästa tiden är nog att komma efter klockan 00:00 då folk har slutat förfesta.

Sikta på marknaderna: Kiruna har varje helg i december julmarknad framför Folkets hus annars finns även vintermarknaden i februari.

I mitten på sommaren kan man även besöka Kiruna festivalen där musiker, säljstånd, karuseller och massa annat man kan uppleva.

Ta sig till Kiruna: Man kan flyga till Kiruna speciellt om man är ungdom så kan man få fina priser under 1000 svenska kronor normalt sätt. Tåget är ett annat alternativ och den åker till och med till Abisko som jag tipsade om innan högre upp i texten.

Bussen åker annars till Abisko och Jukkasjärvi från Kiruna.

Och i innerstan behövs inte någon buss för att man går in till stan på 20 minuter.

Det är många som går miste om Kiruna som är en riktigt Lapplands gömma.

Så värt ett besök!

29

SVERIGEFINSKA SPELISTAN TILL HÖSTMÖRKRET

Miriam Bryant och Markus krunegård- Oa oa E vi förlorade Timo Räisäinen -Kampen och härligheten Frida Hyvönen- Min stad Love Antell- Tänker på pengar Darya & Månskensorkestern- Lintu Adam Tensta -Svart bäbis Anna Järvi - Voima Hurula- Åtta trappor Kristian Anttila - Livet är det som pågår medan du väntar på sådant som aldrig händer Sanna Ruohoniemi - Start from nothing

30

SANAT Uimahallissa kuulen Tunnelbanassa kuulen Kaupassa kuulen Kadulla kuulen Apteekissa kuulen Kistassa kuulen Elokuvateatterissa kuulen Rannalla kuulen Suomen kieltä Vaikka kuinka aina haluaisin Ja suunittelen joskus Vaikka kieli ponnistelee En koskaan kysy: “Mistäpäin suomee olette kotoisin?

Tai oletteko tekin yksi meistä?”

31

”WOMEN DO NOT HAVE TO BE NICE TO MEN WHO MAKE THEM UNCOMFORTABLE” AV SANNA LAAKSO

32