Issuu on Google+

VERKSAMHETSNOSTALGI

När British Centre startade sin rekrytering av engelsklärare på femtiotalet visste ingen att det skulle få en så stor betydelse för såväl Folkuniversitetets språkverksamhet som undervisningen i engelska i ett internationellt perspektiv.

Starten för en levande språkutbildning Sverige hade engelskan ersatt tyskan som första främmande språk i skolan. Ett ökat utbud av filmer och musik på engelska gjorde att suget efter språkkunskaper växte och ännu fanns inte någon stor kår av svenska engelsklärare som förmådde täcka upp landets alla hörn. British Centre rekryterade unga britter som kunde tänka sig att spendera minst ett läsår i Sverige för att lära svenskar engelska. Innan de fick börja sina tjänster fick de en utbildning i Teaching English as a Foreign Language TEFL , ett koncept som var nytt på femtiotalet och som till stor del utvecklades av British Centre i Stockholm som även tog fram undervisningsmaterial. Tanken bakom de infödda engelsklärarna var att erbjuda kombinationen språk och kultur, något som än idag är fokus för Folkuniversitetets språkundervisning. En infödd person ansågs bidra med ett mervärde i form av sin kunskap om brittiskt vardags- och samhällsliv, och detta blev starten för en levande språkutbildning som satte språket i sin kulturella kontext snarare än ägnade timmar åt att nöta in grammatiska regler från en bok. i efterkrigstidens

folkbildningsideal i att erbjuda språkundervisning för vuxna och verksamheten nådde många svenska småstäder där studiemöjligheterna normalt inte var så stora. Fokus låg på att under trivsamma former få deltagarna att komma igång och kommunicera så snart som möjligt. Verksamheten blomstrade och allt som allt räknar man med att cirka 1 500 britter rekryterades som lärare från 1955 och de kommande trettio åren. Förutom att hålla studiecirkel på kvällstid för vuxna så fungerade engelsklärarna som assistenter för de ordinarie engelsklärarna i grundskolan vilket var ett uppdrag från dåvarande Skolöverstyrelsen. Det  var  en  omfattande  verksamhet spridd över hela landet och till viss del i Storbritannien. Den samordnades av British Centres administrativa kansli med Anne-Marie Lundberg i spetsen. det fanns ett tydligt

British Centre, en avdelning inom Folkuniversitetet, anlitade den karismatiske utbildaren Nick McIver när lärarna skulle introduceras i verksamheten. Nyligen bortgågna Anne-Marie Lundberg drev verksamheten under 30 år.

Stor möda lades på att hjälpa de hitresta britterna att etablera sig på sina nya orter och arbetsplatser. Särskilda lokala kontaktpersoner hjälpte dem att göra sig hemmastadda.

Few, if any, other organisations have had such a comprehensive system of teacher training. Ian Dunlop, legendarisk tv-personlighet och under 12 år chef för British Centre reflekterar över verksamheten i slutet av 70-talet.

– Anne-Marie Lundberg etablerade och underhöll ett nätverk med över 90 lokala kontaktpersoner som skulle hjälpa lärarna att få en bostad och hitta ett socialt sammanhang. Vi fick också en hel del publicitet i lokalpressen tack vare engelsklärarna. En nyinflyttad engelsman i en svensk småstad hade ett helt annat nyhetsvärde i början på sextiotalet mot idag, konstaterar Folkuniversitetets tidigare språksamordnare Ulla Nissen. Vinsterna blev många, svenskarnas kunskaper i engelska språket och om brittisk

kultur ökade allt eftersom och behovet av nybörjarkurser minskade successivt. För lärarna blev detta en språngbräda i karriären. – Många namnkunniga lärare eller läromedelsförfattare inom den internationellt växande TEFL-branschen började sin karriär hos British Centre. Idag är engelska som främmande språk en storindustri för britterna. Över i stort sett hela världen vill människor lära sig engelska säger Ulla Nissen. Anne-Marie Lundberg gick i pension 1987. Därefter höll hon igång sin anglofila passion genom att leda kurser vid bland annat Senioruniversitetet. Hon gick bort i juni 2012 vid 89 års ålder. – Hon var en färgstark och ytterst lojal person som levde för uppgiften att främja intresset för engelska språket, minns JanSture Karlsson, tidigare generalsekreterare för Folkuniversitetet. – Hon gav ett prydligt och ganska sedesamt intryck men vi som kände henne vet att hon kombinerade detta med en charmig äventyrslystnad som dock alltid »främjade saken«.

gabriella eriksson

tidskriften folkuniversitetet • nr 2–3 2012     5


Tidskriften Folkuniversitetet