Market Design Bok by Gabriella Lindgren

Market Design 2006 – 2009

Market Design 2006 – 2009 En presentation av Market Design-programmet och dess forskning kring den avreglerade elmarknaden.

Elforsk (www.marketdesign.se)

Dessa företag har finansierat Market Design Borås Energi Nät AB Dala Kraft AB EBL Energimarknadsinspektionen E.ON Eskilstuna Energi & Miljö Fortum AB Göteborg Energi AB

Jämtkraft AB Karlshamn Energi AB Oskarshamn Energi AB Skellefteå Kraft AB Skånska Energi Nät AB Svenska Kraftnät Svensk Energi Swedish Energy Agency

Tekniska Verken i Linköping AB Tranås Energi AB Trollhättan Energi AB Vattenfall AB Åkab Nät och Skog Öresundskraft AB

Svensk Energi/Swedenergy AB • Svenska Kraftnät • Swedish Energy Agency

Texter: Björn Forsman, Lars Magnell, Markus Wråke Produktion: Kreativ Media AB Layout: Måns Ahnlund Omslagsbild: Matton Images Tryckt hos Planograf i december 2009 ISBN 978-91-85649-16-7

Innehåll Inledning Förord. Vi har haft tur

3 5

1. Samhällsekonomiska effekter av avregleringen Lågt elpris ingen uttalad målsättning

2. En gemensam nordisk slutkundsmarknad Harmonisering? – Ja tack!

3. Förutsättningar för investeringar i produktion och kraftnät Ingen vindkraft om inte kommunen vill ”Det där ordnar marknaden” Att bygga eller inte bygga – ny kraftöverföring

17 22 26

4. En slutkundsmarknad med nya mätare och nya avtalsformer När priset får råda – går effekten ner Effektstyrning i Göteborg ”Det är intressant med detaljerade mätningar” Alla vinner på timmätning En faktura och en avtalspart räcker Ursprungsmärkning av el lättare sagt än gjort

33 34 38 40 43 46

5. Förändringar i regelverk för att klara vindkraftsexpansionen Mindre risk för prognosfel med kortare bud Vem ska våga ta balansansvar?

51 56

6. Utsläppshandeln Den fula ankungen i EU:s klimatpolitik?

7. Våra seminarier och konferenser Att tränga igenom bruset

Foto: E.ON

Inledning Forskningsprogrammet Market Design syftar till att öka kunskapen om hur den avreglerade nordiska elmarknaden fungerar och hur regelverken som omger den kan utvecklas. Meningen är också att peka på och finna lösningar för de problem som finns på denna marknad, som till exempel de svårigheter som kan uppstå när stora mängder vindkraft ska introduceras. Verksamheten spänner över hela fältet från produktion och elhandel till nätfrågor. Närliggande frågor som har stor påverkan på elmarknaden, som EU:s handelssystem med utsläppsrätter och miljömärkning av el, behandlas också. Market Design, som hålls samman av elbranschens forskningsföretag Elforsk, är ett samarbete mellan elföretagen, Svenska Kraftnät och Energimyndigheten. Den bok som här föreligger, den andra i ordningen, beskriver en del av alla aktiviteter och projekt som hittills har genomförts inom ramen för programmet. Tanken är att på ett lättfattligt sätt försöka redogöra för de ofta mycket komplicerade och ibland tvetydiga spelregler och förutsättningar som styr elmarknaden i Sverige och Norden. Market Design, som nu avslutat sin tredje etapp, har en inriktning mot tillämpad forskning, där idéer och modeller testas under verkliga förhållanden. I programstyrelsen finns representanter från många olika intressen som till exempel Energimyndigheten, Svenska Kraftnät, elbranschföretag, norska EBL Kompetanse med flera. Lars Magnell, redaktör

Anders Hedenstedt Foto: Göteborg Energi

Vi har haft tur Det är nu snart 14 år sedan som den svenska elmarknaden avreglerades för att lite längre fram bli en del av en likaledes fri och öppen nordisk elmarknad.

Det är en allmän bedömning att avregleringen i stort varit lyckosam, men det innebär naturligtvis inte att vi kan slå oss till ro. Liksom andra marknader fungerar elmarknaden inte perfekt i alla lägen. Det finns fortfarande en mängd saker som kan göras bättre. Elmarknaden är inget statiskt system utan en dynamisk process som alltjämt pågår, och alla vi som är verksamma på denna arena måste vara lyhörda och förändringsbenägna så att vi kan möta de nya utmaningar som hela tiden uppstår. Det är mot denna bakgrund som forskningen inom Market Design är så viktig. Bara det faktum att intressenter från så vitt skilda håll står bakom programmet visar att det finns en genuin vilja att belysa de ofta mycket komplicerade och ibland tvetydiga spelregler och förutsättningar som styr elmarknaden i Sverige och i Norden. Den tvärvetenskapliga ansatsen inom programmet har också gett en värdefull bredd som gjort det mera lättillgängligt och mycket respekterat. Det har vi inte minst kunnat konstatera under våra seminarier som lockat till sig många intresserade deltagare som genomgående varit mycket nöjda med innehållet och kvaliteten på presentationer och diskussioner. Kanske har vi också haft en smula tur för många av de frågeställningar som har behandlats under programmets gång har fått starkt genomslag i den allmänna samhällsdebatten. Det gäller till exempel vindkraftens påverkan på elsystemet liksom olika prissättningsmodeller. Sammanfattningsvis tyder detta på att Market Design-programmet verkligen behövs. Det händer hela tiden saker som innebär att villkoren och behoven på marknaden förändras och då är studier som redan belyst just sådana frågor av stort värde. Under förra etappen av programmet hade klimatfrågan ännu inte fått det genomslag den har idag. I den etapp som nu har avslutats har många av forskningsprojekten en direkt eller åtminstone indirekt koppling till klimatdebatten och de åtgärder som sker i dess spår. Flera av dem finns avrapporterade i denna bok och jag hoppas att läsaren ska finna dem och övriga texter intressanta och tänkvärda. Anders Hedenstedt, ordförande Market Design

1. Samhällsekonomiska effekter av avregleringen

Foto: Matton Image

Lågt elpris ingen uttalad målsättning Prisbildningen fungerar som den ska och i grossistledet är konkurrensen tillfredsställande. Det visar en utvärdering av den forskning som hittills genomförts om konsekvenserna av elmarknadsreformen.

Men investeringar i överföringsförbindelser mellan länder behöver studeras närmare. Liksom en eventuell gemensam nordisk slutkundsmarknad samt konkurrensen och lönsamheten inom elhandeln. Efter mer än tio år av avreglering och åtskilliga forskningsrapporter kan man ställa sig följande frågor: Finns det en vetenskaplig ”sanning” om hur väl den svenska elmarknaden fungerar? Vad råder det fortfarande delade meningar om och vilka kunskapsluckor återstår att fylla? Så kan man sammanfatta uppdraget till tre forskare vid Luleå tekniska universitet, vilket resulterat i studien ”Evaluation of the liberalisation process of the Swedish electricity market”. Bakgrunden till rapporten är den debatt som blossat upp på senare år om elmarknadsreformens konsekvenser, framför allt de stigande elpriserna. Men lägre eller låga elpriser var i sig aldrig ett uttalat mål med avregleringen, även om många nog lever med den uppfattningen. Däremot fanns, enligt rapportförfattarna, ett underförstått mål som innebar att priset vid varje tidpunkt skulle avspegla marginalkostnaden för att producera el. Ger fingervisning

Reformens faktiska mål kan spaltas upp i sex delar, enligt Luleåforskarna: • Att främja effektivitetsvinster. • Ökad produktivitet. • Bättre valmöjligheter för elkunderna och större rörlighet på efterfrågesidan. • En enhetlig och effektiv prisbildning. • Ökad konkurrens. • Integration mellan den svenska och den internationella elmarknaden. De tre forskarnas syntesrapport, det vill säga sammanställning av tidigare forsk-

ning, gör inte anspråk på att ge ett uttömmande svar på den centrala frågan – nämligen om dessa mål uppnåtts eller inte. Däremot tar rapporten upp ett antal indikatorer som ger en fingervisning om hur den samlade forskningen ser på saken. Konkurrens fungerar

Prisbildningen och konkurrensen är två delmål som har stor bäring på debatten om avregleringen och de höga elpriserna. Här finner forskarna att det råder stor enighet bland kollegorna om att det mesta fungerar rätt bra. – Visst skriks det högt när elpriset går upp. Folk tror att något måste vara fel. Men forskningsmässigt måste man säga att prismekanismen har visat sig fungera bra, säger universitetslektor Robert Lundmark, som tillsammans med Kristian Gustafsson och Mats Nilsson ansvarar för studien. Enligt rapporten råder stor samstämmighet om att de stora prisökningar som periodvis uppkommit från 2002 och framåt har rationella orsaker: Torra vintrar, mindre marginaler i produktionsapparaten, genomslag av miljö- och klimatfaktorer med mera. – När det gäller konkurrensen vill jag inte påstå att allt är avklarat. Man måste mäta kontinuerligt, för det händer ju saker hela tiden. Men åtminstone fram till 2007, när syntesrapporten gjordes, kan man inte tala om några stora brister. Otillbörligt eller ej?

Hur ser han då på uppgifter som gör gällande att de stora elproducenterna, tack vare informationsövertag och reglermöjligheter, har möjlighet att styra så att ”priskrysset” oftast hamnar på dyr fossileldad kondenskraft – vilket gett mycket god lönsamhet åt produktion med lägre marginalkostnader. – Så länge prissättningen sker i ”krysset” så är det effektivt, per definition. Detta oavsett var krysset ligger, svarar Robert Lundmark. – Sedan kan man med andra premisser än effektivitet argumentera för om ett sådant beteende är otillbörligt eller inte. För den som vill maximera sin vinst är det förstås en fördel att ha kännedom om konsumtionsbeteende och produktionsapparat. Men det gäller ju inte bara elbranschen utan överallt – från livsmedel till bilar. Slutsatsen blir att ytterligare utredningar kring dessa frågor inte kommer högst upp på författarnas lista över angelägna forskningsfrågor.

Definiera samhällsnytta

I stället förordar Luleåforskarna ytterligare studier inom ett antal andra områden: Det är idag svårt att få till de investeringar i överföringsförbindelser mellan länder som krävs för en fortsatt integrering av de nationella elmarknaderna. Detta eftersom systemoperatörerna arbetar på nationella mandat. Här krävs forskning, bland annat om hur samhällsnytta ska definieras. – Många andra branscher har utvecklat standarder för hur samhällsnytta ska analyseras. Men inte elbranschen, påpekar Robert Lundmark. Han tillägger att de utredningar som görs idag ofta utförs av de direkt involverade parterna. Därför behövs mer oberoende forskning på detta område.

Robert Lundmark

Välfärd omfördelas

En närbesläktad fråga som också behöver mer forskning är enligt författarna hur olika länder ska kompenseras när prisbilden jämnas ut genom att elmarknaderna integreras. – Vi får en inkomstomfördelning mellan länderna, eller en omfördelning av välfärd. Om inte den frågan kan lösas blir det svårt att få till stånd ökad överföringskapacitet, säger Robert Lundmark. Även regelverk och övervakning är idag nationellt baserade, vilket enligt författarna är ett hinder för en fullt integrerad nordisk elmarknad. De efterlyser därför fler studier med nordiskt perspektiv, inte minst med sikte på frågan om att inrätta en gemensam nordisk slutkundsmarknad.

2. En gemensam nordisk slutkundsmarknad

En gemensam slutkundsmarknad för de nordiska länderna kan ha sina fördelar men leder sannolikt inte till lägre priser för konsumenterna.

Foto: Hans Blomberg.

Harmonisering? Ja tack Men att sträva efter en helt integrerad nordisk slutkundsmarknad kan vara att spänna bågen alltför hårt – utan att nödvändigtvis träffa målet. Det är en av slutsatserna i en syntesrapport som sammanfattar och analyserar tidigare utredningar om en gemensam nordisk slutkundsmarknad.

Det finns sedan flera år tillbaka en stark politisk vilja att utveckla den integrerade nordiska elmarknaden, så att den även omfattar den slutliga konsumenten. Så sent som i oktober 2009 uttalade de nordiska energiministrarna sitt fortsatta stöd för denna process. Tidigare under året antog de nordiska regleringsmyndigheternas organ NordREG en detaljerad färdplan för att förverkliga en gemensam slutkundsmarknad till år 2015. Vid den tidpunkten ska det alltså vara möjligt för exempelvis en norsk elhandlare att sälja sin el till en svensk kund utan att nödvändigtvis vara registrerad eller ha kontor i Sverige. Flera Market Design-projekt har de senaste åren undersökt olika aspekter av denna fråga. Ökad konkurrens i detaljistledet är ett av de uttalade målen med att integrera de nationella marknaderna. Men hur troligt är det att elhandlarnas marginaler verkligen sjunker bara för att de får tillgång till en marknad med 14 miljoner nordiska kunder? Inga höga marginaler

Inte särskilt sannolikt alls, enligt en studie av Niclas Damsgaard och Marie Römpötti på Econ Pöyry. Deras rapport från 2007 visar för det första att elhandelsmarginalerna i utgångsläget inte är speciellt höga. Utrymmet för lägre elpriser är följaktligen begränsat. För det andra drar författarna slutsatsen att det som främst skulle kunna leda till lägre marginaler – ett skärpt konkurrenstryck – troligen inte kommer att infinna sig i någon större utsträckning. Förklaringen är att koncentrationsgraden på de nationella marknaderna är

relativt låg. Effekten av att späda ut den marknadsmakt som ändå kan finnas blir följaktligen liten. En konsumentgrupp som möjligen kan tjäna på en ökad konkurrens är hushållskunder med låg förbrukning, för där tenderar elhandlarnas marginaler att vara något större. Men rapporten konstaterar samtidigt att förändringar av de nationella regelverken skulle ha större betydelse för att pressa ned elkostnaden för dessa hushåll, exempelvis genom att öka deras incitament att välja bort dyra tillsvidarekontrakt. Flexiblare efterfrågan

En gemensam nordisk slutkundsmarknad kan dock tänkas innebära andra fördelar. Dessa möjligheter analyseras i en parallell studie av Niclas Damsgaard. En tanke som lyfts fram är att en nordisk integration skulle kunna få fart på utvecklingen av teknik och kontraktsformer som underlättar en ökad efterfrågeflexibilitet. Detta skulle kunna sänka konsumenternas totala elkostnad genom att helt enkelt ge dem möjlighet att minska sin förbrukning när priset är högt. Men även grossistmarknaden och energisystemet som helhet skulle fungera bättre. Vinsterna av en flexiblare efterfrågan skulle fördela sig på flera parter och enligt analysen är det därför tänkbart att det krävs en större slutkundsmarknad än de nuvarande nationella för att utvecklingen ska ta fart. Ytterligare en möjlighet som Niclas Damsgaard lyfter fram är att bildandet av en gemensam nordisk slutkundsmarknad skulle kunna bli ett tillfälle för att rensa ut dåligt fungerande inslag i de nationella regelverken. Förutsättningen är naturligtvis att de gemensamma lösningar som väljs i stället verkligen är bättre. Bredare utbud

Ett bredare spektum av kontraktsformer och serviceerbjudanden är en annan tänkbar konsekvens, enligt rapporten. Författaren påpekar dock att det inte är säkert att en sådan utveckling blir bestående eller ens att den över huvud taget uppstår. Riktigt stora elkunder kommer sannolikt att få fler erbjudanden, särskilt de som har verksamhet i flera länder. Möjligen kan detta leda till en ytterligare press på redan låga marginaler, till glädje för dessa kunder. Å andra sidan skulle en nordisk marknadsintegration även kunna öppna

möjligheter för stora elhandelsföretag att utnyttja skalfördelar och minska sina kostnader. Studien har inte undersökt kostnaderna för en eventuell marknadsintegration i Norden, men landar ändå i slutsatsen att den bör genomföras på sikt om kostnaderna inte är oöverstigliga. I väntan på förverkligande finns en rad harmoniseringsåtgärder som definitivt bör genomföras, bland annat att upprätta gemensamma funktionalitetskrav när det gäller mätaravläsning. Även ansvarsfördelningen mellan elhandelsföretag och elnätsföretag skulle enligt rapporten behöva harmoniseras, bland annat när det gäller skatteuppbörd och administration av elcertifikat. Oklar kostnad

Niclas Damsgaard och Marie Römpötti återkommer 2009 till ämnet, i en rapport skriven tillsammans med konsultkollegan Anders Ångström. De har gjort en bredare studie som undersöker vilka faktorer som är mest angelägna att harmonisera mellan de fyra länderna. Studien utmynnar i ett förslag till en handlingsplan, delvis ett resultat av en workshop med representanter för de berörda aktörerna. Fortfarande gäller att det visat sig mycket svårt att kvantifiera såväl kostnader som nyttor av en gemensam nordisk slutkundsmarknad. Men om det över huvud taget ska vara någon idé att harmonisera, resonerar författarna, så måste den vara långtgående. Det är först när en elhandlare kan använda samma affärsstruktur, till exempel it-system, i alla nordiska länder som verkliga samordningsfördelar uppstår. Dessa affärsstrukturer förekommer främst på tre områden: Inom informationshantering, mätning och balansavräkning. Här är följaktligen behovet av harmonisering som störst. Gemensam balansavräkning

På informationssidan är det bland annat kontakterna mellan elhandlare och nätföretag som berörs. Där måste format och protokoll för meddelanden om exempelvis leverantörsbyten vara helt standardiserade, vilket inte är fallet idag. Inom mätningen finns en uppsjö av skillnader som måste utjämnas: Mätarnas och kundernas identitet definieras till exempel med olika metoder, gränserna för timmätning varierar, liksom de tekniska kraven på mätarna. Balansavräkningen måste också ske enligt en enhetlig modell, helst under en

gemensam nordisk huvudman. På detta område har dock en viss harmonisering redan inletts. Fakturering, skattskyldighet, regler för prisinformation är ytterligare några områden som kräver åtgärder. Dessutom är det svenska systemet med elcertifikat ett problem, då stödsystemen för förnybar el fungerar helt annorlunda i de övriga nordiska länderna. Eftersom kraven på harmoniseringar är så omfattande gör författarna bedömningen att det mycket väl kan dröja tio år innan integrationen är genomförd. De redovisar även ett mindre långtgående harmoniseringsalternativ, som skulle kunna genomföras relativt snart. Värt besväret?

Med detta omfattande nordiska samordningsarbete på arbetsschemat – är det verkligen värt besväret? Håkan Heden, tidigare chef för Energimarknadsinspektionen, säger att det beror på hur det genomförs. Han har på uppdrag av Market Design-programmet skrivit en syntesrapport av tidigare studier och analyserat frågan vidare. – Vinsterna med en integrerad nordisk slutkundsmarknad är inte särskilt stora. Det man hoppas uppnå är till stor del sådant som man i de nordiska länderna skulle kunna åstadkomma ändå, genom att införa bättre regelverk nationellt, säger han. – Att slopa etableringstvånget, det vill säga kravet på att elhandlaren ska vara på plats i det land där han säljer el, uppfattar inte jag som det strategiskt viktiga i sammanhanget. Minsta gemensamma

En risk med en påtvingad nordisk marknadsintegrering i detaljistledet är enligt Heden att man fastnar för lösningar som bygger på den minsta gemensamma nämnaren, snarare än att välja det bästa regelverket. Håkan Heden anser att det finns fördelar med att marknaden blir större. Det kan skapa ett dynamiskt tryck som leder till ökad effektivitet och introduktion av nya produkter på elmarknaden. Men, menar han, mycket av detta kanske kommer ändå. En stor marknad kan också locka till sig aktörer från utomnordiska länder, vilket även det skulle bidra till dynamiken. Det är därför viktigt att ha ett EU-perspektiv på utvecklingen av den nordiska marknaden.

– En etablering av till exempel holländska eller brittiska elsäljare kan vitalisera den nordiska slutkundsmarknaden, samtidigt som en europeisk eller nordeuropeisk harmonisering av reglerna på slutkundsmarknaden kan öppna för nordiska företag att agera på kontinenten, säger Håkan Heden. Kulturellt betingad

Samtidigt betonar han att en mer integrerad europeisk slutkundsmarknad är en process som kommer att ta lång tid att förverkliga. – Detaljhandel är väldigt kulturellt betingad. Inte bara regelverk utan även vanor och traditioner styr hur det går till när vi handlar. En harmonisering mellan länderna kräver alltså förändringar som ligger långt utanför elmarknaden.

Håkan Heden

3. Förutsättningar för investeringar i produktion och kraftnät

Foto: Ewea

Ingen vindkraft om inte kommunen vill Det starka kommunala självstyret gör det svårare att etablera vindkraft i Sverige jämfört med i våra grannländer. Men det skulle gå att förbättra vindkraftens möjligheter utan att urholka det kommunala planmonopolet.

Den som vill bygga och driva en anläggning för elproduktion måste först skaffa sig tillstånd. Bakom myndighetskrav och regelverk ligger förstås samhällets ambitioner att skydda värden som skulle kunna hotas av anläggningen: Miljö, säkerhet och hälsa bland annat. Men tillståndsprocessen har också en annan funktion som ibland glöms bort, nämligen att faktiskt möjliggöra investeringar i ny elkraft. Det sistnämnda är en viktig utgångspunkt för forskningsprojektet ”Tillståndsprocesser för ny elproduktion i Norden”, som genomförts av en grupp ekonomer, samhällsvetare och jurister vid Luleå tekniska universitet. Den bakomliggande tanken är följande: På en väl integrerad elmarknad som den nordiska kan stora skillnader mellan länderna när det gäller tillståndsprocessen leda till att det introduceras nya kraftkällor som inte är kostnadseffektiva. I förlängningen snedvrids konkurrensen. Fokus på vind och kärnkraft

Studien lägger tonvikten vid vindkraft, bland annat genom en jämförelse av tillståndsprocesserna i Sverige, Norge, Danmark och England. Därtill har forskarna även studerat förutsättningarna för att pröva nya kärnkraftssatsningar i Sverige, vilket ju regeringen Reinfeldt nyligen öppnat för. – Från början var uppdraget att titta på tillståndsprocessen generellt. Men i referensgruppen kom vi fram till att vindkraften är särskilt intressant att studera, berättar projektledaren Patrik Söderholm. – Det har varit mycket uppmärksamhet kring problemen med att etablera vindkraft och det har lagts fram olika förslag till förenklingar, bland annat från Energimyndigheten. Att även tillståndsprocessen för nya kärnkraftverk togs upp till granskning har närmast motsatt förklaring:

– Där har vi ju inte haft några nyinvesteringar sedan miljöbalken kom till i slutet av 1990-talet. Vi såg ett behov av att klargöra hur processen skulle se ut – om och när ny kärnkraft blir aktuell igen, förklarar Patrik Söderholm. Starka svenska kommuner

När det gäller tillstånd för vindkraftverk visar jämförelsen mellan de fyra länderna att svenska kommuner har betydligt större inflytande över den fysiska planeringen. Eller annorlunda uttryckt: I de norska, danska och engelska systemen har staten större möjligheter att genomdriva en nationell vindkraftspolitik. I exempelvis Danmark är plansystemet starkt vertikalt integrerat, vilket betyder att staten aktivt väljer ut områden för vindkraftsändamål. Även i Sverige kan visserligen områden bli klassade som riksintresse för vindkraft. Men ett sådant utpekande ger enligt Luleåforskarna inte något egentligt stöd för att vindkraftverk verkligen ska få byggas där. Det är mest ett skydd mot annan markanvändning, som skulle försvåra elproduktionen. Dessutom kan ett och samma område vara av riksintresse för flera konkurrerande ändamål – som vindkraft och naturskydd. Det ger stort utrymme för kommunen att göra egna bedömningar från fall till fall. – I princip betyder detta att det aldrig byggs någon vindkraft om kommunen inte vill, säger Patrik Söderholm. Lönsamt att överklaga

Till det starka kommunala inflytandet kommer att enskilda i Sverige har goda möjligheter att överklaga beslut, även sent i beslutsprocessen. Inte sällan är överklagandena framgångsrika. – Danmark arbetar mer med typgodkännanden av vindkraftverk och gränsvärden när det gäller sådant som buller och skuggning. Därmed blir det inte så mycket utrymme för långa diskussioner om hur mycket det bullrar i det enskilda fallet, konstaterar Patrik Söderholm. Rapportförfattarna föreslår ett antal förändringar i den svenska tillståndsprocessen som skulle minska skillnaderna mellan Sverige och grannländerna. Bland annat: • Att miljöbalken ändras, så att riksintresset vindkraft får prioritet över andra riksintressen i samband med planläggning och tillståndsprövning. Alternativt att regeringen redan vid utpekandet av områden klargör hur konflikter mellan riksintressen ska lösas.

• Att plan- och bygglagen ändras så att staten inte bara får möjlighet utan skyldighet att förelägga kommunerna att ändra detaljplaner och områdesbestämmelser – detta för att möjliggöra vindkraft i riksintressanta områden. • Kortare handläggningstider, genom att berörda myndigheter åläggs att fatta beslut inom vissa tidsgränser. • Generella gränsvärden för buller, skuggning med mera, enligt danskt exempel. Nationella riktlinjer för hur intressekonflikter i samband med elproduktion ska hanteras – något som redan finns i Norge. Lokaliseringsregel kvar

Rapporten avråder dock från att helt undanta vindkraftverk från den så kallade lokaliseringsregeln i miljöbalken, vilket Energimyndigheten föreslagit. Regeln innebär att platsen för en verksamhet alltid ska väljas så att den orsakar minsta möjliga olägenhet för människa och miljö. Däremot anser rapportförfattarna att det bör skapas riktlinjer för hur ansökningar om vindkraftsetableringar ska bedömas. Utgångspunkten bör vara att vindkraftverk ska vara allmänt förekommande i landet – på samma sätt som exempelvis jordbruk.

Patrik Söderholm Ålder: 41 Utbildning/karriär: Grundutbildning i nationalekonomi vid Umeå universitet, forskarutbildning och doktorsexamen med inriktning på miljö- och energiekonomi vid Luleå tekniska universitet. Klimatpolitiska styrmedel inom energisektorn har varit i centrum för intresset under i stort sett hela forskarkarriären. Sedan 2006 professor i nationalekonomi i Luleå. Gör just nu: Håller på att skriva en bok tillsammans med kollegor i Umeå om hur klimatpolitiken påverkar utnyttjandet av den svenska skogen – för råvara till industri och energisektor, för rekreation och för att bevara biologisk mångfald bland annat. Bor: I Luleå. Familj: Hustru Kristina och sexåriga tvillingdöttrar, Ella och Bodil. Fritid: Skidåkning, mest på slätmark. Resor, gärna till solen eller till europeiska storstäder. Bok på nattduksbordet: Öhh…vad hette den nu igen? Nej, jag kommer inte på det. Du får skriva doktorandernas uppsatser i stället.

– Det finns länder, Italien bland annat, där makten över stora infrastruktursatsningar är helt centraliserad. Det är inte en modell som vi tror på för svensk del, säger Patrik Söderholm. – Ett visst kommunalt självstyre i sådana här frågor är viktigt. Det kan vara ett sätt att skapa lokal acceptans för det som byggs. Lokal makt i lokaliseringsfrågor tvingar också fram andra strategier hos dem som vill bygga: Öppenhet blir viktigt. Sådant som hearings, medborgarjuryer och ekonomisk kompensation för intrång kan bli naturliga inslag i en etableringsprocess. Värt ett högre pris?

Om de föreslagna lättnaderna i tillståndsprocessen inte blir av finns risken att kraftproducenterna väljer bort Sverige, trots att de fysiska förutsättningarna är goda – vilket i förlängningen leder till högre elpriser, menar rapportförfattarna. Men kan det då inte vara värt att betala ett något högre pris – för vetskapen om att den elproduktion som äger rum är accepterad av de närmast berörda? – Så kan det förstås vara. Men då är det viktigt att konsumenten blir medveten om hur mycket högre priset blir, svarar Patrik Söderholm. När det gäller tillstånd för ny kärnkraft utmynnar rapporten i slutsatsen att en prövning enligt den svenska miljöbalken är förhållandevis effektiv i en internationell jämförelse. Detta trots att processen innebär en viss dubbelprövning av frågor som har med strålningsrisker att göra – de prövas numera enligt både strålskyddslagen och miljöbalken. – Det kan säkert uppfattas som opraktiskt, ur investerarnas perspektiv. Men hela tanken med miljöbalken är att ta ett helhetsgrepp på miljöfrågorna, påpekar Patrik Söderholm. – Detta tycker vi är bra och något som bör behållas. I Sverige finns trots allt stora möjligheter till samordning när det gäller processer och tillstånd.

Det starka kommunala självstyret gör det svårare att etablera vindkraft i Sverige jämfört med i våra grannländer. Foto: Måns Ahnlund

”Det där ordnar marknaden” Magkänsla, rotad i en konservativ teknikkultur är det som i praktiken styr när de dominerande energibolagen investerar i ny kraftproduktion. När besluten sedan ska motiveras plockas de rationella, marknadsekonomiska argumenten fram. Det visar en studie av vad som sker bakom det som synes ske på elmarknaden.

En avreglerad marknad innebär inte enbart att prissättningen sker genom ett fritt möte mellan utbud och efterfrågan. Ett tillräckligt högt pris ska också fungera som signal till producenterna att det är dags att investera i ny produktionskapacitet. Så fungerar det i teorin. Men hur fungerar det i praktiken, närmare bestämt på den svenska elmarknaden? Det är frågeställningen bakom ekonomen Petter Rönnborgs studie ”Det där ordnar marknaden…”. Rapporten är huvudsakligen finansierad av Elforsk, men är även författarens doktorsavhandling, framlagd på Handelshögskolan i Göteborg i juni 2009. Petter Rönnborg har intervjuat ett 25-tal högt uppsatta företrädare för olika företag verksamma inom elproduktionen. Förutom chefer på de stora energikoncernerna även representanter för kommunala energibolag och för nyetablerade ”uppstickare” på marknaden. Genom att analysera deras svar har han försökt att komma fram till hur de ser på investeringsförutsättningarna, hur de egentligen agerar i konkreta investeringsfall och hur de i efterhand motiverar sina beslut. ”Kaotisk” beslutsprocess

Petter Rönnborg

Enligt Petter Rönnborg är det en väsentlig skillnad mellan vad som framhålls offentligt från företagens sida och vad som faktiskt sker.

Det som utåt framstår som ett rationellt agerande, framför allt i efterhand, kan i realiteten ha varit en tämligen slumpartad och ibland närmast kaotisk beslutsprocess. Och medan företagen officiellt hävdar att deras investeringar – eller brist på investeringar – helt styrs av den beräknade lönsamheten, så finner Petter Rönnborg att de i minst lika stor utsträckning ägnar sig åt att tolka politiska signaler. Samt åt att själva bedriva politik! – Framför allt de stora företagen har ett informationsövertag gentemot politikerna. De lägger mycket kraft på att förse politikerna med fakta. Det är viktigt för dem att upprätthålla hög trovärdighet, säger Petter Rönnborg. Att räkna på investeringar i energianläggningar är omvittnat svårt, inte minst på grund av de långa tidshorisonterna. Det krävs en rad osäkra antaganden om framtida priser, räntenivåer och andra villkor. Till detta kommer risken för politiska beslut som plötsligt ändrar spelplanen. Så det är kanske inte underligt om energiföretagen även måste ta hänsyn till politiska risker i sina investeringsbeslut. Men hur går detta till i praktiken? Sofistikerade beräkningar

Intervjusvaren visar att framför allt de större kraftföretagen använder ganska sofistikerade beräkningsmetoder. Exempelvis kan sådana faktorer som graden av politisk risk i samband med ett projekt få ett siffervärde – plus eller minus – i lönsamhetskalkylen. Exakt hur dessa beräkningar går till får Rönnborg dock inte veta. Sådant är företagshemligheter, menar de intervjuade. Trots de kvalificerade kalkylerna så är det enligt Petter Rönnborg ofta andra överväganden som i slutändan avgör om en viss investering ska bli av eller inte. Som en av de intervjuade energibolagscheferna uttrycker det: ”Det måste kännas bra i magen”. Vad ger då en energibolagsdirektör en bra magkänsla? Jo, sannolikt ett beslut som stämmer överens med hans världsbild, vilken enligt Rönnborg är präglad av det så kallade ”tekniska normsystemet”. Detta är en uppsättning logiker och normer för hur elförsörjningssystemet ska vara uppbyggt och som präglar tänkandet i branschen: Storskaligt, platsbundet och reglerbart är viktiga egenskaper.

Konserverande effekt

Normsystemet har enligt analysen en konserverande effekt på beslutsfattandet – företagen gör helst sådant man gjort förut. I praktiken har de stora energiföretagen sedan avregleringen varit återhållsamma med investeringar i ny produktionskapacitet. De investeringar som ändå kommit till stånd har i stor utsträckning gått till att uppgradera befintliga anläggningar – exempelvis genom effekthöjningar i kärnkraften. Däremot har samma företag varit motsträviga när det gällt investeringar i förnybar energiteknik. Detta har inte enbart styrts av ”magkänsla”. Enligt Petter Rönnborg har företagen även haft god ekonomisk utdelning av sin försiktiga investeringspraktik: – Det saknas helt enkelt drivkrafter för att priskonkurrera inom elproduktionen. Däremot finns det klara incitament att med hjälp av vattenkraften reglera produktionen så att den sista procenten el produceras med kolkondens, kommenterar han. Genom att styra ”priskrysset” kan alltså aktörerna se till att all produktion med lägre marginalkostnad blir mycket lönsam. Stort informationsövertag

Manipulation av marknaden, med andra ord? – Nja, några ”bastuklubbar”, där bolagscheferna gör upp med varandra om produktionsvolymer, tror jag inte ett skvatt på. Sådana behövs inte. De stora energibolagen kan i stället förlita sig på sitt stora informationsövertag. De känner till uttagsprofilerna, timma för timma året om, kommenterar Petter Rönnborg. Om nu företagens investeringskalkyler delvis är ett spel för galleriet – vad finns det då för reella drivkrafter i de fall investeringar i ny produktion faktiskt kommer till stånd? Här finner Petter Rönnborg bland annat att strategiska överväganden är viktiga för de dominerande aktörerna – exempelvis att företagen vill försvara eller utöka sina marknadsandelar. Att bibehålla kontrollen över produktionssystemet har hög prioritet. Politiskt tryck

Hos de kommunala energiföretagen är det inte ovanligt att investeringar kommer till stånd till följd av politiskt tryck från ägarna: Resultatet kan bli att det byggs kraftvärme, fastän kalkylerna pekar mot högre lönsamhet med enbart en ny fjärrvärmepanna.

Sammanfattningsvis kommer Petter Rönnborg i sin studie fram till att avregleringen av elmarknaden inte har gett det resultat som förespeglades medborgarna: Elkonsumenternas ställning har inte stärkts och elpriserna har inte gått ned. Skälet är att det i praktiken är på producentmarknaden som allting avgörs – och där dominerar alltjämt de stora företagen.

Att bygga eller inte bygga – ny kraftöverföring Hur ska behoven av ny transmissionskapacitet värderas? Att bygga bort flaskhalsar i elöverföringen kan framstå som angeläget ur ett marknadsperspektiv men är inte i alla lägen det bästa ur samhällsekonomisk synvinkel.

Större krav på elmarknadens funktion är ett skäl till att vilja bygga nya överföringsförbindelser såväl inom landet som över nationsgränserna. Ett annat skäl kan vara att man vill främja utbyggnaden av förnybara energislag som till exempel vindkraft. Om stora satsningar på vindkraft sker i norra Sverige behövs ökad transmissionskapacitet för att transportera elen till södra Sverige där elkonsumenterna finns. Men att bygga nya kraftnät är kostsamt och det är därför viktigt att investeringarna föregås av noggranna samhällsekonomiska kostnads- och intäktsanalyser. Sådana analyser används regelmässigt i de nordiska länderna och inom Nordel har gemensamma riktlinjer för hur analyserna skall genomföras tagits fram (Nordel lades ned under 2009. Samarbetet sker nu i stället inom European Network of Transmission System Operators for Electricity, ENTSO-E). Men trots dessa riktlinjer kvarstår stora skillnader mellan länderna när det gäller utfallet av analyserna. Det konstateras i rapporten ”Investeringar i Stamnät och Utlandsförbindelser”. Slutna processer

Niclas Damsgaard

– Faktum är att det är ganska svårt att tränga igenom hur de olika stamnätsoperatörerna i de nordiska länderna resonerar kring olika investeringsbeslut, vilka antaganden och analyser som ligger till grund för dem. För även om det ofta framhålls att besluten fattas i en anda av öppenhet och transparens så är vårt intryck att beslutsprocesserna i själva verket är ganska slutna, säger Niclas Damsgaard från Econ

Pöyry, som ansvarat för framtagandet av rapporten. – Så en större öppenhet vore önskvärd. Det skulle ge bättre förutsättningar för kostnadseffektiva investeringar – i alla fall om man ser dem ur ett nordiskt och kanske också nordeuropeiskt perspektiv. Denna beskrivning håller även Svensk Energis nätchef Anders Richert med om. – Inom Nordel fanns ett antal grundläggande principer som användes när man skulle värdera nyttan av en ny överföringsförbindelse där den gemensamma samhällsnyttan i Norden var vägledande. Men när det kom till kritan var det ofta nationella hänsynstaganden som fick avgöra. Och då blir det aldrig lönsamt för till exempel Norge att betala för en nätförstärkning i Sverige även om en sådan i huvudsak gagnar det norska systemet. Så här måste vi försöka hitta en metod som fungerar i praktiken så att investeringar betalas av det land som gynnas av investeringen. Svensk Energi ser det som samhällsekonomiskt att säkerställa att det nordiska systemet är ”någorlunda” väl utbyggt, säger Anders Richert vidare och syftar på de nya förbindelser i Norden som har beslutats av Nordel men som De nordiska stamnätsbolagens organisation Nordel rekommenderade sommaren 2004 följande nätförstärkningar:

2. 5.

1. Utbyggnad av Fenno-Skan 2. Förbindelse Mellan-Sydsverige 3. Nea-Järpströmmen 4. Skagerak 4 5. Stora Bält

Beﬁntliga förbindelser Under byggnad Planeras

ännu inte mer en delvis påbörjats. (Se bild föregående sida om den så kallade pakken – de fem redan beslutade stamnätsinvesteringarna.) Motköp och prisområden

Men frågan om ny överföringskapacitet för att motverka flaskhalsar ska också ses mot bakgrund att det finns alternativ till att förstärka kraftnäten. Ett sådant alternativ är systemet med motköp som tillämpas av Svenska Kraftnät när överföringsförmågan inte räcker till för att transportera el enligt kundernas önskemål. Svenska Kraftnät köper då in el i det område där det råder underskott av el och säljer motsvarande mängd i området där det finns överskott. På så sätt reduceras det fysiska flödet på nätet utan att elhandeln påverkas. Mellan de nordiska länderna samt i Norge och Danmark hanteras i stället flaskhalsar med hjälp av prisområden. Det innebär att det kan råda prisskillnader mellan olika områden inom ett land eller mellan länderna i det nordiska systemet. Ett område med elöverskott får ett lägre pris än områden med underskott. Nyligen fattade de nordiska energiministrarna ett gemensamt beslut som innebär att systemoperatörerna i Sverige, Norge, Danmark och Finland ska undersöka möjligheten att dela in den nordiska elmarknaden i ytterligare elspotområden. Svenska kraftnät menar i en rapport till regeringen att det är motiverat med en indelning i fyra områden. Veritabel surdeg

Men även om motköp och prisområden kan lösa upp många av de hinder som begränsar det fria flödet på den nordiska elmarknaden så krävs också nyinvesteringar, framhåller elmarknadsanalytikern Magnus Thorstensson vid Svensk Energi. – Den optimala lösningen är sannolikt en kombination av investeringar, prisområden och mothandel. Men de måste ske i rätt ordning, och inte minst måste även slutkundsmarknadens perspektiv beaktas. Framförallt är det möjligheterna för aktörerna att kunna prissäkra sig för prisskillnader mot systempriset som är av betydelse. Utan tillräcklig likviditet kan till exempel handlare välja att inte agera inom vissa prisområden, med minskad konkurrens som följd, vilken begränsar kundernas valmöjligheter. – Självklart kan heller inte en nordisk elmarknad låta sig begränsas av nationsgränserna, vare sig i praktiken eller i sinnet, om den ska kunna fungera ändamålsenligt. Men tyvärr är det just så det ser ut för närvarande, och frågan

Utläggning av Baltic Cable som togs i drift 1994. Kabeln förbinder Sverige och Tyskland. Foto: Hans Blomberg

om prisområden har av den anledningen utvecklats till en veritabel surdeg. Givetvis har vi svenskar också del i detta, då vi till exempel tidigare framhållit vikten av att behålla Sverige som ett område. För att försöka komma framåt har vi därför från Svensk Energis sida lyft fram att en delning av Sverige kan ske utifrån ett nordiskt perspektiv, men att man först bör genomföra de nätinvesteringar i Norden som Nordel redan har beslutat om. Att dessa verkligen kommer till stånd ser vi som en absolut nödvändighet för att begränsa återverkningarna av fler prisområden för slutkunderna, menar Magnus Thorstensson. Saknas tydliga riktlinjer

Samtidigt är det lätt att konstatera – om man återgår till den mera principiella diskussionen om stamnätsinvesteringar – att det finns många olika intressen och intressenter när det gäller behovet av att förstärkta kraftnäten och att det nästan är ogörligt att fatta objektiva investeringsbeslut. – Det finns helt enkelt inga riktigt tydliga riktlinjer för hur man ska räkna på nätinvesteringar när det gäller stamnät och överföringsförbindelser, konstaterar Market Designs programsekreterare Peter Fritz. Men det är också svårt att ta fram sådana riktlinjer eftersom de investeringar man beslutar om sträcker sig så långt fram i tiden samtidigt som mycket av det som händer på elmarknaden är svårt att förutse, till exempel när det gäller framtida tillgång och efterfrågan på el. Därtill finns fördelningspolitiska implikationer, det vill säga det är inte säkert att den som får nyttan av en nätförstärkning eller ny överföringsförbindelse också är den som betalar för investeringen, framhåller Peter Fritz. Dessutom påverkar investeringar i ny transmissionskapacitet lönsamheten för befintliga och nya kraftverk. Byggs till exempel vindkraften ut kraftigt i norra Sverige, där förutsättningarna för vindel är goda, så skapar det, som nämnts ovan, behov av förstärkta transmissionsnät om elproduktionen ska kunna transporteras till södra Sverige där elkonsumenterna finns. Men en sådan nätinvesteringsstrategi innebär samtidigt att incitamenten eller lönsamheten att bygga nya kraftverk i södra Sverige minskar. Att det istället för ny transmissionskapacitet kan vara lönsamt att satsa på ny kraftproduktion har till exempel norska Statnett kunnat påvisa. Tack vare det naturgaseldade kraftverket på Kårstö nära Stavanger i Sydnorge, som togs i drift i slutet av 2007, har tidigare planerade förstärkningar av elnäten inte behövt genomföras och Statnett har därmed kunnat spara betydande belopp.

Frågan om stamnätsinsvesteringar är således ingen lätt sak att svara på och beror till stor del på vem man frågar. Det enda alla parter tycks vara ense om är att man inte kan bygga bort alla flaskhalsar i elöverföringen. Det vore som att dimensionera systembolagsbutikerna efter fredagsrusningen. Konsten är att bygga lagom mycket, vilket alltså är lättare sagt än gjort.

Att bygga nya kraftnät är kostsamt och det är därför viktigt att investeringarna föregås av noggranna samhällsekonomiska kostnads- och intäktsanalyser. Foto: Bo Dahlin

4. En slutkundsmarknad med nya mätare och nya avtalsformer

Foto: Hans Blomberg

När priset får råda – går effekten ner Köp mer när det är billigt och mindre när det är dyrt. Så uppmanas vi konsumenter – direkt eller indirekt – att agera när vi köper varor i till exempel snabbköpet. Men med varan el är det annorlunda, den konsumeras vanligtvis i lika stor mängd oavsett det underliggande priset.

Att det är så beror på att de flesta privatkunders elavtal är baserade på ett fast pris, oavsett när och i vilken mängd elen konsumeras. Inte ens när kunderna köper el till rörligt pris, det vill säga ett pris som är kopplat till elbörsen, slår det verkliga elpriset igenom eftersom sådana avtal baseras på ett genomsnittligt månadspris. Av den anledningen finns heller inga incitament för kunderna att reagera på de prissignaler som uppstår när efterfrågan respektive tillgången på el ökar eller minskar. Inte ens då elsystemet är verkligt ansträngt, som under en mycket kall vintervardag, finns några egentliga skäl att minska sin elförbrukning annat än av omsorg om den allmänna elförsörjningen, som faktiskt kan haverera om inte tillgången på el kan matcha förbrukningen. Med andra ord; efterfrågan på el förblir oförändrad även under situationer med mycket hög belastning på systemet trots att priserna stiger. På de flesta varumarknader finns annars en priskänslighet hos kunderna som medverkar till att begränsa efterfrågan när priset stiger. Många gör bedömningen att det vore önskvärt att det förhöll sig så även på elmarknaden, inte minst med tanke på hur dyrt det är hålla reservkraftsanläggningar för bristsituationer som uppstår mycket sällan. Behovet av en ökad priskänslighet kommer troligtvis också att öka i samband med att en allt större andel av elförsörjningen baseras på vindkraft. Med mer vindkraft i systemet kommer elproduktionen att variera mera oförutsebart, eftersom tillgången på vind inte är konstant, vilket leder till större prisvariationer på elbörsen.

Effektstyrning i Göteborg Många elkunder kan tänka sig att förbruka mindre el de timmar på dygnet då efterfrågan är som störst och priset på elbörsen är som högst. Det visar flera studier, däribland försök hos elkunder i Göteborg.

Elbranschen har med flera intressenter initierat ett antal projekt som undersökt möjligheten att begränsa elkundernas effektuttag när efterfrågan på el, och därmed elpriset på elbörsen, är som högst. Elpriserna på elbörsen varierar timme för timme och är vanligtvis högre på morgonen och den tidiga kvällen då hushållen ökar sin elanvändning i samband med matlagning och andra hushållsbestyr. I den senaste studien av detta slag (vintrarna 2007/2008 samt 2008/2009) deltog eluppvärmda hushåll i Göteborg Energis nätområde. I projektet testades både direkt styrning och indirekt styrning av kundernas elförbrukning. Hos de direkt styrda kunderna fjärrstyrdes husets vattenburna uppvärmningssystem av nätbolaget, så att värmen och därmed effektuttaget kunde sänkas under perioder med höga priser. De indirekt styrda kunderna fick i stället information om elbörspriset via en hemsida och förväntades med hjälp av denna själva anpassa sin elförbrukning. Goda resultat

Resultatet av såväl dessa som tidigare försök är goda och pekar på att det finns betydande möjligheter att styra efterfrågan på el med hjälp av priset. Därmed ges också förutsättningar att skapa en bättre dynamik på elmarknaden, vilket bland annat kan leda till minskat behov av dyr reservkraft. Det framhåller Stefan Lindskoug, som för Market Designs räkning lett flera projekt. Det senaste i samarbete med ELAN-programmet och Göteborg Energis forskningsstiftelse. – Försöken har slagit mycket väl ut, tycker jag. De direkt styrda kunderna märkte knappt av att innetemperaturen föll när värmepannan styrdes ner kraftigt under 1–3 timmar under perioder med högt pris. Resultatet visar att värmetrögheten i huset och framförallt i det vattenburna värmesystemet är till och med större än vi hade förväntat oss. Vi kunde också notera att värmesystemet inte strävade efter att kompensera för temperatursänkningen efter det att styrningen upphört. Om effektstyrningen sker på kvällen samtidigt som

Det finns betydande möjligheter att styra efterfrågan på el med hjälp av priset. Därmed ges också förutsättningar att skapa en bättre dynamik på elmarknaden. Foto: Siemens

tillskottsvärmen från aktiviteter i bostaden som hushållssyslor och datoranvändning är betydande, kan värmekomforten till och med öka. I normala fall leder detta till övertemperaturer som nu kunde undvikas tack vare styrningen, säger Stefan Lindskoug. Även försöket att lagra värme alstrad under perioder med lågt pris föll väl ut. – Den typen av energilagring borde vara speciellt intressant för hus med värmepumpar eftersom dessa är effektivare när utomhustemperaturen är högre, och det finns en koppling mellan utomhustemperatur och elbörspriset under vintertid. På vintern är utomhustemperaturen vanligtvis som högst på eftermiddagen medan priset oftast är som högst precis efteråt mellan klockan 17 och 19. Genom att låta värmepumpen gå på högre effekt under tidig eftermiddag när den är som mest effektiv och sedan dra ned effekten direkt efteråt när priset är som högst uppnås en dubbel vinst, framhåller Stefan Lindskoug. Duschade som vanligt

När det gäller de kunder som styrdes indirekt visade de sig som väntat vara mer aktiva än de som styrdes utifrån. De tog reda på när priserna var höga respektive låga och anpassade sin förbrukning därefter. Vanligaste åtgärden var att skjuta på användning av disk- och tvättmaskiner. Kunderna var dock inte beredda att gå hur långt som helst för att sänka förbrukningen under perioder med högt pris, de duschade till exempel som vanligt även om priset råkade vara högt. De direkt styrda kunderna kände inte samma behov av att engagera sig. Medan de indirekt styrda kunderna hade en god bild av hur elpriset varierade brydde sig de som var direkt styrda nästan inte alls om detta. De var heller inte lika intresserade av att vidta manuella åtgärder som att undvika att köra disk- eller tvättmaskiner under perioder med högt pris. Och de var i mycket liten grad intresserade av att använda den tillhörande hemsidan med information om aktuella priser, historisk information om förbrukning och kostnader. I försöken användes dels en ganska avancerad och dyr styrutrustning, framtagen för kontroll av värme i större fastigheter, dels en mycket enklare och billigare prototyp som togs fram i projektet.

– Den dyrare och mer avancerade utrustningen fungerade som förväntat men även testerna med prototypen föll väl ut, vilket är lovande med tanke på prisskillnaden, säger Stefan Lindskoug. Svårt att förstå

För att locka med elkunderna i projektet behövdes någon typ av avtalskonstruktion med tydliga fördelar som kunde motivera kunderna att delta. För ändamålet användes ett elavtal kallat ”Fastpris med returrätt”. Det är en tariff som bygger på ett rörligt elpris samtidigt som en del av den inköpta volymen el prissäkras. Tanken är att ge incitament att reagera på prissignaler samtidigt som större kostnadsvariationer över året kan undvikas. De direkt styrda kunderna fick även rabatt på nätkostnaden för att man tillåtit att uppvärmningssystemet fjärrstyrdes av elnätsägaren när det lokala elnätet är särskilt ansträngt. Det skulle dock visa sig att ett dylikt avtal inte var så lätt för alla kunder att förstå. – Direkt styrda kunder hade mycket vaga uppfattningar om vad tariffen egentligen gick ut på. Många trodde dock att det förstod, men sedan när man frågade dem om detaljer visade det sig att de missförstått hur den fungerar, säger Stefan Lindskoug. De indirekt styrda kunderna hade bättre grepp om tariffen och var de deltagare som ställde de flesta frågorna om den. Ett antal personer har dock inte uppfattat att tariffer med rörligt pris faktiskt kan innebära en ekonomisk risk. När detta blev klart för dem ansåg de att detta borde betonas starkare i avtalet. – Det framkom också tydligt att många har svårt att förstå skillnaden mellan

Via en hemsida har elkunderna kunna följa och få information om sin elförbrukning och upplysning om när elpriset är högt.

effektstyrning och en allmän reduktion av energiförbrukningen, säger Stefan Lindskoug, som i efterhand kan konstatera att ett avtal baserat på ett rent elbörspris, det vill säga ett spotpris, hade varit betydligt enklare att både hantera och förklara för kunderna. – Men jag tror ändå att man med tiden kan lära sig att förstå den här typen av avtal, som har sina givna fördelar både för elkunderna och för elhandlarna. Det är också med den här typen av kontrakt som alla stora kunder handlar el, och det finns egentligen inget skäl till att inte också privatkunderna skulle kunna handla elen likadant och därigenom öka sina möjligheter att påverka sina kostnader. Fördelen för elhandlaren är ju också uppenbar då denne slipper den volymrisk som uppstår när kunderna handlar elen till fasta priser. Nätägarna i sin tur kan ha ett antal incitament för att intressera sig för avtal där kunderna ges möjlighet att anpassa sin elförbrukning. För det första kan en reduktion i det maximala effektuttaget minska kostnaderna för abonnemang mot överliggande nät. En annan möjlig drivkraft är att ett sänkt effektuttag vid kritiska tidpunkter minskar behoven av förstärkningar av det egna nätet. Vidare kan nätägarna sälja tjänster till olika aktörer, exempelvis mätvärden eller effektstyrningstjänster, menar Stefan Lindskoug. Krångligt med hemsida

En intressant iakttagelse är att många kunder i försöket klagat över att de behövt logga in på en hemsida för att få information om sin elförbrukning och om elpriset. – Man ska nog inte ha för stora förhoppningar om att folk kommer att vara aktiva bara för att det finns en hemsida med information. Däremot framförde flera deltagare att de hade föredragit en separat display på väggen med fast uppkoppling så att informationen blev mera lättillgänglig, och det är ju en intressant möjlighet, säger Stefan Lindskoug. Det bör tilläggas att en förutsättning för att kunna genomföra fältförsöken i Göteborg var att kundernas elförbrukning kunde avräknas per timme, vilket inte alla landets mätinsamlingssystem klarar i dagsläget. Fotnot: Effektstyrning av vattenburen elvärme kan ske med mycket enkel teknik och till en låg kostnad i de elnät som förfogar över moderna mätsystem med styrfunktionalitet. Detta har framgångsrikt demonstrerats inom ramen för projektet. Därför avser Elforsk att gå vidare och undersöka möjligheterna för en kommersialisering av konceptet.

”Det är intressant med detaljerade mätningar” Martin Almgren i Västra Frölunda har deltagit i försöken i Göteborg med stort intresse. Genom att själv ställa om sin elpanna under den allmänna efterfrågetoppen klockan 6 på kvällen har han kunnat kapa en bit av elräkningen. Men den största vinsten tycker han är den kontroll han fått över sin elförbrukning.

– Jag tycker att det är intressant med detaljerade mätningar och att i det här fallet också få veta exakt hur mycket el jag förbrukar per timme. Det ger mig också värdefull information om hur jag använder el, säger Martin Almgren om motivet till att medverka i försöken med effektstyrning. Vi sitter vid köksbordet i familjen Almgrens villa i Högsbohöjd i Västra Frölunda. Huset har en härlig utsikt från de stora och helt nya treglasfönstren. Man ser ut över hela stan, ända bort till Gårdsten. Visserligen är Martin Almgren kanske inte någon typisk elkund, för som teknisk doktor är han väl insatt i såväl begreppet kilowattimme som skillnaden mellan effekt och energi med mera. Det vill säga ganska svåra saker att ta till sig, enligt flera undersökningar, men kunskaper som underlättar mycket när man vill ha koll på sin energiförbrukning. Komplicerat avtal

Men på frågan om hur han uppfattade avtalet ”Fast pris med returrätt” tycker han faktiskt att det var krångligt beskrivet. – Det var rätt komplicerat, men jag tog mig heller inte tid att sätta mig in i det utan nöjde mig med att konstatera att det fanns möjligheter att spara pengar och att det inte fanns någon risk att förlora några större summor, säger Martin Almgren. Nåväl, i källaren står en relativt nyinköpt elpanna som förser det vattenburna uppvärmningssystemet med varmvatten. Familjen Almgren tillhör den grupp kunder i försöket som själva styrt sin elanvändning utifrån elprisets variationer. Informationen om det aktuella elpriset har de kunnat inhämta via en hemsida hos elhandelsföretaget Din El som varit kontraktspart i projektet. Din El har

Martin Almgren i Västra Frölunda uppskattar möjligheten att kunna kontrollera elanvändningen timme för timme. Foto: Lars Magnell

också kommunicerat via sms och e-mail och på så sätt förvarnat om höga elpriser. – I början ställde jag om pannan så att den skulle sänka temperaturen vid just de tiderna, som ju vanligtvis inträffar vid 8 på morgonen och 6 på kvällen. Men det blev så stora svängningar att vi senare nöjde oss med en nattsänkning från klockan 6. Vi sköt också upp att köra diskmaskinen vid den här tiden, berättar Martin Almgren. Via hemsidan har han kunnat studera hur elförbrukningen förändrat sig och noterat att den normala kvällstoppen har kapats en smula. – Jag tycker att det varit intressant att kunna följa elförbrukningen på det här sättet. Sen blir man lite av spion också, säger Martin Almgren med ett leende och berättar hur barnen bjudit hem kompisar att sova över natten och på morgonen duschat så flitigt att det blivit en ovanligt hög topp i diagrammet den dagen. – Men det är absolut ingenting jag lastar dem för, det får de så gärna göra. Den stora behållningen för min del har faktiskt varit möjligheten att kunna följa och därmed förstå orsaken till hur vi förbrukar energi.

Alla vinner på timmätning Sedan en tid tillbaka måste hushållskunders elmätare avläsas minst en gång i månaden, men det vore högst önskvärt om mätarna istället avräknades med timupplösning. Då skulle många av de problem som idag finns på elmarknaden kunna lösas. Alla berörda parter skulle dessutom kunna tjäna ekonomiskt på en sådan nyordning.

Det finns mycket starka argument för att inte nöja sig med bara månadsvis avläsning av hushållens elmätare, som är obligatoriskt sedan 2009. Av de fjärravlästa mätare som nu har installerats hos elkunderna kan mer än 90 procent klara även timvärden. Det öppnar för stora möjligheter, framhåller Market Designs Peter Fritz, som förordar att de hinder för en generell timavräkning som nu finns undanröjs. Då skulle de nätägare som så önskar kunna erbjuda sina kunder ömsesidigt attraktiva avtal. Även elhandlarna och elmarknaden i stort skulle tjäna på timavräkning. Prissignaler

I rapporten ”Timmätning för alla” framhålls vikten av ökad så kallad efterfrågeflexibilitet på elmarknaden, det vill säga att kunderna har möjlighet att svara på signaler om knapphet. Så är det inte nu för det stora flertalet, vilket bland annat är bakgrunden till att elsystemet riskerar att överbelastas under kalla vinterdagar. Detta har som bekant i sin tur medfört att Svenska Kraftnät ålagts uppgiften att tillhandahålla en effektreserv. – De flesta bedömare är överens om att en förutsättning för att leveranssäkerheten på elmarknaden ska kunna upprätthållas med normala prismekanismer är att elförbrukningen faktiskt påverkas av höga priser. Detta eftersom det är så dyrt att hålla produktionsanläggningar i reserv för situationer som förväntas uppstå mycket sällan. Det vore billigare att vidta åtgärder som leder till att kunderna i stället drar ner på förbrukningen vid de sällsynta tillfällen då effektbrist hotar. En annan anledning till att låta normala prismekanismer styra elanvändningen är att en ökad priskänslighet ger förutsättningar för en stabilare och mer förutsägbar prisbildning i ansträngda situationer, säger Peter Fritz och

pekar på att den största potentialen för den önskvärda men hittills outnyttjade efterfrågeflexibiliteten finns hos hushållskunderna och då speciellt hos hushåll med elvärme. – Men för att denna potential, som vi uppskattar till 2000 MW, ska kunna utnyttjas krävs att timavräkning införs. Många goda skäl

Men det finns, som antyds ovan, även andra goda skäl att införa timavräkning på bred front. Utifrån kundens perspektiv finns flera fördelar och det som särskilt framhålls är att timmätning ger förutsättningar att utforma och erbjuda prismodeller där kunden kan spara pengar genom att anpassa sin förbrukning. Timmätning medger även presentation av dygnsprofiler vilket gör elförbrukningen tydligare, därmed får kunden bättre information om var det finns besparingsmöjligheter. Det går även att anföra miljöargument, en minskad elförbrukning minskar behovet av fossileldad kraft. Även elhandelsföretag ser fördelar med en utbyggd timavräkning eftersom det möjliggör produktutveckling. Det som nämns utöver nya tariffer och nya betaltjänster är produkter som hjälper kunden att effektivisera sin elanvändning. Nätägarna har också fördelar av att timavräkning införs. Det handlar om möjligheter till direkta kostnadsbesparingar i administration och lägre nättariffer till överliggande nät. Det handlar också om att kunna dra maximal nytta av de fördelar som de nya mätinsamlingssystemen ger, exempelvis att sälja direktstyrning. Hinder i vägen

Kruxet är dock att det idag finns ett antal hinder för timavräkning, så som dagens regelverk är utformat. Till exempel föreskriver ellagen att alla kunder med ett säkringsabonnemang på högst 63 ampere ska schablonavräknas. Ett annat hinder är att omkring hälften av de mätsystem som nu installeras inte klarar att ta hem timvärden dagligen, något som mätföreskrifterna kräver om kunden ska timavräknas. Detta krav hör ihop med hur balansavräkningen, det vill säga avräkningen mellan Svenska Kraftnät och balansansvariga aktörer, är utformad. – Vi tycker dock att det borde räcka med att nätägarna samlar in och rap-

porterar mätvärden månadsvis, förutsatt att reglerna för balansavräkning ändras. Eftersom nyttan av timavräkning främst tillfaller kunderna bör det också vara möjligt att ta ut en något högre nätavgift. Timvärdescentral

Utöver detta föreslås även att en nationell timvärdescentral upprättas. Fanns en timvärdescentral skulle nätägarna bara behöva mäta och samla in sina mätvärden och i övrigt slippa den ganska komplexa och omfattande efterbearbetningen av mätvärdena. En sådan storskalig lösning skulle även innebära att kostnaden för mätvärdeshanteringen per kund blev jämförelsevis låg. De här tankegångarna passar också väl in med de intentioner som lett fram till att elbranschen numera har en gemensam informationsväxel, den så kallade EMIX. – Med EMIX är grunden lagd för en nationell timvärdescentral. Det är ett stort jobb som redan är utfört, informationsutbytet är strukturerat, beslutsvägar är definierade med mera. Representanter för EMIX har under arbetets gång också uttryckt att en timvärdescentral är en naturlig utveckling av EMIX om aktörerna skulle efterfråga en sådan, framhåller Peter Fritz som hoppas att de förslag till förenklingar för nätägarna som framförs i rapporten kommer att genomföras. – Då tror jag faktiskt att nätägarna skulle välja timavräkning helt frivilligt, av det enkla skälet att det skulle framstå som det mest fördelaktiga.

En faktura och en avtalspart räcker En ordning där alla elkunder får bara en faktura för såväl nätavgiften som den inköpta elen är något som många anser vore önskvärt. Men varför stanna där? Det skulle underlätta för kunderna om de också slapp att ha relationer till både elhandlaren och nätföretaget.

Den elkund som köper el från en fristående elhandlare får idag två fakturor, en från nätägaren och en från elhandelsbolaget. Medan en kund som köper el från en koncern som har både nät och försäljning där kunden bor (till exempel Vattenfall Elförsäljning, Vattenfall Eldistribution) får en faktura. Så ser den svenska och nordiska ordningen ut, och den vilar tungt på det faktum att elnät och elhandelsverksamhet måste vara juridiskt åtskilda enligt lagstiftningen. I stora delar av övriga Europa ser det annorlunda ut. Där är det alltid elhandlaren som fakturerar kunden för såväl nättjänsten som elenergin.

Foto: Lars Magnell

– Fördelen med den nordiska modellen är framför allt att den klargör att det rör sig om två affärer och att den visar vem som har ansvar för elkvalitet, service och underhåll på nätet. Genom den dubbla faktureringen blir det också tydligt för kunden vem man ska kommunicera med i olika frågor. Men det finns även nackdelar och mycket talar för att den lösning som tillämpas i de flesta länder på kontinenten är att föredra, säger Håkan Heden som på uppdrag av Market Design lett en studie som undersökt samfaktureringens villkor och möjligheter. Studien, som bland annat är baserad på en intervjuundersökning med elhandlare, nätföretag, myndigheter och kunder, visar att flertalet parter är positiva till samfakturering. Elhandelsföretag och kunder är dock mer positiva än nätföretagen. Kundnyttan lyfts fram som en av de stora vinsterna med samfakturering. En sådan ordning tros också öka rörligheten på elmarknaden eftersom kunden slipper två fakturor vid valet av elhandlare som inte ingår i samma företagsgrupp. I de nordiska grannländerna, som också ingått i intervjuundersökningen, tror de intervjuade generellt att samfakturering skulle leda till ökad kundnytta, men man intar en något mer restriktiv hållning jämfört med Sverige. De nackdelar med samfaktureringen som de intervjuade pekar på är likartade i de fyra länderna. De befarar till exempel att samfaktureringen kan leda till ett pedagogiskt problem, när det gäller att få folk att förstå hur marknaden fungerar. En annan nackdel som nämns är att samfaktureringen skulle kunna hämma konkurrensen eftersom den kräver kostsamma investeringar i administrativa system, vilka kan hindra de mindre aktörerna att ta sig in på marknaden. Den sammantagna bedömningen i studien är ändå att samfaktureringens fördelar överväger dess nackdelar. – Det framstår också som att flertalet aktörer finner att en övergång till samfakturering är önskvärd och min bedömning är att en sådan reform är både okontroversiell och förhållandevis enkel att genomföra, säger Håkan Heden. Den europeiska modellen

I studien görs även en utblick i Europa utanför Norden. Som nämndes inledningsvis så förekommer den skandinaviska modellen med två olika fakturor praktiskt taget inte i övriga Europa. Den vanligaste modellen i Europa idag är samfaktureringsmodellen. Konsumenter tecknar avtal med elhandlare som agerar som mellanhänder mellan konsumenter och nätbolag. Konsumenten får en faktura av elhandlaren. Denna faktura täcker både kostnader för elförbrukning och nätavgifter.

– I praktiken har kunden endast en avtalsrelation att hålla reda på även om kunden formellt också har ett avtal med nätföretaget. Nätföretaget är synligt för kunden endast när det gäller elkvalitet och leveranssäkerhet. Även dessa frågor hanteras dock i vissa länder normalt av elhandelsföretaget, konstaterar Håkan Heden som menar att frågan om ”en faktura till kunden” därmed också rymmer ett vägval när det gäller vilka avtalsrelationer elkunden ska ha med elhandlare och nätföretag. – Det ena sättet är att behålla innehållet i nuvarande avtal och kontaktmönster med den ändringen att elhandlaren eller nätföretaget ska svara för faktureringen. En faktura till kunden blir då en administrativ fråga om hur slutkunden ska faktureras. – Ett andra och mer utmanande vägval är att starta i avtalsförhållandena och utgå ifrån att elkunden i huvudsak ska ha endast en kontakt. Naturligt är då att det är elhandlaren som svarar för detta. Detta vägval förutsätter dock större förändringar i regelverket och rollerna på elmarknaden. Håkan Heden påminner om att den europeiska principen (i dess mest renodlade form) tillämpas inom järnvägsområdet i Sverige. Resenärer och godstransportörer har en kontraktsrelation till tågoperatören. Ersättningar och kompensationer för till exempel förseningar till följd av brister i järnvägsnätet är en fråga mellan kund och järnvägsoperatör. Kunden möter aldrig Banverket som äger och förvaltar järnvägsnätet. I princip samma förhållande gäller inom telekomsektorn. – Att det också skulle kunna vara likadant organiserat på elmarknaden är kanske svårt att ta till sig, att döma av intervjusvaren i undersökningen, för de flesta ser en tvåavtalslösning framför sig i frågan om samfakturering. Det är möjligt att modellen med två avtal är så förankrad i branschens tänkande att många inte uppfattar att det finns alternativa modeller, säger Håkan Heden som menar att samfakturering med bara en avtalspart för kunden är att föredra. – Jag tycker att mycket talar för att man bör ta också det steget. Inte minst med tanke på att det sannolikt inom några år kan komma bindande eller rådgivande riktlinjer på EU-nivå som anger enkontaktmodellen som ett krav för kundrelationerna på elmarknaden.

Ursprungsmärkning av el lättare sagt än gjort Sedan några år tillbaka måste alla elhandlare deklarera hur den el de säljer är producerad. I Sverige finns ännu inga föreskrifter för hur denna ursprungsmärkning ska gå till, varför osäkerheten om vad som gäller är stor. I övriga länder på den nordiska elmarknaden görs ursprungsmärkningen på olika sätt, vilket lett till att systemet på nordisk nivå inte kan betraktas som tillförlitligt. Samtidigt är företagskunder mycket intresserade av att få information om inköpt el och möjlighet att aktivt välja el med specifikt ursprung.

Reglerna om ursprungsmärkning grundar sig på ett EU-direktiv och syftar bland annat till att göra elmarknaden mer genomskinlig och att stimulera efterfrågan på förnybar energi. Uppgifterna ska redovisas minst en gång om året på eller i samband med en faktura. Av informationen ska framgå om elen är producerad av fossila energikällor, förnybara energikällor eller kärnkraft. Dessutom måste elbolagen uppge hur stora utsläpp av koldioxid och hur stora mängder kärnbränsleavfall som produktionen lett till. Men det är inte så lätt att ursprungsmärka en vara som i sig är osynlig och vars ursprung förvisso varierar men som i sin slutgiltiga tillämpning alltid uppbär samma egenskaper. Utöver att ursprungsmärkningen ska vara tillförlitlig ger EU medlemsländerna stor frihet att själva bestämma hur direktivet ska tillämpas och det finns därför stora nationella skillnader. Även på den nordiska elmarknaden tillämpas olika sätt att ursprungsmärka elen, varav vissa framstår som mindre lämpliga än andra, åtminstone ur tillförlitlighetssynpunkt eller ur ett konsumentperspektiv. En påtaglig brist är att det förekommer dubbelräkning såväl på nationell som på nordisk nivå, det vill säga att samma el redovisas flera gånger. Så lyder några av forskarna Jenny Godes och Ulrik Axelssons omdömen, vilka presenteras i två rapporter (se fotnot) kring ursprungsmärkning av el inom ramen för Market Design. I dessa konstateras också att det för närvarande saknas föreskrifter för hur ursprungsmärkningen ska tillämpas i Sverige, vilket gett upphov till osäkerheter

Jenny Godes Ålder: 35 Utbildning/karriär: Civilingenjörsexamen i Kemiteknik från Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. Arbetar på IVL Svenska Miljöinstitutet AB med frågor kring klimat och energisystem. Inom Market Design har IVL analyserat hur systemet för ursprungsmärkning av el kan implementeras i Sverige på ett sätt som både är i linje med EU:s Elmarknadsdirektiv och med aktörers önskemål och som samtidigt inte påverkar elmarknadens funktion negativt. Gör just nu: Just nu kretsar många av projekten kring miljövärdering av energi ur systemperspektiv. Vi samarbetar exempelvis med energitjänsteleverantörer kring hur de bör räkna på miljönyttan av sina energieffektiviseringsprojekt. Bor: På ön Tranholmen i Danderyds kommun. Familj: Make och två söner. Fritidsintressen: Familj och volleyboll. Bok på nattduksbordet: ”Den hemlige kocken”, Mats-Eric Nilsson. Boken handlar om livsmedelstillsatser och det okända fusket med mat. Mycket läsvärd!

Foto: Lars Magnell

om vilka bestämmelser som gäller på området. – Visserligen har Svensk Energi gett ut en vägledning om lämpligt tillvägagångssätt till sina medlemmar. Det är ett mycket bra initiativ från Svensk Energi, men eftersom det handlar om rekommendationer utan krav att följas sker idag ursprungsmärkningen på olika sätt ändå. En förutsättning för att systemet ska kunna anses tillförlitligt är att korrekt avräkning görs för till exempel förnybar el som sålts med någon form av märkning så att denna el inte kan redovisas fler än en gång, säger Jenny Gode och tillägger att ett underlag till regler på området nu är på väg att tas fram inom ett annat Market Designprojekt. – Om jag förstår rätt ska underlaget till föreskrifter vara klart innan jul. Projektet utförs av Grexel på uppdrag av Market Design. – Det finns ett stort behov av föreskrifter för ursprungsmärkning av el. Intresset från särskilt företagskunder är stort vad gäller möjligheten att aktivt köpa el med specifikt ursprung och att få information från elleverantörerna. Så länge systemet inte är tillförlitligt finns en osäkerhet hos kunderna om den el de köper också redovisas för någon annan. Hur bör då ett svenskt system se ut?

– Vi rekommenderar föreskrifter som baserar sig på ett förenklat certifikatsystem delvis i linje med Svensk Energis rekommendationer. Ett certifikatsystem fungerar på så sätt att certifikat kan utfärdas för förnybar el och att dessa certifikat handlas separat från den fysiska elen. I ett förenklat system väljer kunderna själva om de vill handla med certifikaten eller inte, det vill säga om de vill köpa el med ett särskilt ursprung eller inte. – De som väljer att inte handla med certifikat får istället en restmix (residual) redovisad, vilken baseras på till exempel svensk eller nordisk elmix med avräkning för försålda certifikat, samt för import och export av certifikat och fysisk el, säger Jenny Gode som menar att det på sikt är troligt att Europa får ett enhetligt system för ursprungsmärkning av el. – EU:s elmarknadsdirektiv syftar till att elmarknaderna successivt ska bli mer regionala och då är det rimligt att även ett system för ursprungsmärkning har regionalt fokus, det vill säga nordiskt i vårt fall. Det finns dock svårigheter att skapa ett gemensamt nordiskt system i dagsläget, såväl politiskt som ur kundperspektiv. Åtminstone på kort sikt bör därför de nordiska länderna ha separata nationella system, men dessa måste utformas så att bästa möjliga tillförlitlighet uppnås på nordisk nivå. I det längre perspektivet anser vi däremot att de nordiska länderna gemensamt bör undersöka möjligheterna att genom-

föra ett nordiskt system för ursprungsmärkning av el och i förlängningen är det rimligt att vi går mot ett enhetligt europeiskt system. Förslag till utformning av ett europeiskt system har tagits fram i EU-projekten E-TRACK I och II.

Slutsatser kring ursprungsmärkning av el • Ursprungsmärkning av el är en information om köpt el från elhandelsbolag till kunder. Informationen ska vara tillförlitlig och ska stimulera efterfrågan på el med god miljöprestanda. • Det krävs en definierad och tydlig terminologi kring ursprungsmärkning av el så att kunder och elleverantörer förstår varandras språk. • Företagskunder vill ha information om köpt el och kräver att informationen ska vara tillförlitlig avseende både ursprung och emissioner. Informationen ska kommuniceras till kunden på ett enkelt sätt, men processen bakåt från elhandelsbolagen till källan kan vara komplicerad för att garantera spårbarhet och tillförlitlighet. • Vissa företagskunder vill att det ska ske en utveckling av elsystemet som följd av deras aktiva val (additionalitet). Detta är inte det direkta syftet med ursprungsmärkningen, men för dessa kunder finns möjlighet att köpa exempelvis el märkt med Bra Miljöval. • Många företagskunder vill ha information om köpt el i förväg och inte ett år i efterhand som EU-direktivet kräver. Dessa kunder kan köpa el med specifikt ursprung. Kunder som inte gör ett aktivt val måste vänta eftersom residualmixen inte är känd förrän i efterskott. • Tillförlitlighet vid ursprungsmärkning av el bör tolkas som att handeln med el av känt ursprung sker korrekt samt att infor-

mationen redovisas korrekt såväl kollektivt som mot varje enskild kund och därmed att dubbelräkning av attribut ska minimeras. • Dubbelräkning av attribut sker idag i Sverige såväl som i Norden avseende den information som redovisas för kunderna, varvid ursprungsmärkningen i stort inte kan anses vara tillförlitlig. Däremot bedöms att försäljningen av produktspecifik el sker på ett tillförlitligt sätt. • För att informationen till kunden ska bli tillförlitlig krävs att elhandelsredovisa både information om el med känt och okänt ursprung. För el med känt ursprung finns potential för väl fungerande process. För att möjliggöra tillförlitlig ursprungsmärkning av el med okänt ursprung krävs bindande föreskrifter och en centralt ansvarig aktör som årligen beräknar residualmixen. • Energimarknadsinspektionen har bemyndigande att utfärda föreskrifter och bör ta beslut om en tidplan. Så länge Sverige har ett nationellt system bör residualen baseras på svensk elmix. Eftersom en nordisk lösning förespråkas på sikt kan det finnas pedagogiska skäl att även på kort sikt utgå från nordisk mix även om det innebär risk för dubbelräkning. • Sverige bör verka för att ett nordiskt samarbete utvecklas i syfte att maximera tillförlitligheten på nordisk nivå antingen genom ett gemensamt system eller genom harmonisering av de nationella systemen.

Fotnot: Rapporterna Ursprungsmärkning av el i de nordiska länderna – Förstudie med fokus på kundperspektiv och Miljömässiga kundaspekter kring ursprungsmärkning av el, rapportnummer 07:10 respektive 09:42 finns att ladda ned från www.elforsk.se. Projekten/rapporterna har finansierats av Elforsks forskningsprogram Market Design samt av Stiftelsen IVL via Naturvårdsverket.

5. Förändringar i regelverk för att klara vindkraftsexpansionen

Foto: Siemens

Mindre risk för prognosfel med kortare bud Risken för prognosfel är en ständig källa till oro för vindkraftsoperatörer som säljer el på spotmarknaden. Risken skulle dock kunna halveras om buden fick lämnas under leveransdagen istället för dagen innan. Det framgår av en simuleringsstudie, som även visar att mer flexibla elavtal skulle gynna alla aktörer på marknaden.

De nuvarande reglerna på elbörsen innebär att ett produktionsbud för en viss timma måste lämnas senast vid lunchtid dagen innan. Att förutse vindstyrkan vid den egna snurran mellan 12 och 36 timmar i förväg kan vara svårt nog. Men att göra en prognos för hur mycket el den kommer att producera är nästan ogörligt. – Det råder ett kubiskt förhållande mellan vindstyrka och levererad effekt. Innebörden av detta är att exempelvis en fördubblad vindstyrka ger en åtta gånger större produktion, förklarar Mikael Amelin, biträdande lektor på avdelningen för elektriska energisystem på KTH. – Det betyder att även ganska små prognosmissar kan ge en stor obalans och därmed kostnader som minskar lönsamheten. Utgångspunkten för hans studie inom Market Design-programmet är den stora ökningen av vindkraft som nu planeras i Sverige och Norden. Samtidigt finns en förväntan om att framtidens elkonsumenter kommer att vara mer priskänsliga, i takt med att tekniken för timdebitering byggs ut. Dessa båda tendenser hänger samman. Mer svårprognostiserad vindkraft i systemet kommer att medföra ökade prisvariationer på spotmarknaden och balansmarknaden. Desto mer önskvärt är det då med elkonsumenter som är aktiva, det vill säga som anpassar sin förbrukning med hänsyn till priset. Tre förslag prövas

Mikael Amelins studie bygger på en något förenklad datormodell av elmarknaden, som utformats så att den resulterar i de elpriser som rådde i Sverige åren 2003–2005, respektive i västra Danmark under perioden 2006–2008. Till dessa båda grundscenarier lägger han sedan olika alternativa scenarier som innehåller mer vindkraft och mindre effektmarginaler.

Foto: Lars Magnell

Simuleringarna genomförs med den så kallade Monte Carlo-metoden, det vill säga att låta datorn slumpa fram ett mycket stort antal variationer av indata. Därefter analyseras konsekvenserna av tre tänkbara förändringar av villkoren på elmarknaden – förändringar som föreslagits för att göra marknaden mer effektiv: • Budgivning till spotmarknaden under själva leveransdagen i ställer för dagen innan. • Att betrakta vindkraft som ”negativ förbrukning” i balansavräkningen. • Elavtal som tillåter bortkoppling av hushållskunder enstaka timmar. Ger lägre priser

Hur budgivning under leveransdagen skulle organiseras beskrivs inte närmare i studien, men en tänkbar variant vore enligt Mikael Amelin att bud lämnas var sjätte timma, dygnet runt. Tiden mellan marknadens stängning och leveranstimman skulle med en sådan ordning kunna variera mellan förslagsvis tre och nio timmar. – Resultatet visar att prognosfelen bara skulle bli hälften så stora som med dagens system, när buden lämnas dagen före. Som en konsekvens skulle det också bli betydligt lägre priser på reglermarknaden, menar Mikael Amelin. Detta gynnar nästan alla typer av aktörer på marknaden, visar studien. De enda som missgynnas är innehavarna av reservkraftaggregat. Eftersom dessa skulle behöva kopplas in ännu mer sällan blir de också dyrare att hålla. De fördelar som uppkommer med förändringen måste dock vägas mot de ökade kostnaderna. – Det blir naturligtvis dyrare för budgivarna att ha personal i tjänst dygnet runt. Men min spontana bedömning är att fördelarna överväger.

Mikael Amelin Ålder: 39 Utbildning/karriär: Civilingenjör med doktorsexamen från KTH, där han nu är biträdande lektor på avdelningen för elektriska energisystem. Forskar med fokus på elmarknadsanalys. Gör just nu: Flera studier på gång kring balansering av vindkraft. Bor: Stockholm. Familj: Fru och son. Bok på nattduksbordet: Bill upprorsmakaren av Richmal Crompton.

Blygsam förbättring

Att reglera vindkraftens obalanser enligt samma villkor som gäller för elförbrukningen är en annan tänkbar förändring, som motiveras av svårigheten att göra tillförlitliga prognoser och av vindkraftens nästan obefintliga rörliga kostnader. Idag används ett tvåprissystem vid balansavräkning för all elproduktion. För förbrukningen används däremot ett ettprissystem, vilket är mer förlåtande för den balansansvarige. Förenklat innebär det att kostnader och intäkter för obalanser i det långa loppet tenderar att jämna ut sig. Snurrorna levererar ju normalt el så länge det blåser, helt oberoende av vad elpriset råkar vara. Detta skulle kunna vara ett argument för att betrakta vind-el som ”negativ förbrukning”. Studien visar inte oväntat att en sådan förändring skulle gynna framför allt renodlade vindkraftsproducenter utan att därför missgynna någon annan typ av balansansvarig aktör. Men resultatet pekar samtidigt mot att det handlar om en förhållandevis blygsam förbättring, även för vindkraftsoperatörerna. Mikael Amelins slutsats blir att det är tveksamt om en övergång till ettprissystem för vindkraft än mödan värd. – Det finns andra frågor som är viktigare för vindkraften, säger han. Falsklarm ökar

Ett ökat inslag av elavtal som stimulerar hushållskunder att vara flexibla var den tredje villkorsförändringen som ingick i studien. Inspirationen hämtades från de praktiska försök som genomförts i Sverige, då utvalda villahushåll erbjudits elavtal som inneburit ett något lägre elpris i utbyte mot frivillig laststyrning under ett fåtal topplasttimmar per år. Resultatet tyder på att denna avtalstyp fungerar väl. Alla aktörer visade sig ha nytta av att sådana elavtal införs, inte enbart de balansansvariga parterna. Kostnaden för nedreglering ökar visserligen, eftersom det finns en större risk för ”falsklarm” om annalkande effekttoppar. Det vill säga spotpriset trissas upp inför vad som ser ut att bli en effektbristsituation. Men sedan visar det sig att effektbehovet blir mindre än väntat, bland annat tack vare de priskänsliga konsumtenterna. Då tvingas den systemansvarige att ta till en kraftig nedreglering, med mycket låga nedregleringspriser som konsekvens.

Små gynnas mer

Den här risken uppvägs dock mer än väl av att de flexibla avtalen leder till lägre sannolikhet för prisspikar på spotmarknaden. Risken för effektbrist minskar också markant med sådana avtal. Även i detta fall måste enligt Mikael Amelin fördelarna med dessa avtal vägas mot kostnaderna, i form av administration och teknisk utrustning. Sammanfattningsvis visar studien också på stora variationer när det gäller hur mycket olika typer av balansansvariga aktörer har att vinna på de föreslagna förändringarna av marknadsvillkoren. Med stora mängder vindkraft i energisystemet skulle förändringarna kunna leda till betydande förbättringar för vindkraftsproducenter, oberoende elhandlare och ägare av mindre kraftverk. Stora kraftproducenter gynnas däremot bara i obetydlig utsträckning.

Foto: Siemens

Elavtal som innebär ett något lägre elpris i utbyte mot frivillig laststyrning under ett fåtal topplasttimmar per år har många fördelar, visar flera försök.

Vem ska våga ta balansansvar Att vara balansansvarig är besvärligt och riskabelt, anser många elleverantörer idag. Och inget talar för att det blir enklare i framtiden, när vindsnurror och priskänsliga elkunder ökar i antal. Därför är det hög tid för vissa justeringar i balansavräkningen.

I stora drag fungerar dagens balansavräkning väl, konstaterar Håkan Heden och Gerard Doorman i rapporten Modeller för en förbättrad balansavräkning. Men det finns utrymme för förbättringar: Dels behöver risknivån sänkas, eftersom det är önskvärt att fler företag vågar ta på sig balansansvar. Dels bör systemet anpassas till en framtid då hushållskunder förväntas bli mer flexibla i sin elförbrukning – något som blir möjligt i takt med att timavräkning slår igenom. Bakgrunden är följande: Alla företag som säljer el är skyldiga att se till att det varje timma tillförs lika mycket el till systemet som företagets kunder förbrukar. En dag i förväg måste en bindande plan för hur detta ska åstadkommas lämnas in till Svenska Kraftnät. Företag som enbart producerar el har en liknande skyldighet. De måste dagen före leverans tala om hur mycket el de ska mata in under den aktuella timman och därefter ansvara för att planen uppfylls. Antingen kan företaget självt åta sig detta så kallade balansansvar, genom att teckna ett avtal med Svenska Kraftnät. Eller också anlitas ett annat företag för att mot betalning överta balansansvaret. Stora övertar ansvaret

Många elhandelsföretag väljer det senare alternativet. Det finns idag närmare 120 elhandlare på den svenska marknaden, över 80 av dem är verksamma över hela landet. Men antalet balansansvariga företag uppgår bara till drygt 30. Framför allt är det de stora kraftbolagen, med tillgång till egen lättreglerad vattenkraft, som mot ersättning erbjuder sig att överta balansansvaret från andra aktörer. Med balansansvaret följer en ekonomisk risk, som i vissa fall kan bli mycket stor. För om det visar sig att prognoserna inte stämmer med det verkliga utfallet,

Ett elhandelsföretag är enligt ellagen skyldigt att leverera så mycket el som förbrukas av den elanvändare som är elhandelsföretagets kund. För att uppfylla denna skyldighet måste elhandelsföretaget ha någon som åtar sig balansansvaret för elleveransen. Foto: E.ON

så ser Svenska Kraftnät till att upprätthålla den fysiska balansen under drifttimman genom köp eller försäljning av reglerkraft. Notan för dessa affärer på reglermarknaden får det balansansvariga företaget stå för, vilket fastställs i samband med den så kallade balansavräkningen. – Vid några tillfällen har det förekommit väldiga pristoppar på reglermarknaden, stora nog för att på en enda dag radera ut årsvinsten för en elhandlare, förklarar Håkan Heden. Mildrat marginalpris

Reglerkraften är marginalprissatt, precis som den el som handlas på elbörsen Nordpool. Det innebär att den sist inhandlade reglerkraften bestämmer priset på all reglerkraft som Svenska Kraftnät måste köpa in under en given timma. När energibalansen är ansträngd, exempelvis om en stor produktionsenhet måste tas ur drift en oväntat kall vinterdag, kan tillgången på billig reglerkraft vara mycket begränsad. Reglerpriset blir därefter. Ett av förslagen i rapporten är därför att i viss mån mildra marginalprissättningen när balansavräkningen görs upp. – I Storbritannien grundas balanskraftpriset på ett vägt medelvärde av de dyrare buden på reglermarknaden i stället för på det allra dyraste budet. Detta tycker vi skulle kunna vara en lämplig modell även för Sverige, säger Håkan Heden. Utredarna påpekar själva att det finns en viss risk för så kallade arbitrageaffärer med en sådan prissättningsmetod – det vill säga att aktörer först säljer mycket dyr reglerkraft till Svenska Kraftnät och sedan köper tillbaka samma kraft billigare via balansavräkningen. Enligt Håkan Heden tycks dock systemet fungera relativt väl i Storbritannien. Vindkraft missgynnas

Utredningen föreslår även att vindkraft och annan småskalig kraftproduktion ska avräknas enligt det så kallade ettprissystemet, det vill säga enligt samma system som används för avräkning av förbrukningsbalansen. Idag används ett tvåprissystem för balansavräkning av all elproduktion. Det innebär i korthet att en producent som har en obalans som går åt ”rätt” håll – det vill säga hjälper det nordiska elsystemet i sin helhet att komma i balans – tvingas handla till spotpris i stället för till det förmånligare upp- eller nedregleringspriset.

Detta anses särskilt missgynna vindkraften, som ju inte är möjlig att reglera och vars produktion är svår att prognostisera. Både Norge och Finland tillämpar ettprisavräkning för all småskalig kraftproduktion – och Danmark har en specialmodell för vindkraften. Rapportförfattarna anser att en liknande ordning bör övervägas också i Sverige. Ingen brådska

Ytterligare en förändring som föreslås är att nätföretagens inrapportering av mätvärden för balansavräkningen senareläggs. Idag finns ett krav på att preliminära värden ska rapporteras in redan dagen efter den aktuella timman. Enligt Håkan Heden är det en dålig ordning, av två skäl: – Dels är kravet på snabb inrapportering kostnadsdrivande för nätföretagen och Svenska Kraftnät, dels leder det till låg kvalitet på data. Många värden saknas eller måste korrigeras i efterhand. Det finns ingen egentlig anledning till en sådan brådska med siffrorna. Han hänvisar till Norge, där motsvarande mätvärden rapporteras in i klump först veckan efter driftveckan – och då är de nästan alltid korrekta. Slutsatsen blir att det borde kunna fungera på samma sätt i Sverige. Schablon kan bestå

Balansavräkningen för elleveranser till hushållskunder och andra mindre förbrukare har hittills gjorts med hjälp av en schablonmässig fördelning – det har ju inte funnits några timvärden att bygga på. Men i och med elmätarreformen har många nätföretag numera installerat mätare som gör det möjligt att få fram timvärden även för småförbrukarna. Ska denna möjlighet utnyttjas inom balanstjänsten? Nej, blir rapportens slutsats. Att tvinga nätföretagen att veckovis rapportera in timvärden för fem miljoner elkunder skulle bli alltför betungande. Schablonavräkningen kan bestå. Däremot lyfter rapporten fram möjligheten att använda timvärdena dels i den så kallade kvarkraftsavräkningen, dels i elhandelsföretagens avräkning och fakturering av hushållskunderna. Timvis avläsning är i själva verket en förutsättning för att framtidens hushåll ska kunna bli mer flexibla och aktiva elkonsumenter.

Radikalt alternativ

Utöver dessa förslag till justeringar av balansavräkningen presenterar rapporten också en utförlig skiss till en framtida, mer omvälvande förändring: Balansansvaret för de mindre elkunderna och för vindkraftsproduktionen skulle då tas över av ett särskilt ombud – ett slags avgiftsfinansierat försäkringsbolag med arbetsnamnet BABEL (Balansbolaget på elmarknaden). Svårigheten att styra och prognostisera vindkraften är ett av argumenten bakom förslaget. Ett annat är att öka incitamentet för elleverantörerna att hjälpa sina kunder till en mer flexibel elförbrukning – något som med dagens balanstjänst kan slå tillbaka mot elsäljarna själva. – Förslaget föll visserligen inte i så god jord bland ledamöterna i vår referensgrupp, som bland annat förutsåg gränsdragningsproblem för vilka som skulle ingå respektive stå utanför systemet, säger Håkan Heden – Men vi valde att ta med det i alla fall, som ett radikalt alternativ till den rådande ordningen.

Fakta balansansvar Ett elhandelsföretag är enligt ellagen skyldig att leverera så mycket el som förbrukas av den elanvändare som är elhandelsföretagets kund. För att uppfylla denna skyldighet måste elhandelsföretaget ha någon som åtar sig balansansvaret för elleveransen. Elhandelsföretaget kan antingen själv ta det ansvaret och sluta ett avtal om balansansvar med Svenska Kraftnät eller anlita ett företag som redan har ett sådant. Den som har balansansvaret ansvarar för att det för varje timme finns tillgång på lika mycket el som det förbrukas i en uttagspunkt. Detta kontrolleras i den balansavräkning som Svenska Kraftnät gör för alla balansansvariga i hela landet. Avvikelser i balansen regleras ekonomiskt i efterhand med de balansansvariga. Den som är balansansvarig skapar balans mellan tillförsel och förbrukning genom att planera sin produktion, om han har sådan, eller genom att köpa och sälja el genom att handla med andra balansansvariga och/eller på elbörsen Nord Pool. Källa: Svenska Kraftnät

Reglerkraften är marginalprissatt, precis som den el som handlas på elbörsen Nordpool. Det innebär att den sist inhandlade reglerkraften bestämmer priset på all reglerkraft. Foto: E.ON

6. Utsläppshandeln

Foto: Siemens

Utsläppshandel – den fula ankungen i EU:s klimatpolitik?

Samspelet mellan elmarknaden och EU:s system för handel med utsläppsrätter, EU ETS, har varit mycket omdiskuterat ända sedan utsläppshandeln startade 2005. Market Design har tittat närmare på hur utsläppshandeln fungerat hittills och på de mest omstridda faktorerna i systemets utformning.

För att få en förståelse för varför EU ETS ser ut som det gör måste man titta på bakgrunden till utsläppshandeln i Europa. På mindre än ett decennium svängde EU från att ha varit skeptiskt till att driva igenom det i särklass största utsläppshandelssystemet i världen. Det konstaterar Markus Wråke, forskare hos IVL Svenska Miljöinstitutet, som på uppdrag av Market Design lett ett internationellt forskarlag* inom Market Design som tittat närmare på hur utsläppshandeln fungerar. – Processen som ledde fram till starten av EU ETS präglades av politisk pragmatism och lobbying. Vår forskning visar att samhällsekonomisk effektivitet ibland har fått stå tillbaka för att få med sig viktiga intressenter på tåget. Resultatet är ett system med många brister och som sannolikt hittills inte har lett till några stora minskningar i utsläpp. Samtidigt har vi nu i Europa lagt grunden för ett internationellt styrmedel som kan spela en central roll i EU:s energi- och klimatpolitik under lång tid, vilket är en stor bedrift, säger Markus Wråke. För många utsläppsrätter

Den mest centrala faktorn för utsläppshandeln, ur ett miljöperspektiv, är hur många utsläppsrätter som delas ut. Eftersom varje utsläppsrätt motsvarar ett ton koldioxid kommer utsläppen bli precis så stora som den totala volymen utsläppsrätter som finns på marknaden. Marknadspriset på utsläppsrätter, och de ekonomiska motiven för företag att minska sina utsläpp styrs av knappheten * I forskarlaget ingick även Dallas Burtraw, Harrison Fell och Erica Myers från Resources For the Future i Washington DC. Dessutom samarbetade man med Svante Mandell vid VTI och Charles Holt vid University of Virginia i USA.

på utsläppsrätter. För att få ett högt marknadspris och därmed skapa incitament för införandet av ny miljövänlig teknik krävs att priset på utsläppsrätterna är tillräckligt högt. För att säkerställa detta har EU försökt att begränsa tilldelningen, men trots dessa ansträngningar blev priserna nära noll i slutet av den första handelsperioden (2005–2007), vilket visar att man delade ut fler utsläppsrätter än det fanns behov av. Även nu, under den andra handelsperioden (2008–2012), är priserna på utsläppsrätter, enligt många bedömare, allt för låga för att kunna stimulera till införandet av ny teknik, exempelvis inom energisektorn. – En slutsats vi drog tidigt var att en mer centraliserad tilldelningsprocess skulle undvika nuvarande situation där det ligger i varje medlemslands intresse att dela ut många utsläppsrätter till industrin i det egna landet. Det skulle lösa en viktig del av problematiken med övertilldelning, säger Magnus Wråke. Auktion effektivast

En annan kritisk aspekt är på vilket sätt tilldelningen till varje företag går till, och forskarna i Market Design har intresserat sig särskilt för hur tilldelningen kan påverka investeringar i energisektorn. Den ekonomiska litteraturen visar nästan entydigt att det samhällsekonomiskt mest effektiva är att auktionera ut utsläppsrätterna. Intäkterna kan sedan användas för att sänka andra skatter eller för att kompensera aktörer som drabbas av kostnader på ett sätt som inte var tänkt. Ändå är tilldelningen i EU ETS utformad precis tvärtom; i stort sett alla utsläppsrätter har delats ut gratis. Både tilldelningen till helt nya anläggningar, och reglerna för vad som händer när existerande anläggningar stängs, påverkar incitamenten för hur företag investerar. – Resultaten överraskade oss faktiskt lite, särskilt när vi tittade på effekterna av reglerna för nedläggning av anläggningar och hur stora värden tilldelningen kan utgöra i relation till investeringskostnaden för en energianläggning, säger Markus Wråke. Idag förlorar anläggningsägare i de flesta medlemsländer sin tilldelning om anläggningen stängs, vilket nog de flesta spontant anser är en rimlig ordning. Samtidigt innebär reglerna att ett företag som överväger att ersätta exempelvis ett gammalt kraftverk med ett nytt, måste ta med den förlorade intäkten från tilldelningen i beräkningen. I praktiken utgör den här regeln en subvention av gamla, ineffektiva kraftverk, framför nya och mer effektiva. Alltså precis tvärtemot syftet med utsläppshandeln. För att undvika sådana negativa effekter föreslår forskarna att alla föränd-

Magnus Wråke

ringar av tilldelningen som beror av ett företags egna beslut sker med 10 års fördröjning. – Vårt förslag är ett sätt att förena en politisk verklighet med vad som är samhällsekonomiskt mest effektivt. Genom att ett företags beslut inte påverkar tilldelningen förrän efter tio år spelar den mindre roll, och då minskar också de oönskade effekterna på till exempel nyinvesteringar. Forskarna analyserade också effekter av tilldelningen till helt nya anläggningar, och hur reglerna för detta skiljer sig mellan länder. Resultaten är slående; med nuvarande regler får till exempel ett nytt gaseldat kraftverk i Tyskland utsläppsrätter värda mer än hela den fasta investeringskostnaden, medan en likadan anläggning i Sverige inte skulle få några utsläppsrätter alls. – Listan på problem som skapas av gratis tilldelning är lång. Poängen är att så fort företag kan påverka sin egen tilldelning så kommer de att beakta detta i sina beslut. Blotta misstanken att ökade utsläpp idag kan ge fler utsläppsrät-

ter imorgon kommer att resultera i ökade priser på utsläppsrätter och högre samhällsekonomiska kostnader för att nå klimatmålen. Därför är det glädjande att budskapet från oss och andra forskare tycks ha nått fram till politikerna i EU. Från och med 2013 kommer auktionering vara den dominerande formen av tilldelning. Elproducenter kommer bara undantagsvis kunna få utsläppsrätter gratis. Energifattigdom

Hur EU ETS har påverkat priset på andra varor har också varit föremål för en het debatt. Ett viktigt mål med utsläppshandeln är att påverka priset på varor och tjänster så att produkter som ger stora utsläpp blir dyrare och renare varor billigare. Ändå har prisökningar till följd av EU ETS fått hård kritik, och särskilt gäller detta elpriserna på många håll i Europa. Vissa bedömare menar att priserna har stigit både mer än vad som var tänkt och mer än vad som är ”skäligt”. – Diskussionen kring elpriser är svår. Vissa sektorer påverkas väldigt mycket om priset på el stiger. För till exempel aluminium-, pappers- och viss kemisk industri är den indirekta kostnaden av högre elpriser större än de direkta från utsläppshandeln. Dessutom pågår, på sina håll, en stormig debatt som rör så kallad energifattigdom, alltså att människor med låga inkomster inte har råd att betala sin elräkning. Därför är frågan om vinster hos energiföretag till följd av utsläppshandeln politiskt känslig, men även i forskarkretsar har påverkan på elpriser fått stor uppmärksamhet. Forskningen i Market Design har inriktats på hur priset på utsläppsrätter fortplantas på elmarknaden. En fråga gäller huruvida reglerna för tilldelning påverkar elpriset. – I teorin ska det inte spela någon roll om företag får utsläppsrätter gratis eller får köpa dem i en auktion, effekten på elpriset ska bli desamma. Mot bakgrund av den intensiva debatten om det här ville vi se om den ekonomiska teorin också återspeglas i verkligheten, säger Markus Wråke. Ekonomiska experiment

I en studie fick ett stort antal studenter delta i experiment där var och en agerade som ett företag. Beroende på hur stora vinster de lyckades göra i ”sitt” företag fick studenterna olika mycket betalt. Forskarna studerade sedan hur aktörernas agerande förändrades när reglerna för tilldelningen av utsläppsrätter varierades. Resultaten visar att även om gratis tilldelning till en början gör att

priseffekterna minskar så är denna effekt tillfällig. På längre sikt påverkar inte tilldelningen prissättningen av andra varor, som till exempel el. – En stor fördel med att använda ekonomiska experiment av den här typen är att man enkelt kan kontrollera alla faktorer man vill ska påverka aktörernas beteende. I vårt fall var vi bara intresserade av effekter av tilldelningen. När man använder verkliga marknadsdata kan det vara väldigt svårt att isolera och analysera effekter av enskilda parametrar på det sättet. Forskarna gjorde även statistiska analyser av verkliga marknadsdata. Med hjälp av detaljerad prisinformation på el- och utsläppsrätter har forskarna kunnat belägga att det som ekonomisk teori förutsäger och experimenten visade, också tycks hända på den verkliga elmarknaden. I stort sett hela kostnaden för utsläppsrätter för marginalproduktionen av el i Norden fortplantas in i elpriset. – På ett plan kan resultaten tyckas självklara men faktum är att de har fått stor uppmärksamhet. Inte minst experimenten har visat sig ha en stor pedagogisk kraft när man ska förklara hur olika marknader hänger samman och varför prissvängningar i en marknad påverkar en annan, som i fallet mellan EU ETS och el. Det faktum att myndigheter i flera EU-länder, däribland Tyskland, velat stoppa elproducenter från att föra över hela kostnaden för utsläppsrätter i sina elpriser visar på frågans sprängkraft, konstaterar Markus Wråke. Kraftiga svängningar i priset på utsläppsrätter har också lett till diskussion om man kan minska volatiliteten (svängningarna) på utsläppsmarknaden. En lösning som föreslagits innebär att staten kan sälja utsläppsrätter till ett fixerat pris om marknadspriset stiger över en viss nivå. Därigenom skulle man kunna skydda sig från tillfälligga pristoppar. EU är starkt kritiskt till ett sådant pristak eftersom det skulle kunna innebära ökade utsläpp. Samtidigt tycks det mycket troligt att USA kommer inkludera någon form av pristak i en eventuellt kommande utsläppshandel. Både golv och tak

Forskarna i Market Design har analyserat en mer sofistikerad lösning, där man både har ett tak och ett golv för priserna. – Ett prisgolv minskar en av de viktigaste riskerna för investerare i ny klimateffektiv teknik – att priserna ska falla kraftigt i framtiden. Ser man historiskt är lägre priser än förväntat mycket vanligare än det motsatta, alltså att priserna ska bli oväntat höga. Även om vår forskning också visar på de potentiella riskerna med prisregleringar av det här slaget menar vi att det kan vara värt att titta när-

mare på en lösning liknande den vi har analyserat om man vill öka den långsiktiga säkerheten i prisnivåerna. Dessutom kan frågan bli högaktuell den dagen EU och USA vill länka ihop sina marknader för utsläppsrätter. Om en marknad har max- eller minimipriser kommer detta också att påverka den andra. EU har beslutat om betydande förändringar i utformningen av utsläppshandeln från och med 2013. Bland annat centraliseras tilldelningsprocessen jämfört med idag, antalet utsläppsrätter ska minskas och ungefär hälften av utsläppsrätterna ska auktioneras istället för att delas ut gratis som idag. – De första åren av EU ETS har inneburit ett storskaligt test av utsläppshandel som styrmedel. Alla erfarenheter är inte positiva, men både den praktiska etableringen av en ny marknad och det institutionella lärande som EU ETS inneburit kommer att vara mycket värdefulla för de kommande decenniernas energipolitik i Europa. De förändringar av EU ETS som beslutats visar också att politikerna tagit intryck av den typ av forskning som vi bedrivit, vilket förstås är mycket glädjande.

EU-kommissionären för energifrågor, Andris Piebalgs är en av dem som har lotsat fram EU:s så kallade klimatpaket där handeln med utsläppsrätter utgör en hörnsten. Foto: EU.

7. Våra seminarier och konferenser

Foto: Lars Magnell

Att tränga igenom bruset Att nå ut med sitt budskap utanför den egna kretsen utan att kompromissa med kravet på saklighet och vetenskaplig stringens – det är en utmaning som inte är helt lätt att hantera. Det medger Peter Fritz, Market Designs sekreterare, som ändå tycker att forskningsprogrammet har lyckats hyggligt att hålla balansen i det avseendet.

– Det är klart, några kioskvältare har vi kanske inte presenterat, och ibland kan jag tvivla på om våra rapporter och slutsatser om elmarknaden når ut på det sätt som vi önskar. Samtidigt är det inte vår roll att vara publikfriande genom att spetsa till budskapen och forskningens resultat. Det får andra gärna göra, journalister och intresseorganisationer som Svensk Energi till exempel. Vi måste hålla oss till den ton av saklighet som hör forskningen till, säger Peter Fritz. Men detta grundvillkor förhindrar lyckligtvis inte möjligheten att presentera forskningen på ett sådant sätt att den blir intressant också för en bredare krets. – Nej, det tycker jag inte. Den här boken är ju förvisso ett sätt för oss att popularisera resultaten och jag tycker att till exempel våra miniseminarier är mycket lyckade när det gäller att presentera såväl bredd som djup i forskningen. Seminarierna har blivit ett forum inte bara för de frågeställningar som behandlas inom Market Design utan också en arena för andra utanför programmet att delta med sina åsikter och ståndpunkter. Det har lett till väldigt spännande diskussioner och slutsatser som har vitaliserat programmet och gett det extra tyngd och absolut bidragit till att lyfta ut forskningen till en bredare krets, säger Peter Fritz, som gärna också slår ett slag för de internationella konferenserna, som har samlat forskare, branschföreträdare och reglerare från hela världen för likaledes initierade diskussioner om hur elmarknadsfrågor behandlas både i och utanför Norden. Något annat du vill lyfta fram när det gäller informationsspridningen?

– Jag tycker att möjligheten för finansiärerna att delta i programmet via dess referensgrupper också har fungerat bra. – Det kräver ju ett litet större engagemang men det innebär i gengäld att

man får vara med i diskussionerna och därmed en möjlighet att påverka projekten. Det är också ett värdefullt sätt för deltagarna att utbilda sig inom sina specialområden, menar Peter Fritz som kan konstatera att projektresultaten i många fall varit betydelsefulla för intressenterna. Tillfrågade ger exempel på rapporter som varit inflytelserika för olika typer av ställningstaganden, främst som kunskapsunderlag och att dessa utgjort basmaterial för diskussioner som förväntas kunna uppstå i den nära framtiden. Ny etapp

Och fler givande diskussioner kan det bli, för programstyrelsen med de tunga finansiärerna har beslutat att söka medel till en fjärde etapp av programmet. Denna gång till stor del med blicken riktad mot övriga Europa utanför Norden. Market Design-programmet var inledningsvis inriktat på nationella frågor. Under programmets gång har fokus flyttats till Norden, och i vissa fall övriga Europa. I den nya etappen kommer den europeiska utblicken att bli mycket mera framträdande och då framför allt ur ett nordeuropeiskt perspektiv, upplyser Peter Fritz, som ser det som en naturlig utveckling. Kontinentaleuropa kommer allt närmre i takt med den integration av energimarknaderna som nu sker inom ramen för EU. – Många beslut om vilka regelverk som ska råda på elmarknaden – på kontinenten och här i Norden – fattas numera i Bryssel. Vi knyts också rent fysiskt allt mera ihop med Nordeuropa och i den processen blir det viktigt att lära sig hur marknaderna där fungerar, hur regelverken är sammansatta. Den stora utmaningen de kommande åren är att hantera en ökad harmonisering utan att behöva ge avkall på allt för mycket av det vi anser vara väsentligt här i Norden, säger Peter Fritz Även om delar av de nordiska regelverken sannolikt med fördel skulle kunna införas i andra europeiska länder, är det viktigt, menar han, att man i diskussionerna tar hänsyn till de olika förutsättningar som finns i olika länder. I Norden används till exempel vattenkraft i mycket större omfattning än i andra länder och detta påverkar hur regelverken bör utformas. – För att vi ska bli framgångsrika i kommunikationen med företag och myndigheter i Europa kommer det inte bara att vara viktigt att vi kan argumentera väl för våra egna lösningar, utan även att vi i detalj förstår de speciella förutsättningar och frågeställningar andra brottas med. Det går inte att slå sig för bröstet och säga, ”men vi var först här i Norden och vi vet vad vi ska göra så vi tycker att ni ska ta våra regler”. De blir inte imponerade av det. Vi måste förstå

vad det är för drivkrafter och motiv de har till att göra som de gör. Först när vi förstår dem kan vi också värna våra egna intressen och hitta bra lösningar. Det är jätteviktigt! Den nya etappen kommer således bland annat att studera den fortsatta integrationen med våra grannländer utanför Norden, vilka inte bara inbegriper Tyskland och Polen utan också Nederländerna och Baltikum, som kan komma att bli ett prisområde inom en nära framtid. Även Ryssland och dess påverkan på den nordiska elmarknaden kommer att studeras. Ryssland är intressant bland annat för att förbindelsen till Finland kommer medge export från Finland när kabeln mellan de båda länderna byggs om. En annan viktig fråga rör regelverken på elmarknaden och deras samverkan med de energi- och klimatpolitiska styrmedlen. – Vi kommer fortsatt att studera utsläppshandelns effekter, till exempel när det gäller prisbildningen på el. För även om forskningen inom Market Design har visat att den kortsiktiga prisbildningen i detta avseende fungerar precis som förväntat återstår att studera hur regelverken påverkar investeringar i ny elproduktion. Vi kommer också att forsätta att undersöka vilka krav som ställs på regelverken för att vi på ett effektivt sätt ska klara att fasa in stora mängder vindkraft. En annan framtidsfråga är hur regelverken ska utformas för att den nya informationstekniken som nu kommer på bred front verkligen ska komma till vettig användning, säger Peter Fritz som ser fram emot den nya etappen. – Det känns som om vi står inför en helt ny fas av elmarknadens utveckling. Vi kommer att tvingas ompröva många gamla sanningar – och jag hoppas och tror att forskning verkligen kommer att göra nytta.

Källhänvisning/rapportlista Rapporterna nedan finns att ladda ned från www.marketdesign.se eller www.elforsk.se

Evaluation of the liberalisation process of the Swedish electricity market (sid 7) Elforsk rapport 07:47 Customer benefits of an integrated Nordic enduser market for electricity (sid 11) Elforsk rapport 07:48 Retail margins and the effects of an integrated Nordic enduser market for electricity (sid 11) Elforsk rapport 07:49 Way Forwards to a Harmonised Nordic Retail Market (sid 11) Elforsk rapport 09:69 Tillståndsprocesser och planering för ny elproduktion, Sverige i ett internationellt perspektiv (sid 17) Elforsk rapport 09:12 Det där ordnar marknaden… Investeringspraktik på den avreglerade marknaden (sid 22) Elforsk rapport 09:80 Investeringar i stamnät och utlandsförbindelser (sid 26) Elforsk rapport 08:43 Att följa elpriset bättre: Prismodeller och styrteknik i fältförsök (sid 34) Elforsk rapport 09:70 Timmätning för alla (sid 40) Elforsk rapport 07:62 En faktura till elkunden? (sid 43) Elforsk rapport 09:71

Ursprungsmärkning av el i de nordiska länderna. Förstudie med fokus på kundperspektiv (sid 46) Elforsk rapport 07:10 Miljömässiga kundaspekter kring ursprungsmärkning av el (sid 46) Elforsk rapport 09:42 Impact of Trading Arrangements on Imbalance Costs (sid 51) Elforsk rapport 09:68 Modeller för en förbättrad balansavräkning (sid 56) Elforsk rapport 09:54 EU-ETS and Nordic Electricity: A CVAR Analysis (sid 63) Elforsk report 08:57 Interaction between the EU ETS and the Nordic Electricity Market: Setting the Scene (sid 63) Elforsk report 08:29 Managing Cost Variability in Emission Allowance Markets (sid 63) Elforsk report 08:56 Pricing Strategies under Emissions Trading – an experimental analysis (sid 63) Elforsk report 08:55

Elforsk AB, 101 53 Stockholm Besöksadress: Olof Palmes gata 31 Telefon 08-677 25 30 www.elforsk.se

MARKET DESIGN 2006 – 2009

linjen ska ej vara med. Centrera ryggen i sidled. Bredda (eller smala) det beiga färgfältet efter behov när ryggens bredd är fastställd