9789176787922

O C H a n d r a f o r m e r av

ko n f l i kt h a n t e r i n g J a n No r m a n & L i n a ร h m a n I u s t u s Fรถ r l a g

l Innehåll

Förord x

KO N F L I K T H A N T E R I N G ~ T E O R I E R & M O D E L L E R 1 Inledning 15 1.1 Förförståelse 15 1.2 Introduktion 17

1.3 Alternativ konfliktlösning 18 1.3.1 Konfliktlösning ~ nya former 19 1.3.2 Case »Garagetvisten« 20 1.3.3 A DR 21 1.3.3.1 A DR ~ utom Europa 22 1.3.3.2 A DR i Europa 26 2 Konflikt 29 2 .1 Konflikthantering 29 2 .2 Konfliktens beståndsdelar 34 2 .2 .1 Människan 36

2 .2 .1.1 Aktivt lyssnande 37 2 .2 .2 Problemet 40 2 .2 .3 Processen 43 2 .2 .3.1 Förhandling 43

2 .2 .3.2 Rättegång 4 4

2 .2 .3.3 Medling enligt rättegångsbalken 47

2 .2 .3.4 Skiljeförfarande 49

2 .2 .3.5 Hybridprocesser 51 3 Konfliktdesign 52 3.1 Förebyggande strategier 52 3.2 System för konfliktlösning 53 3.3 Exempel på design 55 3.4 Framtida implementering ? 57 4 Förhandlingsteori 58 4 .1 Vad är förhandling ? 58 4 .1.1 Integrativ förhandling 60 4 .1.2 Distributiv förhandling 61 4 .2 Förhandlingstekniker 62 4 .3 Förberedelsen 66 4 .3.1 Sjustegsmetoden 67 4 .4 Bryta dödlägen 69 4 .5 Genusperspektiv på förhandling 72

5 Medlingsteori 7 7 5.1 Vad är medling ? 7 7 5.1.1 Medlingens mål 79 5.2 Parternas metodval 80 5.2 .1 Rättsbaserad medling 80 5.2 .2 Behovsbaserad medling 81 5.2 .3 Valet av medling 81 5.2 .3.1 När medling är lämplig 82

5.2 .3.2 När medling inte är lämplig 84 5.3 Medlingsteorier ~ en överblick 84 5.3.1 Faciliterande vs evaluerande 84 5.3.2 Medlingsteorier 86 5.3.2 .1 Avtalsorienterad medling 88

5.3.2 .2 Skandinaviska modellen 89

5.3.2 .3 Systemisk kognitiv medling 90

5.3.2 .4 Narrativ medling 92

5.3.2 .5 Transformativ medling 95

5.3.2 .6 Val av teori 98 M EDLI NG I PR A K TIK EN 6 När medling tillämpas 103 6.1 Medling i familjen 103 6.2 Medling i skolan 117 6.2 .1 Medling i skolan ~ allmänt 117

6.2 .2 Medling i skolan ~ i praktiken 120

6.2 .2 .1 Vilka medlar ? 121

6.2 .2 .2 Hur går skolmedling till ? 122

6.2 .2 .3 Kan man alltid använda sig av medling i skolan ? 123

6.2 .2 .4 Resultat av skolmedling 12 4 6.3 Reparativ rättvisa ~ medling vid brott 12 4 6.4 Scriptbaserad stormötesmedling 127 6.5 Konflikthantering i arbetslivet 130 6.5.1 Medling på arbetsplatsen 130 6.5.2 Medling på arbetsmarknaden 139 6.5.2 .1 Medlingsinstitutet 1 41 6.6 Rättsmedling 1 43 6.6.1 Betänkandet Alternativ tvistlösning SOU 2007:26 1 43 6.6.2 Ny lagstiftning 1 4 7 6.7 Medling med allmänheten 1 49 6.7.1 Medling i miljötvister 153 6.8 Internationell- & nationell konflikthantering 155 6.8.1 Internationella konflikter 155 6.8.2 Nationella konflikter 165

7 Medlingsprocessen 167 7.1 Inledning till processen 168 7.2 Medlingens olika faser 169 7.3 Medling ~ metoder 179 7.3.1 Skyttelmetoden 179 7.3.2 Konferensmetoden 182 7.4 Medlingens miljö 186 7.5 Överenskommelsen 189 7.5.1 Fallgropar & möjligheter 190 8 Medlaren 193 8.1 Egenskaper 195 8.2 Medlaren ~ en expert ? 203 8.3 Neutralitet & opartiskhet 208 9 Medlarens verktyg 21 4 9.1 Beslutsträdsanalys 21 4 9.2 Transaktionsanalys 215 9.3 N LP ~ Neuro-Linguistic Programming 217 9.4 N VC ~ Nonviolent Communication 217 9.5 Kreativitet & idéskapande 219 1 0 Ombuden 221 10.1 Översikt ~ processen 223 10.1.1 Ombudet i medlingsprocessen 22 4 10.1.2 Struktur för ombudets förberedelse 228 10.1.3 Checklista ~ klienten 234 10.2 Arbetsmodell 234 10.2 .1 Praktisk utformning 235 1 1 Case ‘Segelbåten’ 2 4 4 11.1 Prolog 2 4 4 11.2 Förberedelse med klienten 2 45 11.3 Medlingen 255 11.4 Rättsutredning ~ Segelbåten 269 1 2 Slutord 27 1

Källförteckning 274 Index 281

167

7

Medlingsprocessen

M

edling har tidigare beskrivits som bland annat »organiserad förhandling, där en eller flera medlare försöker få två eller flera parter att komma fram till en överenskommelse«. Vi har även beskrivit andra medlingsmodeller i boken, exempelvis transformativ medling där medlingen mer handlar om att möjliggöra empowerment och recognition.

Nedanstående avser huvudsakligen den ursprungliga och troligen mest använda formen – avtalsorienterad medling, men mycket av innehållet är också tillämpligt på övriga medlingsformer.

Medling kan ske på olika sätt. I en metod har medlarna parterna placerade i olika rum och går i skytteltrafik mellan dessa med buden den s.k. skyttelmetoden (»shuttle diplomacy« eller caucus-metoden). Det är normalformen för medling per telefon, men även där kan parterna träffas personligen vid olika tillfällen. Initialsamtalen per telefon brukar ta ungefär 45–60 minuter medan personliga möten brukar ta upp till tre timmar. Normalt behövs cirka tre möten.

I en annan metod har medlarna parterna i samma rum hela tiden, konferensmetoden (non-caucus). Alla tar del av all information. Alla kan se och höra allt som händer och sägs. Undantagsvis kan parterna här sitta i olika rum, men det strider mot metodens grundfilosofi.

I en tredje metod blandas de båda tidigare metoderna på så sätt att man större delen av tiden sitter var för sig. Man återsamlas när det finns skäl att stämma av möjligheterna till en överenskommelse eller för att gemensamt belysa eller förhandla om en viss fråga. Denna metod kan med fördel användas när det gäller större och mer komplicerade medlingar, kanske med flera olika parter.

Praktisk medling För många parter är medlingstillfället första gången man över huvud taget ser eller talar med motparten sedan konflikten uppstått. I sämsta fall kommunicerar parterna inte heller under medlingen, utan ombuden förmedlar bara huvudmännens uppfattning. Under sådana förhållanden

168

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

kan man förstås fråga sig varför man alls valde just medling. En stor del av värdet med medlingen består just i att ostört få berätta hela sin historia (ventilera), för någon som lyssnar aktivt. Mycket sorg, besvikelse, rädsla och ilska kan komma upp under det här skedet och det är viktigt att medlaren bekräftar de känslor som kommer upp. Detta är inte på något sätt liktydigt med att medlaren håller med parten.

Lika viktigt om än ibland smärtsamt är det givetvis att som motpart, kanske för första gången, få höra hela historien med egna öron. Det kan bidra till att skapa förståelse mellan parterna. Motsatsvis kan också gälla, att tvisten inte alls var så upptrissad som ombuden gjort gällande och att en överenskommelse är närmare än parterna tidigare trott. Mycket av budskapet löper, av naturliga skäl, risk att bli förvrängt och ofullständigt när det ska passera flera led.

Det är också lätt att falla offer för »selektiv perception«, när man en­bart har att förlita sig till andrahandsuppgifter, där man själv har möjlighet att göra allehanda tolkningar – överdrivet positiva såväl som negativa.

I det här skedet har medlaren goda möjligheter att genom sammanfattningar och genom kontrollfrågor till den berättande parten, skapa sig en förhoppningsvis rimligt rättvisande bild av historien och händelse­ förloppet. Medlaren har i det här skedet också möjlighet att be den andra parten återberätta vad den första har sagt och sedan få stämma av huruvida detta var rätt uppfattat (»looping«). Genom att parterna får lyssna till och bekräfta varandras verklighetsuppfattning får man i bästa fall en gemensam version att utgå ifrån i det fortsatta arbetet (se narrativ medling).

7.1 Inledningen till processen Det är inte, annat än i undantagsfall, medlarens uppgift att skydda någon av parterna. Om skydd skulle behövas ska detta i stället komma från deras ombud. Medlaren bör på förhand ha förklarat för parterna att det är möjligt att låta sig företrädas av ombud under medlingen, eller att bara ha ett ombud eller annan stödperson närvarande. Om en part, som inte företräds av ombud, helt skulle efterge sin rätt, bör medlaren möjligen träda in – för att åtminstone med frågor uppmärksamma parten på obalansen och rekommendera parten att konsultera någon utomstående.

I det sammanhanget kan medlaren också ta upp den aktuella frågan helt öppet och förhandla om processen med parterna.

Ibland kan det emellertid finnas skäl för part att till och med efterge sin rätt, exempelvis för att snabbt få kontanta medel, i stället för att

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

169

invänta en mångårig domstolsprocess, vars utgång heller inte kan antas vara given på förhand. Medlaren bör därför vara försiktig med att personligen träda till någons »försvar« i den materiella delen. Motsatsen gäller själva processen där medlaren har ansvaret för logistiken, framdrivningen och klimatet, men inte för resultatet.

Det är viktigt att medlaren utövar kontroll över processen (vid avtals­ orienterad medling), både när det gäller dess fysiska utformning och processledningen. Redan valet av plats kan ha betydelse. Att välja en offentlig byggnad kan ibland användas för att inskärpa allvaret i situationen och skapa tyngd åt medlingen. Ibland kan en informell plats, som en restaurang, café eller liknande vara mer ändamålsenligt och skapa en avspänd inramning. Sådana gånger är det viktigt att tänka på sekretessen och att samtalen kan avlyssnas. Givetvis måste valet av plats uttryckligen godkännas av parterna, om medlingen inte är tvingande. Olika platser har olika fördelar. Att medlaren väljer att vara i egna lokaler ger fördelen av att kunna arrangera rum, sittning, förtäring och administrativa resurser på ett ändamålsenligt och välkomnande sätt. Att träffas hos någon av parterna kan vara en fördel om det är den parten som är i mest behov av trygghet för att kunna genomföra kreativa förhandlingar, och den andra parten inte motsätter sig detta.

7.2 Medlingens olika faser Medlingen skulle (vid avtalsorienterad medling) kunna sägas sönderfalla i olika faser. Hur många faser det handlar om beror på den enskilda medlarens egen metod och analys.

Normalt skulle man kunna säga att medlarens arbete består av följande fem faser utöver förmöten (andra författare har flera eller färre faser, se exempelvis Adrian, Moore och Vindelöv) beroende på vad man räknar in och hur man strukturerar delarna : (Förmöten) 1. Redogöra för processen.

2. Utforska fakta, behov och intressen samt ventilera känslor.

3. Kartlägga möjligheter, lösningar, alternativ och prioriteter.

4. Utvärdera lösningar.

5. Förhandla nå en överenskommelse.

(Eftermöten)

170

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

Ovanstående överensstämmer innehållsmässigt väl med den ovan skisse­ rade skandinaviska modellen som utvecklats av Adrian och Vindelöv och som innehåller stegen : 1. Inledning.

2. Parternas berättelser och dialog.

3. Problemområden preciseras.

4. Möjliga förslag till lösningar tas fram.

5. En överenskommelse förhandlas fram.

6. Avtalen granskas och godkänns.

Förmöten, med vardera parten för sig, kan vara viktiga i vissa medlings­ former. Det ger medlaren en chans att bygga upp en relation med part­erna, att få dem att känna sig trygga och över huvud taget redo att kom­ ma till medlingsmötet. Vissa medlare använder sig alltid av för­möten, medan andra aldrig har förmöten, eftersom de vill vara opåverkade intill medlingen och inte riskera att deras neutralitet senare ifrågasätts.

Andra medlare använder förmöten endast ibland, som vid medling vid brott, och i dessa fall kontaktar man gärningspersonen först. Detta av den anledningen att gärningspersonen inte senare ska kunna säga nej till medlingen, om den brottsutsatte redan sagt ja, och på det sättet utsätta den brottsutsatte för ny »kränkning«. Givetvis måste samtal hållas med båda, om man bestämmer sig för förmöten.

Medlarens öppningsanförande vid bordet sätter tonen och agendan för fortsättningen. Många är nervösa eftersom det kan stå stora materiella och personliga värden på spel. Det kan vara lämpligt att berömma parterna för att de kommit dit för att i god anda försöka lösa problemen tillsammans och att upplysa dem om att medling normalt brukar vara en framgångsrik metod.

Medlaren kan visa sin empati genom att förklara att hon/ han (fortsättningsvis »hon«) förstår att parterna är nervösa och att detta är fullt normalt, men att ingen kommer att tvingas till uppgörelser som de inte själva accepterar samt att de är fria att gå när de vill, med tillägget att de är välkomna tillbaka så snart de önskar. Om någon part väljer att avbryta medlingen i förtid är det viktigt att fråga denne om orsaken – endera vid sittande bord eller senare under dagen per telefon. Det kan ju vara något som kan rättas till och under alla förhållanden kan medlaren lära sig något från medlingstillfället.

Därefter är det lämpligt att medlaren presenterar sig själv. Medlaren bör då berätta om sin yrkesutbildning, sin utbildning i medling och om sin praktiska erfarenhet som medlare. Eventuellt kan referenser

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

171

ges. Medlaren bör i det sammanhanget förklara att hon är en neutral, opartisk person som inte representerar någon av parterna och som inte heller i framtiden kan representera någon av parterna, om konflikten skulle gå vidare till domstol. Detta eftersom medlaren fått konfidentiell information av båda parter.

Medlaren bör också tillkännage huruvida hon tidigare haft någon kontakt med någon av parterna (professionellt, privat) som skulle diskvalificera henne som medlare. Om medlaren tidigare haft professionell kontakt med någon av parterna kan det vara olämpligt att inleda ett medlingsförfarande, även om båda parter skulle gå med på detta. Medlaren bör också redovisa att hon inte har något egenintresse i tvisten och på så sätt skulle kunna vara partisk.

1. Medlaren övergår sedan till att förklara processen.

Medlaren berättar exempelvis att parterna först kommer att sitta tillsammans och i tur och ordning redovisa sin berättelse. Man bör på detta stadium undvika ord som »hände«, »konflikt«, »känns« eller liknande eftersom berättelsen i så fall kommer att starta i dessa ord. Det är bättre med en neutral öppning som : »Berätta varför du är här !« Parten kan då välja att börja berätta om fakta eller om känslor eller om annat. Det kan också ge en god fingervisning om vad som möjligen är det egentliga problemet.

Medlaren bör i det sammanhanget inhämta samtycke, uttryckt som en överenskommelse, att parterna talar en åt gången och utan avbrott eller kommentarer från den andras sida. Medlaren förklarar att hon då och då kan gå in och stämma av att hon uppfattat saken rätt, och att det då finns möjlighet att korrigera hennes minnesbild.

Medlaren förklarar sedan det fortsatta förfarandet – att medlingen kan brytas upp i separata möten med medlaren och respektive part och att bud kan överföras av medlaren mellan parterna, men att medlaren också själv, efter medgivande från part, kan lägga fram egna förslag till lösning. Vi talar i det senare fallet om en mer evaluerande medlingsmetod.

Medlaren tar också upp frågan om sekretess och att inget av vad parterna säger kommer att förmedlas till den andra, utan medgivande, samt att allt som sägs under medlingen kommer att vara hemligt för utomstående. Parterna bör på förhand sluta avtal om detta, och helst ett skriftligt sådant, för att det ska vara gällande. Medlaren bör i detta sammanhang även avtala skriftligt med parterna om att medlaren inte senare ska kunna åberopas som vittne i en eventuell rättegång.

172

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

Medlare har dock inte en absolut tystnadsplikt på samma sätt som advokater och präster. Medlaren bör i det sammanhanget kräva av parterna att ingen direkt eller indirekt läcker information till pressen, eftersom det kan försvåra medlingen. Även detta kan avtalas skriftligen. Medlaren bör också informera om att allt skriftligt material från medlingen kommer att förstöras när medlingen är slutförd.

Medlaren bör också, senast vid detta tillfälle, ta upp frågor kring kostnaden för medling, och den tid som en medling av aktuellt slag tar i normalfallet. Frågan hur medlaren betalas (förskottsvis, löpande, slutfaktura osv.) bör diskuteras samt hur betalningen ska fördelas mellan parterna. Normalt bär vardera parten sina egna kostnader, om inte annat avtalas. Dessa frågor bör i normalfallet vara avklarade före medlingen.

I alla mål är det inte lika självklart hur kostnaderna ska fördelas. I exempelvis en medling rörande en detaljplan kan exploatörens önskan om att få genomdriva sitt projekt vara stor, medan motparterna mer eller mindre har tvingats in i förfarandet för att skydda sina intressen. Sakägarna kan göra gällande, att eftersom exploatören har ekonomiska intressen i tvisten, är det inte rimligt att de ska betala kostnaderna för förfarandet och att det därför är rimligt att de hålls skadeslösa när det gäller processkostnader. Oavsett vilka synpunkter man kan ha på detta, finns risken för subtila bindningar om medlaren finansieras bara av den ena parten. Det är sällan som man kan säga att det bara handlar om den ena partens intressen i tvisten Medlaren bör, som framhållits ovan, senast vid första sammanträdet också ta upp frågan om eventuellt förskott. Problemlösning är kostsam och uppgår snabbt till stora belopp. Om en av parterna mera motvilligt inställt sig till medlingen kan den parten vara mindre benägen att bidra till kostnaderna. Att be om ett förskott kan därför vara naturligt samtidigt som medlaren upplyser om att inte upparbetat arvode betalas tillbaka till parterna. Att behöva betala förskottsvis knyter parterna starkare till processen – man blir tvingad att själv bidra till processen för att få ut något av pengarna och förhalar den därför inte gärna. Vilja att betala förskott är också en indikation på att parterna är seriöst inställda till förfarandet. Vid konfliktlösning som pågår under längre tid kan betalningar behöva aktualiseras.

Medlaren svarar normalt inte på frågor av juridisk karaktär utan här måste parterna konsultera egna ombud. Om parterna inte företräds av ombud bör ett förslag till slutlig uppgörelse i vart fall granskas av ett juridiskt ombud och/eller annan kompetens innan avtalet undertecknas.

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

173

Medlaren bör klargöra att hon inte är en domare och inte har som uppgift att skipa rätt. Hennes roll är endast att möjliggöra en frivillig överenskommelse som parterna själva skapar och har ansvar för. Motsatsen kan också gälla, nämligen att medlaren verkligen är domare och/eller att medlingen är tvingande. Även i detta fall har emellertid parterna själva ansvaret för att en rimlig uppgörelse kommer till stånd.

Vid obligatorisk medling kan dock ena eller båda parters avsikt vara att ingen överenskommelse ska komma till stånd, över huvud taget.

Och ingen kan tvinga parterna till en överenskommelse.

2. Medlaren bör förklara att huvudsyftet med processen är att klarlägga parternas behov och intressen för att kunna se hur dessa behov skulle kunna tillgodoses. Det bör understrykas att den delen förutsätter stor öppenhet från parternas sida, eftersom man bara kan få sina behov tillgodosedda om man öppet redovisar dem. Medlaren bör klarlägga skillnaden mellan positioner och behov. Positioner avser det du påstår, hävdar, kräver, yrkar – och i bästa fall kan få. Här berättar parterna i tur och ordning om det som bekymrar dem mest under medlarens aktiva lyssnande.

3. Medlaren går sedan vidare med nästa steg i processen, som handlar om att kartlägga möjligheter och hitta alternativ. Det här är processens mest konstruktiva sida, där parterna exempelvis genom brainstorming kan generera idéer om hur de skulle kunna få till stånd en kreativ lösning, som skulle tillgodose båda parters behov. I det här stadiet kan det vara lämpligt med en »hemläxa« bestående i att ta fram kreativa lösningar.

Författaren James L. Adams ger många bra förslag till kreativ pro­blemlösning i sin bok Conceptual Blockbusting. Man kan, enligt författaren, lära sig att bli kreativ och skaffa sig verktyg för kreativ problemlösning. Även författaren Edward De Bonos böcker kan kraftfullt bidra till att utveckla kreativiteten genom lateralt tänkande (Se även Maier : Problemlösning genom diskussioner och konferenser).

De Bono skriver : »Vi har en polarisering och ett vinna /förlora som ersätter utforskningen (vår kursivering). Nästan all tid går åt till angrepp och försvar snarare än kreativ konstruktion av alternativ. Vinna /förlora antyder att man blir kvar vid utgångspunkten, medan kreativ konstruktion inbegriper konstruktion av nya synsätt som kan ha ett verkligt värde för båda sidor. Detta skapande av nya värderingar benämns ofta vinna /vinna i stället för vinna /förlora.«

174

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

Medlaren bör berätta om hon avser att föra anteckningar under sammanträdet till stöd för minnet och att dessa anteckningar senare kommer att förstöras. Man kan fråga sig om medlaren över huvud taget bör föra anteckningar under sammanträdet ? Den frågan behandlas olika av olika skolor. Vissa anser att man ska lyssna på parterna med odelat intresse, åtminstone under ventileringsstadiet, medan andra menar att just antecknandet visar på intresse och respekt för parterna. Det som kan konstateras är i vart fall, att om medlaren för anteckningar är det mycket svårare för medlaren att notera kroppsspråk, tonläge, blickar m. m. som kan vara en mycket väsentlig del av budskapet. Vissa författare anser att den icke verbala kommunikationen kan utgöra upp till 80–90 procent av budskapet.

Utan några former av anteckningar kan det vara svårt att genomföra medlingen, särskilt om den sträcker sig över en längre period – minnesbilden eroderar och man fyller ut den med egna tolkningar.

Det kan också vara bra att teckna ner de bud man överför mellan parterna, för att dessa ska bli riktiga, men även som ett skydd mot senare kritik från någon av parterna angående uppgörelsen.

4. Medlaren berättar vidare att när parterna tillsammans fått fram ett tillräckligt antal goda idéer kommer man att göra en utvärdering tillsammans och försöka vidareutveckla de bästa idéerna.

5. Slutligen bör medlaren behandla överenskommelsen. Medlaren bör påpeka att överenskommelsen bör vara en produkt som båda parter är rimligt nöjda med – chansen att den implementeras, genomförs och efterlevs är då störst.

Det bör än en gång påpekas att parterna nu har möjlighet att låta en jurist och eventuellt andra experter som skatteexperter, ekonomer, tekniker m. fl. granska överenskommelsen innan den skrivs under.

Här bör sättas en snäv tidsgräns för när parternas slutliga godkännande av avtalet ska vara klart vilket också är viktigt för medlarens planering av sitt arbete.

Om möjligt bör parternas ombud vara närvarande vid slutöverens­ kommelsen. Om parterna lämnar sammanträdet utan skriven uppgörelse finns alltid risk att förhandlingar börjar på nytt (Nyström, Phillips). Överenskommelsen behöver inte stämma överens med gällande rätt, annat än i de delar där lagen är tvingande. En part kan helt efterge sin

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

175

rätt och vi återkommer till det problemet senare i boken.

Medlaren kan också rekommendera parterna att bygga in checkpunkter i överenskommelsen, där man exempelvis återkommer till medlaren om ett halvår och diskuterar hur överenskommelsen efterlevts. Eller skriva in eventuell betänketid innan överenskommelsen träder i kraft.

Det kan också vara värdefullt att i övrigt ta in regler i överenskommelsen om hur eventuella framtida tvister mellan parterna ska lösas, och av vem. Om parterna är nöjda med medlarens arbete, kan man förslagsvis föra in att framtida tvister ska lösas genom medling och om möjligt av den nuvarande medlaren. Här aktualiseras förstås frågor om medlarens egenintresse, opartiskhet.

Det slutgiltiga avtalet mellan parterna bör vara utformat så att det uppfyller kraven på ett avtal, för att därigenom vara möjligt att genomdriva med myndighets hjälp, stadfästelse genom dom, eller liknande förfarande. Ett »letter of intent« (avsiktsförklaring) är normalt inte tillräckligt i Sverige, om det inte uppfyller kraven för ett avtal – gränserna kan emellertid vara flytande.

En bra skriven överenskommelse bör i första hand kunna besvara frågorna »vem går med på att göra vad och när« och vara detaljerad.

Antalet förpliktelser bör vara jämt fördelade på båda parter och inte vara avhängiga varandra, såvida inte en paketlösning varit avsedd med kopplingar mellan olika frågor. Parternas egna ord bör användas så långt möjligt och de får inte formuleras vagt eller mångtydigt, såvida inte parterna eftersträvat så kallad »konstruktiv otydlighet«, där båda parter i princip kan läsa in vad just de vill. Positiva prestationer ska betonas (»par­terna är överens om att … «, »parterna vill … «), Parterna måste även besluta om vad de ska göra med eventuellt pågående rättegångar och slutligen hur parterna ska kommunicera med varandra i framtiden, om nya problem skulle uppstå (personligen, per brev, per telefon ?). Det senare har betydelse för genomförandet av överenskommelsen och parternas commitment/åtagande.

Om det inte är möjligt att få till stånd ett formellt avtal, kan varje principiell överenskommelse vara intressant och ett steg på vägen mot ett slutligt avtal. Om inte heller detta är möjligt, är ett slutligt protokoll, som talar om var parterna för närvarande står, trots allt av intresse. När parterna träffas nästa gång, kan protokollet bilda en bas för fortsatt förhandlande och i vart fall bevara samma minnesbild för parterna.

Medlaren bör avsluta sin presentation av processen/förfarandet med att låta parterna skriva under medlaruppdraget inklusive de åtaganden som parterna gjort angående processen – att låta varandra tala till punkt

176

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

osv. Parterna bör vid det här tillfället också få en skriftlig sammanfattning av vad medlaren sagt (förtryckt information), eftersom parterna befinner sig i en stressituation och därför riskerar att inte komma ihåg allt vad som sagts. Denna information kan med fördel också finnas på medlarens hemsida. Lämpligen kan parterna i lugn och ro få läsa igenom informationen, innan de skriver under medlingsuppdraget.

Informationen och medlingsavtalet fungerar också som framtida stöd för medlaren när hon förhandlar med parterna om processen, exempelvis när någon bryter mot överenskomna regler.

Exempel Öppningsanförandet skulle kunna låta så här : »Välkomna hit – jag vill tacka för förtroendet, att ni valde just mig / oss som medlare ! Jag föreslår att vi börjar med en presentation av alla närvarande och i vilken egenskap vi alla är här. Jag kommer sedan att redogöra för själva processen – förfarandet.

Jag är jurist (psykolog, socialsekreterare, familjeterapeut osv.) till yrket och normalt verksam med affärsjuridik (annat) inom området företags­ överlåtelser (annat). Jag har bedrivit verksamheten i fem år och har under de senaste två åren även verkat som medlare inom mitt huvudområde.

Min utbildning som medlare har jag fått dels vid Luleå universitet, dels genom kurser i USA hos SPIDR och i England hos CEDR, som är organisationer som ger utbildningar i olika typer av konfliktlösning, bland annat medling.

Jag ska börja med att berätta något om vad medling kan vara och sedan berätta om den process som jag vill föreslå er och som är mitt normala sätt att arbeta på – avtalsorienterad medling.

Jag vill betona att ni båda är här frivilligt och hela tiden är fria att lämna medlingen, om ni anser att den inte längre fyller era behov. Innan ni lämnar processen skulle jag i så fall vilja få veta varför ni gör det.

Medling innebär normalt att en utomstående, neutral och opartisk tredje part, försöker underlätta för parterna att själva komma fram till en lösning som båda kan acceptera.

Jag är alltså ingen domare och kan inte tvinga någon av er att träffa överenskommelser som inte skulle ligga i linje med era intressen.

Jag är inte heller juridisk rådgivare och kan inte ge er annat än allmänna synpunkter (på hur lagstiftaren ser på en viss fråga). Jag rekommenderar er därför att kontakta en jurist eller annan fackman som ni kan rådgöra med i viktigare frågor och jag rekommenderar också att ni låter en jurist se över slutöverenskommelsen, innan ni skriver under.

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

177

Ni är också oförhindrade att ha ombud och en eller flera experter närvarande under medlingen.

Ni har på förhand fått veta hur mycket det här uppskattningsvis kommer att kosta. Vi arbetar med timtaxa och vårt arvode är x kr per timme (rättshjälpstaxa osv.).

Normal tidsåtgång för ett fall av er typ brukar vara fyra till sex timmar (x till y dagar), men kan bli både kortare och längre. Den rådgivning ni kan behöva utifrån uppskattar jag till z timmar. Om ni önskar, kan vi undersöka möjligheterna till rättshjälp/rättsskydd. Vår betalningspolicy är … (förskott, a conto, slutfaktura osv.)« Processen »Jag övergår nu till att berätta om processen. Ni får också ett skriftligt informationsmaterial som är en sammanfattning av det jag kommer att säga nu. På blädderblocket bakom mig har jag skrivit upp de viktigaste stegen.

Medlingen går till så, att ni först får möjlighet att i tur och ordning berätta om er syn på saken utan att någon avbryter er. Ni behöver inte känna er stressade utan får all den tid ni behöver. Under det här stadiet (alternativt under hela medlingen) sitter vi alla tillsammans. Jag vill redan nu ha en överenskommelse om att var och en får tala helt utan avbrott från den andra under medlingen.

Vi övergår sedan till att precisera de problemfält och de behov och intressen som ni gett uttryck för under er berättelse. I det här stadiet kan vi endera fortsätta att sitta tillsammans eller sitta var för sig och jag kommer då att lyssna på er en åt gången.

I det tredje stadiet försöker vi komma fram till vilka möjligheter det finns att tillgodose era respektive behov. Och det här är det stadium då jag behöver all er kreativitet. Det kan vara en fördel om vi då sitter tillsammans, åtminstone en del av tiden, och ägnar oss åt gemensam problemlösning, som ibland också kallas brainstorming.

Det fjärde stadiet består sedan i att tillsammans utvärdera de goda förslag och lösningar som ni kommit fram till under tredje stadiet och söka efter gemensamma nämnare och mervärden.

Det som sedan återstår är att förhandla fram en gemensam överenskommelse som känns rimligt rätt för er båda/alla. Min rekommendation är, som ni hört, att ni sedan låter någon se över överenskommelsen innan ni skriver under.

Jag vill också att vi kommer överens om att allt som sägs eller förekommer under medlingen hålls hemligt för utomstående, som inte på

178

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

något sätt är involverade i medlingen (exempelvis i egenskap av experter). På samma sätt gäller att allt som ni säger till mig är hemligt/konfidentiellt/under sekretess, och jag kommer inte att berätta något av vad jag fått veta för andra parten, utan att ni gett mig tillstånd till det. Det är en fördel om det här skrivs ner och undertecknas i ett formellt sekretessavtal. Eventuellt kan ni komma överens om eventuella sanktioner vid brott mot detta.

Under medlingen kommer jag att föra anteckningar, som stöd för minnet, om ingen av er har något emot det.

Jag vill slutligen rekommendera, att er överenskommelse innehåller något om sättet för lösning av eventuella framtida konflikter, t. ex. genom medling, om den modellen har passat er och varit effektiv.

Det som jag sagt nu, om processen, finns också i den broschyr och förslag till medlings- och sekretessavtal som ni har fått.

Vilka frågor har ni nu om processen ?

Har vi nu en överenskommelse att arbeta på det här sättet som också innefattar sekretess för allt som sägs under medlingen ?

Då vill jag bara att ni ögnar igenom informationsbroschyren och undertecknar medlingsuppdraget med bilagor.« Eftermöten Eftermöten kan innebära att parterna kommer överens om att träffa medlaren tillsammans efter viss tid, för att redovisa eller diskutera implementeringen av överenskommelsen. Det kan också vara viktigt att medlaren hjälper parterna med att förankra överenskommelsen hos parternas huvudmän, styrelser m. m. (Boulle). Det kan också tänkas att parterna stött på problem vid genomförandet som kan kräva medlarens hjälp och eventuellt ny medling.

Eftermöten kan också behövas under den reguljära medlingen. Vi är av den uppfattningen att parter särskilt uppskattar medlare som är engagerade i tvisten och inte lämnar någon möda osparad för att hjälpa parterna. Medlaren ska därför inte dra sig för att ringa upp parterna mellan de ordinarie medlingstillfällena om nya idéer, tankar och möjligheter skulle dyka upp.

För en ingående och praktisk redogörelse av medlarens arbete se även Kristin Kjelland-Mördre et al, »Konflikt, mekling og rettsmekling« samt Austbö & Engebretsen, »Mekling i rettskonflikter«.

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

179

7.3 Medling ~ metoder Den avtalsorienterade medlingsprocessen utvecklar sig olika, beroende på vilken typ av medlingsmetod som används. Medlaren bör klargöra för parterna vilken metod som huvudsakligen kommer att användas.

Den ena metoden, med skytteldiplomati (caucus-metoden) – där parterna större delen av tiden sitter i olika rum och medlaren förmedlar bud – riskerar att präglas av positionsförhandingar, där parterna slagit fast sina bottomlines och reservationsvärden (resistance point).

Den andra metoden, konferensmetoden (non-caucus), innebär, som tidigare utvecklats, att parterna tillsammans, i samma rum, berättar sin historia och avslöjar sina egentliga intressen, behov och prioriteringar.

Man försöker finna kreativa lösningar och nå en överenskommelse.

Metoden kännetecknas av intresseförhandling och gemensam problemlösning. I denna senare metod uppmuntrar och kräver medlaren öppenhet och samarbete mellan parterna. Parternas ansvar för en lösning är större med denna metod och medlarens förslagsaktivitet kan vara lägre än i skyttelmetoden.

Flera av stegen eller faserna är gemensamma för »skyttelmetoden« och »konferensmetoden«.

I båda metoderna gäller det för medlaren att bygga upp förtroende och tillit hos parterna, vilket är medlarens främsta kapital. Medlaren kan senare, vid behov, inteckna och utnyttja delar av detta »tillitskapital«.

Medlaren är den som styr processen, skapar stämningen, samlar information om parternas behov, hjälper dem att utveckla och utvärdera idéer och lösningar. Medlaren är också den som slutligen syr ihop överenskommelsen, ibland med ombudens och andra experters hjälp.

Medlaren kan fungera i olika roller och vara den som öppnar kommunikationen mellan parterna, den som överför information och tolkar den.

Medlaren kan också vara den som hjälper parterna att skilja positioner från verkliga behov och den som skapar nya möjligheter. Medlaren kan slutligen fungera som den som testar realismen i parternas positioner och förslag.

7.3.1 Skyttelmetoden Skyttelmetoden kan sägas sönderfalla i fem olika steg (färre eller flera steg beroende på vem som är medlare) där medlingens tidigare redovisade fem faser behandlas (redogöra för processen, kartlägga osv.):

180

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

1. Introduktion.

2. Första gemensamma sammanträde (sittning) – »ventilera«.

3. Första separata sammanträden (med parterna var för sig).

4. Efterföljande sammanträden (separata och gemensamma).

5. Sista gemensamma sammanträde.

Mellan sittningarna lägger medlaren in pauser där hon kan gå igenom sina anteckningar, lägga upp strategi, fundera över frågor att ställa, samt bestämma vem av parterna som hon vill tala separat med härnäst.

Medlarens förberedelser – skyttelmetoden Vid skyttelmetoden kan det vara en fördel om parterna på förhand sammanfattat ärendet åt medlaren på maximalt 5–10 sidor text. Medlaren är emellertid väl medveten om att detta endast är parternas positioner i början av medlingen och att deras behov kan vara helt andra.

Medlaren måste här också tänka på formalia som lokaler, sittningar m. m. och eventuellt förbereda frågor föranledda av parternas skriftliga material. Medlaren kanske också behöver ta kontakt med eventuella ombud och förbereda dem på processen. Medlingens natur innebär att det i första hand är parterna själva som ska tala och stå för lösningarna.

Ombud är normalt inte vana vid att huvudmännen gör det.

Skyttelmetodens fem steg kan beskrivas enligt följande : 1. Introduktion Under introduktionen förklarar medlaren processen och sin egen roll samt försöker bygga upp ett förtroende för sig själv och förtroende mellan parterna.

2. Första gemensamma sammanträdet Här ger medlaren parterna en möjlighet att ge en bakgrund till tvisten och att ange sina positioner (alt. behov) samt vad man hoppas kunna uppnå. Parterna får här också prata av sig, släppa ut tryck och berätta om allt som oroat och bekymrat dem under lång tid (»ventilera«).

3. Första separata sammanträdet (med part 1 och part 2) Här fortsätter medlaren att samla information av mer känslig natur, som part på det här stadiet inte vill delge den andra parten. Medlaren försöker vid de separata sammanträdena få reda på parternas verkliga behov och intressen – inte de positioner/ krav som de kan ha gett

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

181

uttryck för vid det första gemensamma sammanträdet.

Vid de separata (privata) sammanträdena kan medlaren också försöka utveckla idéer och förslag till lösningar tillsammans med den parten.

Vid sammanträdet med part nummer två kan medlaren redan börja arbeta mera aktivt och övergå från att samla information till att leda parterna. Medlaren måste här också börja vara mera försiktig med den information som förmedlas mellan parterna. Hon ser till att förslagen är förankrade innan de förs vidare, så att något brott mot sekretessen inte uppstår.

Det är bra (nödvändigt ?) att skriva ner sitt mandat och eventuellt förhandlingsbud, som stöd för minnet, innan man går över till den andra parten. För övrigt är det inte säkert att man använder informationen och budet just då, utan väntar på ett lägligt tillfälle och då kan det vara bra att ha erbjudandets exakta innebörd nertecknad.

4. Efterföljande sammanträden Vid de efterföljande sammanträdena försöker medlaren minska klyftan mellan parterna och överväga olika alternativ. Medlaren kan här förmedla budskap mellan parterna eller lägga fram förslag från parterna, som om dessa kom från medlaren själv. Medlaren kan även lägga egna förslag. På det här stadiet kan det vara bra att arbeta med hypotetiska frågor som : »Hur skulle ni se på att … ?«, »Vad skulle hända om … ?«, »Antag att … !«

Denna typ av frågor är mindre uppfordrande, och kan ses som om det egentligen inte läggs något förslag. Det blir upp till parterna att själva uppfatta dem som förslag.

Allteftersom medlingen fortskrider, och förtroendet från parterna befästs, kan medlaren bli mer och mer aktiv. Hon bör emellertid inte glömma att det är parternas intressen – och inte medlarens – som ska tillgodoses. Problem kan i annat fall uppstå vid genomförandet av överenskommelsen.

Skulle det uppstå ett dödläge kan medlaren begagna sig av några av de tekniker som beskrivits under kapitel 4.4 Bryta dödlägen. Medlaren kan också hänvisa till allt det myckna arbete som redan lagts ner och till den goda stämning och kreativitet som rått och på alla sätt uppmuntra parterna att försöka förhandla ett tag till, kanske efter ett kortare avbrott.

182

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

5. Sista gemensamma sammanträdet Om man når en överenskommelse, ska den godkännas och skrivas under vid det sista gemensamma sammanträdet. Om man inte kan nå en total överenskommelse kan avtalet avse vissa punkter.

Sammanträdet kan också vara ett bra tillfälle för att bestämma vad som ska hända om en ny konflikt skulle uppstå. Normalt har medlaren, till detta sammanträde, förberett ett skriftligt förslag som parterna godkänt vid senaste separata sittning. Parternas eventuella ombud bör ha haft möjlighet att ha synpunkter på detta förslag inför undertecknandet. Det är viktigt att inte försöka skriva ihop förslaget vid den gemensamma sittningen, eftersom detta bara skulle resultera i nya förhandlingar och meningsskiljaktigheter. Efter sista sittningen förstörs anteckningarna och endast avtalet finns kvar.

7.3.2 Konferensmetoden Konferensmetoden kan sägas bestå av ett enda steg, med gemensam sittning där medlingens tidigare redovisade fem faser behandlas (redogöra för processen, kartlägga osv.): 1. Introduktion.

2. »Ventilera«, undersöka behov och intressen.

3. Skapa möjligheter och alternativ.

4. Förhandla förslagen.

5. Bygga en överenskommelse.

Introduktionen är relativt lika för skyttel- och konferensmetoden, dvs. med öppningsanförande och formalia. Därefter vidtar beskrivningen av processen där medlaren förklarar hur hon ser på processen och medlarens roll. Det medlaren försöker göra i det här skedet är att skapa kontakt och förtroende. Skulle detta misslyckas saknas grunden för medlarens arbete. Medlaren bör betona att man i konferensmetoden sitter samlade, och särskilt understryka vikten av parternas eget ansvar för överenskommelsen och därmed vikten av öppenhet parterna emellan. Det måste klargöras att medlaren här inte är »budbärare« till skillnad från skyttel­ metoden.

När medlaren finner att det finns tillräcklig information om bakgrunden och parternas intressen och behov och att parterna fått insikt om och förståelse för varandras perspektiv kommer medlingen in i den fas där det ska skapas nya möjligheter och alternativ (idé-generering).

Det är viktigt att man låtit parterna lufta sina känslor »ventilera«,

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

183

att man förhandlat om processen och att man grundligt utrett behoven innan man ger sig in på lösningar och utvärdering av dessa, och att man sedan inte hoppar mellan dessa stadier – »Don’t jump to conclusions !

Don’t jump to premature sollutions !« I stadiet »idé-generering« kan det vara bra att ha tillgång till white­ board, blädderblock eller liknande, där medlaren kan anteckna förslag som kommer upp. I denna första del, när idéer genereras, är det viktigt att understryka att ingen kritik eller värdering av förslagen ska förekomma. Tanken är i stället att man ska bygga på varandras idéer, förslag och gemensamma behov.

Det kan vara lämpligt att i det här stadiet låta parterna få hemläxa, om medlingen fortsätter med möten vid annat tillfälle. Hemläxan kan då bestå i att på hemmaplan generera fler idéer, men kan också ha fler funktioner. Hemläxan kan göra parterna starkare, få mer information till bordet och klargöra hur pass villiga parterna är att engagera sig i förfarandet. Den kan också skapa en känsla av samarbete och gemensam problemlösning och lära parterna problemlösningstekniker som kan användas i framtida förhandlingar.

Slutligen skapar det möjlighet för parterna att konsultera advokater, revisorer, värderingsmän med flera, för information som kan vara viktig i förhandlingarna. (Leviton & Greenstone).

När ett tillräckligt antal kreativa idéer kommit fram kan man övergå till att utvärdera dessa, exempelvis genom att sätta vikter på förslagen (Runesson), enligt någon enkel skala (t. ex. 1–5). Poängen kan därefter schematiskt sammanräknas. Olika frågor kan behöva olika skalor – vissa frågor bedöms exempelvis enligt en skala 1–5, andra enligt en skala 1–10.

De mest lovande förslagen kan sedan vidareutvecklas, kanske genom en ny idéfas. Utvärderingen betyder inte att man är bunden till förslagen, utan man tar slutlig ställning först när det finns ett helt paket.

Sista steget är att förhandla och att bygga en överenskommelse. Förhoppningsvis har några av förslagen varit tillräckligt värdefulla och speglat båda parters intressen på sådant sätt att de kan ligga till grund för en överenskommelse. Alternativt har processen förhoppningsvis minskat avståndet mellan parterna och bevarat en god relation.

Arbetsmetod Om det bara är två parter placeras de gärna i en triangel tillsammans med medlaren, med eller utan bord framför dem. Alternativ placering kan vara med medlaren vid kortändan och parterna vid långsidorna av bordet, tillsammans med sina ombud. Parterna bör sitta närmast

184

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

medlaren, eftersom det är parterna som i första hand ska vara aktiva i processen. Även andra sittningar kan tänkas, men parterna bör i största mån vara vända mot varandra, i vart fall efter det inledande berättandet, eftersom de ska nå förståelse för varandra och lösa problem tillsammans.

Medlaren redogör för konferensmetoden och betonar att dess teknik bygger på att parterna hela tiden sitter tillsammans och hör allt vad den andra säger. Metoden går ut på att få full insikt om den andra partens perspektiv och intressen, innan steget med att finna lösningar vidtar.

Medlaren börjar alltså med att beskriva och förhandla om processen.

Om parterna godtar medlarens metodval kan medlingen börja.

Metoden går ut på att medlaren följer tätt i parternas spår och hjälper dem att få förståelse för varandras syn på händelseförloppet och på tänkbara lösningar. Det här liknar i mångt och mycket den transformativa metoden.

Medlaren försöker följa parterna genom en metod som innebär att medlaren »speglar«, sammanfattar och tolkar (»looping«) parternas berättelser enligt följande : • Part berättar sin historia.

• Medlaren går in, med korta intervaller, och frågar, eller ställer frågor i påståendets form (speglar, reflekterar tillbaka) »Det jag hör dig säga … «, »Jag uppfattar dig så att … «, »Låt mig se om jag kan följa dig … «, »Så det du behöver är … «.

• Parten svarar, bekräftar eller tillrättalägger.

• Medlaren visar att hon har förstått, genom att spegla och/eller bekräfta den underliggande känslan i svaret.

• Medlaren frågar om det är rätt uppfattat.

• Parten fortsätter att berätta.

Vad medlaren försöker göra är att, genom aktivt lyssnande, se saken ur parters perspektiv och därigenom också demonstrera de olika perspektiven och synsätten för parterna. Det är i det sammanhanget viktigt att medlaren inte förvränger eller tillrättalägger parternas utsagor, utan återger dessa så noggrant som möjligt, både när det gäller budskap och underliggande känslor. I annat fall finns risk att parten inte känner sig tagen på allvar, utan tvärtom missförstådd och att förtroendet för medlaren därmed är brutet.

Medlaren går ibland in och ber den ena parten beskriva vad den andra både sagt och menat (»looping«) – och får sedan kvitto på om det uppfattats rätt. På det här sättet byggs successivt förtroende och förstå-

7 ~ m e d l i n g s p r o c e s s e n

185

else upp mellan parterna. Parterna får ett gemensamt ansvar för processen och utgången – medlingen är »parternas baby«, inte medlarens.

I denna modell är medlaren mycket lite av »budbärare« och problemlösare, men måste hålla mycket hårt i processen, strukturera den och vara vaken och lyhörd för vad som händer. Om känslovågorna blir för höga, går medlaren inte in och kontrollerar dessa, utan styr i stället tillbaka till processen, som går ut på gemensam problemlösning. Det finns inte mycket utrymme i processen för att titta i backspegeln efter den inledande »ventileringen«, utan parterna ska skapa en ny framtid tillsammans.

Frågor som skuld och ansvar tas inte upp i processen. Däremot har bekräftelse och förståelse en viktig del i denna (jfr den transformativa metoden). I en skadeståndsprocess, gällande en bilolycka, kan inget göras ogjort mot offret. Men ett uttryck för hur ledsen skadegöraren är för det inträffade kan förändra hela händelseförloppet i processen. Det är inte detsamma som medgivande av juridisk skuld. I skadeståndsprocesser i USA rekommenderas emellertid svaranden att inte be om ursäkt, eftersom det kan tolkas som ett uttryckligt eller underförstått medgivande av ansvar.

Williams skriver att: » … anledningen till en ursäkt är inte bara att ge den person, som vi har utsatt för något orätt, den tröst och lindring som den kan behöva för att helas, utan också för att lätta vår egen börda för att med orätt eller oavsiktligt ha skadat någon annan – för att få förlåtelse som kan bidra till vårt eget psykiska och andliga helande«.

En ursäkt skulle uppenbarligen kunna vara den parameter som skulle kunna förändra hela förloppet i en medling.

Enligt Mnookin/Friedman försöker medlaren få parterna att ­frikoppla sig från både juridisk argumentering och frågor om skuld och moral.

Medlaren försöker återupprätta lugn och förtroende mellan parterna som söker efter lösningar. Medlaren ska inte försöka lösa någonting, utan bara lyssna. Tanken är att parterna genom processen ska bli i stånd att göra välinformerade val och fatta välinformerade beslut.

Medlaren försöker att få parterna att tala så mycket som möjligt själva och reflekterar hellre tillbaka frågor än besvarar dem själv. Medlaren försöker emellertid vara så fokuserad och närvarande som möjligt och ge samtalsstöd till den som talar – genom kroppsspråk (luta sig framåt, ha ögonkontakt, nicka osv.) och även genom verbal uppmuntran att berätta vidare.

Det är viktigt att medlaren inte väntar för länge, med att gå in och stämma av, när någon talar (»looping«). När materialet är komplicerat,

»Medling är en välkommen vägvisare på konflikthanteringens vida område. Boken kombi­nerar teoridiskussion med belysande exempel från medling i praktiken. Den understryker vikten av lösning av konflikter genom dialog och förhandling. Ett centralt budskap – i Jan Eliasson, f.d. utr ik esminister & dagens värld.«

or dför ande i FN:s gener alförsa mling

Medling är en framgångsrik metod för att lösa ­konflikter mellan enskilda parter, grupper och stater. Metoden an­vänds inom många samhällssektorer i Sverige – exempelvis inom rättsväsende, arbetsmarknad, skola och socialtjänst.

Medling är en process som är frivillig, fredlig, försonande och förtrolig – en process där parter är jämlikar. Målet med medling är att lyfta fram parters intressen och behov, för att dessa om möjligt ska kunna tillgodoses. Alternativt kan målet enbart vara att skapa förståelse genom dialog.

I boken behandlas konflikter ur ett brett perspektiv och på både individ-, grupp- och systemnivå. I vägledande exempel och dialoger får läsaren följa parter, om­bud och medlare genom medlingens olika faser och steg. Ombudets roll, exempelvis advokatens, belyses särskilt. Olika medlingsmodeller beskrivs såsom systemisk kognitiv, avtalsorienterad, transformativ och narrativ medling.

Boken ska kunna användas i olika utbildningar och även vara en handbok vid praktisk konflikthantering och medling. »Den här boken borde finnas i varje advokats bokhylla.« Olof Widm an, advok at

i s b n 978 -9 1 -7678 -79 2-2

Iustus Förlag 9

789176 787922