Page 1

ÄÄ NET

NR.1 26 MAJ NYTT/UUTUUS SVERIGEFINSK UNGDOMSTIDNING

1


REDAKTIONEN TOIMITUS

Vem har gjort vad?

MAIJA KURJENLUOMA

Maija har gjort layout, redigerat och korrläst. Hon fick även äran att skriva den allra första ÄÄNET-ledaren,

A-J TURTIAINEN

A-J har gjort layout, tagit hand om sociala medier samt skrivit och fotat. Läs hennes reportage om att resa i Europa som börjar på sida 13.

LEENA-MAARETTA DIXON

Leena-Maaretta har bidragit med ett antal olika texter: ett recept, en intervju och en bokrecension. Bläddra vidare för att läsa dem!

MOA EJELÖV

Moa är tidningens layout-geni. Hon har skapat tidningens grafiska profil och satt ihop tidningen.

STORT TACK TILL ALLA SOM BIDRAGIT MED TEXTER, BILDER OCH PÅ ANDRA SÄTT! Frida Bergström, Lydia Milles Gedin, Kaj Gardemeister, Larissa Lankinen, Ella Turta, Mariah Levicsek, Sara Sorvari, Maria Forsman, Venla Odenbalk, Rickard Grimefall, Sverigefinska ungdomsförbundet

2


NYTT & KLYSCHIGT/ UUTTA & KLISEISTÄ Tunnustan. Sen lisäksi, että tallennan Pinterestiin suunnilleen jokaisen reseptin, jonka yhtenä ainesosana on joko avokado tai fetajuusto, sinne päätyy myös äklön kliseisiä sitaatteja. Kuten ”When was the last time you tried something for the first time?” Kliseistä, mutta vähän herättelevää myös. Så jag började tänka efter och gjorde en liten lista över nya saker som jag testat på sistone: Semmelsoda Dancehall Ha julbelysning framme i februari (detta var en del av ett vetenskapligt experiment, jag lovar) Bo på en airbnb Ingenting världsomvälvande, alltså. Inte ens semmelsodan. Det verkar dock råda en konsensus om att nytt är bra, ofta bättre än det gamla. Tuttu on turvallista, kun taas uusi voi olla kutkuttavaa, pelottavaa, lumoavaa. Voi olla, että joutuu toteamaan, että laskiaispulla oikeasti on parempaa kiinteässä muodossa (ja vadelmahillolla). Tai ehkä päätyy onnittelemaan itseään loistavasta sisustusvalinnasta – jouluvaloista.

Tässä lehdessä me kaikki kokeilemme jotain uutta (kuten vaikka pääkirjoituksen kirjoittamista, jaiks!). Jotkut matkustavat uusiin kaupunkeihin, toiset katsovat uusia elokuvia, lukevat uusia kirjoja. Ehkä jotkut teistä inspiroituvat kokeilemaan uusia reseptejä. Hela tidningen är ny men vi hoppas att den någon gång blir gammal. Att det kommer att finnas ett forum för unga sverigefinnar att skriva på sina språk. Ett forum där de kan göra sina röster hörda. Pinterest-kokoelmassani on toinenkin mietelause. ”Just because it scares you, doesn’t mean you can’t do it”. Den gillar jag. Förutom att klyschhaltigheten är ca 86,5% lägre, så är det något som är värt att komma ihåg. Att bara för att något känns läskigt – det kanske är något nytt som du aldrig gjort förut – betyder det inte att du inte skulle kunna göra det. Så kör på. Testa något nytt. Gör din röst hörd. Även om det skulle låta lite klyschigt.

med vänsliga hälsningar,

3


INNEHÅLL SISÄLTÖ

Recept/Resepti

5 6-7

Filmrecensioner - Moi Roi & God’s own country Dikt/Runo - Förbipasserande

8

Debatt/Mielipidekirjoitus - Kommunerna sopar lagen

9

under mattan

Intervju/Haastattelu: Jarmo Lainio toivoo, että uusi lainsäädäntö antaisi uutta tukea vähemmistökielille Reportage/ Reportaasi: Uusi päivä

13

Bokrecension/ Kirja-arvostelu - Finnjävlar Kåserie/ Pakina - Att prova något nytt Dikt/Runo

21

22

Dikt/Runo - Kun tähdet valuvat poskia pitkin Kontaktinfo och avslut

4

19

25

23

10


RECEPT/RESEPTI

PINK PORRIDGE

Vegaaninen vispipuuro Notkuvatko takapihasi puskat viinimarjoja? Resepti on täysin vegaaninen, eikä siihen tarvita kananmunia, maitoa tai muita eläinkunnan tuotteita. Äitini on keittänyt tätä puuroa joka kevät niin kauan kuin muistan. Puhuin pienenä sekä suomea että englantia, ja kutsuin puuroa “pink porridgeksi” sen värin takia. Ainesosat: 1 l vettä 1 l puna- tai mustaherukoita 2 dl mannasuurimoita 1/4 tl suolaa 1 dl sokeria Ohjeet: Keitä vesi ja marjat, anna kiehua noin 3-4 minuuttia. Siivilöi marjat ja lisää mehuun suola, sokeri ja mannasuurimot samalla sekoittaen. Keitä miedolla lämmöllä noin 6-8 minuuttia. Anna jäähtyä ja vispaa kuohkeaksi. Tarjoile esimerkiksi soijamaidon ja sokerin kera - tai juhlavammin kaurakerman kera.

Resepti: Leena-Maaretta Dixon Illustrationer: Frida Bergström Följ henne på Instagram! @fridasofiart

5


SKRIBENT: LYDIA MILLES GEDIN ÖVERSÄTTNING: KAJ GARDEMEISTER

FILMRECENSION AV MOI ROI FILMRECENSION AV MOI ROI Tony skadar benet i en skidolycka. Hon checkar in på ett rehabiliteringscenter där hon ligger uttråkad och pinad och tänker tillbaka på den stormiga relationen med sin exman, obehärskade Georgio. Den nykära extasen, de små varningssignalerna, tills allt gick käpprätt åt helvete. Det röks inomhus, alla talar intensivt och det är inte sällan någon skojfriskt sular iväg ett objekt från andra sidan bordet: en yoghurt, ett ciggpaket, en banan. Alla skrattar högt, snoret rinner när Tony gråter men hon känner aldrig behovet av att snyta sig. Vi är i Frankrike. Georgio är rolig, alla samtal med honom blir till inlevelsefulla uppvisningar, skämt, eller övertalningar. Det är lätt att förälska sig i honom, och även mot filmens slut när hans orimliga beteende börjar gå en på nerverna, förstår man varför det är så svårt att bli av med honom. Vincent Cassel (Georgio) är perfekt i rollen som ondgod, sliskig men sexig. Han lyckas vara outhärdlig utan att vara schablonartad, och Emmanuelle Bercot som Tony är inte sämre. Bara ibland har jag svårt att skilja på vad som är franskt och vad som är parets turbulenta relation. Ja, Georgio är en charmör - men är inte alla fransmän det? Det verkar i alla fall som det. Filmens briljans ligger i spelet mellan den långsamtgående tillvaron på rehabcentret, frustrationen över knäet som inte blir bättre, och de intensiva återblickarna. Den symboliska betydelsen vibrerar under ytan. “Knäet är den enda leden som böjer sig bakåt” säger vårdpersonalen till Tony. Efter två timmar av denna emotionella jojo som är Tony och Georgios förhållande är jag helt slut. Det känns som att det är jag som slutligen styltar ut från rehabcentret och beger mig hemåt. “Mon roi” är en eloge till alla kvinnor (och män) som varit i ett förhållande som det här. Eller kanske till vem som helst som varit kär. Jag vill ge en eloge till Maiwenn, jag väntar redan med spänning på hennes nästa film.

6

Tony loukkaa jalkansa hiihto-onnettomuudessa. Hän vetäytyy kuntoutuskeskukseen ja siellä pitkästyneenä miettii suhdettaan ex-mieheensä, villiin Georgioon. Vastarakastunut extaasi, pienet ennakkoaavistukset kunnes kaikki räjähti käsiin. Kaikki polttavat tupakkaa sisällä, puhuvat kiihkeästi, ja heittävät jogurttia, tupakkiaskeja ja banaaneja. Kaikki nauravat ja räkä valuu kun Tony itkee mutta ei niistä. Olemme Ranskassa. Georgio on hauska. Rupattelu hänen kanssaan on näytöstä, pilailua, ylipuhumista. Häneen on helppo rakastua. Ja loppua kohti kun hänen käytöksensä jo alkaa käydä hermoille, ymmärtää miksi hänestä on niin vaikea päästä eroon. Vincent Cassel on kuin tehty tähän hyvä-paha rooliin, imelä mutta seksikäs, onnistuu olemaan sietämätön juuttumatta kaavoihin. Emmanuelle Bercot Tonyn roolissa ei jää jälkeen. Vaan joskus on vaikea erottaa mikä on ranskalaista ja mikä myrskyistä suhdetta. Georgio on hurmuri - mutta eikövätkö kaikki ranskalaiset ole? Siltä ainakin vaikuttaa. Elokuvan suuruus on kuntoutuskeskuksen tylsyyden, polvivamman aiheuttaman turhautumisen ja intohimoisen menneen välillä. Symboliikka väreilee pinnan alla. ”Polvinivel on ainoa nivel, joka taipuu taakse”, sanoivat hoitajat Tonylle. Katsottuania kaksi tuntia tätä Tonyn ja Georgion tunnejojoa, ja olen aivan loppu. Tuntuu aivan että itse ontuisin kotiin hoitolasta. ”Mon Roi” on kunnianosoitus naisille (ja miehille), jotka ovat olleet vastaavanlaisessa suhteessa. Tai kenties kelle tahansa, joka on joskus ollut rakastunut. Itse tahdon antaa Maiwennille kunnianosoituksen, ja jään jännityksellä odottamaan hänen seuraavaa elokuvaansa.


FILM RECENSION AV GOD’S OWN COUNTRY

“God’s own country” utspelar sig i nordengelska Yorkshire. Vår huvudkaraktär Johnny är brittiskt fulsnygg, super och försöker på ett lönlöst sätt sköta familjens gård sedan hans pappa skadat benet. När romska Gheorghe anländer för att hjälpa den lilla familjen med lamningen är Johnny först motvillig; han klarar sig själv! Men Gheorghe visar sig vara kompetent, emotionellt inkännande, kaxig när det behövs, snygg… ja ni fattar. De inleder en passionerad romans. Landskapet är vackert, kalt och fotografiet rått. Döda kalvar, knull på lerig höjd, burknudlar. Det är inte långt ifrån att man fäller en tår när Gheorghe masserar en nyfödd lammunge tillbaka till livet. Han är absolut filmens Jake Gyllenhaal. För det går inte att låta bli att jämföra Francis Lees “God’s own country” med Ang Lees “Brokeback Mountain”. Och F. Lee kan inte annat än med avsikt ha flirtat med sin namnes original. Den ikoniska kärlekshistorien har fått en brittisk behandling, den är smutsigare och har längre scener. Soundtracket består mestadels av mänskliga stön, djurläten och hård vind. Men den homofobiska problematiken finns inte här, istället har den ersatts av en lite sårig men genuin relation mellan Johnny och hans sjuka pappa. Båda vill rädda gården, men på olika sätt. Ian Hart lyckas vara machohård men också svag och sympatisk på samma gång. Filmen når något sorts klimax när Gheorghe blir rasistiskt behandlad på en bar och sticker från byn. Men om hans historia vet vi nästintill ingenting när filmen väl är slut. Det är en film som handlar om John Saxby i första hand, och om att rädda familjens ägor. Jämförelsen blir lite olycklig, gårdens potentiella överlevnad bredvid den illa behandlade migranten. “My country is dead” är filmens starkaste replik, men mer om det får vi inte höra.

7


DIKT/RUNO SKRIBENT/KIRJOITTANUT: LARISSA LANKINEN

FÖRBIPASSERANDE

Himlen är mörkare än ögat kan nå. Det allt och inget. Molnen är bara förutfattade meningar, problem som man möter på vägen. Låt oss sväva fram till mörka och lämna det ljusa bakom oss. Ändring är försent.

8


DEBATT/BEBATTIARTIKKELI SKRIBENT/KIRJOITTANUT:: ELLA TURTA

KOMMUNERNA SOPAR LAGEN UNDER MATTAN Den 24 februari firar vi Sverigefinnarnas dag för att synliggöra Sveriges största nationella minoritet och dess kultur, språk och historia. Genom historien har nationella minoriteter osynliggjorts och i flera avseenden diskriminerats. Flera generationer har utsatts för assimileringspolitik, rasbiologiska kränkningar och förbud mot att tala sina språk. Det stigma som detta har skapat är något minoriteterna fortfarande arbetar med att få bort. Staten har med lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk åtagit sig att motarbeta detta men arbetet går för långsamt och insatserna är för få Det är oroande att vi har en lag som inte efterlevs. Situationen underminerar inte bara de mänskliga rättigheterna utan också förtroendet för den svenska rättsstaten. Mycket har förbättrats sedan den första minoritetslagen infördes år 2000. Men vi ser att allmänhetens kunskap och politikernas vilja att förverkliga den politik man förpliktigat sig att föra, är bristfällig. Trots att vi har haft en lag som syftar till att skydda och främja de nationella minoritetsspråken i snart arton års tid är få kommuner ens i närheten av att börja följa den. Kommuner fortsätter att sopa minoritetslagens krav under mattan eller tolkar lagen så att de rättigheter som den är menad att skydda inte tillgodoses. Sverigefinska ungdomsförbundet arbetar för att stärka unga sverigefinnar i att utveckla sitt språk och sin identitet men jobbar i motvind. Vi möts av nyheter om barn som förbjuds att tala sitt minoritetsspråk i skolan. Vi möts av kommuner som skär ned i modersmålsstödet utan att ta hänsyn till de nationella minoritetsspråkens särställning. Vi möts av politiker som bortprioriterar våra mänskliga rättigheter. Förra veckan lade regeringen fram sin lagrådsremiss med en rad förslag som syftar till att förbättra situationen för de nationella minoriteterna.

Regeringen föreslår bland annat att alla kommuner och landsting ska vara skyldiga att anta minoritetspolitiska mål och riktlinjer och att reglera förvaltningskommunernas skyldighet att informera minoriteter om sina rättigheter. Förvaltningskommuner ska till exempel vara skyldiga att fråga samtliga som söker förskoleplats, om de önskar plats i förskola på finska, meänkieli respektive samiska. Vi välkomnar att lagrådsremissen innehåller frågor som vi länge har lyft, men dessa förslag räcker dock inte. Likt den tidigare minoritetslagen riskerar dessa att förbli ord på papper som inte förverkligas fullt ut. För att bryta assimilationsprocessen och för att se till att minoritetslagen följs förespråkar Sverigefinska ungdomsförbundet inrättandet av en ny myndighet med ansvar för informationsspridning och uppföljning av kommunernas arbete samt möjligheten att sanktionera de som bryter mot sina förpliktelser. I dagsläget kan Sveriges kommuner bryta mot minoritetslagen utan konsekvenser. Sverigefinnarnas strävan efter att bevara och utveckla vårt språk och vår kulturella identitet har motarbetats under lång tid. För stor del av ansvaret har länge legat på de ideella krafterna. Organisationer som driver projekt för att revitalisera språket och föräldrar som i motvind strider för sina barns språkliga och kulturella rättigheter. Det är dags att flytta över ansvaret till beslutsfattarna – det är dags att sätta minoritetsperspektivet på agendan och börja följa lagen som vi har haft snart i arton år. Vi önskar att Sverigefinnarnas dag i fortsättningen kan vara en dag då vi kan vara stolta över att Sverige tar ansvar för sina nationella minoriteters rättigheter.

Ursprungligen publicerad i svt opinon: https://www.svt.se/opinion/ella-turta-om-sverigefinlandarnas-dag

9


SKRIBENT/KIRJOITTANUT: LEENA-MAARETTA DIXON BILDER/KUVAUS: KAJ GARDEMEISTER

JARMO LAINIO:

“TOIVON, ETTÄ UUSI LAINSÄÄDÄNTÖ ANTAISI UUTTA TUKEA VÄHEMMISTÖKIELILLE.”

28. maaliskuuta tapasin Jarmo Lainion, suomen kielen professorin Tukholman yliopistolla. Lainio on sekä toimittanut että kirjoittanut artikkeleita teoksiin, jotka käsittelevät ruotsinsuomalaista historiaa ja kielipolitiikkaa, kuten “Finnarnas Historia i Sverige 3” ja “Sveriges sju inhemska språk”. Keskustelimme uudesta lainsäädännöstä, miten se voi uudistaa suomen kielen asemaa Ruotsissa ja mitä se lupaa nuorille ruotsinsuomalaisille. L-M: Kiitos tästä mahdollisuudesta. Äänet-lehdellä olisi kysymyksiä tästä uudesta tutkimuksesta, jossa ehdotetaan että äidinkielen oppitunnit muutettaisiin vähemmistökielen oppitunneiksi kouluajalle. Mitkä ovat tärkeimmät asiat, joiden pitäisi muuttaa koulussa suomen kielen aseman parantamiseksi? Lainio: On tärkeää lisätä opetustuntimääriä, nythän on pelkästään noin tunti viikossa, joka on aivan liian vähän. Toiveemme on kolme

10


Utredningen Förbättrade möjligheter för elever att utveckla sitt nationella minoritetsspråk

utfördes mellan 2016 och 2017 med direktiv från regeringen. Utredningen avsikt var att kartlägga åtgärder som värnar och revitaliserar de nationella minoritetsspråken. Du hittar utredningen här: http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2017/11/sou-201791/

tuntia äidinkielen opetusta joka viikko. Asia, joka jäi vähän kesken tutkimuksessamme, on se millä tavalla kaksikielistä opetusta voidaan aloittaa uudestaan, alueilla joilla se on melkein kokonaan kadonnut, kun opetusta on poistettu ympäri Ruotsia. Tärkeintä on tietysti, että äidinkielen opetus saadaan osaksi uutta opetussuunnitelmaa. Nythän on usein niin, että äidinkielen opettajat joutuvat matkustamaan paljon päästäkseen moni eri kouluihin viikoittain ja työolosuhteet ovat aika huonot, jos suoraan sanotaan. Heille pitäisi antaa mahdollisuus kehittyä opettajina. Opetusta ylipäätänsä pitää kehittää. Ja tämä tapahtuu ainoastaan, jos opettajille annetaan paremmat mahdollisuudet suunnitella opetusta, ja se vaatisi lisää oppitunteja. Se on aika monipuolinen mietintö, ja tutkimuksessa on tuotu esille monia eri näkemyksiä. Koko Ruotsissa oli tutkimuksen mukaan vuonna 2017 noin 48 oppilasta, jotka opiskelivat suomea lukiossa. Se oli noin 2-3% vähemmän kun mitä oli peruskoulussa oli oppilaita suomen kielen opetuksessa. Iso haaste on estää se, että suomen kielen opetus jää syrjään lukiossa. Silloin oppilaat, jotka ovat saaneet opetusta peruskoulussa, eivät voi kehittää kieltä koulussa teini-iän loppusuoralla. L-M: Miten tämän tutkimuksen vetäminen on sujunut, mitä haasteita olette kohdanneet? Minkälaisia vastoinkäymisiä? Lainio: Mitä me ollaan kuultu nyt - koska tämä tutkimus on nyt ns. lähettikierroksella - on, että he, jotka ovat vastanneet tässä vaiheessa ovat

myötämielisiä ja tukevat päämääriä. Pohdinnan alla on muun muassa onko tämä kolmen tunnin suunnitelma mahdollista sisällyttää kouluaikaan ja miten ratkaista nykyinen pula pätevistä opettajista. Mutta tämä on pitkä prosessi ja lopputulos ei ole vielä selvillä. L-M: Miten opettajapula voidaan ratkaista? Lainio: Se on aika monimutkainen ongelma. Tällä hetkellä on ainoastaan äidinkielen opettajan koulutusta ja nyt tarvitaan esikouluopettajia, peruskoulunopettajia, lukiotason opettajia. Eli muiden aineiden opettajia, jotka voivat opettaa suomen kieltä eri tasoilla sekä eri aineissa - he puuttuvat kokonaan. Tällaisen asian saavuttaminen on tietenkin pitkä prosessi. On myös keskustelu mahdollisuudesta lyhyempään koulutukseen niille, jotka haluaisivat opettaa suomen kieltä. Yksi tapa on, että jos henkilöllä on kielelliset valmiudet, voitaisiin tarjota opettajankoulutusta, joka ei ole yhtä pitkäkestoinen. Ja sitten on myös ne, jotka ovat jo opettajia; heille pitää tarjota mahdollisuus erikoistua suomen kielen opetukseen. Nämä asiat voisivat mahdollistaa se, että opiskeluaika olisi paljon lyhyempi, kenties vuoden tai puolentoista vuoden pituinen neljän vuoden - neljän ja puolen vuoden sijasta, joka on äidinkielenopettajan koulutuksen pituus. L-M: Mikä on suomen kielen asema tämän päivän Ruotsissa? Parantunut, huonontunut tai kenties vähän molempia? Lainio: Vähän molempia. Ihan selvää on, että kielenvaihtoprosessi, joka alkoi jo vuosikymmeniä sitten, jatkuu. On vähemmän ja vähemmän ihmisiä, joille kehittyy hyvä suomen kielen taito. Opettajapula on aiheuttanut sen, että opetuksen laatu on ollut vähän heikompaa. Koulutuksen näkökulmasta katsottuna on huono tilanne, mutta tilanteen parantamiseen on hyviä ehdotuksia. Mutta kun toisesta suunnasta lähtee tarkastelemaan miltä nyt näyttää, niin tällä hetkellä suomen kieltä käytetään Ruotsissa virallisissa ja julkisissa paikoissa sekä tehtävissä paljon enemmän kun koskaan ennen. Esimerkiksi eri hallintoalueet ja kunnat, siellä on kaiken näköistä toimintaa, jossa käytetään suomen kieltä ihan virallisesti. Kehitys on kaksisuuntaista. Ja mahdollisesti se voi viedä siihen, että kuilu JATKUU SEURAAVALLA SIVULLA / FORTSÄTTER PÅ FÖLJANDE SIDA

11


kasvaa niiden välillä, jotka osaa kieltä hyvin ja niiden, jotka eivät osaa kieltä ollenkaan tai vain heikosti. L-M: Nyt kun mainisit kielellisen kuilun, niin haluan kysyä sinun kommentistasi Göteborgin Kirjamessuilla 2016, jossa sanoit paneelikeskustelussa, että ruotsinsuomalaisessa musiikki- ja teatterikulttuurissa on koettu renessanssi, mutta on myös toiveita että samanlainen renessanssi tapahtuisi ruotsinsuomalaisessa kirjallisuudessa. Voisitko kertoa tästä ajatuksesta? Lainio: On aika tyypillinen ilmiö vähemmistökielten kulttuuritoiminnan kohdalla, että kaikki toiminta on kiinni siitä, että eräät yksilöt onnistuvat ja jaksavat jatkaa. Jos nyt käy niin, että nämä yksilöt poistuvat kentältä eri syistä, niin se heikentää koko kenttää. Elokuvan puolella oli äskettäin tuotettu erilaisia filmejä, jotka toivat ruotsinsuomalaisuuden esille, mutta se kiinnostus nyt vähän tyrehtynyt. Sama teatterin suhteen - ne tuotannot eivät ole ehkä yhtä vauhdikkaita. Mutta kuten mainitsit, kirjallisuus on saanut uutta henkeä. On tullut uusia, tuoreita kirjailijoita ja sitten on vähitellen siirytty vähän toisenlaiseen teemakenttään. Nykyään voi olla ihan myönteisiä kuvauksia nuorista sekä monipuolisia, myönteisiä kuvauksia ruotsinsuomalaisuudesta. Ennen kuvattiin enemmän vastoinkäymisiä ja kaikenlaisia ongelmia, mutta nyt teemat ovat vähän eri maata. Mutta suurin osa näistä kirjailijoista ei ole oppinut suomen kieltä Ruotsissa, ja jos halutaan jatkaa ruotsinsuomalaista kirjallisuuden kasvua, niin silloin on parannettava koulujärjestelmää.

12


REPOTAGE SKRIBENT/ KIRJOITTANUT: A-J TURTIAINEN

UUSI PÄIVÄ UUSI PAIKKA

Euroopassa matkustaminen

13


Europassa matkustamisen ei tarvitse olla kallista. On vain oltava avoinna uusille asioille, ja kokea kaikki elämyksenä. Ja kun sanon kaikki, tarkoitan todella kaikki: likaiset vessat, haisevat junat, ihmeelliset ihmiset ja polttava alkoholi. Samalla kokee myös ainutlaatuisia tapahtumia, ihmisiä ja paikkoja. Keitän kupin kahvia ja istun alas kaverini Selman kanssa. Olemme molemmat olleet kuukauden matkoilla Euroopassa. Istumme pienessä yksiössä, jonka olemme vuokranneet pariksi päiväksi. Olemme ehtineet nähdä viisi maata ja kahdeksan kaupunkia. Meillä on monta ihmeellistä kertomusta hostelleista; meillä on monta ihmeellisiä kertomusta ihmisistä, joita olemme tavanneet; meillä on paljon kerrottavaa. Rupeamme puhumaan siitä, mitä vinkkejä meillä olisi toisille matkustaville.

14

“Jag kommer bara på random grejer. Typ saker man ska ha med sig. Det viktigaste för mig har varit en powerbank. Annars att packa smart då man inte behöver mycket kläder egentligen. På nästan alla ställen kan man tvätta”. Olen samaa mieltä kaverini kanssa, matkalle pakkaa helposti liian paljon. Parempi pakata liian vähän, koska voi aina ostaa vaatteita matkalla, jos jotain puuttuisi.

”Packa smart då man inte behöver mycket kläder egentligen”


Samalla ei saa unohtaa pakata sään mukaan, muistuttaa Selma. “Ha respekt för vädret. Vissa människor förundrar mig. Om det är kallt ta med ett par underställ. Samma sak om de är varmt ta med solkräm och vatten”. Asumista kannattaa myös ajatella vähän ennen matkaa. Selvittää, mikä kiinnostaa ja minkälaisessa paikassa voi ja tahtoo asua. “Hostell är kul då man träffar folk som reser och även får bra tips från personalen om staden. Det är dock sunkigt men det är som de är”, selittää Selma. Muita vaihtoehtoja ovat hotellit, asunnon vuokraus ja couch surfing.

”Respektera hur man mår. Man ska inte känna sig tvingad att göra nåt bara för att man reser.”

Kannattaa kuunnella itseään ja tarpeitaan, ja päättää niiden perusteella, mikä on oikea asumistapa itselle. “Respektera hur man mår. Man ska inte känna sig tvingad att göra nåt bara för att man reser. Samma sak med boende om man inte vill bo på hostel så gör man inte det uta hyr en lägenhet istället.” Otamme molemmat hörpyn kahvimukeistamme ja toteamme, että oli viisas päätös ottaa paketti kotoa mukaan. “Kaffe är det viktigaste. Asvärt att köpa med sig från sitt hemland. Roligare om man kan dricka gott kaffe. Även smart att ta en med liten termos som du har med dig. Jag ska ta med en på nästa resa”, toteaa Selma. Meidän molempien mielestä on myös tärkeätä dokumentoida matka jollakin tavalla. Itse aloin kirjoittaa blogia matkasta. Selmalla on omat tavat. “Personligen tycker jag att det är jätteroligt att skriva resedagbok. Man kan slå upp en random dag och läsa vad man gjorde då”.

JATKUU SEURAAVALLA SIVULLA / FORTSÄTTER PÅ FÖLJANDE SIDA

15


“Personligen tycker jag att det är jätteroligt att skriva resedagbok”

16


Miten matkustaa mahdollisimman halvalla, kysyn Selmalta. “Vi är ju så dåliga på det, eller ganska dåliga. Men att försök laga mat hemma och undvika att handla på de mest turistiga platserna”.

“Planera inte för mycket. Det är mycket roligare att kunna känna efter och bara köra”

Myös asuminen ja itse matkustaminen maksaa. Kannattaa vertailla eri yhtiöitä ja tapoja matkustaa ennen kun tekee ostoksen. Selma kylläkin lisää, ettei aina kannata valita halvinta asumismuotoa. ”Det kan vara värt att betala 20 kr mer för ett bra boende. Jag tänker att det är de små sakerna som pajar upp. Typ att köpa kaffe.” Lopuksi vertaamme tätä matkaa ensimmäiseen matkaamme, joka oli enemmän etukäteen suunniteltu. Puhumme siitä, että ei ole ollut mitään ongelmia suunnitella tätä matkaa päivästä päivään, löytää bussilippuja päivää ennen, eikä mitään ongelmia löytää yöpymispaikkoja. Selman viimeinen vinkki on siis: “Planera inte för mycket. Det är mycket roligare att kunna känna efter och bara köra”.

17


Bild 1: Warsawa Bild 2: Selma, Emily och jag Bild 3: Prag Bild 4: Hund som bor på hostel Bild 5: Utanför Bratisalava Bild 6: Trakai

18

Bild 7: Tallinna Bild 8: Övergivet sjukhus i Bratislava Bild 9: Kulturhuset i Warsawa


RECENSION/ARVOSTELU SKRIBENT/KIRJOITTANUT: LEENA-MAARETTA DIXON

FINNJÄVLAR Antologin som belyser Sverigefinnarnas historia Antologin ”Finnjävlar” (Verbal, 2016), redigerad av Kristian Borg, ger ett färgrikt, personligt och humoristisk skildring av Sverigefinnarnas historia och samtida liv. Bland skribenterna finns fantastiska författare, musiker och filmskapare, såsom Susanna Alakoski, Seluah Alsaati, Maziar Farzin, Domino Kai med många fler. ”Finnjävlar” ger en inblick i svensk historia från en färsk synvinkel. Ett onekligen måste av en bok att läsa. Det finns fem nationella minoriteter i Sverige: Judar, Romer, Samer (som också räknas som ursprungsfolk), Mäenkieli-talare och Sverigefinnar. För att räknas som en minoritet krävs det att folkgruppen ska ha existerat inom svenska gränser minst i cirka hundra år. Enligt lagen har både staten och kommuner ett ansvar att skydda deras kulturella och språkliga bakgrund. På officiella webbplatser som Minoritet.se samarbetar de fem grupperna med varandra för att se till att lagarna följs och för att även synliggöra deras erfarenheter inom media, och att även diskutera frågor kring identitet och kamp för rättvisa. Av de fem nationella minoriteterna är den största gruppen Sverigefinnar. Det beräknas att runt 4-5% av Sveriges befolkning kan tala finska flytande. Den Sverigefinska gruppen byggs ut av första, andra och tredje generationen av finsk påbrå. De sexton olika röster fokuserar på två stora teman: klass och historia. Många av de andra generationens Sverigefinnar vars föräldrar flyttade till Sverige under 50- och 60-talet var låginkomsttagare. Kristian Borg och Susanna Alakoski berättar om deras föräldrar som levde i fattigdom, slitande arbete, sjukdomar och diskriminering. Borg diskuterar i hans essä även om hur, trots att stigmat kring finskhet har ändrats drastisk, finns det en fortfarande märkligt likgiltighet mot Sverigefinnar och finskhet i Sverige: ”Finland är ett grannland och många med

finsk bakgrund bor här, men det är sällan som finsk politik eller ekonomi trumfar amerikanska presidentkandidaters frisyrer i nyhetsvärderingar”. Själv har jag hamnat i situationer där människor har varit förvånade över att det finns finskspråkiga förskolor/ skolor trots att de har existerat i Sverige under de sista 40 åren. Andreas Ali Jonasson berättar hur han på 90-talet levde i en förort som var stigmatiserad och som ansågs vara ett sämre område bara för att det var ett invandrartätt kvarter. Av en slump läste Jonasson den Sverigefinska författaren Antti Jalavas roman ”Asfaltblomman”. Detta öppnade en hel ny värld för honom. Nu ville han lära sig finska och forska i tiden då Finland och Sverige var samma land. Denna inspiration har lett till att Jonasson idag talar med stolthet finska till sin son. Många av texterna tar upp komplexa, emotionella identitetsfrågor. De visar också evolutionen som Sverigefinnarna har gjort; från att ha få rättigheter till att bli ett erkänt nationell minoritet, från låginkomstfamiljer till medelklass. Det är en självklar klassresa, vilket många av texterna subtilt visar; skribenterna har det betydligt bättre än deras föräldrar som de skriver om. Texterna bygger en tidsresa, en kartläggning av Finnarnas kamp från och med 1100-talet till idag. Om hur finska språket stämplades som ett fult språk, hur finnar svartmålades som våldsamma alkoholister, hur den svenska samhället nedvärderat Finsk kultur. Idag är det inte så stigmatiserande att vara finsk, men samtidigt uppstår rädslan att den finska kulturen kan försvinna. Fortfarande trots man räknar inte finländare som ”invandrare” så anses finska som ett invandrarspråk, även om finska har alltid talats i Sverige.

JATKUU SEURAAVALLA SIVULLA / FORTSÄTTER PÅ FÖLJANDE SIDA

19


När man läser om Sverigefinnarnas klasskampen, ser man ett tydligt paralleller till dagens klassfrågor. Victoria Kawesa (Fi) har flera gånger uttalat sig om den rasifierade underklassen. I sin tur Liv Strömqvist diskuterar i sin nyaste seriealbum ”Uppgång & fall” (Galago, 2016) hur de som har de minsta inkomsterna ofta har utländsk bakgrund. Sättet hur finska invandrare demoniserades och hur de fick lida med hårt arbete och små inkomster har vi ett tydligt koppling till hur idag samma sorts främlingsfientlighet lever kvar mot andra invandrargrupper.

För mig var boken ett av de starkaste läsupplevelser från 2016. Jag tror att det är många Sverigefinnar oavsett åldern som kommer att känna igen sig i dessa texter. ”Finnjävlar” är härligt informativ, smart och lättläst bok. Vi är Finnjävlar. Och Stolta.

I antologin ett intersektionell synvinkel är också inkluderad när Seluah Alsaati och Maziar Farzin skildrar hur de har bemött rasismen på grund av deras respektive Irakiska och Iranska bakgrunder. I ett annat text Domino Kai, som har både romska och Sverigefinska rötter berättar om diskriminering hans familj har upplevt i Sverige. Han belyser olika fördomar och berättar att även andra Sverigefinnar har svikit hans familj. Domino Kai har fått höra kommentarer hur han varken ser ut som en ”typisk” rom eller ”typisk” finländare. Det finns sverigefinnar som är rasifierade, fast den vanliga missuppfattningen är att de är alla blåögda och blonda. Dessa grupper av Sverigefinnar upplever mer aggressivitet och öppet fientlighet. Borg kritiserar dagens politiska atmosfär som ännu en gång vill bestämma vem som är Svensk och vem som är inte det. Som bevis av detta, Seluah Alsaati gestaltar ett hjärtskärande beskrivning om hur hon blev konfronterad av en nazist. Hon var inte svensk trots att hon är född i Sverige. Hennes irakiska pappa var för mycket. Det är många kvinnor som skriver här. I en småbit från Eija Hetekivi Olsson´s debut roman ”Ingenbarnsland” träffar läsaren en tuff Sverigefinsk tjej som slår emot sexuella trakasserier. Susanna Alakoski beskriver hur under hennes barndom, det fanns inget kvinnofrid, en sak som var ett ytterligare slag mot hennes invandrar mamma. I ”Finnjävlar” är mångfaldiga ämnen medvetet strukturerad så. Att de olika synvinklar och upplevelser leder till en större, mer ärligt bild av verkligheten. ”Finnjävlar” är ett lysande intersektionell antologi.

20

Sid not: För de som är intresserade, finns boken även på finska, med rubriken “Finnjävlar - Suomiperkeleet ruotsissa”, publicerad av förlaget Vastapaino.


KÅSERIE/ PAKINA SKRIBENT/ KIRJOITTANUT: MARIAH LEVICSEK

ATT PROVA NÅGOT NYTT Rädslan att göra bort sig eller bara vara fel. Eller att prova en ny maträtt, en ny hobby eller prova en ny väg hem från jobbet. Det finns många sätt man kan göra något nytt på. Själv gjorde jag det när jag bestämde mig för att prova Roller Derby. Jag. Som inte ens kan stå på ett par skridskor. Men jag tänkte att livet är för kort, har jag överlevt en helvetisk separation så kan jag väl för tusan stå på ett par rullskridskor. Jag resonerade att annars är det väl ett nytt sätt att dö på. Som så många andra som blivit intresserade av sporten hade jag sett filmen “Whip it” några år tidigare och ville se mig som coola Drew Barrymore eller Juliette Lewis. Vilket jag garanterat inte var utom möjligen brunett med ett temperament men där stannade likheten. Jag minns hur jag klev in i lokalen och möttes av alla andra freshisar (derbysnack för nybörjare), som liksom jag lockats dit för att testa sina derby-skills och vi hade småpratat och peppat varandra nervöst i väntan på vår debut.

med hjälp av en spelare som sedan försiktigt hjälpt mig upp på benen. “Herregud!” vet jag att jag tänkte... Hur skulle jag kunna ta mig framåt när jag knappt kunde stå! Har ni sett Papphammar med Gösta Ekman? Precis SÅ kände jag mig, som en stel bambi på hal is. Men inte i närheten lika söt. Efter några lättare övningar som att ta sig framåt på olika sätt och lära sig att stanna, så hade det gått rätt bra och jag hade inte behövt stödet från min mentor längre som jag krampaktigt hållit fast i under större delen av lektionen. Jag önskar att jag kunde säga att min karriär tog fart där och att jag nu är i klass med Drew och Juliette, men tyvärr insåg jag att kontakt sport inte är något för mig. Istället provade jag något nytt som att spela barnteater och den sommaren kunde jag ses på scenen som både hyena och antiloop med en flock andra djur på savannen.

När tränaren gått igenom lektionen hade det pirrat i magen av nervositet och spänning och jag hade känt mig stolt över att våga göra bort mig såhär. För det hade jag varit övertygad om att jag skulle, vilket var ok. Jag hade fått på mig den lånade utrustningen

21


DIKT/RUNO

My thoughts, became nights Nights that are full of expectations Nights that are cruelly passing Mornings smelling jasmine Take my love in your hands Keep my song, tight in your breasts Smell my desire, my beauty I want you here, I want you here, I want you... Through your eyes I remember I remember the first flame in the heart The first song, the first kiss The first goodbye is my fear Take me, my heart, in your dreams In one night, close your eyes go back for a while and see me again for first time the first time I saw you, which I will always remember‌

22


SKRIBENT/KIRJOITTANUT: SARA SORVARI

Kun tähdet valuvat poskia pitkin On ilma niin sumea, kuin silmät pakkasaamulla Käteni niin kuivat, että voisin käyttää niitä nenäliinana Siellä hän seisoi, kuin tähtönen iltataivaalla Valo niin kirkas, että peitin silmäni hämärällä Puut niin korkeat, että taivas katosi Siellä hän makasi, kuin lumihiutale nenän päällä Sydämeni niin voimaton, ja pimeys niin suuri Kyyneleet niin kirkkaat, kuten liekit talon ikkunoissa Siellä hän leijui, kuten lupaukseni taivaan tuuliin

23


SEURAAVA NUMERO? Olet päässyt lehtemme viimeisille sivuille. Toivottavasti nautit teksteistä, kuvista ja kuvituksista. Muhiiko mielessäsi jokin uusi jutunaihe? Syyhyävätkö sormesti päästä valokuvaamaan, tekemään taittoa tai kuvitusta? Tule mukaan tekemään seuraavaa numeroa! Minkäänlaisia ennakkotaitoja ei vaadita - meillä kynnys on matalalla ja katto korkealla, ja jokainen saa ilmaista itseään. Älä epäröi, vaan lähetä ideasi meille!

NYTT NUMMER? Du har nu läst tidningen och kanske även tyckt att den var intressant. Du väntar nog redan på att ett nytt nummer ska komma eller hur? Då behöver vi dig! Ja just dig som har så mycket att säga, har åsikter och kreativitet. Skicka in dina texter, teckningar, bilder eller vad som helst. Du som ung sverigefinne får synas och höras i vår ungdomstidning. Så var inte rädd utan hjälp oss att skapa en nytt nummer av tidningen!

Skicka in till/ Lähetä osoitteeseen:

aanet@ungfin.se 24


ÄÄNET

FÖLJ, SKICKA, RAKASTA, LÄHETÄ, SEURAA MEITÄ / OSS

Sverigefinsk ungdomstidning

KONTAKTINFO:

aanet@ungfin.se Följ oss även på Facebook! 25


Ă„Ă„NET

Sverigefinsk ungdomstidning

26

Omslag av Maria Forsman

Profile for Äänet

Äänet 1  

Första numret av tidningen Äänet. Vill du bidra till nästa tidning skicka din text till aanet@ungfin.se

Äänet 1  

Första numret av tidningen Äänet. Vill du bidra till nästa tidning skicka din text till aanet@ungfin.se

Advertisement