Konstperspektiv nr. 3/2011

KP1103.indd 1

PRIS 75 KR NR 3 SEPTEMBER 2011 KONSTPERSPEKTIV – SVERIGES STÖRSTA KONSTTIDSKRIFT

TEMA Radikalrealister?

2011-08-25 19.09

Gunvor Nelson Ulf Trotzig alltintill NEAR 2011.11.26 – 2012.01.29 2011.09.17– 2011.11.13 Kristinehamns konstmuseum kristinehamnskonstmuseum.com ® Gunvor Nelson, stillbild från Natural Features times 3, 2011

ODQG

.RQVWUHVD µYHU GDJHQ

4OOKDU JNMRSDMR K@MC ADJU LS LDC STQHRSATRR GDK@ U FDM NBG LDC JTMMHF K MCRJ FTHCD !TRR EQ M 2SNBJ

GNKL LDM CT J@M UDM @MRKTS@ EQ M AK @ -NQQS KID 4OOR@K@ DKKDQ H &QHRRKDG@LM #DM SQHUR@LL@ A SQDR@M SHKK K@MC S@Q SU SHLL@Q Ŕ NLANQC MITSDQ CT @U FNC L@S M±IDM NBG S@WEQDD RGNOOHMF .RQVWUHVD LDC K@MCR *NMRSLTRDTL MMHMFDAXLTRDDS *IDKK $JRSQ±LR NBG )NM@R 6HKDMR @SDKI¤DQ &THCD *IDKK $JRSQ±L $YUHVD VµQGDJ 3ULV Ř ODQ ODQRNM HMJK @MRKTSMHMFRATRR S Q A SQDR@ LDC $BJDQ± +HMIDM S Q ATRR NBG FTHCD O K@MC ADR±J O LTRDDQ NBG H @SDKIDDQ DMK NU@M %KDQ G QKHF@ QDRNQ GHSS@Q CT O VVV DBJDQNKHMIDM RD 7XUOLVWD Ř %Q M &QHRRKDG@LM C@FKHFDM NBG 3NQRC@FŔR±MC@F UDM %Q M $BJDQ± C@FKHFDM NBG %QDC@FŔL MC@F UDM +NJ@K@ SHCDQ ,DC QDRDQU@SHNM E±Q MCQHMF@Q

%RNQLQJ RFK IµUIU¤JQLQJDU $BJDQ± +HMIDM &QTOOQDRNQ 3DK SQXBJ DKKDQ FQTOO DBJDQNKHMIDM RD

VVV DBJDQNKHMIDM RD

LEDAREN

Töj, bänd och sträck Omslag: Karin Broos Spegling 2 Courtesy Christian Larsen/Moderna Museet

konstperspektiv nr 3, 2011 Utgiven av Stiftelsen Konstperspektiv. styrelse Beate Sydhoff (ordförande), Martin Ålund (suppleant), Mats Fastrup, Mariann Ahnlund, Isabella Nilsson, Linda Nordfors. upplaga 10 000 ex. redaktör Anders Olofsson, 073-375 59 85, anders.olofsson@konstperspektiv.nu ansvarig utgivare Beate Sydhoff. adress Tegnérgatan 60 A, 216 12 Limhamn. e-post info@konstperspektiv.nu grafisk form Marie-Louise Friberg, above.se, marie-louise@above.se prenumeration Nätverkstan Ekonomitjänst, Tfn: 031–743 99 05 (9–12 vardagar) Fax: 031–743 99 06 ekonomitjanst@natverkstan.net pris (inkl moms) 290 kronor.

Konstföreningsmedlemmar, konstnärer, konststuderande och pensionärer 240 kronor.

Lösnummer 75 kronor. plusgiro 26 60 85-0. annonser 08-643 25 58, annons@konstperspektiv.nu repro och tryck Carlshamn Tryck & Media, Karlshamn, 2011. issn 0347-4453.

Konstperspektiv utges med stöd av Statens Kulturråd.

realism, figuration, föreställande konst – kärt barn har många namn.

Och hur många konvulsioner än konstvärlden genomgår så verkar det realistiska måleriet alltid landa på fötterna. Auktionspriserna på verk av konstnärer som Karin Broos och Gunnel Wåhlstrand tecknar en uppåtstigande kurva, och detsamma gäller publikintresset. Men som många begrepp inom konsten är realismen lika tänjbart som en kinesisk elitgymnast. Det har därför ofta fungerat som ett lackmustest på tillståndet i samhället, från Courbets osminkade skildringar av Frankrike under det andra kejsardömet till Gerhard Nordströms sammanställning av ett svenskt sommarlandskap och amerikanernas massaker på civila vietnameser i Song My. Och sommaren 2009 blev realismen under täcknamnet »figurationer« tagen som gisslan i en kultursidesdebatt om klassisk tradition, modernism och intellektuell hegemoni. Realismen är med andra ord en storhet som ideologer i alla läger gärna slagit mynt av, något som ledde till paradoxen att både stalinister och nazister hyllade den föreställande konsten som ett eftersträvansvärt ideal. Det förskräckliga resultatet känner vi.

Men i höstens första nummer av Konstperspektiv vill vi i stället lyfta fram ett samtida realistiskt måleri som söker sig bortom och under de ytliga fenomenen och kulturpolitiska piruetterna. En konst, som med den unga målaren Aida Al-Tamimis ord, skapar små självständiga världar som allesamman hör hemma någonstans. Som formar en slags närvaro.

anders olofsson, redaktör

INNEHÅLL innerst inne är man alltid ensam .........................10 Varför Karin Broos konst berör så starkt är svårt att sätta fingret på. Målningarna är gåtfulla och ska kanske så förbli men lockar samtidigt som Pandoras ask på att öppnas.

slaget om realismen som inte längre finns ............... 22 Konsthistoriens begrepp har en tendens att återvända som bumeranger. Nu är det realismen som återvänder, med både auktoritära anspåk och mångtydiga undertoner.

känslan av sensommarsol över huden .............................. 30 Att möta Gunnel Wåhlstrands verk är att förundras. Det är att möta målningar så verkliga att man instinktivt stannar upp; nyfiket fascinerad och samtidigt tveksam, ambivalent.

I VARJE NUMMER en målerisk berättare ..............36

aktuellt ........................................ 5

Aida Al-Tamimis konstnärskap utövas tätt intill vardagens små detaljer. Möt en målare som har sina bilder som samtalspartners.

nya böcker .................................... 6 Bokrecensioner.

tankar inifrån husfasaden ...... 42 Lars Lerins konstnärskap har beskrivits som ett pågående, föränderligt tillstånd.

Man skulle också kunna beskriva det som ett sökande efter samhörighet.

konsten att upphandla konst .. 46

mötet ...........................................18 Katarina Norling. noterat .................................... 8, 56 sveriges konstföreningar ......... 54 Aktuell information. kalendarium ............................... 57 Höstens alla utställningar.

Lagen om offentlig upphandling reglerar hur skattebetalarnas pengar används till inköp av varor och tjänster – och konst.

perspektivet som språngbräda... 50 Perspektivet och dess flyktpunkt. Så lyder formeln till konsthistoriens största innovation.

Lars Lerin, Moské III. Foto: Lars Lerin.

konstperspektiv 3

KP1103.indd 3

2011-08-25 19.09

Andreas Poppelier, Åtbördens egensinniga skugga, 2011

3.9 – 11.10 2011 ANDREAS POPPELIER Den händelselösa dagen, en triumf för mänskligheten

Peter Geschwind 17 september – 6 november 2011

HANINGE KONSTHALL www.haninge.se/kultur

www.gavlekonstcentrum.se Kultur & Fritid - Gävle kommun v

TVÅ MÄSSOR SAMMA HELG T O

HÖS SAL NGE

N

Antik Kuriosa

KONSTMÄSSAN I KISTA

ϯϬ SEWT ͳ Ϯ O<T WÅ </STAMÄSSAE

F

ärgstarkt Roligt Personligt Passionerat

Antikt, vintage, retro för hem och samling

Allt är till salu på höstens största konstutställning med deltagande konstnärer från hela Sverige

www.antikkuriosa.se

www.hostsalongen.se

PWW dd/ Z͗ &Z ' ͳ >PZ ' ϭϬ ͳϭϴ͕ ^PE ' ϭϬͳϭϲ

AKTUELLT

Bortom Underjorden med Torsten Jurell

X Utställningen pågår under perioden

Foton: Torsten Jurell

8 oktober 2011 – 19 februari 2012.

XMångsysslaren Torsten Jurell räds inte de stora projekten.

Inför sin nya utställning Bortom Underjorden på Röhsska museet i Göteborg har han tillbringat fyra månader i Kina, där han arbetat i en egen ateljé i det välkända konstdistriktet Caochangdi (där han bland annat varit ateljégranne med den tidigare fängslade konstnären Ai Weiwei).

Jurells intresse för Kina härstammar från barndomen, då han drömde om att som sjöman segla till Shanghai. Just den drömmen blev det inte så mycket av, men som vuxen har han vid återkommande tillfällen rest och arbetat i både Kina och Japan.

De flesta som följt Torsten Jurells konstnärliga gärning vet att begränsning inte är ledordet. Bortom Underjorden kommer också att bjuda på ett fyrverkeri av konstnärliga uttryck: skulptur, måleri, papperstryck och mer eller mindre svårdefinierbara objekt. Nya verk kommer att sammanställas med museets egen samling av asiatiska konstföremål.

En speciell del av utställningen ägnas åt projektet TUB 3, en grafisk svit tillägnad tunnelbanelinjen som löper mellan Kungsträdgården och Hjulsta i Stockholm. Som en referens till livet i underjorden har Jurell använt sig av potatistryck på traditionellt kinesiskt rispapper för att symboliskt binda samman den fysiska underjorden med konsten som kommunikationsmedel. Projektet är en hommage till den japanske träsnittsmästaren Ando Hiroshige, som på 1830-talet skapade den magnifika serien 53 Stationer på Tokaidovägen. Österländsk förfining möter urban visuell poesi.

TILL VÄNSTER Torsten Jurell Bortom underjorden

konstperspektiv 5

KP1103.indd 5

2011-08-25 19.09

NYA BÖCKER

»Hon är en motståndskvinna som ber om uppmärksamhet för sakens skull. Det hela har utvecklats till en genomstädning av i första hand den manliga konsten och det har blivit till en riktigt skojig kvinnlig konst med feministiska förtecken.« ann mårtens om »dammsugerskans fyrtiotvå uppdrag«

Gittan Jönsson: Dammsugerskans fyrtiotvå uppdrag Carlssons Förlag, 2011 X Dammsugerskans fyrtiotvå uppdrag, om livet, konsten och andra svårstädade utrymmen av Gittan Jönsson är en hyllning till hennes mamma som vigde sitt liv åt att dammsuga och feja i hennes föräldrahem. Antalet uppdrag – fyrtiotvå – har hon tagit från sin pappas Vasalopp. Han var familjens stolthet. På Carlssons förlags bokrelease agerade Gittan Jönsson en dammsugerska full av energi, hopp och städfrenesi iförd brokiga städkläder och med klut på huvudet. Allt för att illustrera vad den reklambild från 50-talets Hemmets veckotidning, som hon hade i ett hörn av ateljén, kom att leda till. Denna bild etsade sig fast i Gittan Jönssons medvetande och manade till revolt mot kvinnors lott både i livet och i konsten.

Boken och hennes bilder är ett resultat av en noggrann undersökning av andra konstnärers verk. Det rör sig mest om spridda manliga konstnärer som Francis Bacon, John Bauer, Vincent van Gogh, Nils von Dardel, Olle Baertling och Ernst Billgren. Gittans figur, dammsugerskan, är placerad på ett till synes oförutsett sätt i deras verk. Hon är en främmande fågel i sin nya omgivning och man tvingas se dessa verk med nya feministiska ögon.

Gittan Jönsson kliver in i dessa välkända

verk för att kommentera och störa. Hon vill slå ett slag för framtiden och kvinnan, skulle jag tro. Resultatet blir oförutsägbart, poetiskt, humoristiskt och skarpt på en och samma gång. En liten kvinnlig kommentar till något ofta stort och manligt pompöst. Dammsugerskan är en gränsöverskridare som vill påminna om det alldagliga vardagslivet. Hon vill slå sönder gränsen mellan verkligheten och konsten och förena detta motsträviga par.

Gittan Jönsson har haft flera utställningar på detta tema. Det började med en påminnelse om krig. Bombplan och bombnedslag och en kvinnlig dammsugande städerska blev resultatet. Sedan har denna figur utvecklats till någon som ser med kritiska ögon på konstens utveckling och funktion. Hon är en motståndskvinna som ber om uppmärksamhet för sakens skull. Det hela har utvecklats till en genomstädning av i första hand den manliga konsten och det har blivit till en riktigt skojig kvinnlig konst med feministiska förtecken. Signerad Gittan Jönsson, som bland annat gjort sig känd för den legendariska målningen Diskkasterskan som finns på Moderna Museet. Nu har även Dammsugerskan blivit förevigad i ett stort antal verk och en bok om en kritisk kvinnosymbol för sekelskiftet och 2000-talet. Denna bok är värd stor uppmärksamhet och fungerar dessutom som en vägvisare rakt in i konsthistorien.

Texten i boken är sparsmakad, anspråkslös och poetisk och kan användas som ett slags guide till Gittan Jönssons mycket speciella och kvinnliga värld. ann mårtens

Attraktion – Konsten i Citytunneln Red: Karin Faxén Foto: Merja Diaz Bokförlaget Arena, 2011 X De senaste åren har kollektivtrafiken i Skåne ökat enormt och för att få trafiken som går via Malmö att flyta bättre byggdes Citytunneln under fem års tid. Den invigdes i december förra året och då fick Malmö ytterligare sjutton km spår, utbyggnad av Malmö Central plus två helt nya stationer – Triangeln och Hyllie.

Med från början på denna resa var de fyra konstnärer som fick uppdraget att utsmycka stationerna. De följde framväxten av projektet i nära samarbete med arkitekter och ingenjörer för att deras verk skulle integreras väl i bygget. Det var en lång process från skiss till färdigställandet av de platsspecifika verken, eftersom flera av dem är gjorda i avancerade visuella tekniker.

I Attraktion redogör Karin Faxén för tillkomsten av verken, presenterar och tolkar dem. Texten löper parallellt på svenska

6 konstperspektiv

KP1103.indd 6

2011-08-25 19.09

och engelska. Konstnärerna Tania Ruiz Gutiérrez, Gunilla Klingberg, Christian Partos och Kristina Matousch kommer också till tals via en utskriven mejlkorrespondens med författaren. Boken inleds med en historisk blick på Malmös utveckling både som modern industristad och konststad och framhåller sambandet mellan de två. Men framför allt är boken rikt illustrerad med bilder av installationerna för att ge läsaren en föreställning om hur de ser ut i sina miljöer.

Och det är verkligen spännande verk man satsat på. Särskilt imponerad är jag av Gutiérrez videoinstallation Annorstädes på Malmö Centrals perrong. Längs väggarna i båda spårens riktning visas över tusen filmsekvenser av landskap från när och fjärran. Projektionerna har formen av tågfönster vilket ger betraktaren illusionen av att resa medan man väntar på sitt tåg, som om konstnären förvandlat hela perrongen till en jättelik tågkupé. Ett härligt verk som inspirerar till associationer åt många håll.

Ett annat verk jag fäste mig vid var ett golv i betongintarsia – Vardags Livets Mönster – som ser fantastiskt ut. Det ansvarar Gunilla Klingberg för. Likt en jättelik orientalisk, mönsterrik matta i gråtoner breder den ut sig nedanför rulltrappan vid Triangeln. Vid närmare beskådande ser man att mönstren består av symboler och tecken från stadens rum som Exit, biljettautomat, pilar osv. Riktigt fyndigt.

Faxéns redogörelse är summarisk, men ger mersmak. Den gör mig nyfiken på att själv få uppleva verken på plats. Malmö nästa! eva dandanelle

Det andra önskemuseet Moderna Museet, 2011 XUnder en av sina många vandringar över bron till Skeppsholmen föds en idé i Lars Nittves huvud, eller som han själv uttrycker det: »Plötsligt kändes det som fan for i mig«. Året är 2005 och Moderna Museet ska snart fira sitt 50-årsjubileum.

Som en uppföljning till Pontus Hulténs initiativ Önskemuseet – ett inköpsprojekt som kunde genomföras tack vare ett generöst tillskott från statskassan – träder visionen om Det Andra Önskemuseet fram.

Tankeformationen med den de Beauvoirdoftande titeln refererar till kvinnliga konstnärers bortglömda roll i den egna museisamlingen. Nittve och hans team skapar raskt en önskelista där de adderar redan uppmärksammade kvinnonamn såväl som undanskuffade sådana. Men för att förverkliga projektet krävs pengar.

Staten håller hårt i sedlarna medan de privata donatorernas plånböcker glappar.

De ekonomiska tillgångarna räcker till uppköp av 26 verk av 14 konstnärer.

Utvecklandet av Det Andra Önskemuseet kantas av problem, något man kan följa i John Peter Nilssons artikel Räkna med bråk. llska hörs från feministsidan: Gudrun Schyman ryter till att det inte räcker med ett kvinnligt konsttillskott, manskonsten bör säljas ut likväl. Från andra håll strömmar kritik mot Modernas separatutställningar som anses domineras av män och mot önskelistan som verkar ha formulerats utifrån en förlegad kanon. Ur en internationell synvinkel höjs initiativet däremot till skyarna – Sverige ses som ett föregångsland som går i bräschen för en djärv konstpolitik.

Hur fungerar då denna bok som en summering av projektet? Jo, utöver att innehålla en passionerad och stark text av Griselda Pollock ger den insikt i hur svårt det är att genomföra reella förändringar i en könsmaktsordning, även i ett »feministparadis« som Sverige. Det finns alltid någonting mer att göra och ifrågasätta, så att säga. Trots goda intentioner och hängivet arbete kan jag inte låta bli att känna mig smått uttråkad. Jag skulle så gärna vilja gilla det här, men boken knastrar lite för torrt. Konstnärspresentationerna kunde man dessutom ha gjort någonting mer av fastän de är välskrivna, det känns mest som de har slängts in för att »det hör till«. Men även om viss fantasilöshet genomsyrar publikationen, utgör den ett viktigt steg på vägen, inte minst då den uppmärksammar vilka starka reaktioner jämlikhetsfrågan fortfarande har förmågan att uppbringa. Och vem vet vilken riktning Moderna Museet kommer att ta härnäst, förhoppningsvis har vi endast sett början? sara arvidsson

»Längs väggarna i båda spårens riktning visas över tusen filmsekvenser av landskap från när och fjärran. Projektionerna har formen av tågfönster vilket ger betraktaren illusionen av att resa medan man väntar på sitt tåg, som om konstnären förvandlat hela perrongen till en jättelik tågkupé.« eva dandanelle om »attraktion – konsten i citytunneln«

konstperspektiv 7

KP1103.indd 7

2011-08-25 19.09

Illustration: Magnus Bard

NOTERAT

Ai Weiwei i full frihet XNär den kinesiske konstnären Ai Weiwei fängslades av myndigheterna i april gick det en flodvåg av protester runt jordklotet. Till slut blev den så hög – och obekväm – för makthavarna att man släppte Ai Weiwei. I februari 2012 kommer han att öppna sin första separatutställning i Sverige på Magasin 3 i Stockholm. Man kan räkna med verk som har ett stort format och en omisskännelig politisk udd.

Inför de olympiska spelen i Beijing 2008 anlitades Ai Weiwei som konsult av de schweiziska arkitekter som ritade den nya nationalarenan (kallad »Fågelboet«). Men snart kom han på kant med arrangörerna, och tog helt avstånd från såväl OS som byggnadsverket som sådant. Liv i luckan kan med andra ord utlovas.

NEDAN Ai Weiwei.

Schyssta museer XProjektet Reko startades 2009 av konstnärerna Erik Krikortz och Jan Rydén samt Tanja von Dahlern. Sedan 2011 drivs det av Konstfrämjandet. Reko fungerar som ett slags »rättvisemärkning« av konstinstitutioner och ges till dem som erbjuder konstnärerna avtalsenliga arbetsvillkor. Nu har Reko har för andra året i rad kartlagt arbetsvillkoren för konstnärer som ställer ut vid landets konstinstitutioner.

62 undersökta institutioner rankas i Rekoindex och nio av dessa erhåller en Rekomärkning. Rekopriset 2011 går till Museum Anna Nordlander. Ytterligare åtta institutioner Rekomärks: Bildmuseet, Västerås konstmuseum, Konsthallen – Bohusläns museum, Nationalmuseum, Konsthall C, Lilith Performance Studio, Moderna museet och Göteborgs konsthall. Men läget är totalt sett inte särskilt ljust. Rekos undersökning visar att var fjärde konstnär som ställer ut saknar ett skriftligt avtal.

Tre av tio institutioner låter konstnärer arbeta utan avtal vid enstaka eller upprepade tillfällen. Och nästan var femte konstnär måste själv betala delar av utställningens kostnader. Det finns med andra ord en stor förbättringspotential hos landets konstinstitutioner, som managementkonsulten skulle ha uttryckt sig.

Stadslabbande i Mariestad XI Stockholm råder sedan länge en nolltolerans gentemot klotter, vilket inneburit att i stort sett samtliga aktiviteter som av myndigheterna uppfattas som ett främjande av otillåten gatukonst konsekvent stoppas. I Mariestad har man valt att gå en annan väg. Under sommaren har man drivit projektet Stadslaboratorium (pågår under perioden 4 juli – 5 september), där 22 konststuderande arbetat under ledning av Carolina Falkholt. Som bakgrund finns det kontroversiella projektet Graffiti Mariestad från 2010. Under ett par dagar förvandlade frivilliga en väldig silo i Mariestads hamn till ett gatukonstverk. Stadslaboratorium tar ett bredare grepp och knyter samman konsten med stadens Vision 2030, som syftar till att dra upp riktlinjerna för stadens utveckling från industriellt centrum till en stad med ny identitet. Efter starten i Mariestad fortsätter utställningsidén sitt liv i vitryska staden Minsk.

8 konstperspektiv

KP1103.indd 8

2011-08-25 19.09

GLASSTRESS STOCKHOLM 27 AUGUSTI – 15 JANUARI 2012 45 internationella konstnärer visar verk av glas

Photo: Ela Bialkowska

i samarbete med Berengo Studio och Italienska Kulturinstitutet

Mona Hatoum, Nature morte aux grenades, 2006–2007. Courtesy: Galleria Continua, San Gimignano / Beijing / Le Moulin.

Öppettider: mån – sön kl 11–17 fr o m 1 okt. tis – sön kl 11–17 Herserudsvägen 32, Lidingö www.millesgarden.se

FÖRENINGEN FÖR GRAFISK KONST 125 ÅR VILL DU BLI MEDLEM? Föreningen för Grafisk Konst (FfGK) grundades 1887 av museitjänstemän på Nationalmuseum, konstnärer, samlare och andra konstvänner.

Föreningen har sedan dess sitt säte och sitt arkiv i museet.

Medlemmarna får den årliga portföljen med i regel fem grafiska blad. Medlemsantalet, och därmed portföljupplagan, är begränsat till 300, och årsavgiften är 1.800 kronor. Privatpersoner och konstföreningar är lika välkomna att söka medlemskap i FfGK. Du kan ansöka om medlemskap via e-post (ffgk@swipnet.se) eller brev till föreningen.

Om medlemskvoten är fylld förs Du upp på vår kölista för medlemskap, och får under väntetiden fortlöpande information om föreningens verksamhet, inbjudningar till medlemsträffar m.m.

Föreningen för Grafisk Konst c/o Nationalmuseum Box 16176, 103 24 Stockholm

Föreningens huvudsyfte är att främja grafik som konstart och att sprida kunskap om grafik och konstnärer som gör grafik. Föreningen stödjer utgivning av böcker och avhandlingar om grafik, samt ger projektbidrag till utställningar och verkstäder. Våra årsportföljer ingår i samlingarna i bland annat Nationalmuseum, Moderna Museet och The British Museum i London.

Anders Zorn och Carl Larsson var bland de första konstnärerna i FfGK:s portföljer. Andra tidiga medverkande konstnärer var t.ex. Axel Fridell, Annie Bergman och Harald Sallberg.

På senare år har blad utförts av Kristina Anshelm, Lena Cronqvist, Torsten Renqvist, Ulla Fries, Peter Dahl, Minako Masui, Pentti Kaskipuro, Rune Claesson, Cecilia Frisendahl, Jukka Vänttinen, Eva Zettervall, Andreas Eriksson, Jacob Dahlgren, Jenny Olsson med flera.

www.ffgrafiskkonst.se

Per Gunnar Thelander, Den blå fläcken, litografi 380 × 220 mm, ingick i en av Föreningens för Grafisk Konst årliga grafikportföljer.

TEMA

Courtesy Christian Larsen

INNERST INNE Ă&#x201E;R M

10 konstperspektiv

KP1103.indd 10

2011-08-25 19.09

MAN ALLTID ENSAM XVarför Karin Broos konst berör så starkt är svårt att sätta

fingret på. Målningarna är gåtfulla och ska kanske så förbli men lockar samtidigt som Pandoras ask på att öppnas.

konstperspektiv 11

KP1103.indd 11

2011-08-25 19.09

I måleriet verkar Karin Broos hitta en känsla av att stå nära existensen och »varandet« och att hennes målningar har en så suggestiv intensitet kanske beror på att hennes språk är just ordlöst och ibland omedvetet. Vare sig det handlar om vatten eller kvinnor verkar det vara det för henne själv ogripbara i dessa element som inspirerar. Hennes sätt att placera framförallt kvinnor i fokus kombinerat med markerade skuggor och ett fotografiskt underlag lägger en hitchcocksk stämning till bilderna.

Första gången jag såg hennes målningar kom jag att tänka på Allers veckotidningsillustrationer från 50-talet. Dels färgskalan och hur de var målade, men även den idealiserade bilden av familjelivet när ekonomin blomstrade och hemmen fylldes av maskiner som skulle underlätta hushållsarbetet. En välfriserad framtidstro dekorerad med leende familjekvinnor med smala midjor i splitternya kök. Men Karins målningar berättar något utöver den idealiserade bilden. Om varandets oundvikliga villkor, att balansera ljus och skugga och behållningen av att vara närvarande i både mörker och ljus.

1970 började Karin Broos studera på konstakademien i Bremen. Efter ett år bytte hon till en mindre konservativ akademi i S’Hertogenbosch. Hon berättar om tiden på skolan som en vändpunk. I den holländska akademins gammalmodiga struktur hittade hon ro efter oroliga tonår. Sin lediga tid i Holland spenderade hon med andra unga konstnärer på Van Abbe museum i Eindhoven. Där bjöds på genever och det senaste inom samtidskonsten och där visades tidigt Diane Arbus som blev ett första och betydelsefullt möte med ett samtida språk. Museets generösa och öppna attityd i kombination med ett samtida konstkoncept tog Karin och hennes holländske make Marc Broos med sig till Värmland när de startade det sommaröppna samtidskonstmuseet Alma Löv museum. I år läggs museet ner efter 13 år, men Karin Broos fortsätter att måla. Vi träffas i hennes i ateljé i Östra Ämtervik.

Hur hittade du fram till din arbetsmetod med att använda fotografiet som underlag till dina målningar?

– I den skola där jag utbildades ansågs det fel att använda foto. Att det skulle göra bilderna döda och stela var en uppfattning som satt kvar i mig väldigt länge. Jag har genom åren experimenterat med måleriet som

Courtesy Christian Larsen

FÖREGÅENDE UPPSLAG Karin Broos, Det stora blå II.

OVAN Karin Broos, Gardinen.

språk och började fotografera för 5–6 år sedan i samband med att jag jobbade med Stina Bergmans film Du sköna. I början plockade jag mest detaljer och använde kameran för att undersöka exempelvis speglingar i vattenytan. Jag har försökt att arrangera mina fotografier men det blir inte bra. Att använda foto fungerar bara om jag har en opretentiös inställning, att det inte »ska bli« något.

Hur ser din arbetsprocess ut?

– Ofta tecknar jag av bilden, ibland projicerar jag upp den, har även provat att använda digital utskrift som

12 konstperspektiv

KP1103.indd 12

2011-08-25 19.09

underlag. Det spelar ingen roll för resultatet hur jag går tillväga. Jag utgår från olika fotografier hopkopplade som collage, men verket tar sin form på duken i ett samspel mellan duken och mig. Hur en målning kommer till är ett mysterium, lite som poesi.

På vilket sätt relaterar du till den fotorealistiska traditionen? Upplever du att du hämtat inspiration i en svensk fotorealistisk måleritradition som till exempel Ola Billgren och Franzén?

– Varken Billgren eller Franzén har varit förebilder för mig. Långt tillbaka tog jag intryck av expressionister

som Munch och Bonnard. Diane Arbus var en av mina första stora samtidskonstupplevelser. Konstnärer jag känner släktskap med idag är Marlene Dumas, Luc Tuymans, Nan Goldin och Sally Mann. Jag grips av deras öppenhet för att skildra svåra saker som till exempel döden. Det finns en sårbarhet hos dessa konstnärer som berör. Vet inte vilken svensk tradition jag känner mig besläktad med faktiskt.

Det finns i ditt sätt att arbeta gemensamma nämnare med både fotografen Sally Mann och målaren Carl Larsson. Ni bor på landet, målar/fotograferar av hem och familj, alla är

X

konstperspektiv 13

KP1103.indd 13

2011-08-25 19.10

»Men jag har också kommit fram till att framgång inte gör någon lyckligare. Det positiva är att det ger möjlighet att få måla ifred men upplever också en större press på att inte lämna ifrån mig grejer jag inte hundraprocentigt står för.« vackra, har fina kläder, lever i vackra omgivningar. Hur ser du på det?

– Sally Mann känner jag mig besläktad med men hon exponerar sina figurer mer rent fysiskt medan jag är mer psykiskt intresserad. Men Carl Larsson känner jag ingen koppling till. Omgivningarna är kanske inte så vackra ändå med tanke på orosmolnen. Idyllen är skenbar.

Figurerna vilar i sig själva liksom naturen. Som att de har all tid i världen att »bara vara«. De ter sig för mig som välmående och självmedvetna men vänder sig samtidigt inåt eller bort. Det finns en ambivalens. Är de utanför eller innanför?

– Innerst inne är man alltid ensam. Figurerna bär med sig både liv och död och att inte riktigt kunna veta eller greppa vilket, fascinerar mig.

Hur är det att använda den egna familjen och omgivningen som motiv, att göra konst av det privata? Varför blir det inte familjealbum av det hela?

– Jag känner en lockelse eller ödmjukhet inför det personliga och individuella »varandet« men varken interiör, omgivning eller figurer på bilderna är gjorda som porträtt. Jag använder hem och familj mer som en scenografi för min bildvärld och lämnar den privata relationen bakom mig. Det viktiga för mig är inte att det är familj utan att det går att känna igen sig i figurerna, att jag hittar en känsla att identifiera mig med.

Jag läste att du är rädd för vatten. Samtidigt målar du kvinnor som verkar höra samman med vatten? Vad är kopplingen mellan kvinnor och vattnet eller dig själv och vatten?

– På ett sätt tycker jag att kvinnor hör samman med vatten via barnafödandet och fostervattnet. Men jag har också mardrömmar om vatten sedan en väninna drunknade.

Foto: Bengt Orberger

Trots oron i dina bilder är det en idyll vi ser. Jag uppfattar det som att dina bilder också speglar ett tryggt och välmående liv, eller?

– Nan Goldin, som är en av mina förebilder, fotograferar sex, våld och droger. Jag känner, trots olikheterna i våra världar, att det finns något gemensamt. Livet med alla dess sidor, även avigsidorna.

Hur kom bilden Gardinen till? Finns den enorma gardinen i verkligheten? Vad läser du in i gardinen och hur den liksom lyfter av vinddraget?

– Bilden är fotograferad på ett hotell i Estland. Synen av gardinen väckte upp ett gammalt minne om ett avgörande sjukhusbesök i tonåren. Bilden fanns inom mig men väcktes till liv av hotellgardinen.

Upplever du att det finns något helande i konstnärskapet?

– Jo, det finns ett helande i mitt arbete. När måleriet går bra och fungerar så känns det befriande, som att fylla igen ett hål och kratta fint runtom. Men det måste fyllas på regelbundet och det är inte alltid jag vet vad det handlar om.

TILL VÄNSTER Karin Broos.

TILL HÖGER Karin Broos, De röda skorna II.

14 konstperspektiv

KP1103.indd 14

Courtesy Christian Larsen

De figurer du fokuserar på är kvinnor, hur mycket handlar ditt arbete om att berätta om en kvinnlig verklighet?

– Egentligen arbetar jag inte med ett kvinnoperspektiv på annat sätt än att jag är kvinna och arbetar med sådant jag känner igen mig i.

X

2011-08-25 19.10

Courtesy Christian Larsen

konstperspektiv 15

KP1103.indd 15

2011-08-25 19.10

Courtesy Christian Larsen

TILL VÄNSTER Karin Broos, Efter badet II.

Å ena sidan är det en romantiserad kvinnobild som målas upp. Vackra, till synes välmående unga kvinnor i harmoni med naturen. Den annars uppskattade pojkflickan verkar långt borta. Å andra sidan ter sig dina kvinnor som reflekterande, söka ett eget rum, kanske ett självförverkligande?

Kanske är det för att de utstrålar mer »varande« än »görande« som de känns lite passiva eller stereotypa? Är det möjligt att vara båda delarna? Både traditionellt kvinnlig och söka ett självförverkligande? Är inte det en motsättning?

– Jag tror absolut att man kan vara både traditionellt kvinnlig och söka ett självförverkligande. Jag har själv alltid varit motsägelsefull. Människan är betydligt mer komplicerad och sammansatt än man kan tro. Det finns mycket fördomar om kvinnor som sminkar sig.

Då anses man inte emanciperad utan ses som offer eller en bimbo, men det finns ju så många sammansättningar egentligen.

Har läst om vad du berättar om ditt livs olika perioder. Du verkar ha förmågan att tålamodigt fokusera på nuet i olika livsskeden utan att splittras mellan brödjobb, familj, fritid, konstnärskap. Stämmer den bilden?

– Tack vare att vi bodde på landet och levde med små omständigheter och var nöjda med det behövde vi inte ta så många brödjobb. Och jag har aldrig haft drömmar om att göra karriär, hade jag haft det hade det kanske blivit stressigare. Om det hade varit karriär som var målet skulle jag ha stannat i Holland efter avslutad utbildning. Där hade jag många bra kontakter och fick konstnärslön av staten.

På Alma Lövs museum har många samtida konstnärer och konst synts genom åren? Har museets verksamhet betytt något för din utveckling som konstnär?

– Jag vet inte om det betytt något för hur mitt arbete har utvecklats men Alma Löv har betytt väldigt mycket för att det blev som det blev. Jag har fått många kontakter via museet. Men jag har också kommit fram till att framgång inte gör någon lyckligare. Det positiva är att det ger möjlighet att få måla ifred men upplever också en större press på att inte lämna ifrån mig grejer jag inte hundraprocentigt står för. På det sättet känns det bra att framgången inte kom när barnen var små utan nu när jag har tid. epilog: När vi efter intervjun badar i sjön Fryken vid den badplats som syns på flera av målningarna pekar hon noggrant ut var man bottnar och varnar för sjöns bottenlösa djup när hon tycker att jag simmar ut för långt. Det är fascinerande att uppleva hur det vatten på Karin Broos målningar som berör dess betraktare så starkt faktiskt i verkligheten också berör konstnären själv på djupet. Det finns något verkligt mystiskt med sjövatten och det sägs att det som en gång sjunker alltid kommer tillbaka. Men det kommer tillbaka med en historia som vi bara kan ana oss till. maria johansson Konstnär och skribent

16 konstperspektiv

KP1103.indd 16

2011-08-25 19.10

16 sept–23 okt Självporträtt, 1921 ©Tyra Lundgren /BUS 2011 Foto: Moderna Museet, JuanJolin Luis/BUS Sánchez Bild: Dam i svart, 1937 ©Einar 2011

Amanda Perdawidi 28 okt–27 nov Ung i Halmstad 2 dec–8 jan 2012 Ann Blomberg

4/9–16/10 Örjan Wikström 23/10–4/12 Niki Cervin

Tyra Lundgren Konstnär och resenär

Staffanstorps Konsthall www.staffanstorp.se/konsthall

2 okt–11 jan 2012

www.mjellbykonstmuseum.se

www.halmstad.se/halmstadskonsthall

P DEM ONi UM NA

10 SEP — 13 NOV RÖDA STEN KONSTHALL GÖTEBORGS KONSTHALL GÖTEBORGS KONSTMUSEUM KONSTHALLEN, BOHUSLÄNS MUSEUM WWW.GOTEBORG.BIENNAL.ORG

A ART IN TiME OF CREATiVITY FEVER

SJÄLVLYSANDE S Den självlysande röda tråden i Katarina Norlings konstnärskap är sökandet efter en identitet och en värld som känns äkta. Hennes verk är som färgstarka utropstecken på denna undersökandets och släktforskandets bana.

OVAN Katarina Norling, Röd flora.

OVAN TILL HÖGER Katarina Norling.

vad som är typiskt för Katarina Norling är det intima tilltalet, den starka färgen och det stora hjärtat. Hon älskar natten, anser sig född nattmänniska och mycket av hennes konst utgår från nattliga promenader till och från ett extrajobb som korrekturläsare. Hon hör till den berättande typen av mångbegåvade konstnärer som även är duktiga skribenter. Hon har skrivit två egna böcker i anslutning till sina verk och medverkat i flera andra. Denna multibegåvning är

befruktande för hennes konst. Hon trivs på biblioteken och forskar och dagboksantecknar sig fram. Hon har genom åren ställt ut flera skrivbord som objekt som gjorts till konst på hennes speciella sätt.

Ett skrivbord från hennes föräldrahem dränktes och knådades in i tvål och snäckor och ställdes ut på Millesgården. Ett annat skrivbord med tillhörande stol finns i Visby som del i ett offentligt konstverk som heter Balladen om vaktchefen. Hon är alltid på gång med forskning av olika slag.

För sitt jobb, för att finna sin släkt i födelselängderna och i arkiven. Att gå till läggen gäller alla typer av projekt hon tar sig an.

Det är sanningen – hennes egen sanning – som hon är ute efter. Hon söker tillhörighet. Och vill finna tillit.

Trots de starka färgerna och ett mycket dekorativt yttre har hennes verk det djup och det sorgkantade vemod som gör dem till stor konst och inte bara till tidstypiska,

18 konstperspektiv

KP1103.indd 18

2011-08-25 19.10

Foto: Bie Erenurm

MÖTET

SKÖR RÖD TRÅD dekorativa uttryck för livets gång. Det bjärta skuggas inte av det hemlighetsfulla.

Hon har haft stor framgång sedan hon gick ut Konsthögskolan i Stockholm 1991 och en lång rad intressanta utställningar.

Hon har ställt ut på välkända ställen som Lars Bohman Gallery, Millesgården, Galleri Flach, Färgfabriken och Galleri Bel’Art och haft flera stora utställningar utomlands. Katarina Norling har hunnit göra inte mindre än tre stycken offentliga utsmyckningar, varav den mest kända är Bobos hjärta på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp, som vållat stor både förtrytelse och debatt. Om denna skulptur och debatt har Katarina Norling givit ut en bok med hjälp av Konstnärsnämnden.

Ett slags »artist’s book«, alltså en bok som konstobjekt. Och gjort en särskild utställning.

När jag träffar Katarina Norling i början av sommaren 2011 har hon många järn i

elden. Hon har givit ut flera böcker och ska resa till Tallinn för utställningen Röd flora i en källarlokal och för att framföra en bit av sin prosadikt på engelska ur boken Natten A–Z. Sedan ska hon ställa ut i Berlin på Platform für Gegenwart – Alexandra von Scholz senare under sommaren och ha en utställning i Stockholm strax efter. Jag följer med henne till Larry’s Corner på Södermalm där hon ska ha en liten »alternativutställning«. Katarina visar gärna sina verk på platser utanför de etablerade gallerierna. (Alla hennes planerade utställningar för sommaren och hösten är för övrigt »alternativutställningar«.) larry’s corner är inte något galleri utan en undergroundaktig secondhandjunk-shop med kaffeservering, där alla typer av människor slinker in. Nu ska Larry’s börja visa konst i slutet av augusti.

Med sig har hon en stor bag med verk som ska vara med på utställningen. Jag förälskar mig i en målning med rinnande gula, orange, röda och ljusblåa och turkosa tjocka färger på rosa botten. Den har hon gjort dagen innan och den är knappt torr.

Rinnande spalter/Bromölla är namnet; som tidningsspalter: en reminiscens från en utställning med namnet Rinnande spalter.

Orden och spalterna, texten har blivit till färger. Inspirerat av Katarinas extrajobb som korrekturläsare. De allra första av de rinnande spalterna uppkom som scenografi till ett oratorium av tonsättaren Jonas Bohlin och med libretto av Torbjörn Elensky. Utgångspunkten var 7 juli och fokuserade på en dag med Dagens Nyheter.

Verket hette 7 juli. Här upplevde Katarina Norling texten spola fram i medvetandet som musik i olika färger.

– Utställningen här ska bli lite grand som en deckare, säger hon och ser finurlig

X

konstperspektiv 19

KP1103.indd 19

2011-08-25 19.10

Foto: Bert Leandersson

OVAN OCH OVAN TILL HÖGER Katarina Norling, Balladen om vaktchefen. NEDAN Katarina Norling, Rinnande spalter/Bromölla.

när jag kommer hem från intervjun i hennes ateljé, lite senare, får jag en inbjudan via Facebook till Kathmandu Lullaby.

Katarina Norling ska åka en vecka till Katmandu och bo på Hotel Norling, ett tibetanskt ord som betyder juvelpalats.

Där ska hon skriva dagbok och utgå från den när hon förbereder Berlinutställningen i slutet av sommaren. Hennes märkliga »correspondence« med det nepalesiska juvelpalatset/hotellet ska bli stommen i Berlin. Kathmandu Lullaby ska bli som en vaggsång för alla föräldralösa barn som finns i Nepal, skriver hon i ett mail.

Det stora textila verket Röd flora kommer att vara med i den lilla Stockholmsutställningen på Larry’s Corner. Katarina berättar att det verket hängt med i några år, bland annat i Tallinnutställningen, och fungerar som en färgsprakande fana som Katarina placerar lite här och där för att markera sitt allt större revir. Idén till denna röda täcke/dukliknande textila

bild med tatueringsmönster, ett brinnande hjärta av kuddar, badrumsduschbollar i bjärta färger i centrum och spelkort utplacerade runt omkring i ett stjärntecken kom till henne när hon besökte Fredrikstens fästning i Halden i Norge. Hon är fascinerad av gamla hus och historia och här fick hon veta att en svensk soldat som hamnade i rysk fångenskap hade fördrivit tiden med att tillverka spelkort. Titeln Röd flora är som ett kodord, säger hon. Tanken går till en militär värld och Katarina Norling ler hemlighetsfullt.

Hon visar även bilder som är tagna ur en flora och färglagda efteråt. Mycket vackra och med den skrivna texten och den tecknade bilden som underlag blir de till porträtt av människor som kommit i hennes väg. Katarina är mycket intresserad av människor och i alla hennes poetiska titlar döljer sig hänvisningar till vänner och bekanta.

– Mitt projekt är Nattens Flora medan en konstnärskollega till mig gör Dagens Flora. Kanske ställer vi ut tillsammans en vacker dag, säger hon. Jag utgår från staden, natten, människor. Hon utgår från dagen, naturen och landsbygden och förhoppningsvis kommer vi att komplettera varandra.

Det offentliga verket Balladen om vaktchefen finns i Visby vid Kongresshallen nära biblioteket. Den finns både utomhus och inomhus med en glasvägg emellan.

Verket består av tre föremål. Ett skrivbord med stol som tillhört en sjökapten, ett ankare och en jättestor snäcka. Katarina

Norling vill poängtera att de hör till en och samma berättelse, med stort B. Snäckan är gjuten i aluminium och är en förstoring av en brasiliansk trumpetsnäcka. Den är randig i starka mörka och ljusa färger.

Konstnären tar här sin utgångspunkt i att Visby är en sjöfararstad. Men verket har naturligtvis korrespondens till Katarinas eget liv. Vaktchefen har hon stött på som ett tryggt element på sina nattliga vandringar och hon har sedan helt självsvåldigt satt honom i centrum för detta verk.

Snäckan är ett minne från hennes adoptivmamma, som avled i Italien på 90-talet.

Katarina fick efterlämnade snäckor sig tillskickade per post efter hennes död.

Snäckor har en djupt symbolisk innebörd.

Kanske är det här den lyssnande modern som ger sig till känna? Katarina Norlings biologiska mamma som inte vill träffa henne och som en gång drastiskt valde bort henne kom just från Gotland och strax utanför Visby. ann mårtens Kulturjournalist

Foto: Anders Olofsson

ut när hon tar upp sina bilder ur den stora kassen. Som en gåta som ska lösas.

Vad det är för gåta kan vi bara ana. Jag tror att det är gåtan om vad det är att vara människa, funderingar över varat och forskning efter hennes egen sköra identitet.

Till saken hör att Katarina Norling blev bortadopterad som ettåring. Hon har ägnat massor av tid åt att söka efter den biologiska mamman och pappan och eventuella syskon. Mycket av hennes konst håller detta blödande sår vid liv genom sina färgstarka uttryck.

20 konstperspektiv

KP1103.indd 20

2011-08-25 19.10

4ILL SALU !RKITEKTRITAT 'ALLERI BOSTAD %TABLERAD VERKSAMHET MED SOMMARUTSTร LLNINGAR OCH EVENEMANG ยฏVEN BOSTADSHUS M M INGร R I GALLERIET &ร R MER INFO SE WWW HALVARBY SE

Fรถrmรฅnliga fรถrsรคkringar fรถr utstรคllningar och transporter fรถr anslutna konstfรถreningar Kontakta Gefvert fรถr att teckna fรถrsรคkringen: Gefvert โ fรถrsรคkringsmรคklare, Danderydsgatan 14, 114 26 Stockholm, tel: 08-440 54 40, fax: 08-678 29 20, e-post: konstforening@gefvert.se, hemsida: www.gefvert.se

Medlem sfรถrmรฅn

TEMA

Slaget om realismen som inte längre finns X Konsthistoriens begrepp har en tendens att återvända

OVAN Ann-Charlotte Hjort, målning ca 1974.

TILL HÖGER Stig Andrè Ristesund, Budskapet, 1996-97

22 konstperspektiv

KP1103.indd 22

så här elegant beskrev Sten Dunér avbildningens omöjlighet i boken Bilden och det verkliga. Om konst, filosofi och trädgårdar 1991: »Bakom mimesismyten döljer sig den fåfänga drömmen om att kunna sudda ut gränsen mellan bild och verklighet. Fåfäng är den av en mycket simpel anledning: en bild tillhör vårt symboliska, språkliga universum och är således i en fundamental mening en abstraktion, en tankeprodukt, som alltid är en form av tolkning och förvandling«. Men, lade han muntert till: »Livet skulle kännas ganska trist och endimensionellt utan den galenskap, som döljer sig i drömmen om den sanna bilden«.

Sten Dunérs genomlysning av realismbegreppets idéoch konsthistoria utkom i det skede då postmodernismen och den postkoloniala kritiken bytte ut sanningsbegreppet mot perspektivet. Begreppet realism i egen rätt lämnades kvar i 1800-talets mitt. För en tid pustade vi ut med tanken (modernisternas) att all konst föreställer något – en idé, en färg, en dröm, en aktion, ett ideal, ett ting, en efterhärmning – mer eller mindre

Ur Johan Lundberg/Christopher Rådlund Figurationer. Romantik och realism i norskt samtidsmåleri, Bokförlaget Atlantis 2009

Foto: Jessica Kempe

som bumeranger. Nu är det realismen som återvänder, med både auktoritära anspåk och mångtydiga undertoner.

2011-08-25 19.10

Ur Johan Lundberg/Christopher Rådlund Figurationer. Romantik och realism i norskt samtidsmåleri, Bokförlaget Atlantis 2009

konstperspektiv 23

KP1103.indd 23

2011-08-25 19.10

Foto: Jessica Kempe

trovärdiga. Och realismerna blev allt fler. Borgerlig realism, diskbänksrealism, extrem realism, fotorealism, hyperrealism, klassisk realism, kritisk realism, magisk realism, mental realism, mytologisk realism, nationalrealism, nyrealism, social realism, socialrealism, stalinistisk realism, surrealism, superrealism, ultrarealism …

Tills idag på 2000-talet. Nu kommer begreppet realism tillbaka. I bestämd form. Ofta som en slarvig och historielös term för bilder som tycks naturlika. Men framför-

allt återlanserat av en växande rörelse av kulturnationalistiska, främlingsfientliga, radikal- och värdekonservativa partier, grupper och kulturströmningar med utopier om en nationellt och etniskt naturgiven konst och föreställningar om hantverksmässiga evighetsvärden. hit hör dagens antimodernistiska retroakademiska konstskolor som under det vilseledande anspråket realism lär ut förmoderna metoder efter antika motiv.

Några exempel är The Florence Academy of Art i Florens, Göteborg och Mölndal, Pantura Studios i usa (grundat 2001), Odd Nerdrums skola i Norge och avdelningen för figurativt måleri på Konstakademien i Oslo inrättad 1996. År 2006 bildades »Atelier Stockholm.

Den svenska akademin för realistisk konst« (sara). Syftet är att lära studenterna teckna och måla efter antika gipser, kopiera historiemålaren Charles Bargues ritkurs från 1866 och arbeta efter givna regler i förindustriell stil efter ålderdomliga föremål. Jag tittar på elevernas kopior av Bargues kvinnohand. Den har små fördjupningar istället för knogar, som hos en bebis. Avbildningarna av antikens manliga rumpor saknar gropar och i heroens porträtt ryms den förkortade munnen under näsvingarna. Mer idealistiskt än realistiskt, mer parafras än naturalism.

Ur Johan Lundberg/Christopher Rådlund Figurationer. Romantik och realism i norskt samtidsmåleri, Bokförlaget Atlantis 2009

OVAN Ulla Wiggen, Självporträtt, ca 1970. NEDAN Harald Kolderup, Gryning, 1992.

24 konstperspektiv

KP1103.indd 24

2011-08-25 19.10

Ur Karin Broos Speglingar, 2011

Foto: Jessica Kempe Ur Johan Lundberg/Christopher Rådlund Figurationer. Romantik och realism i norskt samtidsmåleri, Bokförlaget Atlantis 2009

OVAN Karin Broos Den gula strömmen II.

Det sägs att också Vincent van Gogh lärde sig teckna efter Bargues planscher. Men sedan gjorde Van Gogh vad Atelier Stockholms elever inte gör. Ovanpå den antika förlagan målade han in vad färgfysiken, impressionismen och perceptionspsykologins nu visste. Färg är ingen egenskap hos tinget. Hud, tyg, skor och stolar är endast mottagarplatser för det utifrånkommande ljuset som när det kastas tillbaka eller absorberas upplevs som färger i människans hjärna. På Atelier Stockholm arbetar man som om impressionisternas optiska cocktails inte funnits. Där har solen gått i moln och upplysningstiden släckts ner. »Till skillnad från den moderna konsten har vi tydliga regler för vad som är rätt och fel«, förklarade en av Atelier Stockholms grundare Hans-Peter Szameit för dn:s konstreporter Pernilla Ahlsén (28/3) denna vår 2011.

Hon ställde inga kritiska frågor om Atelier Stockholms tolkning av begreppet realism, utan drog den slentrianmässiga slutsatsen att »intresset för det realistiska måleriet ökar« och att »konstnärer som Karin Broos och Gunnel Wåhlstrand hyllats … för sitt verklighetstrogna måleri«. De båda konstnärernas motsägelsefulla bildvärldar har inget gemensamt med den retroakademiska konstens ortodoxa återanvändning av 1600-talsmåleri, nyklassicism och 1800-talets salongs- och historiemåleri. Karin Broos och Gunnel Wåhlstrands måleri an-

sluter istället till en lång tradition av mångtydig 1900talsfigurativ konst från Andrew Wyeth och Lotte Laserstein på 1930-talet, över 1940- och 50-talets Edward Hopper och Alice Neel, genom den svenska magiska fotorealismen på 1960- och 70-talet hos Ulla Wiggen, Ola Billgren, Ann-Charlotte Hjort och Gerhard Nordström till dagens mentala realism hos Tommy Hilding, Anna Finney och Maria Nordin. de senaste decennierna har de retroakademiska målarna (till exempel de norska Odd Nerdrum-eleverna) utgjort ett återkommande inslag på den internationella och nordiska konstscenen, sakligt recenserade, varken förbisedda eller hyllade. Publiken har inte varit obekant med Harald Kolderups fackelbärande nymfer med highlightade vader, André Ristesunds veermerhärmande målning Budskapet, Even Richardsons riddarromantik eller Helene Knoops havande kvinnor i medeltida landskap. Det var alltså helt naturligt att Edsviks konsthall i Sollentuna – fram till året 2002 mötesplats för samtida konst, numera konsthall för måleri – året 2009 visade en större utställning med norsk retroakademisk konst, eller »klassisk figuration« som den själv benämner sig.

Det överrumplande och kusliga var den konspiratoriska krigsförklaring med vilken Figurationsutställningen

X

konstperspektiv 25

KP1103.indd 25

2011-08-25 19.10

KP1103.indd 26

Ur Johan Lundberg/Christopher Rådlund, Figurationer. Romantik och realism i norskt samtidsmåleri, Bokförlaget Atlantis 2009

26 konstperspektiv

2011-08-25 19.10 Ur katalogen Kitsch utgiven av Krapperups konsthall 2009

Ur Johan Lundberg/Christopher Rådlund, Figurationer. Romantik och realism i norskt samtidsmåleri, Bokförlaget Atlantis 2009

öppnade, svepande avfyrad av de två curatorerna, konstnären Christopher Rådlund och Axess Magasins chefredaktör Johan Lundberg. I utställningsboken Figurationer (Atlantis förlag 2009), mer manifest och kampanjtext än katalog, målade Christopher Rådlund och Johan Lundberg upp idén om den retroakademiska konstens »samhällsomstörtande potential« och radikala mission, dess föreställda undergång och offerposition, tänkta fiender, föreställda hotbilder och slutliga räddning. bokens förföljelselogik (liksom lanseringen) följer kulturnationalismens klassiska mönster. I botten fantasin om en nedärvd västeuropeisk avbildande estetik – som tros vara nutidsförgiftad, »medialiserad« och »relativiserad« av »den moderna vetenskapen, psykologin, teknologin, sociologin, den perceptiva och kritiska undersökningen« uttryckt »i stora delar av modernismen« och »i mycket samtidskonst«. Enligt Lundberg och Rådlund utövade av ett hegemoniskt »kulturetablissemang« och förföljande »kulturradikaler« som inte tillåter »att måla vad vi ser«. Om modernismen klippte upp konstens fastlagda ytor för att ur fassetterna hämta upp människans och världens underliggande strukturer ville nu figurationslansörerna lägga locket på. Under locket stoppade man också ned nutida figurationsmåleri som Jan Håfströms och Lena Cronqvists.

Alltför »inkorporerad med modernistiskt historieskrivning« för att räknas som riktigt klassisk figuration. lundbergs och rådlunds räddningsaktion för ett tänkt västeuropeiskt konstideal ekade av 1930-talets rasnationalistiska kampanjer mot gränsöppnande konst, kultur och samhällsforskning. Och förordar liknande åtgärdsprogram: att »återupprätta … den realistiska mimetiska avbildningen« utförd med »europeiska hantverksmetoder« med »inneboende kontinuitet«, »varaktighet« och »bärkraft« samt genom »ett återvändande till ett förmodernt tillstånd genom estetiken«. Därtill att »värna om den västerländska kulturen som vore den

KP1103.indd 27

en nationell angelägenhet« samt övertyga »om de klassiska humanistiska idealens undergång«.

Vi tog oss oroligt för pannan. Det fanns varken något påstått farligt, subversivt, förebildligt eller förföljt i Figurationsutställningens måleri. Här syntes snarare ett avancerat och platt hötorgsmåleri utan spår av handens penselrörelser, tingens underskikt eller personliga tolkningar. Hege Elisabeth Haugens avbildade grästak föreställde det manér gräset målats med. Karl Erik Harrs Pärleporten föreställde inte en öppning, den föreställde det lager vit färg som den var framställd av. Flera kritiker påminde relevant om Figurationsutställningens

X

Foto: Jessica Kempe

Ur katalogen Kitsch utgiven av Krapperups konsthall 2009

»Vi tog oss oroligt för pannan. Det fanns varken något påstått farligt, subversivt, förebildligt eller förföljt i Figurationsutställningens måleri. Här syntes snarare ett avancerat och platt hötorgsmåleri utan spår av handens penselrörelser, tingens underskikt eller personliga tolkningar.«

OVAN Gerhard Nordström, Song My, 1968.

OVAN TILL VÄNSER Hege Elisabeth Haugen,

Landskap från Telemark, Norge, 2000-tal.

TILL VÄNSTER Karl Erik Harr, Pärleporten, 2004.

konstperspektiv 27

2011-08-25 19.10

Ur Berthold Hinz Die malerei im deuteschen Faschismus. Kunst und Konterrevolution, 1974

OVAN Ivo Saliger Die Rast der Diana, 1939/40.

både formella och innehållsliga likheter med den nazistiska konstens förindustriella motiv, gotiska maskerader, förebildligt ammande mödrar, riddarromantik och mytologiska pornografi. figurationskampanjen lånade även retorik från dagens danska och norska »Kulturkamp« riktad mot muslimsk invandring, mångkultur och gränsöverskridande konst. Jag minns med obehag hur en av den norska kulturkampens initiatörer Asle Toje fick inleda Axess Figurationsdebatt och seminarium på Edsviks konsthall i september 2009. I det kvava rummet hörde jag Asle Toje dunkelt tala om uppror mot kulturradikalernas samhällsnedbrytande och invandrarvänliga övertagande av den norska kulturen. Den enda norska kulturkamp jag då kände till ägde rum under 1930-talet när kulturkonservatismen angrep de nyrealistiska författarna för att sprida Freuds psykodynamiska människosyn.

På samma Axess-seminarium ansåg den neoklassicistiska skulptören Alexander Stoddart att nazismen i själva verket harmonierade med den modernistiska konsten, men valde klassicismen för att framstå som god. Johan Lundberg höll med. »Det var ett val där expressionismen hade några år på nacken och klassicismen framstod som något nytt och fräscht«, menade han. (Johan Wennströms skrift Om pressetiken i dagens kulturjournalistik). Konsthistorien vet annat. Konstvetaren och semiotikern Michael Rantas nyare forskning (Lunds universitet) tydliggör att nazismens antikiserande stil, salongs- och historiemåleri var en ideologisk konsekvens av tron på en arisk ras och dess föreställda estetiska och moraliska fullkomlighet. Konsten undersöker och uttrycker. Realism finns inte och den retroakademiska konsten har inte existerat tidigare. Den uppstår här och nu. Som all konst. jessica kempe Konstkritiker

28 konstperspektiv

KP1103.indd 28

2011-08-25 19.10

HÖSTEN 2011 Landscapes II, Diagram 17/9 - 19/10

Karin Jonsson och Frida Breife 29/10 - 30/11

Karin Elmgren och Anita Paakkonen 10/12 - 11/1

www.vanersborg.se/konsthall

Frida Kahlo, Self-Portrait as a Tehuana or Diego on My Mind, 1943

Brit Swedberg

10/9-20/11

Carl och Karin Larsson. Foto: Carl Larsson-gården

2/10-4/3 2012

Frida Kahlo & Diego Rivera

Stilikonen Karin Larsson

Brit Swedberg Rörelsens magi - att fånga dansens väsen I utställningen visas också inlånade verk från Dansmuseet på några av dansens storheter, bland annat Abraham Walcowitz teckningar av Isadora Duncan.

t o m 13/11

ON VERRA BIEN Christer Strömholm

Göteborgs konstmuseum

23 oktober–22 januari 2012

tel 035-16 23 00 www.hallandskonstmuseum.se

tel 0430-154 51 www.teckningsmuseet.se

Courtesy AndrĂŠhn-Schiptjenko

30 konstperspektiv

KP1103.indd 30

2011-08-25 19.10

TEMA

Sann realism består av avslöjanden av överraskande saker som vanligtvis hålls gömda – Jean Cocteau och hindrar oss från att se.

X

Känslan av sensommarsol över huden

TILL VÄNSTER Gunnel Wåhlstrand,

Mother profile.

realism verkar ibland dras med en banalitetsstämpel; som vore den enbart en typ av stilistik vars enda syfte är att efterlikna verkligheten, ett begrepp i polemik med alla andra anspråk än de rent estetiska. Något bildlikt, men tomt. I en tid fylld av konst med konceptuella anspråk (där ytan är, om inte sekundär, så åtminstone inte den främsta aspekten av ett verk) blir beskrivningen »realistisk« närmast ett skällsord. Konstnären Gunnel Wåhlstrand värjer sig mot epitetet. »Jag vill ju längre in«, säger hon. Trots det, att skriva om Gunnel Wåhlstrands konstnärskap innebär med största sannolikhet att, mer eller mindre uttalat, skriva om realism; om hur hennes stora och tålmodigt utförda tuschmålningar är fascinerande fotografiska. Om hur de får oss att stanna upp, tvivla på den egna förmågan att urskilja skillnaden mellan framkallad bild och målad dito. Gunnel Wåhlstrand

värjer sig igen. »Men de är inte så realistiska egentligen. Jag vill ju längre in än fotot«.

Samtidigt beskriver Wåhlstrand realism som förståelse, klarhet. Att något kommer upp till ytan och blir skarpt och påtagligt.

Det synsättet rymmer en spännande friktion där realismen å ena sidan får stå för ytan, å andra sidan för djupet. om det är så att realismen ligger både i det skapades likhet med världen som vi känner den – de krispiga vecken i en skjorta, de kammade hårstrån i en kalufs, ljuset över ett fält – och i förmågan att väcka till liv de aspekter av verkligheten vi vanligtvis inte ser, då är Wåhlstrand, trots de egna protesterna, en realist ut i fingerspetsarna. Med en precision som suddar ut gränsen mellan verkligt och skapat, återskapar Wåhlstrand fotografier från sin familjehistoria samtidigt som hennes verk ändrar på upplevelsen

X

konstperspektiv 31

KP1103.indd 31

2011-08-25 19.10

av och relationen till historien. I Wåhlstrands verk ligger realismen som i flera lager; i verkens realistiska bildspråk, i idén om att utgå från egna familjen (historien om, fotografiena på), och i den metarealism som uppstår när historien föds på nytt i omarbetningen av fotografier till fotorealistiska tuschlaveringar. »Jag är inte intresserad av min fantasi eller det jag medvetet kan tänka ut, snarare vill jag komma åt mitt undermedvetna och det känns som att jag gör det när jag bara förhåller mig sakligt till sanningen och det som bevisligen varit. Jag vill åt sanningen om ett visst ögonblick, därför ändrar jag inget och lägger inte till något på ett medvetet plan«, förtydligar hon. vi börjar i det yttersta lagret; med verken och den konstnärliga gestalningens orubbliga ärlighet i förhållande till den verklighet det avbildar; med exaktheten och det närmast fotorealistiska uttrycket.

Att möta Gunnel Wåhlstrands verk är att förundras. Det är att möta målningar så verkliga att man instinktivt stannar upp; nyfiket fascinerad och samtidigt tveksam,

32 konstperspektiv

KP1103.indd 32

»Att möta Gunnel Wåhlstrands verk är att förundras.

Det är att möta målningar så verkliga att man instinktivt stannar upp; nyfiket fascinerad och samtidigt tveksam, ambivalent. Att möta verken är att i ett förvirrat ögonblick ifrågasätta den egna synförmågan.« ambivalent. Att möta verken är att i ett förvirrat ögonblick ifrågasätta den egna synförmågan. Vi skakas om i tron på att vi vet något om skillnaden mellan fotografiets objektiva avbildning och konstnärens subjektiva, och i ett osäkert ögonblick vet vi inte vilket av de båda vi står inför, inte heller om det egentligen spelar någon roll. Det finns en realism i det minutiöst avbildade. I känslan av sensommarsol över huden, av att kunna dra fingrarna genom gräset och gå barfota över kullarna, att låta handryggen snudda över kindens mjukhet, av det hårt strukna tyget i en skjorta, av att hålla mammas kjol i fållen.

Det hade kunnat vara fotografi. Det hade kunnat vara ögonblicks realiteter, frysta i en avfyrad blixt. Det hade kunnat vara bilder hämtade ur ett familjealbum.

Så utgår Gunnel Wåhlstrand också från gamla släktfotografier. Hon överför dem med exakthet och tålamod till stora pappersark. Inget läggs till eller tas bort, ibland rättas perspektiven till men enbart för att kameran i sin tur en gång förvrängt dem. Allt för att vara motiven trogna. »Jag har alltid varit fixerad vid likheter. Att resultatet hamnar nära verkligheten är jätteviktigt. Jag tänker mycket på att jag är inne och bökar bland andra människors minnen och upplevelser, jag vill att de ska känna igen sig även om de är döda«, säger hon. Det är ett minutiöst planerat arbete, det som mynnar ut i de stora tuschlaveringarna – tålamodsprövande och utan rum för snedsteg. Det är en forskningsexpeditions noggranna planerande innan en upptäcksfärd, samma uträkningar och

Courtesy Andréhn-Schiptjenko

Courtesy Andréhn-Schiptjenko

TILL VÄNSTER Gunnel Wåhlstrand, Looking at paintings.

TILL HÖGER Gunnel Wåhlstrand, Långedrag.

2011-08-25 19.10

Courtesy AndrĂŠhn-Schiptjenko

konstperspektiv 33

KP1103.indd 33

2011-08-25 19.10

kontroll. Gunnel Wåhlstrand hittade fram till den teknik hon använder när hon för tio år sedan började arbeta med tematiken kring fotografierna; hon beskriver det som att tuschlaveringarna och processen att bygga upp dem rimmade med fotografierna, hur hon ville ha dem, och med henne själv. »Det centrala har hela tiden varit att det inte finns någon marginal att göra fel eller ångra«, konkluderar hon. Varje drag är avgörande, kan förstöra månaders arbete. Det tvingar till en fullkomlig närvaro, blir en återkoppling mellan Wåhlstrand och motivet. »Jag har alltid varit fixerad vid likheter«, avslutar hon. Stora pappersark spänns upp, det valda fotografiet projiceras över arket och Wåhlstrand tecknar stödlinjer, följer alla konturer med blyerts. Tuschen späds ut – tunn tunn – och sakta byggs skikten upp från ljust, ljust till gradvis mörkare toner. Alla ljusa partier måste sparas ut, skyddas, genom att arket vinklas för att styra hur tuschen rinner. I huvudet pågår samtidigt uträkningar över hur det ska göras, hur konkreta problem ska lösas på väg in i fotografiernas värld.

Att arbetet utgår från verklig dokumentation från en verklig historia är en viktig

aspekt. Om verken är realistiska i sitt bildspråk, på ytan, så ligger minnena strax därunder som en påminnelse om något ytterligare. Bakom tuschlagren skymtar historien, den verkliga, den om livet som en gång levdes och som nu återskapas.

Gunnel Wåhlstrands historia har berättats och berättats om igen, lyfts fram och presenterats som en bakgrund till hennes konstnärskap. Historien berättar om föräldrarna, om hur de som unga träffat varandra (i Wåhlstrands verk: den unga kvinnan med det tidstypiskt vågiga håret och den vattenkammade pojken med den mjuka blicken), den berättar om Gunnels far, han som året efter att Gunnel föds inte vill leva längre utan tar sitt liv. Den berättar om att växa upp i pappafrånvaro, men också om att hitta en låda med magi som blir början på en process som ännu inte tagit slut. I lådan fanns fotografier som föreställer Gunnel Wåhlstrands mamma, bilder tagna av hennes pappa och som Gunnel genom åren bläddrat bland och tittat på. De bilderna ledde i sin tur vidare till Wåhlstrands farfars gamla fotografier, de som föreställer pappan som barn, och där fanns trådarna bakåt till historien och personerna i den. Där började även det

gunnel wåhlstrands verk blir i det perspektivet verkliga i dubbel aspekt, i sitt realistiska utförande och i den svindlande tanken på att detta en gång varit i presens, precis som vi är just nu. Och med den vissheten om att även vårt varande, vi är, lika oundvikligt rör sig mot ett då, vi var. Och att historien, hur verklig den är, både förändras och fördjupas lite för var gång den berättas. sara skoglund Frilansande konstskribent Courtesy Andréhn-Schiptjenko

Courtesy Andréhn-Schiptjenko

OVAN Gunnel Wåhlstrand, Nyårsdagen. NEDAN Gunnel Wåhlstrand, White peacocks.

som skulle komma att bli såväl ett detektivarbete och en släktforskning som en terapeutisk resa ner i det egna jaget.

Det är också här som realismen når en djupare nivå, det är här den blir ett djupare seende som förmår förändra. När Gunnel Wåhlstrand väljer ut fotografier är det utifrån en känsla av att arbetet med bilden kommer att förändra henne, att hon vill in dit eller att hon inte vill in dit men ändå dras dit likt en magnet. »Jag vill åt det jag ännu inte vet om mig själv«, säger hon.

Hon berättar att första gången hennes arbete fick en påtaglig påverkan var med ett verk som utgår från ett fotografi av hennes mamma som ung konfirmand vid en stol hos fotografen. Den ursprungliga bilden hade suttit på väggen i Wåhlstrands rum när hon var liten, hennes mamma hade sett den tusentals gånger. Ändå blev mötet med tuschmålningen något annat. »När hon såg min avmålning var det som att hon fick en distans som gjorde att hon kände empati med sig själv«, berättar hon. Det har även hänt att människor som sett Wåhlstrands verk har hört av sig för att berätta något som ingen förut visste. Så faller historiens pusselbitar långsamt på plats, så ändras långsamt bilden av den verklighet som var.

34 konstperspektiv

KP1103.indd 34

2011-08-25 19.10

Lenny Clarhäll I Riskojan träskulptur

8â&#x20AC;&#x201C;25 september

*5$),. , 9b67

Bengt Collmar Skisser & verk â&#x20AC;&#x201C; tema Stockholm, oljor

29 september â&#x20AC;&#x201C; 16 oktober

Acke NordstrĂśm MĂĽleri & teckningar

20 oktober â&#x20AC;&#x201C; 6 november

Lenny Clarhäll

9L ÂżUDU nU VRP SRHWLVNW XQGDQWDJVWLOOVWnQG L VDPWLGVNRQVWHQ

I Riskojan, skXlptXr JrDÂżk

10â&#x20AC;&#x201C;27 november

Anne Terselius Claridge RĂśda avtryck speglar sig i vinden, mĂĽleri

1â&#x20AC;&#x201C;18 december

Sven RydÊn och Lars-Erik Selin Färg och Svärta i Duett müleri & teckningar

GALLERI Ă&#x2013;VERKIKAREN KĂśpmangatan 12, Gamla Stan 111 31 Stockholm tel/fax 08-10 63 10 www.gallerioverkikaren.se

- - - - - -- - - - - - - - - - - - - - - - --------------------------------

10/9 â&#x20AC;&#x201C; 6/11

Fukiko Nakabayashi LIVSLINJER-RYMDOĂ&#x201E;NDLIGHET

My Origin Sri Lanka

by Martin Blomkvist 19/11 â&#x20AC;&#x201C; 8/1

Mechanical Logic

-XELOHXPVERN

Elia Cosimi

PHG Q\ NDWDORJ VOlSSV L DXJXVWL

Emalj frĂĽn Ronneby

I|OM nUHWV KlQGHOVHU Sn ZZZ UDPYHUN VH JLY HOOHU VRP YlQ PHG *UDÂżN L 9lVW Sn IDFHERRN

Ă&#x2013;ppet: tisâ&#x20AC;&#x201C;fre 11â&#x20AC;&#x201C;16, ons 11â&#x20AC;&#x201C;19, lĂśrâ&#x20AC;&#x201C;sĂśn 12â&#x20AC;&#x201C;16 Kallingevägen 3, tel 0457-61 75 00 www.ronneby.se/kultur&fritid

DĂĽtidens Kockums & Nutidens Konst

JLY#UDPYHUN VH WHO

GAN NORRKĂ&#x2013;PINGS KONSTMUSEUM 24 SEPTEMBER 20118 JAN 2012

- - - - - -- - - - - - - - - - - - - - - - --------------------------------

NYTT FĂ&#x2013;R 2011!

Ordinarie medlemskap 450 kr/ĂĽr Unga (upp till 25 ĂĽr) fĂĽr rabatt 250 kr/ĂĽr - - - - - -- - - - - - - - - - - - - - - - --------------------------------

SOM MEDLEM... ... deltar du i konstlotteriet i november varje ür med ett vinstvärde pü cirka en miljon kronor ... für du SAK:s ürsbok ... für du fri entrÊ till Liljevalchs konsthall ... für du 4 medlemstidningar ... kan du kÜpa SAK:s multiplar till fÜrmünliga priser ... für du gü pü guidade visningar och konstnärssamtal ... für du fÜrmünliga rabatter pü ramning och konstbÜcker - - - - - -- - - - - - - - - - - - - - - - ----------------

MEDLEMSKAP: 450 kr/ĂĽr (alternativt 250 kr/ĂĽr ÂťUngÂť, pg 1262-5) - - - - - -- - - - - - - - - - - - - - - - ----------------

BESĂ&#x2013;KSADRESS Liljevalchs konsthall, DjurgĂĽrdsvägen 60, Stockholm.

Telefon: 08-10 46 77. www.konstforeningen.se

Skapelsen, 1918, beskuren Š GÜsta Adrian-Nilsson/BUS 2011 Privat ägo

NORRKĂ&#x2013;PINGS KONSTMUSEUM www.norrkoping.se/konstmuseet 011-15 26 00 FĂślj oss pĂĽ facebook

TEMA

En m책lerisk

36 konstperspektiv

KP1103.indd 36

2011-08-25 19.10

sk berättare X Aida Al-Tamimis konstnärskap utövas tätt

konstperspektiv 37

KP1103.indd 37

Foto: Petter Johannisson

intill vardagens små detaljer. Möt en målare som har sina bilder som samtalspartners.

2011-08-25 19.10

FÖREGÅENDE UPPSLAG Aida Al-Tamimi, 2009-09-26 (3). OVAN Aida Al-Tamimi, 2009-09-26 (1-32).

En filmsekvens med Ingmar Bergman har etsat sig fast på min näthinna. Dämonregissören kliver omkring i filmscenografin med händerna formade till ett fönster. Med jämna mellanrum stannar han upp och tittar forskande genom »fönstret«. Ända tills han hittat exakt det rätta utsnitt av sceneriet som han sökt. Först då slås kameran på.

En liknande känsla får jag vid mötet med Aida Al-Tamimis målningar. I serier med bilder avsöker konstnären sitt närområde, med blicken tätt inpå föremålen. Ett stycke fladdrande gardin här, en bordshörna där. Ibland hejdar hon sig och fokuserar på en enda enskild detalj, som återges i målning efter målning under olika ljusförhållanden. Amatörfotografen med sin digitalkamera

kan känna igen sig: man vrider och vänder på inställningarna tills bilden ser hygglig ut i på kamerans display.

Resten är ett slags bonusbilder som till slut fyller upp minneskortet. Men inte för Aida Al-Tamimi.

– Det är för mig också ett vanligt måleriskt problem, jag behöver göra flera versioner av samma motiv för att hitta rätt. Varje bild har något eget, det är som att föra ett samtal med världen. Man samarbetar med målningarna. Jag brukar kalla dem mina samtalspartners, som jag alltid kan återvända till.

Aida Al-Tamimi utgår från fotografier som avbildar hennes egen vardag. Inga spektakulära motiv, men heller inte bilder som à la Lars Tunbjörk gör anspråk på att dokumentera en social verklighet i det svenska folkhemmet.

38 konstperspektiv

KP1103.indd 38

2011-08-25 19.10

Foto: Petter Johannisson

– Jag är ingen flitig fotograf. Det gäller att fotografera snabbt innan man början analysera. Då är det stor risk att stämningen går förlorad. Den analytiska processen får fortsätta i måleriet. Jag sysslar inte med att dokumentera något, alltsammans är vagt, mystiskt och språklöst.

Det blir svårt att prata om det.

Aidas inspirationskällor finns både i det klassiska måleriet – Vermeers ande svävar över många av hennes verk – men även i ett samtida abstrakt måleri. Hon har inte mycket till övers för dem som gör ett nummer av den påstådda motsättningen mellan klassicism och modernism.

– Jag vill inte markera mot något speciellt. Man behöver inte haka upp sig på varifrån jag kommer. Jag hatar

ordet postmodernt, men det är fint att historien hållits kvar. Man kan titta på flera olika slags bilder utan prestige. Somliga kanske uppfattar mig som en klassisk målare, men jag är inte skolad så. Måleriet är viktigt för mig även konceptuellt. Jag ser mina bilder som ett måleriskt berättande. Jag trivs där jag befinner mig, och gör det jag är sugen på att göra. När jag målar är jag väldigt öppen. Jag släpper all självcensur och försöker vara så ärlig jag kan.

Aida Al-Tamimi är så långt från en konventionell fotorealistisk målare som man kan komma. De eventuella fotografiska referenser som går att hitta i hennes verk befinner sig på ett annat plan, hos konstnärer som Gerhard Richter och Uta Barth. Barths tålmodiga under-

X

konstperspektiv 39

KP1103.indd 39

2011-08-25 19.10

TILL VÄNSTER Aida Al-Tamimi,

2009-09-26 (10).

Foto: Petter Johannisson

NEDAN Aida Al-Tamimi, Sidorovo #21.

sökning av den egna ateljéns skrymslen och vrår tangerar Aidas bilder, utan att det fördenskull går att tala om någon påverkan. Men liksom Barth söker Aida Al-Tamimi de totalitet som ryms i varje bildfragment av verkligheten när man väl skalat bort all överflödig information.

– Jag känner igen mig i det sättet att arbeta. Först söker man sig bort och vill fånga den stora helheten. Det tog ett tag innan jag märkte att mitt närområde räckte.

Jag vet att det finns en större bild utanför, men det känns skönt att man kan uppmärksamma alla delarna, inte bara kompositionens helhet.

Aida Al-Tamimi är utbildad vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm. Redan under tiden på skolan tog hennes koncept form. 2007 började hon måla på en serie bilder som alla utgick från ett och samma fotografi, taget i hennes mormors hem i byn Sidorovo nära den ryska staden Pskov. Först kändes projektet nästan lite för privat men efterhand började detaljbilderna av miljön, som också var en del av Aidas barndom, att få ett eget liv. Det blev till slut många bilder, målade under flera

Foto: Petter Johannisson

»Det är det som är spännande med varje bild.

De är som små världar, både individuella och självständiga, men de hör alla hemma någonstans. Att arbeta med dem blir detsamma som att skapa ett slags närvaro.«

års tid, som allesamman hör hemma i ett större sammanhang.

– Det är det som är spännande med varje bild. De är som små världar, både individuella och självständiga, men de hör alla hemma någonstans. Att arbeta med dem blir detsamma som att skapa ett slags närvaro.

När hon visade bilderna på Galleri Flach våren 2011 arbetade hon för första gången tillsamman med en curator, Sara Walker.

– Vi kände varandra sedan tidigare. Hon gav idén till utställningen, och presenterade sin version av min värld.

Men så var det detta med Ingmar Bergman. Hur väljer man ut genom vilket »fönster« ursprungsbilden skall betraktas?

– Det är faktiskt samma »fönster« som förekommer i varje bild. Jag försöker inte anpassa det, utan får finna mig i att jobba med det som bjuds. Jag flyttar aldrig på linjerna. Det kan låta styrt, men det gör att jag känner mig fri. Just detta är så spännande med måleriet: att det är oändligt. anders olofsson

40 konstperspektiv

KP1103.indd 40

2011-08-25 19.10

och

Elisabeths arkiv

frĂĽn 60-talet till idag!

KONSTHALLEN s SKĂ&#x2013;VDE KULTURHUS

27/8â&#x20AC;&#x201C; 2/10 Konstfrämjandet

Peter Zascko 27/8â&#x20AC;&#x201C; 2/10 Kommunikation

Nu är det dags att sÜka till

VĂĽrsalongen 2012 Ă&#x2013;ppet 17 mars â&#x20AC;&#x201C; 8 april

10 september â&#x20AC;&#x201C; 26 oktober 2011

EntrĂŠ 50 kr Tisâ&#x20AC;&#x201C;ons 12â&#x20AC;&#x201C;17, Tors 12â&#x20AC;&#x201C;19, Freâ&#x20AC;&#x201C;sĂśn 12â&#x20AC;&#x201C;16

Tel 0500-49 85 61 s www.skovde.se/jerusalem s www.facebook.se/skovdekulturhus

TA PLATS!

Alla konstnärer är välkomna att sÜka dock senast 15 Nov!

%URU +MRUWKIĂ&#x2018;UHQLQJHQV WHFNQLQJVVWLSHQGLDW RNWREHU WLOO QRYHPEHU

FĂśr mer information www.stockholmskonstsalong.com tel 0702-64 30 50

27.8 - 9.10

27 augusti - 25 september

Ann Blomberg

prod: SĂśrmland musĂŠum

1 oktober - 6 november Norsk samtidskonst Fredrik Raddum, John K Raustein, Kjersti Sundland, Torunn Skjelland

Š Ann Blomberg

Konstnär Torunn Skjelland

När världen snurrar, sü snurrar vi med

15.10 - 27.11 Grafiska sällskapet 100 ür Medlemsutställning

Samarr: Västra SÜrmlands KonstfÜrening

Ă&#x2013;ppettider: mĂĽn-tors kl 9-19, fre 9-18, lĂśr kl 11-14, sĂśn kl 13-16 (sept-april) Kulturhuset Ă&#x201E;ngeln, DjulĂśgatan 27, 641 80 Katrineholm Kontakt: 0150-576 30 eller kultur@katrineholm.se www.katrineholm.se/kultur

VHSWHPEHU WLOO RNWREHU

0$'(/$,1( 6,//)256

Himmlers massĂśr

Helena Elfgren, BrittMarie JärnstrĂśm, Katarina Skogfeldt, Ola Ă&#x2013;hlin

3¥5 )5(',1 1³'9¥1',* ¢7*¥5'

Leasure meeting. Eva Zettervall

Eva Zettervall 8/10 â&#x20AC;&#x201C; 13/11

Katrineholms Konsthall

12 november - 4 december

-Ă UWHFNHQ 8SSVDOD 3ÂżU )UHGLQ

Tis-fre 10-17, lĂśr-sĂśn 12-16 Centralg 13, 0417-181 16 www.tomelilla.se

Arr: Karlskrona konstfĂśrening

PĂ&#x2026; G

19/11â&#x20AC;&#x201C; 8/1 konst hundra

Johanna Ă&#x2026;gren, Johan Stenbeck, jubileumsutställning Frida Andreasson, Daniel Olsson, Stina Johnson Ninni Jonasson 4/6 â&#x20AC;&#x201C;och21/8 www.karlskrona.se/konsthall

125%<9Â&#x;*(1 8336$/$ _ ::: %525+-257+6+86 6(

Foto: Lars Lerin

42 konstperspektiv

KP1103.indd 42

2011-08-25 19.11

TEMA

Tankar inifrån husfasaden X»Bilden är ett öppet rum«.

Författaren Peter Lucas Erixon har träffande beskrivit Lars Lerins konstnärskap som ett pågående, föränderligt tillstånd – »en oavslutad rörelse?« man skulle också kunna beskriva det som ett sökande efter samhörighet. Och den lerinska bildvärlden är verkligen vidöppen. Mottaglig. Ständigt avläsande det näraliggande, det angränsande rummet. Oftast befinner sig detta rum utomhus, eller utomlands – i landskapet – som Lerins flyhänta akvareller visar upp med en nära nog fotografisk tydlighet. På samma gång en komprimering och ett vidgande av verkligheten. Målningarna är resultatet av ett fritt seende som tycks närmast förutsättningslöst, där vad som helst egentligen kan komma ifråga för en bild. Ändå är det lätt att urskilja några tydliga motiv hos Lerin. Himmelsljuset, strålen som lyser upp landskapet i den mörka natten. Eller hsb-längan som ligger utsträckt i kvällningen, en ursprunglig scen från uppväxtens Munkfors. Kontrasten mellan ljus och mörker är så tacksamt flytande just i akvarell, en teknik som Lerin behärskar till fulländning. Huskroppar är över huvud taget rikligt förekommande i hans konst. Lerins bok Boningar från 2005 innehåller enbart bilder av hus, av-

X

TILL VÄNSTER Lars Lerin, Moské II.

konstperspektiv 43

KP1103.indd 43

2011-08-25 19.11

Foto: Lars Lerin

ovan Lars Lerin, Bibliotek. TILL HÖGER Lars Lerin, Från Isfahan.

målade bostadsannonser, med lösryckta ord från mäklarnas beskrivningar liggande som en understrykning längst ned på uppslagen: »Här trivs du Centralt läge Framtidsvärde En ökad trygghet«. Nästan som ett slags språkmaterialistisk poesi. Frånvaron av människor är utmärkande – inte bara för dessa utan för merparten av Lerins bilder – och skapar en ogästvänlig stämning. En känslomässig ödslighet. Som om bilderna ruvar på något. Väntar. På samma gång rymmer de, genom ljusbehandlingens ömsinta värme, en stilla förtröstan. Kanske kommer den också ur de sjok av handskriven text som uppträder i många av hans bilder? Som tankar inifrån husfasaden. strax innan jag börjar skriva på denna artikel ser jag Terrence Malicks gripande film The Tree of Life som handlar om en familjs relationer i 1950-talets usa.

Händelserna skildras utifrån pojkens perspektiv, men samtidigt återberättade genom ett smärtsamt tillbakablickande av pojken som vuxen man. Filmen rör sig fram och tillbaka mellan dessa tidslager. Hänförande vackra

bilder flödar fram på filmduken och får förortshålan i den amerikanska södern att bada i ett försonande ljus.

Trots att handlingen utspelas mot en nattsvart fond – den ena broderns plötsliga död. Malicks mycket medvetna filmfoto berättar i korta och fritt sammanlänkade scener om ett barns växande förståelse av sin omvärld.

Inte en bild saknar skönhet.

Något av samma impressionistiska bildström som Malicks film har även Lerins vattenindränkta akvareller. Malicks avklarnade motiv och familjära stämningar, det direkta tilltalet, själva pendlandet mellan ett nu och ett då finns också hos Lerin. Med ljusa och mörkare stråk. Konst och liv framstår som nära förbundna. Allra mest påtagligt är det kanske i den självbiografiska boken En liten konstnär från 2009 (Lerin är också i högsta grad en skrivande författare med över femtio utgivna böcker). Boken består till stor del av foton ur hans familjealbum. Liknande dem som vi alla har: sommarbilder med sol och bad, födelsedagar, släkt och vänner uppställda framför kameran. Men eftersom Lerin målat av fotografierna har han i någon mening samtidigt åter-

44 konstperspektiv

KP1103.indd 44

2011-08-25 19.11

Foto: Lars Lerin

»Frånvaron av människor är utmärkande – inte bara för dessa utan för merparten av Lerins bilder – och skapar en ogästvänlig stämning. En känslomässig ödslighet. Som om bilderna ruvar på något. Väntar.

På samma gång rymmer de, genom ljusbehandlingens ömsinta värme, en stilla förtröstan.«

upplevt det som bilderna skildrar. Hans bildberättelse försöker rekonstruera det förgångna och formar sig till ett minneslandskap. I vad som ser ut som en blandning av måleri och grafik får han färgen att liksom fräta fram motivet. Bilderna fläckiga av utsparat papper. Hans skrivna språk är levande och uppriktigt, och driver skickligt sin berättelse. Samtidigt finns en gräns för hur långt minnet når. »vad är det jag ser – och kommer jag någonsin att minnas mer?«, skriver han. »Vem är den bleka gossen i grå polotröja och skinnväst, han som kisar mot vårsolen i Säffle 1966, lika främmande för sig själv som för framtiden?« Boken inleds med beskrivningen av en återkommande dröm om ett underjordiskt vattendrag med kristallklart vatten. Målningen på motsatta sidan återger det svaga ljuset på vattenytan i halvmörkret. En typisk lerinsk bild, men som skildrar en dröm och därmed får realismen i hans konst överlag att framstå som ganska bedräglig. Och inte så direkt avbildande som den ger sken av. Liksom flera av de konstnärer som dis-

kuteras i detta nummer använder han det föreställande delvis som ett stilmedel för sina egna syften. Genom hela Lerins produktion finns exempel på grepp som bryter mot och löser upp en alltför direkt avläsbar relation till verkligheten. Den inlagda skriften har jag redan nämnt, dessutom återkommer skuggor av olika motiv som ett slags suddiga dubbelexponeringar i samma bild. En lek med olika lager. Eller ett försiktigt påpekande om att bilden följer sina egna lagar?

De konstnärer som Lerin i intervjuer själv nämner som inspirationskällor – John Bauer, Hill, Munch, Evert Lundquist, Lena Cronqvist eller hans speciella favorit Hans Wigert – har väl alla ett mer eller mindre mångtydigt förhållningssätt till det föreställande. Bland Lerins senare akvareller, detaljerade och ofta i stort format, framstår målningen av böcker på hyllorna i ett bibliotek som ett magiskt förslag på vad en bild kan vara. Fritt hängande på väggen håller den sin egen tyngd. magnus bons Konstskribent

konstperspektiv 45

KP1103.indd 45

2011-08-25 19.11

Konsten att upphandla konst XLagen om offentlig upphandling reglerar

hur skattebetalarnas pengar används till inköp av varor och tjänster. Hit räknas inte bara trappstädning, tjänstebilar och skolmat utan även konst.

OVAN H+, bild hämtad ur projektets visionsdokument.

OVAN TILL HÖGER Mitt i Vänersborg, bild hämtad ur projektförslaget.

lagen om offentlig upphandling talar inte bara om att alla tänkbara leverantörer ska behandlas »på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt« utan även om att »konstnärliga skäl« kan utesluta kravet på föregående annonsering. Lagens undantag har skapat en del kontroverser.

I Göteborgs stad fattade kommunledningen år 2008 beslut om att köpa in ett monument för att hedra Förintelsens offer. Med undantagen i lou i bakhuvudet valde man först ut tolv konstnärer genom en intern »brainstorming« för att därefter ge konstnären Kent Karlsson i uppdrag att

förverkliga sitt förslag Mörker, väx morgondag – ett vertikalt arbete på fyra meter i brons och järn.

Konstnärsförbundet Alliansen, med konstnären Tony Roos i spetsen, krävde på ett tidigt stadium i processen och med hänvisning till att undantagen i lou var otillräckliga, att hela upphandlingen skulle tas om från början, att en öppet utannonserad tävling skulle vara vägledande i stället för politikernas brainstorming. Efter att ärendet först passerat genom Läns- och Kammarrätt slog Regeringsrätten, den 18 september 2009, slutligen fast att kommunen »inte angivit några omständigheter kring det tänkta minnesmärket som skulle kunna göra undantaget tillämpligt«. Kommunen kunde inte visa på »särskilda omständigheter« som skulle ha motiverat ett undantag från regeln om icke-diskriminerande upphandling. Trots domslutet valde kommunen att fullfölja upphandlingen.

Men efter Regeringsrättens dom har, under 2010 och 2011, inte mindre än sex

46 konstperspektiv

KP1103.indd 46

2011-08-25 19.11

i kommunförbundet Fyrbodal i Västra Götaland pågår sedan 2007 projektet »Offentlig miljö som konstform« med Göran Vogel-Rödin som projektledare.

Syftet med projektet är att öka graden av delaktighet, helhetstänkande och lång-

siktighet i arbetet med det offentliga rummet. Som en del i projektet genomförde Vänersborg, en av Fyrbodals 14 kommuner, en tävling för konstnär och arkitekt/ landskapsarkitekt gemensamt. Tävlingen genomfördes i samarbete med sar, Sveriges Arkitekters Riksorganisation, och gick ut på att föreslå en sammanhållen

Foto: Pia Hedström

domslut i Förvaltningsrätten gått i motsatt riktning. I samtliga fall har konstnären Tony Roos varit klagande, motparten dessa gånger har varit Statens Konstråd.

Fallen har bland annat rört upphandlingen av ett verk till fn:s rådssal i New York och upphandlingen av ett gestaltningsuppdrag för Karolinska Institutets aula.

Förvaltningsdomstolen slår, i samtliga fall, fast att uppdragens särskilda karaktär, i de här fallen, gör undantagsbestämmelserna i lou tillämpliga.

Regeringsrättens dom från 2009 har ändå fått efterföljder. Både Stockholms Stad och Stockholms Läns Landsting har efter domen deklarerat att man kommer att tillämpa ett öppet förfaringssätt för inköp av offentlig konst, så kallad urvalsupphandling. Även Västra Götaland säger sig, framöver, vilja praktisera en urvalsupphandling. Oklart är dock hur kommuner och landsting i stort förhåller sig till de motstridiga domsluten.

OVAN Kent Karlsson, Mörker, väx morgon-

dag, inköpt av Göteborgs stad 2008/09.

gestaltning för Kulturaxeln – ett område i Vänersborgs gamla stadskärna.

Efter en inledande öppen intresseanmälan plockades de fyra mest intressanta förslagen ut. Den 11 mars 2011 offentliggjordes slutligen det vinnande förslaget: Mitt i Vänersborg av Benthem Crouwel Architects och Mandaworks med konstnär David Svensson. Juryn som fattade beslutet bestod av Vänersborgs stadsarkitekt, chefen för byggnadsförvaltningen, föreståndaren för Vänersborgs konsthall, utredningschefen inom samhällsbyggnadsförvaltningen, en konstnär/bildlärare från Birger Sjöbergsgymnasiet, en bildkonstnär utsedd av kro och en landskapsarkitekt utsedd av Sveriges Arkitekter.

Inget tyckande från kommunens politiker alltså.

Annat är det med Vänersborgs kommuns egna konstinköp. Beslutande för kommunens inköp av utsmyckning och annan offentlig konst är tre personer i kulturnämnden, presidiet, och ytterligare en ledamot. Inköpsgruppens ledamöter sitter på ett år och byts oftast ut enligt ett rullande schema. Några specifika kunskaper om konstnärlig utsmyckning krävs inte för att ingå, den som står på tur hamnar automatiskt i gruppen.

X

konstperspektiv 47

KP1103.indd 47

2011-08-25 19.11

Foto: Göran Ekberg

»Kommunens fastighetsdirektör kan tydligen på eget initiativ bestämma att hans favorit ska få göra en staty för flera hundra tusen kronor. Klart att man borde ha tagit in förslag från flera konstnärer, det här är ju skattebetalarnas pengar.«

OVAN Richard Brixel, Skönhet.

– Synen på offentlig konst i kommunen är att vem som helst kan detta, menar Kajsa Frostensson, föreståndare för Vänersborgs konsthall och en av jurymedlemmarna i tävlingen om gestaltningen av Kulturaxeln.

Karin Willén, ordförande i kro, även hon en av jurymedlemmarna, ser ett mönster i detta, en situation som går igen i många av landets mindre kommuner.

– För att förstå och respektera kunnandet hos en konstnär måste man ha respekt för området, menar hon.

Resonemanget rör även en kontrovers i Kumla kommun. Förra året använde kommunens fastighetsbolag, med direktör Tage Arvidsson i spetsen, 700 000 kronor till inköp av konstnären Richard Brixels bronsskulptur Skönhet. Verket placerades i den så kallade Sjöparken, ett av Kumla kommuns stora framtidsprojekt. Valet av konstnär gjorde Arvidsson tillsammans med galleristen och kommunens konstrådgivare Anders Fasth. Det som stack i ögonen för en del var inte enbart att inköpet skett utan någon form av offentlig upphandling utan även att detta var kommunens femte offentliga verk av samme konstnär. Arvidsson själv ser inga problem med en så här sluten upphandling, några formella regler för utan-

nonsering finns ju inte och man borde, enligt honom, titta mer på resultatet, om det hela blev bra. Lars Litzén, redaktör på kumlanytt.se, tar inte lika lätt på saken.

– Kommunens fastighetsdirektör kan tydligen på eget initiativ bestämma att hans favorit ska få göra en staty för flera hundra tusen kronor. Klart att man borde ha tagit in förslag från flera konstnärer, det här är ju skattebetalarnas pengar.

Inköpet gav även politiskt genklang.

Oppositionen i Kumla motionerade om att det borde finnas regler för hur kommunens bolag får köpa in konst. Motionen utreddes på kommunkontoret som lämnade ett yttrande om att inga förändringar i nuvarande system behövs.

Sedan i januari 2010 driver Statens Konstråd, tillsammans med Boverket, Riksantikvarieämbetet och Arkitekturmuseet, ett treårigt pilotprojekt kallat »Samverkan om gestaltning av offentliga miljöer«. Projektet ska öppna upp för att konstnärer ska kunna engageras direkt i plan- och byggprocessen »så att programskrivning, planering, projektering, anläggningsuppdrag och byggnation kan samordnas med konstnärliga gestaltningsuppdrag«. Målet är att byggnader, platser och landskap ska präglas av ett helhetsperspektiv. Helhetsperspektivet innebär att teknik, ekonomi, sociala aspekter och miljöfrågor beaktas gemensamt. Konstnären ska fungera i en sammansatt miljö med projektets arkitekt, ingenjör och antikvarie. Helsingborgs stad har genom projektet tilldelats 800 000 kronor för att staden tillsammans med konstaktörer ska kunna utforska och utforma det så kallade H+området.

– Visionen för H+ är att utveckla södra Helsingborg kring stadens hamninlopp till en dynamisk plats där morgondagens Öresundsbor vill arbeta, bo, studera och

tillbringa sin lediga tid, en plats att längta tillbaka till säger Håkan Asmoarp, projektledare på H+.

Tanken är att inbjudna konstnärer ska få bidra med kreativa lösningar av komplexa infrastrukturarbeten. Som en förbindelselänk mellan konstnär och stadsutvecklingsprojekt ska det finnas en av konstrådet utsedd projektledare, en konstkonsult, vars främsta uppgift är att fiska fram lämpliga konstnärer. H+ har även anställt en konstnärlig ledare, Jessica Segerlund, för detta arbete.

– Beställaren måste vara väldigt tydlig i sin kravspecifikation, säger Mikael Adsenius, direktör på Statens Konstråd. beställare i samverkansprojektet är kommunerna. Den arbetsgrupp som sedan sätts samman blir då vanligtvis knuten till kommunens stadsbyggnadskontor där konstnären kommer in genom en upphandling av kommunen. Lena Dübeck, på Boverket, menar att menar att det här kräver ett nytänkande hos beställarna.

– En del av intresseanmälningarna uttrycker en svårighet att tänka om, menar hon, en ovilja att slita sig från uppfattningen att konstnären ska smycka något redan färdigbyggt. Men kravet på nytänkande gäller också för konstnären. Valet av konstnär avgörs av kravspecifikationen.

Till de basala kraven hör, förutom ett visuellt sinnelag, ett intresse för att samverka med byggprojektets alla aktörer. kro och KiF stödjer helhjärtat en sådan här konstnärsroll, just nu håller man på med en kartläggning av konstnärers behov av kompetensutveckling vilket innefattar bland annat offentlig gestaltning.

Enligt Karin Willén finns konstnärers utbildningsbehov på en rad områden, till exempel förmågan att läsa ritningar men

48 konstperspektiv

KP1103.indd 48

2011-08-25 19.11

Foto: KRO

konstnären måste också skaffa sig större kunskaper i stadsutveckling och byggprocesser. Konstnären måste rusta sig för att kunna delta och spela med som en bland flera aktörer, själv kunna beräkna kostnader, göra tekniska förutsättningar begripliga, saker som måste in i helheten.

– Konstnären måste helt enkelt kunna gå in delta på ett jämbördigt sätt i byggoch planprocessen på ett liknande sätt som alla andra aktörer, menar Karin Willén. Man måste förstå vad som avhandlas, kunna förhandla, diskutera.

Men hur blir det med konstens synlighet i det färdiga resultatet, alltså när bygget, torget eller vad det nu kan vara står färdigt? Hur svåra gränsdragningarna än har varit även tidigare så har Statens Konstråd till uppgift att finansiera offentlig konst, inte byggnationer. Finns det ingen risk att konsten »försvinner« i all denna välmenande inbakning?

– Nej, det är snarare så att all typ av konstnärlig intention i och med projektet har större möjlighet att slå igenom, har större möjlighet att bli bra.

En gemensam statlig och kommunal syn på lou är en bit på vägen men löser inte frågan om upphandlingen av den offentliga konsten. Domstolarna behöver bli bättre på att använda sig av lou i

OVAN Karin Willén, ordförande för KRO

tvister om inköp av offentlig konst.

– Det hade behövts en handledning i hur domstolarna ska hantera sådana här situationer, menar Karin Willén.

I kommunerna ligger frågan om konstnärlig gestaltning för det mesta inom kulturförvaltningen eller, som det ofta heter, kultur- och fritidsförvaltningen, ett stort fält där konsten lätt hamnar i kläm.

– Är det så att kommunen jobbar bra med offentlig konst så beror det oftast på att det finns någon eldsjäl som driver på.

I kommunerna är konsten oftast inget utpekat ansvarsområde. behovet av kunskap, erfarenhet och eftertanke riskerar att få stå tillbaka för en låtgåattityd, av uppfattningen att offentlig konst inte riktigt behöver tas på allvar.

På kro och KiF har man saknat en offensiv spridning av bilden. En bildfrämjande verksamhet som skulle kunna öka förmågan att använda och förstå bild medvetet.

En bildfrämjande verksamhet skulle kunna bli ett stöd för bilden på samma sätt som den läsfrämjande verksamheten stödjer läsandet.

Sedan början av 60-talet har ett stort antal kommuner i Sverige arbetat med olika varianter av enprocentregeln, det vill säga att en procent av byggkostnaden avsätts till konstnärlig gestaltning. Enprocentregeln har framför allt möjlighet att lyfta frågan om offentlig gestaltning i landets mindre kommuner där den annars helt riskerar att glömmas bort. I Vänersborg diskuterar man för närvarande möjligheten av att införa en sådan här regel.

– De investeringar i konst som gjorts fram till nu har inte ens haft promillevärden, säger Kajsa Frostensson.

Enprocentregeln innebär att konsten blir av, den kommer in i tankarna, in i

beslutsprocessen, blir en specificerad post som politikerna måste ta på allvar. Nackdelen är att exakta belopp låses i varje enskilt byggprojekt, medel för offentlig gestaltning kan inte slussas från ett ställe till en annan. Dessutom riskerar konsten att uteslutande komma in i slutskedet, som ett sista steg. Så fungerar det till exempel i Kalmar, en kommun som skulle kunna illustrera hur många mindre kommuner arbetar med enprocentregeln.

När någon av kommunens nybyggnationer är färdigställd utser en, av kommunen tillsatt, referensgrupp ett par konstnärer som får lämna skissförslag. Den konstnär som faller bäst i smaken av dessa får sedan i uppdrag att »utsmycka« byggnaden.

Konstnärsnämnden planerar en kartläggning av enprocentregelns, hur den används privat, statligt, regionalt och kommunalt.

– Det här gör vi för att synliggöra regeln och dess effekter, säger Ann Larsson, kanslichef på Konstnärsnämnden. Den nationella kulturpolitiken behöver ett underlag för att kunna förändra något i positiv riktning. fyrpartsprojektet »Samverkan om offentlig gestaltning« syftar också till att öppna upp för hur kommuner i framtiden ska kunna utveckla arbetet med konstnärlig gestaltning i det offentliga rummet.

Projektet löper fram till 2012 och ska därefter utvärderas. Även tävlingen om gestaltningen av Kulturaxel i Vänersborg kommer att nagelfaras.

– Nu när tävlingen är över kan vi ta reda på hur samarbete mellan konstnär och arkitekt har fungerat, säger Kajsa Frostensson. Det är en viktig undersökning. martin hägg Konstkritiker

»Konstnären måste rusta sig för att kunna delta och spela med som en bland flera aktörer, själv kunna beräkna kostnader, göra tekniska förutsättningar begripliga, saker som måste in i helheten.« konstperspektiv 49

KP1103.indd 49

2011-08-25 19.11

Perspektivet som sp

OVAN Jan och Hubert van Eyck, altarmålning i Saint Bavo-katedralen i Ghent. OVAN TILL HÖGER Piero della Francesca, Jesu dop.

50 konstperspektiv

KP1103.indd 50

2011-08-25 19.11

prångbräda Perspektivet och dess flyktpunkt. Så lyder formeln till konsthistoriens största innovation som leder betydligt längre än till en illusorisk effekt. Den undflyende flyktpunkten banar väg till att låta jorden och solen byta plats och vidare till andliga kvantsprång i Kazimir Malevitj svarta kvadrat.

X

den antika teaterns scenographia förefaller vara en bra utgångspunkt för att studera perspektivets utveckling och dess inflytande på västerländskt tänkande.

På teatern skapades illusionen av en verklighet (med gudomligt ingripande) genom ord, bild och musik i en ritual som anordnades i samband med ett offer till Dionysos. Grekerna tog med sig teatern till kolonierna i Syditalien, där scenografin som konstuttryck utvecklades av romarna. Teaterbyggnaden ändrade nu form där scen och salong fick en gemensam byggnadskropp. Scenografin byggdes av frons scenae, en arkitektoniskt genomarbetad fasad i två våningar, vilken fungerade som scenvägg. Uppbyggnaden av dessa urbana och palatsliknande scenerier finansierades av lokala potentater och

användes som politiskt maktmedel.

Vilket kan förklara varför scenografins perspektiv med scenerier och urbana landskap flyttade in i romarnas bostadshus i form av muralmåleri och skapade en rumslig illusion. Rummet »öppnades« genom målade fönster med utsikter över urbana landskap, och slöts i scenografier. perspektivets användning inom scenografin tror jag ligger till grund för den utveckling av Filippo Brunelleschis matematiska och Leon Battista Albertis mer konstnärliga perspektiv, som båda växte fram i Florens i början av 1400-talet.

Samtidigt utvecklades kyrkoritualen inom den katolska kyrkan till ett skådespel, med ljusmystik, rituella handlingar vid altarbordet, praktfulla dräkter, proces-

sioner, musik och körsång i suggestiv belysning med rökelseskyar i en för kyrkorummet skapad arkitektur dit alla var välkomna. Det låg nära till hands att iscensätta Bibelns ord, där kyrkan användes som scenrum. Mysteriespelen engagerade hela bygden där en gemensam fantasivärld skapades genom Bibelns berättelser. Om de ursprungligen spelades upp inne i kyrkan, flyttade de stegvis ut för att organiskt växa ut i samhället. Scenuppbyggnaden utomhus bestod av en bildfris, så kallade mansions, på vars olika lokaliteter Bibelhistorier och helgonlegender fanns uppmålade. Skådespelare och publik vandrade från station till station, i spel som kunde vara flera dagar.

Mirakelspelen å andra sidan utvecklades som urbana företeelser där kyrkospel

X

konstperspektiv 51

KP1103.indd 51

2011-08-25 19.11

OVAN Kazimir Malevitj, Svart kvadrat OVAN TILL HÖGER Kazimir Malevitj, självporträtt.

iscensattes inom kyrkans murar. Filippo Brunelleschi och Leonardo da Vinci skapade berömda scenografier till kyrkospel.

Medan den illusionsskapande perspektivscenen vandrar vidare till furstehovens teatrar avsedda för en exklusiv krets, utvecklas konstens perspektiv vidare i den religiösa sfären genom altartavlan och altarskåpen. Konstnärerna närmar sig centralperspektivet med genomförd flyktpunkt under sent 1300- och tidigt 1400-tal. Till exempel gestaltat i mitten av 1400-talet av Piero della Francesca genom »den gudomliga geometrin« i Jesu dop – tolkad av Ulf Linde i essän om Piero della Francesca.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att det allvisa Nätet vid sökning på scenographia visar Copernicus schematiska bild av solsystemet. Här står scenografi som sinnebilden för ett av vår civilisations största paradigmskiften, övergången från en geocentrisk till en heliocentrisk världsbild. Copernicus bok De revolutionibus orbium coelestium skrevs i början av 1500talet men publicerades inte förrän 1543.

Om perspektivet användes i scenografin

för att skapa illusionen av rumslighet, skulle den inom konsten, med den mystiska geometrin i minne, kunna användas som symbolisk form. Symboliska gestaltningar placerade i denna kontext skulle även kunna uttrycka andliga förlopp. Visar perspektivet möjligen på det »mirakel« som öppnar våra ögon för andliga dimensioner, eller tomrummet, bortom vår sinnliga värld? Kan läsningen av Platons Timaios – där cirkeln symboliserar Fadern – ännu ge oss insikter om tillvarons yttersta vara? Efter läsning av auktoriteter på området som Erwin Panofsky, Ulf Linde, Fredrick Hartt, Leon Battista Alberti och Gösta M. Bergman, kryddat med delar ur

Jan Stolpes nyöversättning av Timaios, skulle jag tveklöst svara ja. Men eftersom sanningen lär finnas i betraktarens öga skulle jag vilja pröva perspektivets och geometrins mirakelhypotes på två för konsten revolutionerande verk, vilka öppnar upp möjligheten till ett mirakel för mottagaren varje gång de betraktas.

Den främste att tillämpa centralperspektivet med genomförd flyktpunkt var Jan van Eyck. Han fullbordade altartavlan i Saint Bavo i Ghent 1432, viken alltjämt bildar skola. Altartavlan betraktar jag som den ultimata scenografin, fortsättningen på den första altarprydnaden med en dekorativ skärm kallad retabel, och med

»Kuben är det ursprungliga rummet utan ting.

Placerad i det ryska rummets ’heliga hörn’ kan den svarta kvadraten både förvandlas till en rymd och i ikonens omvända perspektiv, förläggs centrum till betraktaren.«

52 konstperspektiv

KP1103.indd 52

2011-08-25 19.11

mirakelspelens kända iscensättningar frusna i ständigt uppenbarade ögonblick.

Jan van Eycks altartavla omfattar Skapelsen från Adam och Eva, profeterna, Marie Bebådelse, och gestaltar genom ett centralperspektiv Paradiset som det beskrivs i Uppenbarelseboken. Tavlan mäter 3,5 m = 4,61 m och fungerar också som kalender över kyrkoåret, då flyglarna stängs under fastetid och advent. Det kräver en Panofsky och Hartt för att göra Jan van Eyck rättvisa, men för min personliga del blev det subjektivt avskurna rummet i van Eycks Kyrkomadonna från 1432-34 avgörande för hur perspektivet kunde tolkas som symbolisk form. Flyktpunkten försvinner ur rum och bild, där det avskurna kyrkorummet blir en symbolisk form för det vi, betraktarna, kan uppfatta av vår verklighets rum. Vad som finns där bortom, blir en öppen fråga. Det uppenbaras också, om uttrycket tillåts, att det andliga förloppet symboliserat av förslagsvis Marie Bebådelse, kan äga rum var som helst med hjälp av perspektivet och dess flyktpunkt.

Och det är precis vad som inträffar i Jan van Eycks porträtt av makarna Arnolfini i hemmiljö från år 1434. Panofsky kallar denna bild för Bröllopsporträttet, för vilket goda grunder ges genom den symbolik han redovisar. Bröllopet är ett sakrament som inte behöver utföras av en präst, men väl i vittnens närvaro, vilka inte endast utgörs av konstnären och hans assistent avporträtterade i den runda spegeln bakom paret. Även vi som bildens betraktare förvandlas till bröllopsvittnen. Men det är inte allt. Vi får, om vi är därtill disponerade, vara med om ett »mirakel« där van Eyck genom ett perspektiv med oändlig flyktpunkt reflekterad i den cirkelrunda spegeln, skapar en loop utan början och slut, en för varje »ögonblick« drabbande förnimmelse, här tolkad som ett evigt kretslopp av tillblivelse, död och uppståndelse. En konstnär som Jan van Eyck, vilken, enligt Hartt, inte endast skildrar naturen utan uppenbarar den, skulle alltså använda perspektivet och geometrin för att hos betraktaren väcka den andliga process som det beskrivna »miraklet« åstadkommer. Går det att efter ett dop i

»En konstnär som Jan van Eyck, vilken, enligt Hartt, inte endast skildrar naturen utan uppenbarar den, skulle alltså använda perspektivet och geometrin för att hos betraktaren väcka den andliga process som det beskrivna ’miraklet’ åstadkommer.« perspektivets mysterier överhuvudtaget tro att detta inte var meningen? Att det inte var konstnärens avsikt att dela med sig av insikten? En del av vittnesbörden? i december 1913 uppfördes mysterieoperan Seger över solen på Luna-teatern i dåvarande Petrograd. Kazimir Malevitj hade som konstnär skapat operans scenbild och kostym, och medverkade även till text, musik- och ljuslösningar. Operan Seger över solen skapade nya trossymboler och förintade gamla, menar Joseph Kiblitsky. Den runda solen stod för det gamla medan scenografins svarta kvadrat tog över. I stället för att höja ridån lät Malevitj riva den mitt itu. Ur den futuristiska operans iscensatta vision av svart sol och svarta kvadrater i scenrummet, växte suprematismen som Malevitj kallade sin nya riktning för måleriet. Under följande år förbereder han sig för utställningen 0,10 i Petrograd 1915 där 39 verk av Moskvaoch Petrogradkonstnärer ställdes ut.

Malevitj målningar visade geometriska figurer mot vit bakgrund, vilka »svävade« både i bilderna och i rummet. Särskilt Den Svarta Kvadraten väckte uppmärksamhet där den i vit ram med ikonens mått hängde i takhörnet på utställningslägenheten.

elementen och kuben för elementet jord.

Kuben är det ursprungliga rummet utan ting. Placerad i det ryska rummets »heliga hörn« kan den svarta kvadraten både förvandlas till en rymd och i ikonens omvända perspektiv, förläggs centrum till betraktaren. Detta sinnenas kvantsprång sammanfaller med Nils Bohrs teori som han 1913 formulerade för atomens övergång från ett tillstånd till ett annat. Ett nytt paradigmskifte i vardande använde Copernicus scenographia på atomerna för att visualisera tanken. christina fagerström Frilansjournalist

NEDAN Jan van Eyck, Makarna Arnolfinis trolovning.

hartt skriver att Malevitj och Kandinsky betraktade konsten som andlig verksamhet, medan konstruktivisterna ansåg att konstens primära syfte var samhälleligt. Betraktar man kvadraten som en ikon infinner sig frågan vad det är man egentligen ser. Om man hellre kallar kvadraten för kub får bilden omedelbart andra dimensioner. Enligt Platons Timaios är rummet urämnets enda bestämning och kuben symbol för allt som uppstått ur urämnet. Kvadratens hörn står för de fyra

konstperspektiv 53

KP1103.indd 53

2011-08-25 19.11

Xredaktör Mathias Jansson Xe-post info@sverigeskonstforeningar.nu

Minerade möbler XBarnvagnar, toaletter, sängar och fåtöljer tillverkade av gamla minor har blivit den estniska konstnären Mati Karmins kännetecken. Det är objekt som visserligen går att använda, men möblerna är otympliga, gråa och har en atmosfär av krig och tung industri hängande över sig. Karmin föddes 1959 och tillhör 80-tals generationen, en generation av estniska konstnärer som fick sin utbildning på den sovjetestniska konstskolan som inte bara betraktades som traditionell utan rent av konservativ med internationella mått mätt. Karmin började därför sin karriär som skulptör med figurativa offentliga skulpturer i sten och brons, men lyckades så småningom bryta sig ur utbildningens trånga ramar och skapa mer abstrakta former. Skulpturerna blev med tiden mer dynamiska och minimalistiskt uppbyggda av enkla järnkonstruktioner. Så småningom började Karmin experimentera med nya material. I den konceptuella installationen Min far från 1994 använde han sig till exempel av ogräs. För drygt fem år sedan fick Karmin upp ögonen för minor

och har sedan dess skapat en hel del möbler och andra interiörföremål i sin min-kolllektion. Kollektionen har uppmärksammats internationellt, vilket kanske inte är så underligt eftersom kombinationen av sjöminor och möbler känns oväntad och spännande och ligger i gränslandet mellan skulptur och design.

Minorna är hämtade från en liten ö som heter Naissaar, som på grund av sitt strategiska läge alltid har varit av intresse för olika nationer som styrt Estland under deras turbulenta historia. Senast var ön en viktig militäranläggning för ryssarna som ville kunna stänga Finska Viken in mot S:t Peterburg genom att bygga försvarsanläggningar och minera området. När Sovjet i början av 90-talet lämnade estnisk mark förstörde och brände man ner många stora militär anläggningar som den på Naissaar. Kvar blev bland annat tomma skal från sjöminor som Karmin nu plockat upp och återanvänt till mer fredliga ändamål. En annan spektakulär skulptur av Karmin, där livsfarliga minor bildar ett mer fredligt och erotiskt motiv är ZIL 157. Av 28 minor har Karmin byggt en erigerad raket monterad på en lastbil.

I toppen av denna gigantiska fallos finns fyra klockor som visar tiden i fyra olika världsdelar och naturligtvis kan skulpturen spruta ut vätska som en fontän.

Under sommaren har Karmins verk visats på ett litet museum i Tallinns gamla stad som en del av konstsatsningarna under Kulturhuvudstadsåret 2011. Konsten i Tallinn är än så länge inte så uppmärksammad internationellt vilket beror på att konstskolorna under lång tid varit konservativa, men något håller på att hända på den estniska konstscenen. Konstmuseet kumu som öppnade för 5 år sedan har bidragit till ett bättre klimat och runt Frihetstorget finns en samling konsthallar och gallerier som visar samtida konst. ekkm, Tallins konstmuseum för samtida konst är ännu ett exempel på tillväxten av nya arenor för den estniska samtidskonsten. En ny generation konstnärer söker sig nya vägar och precis som Karmin har de möjlighet att använda sig av den estniska kulturen och historiens speciella förutsättningar för att skapa nya och intressanta framtida konstprojekt.

54 konstperspektiv

KP1103.indd 54

2011-08-25 19.11

KORTFATTAT

En värld värd att leva i

Konstföreningens dag på Moderna Museet

högskolan bildades i Danmark och tio år senare fick Danmark sin första konstförening. Från Danmark spred sig sedan folkbildnings- och konstföreningsidéerna till resten av Norden och kom med tiden att bli en viktig del av demokratiseringsprocessen i de nordiska länderna. I juni 2011 hölls ett stort internationellt seminarium i Malmö om folkbildning med titeln A World Worth Living in arrangerad av svenska organisationer som Folkbildningsförbundet, Folkbildningsrådet och den internationella organisationen icae (det internationella rådet för vuxenutbildning).

Seminarierna kretsade kring fyra huvudteman bland annat bildning som en rättighet, det livslånga lärandet och klimatförändringarna, och så stod naturligtvis den nordiska folkbildningen i fokus.

Folkbildning har varit ett framgångsrikt koncept i över 150 år i Norden, men hur ser framtidens bildning ut? Det var frågan som diskuterades på ett seminarium arrangerat av Folkbildningsförbundet.

Något entydigt svar gavs dock inte, utan det pågår för närvarande en idédiskussion bland landets studieförbund som hittills har resulterar i ett antal lunchseminarium och en intervjubok Unga Folkbildare om Framtiden. I boken har man intervjuat

KON STE NSV ECKA

iStockphoto

X Det var runt 1840 som den första Folk-

10 unga människor som arbetar på olika studieförbund om deras syn på framtiden.

En intressant slutsats av seminariet var att folkbildning egentligen aldrig kan blir mossig eller gammalmodig, eftersom det är deltagarna som själva skapar studiecirklarna och evenemangen, och på så sätt blir det alltid en naturlig förnyelse av idéer och arbetssätt. Problemet ligger snarare i att förmedla bilden av folkbildning som något intressant till en ny generation. Hur ska man föra ut budskapet att folkbildning är något spännande och att den ger deltagarna, inte bara möjlighet att förverkliga sig själva, men också möjligheter att påverka sin omvärld, och tillsammans skapa en värld värd att leva i.

Konstens Vecka är en riksomfattande konsthändelse som äger rum vecka 40 varje år.

www.konstensvecka.se

X Konstföreningarnas Dag på Moderna Museet i Stockholm avslutar den landsomfattande Konstens Vecka. Sveriges Konstföreningar och Moderna Museet inbjuder landets alla konstföreningar till en konstens eftermiddag med föreläsningar och diskussioner.

J M W Turner, Claude Monet och Cy Twombly är tre av de största målarna de senaste 150 åren. I en banbrytande utställning med fokus på deras sena verk undersöks inte enbart de konsthistoriska kopplingarna mellan dem utan också gemensamma drag och motiv i deras uttryck. Moderna Museets stora utställning Turner, Monet, Twombly öppnar 8 oktober och Sveriges Konstföreningars medlemmar är de första i landet att erbjudas en föreläsning om konstnärskapen.

Att konstföreningarna är unika och viktiga känner de flesta som är aktiva i konstföreningar till. Men hur ser konstföreningarna i landet ut? Och hur är relationen till museet? Moderna Museet och Sveriges Konstföreningar föreläser om konstföreningarna som en konstresurs i landet och för museet.

Konstföreningarnas Dag på Moderna Museet: söndag 9 oktober kl 13.00–15.30 Moderna Museet erbjuder en rabatterad entrébiljett för deltagare på Konstföreningarnas Dag: 80 kr/ person som inkluderar föreläsningarna i auditoriet och entré till utställningarna.

Förhandsbokning av biljetter på www.sverigeskonstforeningar.nu.

Först till kvarn gäller.

Besök hemsidan www.konstensvecka.se för program och evenemang.

konstperspektiv 55

KP1103.indd 55

2011-08-25 19.11

NOTERAT

OVAN Eva Koch, Crowds.

Tio nya på Statens Konstråd

Foto: Anri Sala

XStatens Konstråd har skaffat sig tio nya konsulter. De ska köpa in och placera samtidskonst i lokaler med statlig verksamhet i Sverige, till exempel på Sveriges Domstolar, Kriminalvården, universitet, högskolor, ambassader och konsulat. Konstkonsulterna sammanställer unika konstkollektioner i samråd med representanter på de statliga arbetsplatserna. De nya konstkonsulterna – samtliga konstnärer – är: Åsa Bergdahl, Ann Magnusson, Magnus Mattsson, Jörgen Nilsson, Linda Nykopp, Birgitta Silverhielm, Hanna Stahle, Dan Utterström, Martin West och Hans Åkerlund.

Skånsk höst i grafikens tecken X»Grrrafik 2011« är samlingsnamnet för ett projekt i Skåne som vill sätta fokus på dynamiken inom de samtida grafiska uttrycksformerna.

Initiativtagarna tar fasta på den grafiktradition som startade med Grafikskolan Forum, en av föregångarna till Konsthögskolan i Malmö. Under projektets paraply samsas både kommersiella gallerier som Galleri Leger och Elastic, konstnärsdrivna utställningsrum som Skånes Konstförening och Konstföreningen Aura samt en lång rad offentliga museer med Moderna Museet i Malmö i spetsen. »Grrrafik 2011« pågår under perioden 15 oktober – 31 december.

* 5 5 5 D NLI RNW EHU GHF PE U L VN

¢ QH

OVAN Anri Sala, Le Clash.

Anri Sala får Absolut Art Award XDen albanskfödde konstnären Anri Sala har tilldelats 2011 års Absolut Art Award. Sala arbetar huvudsakligen med video, och tillhör den generation konstnärer som tagit med sig personliga erfarenheter av livet under kommunismen in i det postmoderna samhället. Svensk publik fick stifta bekantskap med hans verk via bland annat utställningar på Moderna Museet (han deltog både i After the Wall 1999 och Eklips – konst i en mörk tid 2008). Han var också iaspis-stipendiat 2009.

Anri Sala mottar priset i Stockholm den 16 september. Prissumman är på 30 000 euro. Tidigare pristagare har varit Keren Cytter (2009) och Rirkrit Tiravanija (2010).

56 konstperspektiv

KP1103.indd 56

2011-08-25 19.11

KALENDARIUM XI vĂĽrt webbkalendarium www.konstperspektiv.nu ďŹ nns även adresser/utställningsplatser!

GALLERIER BaskemĂślla TjĂśrnedala Konsthall, Ă&#x2013;stra SkĂĽnes Konstnärsgille 20/8â&#x20AC;&#x201C;18/9 Eva Mossing Larsen, Aleksandra Kucharska, Kjell Ă&#x2026;strĂśm 24/9â&#x20AC;&#x201C;23/10 Kroppen i Fokus, tema konstďŹ lm 29/10â&#x20AC;&#x201C;20/11 Under hĂĽrt tryck, del av GrrraďŹ k 2011 26/11â&#x20AC;&#x201C;16/12 Krux, samlingsutställning med Ă&#x2013;SKGs medlemmar

GĂśteborg Galleri SK 17/9â&#x20AC;&#x201C;22/9 Gunilla Lernhag 24/9â&#x20AC;&#x201C;29/9 Margoth Karlsson 1/10â&#x20AC;&#x201C;6/10 Anita RĂĽdberg, Agneta Lindher 8/10â&#x20AC;&#x201C;13/10 Ingvar Orrelid 15/10â&#x20AC;&#x201C;20/10 Ylva MolitorGärdsell 22/10â&#x20AC;&#x201C;27/10 Ann-Britt ÂťAnniÂŤ Olofsson 29/10â&#x20AC;&#x201C;3/11 Anita Karlsson 5/11â&#x20AC;&#x201C;10/11 Dawn Yoshimura, Bertil Wolgan Gustavsson 12/11â&#x20AC;&#x201C;17/11 Berit SjĂśgren 19/11â&#x20AC;&#x201C;24/11 Margareta SäfstrĂśm 26/11â&#x20AC;&#x201C;1/12 Ulla SjĂśberg HolmstrĂśm 3/12â&#x20AC;&#x201C;8/12 Eva-Lena Holmberg GraďŹ k i Väst 22/10â&#x20AC;&#x201C;9/11 Anders Norrman 12/11â&#x20AC;&#x201C;30/11 Sigrid Wallskog 3/12â&#x20AC;&#x201C;21/12 GiV-stipendiat 2010: Eva BjĂśrkstrand Konstnärscentrum Väst, Galleri KC 3/9â&#x20AC;&#x201C;18/9 Abbas Mokhtar 24/9â&#x20AC;&#x201C;9/10 Tommy Andersson 14/10â&#x20AC;&#x201C;30/10 Tommy E Westerling 5/11â&#x20AC;&#x201C;20/11 Beatrice Marklund 26/11â&#x20AC;&#x201C;11/12 Offentlig Konst

MalmĂś Galleri Rostrum 17/9â&#x20AC;&#x201C;9/10 Patrik Gyllander 15/10â&#x20AC;&#x201C;6/11 Leya Mira Brander 12/11â&#x20AC;&#x201C;4/12 BjĂśrn Wangen

NykĂśping Galleri SjĂśhästen 3/9â&#x20AC;&#x201C;17/9 Lena Pettersson 24/9â&#x20AC;&#x201C;8/10 Christer Lidhäll 15/10â&#x20AC;&#x201C;29/10 Tommy TC Carlsson, Larissa Stenlander 12/11â&#x20AC;&#x201C;26/11 N Jonas Englund, Ulla Hultberg 3/12â&#x20AC;&#x201C;17/12 Sara Lundberg

Stockholm 125 kvadrat 27/8â&#x20AC;&#x201C;28/9 Zete Lundin 1/10â&#x20AC;&#x201C;1/11 Gun Haglund 5/11â&#x20AC;&#x201C;6/12 Woo-Bock Lee AndrĂŠhn-Schiptjenko 25/8â&#x20AC;&#x201C;25/9 Annika von Hausswolff 29/9â&#x20AC;&#x201C;6/11 Johan Zetterquist 10/11â&#x20AC;&#x201C;18/12 Omid Delafrouz Angelika Knäpper Gallery 25/8â&#x20AC;&#x201C;18/9 Hans Andersson, Erik Jeor, Juri Markkula 24/9â&#x20AC;&#x201C;23/10 Jan De Vliegher 27/10â&#x20AC;&#x201C;20/11 Niklas Seglevi 24/11â&#x20AC;&#x201C;18/12 Samlingsutställning Galleri Ă&#x2013;verkikaren 8/9â&#x20AC;&#x201C;25/9 Bengt Collmar 29/9â&#x20AC;&#x201C;16/10 Acke NordstrĂśm 20/10â&#x20AC;&#x201C;6/11 Lenny Clarhäll 10/11â&#x20AC;&#x201C;27/11 Anne Terselius Claridge 1/12â&#x20AC;&#x201C;18/12 Sven RydĂŠn 1/12â&#x20AC;&#x201C;18/12 Lars-Erik Selin

VästerĂĽs KAZ Galleri 3/9â&#x20AC;&#x201C;25/9 Helene Randin 1/10â&#x20AC;&#x201C;23/10 Dan WirĂŠn 29/10â&#x20AC;&#x201C;20/11 Angelica Kristenson Aurelius

Ă&#x2013;rebro Galleri KHVC 17/9â&#x20AC;&#x201C;16/10 Gunvor Larsson & Susann Wallander 22/10â&#x20AC;&#x201C;20/11 Anne-Beth Borselius 27/11â&#x20AC;&#x201C;23/12 Julutställning

KONSTFĂ&#x2013;RENINGAR Arboga Arboga Kf, Galleri Biblioteket 15/10â&#x20AC;&#x201C;29/10 Lisa Billvik 3/12â&#x20AC;&#x201C;17/12 Hans Lif

ArlĂśv BurlĂśvs Kf 17/9â&#x20AC;&#x201C;2/10 Lage LĂśfdahl 8/10â&#x20AC;&#x201C;23/10 Alexius Huber 12/11â&#x20AC;&#x201C;27/11 Anita Paulsson

Arvika Arvika Kf, Arvika konsthall 29/10â&#x20AC;&#x201C;20/11 Arvika konsthantverkare 3/12â&#x20AC;&#x201C;30/12 Julsalong

Konstnärernas Hjälpfond

Ă&#x201E;r du konstnär och behĂśver hjälp?

Bidrag kan utdelas som: s WLOOIÂżOOLJW VWĂ&#x2018;G YLG VMXNGRP s Ä?UOLJ SHQVLRQ IUÄ?Q I\OOGD Ä?U

XDeadline fÜr nästa kalendarium är 29 oktober.

EnkĂśping

Kinna

EnkĂśpings Kf 3/9â&#x20AC;&#x201C;25/9 Lottie RingstrĂśm 1/10â&#x20AC;&#x201C;16/10 Emma Hartman 22/10â&#x20AC;&#x201C;13/11 Jan Dahlqvist 19/11â&#x20AC;&#x201C;11/12 Roland Persson

Marks Konstgille 30/9â&#x20AC;&#x201C;9/10 BjĂśrn Bergsten

Falkenberg Mellersta Hallands Kf 3/9â&#x20AC;&#x201C;20/9 Michael Ahlefeldt-Laurvig (Stadshuskuben)

Fengersfors Not Quite Kf 27/8â&#x20AC;&#x201C;18/9 HĂĽkan Alexandersson

FinspĂĽng FinspĂĽngs Kf 14/9â&#x20AC;&#x201C;28/9 Kerstin och Dan Leonette 19/10â&#x20AC;&#x201C;2/11 Mia Lundqvist 24/11â&#x20AC;&#x201C;8/12 Bikt

GĂśteborg VSK Kf 1/12â&#x20AC;&#x201C;31/12

ZZZ NRQVWQDUHUQDVKMDOSIRQG VH

Utställningsprogram se kategorin Gallerier/Galleri SK

Hallsberg BorĂĽs BorĂĽs och Sjuhäradsbygdens Kf, FlamĂŠnska galleriet 27/8â&#x20AC;&#x201C;12/9 Bengt Jacobsson 17/9â&#x20AC;&#x201C;2/10 BjĂśrn BredstrĂśm 8/10â&#x20AC;&#x201C;23/10 Vera Ohlsson 29/10â&#x20AC;&#x201C;13/11 Inga BjĂśrstedt 19/11â&#x20AC;&#x201C;4/12 Samlingsutställning

Burträsk Burträskbygdens Kf 18/9â&#x20AC;&#x201C;2/10 Maria LundstrĂśm 13/11â&#x20AC;&#x201C;27/11 Lars Bygdemark

EkerĂś MälarĂśarnas Kf, Slottsgalleriet, Ekebyhovs Slott 10/9â&#x20AC;&#x201C;18/9 Jan Brauner, Barbro Flygare 1/10â&#x20AC;&#x201C;16/10 Susanne Henriques, Lars Larsson 22/10â&#x20AC;&#x201C;6/11 Gudrun Hagman 12/11â&#x20AC;&#x201C;27/11 Mikael Kihlman, Ă&#x2013;rjan WikstrĂśm

Hallsbergs Bild- & Kf 3/9â&#x20AC;&#x201C;28/9 Karin Gorard, Inga Gorard 1/10â&#x20AC;&#x201C;26/10 Tomas LidĂŠn 29/10â&#x20AC;&#x201C;7/12 Eva DahlstrĂśm

Hallstahammar Hallstahammars Kf, Biblioteket 25/9â&#x20AC;&#x201C;14/10 Svante Rydberg, JĂśrg Jeschke 20/11â&#x20AC;&#x201C;9/12 Elisabet Persson

Kalmar FĂśreningen Teatergalleriet 27/8â&#x20AC;&#x201C;17/9 Maria Johansson 24/9â&#x20AC;&#x201C;22/10 Pasi Välimaa 29/10â&#x20AC;&#x201C;19/11 Ulf Holgersson 26/11â&#x20AC;&#x201C;17/12 Gunilla Skyttla, Raine Navin

Karlskoga Karlskoga Kf, Karlskoga Konsthall 22/10â&#x20AC;&#x201C;13/11 Jan Ed

Karlstad FĂśreningen Konst i Karlstad 17/9â&#x20AC;&#x201C;8/10 Agneta Gussander, Magnus Persson

Kristinehamn Kristinehamns Kf 17/9â&#x20AC;&#x201C;2/10 Jessica StuartBeck, Kaj Stuart- Beck 19/11â&#x20AC;&#x201C;4/12 Monica Gallon, Ann LĂśnn

Lerum Konstvännerna RosengĂĽngen 12/11â&#x20AC;&#x201C;27/11 Mariann Gunnemark, Bo AnĂĽs

LinkĂśping Saabs Kf 3/9â&#x20AC;&#x201C;18/9 Mika Liffner 1/10â&#x20AC;&#x201C;16/10 Lennart Aschenbrenner 12/11â&#x20AC;&#x201C;27/11 Mia BĂśrjesson

Lysekil Lysekils Kf 3/9â&#x20AC;&#x201C;18/9 HĂĽkan Blomqvist, Karin Westman 24/9â&#x20AC;&#x201C;9/10 Anna Dellermalm 15/10â&#x20AC;&#x201C;30/10 Gullmarsgymnasiet i Lysekil, estetiska programmet 5/11â&#x20AC;&#x201C;20/11 Uwe Kersten 26/11â&#x20AC;&#x201C;11/12 AmatĂśrutställning

MalmĂś Limhamns Kf, TegnĂŠrskolan 10/9â&#x20AC;&#x201C;29/9 Ia Karlsson 8/10â&#x20AC;&#x201C;27/10 Rose-Marie Qvarfordt 5/11â&#x20AC;&#x201C;24/11 GrrraďŹ k 2011

Mariestad Panncentralen Galleri Mariestad 17/9â&#x20AC;&#x201C;2/10 Elin Källman 15/10â&#x20AC;&#x201C;30/10 Ulrika Wallin 24/11â&#x20AC;&#x201C;27/11 Vatten och Ljusevent 25/11â&#x20AC;&#x201C;11/12 Ă&#x2026;sa Berndtsson, Francoises Ribeyrolles Marcus

Markaryd Sydvästra SmĂĽlands Kf 18/9â&#x20AC;&#x201C;1/10 Gunnel PĂĽlsson 13/11â&#x20AC;&#x201C;26/11 GĂśran Billing

Mora Mora Kf, Mora Kulturhus 1/10â&#x20AC;&#x201C;26/10 Lena Flodman: Duvor 29/10â&#x20AC;&#x201C;23/11 Jonny Andvik

X

ww

konstperspektiv 57

KP1103.indd 57

2011-08-25 19.11

Foto: Peter Geschwind

KALENDARIUM Skellefteå

Virsbo

Eskilstuna

Skelleftebygdens Kf, konsthallen, Nordanå 1/10–16/10 Eeva Leena Väätäjä 22/10–6/11 Margaretha Holmlund

Virsbo Konsthall 3/9–25/9 Grattis Italien, 18 italienska konstnärer 1/10–2/10 Hantverks- och designmässa

Eskilstuna konstmuseum 27/8–16/10 Dan Lekberg 27/8–16/10 Sörmlandssalongen

Södertälje

Västervik

Södertälje Kf 17/9–2/10 Inger Larsson, Anders Bäckström 8/10–23/10 Peter Olsson 29/10–13/11 Lars Thylén 19/11–27/11 Utlottningsutställning 3/12–11/12 Elevutställning

Västerviks Kf 21/10–30/10 Sven-Olof Norman, Toshi Tanaka, Karin Bengtson

Sölvesborg Sölvesborgs Kf 3/9–24/9 Construction of silence 8/10–6/11 Mikale Kihlman

XFrån Peter Geschwinds

utställning på Gävle Konstcentrum 17/9–6/11.

Tibro Tibro Kf, Ateljé Blocking 11/9–25/9 Sylvia Doverfors 13/11–13/11 Britt-Marie Oscarsson

Trelleborg Mörbylånga Södra Ölands Kf, Konsthallen i Mörbylånga 3/9–2/10 Gunilla Pantzar

Norrköping Konstforum 24/9–9/10 Göran Hägg, Mia Malmlöv 25/9–9/10 Casia Bromberg 15/10–30/10 Maria Björklund, Ben Thompson 16/10–30/10 Anders Kratz 5/11–20/11 Christoffer Paus, Samuel Ottosson, Angela Duran, Maria Svensson, Linda Jansson 26/11–11/12 Fredrik Sundqvist 27/11–11/12 Ida Cederberg

Nossebro Nossans Allmänna Kf 8/9–29/9 Christine Waller 20/10–11/11 Allmänhetens Höstsalong

Nässjö Nässjö Kf 8/10–5/11 8/10–5/11

Nässjö Kf Konsthallen Nässjö Kf

Orust Orust Kf, Konsthallen Kajutan 10/9–6/10 Göran Lantz 8/10–29/10 Vakant 31/10–10/11 Lions ungdomsutställning

12/11–26/11 1/10, temautställning med tio konstnärer 29/11–8/12 Orusts Slöjds Julmarknad

Piteå Piteå Kf, Piteå konsthall 1/10–22/10 Anders Sunna 26/11–17/12 Eva Ziggy Berglund

Ronneby KROMA 17/9–16/10 Päivi Somppi, Tuukka Peltonen, Ulla Niemi 22/10–25/11 Jonas Lundh Sölvesborg

Sigtuna Sigtuna Kulturgård 3/9–18/9 Lena Ehn, Birgitta Videgård 24/9–9/10 Mats Svensson, Yvonne Jeppsson 15/10–30/10 Leif O Pehrson, Anna-Maria Hilborn 5/11–20/11 Olle Roos, Bertil Åhreus

Skara Skara Kf, Bladhska Galleriet 3/9–18/9 Marylyn Hamilton Gierow 24/9–9/10 Margareta Pensjö 26/11–11/12 Claes Magnusson

Samkultur-Gränsgång 1/10–23/10 Höstsalong 5/11–20/11 Lyriska Trådar 26/11–27/11 Julmarknad Söderslätts Kf 27/8–18/9 Ulla Harvidsson 24/9–16/10 Eyvor Brunner 22/10–13/11 Bo Cronqvist 19/11–11/12 Marianne Larsson, Anders Nilsson

Täby Täby Konstvänner 5/11–20/11 Mikael Wahrby, Helena Elfgren, Björn Steijner

Vetlanda Vetlanda Kf 27/8–18/9 Berit Johansson, Minako Masui, Antje Nilsson, Jukka Vänttinen 22/9–25/9 Konstbytardagar 8/10–30/10 Mona Hedin, Adam Hedin, Pekka Hedin 19/11–11/12 Anders Lindgren

Vimmerby Vimmerby Kf 27/8–18/9 Anita Hedin, Berndt Larsson, Leif Ruhnström 8/10–30/10 Susanne Nyholm, Lena Ekman, Monica Sandell 26/11–18/12 Mara Contardo, Karin Ward, Vibeke Fransson

Åmål Dalslands Kf 24/9–15/10 Britt-Marie Jern (Bengtsfors konsthall) 1/10–22/10 Elisabeth Wennberg (Melleruds bibliotek) 8/10–4/11 Dalslands Konstförenings Höstsalong (Åmåls konsthall)

Filipstad Museet Kvarnen 3/9–18/9 Lasse och Inger Åberg 24/9–9/10 Stina Evaldsson, Karin Birgersson 5/11–20/11 Liv Borglund

Gustavsberg Gustavsbergs Konsthall 28/5–18/9 Martin Bergström, Diana Orving 28/5–18/9 Per B Sundberg

Gävle Gävle konstcentrum 17/9–6/11 Peter Geschwind Länsmuseet Gävleborg 16/4–18/9 I’ll do it tomorrow – Konstförvärv de senaste åren

Ängelholm

Göteborg

Ängelholms Kf, Galleri Moment 10/9–1/10 Birgit Swahn Persson 15/10–4/11 Jonas Högström 12/11–3/12 Majlis Persson, Birgitta Svensson

Göteborgs Internationella Konstbiennal 10/9–13/11 Biennalen 2011: Pandemonium: Art in a Time of Creativity Fever

Örkelljunga Örkelljunga Kf, Kulturhuset 1/9–30/9 Grafikutställning »15 från Mariefred« 1/10–21/10 Christian Svensson 29/10–19/11 Tomas Ackler 27/11–17/12 Gunnel Olsson

Östersund Östersunds konstklubb, Ahlbergshallen 1/10–16/10 Ia karlsson 12/11–27/11 Daniel Jenssen

MUSEER OCH KONSTHALLAR Borås Borås Konstmuseum 8/9–9/10 Maurits Ylitalo 8/9–23/10 Annika Ekdahl 24/9–27/11 Anna Maria Ivstedt 1/10–30/12 Jan Troell fyller 80 år 20/10–20/11 Peder Josefsson, Lars-Åke Åberg 29/10–15/1 Höstsalong 25/11–15/1 Sirgitta Reinikainen

Halmstad Hallands konstmuseum 27/3–30/12 Tack Svea!

12/6–13/11 Christer Strömholm 2/10–4/3 Karin Larsson 23/11–26/2 Lennart Olson Halmstads konsthall 16/9–23/10 Amanda Perdawidi 28/10–27/11 Ung i Halmstad 2/12–8/1 Ann Blomberg Mjellby konstmuseum 5/6–21/9 Nordisk surrealism 2/10–11/1 Tyra Lundgren

Järfälla Jakobsbergs Konsthall 3/9–9/10 Stephen Parise 15/10–20/11 Mikael Fare 26/11–15/1 Maria Hellmin, Franz Koolen

Katrineholm Kulturhuset Ängeln, konsthallen 27/8–25/9 Himmlers Massör 1/10–6/11 Fredrik Raddum, John K Raustein, Torunn Skjelland, Kjersti Sundland 13/11–4/12 Mia Jansjö, Olle Qvennerstedt

58 konstperspektiv

KP1103.indd 58

2011-08-25 19.11

Kristinehamn

Malmö

Kristinehamns konstmuseum 17/9–13/11 Gunvor Nelson 26/11–29/1 Ulf Trotzig

Moderna Museet Malmö 19/3–24/4 Den tidiga modernismen: 19001920 ur Moderna Museets samling

Laholm Teckningsmuseet 10/9–20/11 Brit Swedberg 10/9–20/11 Teater Hallands Jubileumsutställning 27/11–26/2 Martin Bergström

Landskrona Landskrona konsthall 3/9–16/10 Grafiktriennal – Grafiska sällskapet 100 år 29/10–11/12 Källemo och Sven Lundh

Linköping Östergötlands museum 11/9–2/10 Vävning 5/10–13/11 Peter de Wit 9/10–13/11 Henry Hermansson 5/11–9/1 Knutte Wester

Ljungby Ljungbergmuseet 10/9–6/11 Ljungby 75 år 1/10–6/11 Embrace 12/11–15/1 Sissel Wibom

Lund Lunds konsthall 3/9–30/10 Miriam Bäckström 12/11–15/1 Ur Malmö Konstmuseums samlingar Skissernas museum 19/6–2/10 Dubuffet som arkitekt 30/10–19/2 Siri Derkert

Norrköping Norrköpings konstmuseum 24/9–8/1 Gösta AdrianNilsson 8/10–5/2 Östgöta Kf 90 år 8/10–5/2 Östgötsk grafik

Skellefteå Museum Anna Nordlander 7/9–20/11 Jane Calvin Skellefteå Konsthall 12/6–28/9 En bildvärld för stora och små 13/11–15/2 Konst i relation till det offentliga rummet

Skövde Skövde Konsthall & konstmuseum 10/9–26/10 Elisabeth Ohlson Wallin 18/11–5/2 Skaraborgssalongen

Staffanstorp Staffanstorps konsthall 4/9–16/10 Örjan Wikström

Stenungsund Galleri Koch Kulturhuset Fregatten 3/9–26/9 Jirina Janzbach 1/10–24/10 Konst och design

Stockholm Millesgården 27/8–15/1 Glasstress Stockholm

Moderna Museet 14/5–9/10 Klara Lidén 8/10–31/12 Turner, Monet, Twombly

15/10–18/12 Pierre Olofsson 12/11–18/12 Carina Marklund, Maria Skärlund

Prins Eugens Waldemarsudde 7/5–18/9 Lars Wallin 17/9–29/1 Carl Fredrik Hill 1/10–4/12 Anders Sandström

Bohusläns museum 11/9–13/11 Pandemonium – Art in a Time of Creativity Fever

Sundsvall Sundsvalls museum, Kulturmagasinet 2/7–18/9 E S Curtis 2/7–18/9 On the road 2/7–9/10 Henri Cartier Bresson

Södertälje Södertälje konsthall, Luna kulturhus 20/8–10/10 Jan Niedojadlo 22/10–27/11 Erik Jeor, Heli Sammalisto, Astrid Svangren, Fredrik Söderberg 3/12–22/1 Moment – åtta svenska grafiker

Tomelilla Tomelilla Konsthall 27/8–9/10 Ann Blomberg 15/10–27/11 Grafiska sällskapet 100 år – Medlemsutställning 3/12–15/1 Per Serre, Elisabet Svensson

Torshälla Ebelingmuseet 10/9–25/9 Keramikmässa 10/9–9/10 Jan Magnus Reneflot 10/9–9/10 Uno Stallarholm 1/10–6/11 Ingela Svensson 15/10–20/11 P. Johannes Sutelainen

Uddevalla

27/8–9/10

Birgitta Andersson (Smålands Konstarkiv) 15/10–27/11 Dunér och Freiij (Smålands Konstarkiv) 26/11–5/2 Zoom – Italiensk design

Västerås Uppsala Bror Hjorths Hus 10/9–23/10 Pär Fredin 29/10–20/11 Madelaine Sillfors 26/11–22/1 Maria Miesenberger Uppsala Konstmuseum 11/6–9/10 Vänskapsband – konstnärsgrupper i Uppland 3/9–16/10 Barbro Råsbrant, Upsala-Ekeby keramik 15/10–20/11 Johan Thurfjell 26/11–22/1 Stipendiater 2011 26/11–22/1 Natasha Dahnberg, Mervi Junkkonen

Varberg Konsthallen Hamnmagasinet 3/9–23/10 Joakim Pirinen 29/10–18/12 Mia Petzäll

Vetlanda Vetlanda Museum 10/9–9/10 Anna Dohrmann 16/10–13/11 Gunna Grähs, Anna Bengtsson

Västerås konstmuseum 9/4–20/11 Samlingen i nytt ljus

Växjö Smålands museum 27/11–18/9 Hälsa på glas 28/4–24/9 Två stolutställningar 28/5–29/1 Glasdialogen – Markus Emilsson, Abstractemption

Åkersberga Österåker Runö Folkhögskola 15/8–30/9 Aino Myllykangas 3/10–28/10 Peter Zacsko 31/10–18/11 Fritidsgårdarna i Österåker 18/11–16/12 Carin Nordling

Örebro Örebro Universitet, Konsthallen 1/9–5/10 Ulf Olov Lernhammar 13/10–17/11 3 Gerlesborgare

Värnamo Vandalorum 20/8–13/11 David Svensson 20/8–13/11 Miffy och Dick Bruna

Galleri Blå av Kristoffer Nilsson

konstperspektiv 59

KP1103.indd 59

2011-08-25 19.11

posttidning b Konstperspektiv Tegnérgatan 60A 216 12 Limhamn

BD9:GC6 BJH::I HID8@=DAB H^g^ 9Zg`Zgi i#d#b# )#. @aVgV A^Y c i#d#b# .#&% IjgcZg! BdcZi! IldbWan/ HZci b aZg^ -#&%Ä&*#& '%&' Nc\a^c\V\ViVc &! '+#&&Ä''#& '%&'

BZY hi Y Vk/

bdYZgcVbjhZZi#hZ 8aVjYZ BdcZi! LViZg A^a^Zh! GZÓZXi^dch d[ LZZe^c\ L^aadlh! Z[iZg &.&+ I]Z BZigdeda^iVc BjhZjb d[ 6gi$6gi GZhdjgXZ$HXVaV! ;adgZcXZ

BD9:GC6 BJH::I B6ABy BVgXZa 9jX]Vbe i#d#b# &&#.

9Zc i^Y^\V bdYZgc^hbZc i#d#b# '#&% H^\jgYjg <jYbjcYhhdc ')#.Ä+#&& Cn egZhZciVi^dc Vk BdYZgcV BjhZZih hVba^c\# KZg` Vk 7gVcXjh^! 6aZmVcYZg 8VaYZg! C^ah 9VgYZa! ;ZgcVcY A \Zg! =Zcg^ BVi^hhZ dX] H^\g^Y =_Zgi c b Ó! &*#&%Ä*#' '%&' ;gZYg^` Gddh hi^eZcY^Vi '%&&! &+#&&Ä''#& '%&'

BZY hi Y Vk/

bdYZgcVbjhZZi#hZ

C^ah kdc 9VgYZa! 9Zc Y ZcYZ YVcYnc! &.&- C^ah kdc 9VgYZa$7JH '%&&