Som någon annan bäddar

Sonen knackar förväntansfullt på grannens dörr.

Ett lika förväntansfullt litet ansikte syns när dörren öppnas. De två vännerna rusar genast in till flickans rum och börjar leka som om de sex veckorna ifrån varandra inte har betytt något. Själv tittar hon på mamman till sonens vän. Hennes bästa vän. En vän hon kommer att lämna om en vecka. En vän hon har gråtit inför, skrikit inför, skrattat med, delat glädje och bekymmer med. Sorg och förväntan. Vem vet när de kommer att ses igen? Om de kommer att ses igen.

De vill inte tänka på det i detta nu. Nu sätter de sig med varsin tekopp runt det stökiga bordet och försöker samla sig. Barnen rusar lyckligt omkring. ”Som du vet befinner jag mig i en väldigt svår juridisk situation”, börjar hon. Ja, väninnan nickar, det har hon förstått. ”Det är svårt att berätta exakt hur regleringen fungerar, men jag skall försöka”, fortsätter hon. Vet inte riktigt hur hon skall fortsätta.

Väninnan är musiker, inte jurist. Är amerikan, gift med en amerikan, bor i USA. Hon har aldrig behövt tänka på vilka juridiska begränsningar det finns för ett föräldrapar som kommer från olika delar av världen. Från länder med olika rättssystem, olika kulturer. Det hon skall försöka förklara är svårt att