område, desto mer sannolikt är det att han/hon behöver något igenkännande för att kunna erinra sig och utveckla en lämplig sökstrategi (Solomon, 1993; Wanting, i Lundgren, 1997). Solomon upptäckte att de termer som barn använder inte är så många till antalet och många går att förutse med hjälp av skolans ämnesindelning. I samband med detta fann han en diskrepans mellan de termer barn använder och de termer lärare och skolan använder. Han menar att det inte bör vara så svårt att åtminstone se till att de allra vanligaste termerna som barn använder finns i katalogens indexeringssystem (Solomon, 1993). Lena Lundgren föreslår att bibliotekarier på de egna biblioteken indexerar både skön- och facklitteratur med enkla konkreta ord. Hennes idéer resulterade så småningom i en lista på 400-500 användbara ord som nu har lagts in i flera lokala kataloger av barnbibliotekarier (Lundgren, 1997, s 78). Annelise Mark Pejtersen i Danmark skapade en ikonbaserad katalog, Bokhuset (ibid). Man söker sig fram genom att klicka på ikoner som representerar exempelvis huvudpersoner, föremål i bokomslag och miljöer. Bokhuset har, trots den uppmärksamhet det väckte, inte haft någon större framgång i Sverige eller i Norden, enligt Lundgren, därför att det är ett mycket tidskrävande arbete att beskriva litteratur i detta system (ibid, s 79). Kataloganvändning är trots allt inte enbart problematisk. De flesta studier visar att barn är ihärdiga, att övning ger färdighet, t ex att man lär sig att ämnesord ska vara i pluralis. Med tiden förstår barnen att använda alternativa termer och synonymer på ett effektivt sätt. Barn föredrar den datoriserade katalogen framför kortkatalogen och yngre barn ber gärna och ofta om hjälp. Däremot fann Solomon att äldre barn i begynnande pubertet hade svårare för att be om hjälp eller att ta emot hjälp om den erbjöds (Solomon, 1993). Det kan också påpekas att flera av de problem som listats här är gemensamma för digitaliserade miljöer.
4 Hur söker elever information?
53