Det är vägtrafiken, arbetsplatsolyckorna och elolyckor. I dessa områden har arbetssättet varit kopplat till samverkan mellan många inblandade och aktiva parter, en branschrepresentation. Arbetet har varit framgångsrikt och många gånger världsunikt. Bakgrunden till den positiva utvecklingen är ett strukturerat och målmedvetet förebyggande arbete med starkt politiskt och branschmässigt stöd. I dessa områden har det varit helt acceptabelt att förebyggande åtgärder får kosta pengar, ibland mycket stora belopp. Inom dessa områden är det vidare helt acceptabelt med retroaktiva åtgärder. Annars skulle de inte fått önskad effekt inom överskådlig tid. Där finns en förståelse för sambandet mellan förhållandevis kostsamma åtgärder och större ekonomiska besparingar för samhället i stort och minskat mänskligt lidande. En förståelse som oftast saknas när det gäller förebyggande åtgärder inom brandområdet.
Bristande vetskap om krav på brandskydd
Brandskyddsföreningen Sverige bedömer att få företagsledare, byggherrar och verksamhetsutövare har vetskapen att samhällets krav på brandskydd, som ges uttryck för i Boverkets byggregler (BBR) och i de kommunala räddningstjänsternas tillsyn enligt lag om skydd mot olyckor, till största endast innefattar personskydd och då i främst offentliga och publika lokaler. Det offentliga samhällets förväntningar och krav på brandskyddet i samband med byggproduktionen innefattar, i princip,
bara skydd för personer. Förväntningarna och kraven för brandskyddet i byggnaden i sig själv och all verksamhet i byggnaden måste någon annan sätta upp. Vill man som enskild fastighetsägare eller verksamhetsutövare ha ett brandskydd som också innebär att byggnaden och verksamheten ska finns kvar efter att en mindre brand startat, måste man själv formulera och driva igenom dessa förväntningar och krav i byggprocessen och i sitt systematiska säkerhetsarbete. Detta gäller både i offentlig verksamhet och i det privata näringslivet. Detta konstaterades till och med i Boverkets rättsutredning, Värdeskydd, daterad 2007-05-09. I denna så skrivs att ”såsom byggreglerna är utformade idag finns inga hinder för fastighetsägaren att låta byggnaden brinna ner, vilket i vissa fall både kan få miljökonsekvenser och ekonomiska konsekvenser för samhället”. Branden är sedan årtusenden ett fenomen som människor och samhällen varit tvungna att ta stor hänsyn till. Denna hänsyn har utvecklats till många former av brandskydd som exempelvis eldstäder med skorstenar, kraftiga fastighetsavskiljande brandmurar och begränsningar för att använda brännbart byggmaterial. Detta har successivt begränsat brändernas konsekvenser från stora stadsbränder som var vanliga före 1900-talet och begränsats skadeutvecklingens omfattning vid utvecklade bränder. Brandskyddet har genom historien utvecklats genom att erfarenheter från inträffade bränder har upprätthållits över tid genom detaljerade regelverk. Detta resulte-
rade ett relativt komplicerat system av många detaljregler som skapade ett stelt och svårhanterligt system som försvårade utveckling. Under mitten av 1990-talet infördes möjligheter till mer funktionsbaserad design av brandskyddet. Detta gjordes för att förenkla regelverket och minska antalet detaljregler och därmed skapa en större flexibilitet och öka valmöjligheterna. Samtidigt skulle detta öka tydligheten i ansvarsfördelning och därmed basera designen på vetenskapliga grunder och ge en ökad harmonisering inom EU. Det skulle också öka möjligheterna för kommunerna att påverka byggandets utformning utifrån lokala förutsättningar och reducera kostnaderna för byggandet. I mångt och mycket har denna utveckling varit mycket god och medfört positiva effekter. Tyvärr har man dock genomfört denna förändring utan att samtidigt införa en systematisk uppföljning av resultatet av förändringen eller av erfarenheter från inträffade bränder. En förändring mot en mer funktionsbaserad design av brandskyddet har successivt under 1990- och 2000-talen skett i olika länder runt om i världen.
Bränder med allvarliga konsekvenser kommer att öka
Dessa förändringar i regelverket bedömde Johan Lundin i sin doktorsavhandling (Safety in Case of Fire – The Effect of Changing Regulations) skulle komma att innebära att bränder med allvarliga konsekvenser skulle på sikt komma att öka. Utöver detta så konstaterade Lundin att det fanns behov av ett omfattande arbete med att förbättra tolkningen av säkerhetsnivåerna i regelverket och att tillsammans med att minska projektörernas egen frihet kring verifikationen av designen. Dessa åtgärder skulle behövas för att öka samhällets möjligheter till kontroll av brandsäkerheten. Vi frågar oss nu om det är resultatet av en avreglerad samhällskontroll av brandskyddet runt om i samhället som börjar visa sig i ökade brandskadekostnader.
Funktionbaserat regelverk i förändring
FOTO: FREDRIC JONSSON
Brand på byggarbetsplats Brunstorp, Huskvarna, Jönköpings kommun, 2011-06-13. Ur undersökningsprotokollet: ”Branden har spridigt sig mycket snabbt i den vertikala cellplasten som var helt oskyddad under montagearbetet. I princip brinner allt brännbart på en tio meter bred fasaddel bort inom tio minuter och orsakar en enorm rökutveckling som drev in över Huskvarnaberget. Övriga byggnadsarbetare fick hastigt lämna byggnaden pga röken. Det saknades till stora delar annat brännbart material i bygganden varför någon brandspridning inte skedde. Svetsarens insats med vattenslang förhindrade spridning till fler fasaddelar”.
32
Nya Zeeland införde 1991 ett funktionsbaserat regelverk inom brandskyddsområdet och arbetar nu med att förändra detta. Man bedömer att friheten för projektören har varit för stor och att man behöver öka styrningen från samhället. Charles Fleischmann ställde sig, på IAFSS-konferensen på University of Maryland, USA i juni 2011, frågan om inte detaljreglering är framtiden för den funktionsbaserade projekteringen av brandskydd. Han konstaterar att det i dagens system är alldeles för osäkert för myndigheterna vilken brandtekniskt utformning som medför en acceptabel säkerhetsnivå. Myndigheternas personal har svårt att ifrågasätta den valda lösningen på brandskyddet. Det är också stora svårigheter i tolkningar kring kravnivåer och svårt för allmänheten att Bygg & teknik 6/11