Issuu on Google+

BESTÄMMARSTENEN Utgiven av: ZimZalabim www.zimzalabim.se

©Text: Petra Petersson ©Bild: Eva Norling Formgivning: Ulrika Slottner Första upplagan. Första tryckningen Tryckt i Lettland 2011 ISBN: 978-91-978886-4-6

Best채mmarste nen

Med k채rlek till Sanna och Lisa

Kevin är fem år och går på Stallbackens förskola. Det har han gjort sedan han var väldigt liten. Stallbacken har två avdelningar, Snigeln och Svalan. Kevin, som tillhör de lite äldre barnen, går på Svalan. Kevin gillar Stallbacken. Det är kul där. Riktigt kul. Och så finns ju Linus. Linus är Kevins bästa kompis.

Varje morgon när Kevin kommer till Stallbacken står Linus och väntar. Det känns bra tycker Kevin. Sedan brukar Kevin och Linus leka tillsammans nästan hela dagarna. Helst tuffa lekar. Det är roligast. Fast en sak är lite konstig – Linus gör ALLTID precis som Kevin. Linus vill att jag ska bestämma tror Kevin.

Varje dag får alla barn en frukt efter lunch. Då brukar Kevin välja först. Sedan tar Linus en likadan. Ibland händer det att Kevin väljer ett äpple. Då suckar Linus för sig själv. Han gillar nämligen inte äpplen. Men sedan tar även han ett äpple. Att göra som Kevin är viktigt.

Kevins och Linus favoritlek är att leka riddare. Då ska man springa omkring och fäktas med svärd. Fast på Stallbacken finns inga svärd. Därför brukar Kevin och Linus fäktas med vanliga pinnar. Det går nästan lika bra. Fröknarna på förskolan gillar inte riktigt att Kevin och Linus leker riddare. Det ser farligt ut tycker de. – Tänk på de mindre barnen. De blir rädda när ni håller på så där. Och så kan man göra sig illa när man slåss med pinnar, förmanar fröknarna. – Fröknar är larviga, säger Kevin till Linus. Och Linus håller med.

En dag tar fröken Lena fram en boll. – Ni kan väl spela fotboll istället. Då kan ju alla vara med. Tjejerna också, säger hon. Kevin är jättebra på att spela fotboll. Han har lärt sig av sin storebror Jonas. Kevin kan dribbla förbi vem som helst. Och så kan han skjuta mål också. Fast när Linus tar bollen skriker Kevin: – Passa mej! Då gör Linus det och sedan gör Kevin mål igen. Fast själv passar Kevin aldrig bollen. Till slut blir de andra barnen sura och vill inte vara med längre.

Ibland när Kevin och Linus leker på Stallbackens gård försöker de se riktigt stora och tuffa ut. Då blir de andra barnen rädda. Om Kevin vill ha en cykel som någon annan råkar sitta på får han den utan att han ens behöver säga något. Det gillar Kevin. Fast ibland får han lite dåligt samvete. Det kanske är fel att skrämmas för att få något man vill ha.

Kevin gillar inte att leka med tjejer. Säger han. På Stallbacken retas Kevin ofta med tjejerna. Varför vet han inte riktigt. Det bara blir så. Fast hemma bredvid Kevin bor en flicka som heter Lovis som är sex år. Henne leker Kevin ofta med när han inte är på Stallbacken. Ibland leker de med Lovis dockor. Då är Kevin pappa och Lovis mamma. Det gillar Kevin. Fast det skulle han aldrig berätta på förskolan. Särskilt inte för Linus.

På Stallbacken vet inte barnen att Kevin är annorlunda hemma. Att han INTE är så tuff och att han INTE är bäst på allt. Hemma hos Kevin är det istället Kevins storebror Jonas som är tuffast och bäst på allt. Jonas är tio år. Kevin ser upp till storebror Jonas, och vill vara precis som han. Han gör nästan allt som Jonas säger och gör. Försöker i alla fall. Jonas är jätteduktig på fotboll. När Kevin och han spelar får Kevin alltid vara målvakt eftersom Jonas bara vill träna på att göra mål. Ibland ligger Kevin i sin säng och funderar innan han somnar. Han vet att han inte är bäst på allt. Och att han inte är så tuff heller. Att han egentligen bara låtsas. Det är jobbigt att låtsas tänker Kevin och gäspar.

På vintern brukar barnen på Stallbacken åka skridskor i ishallen. Kevin hatar att åka skridskor. Mamma har visserligen köpt nya fina skridskor och en hockeyhjälm men det hjälper inte. Kevin får ont i magen när han tänker på ishallen. Han tycker att det är svårt att åka och trillar nästan hela tiden. Fast till Linus säger att han trillar med flit, att det är roligt att trilla. Då gör Linus det också och sedan skrattar de. Men när Linus sedan sätter fart hänger inte Kevin med. Då sätter han sig på bänken och säger till fröknarna att det är tråkigt att åka skridskor. Att han åker dåligt vill han inte erkänna. När Linus trillar omkull skrattar Kevin men det struntar Linus i. Han bara reser på sig och fortsätter åka. Linus bryr sig inte om att Kevin skrattar. Det tycker Kevin är konstigt.

Kevin gör helst saker som han är bra på. Brottning i kuddrummet är en sådan sak. Kevin är stark och klarar att brotta ner alla barn på Stallbacken. När han har gjort det känner han sig väldigt nöjd.

Kevin gillar att leka med dinosaurier. När han och Linus leker vill alltid Kevin vara Tyrannosaurus rex, en av de största och farligaste dinosaurierna. Linus däremot får nöja sig med att vara Brachiosaurus. Det är en snäll dinosaurie som bara äter växter men Linus verkar inte bry sig. Det tycker Kevin är konstigt. Hemma brukar alltid Jonas vara Tyrannosaurus rex medan Kevin är Brachiosaurus. Det gillar inte Kevin men det säger han inte till Jonas. Gör han det kanske Jonas blir arg och inte vill leka med honom mer.


Bestämmarstenen