Page 1

SnabelPosten Nummer 5 2010 Pris 25 kronor

Inger ”Pippi” Nilsson Pelle från Saltkråkan Dårfinkar & Dönickar Mumintrollen Katter Att vara barn under krig

Tem a Barn

Vi har träffat

Mark Levengood Dessutom Att vara förälder med funktionsnedsättning 1


HISTORIA Att vara barn under krig

Minnen från andra världskriget Text: Magnus Hedman Foto: Privat

M

Gruppbild från regementet i Visby. Gösta Gustavsson är nr 2 från vänster i den främre raden. Obs de trekantiga hattarna.

orfar berättar att han var 11 år när andra världskriget bröt ut, och 17 år när kriget slutade. Alltså ganska liten. Allt fick man inte klart för sig. Man såg kriget med ett barns ögon. Börje, som min morfar heter, berättar att hans pappa, Gösta Gustavsson, arbetade i Köpings hytta, där man smälte malmen som kom uppifrån Bergslagen och framställde tackjärn. De bodde på landet på en liten gård. De hade två kor, grisar, höns och kaniner och lite åkermark.

Morfar berättar att hans pappa och några andra militärer åkte till norska gränsen. Till en ort som hette Charlottenberg. Militärernas uppgift var att bevaka norska gränsen och se till att ingen ”jävel kom över bron” att ingen tog sig innanför Sveriges gränser. Därför patrullerade de natt och dag.

Morfar säger att visst hörde man taias om en del saker under kriget.. I vissa fall rätt dramatiska saker som man även fick se med sina egna ögon.

Morfar berättar att hemma var det som vanligt, men att hans pappa upplevde något som han inte tidigare varit med om.

Han minns särskilt en händelse, en episod från skolan.

Hur upplevde du andra världskriget och hur upplevde din familj det och på vilket sätt?

”Vi hade vår skolsal högst uppe i en gammal stenbyggnad . Från vårt klassrumsföster, kunde vi se ut över hustaken.”.

”Det var inget ovanligt som hände min pappa att han blev inkallad till krigstjänst. Andra fäder var också inkallade. Grannen var inkallad och även arbetskamraten var inkallad.”

Han berättar att lektionen stördes av någonting. Ett oväsen. Ett buller. ” Fyra - fem bombplan kom dundrande emot oss där vi satt i skolsalen. Det var nu inte fiendens, tack och lov, utan våra svenska.”.

”Jag kommer mycket väl ihåg när pappa kom hem första gången på permission. Han fick alltså avlösning att han och hans kompisar fick åka hem till sina familjer några dagar.”

Du sa att man såg på kriget med ett barns ögon. Var det så, att man la saker på minnet på ett annat vis då, jämfört med hur man gör idag?

Morfar beskriver att det var kul och framförallt spännande när Gösta kom hem i den gamla uniformen med trekantig hatt.

Morfar säger att det tror han inte och säger att han inte tror det är någon skillnad på barn då, och barn nu. De fungerar ungefär likadant säger han. Det var det starka och det var det dramatiska som man la på minnet säger Börje Gustavsson.

Morfar berättar att livsmedel som mjöl, vetemjöl och rågmjöl var ransonerade. Det mesta var ransonerat.

När hans pappa blev inkallad till militärtjänstgöring var det en speciell händelse för min familj berättar morfar. Jag tror vi var 8 syskon vid den tiden. – Pappa och hans kompisar åkte iväg med de andra militärerna och stoppade ned vad de behövde i en liten resväska. de fick gå till torget där en buss stod och väntade på dem.

Personkort. Det användes för att hos ”Kristidsnämnden” få kvittera ut nya ransoneringskort.

2


Ett fullspäckat nummer igen! Den här gången på temat ”Barn”. Vår huvudintervju är med Mark Levengood, som bland annat arbetar som UNICEF-ambassadör. Och även de andra artiklarna har på något sätt anknytning till vårt tema.

Snabel-@

Sedan förra numret har vår redaktion fått en ny medlem, Malin Spångberg. Hon rivstartar med en artikel om Mumintrollen. I skrivande stund har hösten anlänt med sin höga klara luft och när man tittar ut genom fönstret är det lätt att inse att

Knivstagatan 6 753 23 Uppsala 018-727 40 03 snabel-a@uppsala.se www.snabelposten.se. Ansvarig utgivare: Mari Ekh Åmynningens DV 018-727 71 57 Chefredaktör: Christer Arvidsson Redaktionssekreterare: Christopher Lundgren

Redaktion

Himlen är gränsen!

Jonas Bennemark; Magnus Hedman; Tati Palestro; Erica Westerlund; Magnus Sjöquist; Mattias Persson; Carina Lemhagen; Eleonor Belin; Lena Öhman; Alexandra Bivald; Malin Spångberg; Josefin Tenefors; Natalia Georges. Layout & redigering: Christer Arvidsson

Christer Arvidsson

På webben

Tryck: Fenomentryck · X-O Graf Tryckeri AB

www.snabelposten.se Nytt extramaterial på vår hemsida: • • • • • • • • •

Louise Lémon - en intervju Schlager Move - en festival i Hamburg Järnframställning och Järnsmide Mer om Pippi Christer Nordström - en intervju Lasse Åberg - en intervju Olja - en faktaartikel Tove Edfeldt - en intervju Hästpojken - en intervju

Du vill väl läsa fler nummer av

SnabelPosten

Med mera

Kontakta Snabel-@! Se redaktionsrutan

Innehåll

Helårsprenumeration kostar 150:inklusive moms

Barn under krig........................... 2 Inger ”Pippi” Nilsson..................... 4 Pelle i Saltkråkan......................... 5 SUF-projektet.............................. 6 Mumintrollen................................7 Mark Levengood...........................8 Räven........................................ 10 Dårfinkar & Dönickar.................... 11 Katter.........................................13 Sällskapsspel, lekar och sport........15 Vara mammaledig........................16

Lösnummer till försäljning finns på Snabel-@ Knivstagatan 6

Omslagsfoto: Christer Arvidsson

3


KULTUR & NÖJE Inger ”Pippi” Nilsson - en intervju Text: Christopher Lundgren Foto: Erica Westerlund

P

ippi Långstrump är en av Astrid Lindgrens mer kända karaktärer som hon skrev några böcker om. Det har även gjorts flera filmer baserade på böckerna. De två filmerna med Inger Nilsson som Pippi Långstrump i regi av Olle Hellbom är de mest kända filmerna Därför tog jag kontakt med Inger Nilsson för att få en intervju med henne. En morgon tog jag och min kollega Erica tåget till Stockholm för att först genomföra en intervju med Stephen Lindholm som spelade Pelle i Saltkråkan, för att sedan träffa Inger Nilsson. Båda intervjuerna gjordes i Stockholm.

Namn: Inger Nilsson Född: Jag är född 1959 Bor: Här i Stockholm Yrke: Skådespelare Arbetar med just nu: Nu är jag ledig. Senast så filmade jag med Tysk TV som gör en deckare med både svenska och tyska skådespelare. Gör helst en fin sommardag: Går ut och fikar eller äker iväg och badar Högsta önskan: Att jag får ordning i min lägenhet Favoritbakverk: Semlor, jag är en stor semloman. Sedan så gillar jag Napoleonbakelse Favoritgodis Mörk och vit choklad och vingummi Favoritglass: Iglo, pinnglassen med två pinnar

I slutet av 1960-talet sökte man barn som ville medverka i Pippi Långstrump, via TV. Ingers föräldrar bestämde efter några om och men att de skulle skicka in ett kort på Inger och då fick hon träffa regissör och regiassistent samt göra några provinspelningar. Det hela slutade med att Inger fick spela Pippi.

När jag frågade om hon fortfarande förknippas med Pippi Långstrump svarade hon att hon gör det. ”Jag tror inte att det finns någon som inte har sett dom här filmerna någon gång i alla fall”, säger hon. Jag frågade också om hon medverkade i någon annan film som barnskådespelare, men det visade sig att hon inte gjorde det. Det var enbart Pippi Långstrump som hon gjorde. Jag frågade också hur hon tycker om att se sig själv på TV då hon svarade att hon upplever som att titta på gamla foton. När hon ser filmerna själv nu för tiden upptäcker hon ibland scener som hon faktiskt inte kommer ihåg.

Mer om inspelningarna av Pippi Långstrump-filmerna. Inger minns inte så mycket av filminspelningarna med tanke på att hon enbart var nio år men hon kommer ihåg att hon hade det väldigt kul och att det alla gjorde tillsammans var roligt. Inspelningen pågick under en väldigt lång tid. Utomhusscenerna, utanför Pippis hus, Villa Villekulla, spelades in och filmades på Gotland medan inomhusscenerna samt Tommys och Annikas hus spelades in i Stockholm. Flera scener, exempelvis när Pippi cyklar utan hjul trickfilmades....

Lite annat om Inger och Pippi Långstrump. Med tanke på hur kända filmerna och böckerna om Pippi Långstrump blev har dom översatts till flera olika språk. Därför frågade jag om Inger själv har sett någon av de dubbade versionerna och det har hon faktiskt gjort. Hon har även sett den tecknade Pippi Långstrump-serien. Vid flera tillfällen träffade hon även Astrid Lindgren. Hon har både läst Astrid Lindgrens böcker och sett de flesta av filmerna. Jag frågade också om hon har träffat någon av de andra skådespelarna på senare tid och hennes svar är att hon vid några tillfällen har träffat Per (som spelar Tommy) och Maria (som spelar Annika). Mer om hur man trickfilmade och hela intervjun i sin helhet finns att läsa på www.snabelposten.se under Xtra Xtra (Extramaterial).

Lite mer runt och efter filminspelningarna. När jag frågade hur Inger tror att hennes klasskamrater upplevde att hon fick spela in film svarade hon att de nog tyckte att det var roligt. Så var det spännande när hon kom tillbaka efter en lång filminspelning.

4


KULTUR & NÖJE Pelle i Saltkråkan

- en intervju med

Stephen Lindholm Text: Erica Westerlund Foto: Christopher Lundgren

I

början av 1960-talet annonserades det ut att barn skulle få visa intresse för att få vara med och spela in Saltkråkan. Stephen Lindholm var ett av barnen, och bland alla som hade visat intresse blev det Stephen som fick rollen som Pelle. Det kan tilläggas att Saltkråkan var det enda Stephen spelade in som barnskådespelare.

Lite minnen: Stephen minns att han fick en hund i filmen och att han faktiskt fick behålla hunden när filminspelningen var över. Dessutom minns han en scen där de skulle äta tårta för att fira Pelles namnsdag. Under inspelningen, som pågick en hel dag och som innehöll många scener, fick man ställa fram nya tårtor hela tiden eftersom tårtorna surnade så fort i solen. ”Det var ganska speciellt, märkligt kalas det där att dom hela tiden fick ställa fram nya tårtor för att det skulle kunna spelas in”, berättar Stephen. I en scen badade han med kläderna på och det tyckte han var kul. Utanför inspelningarna: Stephens jämnåriga kamrater tyckte nog att det var lite speciellt att han fick spela in film. ”Det blev väldigt mycket uppståndelse kring det här med Saltkråkan men bland mina klasskamrater tror jag att jag var mer Stephen än Pelle för det var rätt skönt”, säger Stephen. ”Att det ändå fanns en plats där jag kunde vara mig själv lite mer”. Trots att det har gått över 45 år sedan inspelningarna går det inte en vecka utan att han blir påmind av sin rollkaraktär på ett eller annat sätt. I Saltkråkan var Pelle en sådan djurvän som inte ens kunde döda en geting. Även om han tycker om djur på riktigt säger han att det var kanske lite väl överdrivet Att se sig själv på TV ca 45 år senare är något han inte tänker på, för han har sett det så många gånger så han tycker att det är en naturlig sak. Lite annat som har med filmen att göra: Stephen har läst Astrid Lindgrens böcker, även böckerna om Saltkråkan, samt sett andra filmer som är baserade på Astrid Lindgrens böcker. Dessutom träffade han Astrid Lindgren vid flera olika tillfällen och de stötte på varandra ibland på trottoaren eller vid någon restaurang. På senare tid har han också stött på andra skådespe Namn: Stephen Lindholm lare som medverkade i Saltkråkan, bland annat Lou Född: 1954 ise Edlind som spelade Malin samt Maria Johansson Bor: Nacka som spelade Tjorven. Dock umgås han inte med dom Yrke: Journalist utan har bara sett dom av en slump. Gör helst en fin sommardag: Är ute i naturen. Kanske Eftersom jag själv har sett Saltkråkan undrade jag på sjön. Njuter av det vackra fina vädret. varför man aldrig får se någon mamma till Pelle och Högsta önskan: Att få vara frisk och orka hålla på hans syskon. ”Jag tror att mamman hade dött så att med dom saker som jag vill göra. det var bara pappa Melker då och vi fyra”, säger Favoritseriefigur: Jag tycker att Hagbard Handfaste Stephen. är festlig/vettig. Favoritgodis: Jag tycker inte att godis är gott. Det Intervjun i sin helhet finns att läsa på www.snabel är sött och kladdigt. posten.se under länken Xtra Xtra (Extramaterial)

5


SAMHÄLLE SUF-projektet

Samverkan – Utveckling - Föräldraskap Intervju med Lydia Springer

Namn: Lydia Springer Född: 1964 i USA Bor: Vänge utanför Uppsala Yrke. Psykolog

Text: Eleonor Belin Foto: Christer Arvidsson Tycker du att föräldrar med en utvecklingsstörning ska få leva med sina barn om det går? Vet du vad jag tycker det är en bra fråga. Jag tycker allmänt att barn mår bäst av att leva med sina biologiska föräldrar, det är inte alla barn som kan bo hos sina föräldrar, men om det går tycker jag att det är självklart. Med rätt stöd kanske det går? Det finns en grupp föräldrar med utvecklingstörning som behöver väldigt lite stöd. För dom har stödet från den närmaste familjen till exempel sin partner . Dom bor kanske nära sina föräldrar eller släkt. Sen finns det en grupp som får stöd utifrån. Som har hemterapeut eller kontaktperson. Mer formella stöd. Sen finns det en annan grupp: Oavsett stöd så går det inte.

har det varit människor som har varit inskrivna i LSS som har fått en utredning för att skydda barnen. Det har med fördomar att göra. En utvecklingsstörning innebär att man har svårt med det och det. Och de här svårigheterna innebär att det blir svårt för den blivande mamman eller pappan att ta hand om sitt barn. Det som är viktigt är att man stannar upp och tittar på dels svårigheterna, men också styrkor. Hur man kan kompensera och hur nätverket ser ut. Vi kan inte idag placera på utredningshem eller omhänderta barnet per automatik. Bara för att en person har utvecklingsstörning. Det går inte och vi får inte tänka så.

Vad är syftet med SUF? Syftet med SUF är att hjälpa professionella att få kunskap om metoder så de kan ge så bra stöd som möjligt. Personer med kognitiva svårigheter behöver stöd en längre tid. Det är det vi behöver få politikerna att förstå, så dom inte säger nu har ni en budget, nu är det kortvariga insatser. Och det ska vara effektivt. Går det bra tar man bort stödet. Man får inte tänka så. Man måste tänka långsiktigt. Är det okej att göra en utredning på utvecklingstörning hos en förälder? Det finns olika skäl till varför man gör en utredning. Det är socialtjänsten som gör en utredning och bedömning. Det måste finnas ett skäl att göra denna utredning annars får man inte göra det. Svar på frågan är NEJ man kan inte göra en utredning utan misstankar. Oftast så

Hur går de med forskningen kring SUF? En forskning handlar om hur barn till mammor med utvecklingsstörning utvecklas. Där man ska titta på hur mammor och barn har det och vilken relation de har. Titta på hur de ser ut för mamman. Ofta är det saker runt omkring som gör att det blir problem. Till exempel dålig ekonomi, man kanske har ett väldigt litet nätverk. Man kan ha ett nätverk som inte är så positivt och stödjande. Man kanske ofta har ett trauma med sig. Att man var mobbad i skolan när man växte upp. Man kan råka ut för tråkiga relationer, där man inte haft det så bra. Partnern kanske inte varit så snäll.

6

Hur kan man få hjälp med det då? Ja med de sakerna påverkas man hur man är som mamma. Det behöver inte bara vara utvecklingstörningen som påverkar. Det är det man behöver skilja på. Det är det forskningen går ut på. Men du sa hur får man hjälp med det då? Det finns flera ställen man kan vända sig till. Jag tycker Habiliteringen är bra där. Eftersom de finns kuratorer och psykologer där. Får de det stöd de behöver idag? Dels kan det vara ett stöd till sig själv som man får via LSS och Habiliteringen. Det är viktigt om man stärker sig själv som vuxen. Då kan man ta hand om ett barn bättre. Jag mår bra, mina barn mår bra av det. Sedan finns det stöd man kan få som är riktat mer till barnet. Det är socialtjänsten som tar beslut om det. Det bästa är att vända sig till någon som känner er som familj. Detta är en viktig fråga inom LSS, att hitta regler och riktlinjer för handläggare så dom tänker två gånger innan dom tar ett beslut. Så fort de finns ett barn med i bilden så ska man vända sig till socialtjänsten för att få hjälp. Det vore bra om det fanns en typ av boende med servicebas för personer med utvecklingsstörning som har barn. Hur mycket känner myndigheter till vad SUF gör? Vi är ute rätt mycket och pratar, men det är inte alla som känner till det. Vi tycker att alla inom socialtjänsten borde känna till det. Om man träffar en familj som behöver stöd tycker jag att de ska ha kontakt med oss. Utifrån att det finns goda metoder som man kan använda. för att göra bra saker.


Hur kan det se ut en dag med en familj med utvecklingstörning? Vad är positivt och vad är negativt?

När kommer det bli ett serviceboende för föräldrar med barn att bli av tror du?

Jag har inte varit med en hel dag . Man tänker ju oftast på vad som inte fungerar. Det som blir utmaningen blir ju att försöka hålla en god struktur. Att man har fasta rutiner. Att komma iväg i tid och att man har sakerna med sig som man ska ha under dagen. Sedan tänker jag hur man prioriterar hur man får till en bra dag, så att man inte mot slutet av dagen, när barnet kommer hem, är helt slut. Och att man då kan umgås med barnet och fånga upp vad barnet har gjort under dagen. Jag tror att det suger energi ur personer med utvecklingstörning som har för lite stöd, eller inte har samordnat stöd. Så när dag har gått är man helt slut. Man tycker inte man har gjort så mycket. Det som är viktigt är att man känner sig nöjd med sin dag. Om man har fullt ös hela tiden tror vi att man känner sig stressade och tänker på vad barnet behöver för att aktivera sig. Om man får rätt stöd får man energi över till andra saker.

Jag hoppas februari 2012. Ställ frågan till politikerna NÄR BLIR DETTA AV. När kommer en diskussionen i gång? Först är det ju planeringen sen hur ska man lägga upp det? Hur och vem tar man kontakt med om man har problem när man inte har kontaktperson eller god man? I första hand ska man vända sig till socialtjänsten eller LSS om man har någon kontakt där. Har man inte det kan man vända sig till kurator på habiliteringen. Tillit är väldigt viktigt.

KULTUR&NÖJE

Mumintrollen Text: Malin Spångberg Mumintrollet bor i ett blått hus i Mumindalen tillsammans med sin mamma och sin pappa. Hans vänner är Snorkfröken, Sniff, Snusmumriken och Lilla My. De är med varandra varje dag.

M

umintrollen är vita små troll skapade av finlandssvenska författaren och bildkonstnären Tove Jansson. I Finland finns det både en Muminvärld i Nådendal och ett Muminmuseum i Tammerfors.

Snorkfröken Lilla My är lite kaxig av sig, Foto: Kallerna lite lik oss människor och hon har ett häftigt humör. Sniff är en brun känguruliknande varelse som är lite rädd för främmande saker.

I Mumindalen spelas det mycket musik och många av figurerna sjunger om sig själva och om sin tillvaro.

Tove Jansson Foto: Reino Loppinen

Snorkfröken är egentligen inte en mumintroll utan en sork men sorkarna är nära släkt med mumintrollen. Snusmumriken har en grön hatt och spelar munspel. Varje år ger han sig ut på långa vandringar över vintern men till våren kommer han tillbaka. Mumintrollet saknar honom varje gång han ger sig av.

Mumin finns både som TV-serie och som böcker.

Några andra figurer som är med i Mumin är Stinky som alltid vill ställa till med problem för Mumin och hans vänner. Snorkfrökens storebror, som heter Snorken, gillar att bygga modellskepp. Lilla Mys storesyster, som heter Mymlan, har håret i samma frisyr som Lilla My. Hemulen gillar att vara lite ensam, han samlar på ovanliga växter, han hoppas på att en dag hitta någonting så ovanligt som en oupptäckt blomma.

Dom första fyra böckerna är barnböcker och dom andra är för lite äldre läsare, man kan säga att böckerna växer med huvudpersonerna.

7


KULTUR & NÖJE

Mark Levengood En intervju Text: Tati Palestro & Magnus Sjöquist Foto: Christer Arvidsson

N

är vi kom till Stockholm gick vi till ett cafè och väntade på Mark. Tiden gick mer och mer, vi skulle träffa honom klockan 10.00. När klockan blev 10.05 ringde vi till kvinnan som hade hand om honom. Sedan kom han efter ett tag. Han gick och beställde sin juice. Efter ett tag fick han se en parkeringsvakt. Då fick han bråttom ut. Han hade glömt lägga i pengar för parkering.

Namn: Mark William Levengood Född: 1964 i Amerika, North Carolina (på en militärbas, pappan var militär) Yrke: Programledare, skriftställare och Unicef-ambassadör Bor: Stockholm och Saltsjöbaden Minns du något från USA? Svaga minnen, jag kommer ihåg att det fanns inte några lekplatser och att jag och min bror fick leka på en grusplan, det var ganska tråkigt. När blev du programledare och varför ville du bli det? Jag blev programledare väldigt tidigt, egentligen var det inget som jag ville bli. Min kompis i Finland hade fått huvudrollen i en TV-film, det var en ungdomsfilm och han var ingen skådespelare. Han tyckte att det var väldigt nervöst, så han frågade om de inte kunde skriva in mig också, som en kompis till honom i filmen. Jag fick en egen roll i hans film och det tyckte jag var jätteroligt. Jag var tonåring och jag var skoltrött och de som gjorde filmen tyckte att jag hade något speciellt, att jag fungerade bra på kameran och då blev jag kallad till TV:n för ett programledarprov. De skulle göra ett nytt program för ungdomar i Finland och jag fick arbetet. Då var jag väl sexton år gammal.

Sedan kom vi igång med intervjun.

Det hette inte programledare, man tänkte inte alls i sådana banor på den tiden, det handlade mer om att man skulle göra ett program och någon måste ju prata så jag var den som skulle prata, så blev det så småningom ett yrke.

alla Melodifestivalerna, 2003 och 2005 gjorde jag dem. Och så har jag gjort Guldbaggegalan, och så har jag gjort Kronprinsessans födelsedagar massa olika år. Cancergalan har jag gjort och Svenska hjälpen har jag gjort och senast gjorde jag kronprinsessans bröllop och sedan har jag gjort en massa andra program.

Det var på 1980-talet som man började att prata om programledare. Man kan säga att det var inget som jag ville bli egentligen men när jag väl blev det tyckte jag att det var jätteroligt, och det tycker jag fortfarande.

Det blir så många program, det jag är mest stolt över kanske är Melodifestivalen och ”Mark och hans vänner” och sedan tycker jag att det var väldigt kul att göra bröllopet. Jag tyckte att det var jätteroligt att göra det.

Vilka program har du gjort i Sverige?

Vilket var roligast?

Oj! Jag har minne som en kanariefågel, mitt första program hette ”Släng dig i lianen”, det är över tjugo år sedan (1989) det var ett radioprogram. Så jobbade jag på ”Efter tre”, där var jag reporter och så jobbade jag på ett program som hette ”Folk”, det var TV och där var jag reporter.

Mark och hans vänner var kanske roligast för det var alldeles nytt och då var allting fullständigt livsfarligt. Sedan måste jag säga bröllopet för det ligger så tätt inpå för att jag fick vara med på bröllopet. Det var ett så fint bröllop tyckte jag, så de var nog de roligaste.

Sedan blev jag programledare för ”Mark och hans vänner”, ”Mark och hans grannar”, ”Aha sa Mark”, ”Kväll i Kungariket”, ”Go’morgon med Mark”, ”Kära Mark” och ”Tivoli”, och sedan

8

Hur var det att vara med på Viktorias bröllop? Det var väldigt speciellt, jag fick frågan för ett år sedan nästan, allt var superhemligt med det där.


Jag minns att jag tänkte så här ”hjälp, herrejössanes” för jag visste ju att nästan alla kommer att titta på det programmet. Det var en sådan dag då man kan säga att hela Sverige stannade. Det var över fem miljoner som tittade. Men sedan tänkte jag som så att ett bröllop är en sådan rolig sak och min uppgift här nu är att få alla människor att känna sig som en del av det här bröllopet. Alla är inbjudna via TV:n. Jag tänkte att om man arbetar på det viset att alla känner sig välkomna så känns det inte så farligt och då gjorde jag det. Det var väldigt roligt, men jag var hemskt hungrig hela tiden för de hade glömt att ordna mat. Vi sände från ett på eftermiddagen till ett på natten, så jag försökte skicka ut min assistent att köpa mat. Men allt var stängt, så vi fick aldrig någon mat. Vi var hemskt hungriga och så var det kallt för det blåste på kvällen. Vad kommer du ihåg från din barndom? Väldigt mycket, jag har ett väldigt bra minne, när det kommer till min barndom. Jag kommer ihåg till och med sådant som dofter och jag kommer ihåg små, små detaljer. Jag kommer ihåg mycket mer från min barndom än sådant som hände igår till exempel, vilket är oroväckande för det kanske är tecken på att jag håller på att bli senil. Jag hade en bra barndom, jag växte upp på två kontinenter. Dels bodde jag i

Finland och dels bodde jag i Amerika för när pappa kom hem från Vietnam 1971 så började jag att tillbringa somrarna i Amerika. Jag var omgiven av många människor som älskade mig. Jag tyckte att det var tråkigt att gå i skolan dock. Kan du berätta något roligt som din mamma har sagt? När mamma blev riktigt trött på oss när jag var liten, då brukade hon säga så här: ”kan ni inte gå och leka i trafiken en stund?”. Sådant säger man inte nu för tiden och ibland sa hon så här: ”Nu ska vi leka kurragömma”, och då gick vi och gömde oss. Så hände ingenting och när vi kom ut efter en halvtimme ur den där garderoben så satt mamma och läste deckare. Då sa hon ”jag sökte men jag hittade ingen”. Hon bara lurade oss, hon ville få lite lugn och ro en stund. Hur träffade du Jonas på för vis? Jag träffade Jonas på ett badhus. Vi var hemskt fattiga på den tiden Jonas och jag. Vi bodde båda utan badrum vilket gjorde att två gånger i veckan gick jag till ett litet badhus i Gamla stan som man kan simma, bada bastu och ligga i små badkar, Storkyrkobadet, det finns fortfarande. Många människor som vi som inte hade badrum gick och badade två gånger i veckan, det var på tisdagar och torsdagar, där träffade jag Jonas. Hur många böcker har du skrivit och vad handlar den senaste om?

9

Jag har skrivit fem böcker, den femte kommer ut nu i september, den handlar väldigt mycket om vänskap och hur viktigt det är att man har riktigt nära vänner som vet nästan allting om en, men som ändå tycker om en. Vad gillar du att göra på fritiden? Läsa böcker, tycker jag jättemycket om. Jag har alltid böcker med mig. Jag tycker om att lösa sudoku. Jag tycker väldigt mycket om data, jag tycker om att spela datorspel, jag tycker om att surfa på nätet, chatta med folk, Facebook, jag tycker om att spela Nintendo Wii. Jag har väldigt enkla nöjen, men sedan är jag väldigt kamratlig av mig så jag tycker väldigt mycket om att hänga med mina kompisar. Har du någon favoritmat? Jag tycker jättemycket om Vietnamesisk mat, jag tycker också om mexikansk mat. Och kreolmat från södra Amerika tycker jag är jätte jätte gott. Vad har du för framtidsplaner? Ja, det var en bra fråga. I mitt liv är det jättemycket, så att den veckan som man står framför, den är så märkvärdigt jobbig. Mycket går ut på att överleva, jag tycker att ”herregud, jag kommer inte att överleva den här veckan”. Man ska uppträda på många olika ställen och prata


DJUR&NATUR Räven Text: Magnus Sjöquist Foto: Ray Chang

Hur den ser ut och var den finns

om olika saker och skriva texter och filma saker, så jag tycker så här att jag hinner aldrig blicka framåt. På söndag tänker jag så här: ”Va? Jag klarade mig!” Då blir det bara spela datorspel och sova, så jag har inga riktiga framtidsplaner. När jag blickar framåt så hoppas jag att mina barn ska växa upp och få det bra och att de ska bli bra vuxna. Man kan säga att mina drömmar är kopplade till mina barn. Jag tycker att mitt eget liv alltid har varit större än mina drömmar i alla fall. Har du någon favoritmusik? Jag tycker väldigt mycket om en

klassisk kompositör som heter Faure, Jag lyssnar på en sångare som heter Therese Anderson, sedan tycker jag om Bette Midler och så tycker jag om Julie Andrews. De är mina favoriter. Vilken är din favoritfilm? ”Sound of Music”, har du sett den? Den är jättebra, det är en musikal. Julie Andrews är en nunna som får lämna sitt kloster för att ta hand om sju barn som inte har någon mamma. Och de bor i ett slott, så det är synd om allihopa men sedan bara sjunger dom. Det tycker jag är jättebra. Har du varit med i någon film och vad heter filmen? Det tror jag inte, min röst har varit med i en biofilm men jag är berättaren i en Muminfilm som går på bio, det har jag gjort. Jag har varit med i Rederiet, där spelade jag en finsk arkitekt som var lite full hela tiden. Jag har nog varit med i någon film i Finland för jag minns att det var inspelningsdagar i slutet på sjuttiotalet när jag var jätteliten och att jag var klädd i någon slags rustning, jag kommer för mitt liv inte ihåg det. Hur gamla är dina barn? Min son fyller åtta år snart, han är sju år nu alltså och min dotter är fyra och ska bli fem.

10

Rävens utseende är ganska allmänt känt, det typiska med rävens utseende är den rödbruna färgen, och rävens långa svans.i fjällen kan utseendet vara åt det gula hållet. Färgen kan se olika ut beroende på olika individer och var den finns. Den är ett hunddjur med uppstående och spetsiga öron. Kroppen är ungefär 58 - 90 centimeter, svansen är 32 - 55 centimeter, de väger ungefär fem till åtta kilo, ibland kan den väga upp till 19 kilo. Honräven kallas ibland för tik och ungen kallas för valp. Den finns i större delen av Europa förutom på Island, egentligen finns den i hela världen. I Sverige finns den i hela landet., den finns också i till exempel Japan. Sverige har haft räv sedan den senaste istiden.

Dess miljö Djuret finns mest i mindre skogar och ibland på öppna fält, men egentligen finns den överallt. Trots mänsklighetens härjningar har den lätt att anpassa sig efter dessa omgivningar. Räven finns även i olika storstäder, till exempel London. Den har bra utvecklade sinnen (syn, hörsel, med mera) och klarar sig bra på grund av det. I Alperna finns den 2000 meter upp över havet och i Centralasien finns den cirka 4000 meter upp. Arabiska halvön finns det också rävar på. Räven är enligt en källa det enda djuret som finns i hela norden.

Fortsättning se sidan 14


KULTUR & NÖJE Dårfinkar & Dönickar

Vi har pratat med Simone och Kattis Vad gör de idag Text: Jonas Bennemark Foto: Erica Westerlund

1984

släpptes Ulf Starks roman Dårfinkar & Dönickar. 1989 filmatiserades den och sändes som ungdomsserie för första gången och därefter har den gått i repris flera gånger, senast runt 2004. Simone bor med mamma och sin hund Kilroy, men hennes mamma har träffat en ny kille, Yngve, som de ska flytta till. Simone fullkomligt avskyr Yngve, och vill inte flytta till honom eller en ny stad. När hennes mamma dessutom glömmer hennes älskade hund så är det droppen, och Simone klipper i ren protest av sig allt hår precis innan hon ska gå till en ny skola. I skolan blir hon på grund av sin ”pojkfrisyr” presenterad som den nya pojken Simon. Utan att tänka på vad hon ger sig in på säger hon inte emot och börjar spela rollen som Simon. Det ställer självklart till problem, hon måste hålla undan lärarinnan från sin mamma och Yngve, vilket är svårt då hon ställer till en hel del trubbel i skolan som retar upp lärarinnan. Till exempel kommer hon ofta sent och hamnar i slagsmål redan första dagen och som om det inte är nog problem att hålla rollen inför lärarinnan och resten av klassen blir klasskamraten Kattis kär i ”Simon”, och hon själv blir kär i Isak

Intervju med Simone Hon fick rollen när hennes mamma såg en annons i Dagens nyheter att de skulle vara en audition på en stor skola I en stor aula satt regissören och nån mer som hade ansvar för rollbesättningen. Till slut var det bara hon kvar

att det var väldigt mysigt. Att spela kille i serien tyckte hon var roligt och inte så svårt. Senare tyckte hon att det var jobbigt åren efter då hon fortfarande hade kort hår när hon var 13 och så trodde en del att hon var kille.

De valde henne för att hon hade ett utseende som gjorde att hon kunde spela pojke, och att hon var ganska bra att koncentrera sig och fokusera och hon hoppas att de var för att de tyckte att hon var bra också.

Att kyssa en tjej i filmen tyckte hon var konstigt för hon hade inte kysst nån annan innan dess. Det var generande för båda två eftersom det var lite tabu att man inte ska kyssa nån av ens egna kön. Hon kommer ihåg att de tuggade tuggummi och höll på där men hon säger att, det var ju bara film och på lek.

Hon tyckte det var jätteroligt och fantastiskt att göra filmen. Hon tyckte det var kul att vara med så många roliga människor. Det var häftigt och roligt att bli tagen på allvar och respekterad och bli sedd som en arbetskamrat fast att hon bara var tolv. Hon hade spelat teater i en barnteatergrupp som hette Mini-teatern i Stockholm från att hon var sju eller åtta. Hennes favoritscen i filmen är när hon skulle ligga i en säng och sova och hunden skulle vara där. Hon kommer ihåg

Jag frågade om det kändes kallt att simma i det kalla vattnet och om hon fick kramp och hon sa att de stora bilderna är gjorda i en sjö som ligger i Nacka som heter Källtorpssjön, som är en av Sveriges kallaste sjöar och de bilderna när de hoppar i är tagna där och det var ju kallt. De hade dykardräkter på sig, och då fick hon höra att man skulle kissa i sin dykardräkt för då skulle det bli varmt och skönt så det gjorde de och sen är närbilderna tagna i en inomhus-bassäng.

11

Namn: Lena Strömberg Född: 1975 Bor: Örebro Karriär: spelade Simone i Dårfinkar & Dönickar och har varit med i 3XNU på Stockholms Stadsteater och gjort några TV produktioner bland annat Herr Von Hancken, Pusselbitar, Skeppsholmen och lite kortfilmer. Jag frågade henne om det gjorde ont att få glassplitter på sig i en scen, . Hon kommer inte ihåg som att det var riktigt glassplitter utan att de fejkade det och det gjorde inte ont. När hon klättrade på taket var hon inte rädd att ramla ner, för de hade en stunt- tjej som gjorde alla hennes stunt. Hon heter Ellen Matsson och är skådespelare på Dramaten idag. När allt var färdigt kändes det lite tomt. Det var konstigt att gå tillbaka skolan och så.


KULTUR&NÖJE Intervju med Kattis avslappnad och bekväm i den här situationen som de var i där och då. Kyssa en tjej i filmen det var ju lite speciellt. De hade inte gjort någonting sånt innan det här spelades in 1987 eller 1988, även om det nu är det supervanligt med bisexualitet och homosexualitet. Inför det så var hon och hennes motspelerska skitnervösa. Hon tyckte det var lite halvjobbigt, men där väl på plats så var det inget konstigt.

Namn: Christine Schjött Quist Född: 1975 Bor: Stockholm Karriär: Spelade Kattis i filmen Dårfinkar & Dönickar Favorit TV Serie: Har ingen favorit, men hon kollar väldigt mycket på film med projektor, senaste filmen som hon såg som är helt fantastiskt hette Precious. Favoritbok: Gillar att läsa pocketböcker. Favoritmusik: Allt från klassisk musik till hiphop..

Hon valdes till den här rollen för att hon var lite äldre än de andra när de spelade in den. Hon gick dit på ett scentest och provspelade ett par gånger och sen fick hon rollen. I den här boken är Kattis en ganska kaxig lite äldre tjej, kanske mer mogen än hon egentligen var. De gillade henne och tyckte kanske att hon skulle passa in att göra rollen. Hon tyckte det var jätteroligt att göra filmen. Det var många år sedan, men hon minns att de hade otroligt roliga inspelningar och det var ett jättekul team. Framför allt så var det otroligt lärorikt. Hon var nervös när hon skulle spela in, men regissören, som heter Rumle Hammerich, var otroligt skön och behaglig att vara med. Han fick en att känna sig

I den här scenen så tror hon att det är en kille, så det blev en kyss. Hon vet att de skrattade rätt bra åt det. Efteråt däremot vet hon att det blev en del snack kring den här scenen för att det var två tjejer som kysste varandra, men det var helt lugnt och inga konstigheter. Favoritscenen i filmen var den när Simone hade fått glas i rumpan . Kattis har fest och sen tar hon med sig Simone upp på mammas sovrum och så ska hon plocka ur glaset ur rumpan och det är liksom där som hon kastar på sprit på rumpan och Simone säger aj. Hon minns att de tyckte den var väldigt kul. Hon vet inte om är hon så trevlig den här Kattis som hon spelade. Hon är en väldigt kaxig typ. Men det handlar om skådespeleri. Man gör en annan person som inte är en själv. Hon gillar inte människor som har dålig attityd eller som är otrevliga. Hon tycker att man ska vara snälla mot varandra för att livet är alldeles för kort för att skaffa sig ovänner eller

12

vara dum mot sina vänner. Tröja fick hon inte välja själv i filmen. Det är så att personen som håller på med kostym och kläder bestämmer vilka kläder varje person ska ha på sig. Hon minns att hon tyckte att hon såg förfärlig ut i den rufsiga rosa tröjan, men nu såhär i efterhand så tycker hon att hon var jättesöt. Den som hon blev bäst kompis med var nog sminkören som hette Sven, men av de andra skådespelarna så minns hon att Lena och hon kom väldigt bra överens också och hon gillade också han som spelade Isak. De var ett bra gäng. När hon spelade in Dårfinkar & Dönickar så gick de på svenska balettskolan och dansade väldigt mycket. Efter serien så gjorde hon inte nån mer huvudroll eller film. Men flera år senare så började hon jobba som stuntman, så hon fortsatte att jobba framför kameran, men inte som skådespelare. Men det har hon också slutat med och idag spelar hon inte teater längre. Nu jobbar hon med marknadsföring. Hon har jobbat många år utomlands, men nu har hon flyttat tillbaka till Sverige för tre år sedan. I framtiden vill hon göra saker som är kul och njuta och leva livet. Hon har en liten son som heter Espen som är hennes liv just nu. Han är hennes centrala del i livet. Hon hoppas att de får härliga år framför sig så att de kan fortsätta göra roliga grejer. På fritiden brukar hon fota, måla, rita och läsa. Sedan lilla Espen kom så är det mycket att hänga i lekparken, gunga och göra sandslott. Så han är hennes fritid och hennes största fritidsintresse, men hon tycker om att surfa mycket på sommaren också.


DJUR & NATUR Katter Text: Lena Öhman Foto:

Utveckling och spridning av tamkatten Från den afrikanska vildkatten tror man att tamkatten har utvecklats. För att den skulle hålla efter alla smågnagare tog människan från början katten till sig. Bortsett från det, så fick den med tiden också en stor social betydelse. Som gudar dyrkades katterna i Egypten. Egyptierna slapp svält eftersom katterna jagade bort skadedjuren från sädesfälten. Katterna är ett av de mest framgångsrika rovdjurssläktena på jorden. På alla kontinenter utom Australien finns kattdjur. I mitten av 1800-talet uppkom uttrycket raskatter. I tusentals år hade dessa naturliga kattraser funnits. Nya intressanta kattyper har kringresande kattälskare funnit och resultatet blev att nya raser tillkom.

Härstamning. I temperament, tasstorlek, päls och tandplaceringar skiljer sig tamkatten från arten vildkatt (Felis silvestris) och är mindre resistent mot vissa blodcancersjukdomar som sprids via virus För att de vid korsning ska kunna producera åtminstone delvis fertil avkomma är tamkatten tillräckligt närbesläktad med vissa asiatiska arter av vildkatt. I naturen sker dock inte sådana korsningar, det finns emellertid kattraser som avlats fram på sådant sätt, exempelvis bengal. Ur den nordafrikanska underarten av vildkatt, den så kallade falbkatten (F.s. lybica), som är ganska lätt att tämja, eventuellt parad med europeisk vildkatt , anses katten ha uppstått. Bekräftelse på att tamkatterna härstammar från falbkatten finns i DNA-analyser från 2007. Falbkatten finns än idag i vild form i bl.a. Israel och Egypten. Den har levt nära människan i mellan 9 000 till 15 000 år. Från en grupp vildkatter som levde i Främre Orienten för omkring 10 000 år sedan härstammar all världens tamkatter efter vad en studie utförd av National Cancer Institute pekar mot.

Afrikansk vildkatt Jonnesburg Zoo Foto: Sonelle Att förvildade tamkatter ofta felaktigt kallas för ”vildkatter” är en orsak till begreppsförvirring. En utefödd förvildad tamkatt går ofta att få tam. Däremot kan man inte tämja katter vilka tillhör arten vildkatt, med underarter som europeisk vildkatt (F.s. silvestris).

Kattens ursprung I Asien uppstod urkatten, och lejonet samt tigern urskiljde sig först som gren.Ozelot, asiatiska och afrikanska kattarter uppstod därefter som grenar. Lodjur, puma, leopard och tamkatt urskiljde sig slutligen som fyra grenar. Den närmaste släktingen till tamkatten är alltså leoparden. Från Asien till Afrika utvandrade den första anfadern till tamkatten för mellan 6-8 miljoner år sedan. Från i huvudsak libysk vildkatt (Felis lybica), därjämte i viss utsträckning från asiatisk ökenkatt (Felis silvestris ornata) tros tamkatten ha utvecklats.

Foto: Guylaine Brunet

Katten var ett heligt djur i det gamla Egypten. Som en kvinna med katthuvud eller som en katt avbildades en av deras gudinnor, kärleksgudinnan, Bastet. Ägarna visade sorg genom att raka av sig ögonbrynen när en katt dött. I Egypten för 3500 år sedan förekom de första tama katterna , till att hålla möss och råttor borta användes dessa.

Bastet. Foto: Guillaume Blanchard

13


Det finns 1,6 miljoner katter i Sverige enligt beräkningar, men katter behöver inte registreras och man vet därför inte helt säkert. Katten är mycket populärare än hunden som husdjur i vårt land, antalet hundar är 950 000 i Sverige.

Europeisk korthår. Foto:Fleshgrinder

Tamkattens historia Ungefär 4 000 år tog utvecklingen från den afrikanska vildkatten till de många olika kattraser och typer av katter vi har idag. Från Egypten till Italien tog handelsmän med sig katter och den spred sig vidare i Europa, på 900-talet nådde den England. Korthårskatter var dessa de första katterna i Europa. För sin energi och livlighet omtalas korthåriga katter. I stadsmiljö är de mindre lämpade. Lugnt temperament säges vara utmärkande för långhåriga katter, väl lämpat för stadsmiljö. De långhåriga kattraserna fördes in i Europa på 1500-talet, man tror dessa raser kommer ifrån Afghanistan och Iran. Synen på katten förändrades under medeltiden. Att katter hade samröre med djävulen började man tro på inom den kristna kyrkan. Avskyn mot katter började att försvinna först på 1700-talet, under upplysningstiden. Som råttfångare i hushållet upptäckte man att katten var användbar. Katter har nu sedan länge använts till att vara skadedjursbekämpare bland spannmålslager och i bostäder. Katter blev mycket vanliga under 1800-talet. De första raskatterna uppstod. Aveln av katter påbörjades i mitten av 1800-talet. Vid denna tid kom också de första kattutställningarna. Det finns idag cirka 40 kattraser som är godkända av FIFe (Fédération Internationale Féline). De vanligaste kattraserna i Sverige är, förutom huskatten, Norsk skogskatt, Perser, Helig Birma, Ragdoll och Maine Coon.

Att katter bara gör det de själva har lust att göra påstås ofta. Självständigheten hos katter beundras av vissa, för dem är den ett bevis på att katter är intelligenta, vi kan ej styra katten. Ett uttryck för dumhet är oberoendet tycker vissa , så som man kan tämja en hund går det inte att tämja en katt. Katter i vilt tillstånd lever i grupper, precis som lejon, även om katter inte är lika sociala som hundar vanligtvis är. Mycket tillgivna sin ägare och även andra husdjur blir tamkatter oftast. Att det inte alls går att uppfostra en katt det tror många människor, men man kan få ett bra förhållande mellan katt och ägare om man arbetar utefter kattens naturliga beteende. Belöningen blir en belåten katt som är någorlunda uppfostrad och som lever sida vid sida med dig i ditt liv utan större problem. Med en människas intelligens kan man aldrig jämföra en katts, men katter kan lätt klara att anpassa sig till sin omgivning, att klara sig själva i en fientlig miljö och att vända saker och ting till sin fördel, så man kan säga att de i viss utsträckning är mycket intelligenta. Hur saker och ting fungerar läggs märke till av katter och de är också nyfikna. Snabb och explosiv är kattdjurens fångststrategi. Den fysiska anpassningen är härvid väldigt stor, både när kattdjuret under fångsten behärskar blixtsnabba reaktioner och vighet, som när kattdjuret smyger sig framåt mot bytet pressat mot marken.

Hur mycket ser en katt ? Kattens viktigaste sinne är synen. Den har ett synfält på 285 grader och en mycket förfinad syn.130 grader är med stereoskopiskt seende det vill säga att bägge ögonens synfält täcker varandra. Katten kan utnyttja ögonlocken till att minska ljusinflödet i ännu högre grad därför att katten har vertikala pupiller. Katten får en mer förfinad kontroll över hur mycket ljus som tränger in i pupillen genom att pupillerna dras ihop till en springa. Pupillen är under stark sol bara ett streck, medan den nattetid kan bli så stor som 1,5 centimeter i diameter. Vidgade pupiller i samband med vissa öronställningar betyder rädsla hos katten.

Vad signalerar en katt med sin öronställning ? Ljud upp till 60 kHz i frekvens uppfattas av katten, det är ljud med en högre frekvens än hunden kan höra, människan kan bara urskilja upp till 20 kHz. Döva katter uppfattar vibrationer i marken, så att de kan man säga, ”hör” med tassarna. Kattens öron kan ge 5 olika grundsignaler. Försvarstillstånd, vaksamhet, avspändhet, aggressivitet och upphetsning. • • • •

Öronen är helt tillplattade hos en försvarsinriktad katt. Öronen är helt lyftade och öronöppningarna riktade rakt fram vid vaksamhet. Öronen pekar lätt utåt eller framåt vid avspändhet. Öronen är bakåtvridna men ej platta vid aggressivitet men inte särskild rädsla. Beredd att gå till anfall och den mest hotade öronsignal en katt kan ge är när öronbaksidorna är synliga framifrån. Öronen rycker nervöst under upphetsning.

Räven (fortsättning från sid 10) Fortplantning och ålder

Vad den äter Maten består av det mesta, vilket beror på vad som finns att äta. Till exempel äter den smågnagare, ägg, frukter, med mera. Den äter vad som finns. Tänderna och vad den är släkt med visar att den är en köttätare. Hur mycket den behöver äta beror på hur gammal den är, storlek, och vad det är för årstid.

14

Rävarna bildar par då det är parningssäsong och skiljs sedan, det finns hanar som bildar familj fast de har olika revir. Dess parningstid är i januari - mars. Oftast får de fem till sex ungar, hanen hjälper till att föda upp dem, men sedan blir honräven aktivare då det gäller att ordna mat till ungarna. Räven kan bli fjorton år gammal.


SPORT

Sällskapsspel, lekar och sport - en kort historik

Text: Mattias Persson Illustration: Steaphan Greene, Tage Olsin

A

tt tävla mot varandra har nog alltid förekommit, det ligger i människans natur, och är troligen ett resultat av hur det naturliga urvalet fungerar - den som vinner överlever. Olika former av spel, tävlingar och utmaningar har funnits sedan urminnes tid - sedan tusentals år. I början handlade det säkert mycket om övning inför jakt eller strid, och många av våra idrotter idag påminner fortfarande om detta, till exempel bågskytte, spjutkastning och fäktning. Löpning handlar ursprungligen om att springa ifrån rovdjur eller att springa ikapp bytesdjur, och så vidare. Numera behöver de flesta människor inte vara rädda för rovdjur, och mat finns att köpa i affärer eller på marknaden, men viljan att tävla finns kvar, och det har orsakat att många olika spel och idrotter har uppfunnits. En del av dessa idrotter är ofta väldigt populära. Fotboll, ishockey, och basket är välkända exempel på detta, och när TV visar sådana matcher, är det många som tittar. Några av våra vanligaste sällskapsspel är också mycket gamla. Till exempel vet man att schack spelades i Indien för omkring femtonhundra år sedan. (Den moderna formen, som vi spelar idag, var färdigutvecklad på

Källor: Bjärvall, Anders och Ullström, Staffan: Däggdjur – Alla Europas arter (Belgien, 1986) Curry-Lindahl, Kaj: Däggdjur, groddjur & kräldjur (Danmark, 1988) Mathiasson, Sven och Dalhov, Göran: Våra vilda djur (Belgien, 1987) Våra nordiska däggdjur (Italien, 1998)

1400-talet.) Schack är egentligen en sorts simulering av ett fältslag. Den typ av spel vi idag kallar för brädspel (när man inte menar det egentliga, gamla, spelet Bräde), började uppfinnas år 1930, när Monopol kom. Andra välkända spel av denna typ är Risk (som kom 1957), Alfapet (eller Scrabble, som det heter numera, som kom år 1938, men blev populärt först år 1952).

Somliga människor klarar inte av att hantera sitt hasardspelande, utan blir beroende. Därför finns det lagar runt hur hasardspel får utövas, och vem som får tillhandahålla det. Tyvärr fuskas det väldigt ofta med detta, och olagliga spel upptäcks ofta av polisen. Kortspel har också funnits väldigt länge. Den kortlek som vi använder idag har sitt ursprung i den så kallade Tarot-kortleken, som användes (och fortfarande används) till spådomar. De tidigaste spåren av spelkort som man har hittat, kommer från medeltiden, för nästan tusen år sedan. Det finns mängder av olika kortspel. De kan grovt delas in i några få olika ”familjer”:

Bräde-spelet. som nog oftare kallas Backgammon numera, är ett mycket gammalt spel. Vår moderna form är troligen en version av det franska spelet Revertier. Spel av den här typen fanns redan på medeltiden. En annan mycket gammal sysselsättning som fortfarande finns kvar är att spela hasard, det vill säga att man spelar om pengar. Hasard-spel beror nästan alltid till största, eller enda, delen, på ren tur. Under medeltiden handlade hasardspelet oftast om rena tärningsspel, det vill säga att man endast använde tärningar, oftast två stycken, som hjälpmedel. Hasardspel är fortfarande mycket vanligt, men nu spelar man oftast på mer avancerade sätt. Några exempel på moderna svenska hasardspel är V75 (hästkapplöpning), fotbollstips, Lotto, och enarmade banditer. Kasino-spel, som roulette, är också hasardspel. En annan form av hasard-liknande spel, som har funnits länge, är chokladhjul och liknande lotterier, som man ofta hittar på marknader och tivolin.

15

De flesta känner säkert till Poker, som är ett av flera liknande spel, som nästan alltid spelas som hasardspel, liksom Black Jack, eller Tjugoett, som vi oftast kallar det i Sverige, fast våra regler är lite annorlunda (så annorlunda att Black Jack och Tjugoett måste betraktas som två olika spel). Bridge, Whist och Kasino är några spel ur en annan grupp, whistgruppen. Canasta (”korg” på spanska) hör till en grupp som kallas Rummy-spel. Spelet Femhundra påminner något om Canasta, och har kanske sitt ursprung i det spelet. Svarta Maja hör till en fjärde familj, som brukar kallas för Hjärter-spel. Det vanliga tärningsspelet Yatzy bygger kanske på kortspelet Poker. Många av kombinationerna man samlar på i Yatzy är samma som i Poker. Yatzy kan härledas till 1800-talet. Själva namnet Yatzy kan ha samband med det engelska ordet ”yacht” som betyder ”segelbåt” (av en viss typ).


Att vara mammaledig Text: Tati Palestro Foto: Christer Arvidsson Vad jobbar du med? Jag jobbar på Uppsalas postterminal och just nu jobbar jag som terminalarbetare.

Hur gammal var du när du fick barn? Jag var 24 år Vad gör du om dagarna? Jag är hemma och städar, lagar mat, är på Stadsbiblioteket, är med Elinas kompisar, leker.

Vill du börja jobba igen? Nej det vill jag inte, men man måste. Får se sedan om jag börjar plugga.

Är det tråkigt att vara hemma om dagarna? Under vintern var det det, för det var så kallt att man inte kunde göra så mycket.

Har du någon favoritmusik? Ja Mickael Jackson, reggae, blandat

Vill du ha fler barn? Ja ett till. Den kommer i september . Är det jobbigt att ha barn? Nej inte som jag trodde hon är så himla snäll.

Har du någon favoritfilm? Jack Black, jag tycker om hans filmer.

Vad tycker Elina om att få ett syskon? Hon förstår inte riktigt, hon är för liten.

Namn: Tamara Palestro Född: 1984 Bor: Radhus i Rickomberga, Uppsala

Är det kul att vara gravid? Nej jag mår så dåligt när jag är gravid.

Om du skulle välja vart du skulle resa vad väljer du då? Oj den va svår, någon paradis-ö någonstans. Vi har varit i Thailand och Sydamerika.

Vad har du för favoritmat? Jag tycker om mycket Chilensk mat, Chilenska piroger och Sushi.

Vilken årstid är bäst tycker du? Sommaren så klart Man kan göra så mycket. Svensk sommar är bäst.

Tack för ert stöd

I nästa nummer: Hemma hos Täppas Fogelberg

Vill du vara med och stödja oss? Kontakta Snabel-@!

Kommer 1 december 2010

16

Snabel-Posten nr 5 - 2010  

En tidning från Åmynningen, Uppsala kommuns daglig verksamhet. Vi som skriver i denna tidning är personer med olika funktionsnedsättningar....

Advertisement