139
smygpreparerade flugorna får allt ligga och dra sig i marinaden ett tag till. En fisk har luktsinne. Känner dofter på långt håll i ett vattendrag som ständigt rinner. Min marinad är inget undantag. Den luktar! Fiskenatten lider mot sitt slut. Uppe vid stugan sitter laxriddare Möller med ett leende och smuttar på en whisky. Bredvid ligger en lax på 12,5 kilo. Jag grattar och funderar på steg nummer två i min geniala plan. Blir givetvis bjuden på en hutt av det skotska goda. Men flugorna i marinaden, dem skulle jag spara ett tag till. Dessa tänker jag först använda när jag
är totalt utslagen. När alla laxriddare skulle tycka att det var synd om mig. Dag fyra hamnar jag på den sträcka som enligt mig ser bäst ut. Nu är det dags. Nu ska den första preparerade Beissflugan fram. På tafsen av fluorocarbon knyter jag fast en trekrok av vassaste modell. Tuben Beiss är redan påträdd. Kroken fixerar jag så att den sitter där den ska i plastslangen längst bak i aktern på flugan. Men när jag plockar fram burken med marinad för att ta ett djupt andetag som en slags salut till Norge och Gaula råkar jag spilla lite av det goda i älven. Plask! Fem, sex meter nedströms går