M
en var finns de bästa kackerlackorna undrar jag för att flytta fokus från mina avgrundsdjupa okunnigheter. Och jag ställer mig den frågan eftersom det för litet sedan skrevs i en svensk dagstidning om att i Thailand, där äter man sprängd kackerlacka. Som om det skulle vara så särskilt märkvärdigt. Kackerlackor, myror och larver utgjorde länge delikatesser på de kungliga menyerna i det forna Centralamerika. Men det var innan Cortés kom dit och införde paella och sangria på menyn och la tabu på insektsmat. Till förmån för inälvsmat. Så att Thailand, som aldrig har
varit kolonialiserat, och allra minst av Cortés, fortfarande har myror, larver och kackerlackor på menyn, det är väl bara ytterligare ett bevis på att landet lyckats bevara sin ursprungliga kultur, filosoferar jag.
O
ch jag antar att namnkunniga kackerlackskrögare i Bangkok redan står i förbindelse med kollegor i Mexico City där ålderdomliga recept sprids via undergroundsajter på Internet och rubriceras som mytiska prekolumbianska maträtter. Turister lockas till nattöppna lönnkrogar för att betala för en kackerlacka vad man gratis kan få genom att enkelt sätta ner foten.
Är det detta som menas med sprängd kackerlacka? I Thailand ser jag insektsdelikatesserna säljas öppet på gatan, nystekta, nyfriterade och väldoftande ligger de där, bredvid kycklingspett och ankbröst, högklackade skor och virkade halsdukar. Hur tillreder man förresten en sprängd anka? Jag vet inte vad Einstein visste om hur man spränger ankor och kackerlackor. Men han har berättat om hur mycket svårare det är att spränga en fördom än att spränga en atom. Och jag måste erkänna att jag inte vet hur man gör varken det ena eller det andra. Nordic i Thailand 51