Arkeologisk Prospektering av fornlämningsmiljön Gamla Uppsala by Immo Trinks

I M M O T R I N K S & A N D E R S B I WA L L

ARKEOLOGISK P R O S P E K T E R I N G AV FORNLÄMNINGSMILJÖN GAMLA UPPSALA FORSKNINGS- OCH UTVECKLINGSPROJEKT U V T E K N I K - R I K S A N T I K VA R I E Ä M B E T E T

I M M O T R I N K S & A N D E R S B I WA L L

ARKEOLOGISK P R O S P E K T E R I N G AV FORNLÄMNINGSMILJÖN GAMLA UPPSALA FORSKNINGS- OCH UTVECKLINGSPROJEKT

U V T E K N I K - R I K S A N T I K VA R I E Ä M B E T E T

Innehåll

Inledning

Projektbeskrivning

Metod och teknik

Undersökningsområden

Genomförandet

Arkeologisk resultat

Sammanfattning

Administrativa uppgifter

Litteraturförteckning

Bilaga A

Bilaga B

Bilaga C

Bilaga D

133

Inledning

I september 2010 genomförde Riksantikvarieämbetet (RAÄ) UV Teknik i samarbete med österrikiska Archeo Prospections©, Uppsala Universitet och Gamla Uppsala museum en nytt arkeologisk Forsknings- och Utvecklingsprojekt i Gamla Uppsala. Syftet med undersökningen var att genom högupplöst arkeologisk prospektering med magnetometer och georadar undersöka metodens potential för kartläggning av fornlämningsmiljön i Gamla Uppsala och att generera ny kunskap om en av Sveriges mest kända historiska platser. Projekted finasierades genom medel från Riksantikvarieämbetets Forsknings- och Utvecklingsfond.

Archeo Prospections© i Wien är ett internationellt team av mycket meriterade arkeologer, geofysiker och datorexperter för professionellt arkeologisk prospektering. UV Teknik har samarbetat med expertteamet sedan 2005.

FoU-anslaget 2010. Temaområde Plats och tradition. RAÄ Dnr: 353-3823-2009

Undersökningens fältarbete genomfördes med hjälp av nyutvecklad teknik dvs multikanal-georadar och motoriserat magnetometer system av geofysikern PhD Immo Trinks och arkeologen Anders Biwall från Riksantikvarieämbetet UV Teknik, samt arkeologerna Klaus Löcker, Erich Nau och Manuel Gabler från Archeo Prospections©, Wien. Prof. Ola Kyhlberg från Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitetet, bidrog med expertis i datatolkningen. Bearbetningen av prospekteringsdatan är gjord av Erich Nau och Immo Trinks. Datatolkningen är gjord av Immo Trinks. Klaus Löcker skapade 3D datavisualiseringen. Rapporten är skriven av Immo Trinks och Anders Biwall. Riksantikvarieämbetet UV och Archeo Prospections© är partner inom det 2010 i Wien ny grundade Ludwig Boltzmann Institutet för Arkeologisk Prospektering och Virtuell Arkeologi, som ägnar sig åt forskning och utveckling av storskalig, högupplöst arkeologisk prospektering för undersökningar av hela landskap. Förutom avancerade geofysiska mätningar med georadar och magnetometer används och utvecklas flygburen laserskanning och flygfotografering för att arkeologiskt kartlägga mycket stora områden.

http://archpro.lbg.ac.at

Figur 1: Magnetometersystemet i bruk på fältet öster om Högåsengravfältet i Gamla Uppsala (undersökningsområdet Mag 2). Fem känsliga gradiometerinstrument som registrerar förändringar i jordens magnetfält är monterad på en omagnetisk vagn tillsammans med en GPS för positionering med centimeternoggrannhet. Vagnen kan dras med en hastighet upp till 50 kilometer i timmen. Arkeologisk prospektering med motoriserat magnetometersystem tillåter effektiv kartläggning av stora områden.

Figur 2: Magnetometerundersökningen visade att under markytan på område Mag 2 döljer sig kraka, hundratals meter långa rader av stora gropar fyllda med sten. Fyrhjulningen i fotot korsar den öst-västliga raden av gropar. I bakgrunden syns Uppsala slott och Domkyrkan.

Projektbeskrivning

Fornlämningsmiljön Gamla Uppsala är en välkänd plats med tradition i Sveriges historia, som inte bara består av de idag synliga Kungshögarna och kyrkan utan också av lämningar av hallbyggnader och en tillhörande bo- och hantverksplats. Projektet skulle genom professionell geofysisk arkeologisk prospektering kunna generera ny värdefull kunskap om Gamla Uppsala. Med hjälp av högupplöst magnetometer- och georadarmätningar skulle underjordiska lämningar av forntida bebyggelse och relaterade strukturer och därmed fornlämningsmiljöns utsträckning kartläggas. Den nygenererade informationen kommer att bidra till en bättre förståelse av fornlämningsmiljön i Gamla Uppsala och till bättre planering av framtida arkeologiska undersökningar. Ickeförstörande arkeologisk prospektering är en ideal metod för att generera planeringsunderlag för modernt kulturmiljöarbete och en hållbar utveckling av platsen. Projektets resultat kommer att bidra till en helt ny bild av platsen och dess historia vilket kommer att vara av värde för såväl forskningen som allmänheten. Gamla Uppsala var känd som en centralort men ytterst lite är känt om områdets bebyggelsestruktur och den exakta utbredningen av Gamla Uppsalas fornlämningsmiljö. Bland annat är det inte känt om platsen har varit befäst eller om det funnits andra typer av försvarsanläggningar. Flera i ytan begränsade arkeologiska undersökningar1 har visat spår av boplatslämningar från yngre järnålder (550 – 1050 e.Kr.) och vikingatid (900-1000 tal e.Kr.), i åkermarken nord och nordöst om Gamla Uppsala, i omedelbart anslutning till kungsgårdsplatån, och i anslutningen till järnvägen.

Ljungkvist, J. (2009). Kartering med metalldetektor och bebyggelsestudie i norra Gamla Uppsala. Gamla Uppsala – framväxten av ett mytiskt centrum. Rapport 2. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet 1

Figur 3: Magnetometermätning i fältet norr om Kungsgårdsplatån (undersökningsområdet Mag 1, utsikt mot nord).

Både högupplöst, storskalig magnetometer- och georadarprospektering är mycket väl lämpad för att kartlägga underjordiska arkeologiska strukturer på ett tids- och kostnadseffektivt sätt. Grävande arkeologiska undersökningar kan till sin natur bara genomföras en gång. På platser som Gamla Uppsala bör därför helst ickeförstörande undersökningar föregå grävande undersökningar för att minimera markingrepp. Framtida eventuella arkeologiska undersökningar kan, baserade på prospekteringsresultat, göras riktade. Avsikten med projektet var att testa metodens potential i Gamla Uppsala genom att generera storskaliga magnetometer -och högupplösta georadarkartor i området. För denna pilotstudie utvaldes tillgängliga undersökningsytor norr om Gamla Uppsala kyrka, och omeddelbart öster om Högåsengravfältet. Syftet med projektet var att genom kartläggning av spår efter arkeologiskt intressanta lämningar, som bebyggelsestrukturer, vägar och möjliga befästningsanläggningar, generera ny kunskap om ett av Sveriges mest kända fornlämningslandskap. Denna kunskap skulle vara av värde för arkeologisk forskning och historieskrivningen om platsen, utgöra planeringsunderlag för framtida, arkeologiska undersökningar och bidra till en hållbar utveckling av fornlämningsmiljön.

Metod och teknik

Internationellt sett är geofysisk arkeologisk prospektering en etablerad vetenskapsgren. I Skandinavien har användningen av geofysiska prospekteringsmetoder för arkeologiska ändamål i både kvantitet och kvalitet varit begränsad. Under det senaste fem åren har den inom Riksantikvarieämbetets Arkeologiska Uppdragsverksamhet etablerade prospekteringsgruppen genom talrika testoch uppdragsmätningar visat att metoden har en stor potential för framgångsrik användning även under komplicerade geologiska och arkeologiska förhållanden. Genom mycket noggranna mätningar och bruk av professionella, mycket känsliga mätinstrument har hittills helt okända arkeologiska lämningar på viktiga järnåldersoch vikingatida platser, som till exempel Birka i Sverige och Borre2 i Norge kunnat kartläggas. Professionellt utförda mätningar har visat att det är möjligt att identifiera och tolka arkeologiska lämningar som till exempel byggnader, gropar, gravar, stolphål, diken, tomtindelningar, stenpackningar och jordvallar.

Över 50 högupplösta prospekteringsmätningar genomfördes mellan 2005 och 2010 i Sverige, Norge, Nederländerna och på Cypern.

Trinks, I., Gansum, T., and Hinterleitner, A. (2010a). Mapping iron-age graves in Norway using magnetic and GPR prospection. Antiquity, 084(326) 2

Arkeologisk prospektering med magnetometer Magnetometermätningar används inom arkeologisk prospektering för att spåra områden som avviker i sin magnetisering från den vanliga magnetiseringen i jordens magnetfält 3 , 4 . Arkeologiskt eller historiskt intressanta underjordiska strukturer kan förorsaka lokala anomalier i jordens magnetfältstyrka och magnetfältorientering, som med mycket känsliga mätinstrument, en så kallad magnetometer, kan mätas och analyseras. Användning av eld kan ge ökad magnetisering av mineraler i jorden, och upphettning av jord och lera över den så kallade Curietemperaturen kan ge ökad termoremanent magnetisering, till exempel bränd keramik eller tegel. Magnetometerprospektering kan också användas för att hitta ferromagnetiska objekt (järnobjekt) medan diamagnetiska metaller som koppar, silver, guld eller bly inte syns i magnetometerdata. Mänsklig aktivitet (såväl i nutid, historisk eller förhistorisk tid) kan har orsakad en ökad magnetisering av ytliga jordlager. Grävda gropar eller diken som fyllts med jord av högre magnetisering kan ännu idag förorsaka mätbara avvikelser i de lokala magnetfälten.

Aspinall, A., Gaffney, C. F., and Schmidt, A. (2008). Magnetometry for Archaeologists. AltaMira Press 3

Neubauer, W. (2001). Magnetische Prospektion in der Archäologie. Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften, Wien 4

Prospekteringsressultatet visar inte bara strukturer av arkeologisk intresse, utan också spår av markingrep från alla tider - moderna ledningar såväl som förhistoriska anläggningar.

Figur 4: Motoriserad MALÅ Imaging Radar Array (MIRA). Georadarantennanordningen är monterad i lådan framför traktorn. GPS-antennen för exakt positionering av mätdata syns monterad ovanpå MIRA antennlådan.

Figur 5: MIRA-systemet i bruk på fältet öster om järnvägen (undersökningsområdet GPR 1, utsikt mot norr).

metod och teknik

Magnetometermätningar utförs vanligtvis genom så kallade gradiometermätningar(fig. 6). Ett gradiometerinstrument består av två magnetometersensorer som båda mäter det lokala magnetfältet. En sensor är monterad nära markytan medan den andra är monterad med längre avstånd från markytan. Den nedre sensorn påverkas i högre grad av magnetfältsanomalier i marken jämfört med den andra sensorn. Båda sensorerna mäter den mycket kraftiga effekten av det regionala jordmagnetfältet och dess variationer i tid. Variationer orsakas till exempel av solaktivitet. Genom skillnaden mellan mätvärdena från den övre och undre sensorn räknas gradienten ut för det lokala magnetfältet (därav namnet gradiometer) och svaga lokala magnetfältvariationer blir därmed spårbara. Jordens magnetfältstyrka i mellansverige är ungefär 48 000 nanotesla [nT]. Magnetfältanomalier av arkeologiska strukturer ligger mestadels mellan 0,001 nT (till exempel ett svagt magnetiskt stolphål) och några 10tals nT (rester av en tegelugn). Upplösningförmågan hos det i projektet använda magnetometersystemet, en sk Förstermagnetometer, är mellan 0,2 och 0,3 nT. Magnetfältsmätningar utförs längs parallella profillinjer inom hela undersökningsområdet. Den senaste magnetometerteknologin en består av flera gradiometerinstrument monterad på att omagnetisk vagn som dras av en fyrhjulning i hög hastighet (fig. 1, 2, 3). Datan registreras på en ruggad dator framför operatören och mätdatan positioneras genom värden från en RTK-GPS med hög noggrannhet. I profilriktningen registreras mätvärden med cirka tio centimeter avstånd från varandra, profilavståndet är 50 cm. På de undersökningsytor som är helt fria från hinder kan man med motoriserat magnetometersystem undersöka över tio hektar per dag.

Figur 6: Arkeologisk prospektering med manuellt magnetometersystem bestående av fyra Foerster gradiometerinstrument.

Figur 7: Arkeologisk prospektering med manuellt 500 MHz georadarsystem.

Arkeologisk prospektering med georadar Ett georadarsystem fungerar i princip som ett ekolod5 . En sändarantenn skickar ner en elektromagnetisk signal i marken. Signalen reflekteras från strukturer som stenar och skiktgränser mellan jordlager med olika fysiska egenskaper (till exempel fyllningen i diken eller gropar i relation till den omgivande orörda undergrunden). För att en struktur ska vara mätbar krävs att det finns en tillräcklig fysikalisk konstrast mellan strukturen och den omgivande marken samt att strukturen är tillräckligt stor jämfört med mätprofilavståndet. Penetreringsdjupet av georadarsignalen beror på markens fysiska egenskaper och signalens frekvens. Georadar (fig. 7) kallas också för markradar eller Ground Penetrating Radar (GPR).

Conyers, L. and Goodman, D. (1997). Ground penetrating radar: an introduction for archaeologists. Walnut Creek, Calif., AltaMira Press 5

Figur 8: MIRA-systemet i bruk på fältet norr om Kungsgårdsplatån (undersökningsområde GPR 3, utsikt mot norr).

Figur 9: MIRA-systemet på fältet norr om Kungsgårdsplatån (undersökningsområde GPR 3, utsikt mot norr).

metod och teknik

Genom mätningar längs många, tätt lagda parallella linjer kan man generera en tredimensionell digital datavolym. Bearbetning av en tredimensionell datavolym6 ger möjlighet att ta fram bilder av hela den sammanhängande undersökta ytan från olika djup, vilket dramatisk ökar såväl förståelsen av insamlad data som de arkeologiska tolkningsmöjligheterna. Riksantikvarieämbetets prospekteringsgrupp inom UV använder ett professionella georadarsystem med flera antenner med olika signalfrekvenser, detta för att garantera såväl bästa penetreringsdjup som högsta dataupplösning. På flera håll har utgrävningarna genomförts baserade på UV:s prospekteringsresultat, som till exempel St. Olofs konvent i Skänninge, ett okänt källarrum på Borgholm slotts inre borggård7 , Fransiskanerklostret på Krokeks ödekyrkogård, och en cirkulär gravanläggning i Uppåkra. Dessa visade på mycket bra överensstämmelse mellan prospekterade och utgrävda strukturer. Nyaste, svenskutvecklade georadarteknologin8 i form av MALÅ Imaging Radar Array (MIRA) tillåter prospektering med motoriserat multikanalsystem(fig. 4, 5, 8). Med hjälp av ett automatiskt positioneringssystem i form av en differentiel GPS med centimeter noggranhet uppdaterat flera gånger per sekund kan flera hektar stora områden undersökas dagligen med mycket hög upplösning (8 cm horisontellt mätpunktavstånd).

Leckebusch, J. (2003). Groundpenetrating Radar: A Modern Threedimensional Prospection Method. Archaeological Prospection, 10:213–240 6

Trinks, I., Rudolfsson, J., Stibéus, M., Karlsson, P., Ternström, C., and Hinterleitner, A. (2009). Med georadar på jakt efter Borgholms slotts hemligheter. Kulturvärden, 2:36–39 7

Trinks, I., Johansson, B., Gustafsson, J., Emilsson, J., Friborg, J., Gustafsson, C., and Nissen, J. (2010b). Efficient, large-scale archaeological prospection using a true 3D GPR array system. Archaeological Prospection, 17(3):175–186 8

Figur 10: Upphöjningen i terrängen öster om järnvägen inom georadarundersökningsområde GPR 1 (utsikt mot norr).

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 11: Georadarundersökningsområdena GPR 1 till GPR 5 är markerade.

Undersökningsområden Flera delområden har valts ut för testmätningar med magnetometer- och georadarmetoden. Valet styrdes av tidigare arkeologiska fynd samt av ytbeskaffenhet och markens tillgänglighet. En detaljerad beskrivning och sammanställning av de arkeologiska undersökningar som tidigare har förkommit inom dessa delområden är gjord av Ljungkvist9 – nedanstående uppgifter är hämtat från denna källa.

Georadarundersökningsområden

Samtliga georadarrundersökningsområden är avbildade i fig. 11. Område GPR 1 är beläget i åkern öster om järnvägen och norr om Kaplansgården. Detta område, som också kallas för Östra Gärdet, har tidigare undersökts när ett kabelschakt grävdes i den södra delen, i nordvästlig–sydöslig riktning10 . Det sydöstra hörnet av området och åkerns östra kant har undersökts i samband med en arkeologisk förundersökning inför byggandet av en cykelväg och inför byggandet av den planerade järnvägstunneln11 , 12 . Boplatslämningar i form av stolphål, en härd och en möjlig husgrund påträffades i områdets sydöstra del, men inga tjocka kulturlager kunde observeras. Intill banvallen längs den västra kanten av området finns i södra delen en förhöjning i terrängen (fig. 10) som fortsätter även väster om järnvägen. Ett grophus från 800-900-tal e.Kr. framkom vid undersökningen i samband med kabelschaktdragningen. Ljungkvist konstaterade (2009) att fyndspridningen talar för att boplatslämningarna är koncentrerade till de västra, södra och sydvästra delarna av området", och att 2008 noterades flera upplöjda härdar. År 2008 genomfördes en kartering av området med metalldetektor och då framkom fynd som ett bronshuvud samt talrika metallfynd från Vikingatiden som tyder på boplatslämningar i områdets sydvästra del. Ytförhållandet vid undersökningstillfället syns i figur 4, 5 och 10. Område GPR 2 är beläget på ängen omedelbart väster om Gamla Uppsala museum. Området var också platsen för Mattsgården innan den revs inför bygget av museet. Den nordvästliga begränsningen består av grusvägen som leder förbi gravhögarna. I detta område har det ännu i modern tid funnits en gård bestående av

Fagerlund, D. and Frölund, P. (1993). Arkeologiska slutundersökningar och kontroller. Uppsala-Örbyhus. Telekabel. RAÄ. UV Uppsala. Rapport, Uppsala 10

Anund, J. and Göthberg, H. (1998). Nya perspektiv på Gamla Uppsalas kulturlandskap –byläget och Norra Gärdet. Arkeologiska förundersökningar 1996 och 1997, Riksantikvarieämbetet. Gamla Uppsala – centralplats och omland. Arkeologisk förundersökning på ostkustbanan 1996-7. RAÄ. UV Uppsala. Rapport, Uppsala 11

Karlenby, L. (1993). Ett tvärsnitt genom Gamla Uppsala socken. Arkeologiska undersökningar inför gång- och cykelvägen mellan Gamla Uppsala och Storvreta. RAÄ . UV Uppsala. Rapport 1993:3. Stockholm. 12

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

ett antal byggnader (Ekonomisk Karta över Sverige 1952, 11 I 8 a Gamla Uppsala). Områdets västra del är avbildat i fig. 12. Område GPR 3 är beläget i åkern norr om Gamla Uppsala kyrka och norr om kungsgårdsplatån. I den läggre liggande åkermarken, som tidigt på våren kan vara mycket blöt och med inslag av vattenansamlingar, var den centrala åkern tillgänglig, medan åkern i öster mot banvallen var plöjd eller under plöjningen. I området öster om område GPR 3 påträffades relativt många arkeologiska anläggningar (Fagerlund & Frölund 1993). Inom själva undersökningsområdet hade spår av kulturlager samt nedgrävningar och stolphål påträffats. I södra delen av område GPR 3 genomförde Alström och Duczkos 1992-94 arkeologiska undersökningar13 , 14 som resulterade i fynd av flera stolphål samt en stenkonstruktion, cirka två meter bred och över 65 m lång. Denna konstruktion av två stenrader med dubbla stolphålrader tolkades som en vallanläggning. Nyare ideér antyder att denna struktur snarare har varit en äldre väg (Ljungkvist 2009, 10). Slutsatsen var att i området har det funnits en äldre boplats (Ljungkvist 2009, 10). Området och ytförhållanden under mätperioden är avbildad i fig. 3, 8 och 9. Område GPR 4 är beläget i det mindre, ungefär trekantiga fältet mellan georadarundersökningsområde GPR 3 och GPR 5. Vid undersökningstillfället var ytan täckt med högt gräs. Området och ytförhållanden under mätperioden är avbildad i fig. 13. Område GPR 5 är beläget i åkern norr om Disagården, väster om område GPR 4. I åkerns västra kant finns lämningar av ett gravfät. I områdets södra del har fynd påträffats som antyder lämningar av ett boplats- eller hantverksområde (Ljungkvist 2009).

Alström, U. and Duczko, W. (1993). Norra gärdet (RAÄ 281). Utgrävningen 1992. Arkeologi och miljögeologi i Gamla Uppsala. Studier och rapporter 1. OPIA 7. Uppsala. 39-44 13

Alström, U. and Duczko, W. (1996). Norra Gärdet. Utgrävningar 1993, 1994. Arkeologi och miljögeologi i Gamla Uppsala. Studier och rapporter 2. W. OPIA 11. Uppsala. 115-128 14

Tabell 1: Storlek på de områden som undersökts med georadar: Delområde Område GPR 1 Område GPR 2 Område GPR 3 Område GPR 4 Område GPR 5 Totalt GPR

Storlek 27 511 kvm 6 517 kvm 15 670 kvm 1 138 kvm 13 221 kvm 64 057 m2

Magnetometerundersökningsområden Samtliga magnetometerundersökningsområden är avbildade i fig. 14. Område Mag 1 är beläget i samma åker norr om Gamla Uppsala kyrka som område GPR 3 (fig. 3, 9). Medan område GPR 3 sträcker sig ungefär 140 m i NÖ-SV riktningen, är område Mag 1 cirka 250 m längre i samma riktningen. Område Mag 2 är beläget i åkern söder om område Mag 3 och öster om den sydliga änden av Högåsengravfältet (fig. 1). Antagligen har gravfältetet fortsatt in i område Mag 2 längs dess västra kant. Områdets östra del är avbildat i fig. 2. Område Mag 3 är beläget i åkern SV om område GPR 2 och norr om område Mag 2, SÖ om gravhögarna.

Tabell 2: Storleken på de områden som undersökts med magnetometer: Delområde Område Mag 1 Område Mag 2 Område Mag 3 Totalt Mag

Storlek 30 358 kvm 62 447 kvm 33 530 kvm 126 335 m2

Figur 12: Georadarundersökning på gräsmattan mellan gravhögarna och museet (undersökningsområdet GPR 2).

Den totala ytan som är undersökt med georadar omfattar 6,4 hektar (64 057 kvm) (Tabell 1). Den totala ytan som är undersökt med magnetometer omfattar 12,3 hektar (123 163 kvm) (Tabell 2).

Figur 13: Det till ytan mindre delområde GPR 4 var vid undersökningstillfället beväxt med högt gräs. Till höger i bilden syns delområde GPR 3 och i bakgrunden delområde GPR 5.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 14: MagnetometerundersĂśkningsomrĂĽdena Mag 1, Mag 2 och Mag 3 Ă¤r markerade.

Genomförandet

Prospekteringsundersökningen genomfördes med hjälp av Archeo Prospections® från Österrike under en vecka i September 2010. Istället för den planerade mätningen med manuellt opererade magnetometer- och georadarsystem användes en nyutvecklad teknisk utrustning för motoriserad mätning med automatisk positionering. Tack vare detta var det möjligt att med georadar skanna av betydligt större områden än förväntat (6,4 hektar istället av två hektar) och med tre gånger högre mätpunktstäthet (8 cm profilavstånd iställe för 25 cm). Den med magnetometer undersökta ytan på 12,3 hektar och motsvarade ungefär den prognosticerade ytan på 10 hektar. Vädret under hela undersökningen var torrt och varmt. Georadarmätningarna utfördes med en 16-kanal, 400 MHz MALÅ Imaging Radar Array (MIRA) med 8 cm horisontellt mätpunktavstånd (fig. 4, 5). Magnetometermätningarna utfördes med ett motoriserat 5-kanal Foerster magnetometersystem med datalagring på en ruggad dator (fig. 1). För positionering av georadaroch magnetometerdata användes en differentiell RTK-GPS från Leica med egen basstation. Mätdata från både georadar och magnetometer positionerades i SWEREF 99 vid undersökningstillfället men har transfererats till RT90 2,5 gon Väst. Magnetometer -och georadarmätningarna utfördes parallellt. Undersökningsytorna för testet av metoden hade valts ut i diskussion med fil. dr. John Ljungkvist från Uppsala Universitet och med hänsyn till ytornas arkeologiska potential och ytbeskaffenhet vid undersökningstillfället. Ett område undersöktes med både georadar och magnetometermetoden (Mag 1 / GPR 3). Alla andra områden undersöktes bara med en metod. Den senast utvecklade navigationsmjukvaran som visar var mätningen har gjorts var vid undersökningstillfället inte användbar. För positionering fick man i detta fall använda synliga hjulspår efter magnetometersystemet. På grund av att dessa var relativt otydliga (nertryckt halm och osäkra hjulspår) och en relativt hög mäthastighet ledde detta till att område Mag 1 inte undersöktes helt och hållet. De mindre hålen i magnetometerdatat skapar inga större problem vid datatolkingen.

RTK-GPS: RealTime Kinematik Global Positioning System

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Datan bearbetades och filterades med hjälp av Archeo Prospections® specialutvecklade mjukvara. Av magnetometerdatat genererades optimerade databilder med 10 cm horisontell bildupplösning. Av georadardatat genererades djupskivor med 8 cm horisontell och cirka 5 cm vertikal upplösning för alla undersökta områden. Dessa georefererade TIFF bilder (i gråskala) visualiseras och tolkas i ett Geografiska Informationssystem (ArcMap 9.3). Magnetometerdata är avbildat i fig. 27 till 31. Georadardjupskivor med ungefär 5 cm tjocklek genererades för område GPR 1 (fig. 32–71), GPR 2 (fig. 72–111) och GPR 3, 4 och 5 (fig. 112–151).

Arkeologisk resultat Resultat av prospekteringsundersökningen. Varje undersökt delområde beskrivs nedan.

Område GPR 1 De översta georadardjupskivorna av undersökningsområde GPR 1 visar tydliga traktorspår (fig. 32-36). Dessa anomalier kan användas för att kontrollera att positioneringen av georadardatan är exakt. Under ploglagret (från fig. 40) syns i undersökningsområdet GPR 1 tre delområden som tydligt skiljer sig i sin karaktär från omgivningen: centralt i väster mot banvallen på den upphöjda platån (fig. 10), i områdets sydvästra hörn samt i det sydöstra hörnet framträder flera relativt skarpa avgränsade ytor med ökad reflektivitet som innehåller detaljerade strukturer. Dessa ytor samt de mindre strukturerna är sannolikt av arkeologisk intresse. Det kan vara svårt att urskilja anläggningar såsom hus eller geometriskt anordnade stolphål inom de ytor som visar på en ökad reflektivitet. Nordöst om det upphöjda område längs banvallen finns spår av en möjlig gravanläggning. Enstaka stenansammlingar som syns i georadardatan antyder ytterligare arkeologiska lämningar öster om detta område. Prospekteringsresultaten visar att georadarmetoden avgränsar tre områden som antagligen innerhåller kulturlager. Det mellanliggande området är inte helt tom på strukturer av arkeologisk intresse men antal och omfattning av dessa strukturer och samt kulturlagrens omfattning är antagligen mindre. Det NV-SÖ orienterade ledningsschaktet, samt flera ytterligare ledningsdragningar och möjliga dräneringsschakt framträder tydligt. De tidigare arkeologiska resultatet från område GPR 1 (Fagerlund & Frölund 1993; Anund & Göthberg 1998; Karlenby 1993). De arkeologiska undersökningar längs områdets östra kant och i dess sydöstra hörn i samband med ledningsdragningen, byggandet av cykelvägen och förundersökningen för järnvägstunneln visade på boplatslämningar. Även observationer gjorda av John Ljundkvist vid metalldetektoravsökningen av området verkar passa väl ihop med prospekteringsresultatet på det förhöjda området längs banvallen.

! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

! !

1602600

1602500

! ! ! !

6643800

6643700

6643600

! !

1602500

! ! !

! !

1602600 !

Meters 100

! !

! ! ! ! ! !

! !

Figur 15: Tolkning av georadardata fr책n omr책de GPR 1.

! !

Struktur av arkeologisk intresse

Stark reflekterande skikt

Grop

Grav ?

Linj채r struktur

Ledningar

! !

! ! ! ! ! ! ! !

arkeologisk resultat

Område GPR 2 Resultatet av georadarmätningen på område GPR 2 är dominerat av lämningar efter Mattsgården (fig. 17. I georadardata syns tydliga spår av de byggnader som har funnits på platsen, exempelvis grundmurar, källare och rester av gamla grusvägar mm. Lilla huset till vänster på flygfotot (fig. 16) syns med sin i öster utbyggda veranda i georadardjupskivorna, liksom det stora huset norr om tennisplanen (jämför med georadardjupskiva i fig. 88 samt fig. 94). Gränsen mellan gårdsområdet och det obebyggda fältet i väster syns tydligt i datan. Inga stora tolkningsbara underjordiska lämningar kan urskiljas här men många små reflektioner antyder förkomst av sten eller liknande objekt i marken. Ett flertal av dessa strukturer är markerade i tolkningsbilden. Det är inte möjligt att bedöma om dessa strukturer eller objekt är av arkeologisk relevans. Områdets östra del är mycket kraftig stört av recenta lämningar. På grund av de kraftiga reflektionerna och störningarna förorsakade av de recenta lämningarna i marken kunde inte förkomsten av arkeologiska strukturer i detta område bekräftas med hjälp av georadar. Jämfört med de tydliga lämningarna efter Mattsgården så är det troligt att kontrasten mellan fyllning och omgivande jord är så otydligt att strukturer av arkeologiskt intresse inte upptäcks vid georadarmätningen. Figur 16: Vykort av Matsgården. Lilla huset till vänster på flygfotot (fig. 16) syns med sin i öster utbyggda veranda i georadardjupskivorna, liksom det stora huset norr om tennisplanen. Källa: http://www.upplandia.se

Område GPR 3, 4, 5 Tolkningsbilden av georadaromådena GPR 3, GPR 4 och GPR 5 är avbildade i figur 18. Ett mindre utsnitt av områden med intressanta strukturer visas i figur 19. Många ledningsdragningar dominerar data- och tolkningsbilden från området GPR 3. I områdets sydöstliga del, parallellt med

! !

arkeologisk prospektering i gamla uppsala !

! ! ! ! ! ! ! ! ! !

! ! ! ! !

! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !

1602300

! !

1602250

! ! !

! !

! ! ! ! ! ! ! !

6643500

! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !

6643500

! !

! ! ! ! !

! ! ! !

! ! !

! ! ! ! !

! !

! ! !

!!! ! !

! ! !

! !! !

! !

! ! !

! ! ! ! ! !

! !

! !! ! ! ! !! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! !! ! ! ! ! !! ! !! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !!! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! !!! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! !! ! ! ! ! !!! ! ! !! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !!! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! !! ! ! !! ! ! !! !!! ! ! ! !! ! ! ! !!! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !!! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! !! !! !! ! ! ! ! ! !! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! !! ! ! ! !! !! ! !! ! ! !! !! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !!! !! ! ! !! ! ! ! !! ! !! ! ! !! ! ! ! ! !!! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! !! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! !! ! ! !! ! ! ! !! ! ! !! ! !

6643450

! ! !

! !

6643450

Sten ?

Linj채r struktur V채g

Kraftig reflekterande skikt

6643400

Mur

Byggnad Struktur GPR 2 1602250 0

1602300 40

Figur 17: Tolkning av georadardata fr책n omr책de GPR 2.

Meters 100

arkeologisk resultat

den befintliga vägen, finns cirka 20 m ut i fältet en bred struktur. Strukturen, som delvis tidigare undersökts arkeologiskt, liknar mer en äldre väg än en försvarsanläggning eller palisadanläggning. Ett stort antal mindre, begränsade men kraftigt reflekterande strukturer antyder arkeologiska lämningar i form av gropar fylld med sten, och/eller härdar eller andra arkeologiska lämningar. Spridningen av dessa strukturer är inte bara begränsat till områdets södra del utan fortsätter över hela det georadarundersökta området norrut. Georadarmätningen inom området GPR 3 har inte klart kunnat avgränsa fornminnesområdet mot norr. Område GPR 4 innehåller en struktur som kan tolkas som en östvästlig orienterad byggnad. I georadardjupskivorna syns strukturer som kan vara rester av stolphål, och som verkar bilda en U-form med öppen sida i öster (fig. 18, 19). Om tolkningen är korrekt skulle byggnaden har en bred på 9 m och en längd på minst 12 m men kan troligtvis vara upp till 20–22 m lång. Dessa anomalier i georadardatan syns tydlig till exempel i figur 123. Det kan inte uteslutas att de observerade strukturerna förorsakast av någonting annat än ett större järnåldershus, men strukturen är värd att undersökas vidare. På grund av den relativt höga vegetationen var mätförutsättningar för georadarundersökningen inte perfekta. Område GPR 5 korsas av flera ledningar och dräneringar. I områdets nordvästra del syns en yta av ökad reflektivitet som förorsakats av lämningar tillhörande ett sedan tidigare känt gravfält på platsen (jämför fig. 126). I östra halvan av området, intill dess södra kant, syns flera reflekterande strukturer som antyder kulturlager och arkeologiska lämningar (fig. 128). Dessa är till största delen ostrukturerade, förutom en möjligt dubbelrad av stolphål nära områdets östra kant. Vidare går det att utskilja tre större gropar norr om Disagården. De möjliga stolphålen kan tillhöra en mindre byggnad med en bredd på 4 m och minst 12 m långt (fig. 19).

Område Mag 1 Resultatet av magnetometerprospektering i område Mag 1 visar tydliga spår av moderna ledningar och ett större antal gropar eller härdar i områdets sydligaste del (fig. 27, 28). Den väg som påträffades i georadardatat syns inte i magnetometerdatat. Även de kraftig reflekterande anomalierna som i georadardata syns över hela området är inte identifierbara och tolkningsbara med magnetometerprospektering i detta område. Detta kan bero på att strukturernas fysikalisk kontrast mot omgivande områden inte är tillräcklig och antyder generellt, att strukturerna är av mindre storlek eller att kulturlagret är mycket tunt.

6644000

6643950

1601900

1601950

1602000

GPR 3, 4, 5

1602050

! !

Struktur av arkeologisk intresse

Byggnad

Modern störning

Kraftig reflekterande struktur

1602100

1602150

! !

200

! ! ! ! !

1602200

! !

! ! !

1602250

! ! ! ! ! ! !

! ! ! ! !

Meters 300

! !

1602300

! ! !

! !

100

6643900

6643850

6643800

6643750

! !

Ledning eller rör

Antropogen lämning

1602300

1602250

! !

1602200

! ! ! ! ! !

! ! ! ! ! ! ! ! ! !

6644000 6643950 6643900 6643850 6643800

1602150

! !

1602100

1602050

1602000

! !

1601950

! ! !

! ! ! ! ! ! !

! ! !

! !

! ! ! !

! !

! ! !

! !

1601900

! !

! ! !

! !

! ! !

Figur 18: Tolkning av georadardata från område GPR 3, 4, 5.

6643750

28 arkeologisk prospektering i gamla uppsala

! !

! ! ! ! ! ! ! ! !

! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !

1602100

GPR 3, 4, 5

1602150

Struktur av arkeologisk intresse

Byggnad

Modern störning

Kraftig reflekterande struktur

Ledning eller rör

Antropogen lämning

1602150

! !

! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !

1602200

100

1602250

Meters 150

1602300

6643950 6643900

6643950

6643900

6643850

Figur 19: Tolkning av georadardata från område GPR 3, 4, 5.

6643850

1602100

arkeologisk resultat 29

! ! ! ! ! ! ! !

! ! ! ! ! !

! ! ! ! ! ! ! !

Område Mag 2 Magnetometerundersökningen av område Mag 2 resulterade i oväntade arkeologiska upptäckter. Data (fig. 29) visar tydliga spår av två rader av stora gropar. Dessutom syns dräneringsschakt med typiskt fiskbenmönster, som uppenbarligen innehåller keramikrör. I områdets sydvästra hörn syns många småskaliga magnetiska anomalier, som tolkas (fig. 21) som ett gravfält innehållande gravar (flatmarksgravar, möjligtvis urnegravar). Relativt storskaliga geologiska avlopps- och erosionsrännor syns i västra delen av område Mag 2, bildade av avlagringen av järnmineraler och möjligtvis oxidationsprocesser längs preferentiella vattenvägar. Mest interessant är säkerligen de två långa, helt raka, rader av gropar i omedelbar närhet till Högåsengravfältet. Den ena raden består av 12 gropar fyllda med stenar, med mestadels 5 till 6 meters avstånd från varandra; radens totala längd är 170 meter. Raden löper i nordsydligt riktning öster om och parallellt med Högåsengravfältet. Den andra raden består av 20 gropar och har en längd av totalt 157 meter. Den ansluter till den nordsydliga radens södra del och fortsätter mot sydöst. I exakt förlängning, ca 255 meter sydost om den denna finns ytterligare ett tiotal gropar (fig.22). Dessa upptäcktes i maj 2011 vid arkeologiska förundersökningar (fig. 20, 24) av Riksantikvarieämbetet UV Mitt som tillsammans med Societas Archaeologica Uppsaliensis (SAU) och Upplandsmuseet har genomfört kompletterande arkeologiska förundersökningar inför Trafikverkets projektering av ostkustbanan genom Gamla Uppsala.

http://www.saublogg.se/2011/05

Några meter söder om de grävda gropar upptäcktes flera härdar i en rad parallellt med groparna.

Figur 20: Tvärsnitt genom gropen A614. I bakgrunden skymtar man Gamla Uppsala högar. Foto och bildtext: Jonas Wikborg, SAU.

1602000

1602100

6643100 6643000 6642900

6642900

6643000

6643100

6643200

6643300

1601900

6643200

6643300

arkeologisk resultat

Grop Dränering Gravfält Undersökningsområde

1601900

1602000 0

Figur 21: Tolkning av magnetometerdata från område Mag 2.

1602100 120

Meters 160

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

1602000

1602100

1602200

1602300

1602200

1602300

1602400

6643200 6643100 6643000 6642900 6642800

6642800

6642900

6643000

6643100

6643200

6643300

6643400

6643300

6643400

1601900

Grop (grävt) Grop (magnetisk prospektering) Dränering Gravfält

1601900

1602000 0

1602100 100

200

300

1602400 Meters 400

Figur 22: Tolkning av magnetometerdata från område Mag 2. Observera de år 2011 undersökta groparna i sydöst.

6642700

Undersökningsområde

arkeologisk resultat

1602000

1602100

1602200

1602300

1602200

1602300

1602400

6643200 6643100 6643000 6642900 6642800

6642800

6642900

6643000

6643100

6643200

6643300

6643400

6643300

6643400

1601900

Grop (grävt) Grop (magnetisk prospektering) Dränering Gravfält

1601900

1602000 0

1602100 100

200

Figur 23: Extrapolering av de prospekterade och grävda groparna.

300

1602400 Meters 400

6642700

Undersökningsområde

Figur 24: Här har en arkeolog placerats ut vid var och en av de sju västligaste groparna. De bildar en linje som pekar mot den södra utkanten av höggravfältet vid Gamla Uppsala. (Foto och bildtext: Jonas Wikborg, SAU.)

Klart är att den linjära strukturen verkar höra samman, kanske till en sammanlagd längd av minst 495 meter (fig. 23). Det verkar också som att groparna är placerade med exakt avstånd – 5-6 meter – mellan varandra. Den rad som upptäcktes genom magnetometerprospektering redan i september 2010 ansågs då inte vara ovanlig – liknande gropanläggningar hade upptäckts med magnetometermätningar i närheten av järnålderboplatsen Uppåkra i Skåne. Inte förrän upptäckten av de tolv stenfyllda gropar i maj 2011 genom grävande undersökning riktades åter uppmärksamheten på magnetometerresultatet från september 2010. Groparna är daterade genom C14-analys av en hästtand som hittades i en av de stenfyllda groparna till 570-660 e. Kr, som tidsmässig placerar15 groparna samtidig med uppförandet av de stora gravhögarna.

http://www.saublogg.se/2011/06

Ljungkvist, J. (2005). Uppsala högars datering och några konsekvenser av en omdatering till tidiga vendeltiden. Fornvännen, 100:245–259 15

Figur 25: Visualisering av de nyupptäckta raderna av gropar sydöst om Gamla Uppsala högar. I förgrunden till höger syns järnvägsspåret. De gulfärgade markeringar visar positionen för de gropar som upptäcktes vid de arkeologiska förundersökningarna. De två långa rader av gropar som upptäcktes vid magnetometermätningen visas som Röda markeringar. Den ljusfärgade åkern i förgrunden har inte undersökts med magnetometer, men de utgrävda och prospekterade groparna ligger utmed samma linje och på exakt lika avstånd från varandra. Visualisering: Klaus Löcker, Archeo Prospections®.

Funktionen av de upptäckta strukturena är inte klarlagd och studier av äldre arkeologiskt material och kartmaterial återstår att göra. Det finns vissa likheter med fundamentsgropar till s.k. resta stenar, vilket är en av hypoteserna. Uppenbarligen omsluter raden inte gravfältet, men utesluter det. Kanske har raden av groparna inhägnad ett fredad område, med tingshögen i centrum. En kompletterande icke-förstörande arkeologisk prospektering med magnetometer och georadar av fältet mellan de redan prospekterade och den grävda raden av gropar, samt av fotbollsplanen öster om järnvägen, skulle vara av högt arkeologisk intresse och vetenskapligt värde. Georadarmätningen skulle kunna kartlägga stenstrukturer i marken ännu bättre än magnetometermetoden, och därmed förbättra chansen att fastställa om raden av härdar, som upptäcktes vid förundersökningen i maj 2011 söder om den rad av grävda gropar, fortsätter hela vägen mot Högåsengravfältet. Georadarundersökningen skulle också bättre kunna kartlägga de gropar som på grund av för liten magnetisk kontrast möjligtvist inte syns vid magnetometerprospektering. Dessutom skulle en storskalig prospektering av området kunna avslöja om där finns ytterligare, hittills okända arkeologiska strukturer inom den yta som inhägnas av raden av gropar!

Figur 26: 3D visualisering av en hypotetisk rad av stolpar som möjligtvist kan ha varit placerade i groparna. De gulfärgade markeringar visar positionen för de gropar som upptäcktes vid de arkeologiska förundersökningarna. De två långa rader av gropar som upptäcktes vid magnetometermätningen visas som Röda markeringar. Den ljusfärgade åkern i förgrunden har inte än undersökts med magnetometer. Visualisering: Klaus Löcker, Archeo Prospections®.

Område Mag 3 Magnetometerprospektering av området Mag 3 (fig. 30, 31) visar spår av gropar, järnförmål, dräneringar och geologiska avloppsrännor. Anomaliernas ostrukturerade karaktär tillåter ingen arkeologisk tolkning. En georadarundersökning av området skulle kunna leda till bättre förståelse av strukturerna och upptäcka andra dolda arkeologiska lämningar.

Sammanfattning Inom ramen för Forsknings- och Utvecklingsprojektet Arkeologisk prospektering av fornlämningsmiljön Gamla Uppsala genomförde Riksantikvarieämbetets Arkeologiska Uppdragsverksamheten UV i september 2010 storskaliga arkeologiska prospekteringsundersökningar med magnetometer och georadar i Gamla Uppsala. Syftet var att undersöka metodens potential för kartläggning av en av Sveriges viktigaste historiska platser. Projektet utfördes i samarbete med specialister från Österrike och finansierades genom Forsknings- och Utvecklingsmedel (FoU) från Riksantikvarieämbetet. Med hjälp av den senaste tekniken, dvs motoriserade geofysiska mätinstrument och positioneringssystem, som tillåter effektiva och storskaliga undersökningar av arkeologiska strukturer dolda under markytan, upptäcktes ett omfattande antal markingrep, recenta som förhistoriska. Förutom recenta ledningar, dräneringar, gårdsanläggningar (Mattsgården) och geologiska strukturer kunde många spår av förhistoriska lämningar kartläggas: kulturlager, en gammal väg, ett stort antal gropar, samt stolphål påträffades med georadar och magnetometer. Stora ytor kunde undersökas på kort tid. De arkeologiskt mest intressanta upptäckterna är de tydliga, till ytan avgränsade kulturlagren i område GPR 1, de två möjliga förhistoriska byggnaderna i område GPR 4 och GPR 5, och de två rader med gropar i område Mag 2. Forskingsresultatet visar att metoden fungerat mycket bra på denna plats och att fortsatta ickeförstörande arkeologiska prospekteringar kommer att kunna bidra till betydande ny kunskap om Gamla Uppsala. Resultatet är helt i linje med vad Valetta konventionen förskriver att non-destructive methods of investigation are applied wherever possible (artikel 3b).

Den 11 oktober 1995 undertecknade Sverige Valetta konventionen, som är en juridiskt bindande, Europeiska överenskommelse till skyddet av det arkeologiska kulturarvet. Den 12 april 1996 ratificerade Sverige denna konvention, som betyder att den godkändes. Detta innebär att Sverige åtar sig att följa konventionens åtaganden och avsikter.

Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 353-3823-2009 Undersökningstid: 17 till 26 september 2010 Projektgrupp: Immo Trinks, Anders Biwall, Pär Karlsson, Ola Kyhlberg Underkonsulter: Archeo Prospections® Koordinatsystem: RT90, 2,5 gon V.

Litteraturförteckning Alström, U. and Duczko, W. (1993). Norra gärdet (RAÄ 281). Utgrävningen 1992. Arkeologi och miljögeologi i Gamla Uppsala. Studier och rapporter 1. OPIA 7. Uppsala. 39-44. Alström, U. and Duczko, W. (1996). Norra Gärdet. Utgrävningar 1993, 1994. Arkeologi och miljögeologi i Gamla Uppsala. Studier och rapporter 2. W. OPIA 11. Uppsala. 115-128. Anund, J. and Göthberg, H. (1998). Nya perspektiv på Gamla Uppsalas kulturlandskap –byläget och Norra Gärdet. Arkeologiska förundersökningar 1996 och 1997, Riksantikvarieämbetet. Gamla Uppsala – centralplats och omland. Arkeologisk förundersökning på ostkustbanan 1996-7. RAÄ. UV Uppsala. Rapport, Uppsala. Aspinall, A., Gaffney, C. F., and Schmidt, A. (2008). Magnetometry for Archaeologists. AltaMira Press. Conyers, L. and Goodman, D. (1997). Ground penetrating radar: an introduction for archaeologists. Walnut Creek, Calif., AltaMira Press. Fagerlund, D. and Frölund, P. (1993). Arkeologiska slutundersökningar och kontroller. Uppsala-Örbyhus. Telekabel. RAÄ. UV Uppsala. Rapport, Uppsala. Karlenby, L. (1993). Ett tvärsnitt genom Gamla Uppsala socken. Arkeologiska undersökningar inför gång- och cykelvägen mellan Gamla Uppsala och Storvreta. RAÄ . UV Uppsala. Rapport 1993:3. Stockholm. Leckebusch, J. (2003). Ground-penetrating Radar: A Modern Threedimensional Prospection Method. Archaeological Prospection, 10:213–240. Ljungkvist, J. (2005). Uppsala högars datering och några konsekvenser av en omdatering till tidiga vendeltiden. Fornvännen, 100:245–259. Ljungkvist, J. (2009). Kartering med metalldetektor och bebyggelsestudie i norra Gamla Uppsala. Gamla Uppsala – framväxten av ett mytiskt centrum. Rapport 2. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet. Neubauer, W. (2001). Magnetische Prospektion in der Archäologie. Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften, Wien.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Trinks, I., Gansum, T., and Hinterleitner, A. (2010a). Mapping iron-age graves in Norway using magnetic and GPR prospection. Antiquity, 084(326). Trinks, I., Johansson, B., Gustafsson, J., Emilsson, J., Friborg, J., Gustafsson, C., and Nissen, J. (2010b). Efficient, large-scale archaeological prospection using a true 3D GPR array system. Archaeological Prospection, 17(3):175–186. Trinks, I., Rudolfsson, J., Stibéus, M., Karlsson, P., Ternström, C., and Hinterleitner, A. (2009). Med georadar på jakt efter Borgholms slotts hemligheter. Kulturvärden, 2:36–39.

Bilaga A

I bilagan A presenteras magnetometerdata fr책n omr책den Mag 1, Mag 2 och Mag 3.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 27: Magnetometerresultat fr책n omr책de Mag 1 (gr책skala: -10 nT [vit] till +10 nT [svart]).

bilaga a

Figur 28: Magnetometerresultat fr책n omr책de Mag 1 (filtrerat data; gr책skala: -10 nT [vit] till +10 nT [svart]).

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 29: Magnetometerresultat fr책n omr책de Mag 2 (gr책skala: -10 nT [vit] till +10 nT [svart]).

bilaga a

Figur 30: Magnetometerresultat fr책n omr책de Mag 3 (gr책skala: -10 nT [vit] till +10 nT [svart]).

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 31: Magnetometerresultat fr책n omr책de Mag 3 (filtrerat data; gr책skala: -3 nT [vit] till +3 nT [svart]).

Bilaga B

I bilagan B presenteras georadardjupskivor av 5 cm tjocklek från område GPR 1 ner till cirka 290 cm djup. För djupkonvertering av georadardatan användes en konstant signalhastighet av 10 cm/ns. Strukturernas faktiska djup kan avvika från det i djupskivan angivna värdet, beroende på den verkliga hastighetsfördelningen i marken, som kan variera och är en funktion av t ex markfuktigheten. Strukturernas relativa djupförhållande till varandra är korrekt avbildat.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 32: Omr책de A: 000-005cm.

bilaga b

Figur 33: Omr책de A: 005-010cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 34: Omr책de A: 010-015cm.

bilaga b

Figur 35: Omr책de A: 015-020cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 36: Omr책de A: 020-025cm.

bilaga b

Figur 37: Omr책de A: 025-030cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 38: Omr책de A: 030-035cm.

bilaga b

Figur 39: Omr책de A: 035-040cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 40: Omr책de A: 040-045cm.

bilaga b

Figur 41: Omr책de A: 045-050cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 42: Omr책de A: 050-055cm.

bilaga b

Figur 43: Omr책de A: 055-060cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 44: Omr책de A: 060-065cm.

bilaga b

Figur 45: Omr책de A: 065-070cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 46: Omr책de A: 070-075cm.

bilaga b

Figur 47: Omr책de A: 075-080cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 48: Omr책de A: 080-085cm.

bilaga b

Figur 49: Omr책de A: 085-090cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 50: Omr책de A: 090-095cm.

bilaga b

Figur 51: Omr책de A: 095-100cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 52: Omr책de A: 100-105cm.

bilaga b

Figur 53: Omr책de A: 105-110cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 54: Omr책de A: 110-115cm.

bilaga b

Figur 55: Omr책de A: 115-120cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 56: Omr책de A: 120-125cm.

bilaga b

Figur 57: Omr책de A: 125-130cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 58: Omr책de A: 130-135cm.

bilaga b

Figur 59: Omr책de A: 135-140cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 60: Omr책de A: 140-145cm.

bilaga b

Figur 61: Omr책de A: 145-150cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 62: Omr책de A: 150-155cm.

bilaga b

Figur 63: Omr책de A: 155-160cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 64: Omr책de A: 160-165cm.

bilaga b

Figur 65: Omr책de A: 165-170cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 66: Omr책de A: 170-175cm.

bilaga b

Figur 67: Omr책de A: 175-180cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 68: Omr책de A: 180-185cm.

bilaga b

Figur 69: Omr책de A: 185-190cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 70: Omr책de A: 190-195cm.

bilaga b

Figur 71: Omr책de A: 195-200cm.

Bilaga C

I bilagan C presenteras georadardjupskivor av 5 cm tjocklek från område GPR 2 ner till cirka 290 cm djup. För djupkonvertering av georadardatan användes en konstant signalhastighet av 10 cm/ns. Strukturernas faktiska djup kan avvika från det i djupskivan angivna värdet, beroende på den verkliga hastighetsfördelningen i marken, som kan variera och är en funktion av t ex markfuktigheten. Strukturernas relativa djupförhållande till varandra är korrekt avbildat.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 72: Omr책de B: 000-005cm.

bilaga c

Figur 73: Omr책de B: 005-010cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 74: Omr책de B: 010-015cm.

bilaga c

Figur 75: Omr책de B: 015-020cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 76: Omr책de B: 020-025cm.

bilaga c

Figur 77: Omr책de B: 025-030cm.

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 78: Omr책de B: 030-035cm.

bilaga c

Figur 79: Omr책de B: 035-040cm.

100

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 80: Omr책de B: 040-045cm.

bilaga c

Figur 81: Omr책de B: 045-050cm.

101

102

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 82: Omr책de B: 050-055cm.

bilaga c

Figur 83: Omr책de B: 055-060cm.

103

104

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 84: Omr책de B: 060-065cm.

bilaga c

Figur 85: Omr책de B: 065-070cm.

105

106

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 86: Omr책de B: 070-075cm.

bilaga c

Figur 87: Omr책de B: 075-080cm.

107

108

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 88: Omr책de B: 080-085cm.

bilaga c

Figur 89: Omr책de B: 085-090cm.

109

110

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 90: Omr책de B: 090-095cm.

bilaga c

Figur 91: Omr책de B: 095-100cm.

111

112

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 92: Omr책de B: 100-105cm.

bilaga c

Figur 93: Omr책de B: 105-110cm.

113

114

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 94: Omr책de B: 110-115cm.

bilaga c

Figur 95: Omr책de B: 115-120cm.

115

116

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 96: Omr책de B: 120-125cm.

bilaga c

Figur 97: Omr책de B: 125-130cm.

117

118

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 98: Omr책de B: 130-135cm.

bilaga c

Figur 99: Omr책de B: 135-140cm.

119

120

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 100: Omr책de B: 140-145cm.

bilaga c

Figur 101: Omr책de B: 145-150cm.

121

122

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 102: Omr책de B: 150-155cm.

bilaga c

Figur 103: Omr책de B: 155-160cm.

123

124

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 104: Omr책de B: 160-165cm.

bilaga c

Figur 105: Omr책de B: 165-170cm.

125

126

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 106: Omr책de B: 170-175cm.

bilaga c

Figur 107: Omr책de B: 175-180cm.

127

128

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 108: Omr책de B: 180-185cm.

bilaga c

Figur 109: Omr책de B: 185-190cm.

129

130

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 110: Omr책de B: 190-195cm.

bilaga c

Figur 111: Omr책de B: 095-200cm.

131

Bilaga D

I bilagan D presenteras georadardjupskivor av 5 cm tjocklek från områden GPR 3, GPR 4 och GPR 5 ner till cirka 290 cm djup. För djupkonvertering av georadardatan användes en konstant signalhastighet av 10 cm/ns. Strukturernas faktiska djup kan avvika från det i djupskivan angivna värdet, beroende på den verkliga hastighetsfördelningen i marken, som kan variera och är en funktion av t ex markfuktigheten. Strukturernas relativa djupförhållande till varandra är korrekt avbildat.

134

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 112: Omr책de CDE: 000-005cm.

bilaga d

Figur 113: Omr책de CDE: 005-010cm.

135

136

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 114: Omr책de CDE: 010-015cm.

bilaga d

Figur 115: Omr책de CDE: 015-020cm.

137

138

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 116: Omr책de CDE: 020-025cm.

bilaga d

Figur 117: Omr책de CDE: 025-030cm.

139

140

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 118: Omr책de CDE: 030-035cm.

bilaga d

Figur 119: Omr책de CDE: 035-040cm.

141

142

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 120: Omr책de CDE: 040-045cm.

bilaga d

Figur 121: Omr책de CDE: 045-050cm.

143

144

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 122: Omr책de CDE: 050-055cm.

bilaga d

Figur 123: Omr책de CDE: 055-060cm.

145

146

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 124: Omr책de CDE: 060-065cm.

bilaga d

Figur 125: Omr책de CDE: 065-070cm.

147

148

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 126: Omr책de CDE: 070-075cm.

bilaga d

Figur 127: Omr책de CDE: 075-080cm.

149

150

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 128: Omr책de CDE: 080-085cm.

bilaga d

Figur 129: Omr책de CDE: 085-090cm.

151

152

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 130: Omr책de CDE: 090-095cm.

bilaga d

Figur 131: Omr책de CDE: 095-100cm.

153

154

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 132: Omr책de CDE: 100-105cm.

bilaga d

Figur 133: Omr책de CDE: 105-110cm.

155

156

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 134: Omr책de CDE: 110-115cm.

bilaga d

Figur 135: Omr책de CDE: 115-120cm.

157

158

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 136: Omr책de CDE: 120-125cm.

bilaga d

Figur 137: Omr책de CDE: 125-130cm.

159

160

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 138: Omr책de CDE: 130-135cm.

bilaga d

Figur 139: Omr책de CDE: 135-140cm.

161

162

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 140: Omr책de CDE: 140-145cm.

bilaga d

Figur 141: Omr책de CDE: 145-150cm.

163

164

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 142: Omr책de CDE: 150-155cm.

bilaga d

Figur 143: Omr책de CDE: 155-160cm.

165

166

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 144: Omr책de CDE: 160-165cm.

bilaga d

Figur 145: Omr책de CDE: 165-170cm.

167

168

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 146: Omr책de CDE: 170-175cm.

bilaga d

Figur 147: Omr책de CDE: 175-180cm.

169

170

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 148: Omr책de CDE: 180-185cm.

bilaga d

Figur 149: Omr책de CDE: 185-190cm.

171

172

arkeologisk prospektering i gamla uppsala

Figur 150: Omr책de CDE: 190-195cm.

bilaga d

Figur 151: Omr책de CDE: 095-200cm.

173