Hemligheternas bok - titta i boken

OÄNDLIGHETEN I ETT LERKÄRL

Dag 1

Det var morgon. Läraren kom till mitt rum med en liten kruka av lera. ”En fråga”, sa han. ”Kan det som är litet rymma det som är stort?” ”Nej”, svarade jag. ”Kan det som är ändligt omsluta det som är oändligt?” ”Nej”, sa jag igen. ”Men det kan göra det”, svarade han. ”Hur?” Han lyfte upp krukan och tog av locket. ”Det kan göra det”, sa han, ”om kärlet är öppet. Ett slutet kärl kan aldrig rymma något som är större än dess egen storlek. Men ett öppet kärl har inga begränsningar.

Det kan nu rymma vinden som blåser eller regnet som faller. Det skulle till och med kunna rymma flödet av en flod.” ”Det skulle ta lång tid att rymma en flod.” ”Det skulle kunna ta för evigt, men principen är densamma.” ”Och anledningen till att du visar mig detta . . . ” ”Vilket är större, det som du vet eller det som du inte vet?” ”Det som jag inte vet, skulle jag tro.” ”Alltså är det bara vist att söka det som du inte vet.” ”Jag antar det.” ”Men hur kan det som är större än dig rymmas i dig . . . det som är större än din förmåga att förstå?” ”Genom att bli ett öppet kärl”, sa jag. ”Ja”, sa läraren. ”Bara genom att öppna dig själv kan du lära känna det som du inte redan vet. Och bara genom att bli ett öppet kärl kan du rymma det som är större än dig själv. Sanningen är alltid större än vårt vetande. Ditt sinne och hjärta är ändliga, de är lerkärl. Men sanningen har inget slut. Gud har inget slut. Det Eviga är oändligt . . . och flödar alltid fram.” ”Som floden”, sa jag. ”Ja”, sa han, ”men när kärlet öppnar sig självt blir det obegränsat. Det kan rymma flodens vatten . . . Så öppna nu ditt sinne, ditt hjärta och ditt liv. För det är bara det öppna kärlet och ett öppet hjärta som kan rymma Guds evighet.”

Uppdraget: Öppna i dag ditt sinne, ditt hjärta och ditt liv för det som du ännu inte vet,

så att du kan rymma det som är större än dig själv.

Jes 55:1-9; Jer 33:3; 2 Kor 4:7

9

Dag 2

DEN JAG ÄR SOM ÄR ÖVER ALLA ”JAG ÄR”

Det var på den andra dagen som jag insåg att det inte skulle finnas någon bestämd tid när läraren skulle komma. Han kom på eftermiddagen. ”Vet du vad som är Guds namn?” frågade läraren. ”Inte så vitt jag vet.” ”Det består av fyra hebreiska bokstäver, bokstäverna yud, heh, vav och heh: YHVH. Det är det heligaste av alla namn, så heligt att somliga vägrar att uttala det. Och ändå säger du det hela tiden.” ”Guds heliga namn?” svarade jag. ”Hur skulle jag kunna göra det när jag inte ens känner till det?” ”När du talar om dig själv säger du Namnet.” ”Jag förstår inte.” ”När du känner dig glad säger du: ’jag är glad.’ Och när du inte är det säger du: ’jag är ledsen.’ När du berättar för andra vad du heter kan du säga: ’jag är’ följt av ditt namn. ”YHVH betyder ’Jag Är’. Det är den Eviges namn, Guds namn. Hans namn är Jag Är.” ”Så då säger vi allihop hans namn.” ”Ja. Och vi har alltid sagt det. Det ligger invävt i själva existensens väsen att när du talar om dig själv måste du säga hans namn.” ”Varför är det så?” ”Därför att din existens kommer av hans existens. Han är all existens Jag Är . . . den Jag Är som är över alla ’jag är’. Ditt ’jag är’ existerar enbart tack vare hans Jag Är. Och eftersom din existens är sprungen ur hans är det bara av honom du kan lära dig skälet till och syftet med din existens. Därför måste du alltid säga hans namn när du talar om dig själv. Och du måste alltid säga hans namn först.” ”Därför att . . . ” ”Därför att hans existens finns där först och din existens är ett utflöde från hans.

Det är flödet av existens. Därför måste du sätta honom först och låta allt annat flöda fram ur det. Låt allt börja med honom och vara ett utflöde från honom. Det är livets hemlighet. Att inte bara leva ditt liv för honom, utan leva det utifrån honom, att leva utifrån hans liv, att röra dig utifrån hans rörelser, att handla utifrån hans handlingar, att känna utifrån hans hjärta, att vara utifrån hans varande, och att bli den du är utifrån vem han är . . . Jag Är.”

Uppdraget: Lär dig i dag hemligheten med att leva varje ögonblick utifrån hans liv, att handla utifrån hans handlingar, älska utifrån hans kärlek och vara utifrån hans varande.

2 Mos 3:14-15; Apg 17:28

10

SHANNAH

Dag 3

Han kom till mig på kvällen. ”Vad är ett år?” frågade läraren. ”Trehundrasextiofem dagar”, svarade jag. ”Men på Skriftens heliga språk är det mer än så. Där heter året shannah . . . och det rymmer en hemlighet. Ordet shannah är förknippat med talet två.” ”Jag förstår inte sambandet.” ”Shannah kan betyda ’den andra’, ’kopian’ eller ’upprepningen’. I naturens gång upprepar året allt som redan har varit . . . vinter, vår, sommar och höst, att blommorna slår ut och sedan vissnar bort, att naturen föds på nytt och dör igen, att det är samma process, att det som redan har varit spelas upp igen. Så ett år är en shannah, en upprepning. Och nu har du ett nytt år framför dig. Och vilket slags år kommer det att bli? ”Naturens natur är att upprepa sig, precis som vi lever av naturen och är vanedjur.

Vi har en benägenhet att göra det som vi har gjort förut, att följa samma rutiner och vägar, även när de rutinerna och vägarna är skadliga för oss. Så vad kommer denna shannah, det här nya året, innebära för dig?” ”Tja, om året innebär upprepning antar jag att jag kanske inte har något val.

Det kommer mestadels bli likadant som förra året.” ”Men du har ett val”, sa han. ”Du förstår, ordet shannah har en dubbel betydelse.

Det betyder inte bara ’upprepningen’ . . . det betyder också ’förändringen’.” ”Hur kan samma sak betyda motsatsen?” ”På samma sätt som året framför dig kan bli antingen eller. Världens väg är att upprepa sig, men Guds väg är att göra allting nytt och förändra. Du kan inte känna Gud utan att bli förändrad av honom. Och hans vilja är att ditt år, den shannah som ligger framför dig, inte ska bli en tid av upprepning utan av förändring, av nya saker som tar sin början, av nya steg, av uppbrott från det gamla. Och om du vill uppleva ett år av nya saker måste du välja att inte leva i den naturliga upprepningen, utan i det övernaturligt nya. Välj att inte vandra i din vilja, utan i den vilja som tillhör honom som är bortom allt naturligt och bortom allt gammalt. Som det står skrivet: Han gör allting nytt. Öppna ditt liv för det nya som är hans vilja, så kommer du att vandra i det liv som gör nytt och i den shannah som är förändring.”

Uppdraget: Gå i dag utanför dina gamla vägar, vanor och steg. Gör det som du aldrig har gjort men borde ha gjort. Vandra i Andens nya liv.

Jes 43:19; Rom 6:4; 2 Kor 5:17

11

Dag 4

RUACH

Han tog med mig till en öppen ökenslätt. Det var en blåsig dag, så blåsig att det nästan var våldsamt. ”Kom”, sa läraren. Han ville att jag skulle gå emot vindriktningen. Så jag gjorde det. ”Hur är det att gå rakt emot vinden?” frågade han. ”Det är en kamp”, svarade jag. ”På Skriftens språk”, sa han, ”är ordet för ’vind’ ruach. Men det ordet har ytterligare en mening; det betyder också Anden. På hebreiska är den helige Anden den heliga Vinden. Så vad händer om du går emot vinden?” ”Det sinkar dig. Det blir svårare att gå och du blir trött.” ”Det är likadant”, sa han, ”när du går emot Anden; det sinkar dig i livet. Allt som du gör blir svårare. Det krävs mer kraft av dig för att uträtta mindre. Så när du går emot hans Ande kämpar du emot Vinden. Och du kan inte gå emot vindriktningen utan att bli trött och sliten.” ”Och i vilken riktning blåser Vinden, Anden?” ”Anden är den helige Anden. Därför blåser den till det heliga och bort från det oheliga. Pröva en annan sak nu. Vänd dig om och gå tillbaka samma väg som du kom.”

Så jag gjorde det. Nu gick jag i vindens riktning, följde med vinden dit den blåste. ”Och hur vad det där?” frågade han. ”Det var mycket lättare”, sa jag. ”Därför att nu finns det inget motstånd”, sa han. ”Du gick i vindens riktning. Och vinden hjälpte dig att gå. Den drev dig framåt. Den gjorde vandringen enklare. Så när du går emot vinden uppstår ett motstånd. Men om du vänder dig om kommer vinden att ge dig kraft. Så är det med Anden. Om du vänder dig om, om du byter riktning, om du omvänder dig, om du vandrar i Anden kommer motståndet försvinna. Sedan kommer Anden ge dig kraft och driva dig framåt. Och då kommer allt du gör, allt du måste göra, bli enklare.” ”Så om jag vandrar i Anden”, sa jag, ”blir livet inte tungt utan lekande lätt, för vinden leker i mitt liv.” ”Ja”, sa läraren. ”De som vandrar i Anden har vinden i ryggen.”

Uppdraget: Vilken del av ditt liv går emot Andens riktning? Vänd dig i dag om och börja

gå med vinden i ryggen i stället.

Joh 3:8; Apg 2:2; Gal 5:16-17

12

UTSE DINA DAGAR

Dag 5

”Vi har pratat om året som ligger framför dig”, sa läraren. ”I dag ska vi tala om dagarna som ligger framför dig. Vad kommer kommande dagar föra med sig in i ditt liv?” ”Hur ska jag kunna veta det?” svarade jag. ”Det är egentligen inget jag kan påverka.” ”Men tänk om du kunde det?” ”Hur?” ”Det står skrivet: ’Lär oss att våra dagar är räknade.’ Vad betyder det?” ”Att våra dagar är begränsade, och därför är det vist att räkna dem.” ”Det är riktigt”, sa han. ”Och det är Ordets första innebörd. Men på originalspråket finns en hemlighet. Och den här hemligheten kan förändra ditt liv, ditt livs dagar. På hebreiska står det: ’Lär oss att manah våra dagar.’ Samma ord, manah, hittar vi i Jona bok där det står att Gud manah en vind, fisk och maskar.” ”I så fall måste manah betyda något mer än att räkna.” ”Det gör det. Det betyder att ’förbereda’ och ’utse’ eller ’sända’. Så du ska inte bara räkna dina dagar, du måste lära dig att förbereda dina dagar, att utse eller sända dem.” ”Vad betyder det?” ”Det betyder att du inte bara ska sitta och passivt vänta på att upptäcka vad dina dagar för med sig. Du ska själv förbereda dem.” ”Hur kan jag förbereda mina dagar innan de har ägt rum?” ”Hur ägde de första dagarna rum i begynnelsen? De råkade inte bara hända.

Innan de existerade förberedde Gud dem. Han utsåg dem. Han sände dem med ett syfte. Så om du är ett Guds barn måste du göra likadant.” ”Hur?” ”Bön.” ”Ska jag be för dagar som ännu inte existerar?” ”Bön handlar inte bara om det som är, utan också om det som ännu inte är.” ”Men jag kan inte bestämma vad som ska hända.” ”Det spelar ingen roll vad som händer. I Gud utser du dina dagar till att föra med sig det som är gott. Du helgar dem för Guds syften. Och sedan använder du dina dagar till att förverkliga dessa syften. Låt inte dina dagar bestämma hur ditt liv ser ut. Låt ditt liv bestämma hur dina dagar ser ut. Och låt inte dina dagar bara passera. Förbered dem så att de kan bli kärl för välsignelse och liv. Utse dina dagar.”

Uppdraget: Förbered dina kommande dagar. Avskilj dem. Överlåt dem i Guds händer och utse dem till att förverkliga hans syften.

Ps 90:12; Apg 19:21

13

Dag 6

MYSTERIET MED BRUDEN

På vår vandring till staden stannade vi till på en höjd nära staden. ”Titta”, sa läraren och pekade på en tillställning i stadens utkant. ”Det ser ut att vara ett bröllop”, svarade jag, ”eller förberedelserna inför ett bröllop.” Bruden, i vit klänning, stod i en trädgård tillsammans med sina brudtärnor. ”Du betraktar nu ett kosmiskt mysterium, skuggan av ett mysterium. Alltings existens”, sa han, ”är en kärlekshistoria . . . eller var menad att vara en kärlekshistoria. Bruden är en bild av det som vi alla är skapade till att vara.” ”Jag förstår inte.” ”Var och en av oss är skapade till att vara bruden. Det är därför vi aldrig kan vara kompletta i oss själva. Det är därför vi djupt inom oss, i centrum av vårt väsen, i djupet av vårt hjärta, söker efter att bli fyllda. För bruden finns där för att bli gift.

Så vi kan aldrig finna fullheten förrän vi förenas med honom som är bortom oss.

Och det är därför vi går igenom livet och försöker förena oss med . . . ” ”Förena oss med vad?” ”Med det som vi tror kommer fylla vårt hjärtas längtan – människor, framgång, ägodelar, prestationer, pengar, bekvämlighet, accepterande, skönhet, romans, familj, makt, en rörelse, ett syfte eller vad som helst. För bruden skapades till att gifta sig, och hon får ingen ro förrän hon har gjort det.” ”Så ingen av alla de andra sakerna kan fungera?” ”Nej. Inget av det där är Brudgummen.” ”Och vem är Brudgummen?” ”Brudgummen är Gud, honom som vi är skapade för.” ”Så vi måste hitta honom.” ”Mer än så”, sa han. ”En brud nöjer sig inte med att hitta Brudgummen, hon gifter sig med honom. Så det räcker inte att du hittar Gud, du måste gifta dig med honom.” ”Gifta mig med Gud? Hur då?” ”Genom att förena varje del av ditt liv och din varelse – ditt inre, ditt hjärta, din själ, dina sår, din längtan, dina önskningar, allt – med Gud. Bara då kan du bli komplett. Bara då kan dina djupaste behov och din längtan bli tillfredsställda. För mysteriet med våra hjärtan är mysteriet med bruden. Och bruden kan bara bli hel i och med Brudgummen. Och våra själars Brudgum är . . . Gud.” Uppdraget: Lägg bort allt som är substitut för hans närvaro och förena allt du är, djupen

i ditt inre, med din Brudgum.

5 Mos 6:5; Höga V 1:1-4; Ef 5:28-32

14

KRAFTEN I YUD

Dag 7

Läraren ledde mig ut till en ravin i öknen där vi satte oss i sanden, mittemot varandra. Han tog upp en pinne och med en nästan omärklig rörelse formade han det minsta av alla tecken i sanden. ”Det här kan förvandla ditt liv”, sa han. ”En apostrof?” ”En yud.” ”Vad är en yud?” ”En yud är en bokstav, den minsta av de hebreiska bokstäverna . . . inte mycket mer än en prick, så liten att du kan missa den. Från denna yud kom de romerska bokstäverna I och J. Och från yud kom den grekiska bokstaven iota.” ”Som i ’inte ett jota’?” ”Ja, precis. Allt det där kommer från samma lilla bokstav.” ”Så det är den minsta bokstaven. Varför är det viktigt?” ”Det är det som är poängen . . . som den minsta bokstaven är den viktigast av alla. Det är yud som inleder det största och mest heliga av alla hebreiska ord: Guds heliga namn, YHVH, börjar med yud. Guds land, Israel, börjar med yud. Guds stad, Jerusalem, börjar med yud. Och namnet Jesus börjar på hebreiska också med bokstaven yud. ”Och vad betyder allt detta?” ”Det allra största ordet börjar med den allra minsta bokstaven. På samma sätt börjar Guds verk med den allra minsta rörelsen. Livet själv börjar i en så liten skala att vi inte ens kan urskilja det. Det är hemligheten med yud.” ”Och hur ska vi tillämpa den hemligheten?” ”Vi är kallade till det nya, kallade att förändras. Men av naturen undviker vi både förändring och det som är nytt. Så hur förändras du? Hur går du från ett liv i nederlag till ett liv i seger? Det är ett överväldigande projekt. Hur gör du det?

Du gör det med yud. Du börjar genom att ta ett yud-steg, minsta tänkbara steg i riktning mot största tänkbara förändring. Du börjar inte med en stor seger, men du tar ditt yud-steg, du gör en liten sak för att röra dig i riktning mot den stora segern. Du tar det där steget, din yud av mod, din iota av förändring, en nästan omärklig ansats till en ny början, en yud av det liv som du är kallad att leva. Du inleder det allra största med det allra minsta. Du börjar genom att tillämpa hemligheten med yud.”

Uppdrag: Gör i dag något mycket litet som ändå är ett steg i en ny riktning, det första steget

mot det liv i seger som du är kallad att leva – den lilla begynnelsen på en ny vandring.

Job 8:7; Apg 3:4-9

15

Dag 8

MIDBAR

Han tog med mig ut i öknen till en väldig dal kantad av rödaktiga berg, som blev alltmer violetta och blåa där de bredde ut sig mot horisonten. ”Vilka ord kommer du att tänka på”, sa läraren, ”när du ser öknens vilda landskap?” ”Torr . . . livlös . . . het . . . sträng . . . hård . . . karg . . . avskräckande . . . ” ”Och när människor går igenom svåra perioder – förluster, kriser, tragedier, ensamhet, konflikter, prövningar, problem, separationer, tårar – säger de att de går igenom en öken. Och ändå är öknen en helig plats. Det var i öknens vildmark som Gud gav sin Lag, sitt Ord, och det var där han uppenbarade sin närvaro. Öknen är helig.” ”Så de svåra perioderna i våra liv är heliga?” ”För dem som är hans barn, ja.” ”Hur kommer det sig?” ”På hebreiska är ordet för ’vildmark’ eller ’öken’ midbar. Och midbar kommer av en rot: ordet dabar. Och dabar betyder ’att tala’. Vad är öknen? Den är midbar. Och vad är midbar? Det är den plats där Gud talar, platsen där hans röst ljuder. Det är där Gud talar till oss på ett särskilt sätt. Varför förde han ut sitt folk i vildmarken, i midbar? För att kunna tala till dem. Han förde Mose ut i midbar för att tala till honom genom en brinnande buske. Han förde Elia ut i midbar för att tala till honom med en viskning. Så för han även oss ut i öknen för att han ska kunna tala till oss.” ”Vad är det med öknen som gör den till den plats där Gud talar till oss?” ”Se dig omkring”, sa han. ”Vad ser du?” ”Sten, sand, berg – inte mycket.” ”Det är därför”, sa läraren. ”Gud talar, men vi hör inte. Det är så mycket som distraherar oss. Men i öknen är distraktionerna borta. Så Gud för oss ut i öknen för att vi ska kunna höra hans röst. Därför ska du inte frukta eller förakta ökenperioderna i ditt liv, och du ska inte förakta hans sätt att ta bort distraktionerna.

Välkomna det i stället. Dra dig närmare honom. Och lyssna till vad han säger. Om du söker hans röst kommer du att höra honom. För öknen i ditt liv är inte bara en öken. Den är helig mark . . midbar . . . platsen där hans röst ljuder.”

Uppdraget: Lägg bort allt som distraherar, det där som hindrar dig från att höra. Och

gå ut i öknen, midbar, och sök Guds röst.

5 Mos 8:2-16; Ps 46:11; Jer 29:12-13; Luk 3:2

16

SHAMAYIM OCH ARETZ

Dag 9

Han ledde mig i nattens mörker ut till en sandslätt. Där lade vi oss på marken och blickade upp mot den stjärnfyllda himlen. ”Den är så stor”, sa läraren utan att flytta blicken. ”Himlen?” svarade jag. ”Skulle tro det.” ”På hebreiska är ordet för himmel shamayim. Ordet för jorden är aretz. När du hör ett hebreiskt ord som slutar på -im är det ett tecken på att ordet står i pluralform. Så vad säger det dig?” ”Att ordet för himmel är i pluralform . . . men att ordet för jorden inte är det.” ”Korrekt. Shamayim, himlen är plural, men aretz, jorden, är inte det. Och det handlar inte bara om själva orden utan det som orden representerar.” ”Och det är . . . ” ”Att det som är jordiskt är singulärt. Det som tillhör den fysiska världen är ändligt. Allt som är fysiskt är begränsat. Det är därför det inte spelar någon roll hur mycket av den jordiska världen som du samlar på dig, hur många jordiska ägodelar du har – de kan ändå aldrig fylla dig eller göra dig komplett.” ”Därför att de är begränsade”, sa jag, ”de är ändliga.” ”Och följaktligen är ett liv som fokuserar på det fysiska . . . ” ”Ett liv fyllt av begränsningar.” ”Men om du tömmer ditt hjärta på fysiska ting . . . ” ”Så tömmer du dig också på begränsningarna.” ”Så det som hör jorden till är ändligt”, sa han, ”men det som hör himlen till är oändligt. Det fysiska är begränsat, men det andliga är obegränsat. Bara det som är andligt, det oändliga, kan fylla hjärtat.” ”Men hur gör man för att sluta leva i den jordiska världen?” ”Det gör man inte”, sa läraren. ”Du kan inte komma ifrån att du lever i den jordiska världen – men du behöver inte leva av den. Du måste ta itu med det som hör jorden till, men du behöver inte fylla ditt hjärta med de sakerna. Fäst ditt hjärta vid det som hör himlen till. Fyll ditt hjärta med det som är andligt. För himlen är shamayim, och shamayim har ingen gräns. Och därför kommer ett hjärta som är fyllt med det som är andligt och det som är himmelskt . . . ” ”Att vara obegränsat.”

Uppdraget: Vilka ägodelar har du? Släpp taget om dem i dag. Töm ditt hjärta på jordiska

ägodelar. Och fyll det med det som är andligt och himmelskt.

Jes 55:9; Fil 4:8-9

17

Dag 10

ORMENS BLOD

”Ser du den?” frågade läraren. ”Bakom klippan”, svarade jag.

Det var en orm, brun och svart, som slingrade sig fram i ökensanden. ”Vad vet du om ormar?” frågade han. ”Jag vet att jag ska undvika dem.” ”Inget annat?” ”Inte mycket.” ”En sak du borde veta är att ormar är kallblodiga.” ”Varför är det viktigt?” ”Du är varmblodig. Och därför att du är varmblodig kan du springa och fortsätta springa. Men en orm, som är kallblodig, har en begränsad uthållighet och kan inte fortsätta på samma sätt. Därför kan du besegra den.” ”Det är bra att veta”, svarade jag. ”I Skriften är ormen en symbol för ondska.” ”Varför är den det?” ”Inte därför att ormar i sig själva är onda, utan därför att de ger oss en bild av ondskan. De rör sig ofta genom att vrida sig fram. Och det ligger i ondskans natur att förvrida och förvränga. En lögn är en förvrängning av sanningen. Det orena är en förvriden version av det rena. Och ondska är i sig självt att förvränga det som är gott.” ”Så om ormar är kallblodiga är ondskan också det på något sätt?” ”Ja”, sa läraren. ”Ondskan är kallblodig. Det innebär följande: Även om ondskan har sin tid, vinner vissa segrar och får tillfälle att rycka fram och anfalla – så förblir den kallblodig. Därför kan den aldrig hålla ut och segra. Hur mäktig ondskan än ser ut att vara, hur triumferande och ohejdbar den än verkar vara, så kan den inte bestå. Bedrägligheten är kallblodig. Hatet är kallblodigt. Förtalet är kallblodigt.

Förtrycket är kallblodigt. All ondska är kallblodig. Och därför är ondskans välde kortsiktigt och tillfälligt. Dess dagar är räknade. Och i det långa loppet förlorar den alltid. ”Men det goda är inte kallblodigt”, sa jag. ”Det stämmer”, sa han. ”Så i slutänden kommer det goda alltid överleva det onda.

Var därför uthållig i att göra gott och fortsätt att göra det som är sant, fortsätt att stå upp för det som är rätt, så kommer du till slut stå segrande.”

Uppdraget: Oavsett vilken ondska, vilket problem, vilken attack eller synd som du står

inför, så kapitulera inte. Ge inte upp. Fortsätt uthålligt att göra det som är gott.

Jes 54:17; Matt 24:13; Joh 1:5

18

ANSIKTET I VATTNET

Dag 11

Vi vandrade en stund tills vi kom fram till en damm som låg dold vid foten av ett av bergen i öknen. Vi satte oss vid kanten av dammen. ”Le”, sa läraren.

Så jag gjorde det. ”Nej”, sa han, ”le mot vattnet. Luta dig fram mot vattnet och le.”

Så jag gjorde det. ”Gör en arg min nu.”

Så jag gjorde det. ”Öppna nu din hand och sträck ut den över vattnet som om du skulle ge en gåva.”

Så jag gjorde det. ”Gör nu tvärtom.” ”Vad är tvärtom?” ”Sträck ut handen mot vattnet, stäng den och dra tillbaka den, som om du tog något.” ”Jag förstår inte meningen med det här.” ”Men det finns en mening”, sa han, ”och det är viktigt att du lär dig den. När du log mot vattnet såg du en man som log tillbaka mot dig.” ”Min spegelbild.” ”Och när du blängde ilsket på vattnet möttes du av en ilsken mans blick på dig.

Och när du sträckte ut din hand mot vattnet för att ge något, sträcktes handen i vattnet ut mot dig för att ge dig något. Och när du sträckte dig mot vattnet för att ta något från det, sträcktes handen i vattnet ut för att ta något från dig. Det här är lagen om reflektion. Det som du gör kommer att göras mot dig. Om du välsignar andra kommer du att bli välsignad. Om du håller tillbaka välsignelse kommer välsignelserna över dig hållas tillbaka. Om du lever genom att ta kommer det, i slutänden, tas ifrån dig. Om du lever ett liv av givande kommer det, i slutänden, ges till dig. Dömer du andra så kommer du att bli dömd. Lev med en öppen hand så kommer hans hand att öppnas för dig. Det du ger kommer att ges tillbaka till dig. Det du tar kommer att tas tillbaka ifrån dig. Lev därför ett liv av kärlek, av givande, av välsignelse, av medkänsla, av en öppen hand och ett öppet hjärta. Vad du än gör, minns det du såg här. Lev ditt liv med tanke på ansiktet i vattnet.”

Uppdraget: Vad är det du söker i livet och hos andra? Gör det i dag till ditt mål att ge

till andra just det som du själv söker.

Ords 27:19; Luk 6:37-38; Gal 6:7-10

19

Dag 12

DEN KOSMISKA KÄRLEKEN

”Definiera kärlek”, sa läraren. ”Kärlek är att vilja det bästa för någon annan”, svarade jag. ”Ja”, sa han. ”Och för att formulera det på ett annat sätt är kärlek att leva dig in i en annans situation, att uppleva deras känslor, gå i deras skor, gråta deras tårar, jubla över deras glädjeämne, bära deras bördor och ge ditt liv till dem.” ”Det där gillar jag.” ”Skriften förkunnar att Gud är kärlek”, sa han. ”Om Gud är kärlek måste han vara den största kärleken, den yttersta kärleken. Tror du att Gud älskar oss?” ”Det gör jag.” ”Vad måste i så fall kärleken göra?” ”Kärleken måste leva sig in i den andres situation.” ”Så vad skulle vara den största tänkbara manifestationen av kärlek?” ”Att Gud . . . skulle leva sig in i någon annans situation?” ”Och hur skulle det konkret manifesteras? Vad skulle vara den största manifestationen av kärlek?” ”Gud skulle behöva leva sig in i vår situation . . . han skulle behöva gå i våra skor.” ”Ja, och uppleva våra känslor.” ”Och gråta våra tårar.” ”Och bära våra bördor”, sa han, ”och domen över oss . . . och vår död, för att rädda oss och ge oss liv. Han skulle ge sitt liv.” ”Så om Gud är kärlek”, sa jag, ”så är det vad han skulle göra.” ”I så fall”, sa läraren, ”har den största tänkbara manifestationen av kärlek redan manifesterats . . . på vår planet. Gud levde sig verkligen in i vår situation. Och därför finns det ingen större kärlek du någonsin kan upptäcka”, sa han. ”När du känner den och när du inte gör det är betydelselöst – det förändrar ingenting. Inget som du gör kan förändra denna kärlek. Inga goda gärningar kan göra den större.

Och ingen synd kan göra den mindre. Vare sig du känner den eller inte finns den ändå där. Vi kan inte förändra den – vi kan bara ta emot den och bli förändrade av den. Vi kan bara låta den förvandla oss. För den största tänkbara kärleken har redan manifesterats. Gud har stigit ner. Det är bara för oss att ta emot och göra samma sak.”

Uppdraget: Öva i dag på att utöva den gudomliga, kosmiska kärleken. Lev dig in i någon annans situation, gå i deras skor och låt deras hjärta bli ditt hjärta.

Joh 15:12-13; Rom 5:6-8; Fil 2:5-9

20

DEN ÖST-VÄSTLIGA SKALAN

Dag 13

Det var gryning. Vi satt och såg solen gå upp över ökenlandskapet. ”Kedem”, sa läraren. ”Det är hebreiska för öster, en mycket viktig riktning.” ”Varför det?” frågade jag. ”Templet i Jerusalem var byggt utifrån var öster låg. Det måste vara vänt mot öster. Offeraltaret stod i den allra östligaste delen. Det allraheligaste låg i den allra västligaste delen. Allt annat fanns mellan dessa båda punkter. Så allting i templet hade en position på en öst-västlig skala. Allt som hände i templet ägde rum längs en öst-västlig linje. Viktigast av allt, på årets heligaste dag, Yom Kippur, bringades försoning för Israels synder och synderna togs bort från folket längs en öst-västlig skala. Översteprästen bar fram offret i öster och stänkte sedan blodet på förbundsarken i väster. Han gick fram och tillbaka längs denna linje. Och i dagens avslutande handling avlägsnades symboliskt folkets synder från väster till öster.” ”Men varför är det mer betydelsefullt än om det fanns en nord-sydlig axel?” ”Därför”, sa läraren, ”att jorden är en sfär . . . och den vrider sig runt sin egen axel i öst-västlig riktning. Alltså har jorden en nordpol och en sydpol men ingen östpol eller västpol.” ”Jag förstår fortfarande inte.” ”Hur långt är det från norr till söder?” frågade han. ”Eftersom det finns två poler är avståndet fast. Allt som kan kallas norr tar slut vid nordpolen. Och allt som kan kallas syd tar slut vid sydpolen. Om templet hade varit byggt längs den nordsydliga axeln skulle synderna ha avlägsnats några tusen kilometer från syndaren.

Men hur långt är det från öster till väster? Öster och väster har inga poler. Därför har de inget slut. Öster och väster är oändliga. De fortsätter i all evighet. Faktum är att det hebreiska ordet för öster, kedem, också betyder ’evinnerlig’.” ”Men på den tiden visste ingen att jorden var en sfär.” ”Gud visste det. Och allt det här är en skugga av Messias försoningsverk, vår frälsning. Så: hur långt bort avlägsnar Gud dina synder från dig i Messias? Oändligt långt borta . . . på en evighets avstånd. Och om du hade hela evigheten på dig skulle du aldrig hitta dem igen. Som det står skrivet: ’Så långt som öster är från väster, så långt avlägsnar han våra synder från oss.’”

Uppdrag: Ta dig tid i dag att begrunda och ta emot Guds kärlek som har avlägsnat dina

synder från dig så långt som öster är från väster – och lev sedan utifrån denna insikt.

3 Mos 16:14; Ps 103:10-12

21