Biz&ART nr 17

Ett magasin om kultur och affärsliv. Nr 17

BIZ&ART 17

insikt

BIZ&ART

®

Proaktivt enligt leXUS: vi tror att de allra flesta som sätter sig i förarsätet i en lexus snabbt känner att det är en mycket speciell bil.

Det beror på en rad olika faktorer. Den höga kvaliteten är en, den proaktiva filosofin en annan. genom en kontinuerlig läroprocess strävar lexus efter att gå längre

än att bara uppfylla sina kunders önskemål. lexus försöker överträffa dem. Den filosofin leder bland annat till att varje lexus-modell är väldigt lätt att känna sig hemma i. Från allra första stund.

Proaktivt enligt kaiSer bil: kaiser bil arbetar exklusivt med lexus, i våra ögon världens finaste bilmärke. vi sätter en ära i att vara en förlängning av de värden lexus står för. vi vill alltid leva upp till dina förväntningar. och alltid också försöka överträffa dem. Det kan handla om att försöka varna så många av våra kunder som möjligt när den

första snön är på gång; att hålla dörren öppen när du kan komma; att låta dig provköra på dina villkor. och mycket annat.

Precis som lexus inte är likt något annat bilmärke, är kaiser bil inte likt något annat bilföretag. välkommen att uppleva skillnaden.

9

BIZ&ART vinter 2011 75 SEK

tel 08-501 610 00. tel 08-501 610 00. www.kaiserbil.se

BizArt 29nov V.M 220x270.indd 1

2011-11-18 16.36

01

Ytterbyvägen 14-18, täby. bolmensvägen 51, Årsta.

ISSN 1654-5370

lexus Stockholm norr lexus Stockholm Söder

771654 537006

CT 200h. Bränsledeklaration blandad körning: 3,8 - 4,1 l/100 km, CO 2 87 - 94 g/km. Miljöklass Hybrid. Bilen på bilden är extrautrustad.

lasse berg homo sapiens i spegeLn fyris BIO 100 animech konststaden uppsala Blåsenhus

2

V a k s a l a g a t a n 2 8, Uppsala tel 018 - 65 03 70 mĂĽndag-fredag 10 -18 lĂśrdag 10-15 email info@valamagasinet.se www.valamagasinet.se 3

ROMEO & JULIA

PREMIÄR 3/12

UPPSALA>>>> STADSTEATER 4

Innehåll 7 (In)ledare Karin Åkerblom 8 Lasse Berg 18 Och årets stipendiater är...

22 Blåsenhus 32 Baksmälla efter arbetsseger 38 Staden genom konsten 44 Klassisk biograf 50 La Capella 56 Pysslingars perspektiv 60 Animech 66 Wallumni – Sandra Friberg 70 KFUM-borgen 78 Fredens hus Ansvarig utgivare: Stewen Quigley Redaktion: Johanna Uddén, Lillemor Berg, Stewen Quigley Skribenter: Lillemor Berg, Anna Lindgren Dahlin, Anna Jonson, Lars Lambert, Stewen Quigley, Gunilla Sthyr, Johanna Uddén, Karin Åkerblom.

Formgivare: Bo Rosander Textredigering: Lars Johansson, Mallverkstan i Uppsala Bilder: Stewen Quigley: Omslagsbild, 6, 7, 8, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 30, 31, 32, 33, 34-36, 38-39, 41, 44-48, 50-51, 56, 59, 61-62, 64-65, 68-69, 70-71, 74-80, 82, 88, 92. Bo Gyllander: fontän s 39, 41. Deep Sea Productions: 9, 14-15.

Lasse Berg: 10-13. © AFA foto: 18. Martin Lima de Faria: 57, 58, 96, 97. Lars Lambert: 94-95.

Bo Rosander 94-95. Självporträtt, Ida Björs: 83. Installation, Maria Nordin: 83. Verk av Helena Laukkanen: 84. Lisa Jonasson, Tankeöverföring i praktiken: 85.

82 Leve Teatergalleriet 88 Uppslag 92 Leches Uppsala, del 4 96 Korsord

Annonsörer: 2/1 Vålamagasinet 1/1 Hambergs fisk, HSB, Kaiser Bil, Klövern, Kph, OBH Nordica, Peppar Peppar, UKK, Uppsala stadsteater 1/2 Ekeby hälsocenter, Fyris senap, Laser Care, Rolf Guldsmed, Uppdrag köket, Uppsala Parkerings AB, Uppsala visfestival, Villa Anna 1/4 Kungliga Akademiska kapellet (Musicum), Musik i Uppland 1/8, Bror Hjorths Hus, Galleri Diana, Reginateatern, Rolls Gallery, Svensk konsthandel, Upplandsmuseet, Uppsala konstmuseum Annonsering: BIZ&ART AB, Övre Slottsgatan 6, 753 10 Uppsala. Tel 0705 95 41 41, vxl 018-26 26 00, Fax 018-26 26 06 annons@bizart.se, kontakt@bizart.se, www.bizart.se Tryck: Trydells Tryckeri AB, Laholm ISSN-nr: 1654-5370 Miljömärkning: Trydells Tryckeri AB är miljöcertifierat enligt ISO 14001.

Hela produktionen inklusive distribution i miljövänlig plast är miljömärkt med Lic nr 341091.

För icke beställt material ansvaras ej. Tidningen får ej kopieras.

Citera gärna men ange källan.

®

Biz&Art är varumärkesregistrerat.

5

6

Det bor en Filifjonka i mig, en ständigt orolig figur som får småsaker att torna upp sig till annalkande katastrofer innan jag hunnit blinka. Jag försöker att hålla henne i schack men den här hösten har hon gått i spinn.

Orsak? Uppsala blir storstad! Vi blir 200 000 invånare, varav 150 000 i stan.

Staden ska fira med buller och bång som man gör när man vill fira stort.

Filifjonkan kippar efter andan och tar sig för pannan. Jag sitter klistrad framför kristallkulan och ser in i framtiden. Staden fortsätter att växa och inom tjugo år måste det finnas 25 000 nya lägenheter, ungefär en miljon m2 lokalytor, en mycket smartare kollektivtrafik och en hel del annat.

Oron kommer krypande. Hur ska vi få plats med cyklarna? För cykla måste vi fortsätta att göra om staden ska klara klimatmål och vara hållbar. Och var ska vi träffas och umgås? Finns det plats för alla på bryggorna längs Fyrisån, blir det kö och kiv vid gungorna i parkerna och bland boulespelarna i Odinslund och kan torghandeln på Fyristorg och Bondens marknad få plats att expandera?

Men vänta nu. Staden påverkas av människorna som lever i den samtidigt som människor påverkas av den stad de lever i. Uppsala är så lyckligt lottad att den lockar nya människor till sig. Tack vare alla nya Uppsalabor blandas olika intressen, kunskaper, bakgrund och historia. Nya idéer kommer att födas, gro och ge nya avtryck. Något som också får stöd av Edward Glaeser, en ekonomiprofessor från Harward, som i en av sina många böcker går igenom framgångsrika städer.

Han slår fast att där människor och idéer möts – där utvecklas kunskap.

Det gäller bara att vi låter vår stad expandera med klokhet och omsorg.

De offentliga rummen – torgen, parkerna, Fyrisåns stränder – tillhör alla och är exempel på mötesplatser som gagnar stadens utveckling. Det är mellan människor det händer.

Det är klart att vi kommer att få plats, både vi som bor här idag och de som kommer hit i framtiden. Men det handlar också om att låta människor ta plats, påverka och sätta avtryck i sin stad. ”Humanism måste vara själva nyckelordet för morgondagens stadsplanering” skrev min goda vän Titti Olsson i en ledare nyligen.

Så måste det vara. Filifjonkan får flytta ut.

(in)ledare

En flyttar ut, många andra in ...

KARIN ÅKERBLOM

Karin Åkerblom Processledare för stadsutveckling & landskapsarkitekt

7

Homo Sapiens i spegeln av Lillemor Berg

8

Transdans i Kalahari.

I många hundra år har en strid ström av upptäcktsresanden dragit fram i alla väderstreck, indrivit kunskap och rapporterat sina intryck parallellt med en allt hårdare exploatering av alla kontinenter. Männen, för det är nästan utan undantag bara män som utforskat världen, har så gott som alla krönts med hjältestatus. Vi älskar de spännande berättelserna om exotiska länder och främmande folkslag.

Vittnesmål om världar bortom horisonten väcker en märklig längtan efter det annorlunda.

Som barn satt Lasse Berg klistrad vid radioapparaten hemma i Båstad och fascinerades av Sten Bergmans berättelser från fjärran länder om kannibaler och paradisfåglar. Vad han inte visste då, var att han via en omväg som yrkesmilitär i flygvapnet i ungdomen skulle komma att axla manteln, bli en sorts upptäcktsresande själv.

– Det där med flygvapnet var på grund av utbildningen som erbjöds. Jag var naturvetenskapligt sinnad och fick studera de ämnen jag var intresserad av på Stockholms universitet. Tanken var väl aldrig att satsa på en militär karriär. Men när jag hoppade av var det av skäl som kan beskrivas som ren exotism. Jag drömde om orienten.

Det var i mitten av 60-talet. Han hade träffat en trevlig och likasinnad tjej. De slog ihop sina studielån, skaffade en gammal skåpbil och for iväg till Nepal.

9

Lasse Berg tillsammans med filmaren Anders Ribbsjö på den första expeditionen i Central Kalahari Game Reserve 1985.

Mötet med den stora världen blev en skakande upplevelse av världsfattigdomen, ett chockartat uppvaknande.

– På 60-talet fanns inte så mycket information om hur det egentligen såg ut i världen. Nu fick jag med egna ögon bevittna eländet och orättvisorna. Jag blev oerhört tagen av det jag såg och bestämde mig för att det här ska jag ägna mitt liv åt att rapportera om.

Och så blev det. Sedan dess har Lasse Berg nära nog konstant befunnit sig på resande fot som frilansskribent och författare. Under 70-talet skrev han tillsammans med Lisa Berg (Ortman) en rad böcker om Asien och tredje världen i allmänhet, som kom att påverka opinionsbild och debatt i Sverige. Fortsättningsvis har Lasse Bergs omvärldsanalyser regelbundet omsatts till tv-filmer, reportage och radioprogram eller dunkat ner på bokhandelsdiskarna.

I dag är det få berättare som kan mäta sig mot Lasse Berg när det gäller global överblick över människans

10

värld, villkor och historia. Han har gjort och fortfar att göra en encyklopedisk insats med att samla allt som finns att veta om människans ursprung och egenart.

Världsomfararen Lasse Berg är oerhört beläst och har en intagande förmåga att förmedla sina intryck och upptäckter med innerlig känsla och analytisk pregnans.

Stilen är ledig och personlig med karaktär av både reseskildring och populärvetenskap. Böcker som Gryning över Kalahari och uppföljaren Skymningssång i Kalahari visar att det fortfarande finns många nya frågor att ställa om världen och människorna, framför allt ur ett evolutionärt perspektiv.

– Efter allt jag sett av svält, konflikthärdar, grymheter och avgrundsdjupa klyftor mellan fattiga och rika, var min syn på människan under lång tid ganska desillusionerad. Ur vilka mörka källsprång kommer all ondska?

Föreställningen om människans natur som i grunden egoistisk och aggressionsdriven har en lång

Awashdalen i Etiopien. Här ligger förmodligen människans vagga.

Nu är det afarernas land, ett av de oroligaste områdena i världen.

tradition i det västerländska tänkandet, alltifrån 1600talsfilosofen Thomas Hobbs till 1900-talets Konrad Lorentz. Lasse Berg fann det länge svårt att se någon annan förklaring till allt våld och elände än den gängse.

Men denna ingrodda och deprimerande människosyn löstes upp av en nyvaken klarsyn när han 1980 för första gången kom till Afrika, och där lärde känna en spillra av nomadiserande bushmän och deras uråldriga livsstil i Kalahari. Här på platsen för människans ursprung, med obegränsad utsikt över horisonterna, kände han sig hemma som aldrig förr. Inte så konstigt, menar Lasse Berg, för det finns bara en människoart, Homo Sapiens, och den uppstod i Afrika för att långt senare sprida sig över världen.

– Allt i oss är gjort för att leva i en miljö som det tropiska Afrika. Tänk bara på hur tallskottskörteln fungerar, vi blir deppade av att vara borta från vårt ursprungs varma och soliga Afrika, säger Lasse Berg med godmodigt eftertryck.

11

N!aqés och /Kuntas samlargrupp i Kalahari. ! samt / står för karaktäristiska klickljud som finns i deras språk.

Störst intryck gjorde mötet med de så kallade bushmännen eller san, deras fridfulla och jämlika samvaro, vänligheten, samarbetsviljan och den snacksaliga humorn. Sanfolket lever ett samlar- och jägarliv som inbringar en tillräcklig och varierande kost till priset av en ganska ringa arbetsinsats. Det blir mycket tid över till umgänge och prat. Som Lasse Berg beskriver det, kom han vid mötet med denna kultur till insikt om, att bushmännen visade på ett levnadssätt som låg mycket nära det som evolutionen anpassat oss människor för.

Upplevelsen övertygade Lasse Berg om att det fanns något väsentligt att lära av denna uråldriga livsstil. Han påbörjade ett gigantiskt researcharbete med att resa jorden runt för att samla fakta och samtala med ledande forskare i ämnen som arkeologi, paleontologi, antropologi och vidare alla ämnen som har att göra med kunskap om människan ur ett evolutionärt perspektiv.

– Projektet växte hela tiden under arbetets gång.

När jag hade träffat ett femtiotal forskare inom olika områden, hade dessa gett tips om minst tio andra intressanta personer som jag borde tala med. Tanken

12

vara först att skriva om människans evolution men det kom alltmer att handla om vad man kan säga om vår natur ur ett vetenskapligt perspektiv.

Antropologer, som studerat grupper av afrikanska bushmän, bekräftade Lasse Bergs egna erfarenheter. De vittnar om sociala konventioner och sedvänjor som är inriktade på jämlikhet, samarbete, att dela lika på allt och att lösa spänningar inom gruppen med samtal.

Var än Lasse Berg vände sig med frågor fick han sin afrikanska klarsyn bekräftad. De spår vetenskapen funnit av mycket tidig mänsklig existens på den afrikanska kontinenten ger inget stöd för tesen att människonaturen i grunden skulle styras av egennytta och aggressionsdrift. Tvärtom, forskningsfronten berättar samstämmigt om ett relativt välstånd i de uråldriga jägar- och samlarkulturerna och om ytterst få tecken på våld, egentligen inga alls som tyder på skador som kan ha tillfogats i strid. Av allt att döma verkade det afrikanska urhemmet ha format Homo Sapiens till en snäll och hygglig varelse. Våra förfäder överlevde tack vare att de hjälpte varandra, utvecklade en avancerad samtalsteknik och delade med sig. Lasse Berg

nationerna. Konsekvenserna känner vi väl till.

Under arbetet med Gryning över Kalahari bodde Lasse Berg några år i Rwanda, omgiven av benknotor och skallar efter ett folkmord där en miljon människor hackats ihjäl på de mest bestialiska sätt.

– Det var en minst sagt schizofren situation att skriva om människans godhet och samarbetsförmåga under dessa omständigheter.

Men exemplet Rwanda väckte också insikter om vilka faktorer som kan leda till att samhällen bryter samman. Solidaritet kan uppträda i en perverterad variant. Grupptryck kan driva människor till att göra

betonar väskan som evolutionshistoriens i särklass viktigaste uppfinning. I den kan man samla förnödenheter och godsaker som räckte till hela gruppen.

– Det är självklart inte så att forskarvärlden anser att människan är av naturen god. Det är inte heller min mening att måla upp en idyllisk bild av den så kallade ’’den ädle vilden’’. Men det har skett ett paradigmskifte i synen på människans egenart de sista femton åren.

Numera finns en konsensus om att samarbete och jämlik fördelning är den överlevnadsstrategi som kännetecknar huvuddelen av människoartens evolutionshistoria.

Det förefaller som om mänsklighetens problem började först för 60 000 år sedan när utvandringen från Afrika inleddes. Och vår moderna, nedtecknade världshistoria handlar, som bekant, mest om maktpolitik och krig. Rasism ser emellertid ut att vara ett sent inslag i människornas idévärld. I boken Världens ålder spårar Lasse Berg rasismens rötter. Det är först under kolonialtiden som idéer om rankning av olika rasers värde börjar befästas till dogm, uppenbarligen i syfte att legitimera den västerländska imperialismens utrotningskrig mot koloniernas urinvånare. Rasideologin kom ganska snart att omfatta en värderande skala av rasbestämningar för sociala grupper även inom de egna

vad som helst och en cementerad kil mellan vi och de kan bli fatal. Det finns inget som inverkar så menligt på det mänskliga psyket som orättvisor. Och det gäller för både offer och förövare.

– Det allra värsta en människa kan råka ut för är hot om uteslutning ur den sociala gemenskapen, att förlora sin tillhörighet och sitt värde. När den taktiken drivs till ytterlighetens spets blir människor till slut helt vilsna av desperation.

Frågan är också om inte människans stora pannlober, centra för språk och abstraktionsförmåga, tenderar att grumla våra sunda instinkter och i stället bädda för, att vi ofta faller offer för våra skiftande idéer.

Mycket snart har världen förlorat de få nomadgrupper som ännu har djupa rötter i människolivets ursprungliga villkor och livsmönster.

– Idag finns det på jorden några tusen ursprungsbefolkningar enligt FN:s definition men inga av dessa lever urtidsliv. De har en gång bytt liv precis som hela mänskligheten. De flesta av dem är bofasta och lever av enkla odlingslotter eller boskapsskötsel.

Skymningen sänker sig över de sista bushmankulturerna som lever på ett någorlunda traditionellt sätt i Kalahari. Lasse Berg har själv bevittnat hur boskapsskötare i norra Namibia invaderat områden som regeringen fredat för att folkspillran av samlare ska kunna fortsätta leva på sitt eget sätt.

– De är så få och har ingen vana av att slåss. De är helt försvarslösa när stora gäng, beväpnade med

13

14

Kalasjnikovs, invaderar deras territorium och börjar hugga ner träd.

Skymningssång i Kalahari handlar om övergången från en urgammal livsstil till en helt ny. I boken presenterar Lasse Berg ett illustrativt mätsystem. Om man föreställer sig en sex meter bred vägg och ser homininevolutionen som en linje från höger till vänster, så är det först en knapp centimeter från slutet till vänster som människorna blir bofasta jordbrukare. Övergången skedde i samband med istiden för 20 000 år sedan som förändrade klimatet över hela jorden. De stora bytesdjuren försvann, det blev torrare och kallare och människan höll på att duka under. När Lasse Berg reste runt och talade med forskare i de olika områdena där de första jordbrukskulturerna uppstått, växte det fram en entydig bild av som hände vid övergången till jordbrukssamhället.

– Det finns en vetenskaplig samsyn om att övergången till jordbrukssamhället beledsagades av en väldig ökning av våld, både inom samhället och utåt mellan samhällen i form av regelrätta krig. Och så uppträder hierarkier och förtryck. Överallt, över en period mellan några hundra till tusen år, blir människor kortare och hjärnan blir mindre, vilket tyder på en ensidig och knapp kost.

Förslitningsskador uppträder liksom karies, nya sjukdomar och epidemier. Det är först i modern tid som en del av mänskligheten återhämtat sig vad det gäller hälsa och kroppslängd.

Trots att människan är en relativt ung art på jorden, har villkoren för vårt släkte förändrats dramatiskt på extremt kort tid, sett ur ett evolutionärt perspektiv. Den väsentliga frågan som Lasse Berg ställer i boken, är hur mänskligheten än i dag påverkas mentalt och hälsomässigt av denna allt jämt pågående anpassning till livsvillkor som naturen under en lång evolution inte alls rustat vår art för.

– Vi är ju inte gjorda för att underordna oss i hierarkier, lyda order från chefer eller orka med långa inrutade arbetspass och stress.

Genom sig själv känner man andra. Talesättet dyker direkt upp i tanken vid mötet med den vänliga noma-

15

den Lasse Berg. En slags samlare är han onekligen, inte av nötter och rötter, men väl av intryck och kunskaper.

Han beskriver sig själv som en lycklig man och betonar gärna att det till stor del beror på ynnesten att få verka rörligt och tänka fritt.

– Jag har varken haft chefer eller månadslön sedan jag lämnade flygvapnet för drygt fyrtio år sedan, påstår han glatt.

Ett faktum som inte inverkat menligt på produktiviteten, märk väl.

Det finns ingen väg för människan som leder tillbaka till paradiset och det är inte heller vad Lasse Bergs budskap handlar om. Hans passionerade vetgirighet och engagemang för mänsklighet bottnar i en oförtröttlig optimism. Syftet är glasklart. Genom att spegla oss i det förflutna ökar vår självkunskap. Om vi vet vilka vi är och vad vi behöver för vårt välbefinnande kan vi lättare urskilja vilka vägar som leder framåt. Hur vi ser på oss själva, vår identitet som människovarelse, har enorm betydelse för vår uppfattning om livets mening,

vilket i sin tur inverkar på våra strategier och målsättningar.

Lasse Berg slår sig inte till ro, trots att han uppnått en ålder då många välkomnar pensionen. Dagen efter vårt möte far han mot Asien för ett nytt projekt.

– Det är roligare att vara i Afrika men mänsklighetens framtid avgörs i Asien, konstaterar han.

Projektet går ut på att göra en jämförande undersökning mellan Asien och Afrika. Varför har det gått så bra för Asiens ekonomier, både vad det gäller tillväxt och fattigdomsbekämpning, medan de afrikanska stått och stampat? Lasse Berg har naturligtvis en intelligent hypotes och har redan börjat nysta upp trådarna från en tiotusenårig historia. Här hemma väntar en stor läsekrets med spänt intresse på berättelsens fortsättning. 3

Ha koll på din hälsa!

Uppsala

s nya vå rdcen

tral

LISTA DIG HOS OSS SÅ FÅR DU DITT EGET HÄLSOTEAM SMS till 71700: “Lista (mellanslag) personnummer” RING: 018 611 08 00 PÅ WEBBEN: ekebyhalsocenter.se

Kom till oss och få en hälsobedömning: Hälsosamtal med sjuksköterska Provtagning i vårt labb

gar.

nin Gott om intressanta tid . na la t at ds iPa h oc Ekeby Lounge med WiFi frukt.

Vi bjuder pa kaffe och 16

eller 018 611 yhalsocenter.se eb ek w. w w på .

Boka besök . Alltid drop in 3. Öppet 8-17 Ekeby Bruk A3

Konditionstest hos vår sjukgymnast

08 00

Hälsobedömning av vår allmänläkare med förslag på uppföljning vid behov Landstingets avgifter. Högkostnadsskyddet gäller.

Gratis om du är under 20.

www.pepparpeppar.com

Bordsbokning 018 13 13 60 eller maila till pepparpeppar@telia.com Suttungs gr채nd 3 UPPSALA

17

Och årets stipendiater är … av Johanna Uddén

18

Julia Bondesson

Pauliina Pietilä

Femhundra kronor och en sommarvistelse i Anna-Lisa Thomsons stuga i Grundsund i Bohuslän. Det var vad Uppsalakonstnären Carin Ax fick när hon tog emot det första stipendiet till minne av Anna-Lisa Thomson. Året var 1955 och konstnären och formgivaren Anna-Lisa Thomson hade gått bort i bröstcancer något år tidigare.

Det var hennes önskan att kvarlåtenskapen skulle bilda en fond för uppmuntran och stöd till kvinnliga konstnärer för deras utbildning och förkovran. Anledningen var att hon själv fick ett stipendium under sin utbildningstid, något som betydde mycket för henne.

Stipendiet är idag mycket prestigefyllt och viktigt för de nyutexaminerade konstnärerna. Tack vare goda investeringar får de fyra stipendiaterna idag 50 000 kr var – inte illa att inleda sin konstnärskarriär med!

Dessutom ingår en betydelsefull utställning för stipendiaterna på Uppsala konstmuseum.

1989 övergick huvudmannaskapet för Stiftelsen Anna-Lisa Thomson Till Minne från familjen till Uplands konstförening. En av dem som varit aktiv i stiftelsens styrelse under lång tid är Gunilla Gunnarsson.

– När jag blev ordförande 1990 gav vi stipendiet dess nuvarande form med både motiveringar och en årlig stipendieutställning på Uppsala konstmuseum, berättar hon.

Konstnärerna kan inte själva söka stipendiet, utan de utses varje år av styrelseledamöterna i stiftelsen.

Stiftelsens styrelse utses av Uppsala konstförening och sedan några år tillbaka är Kristina Rennerstedt ordförande.

– Det är ett intressant uppdrag, även om jag som ordförande inte gör några som helst konstnärliga bedömningar. Mitt uppdrag är framförallt att leda arbetet så att stiftelsens ändamål kan uppnås på bästa sätt. I det arbetet har jag nytta av mina erfarenheter från juridiken och kulturområdet säger Kristina Rennerstedt som varit statssekreterare i Justitiedepartementet och chef för Statens Kulturråd.

Urvalsarbetet är grundligt. Styrelseledamöterna delar upp högskolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå mellan sig och reser dit för att se de olika avgångsutställningarna.

Anna-Lisa Thomson i ateljén

19

Sofie Karp

– En måttstock för styrelsen är att konstnärerna ska ha gått ut masterutbildningen, men det är inget krav, berättar Kristina Rennerstedt.

Det är inte heller säkert att det är just på konstskolorna man hittar stipendiaterna. Gunilla Gunnarsson berättar att en ledamot av en tillfällighet besökte slututställningen för Högskolan för fotografi och film på Göteborgs konstmuseum 2002.

– Där hittade vi fotograferna Sofia Änghede och Helena Blomqvist som vi blev djupt imponerade av och

20

de fick stipendier det året. Eftersom de var med i den prestigefyllda utställningen fick de snabbt gallerister i Stockholm och numera är de etablerade framgångsrika konstnärer.

Styrelsen för Stiftelsen Anna-Lisa Thomson Till Minne brukar göra ett bra och känsligt urval. Många konstnärer som fått stipendiet har vi sett mycket av.

Till exempel textilformgivaren Katarina Breiditis som arbetar med både Ikea och Svensk slöjd och glaskonstnären Katarina Seth Andersson som gjort sig ett namn hos Svenskt Tenn och Design House Sweden. Kajsa Mattas, som gjort skulpturerna längs Östra Ågatan, fick stipendiet 1985. Och de båda framgångsrika konstnärerna Linn Fernström och Gunnel Wåhlstrand har också fått stipendiet.

Gunilla Gunnarsson berättar att konsthögskolorna är mycket måna om stipendiet. Det är förstås prestigefyllt för en skola när en elev blir utvald. Och pengarna, men även uppmärksamheten och äran, är superviktiga för de unga konstnärerna. Uppsalakonstnärerna Ulla Fries och Katarina Sundqvist Zohari berättar vad stipendiet betydde för dem.

Ulla Fries: ”Jag gick sista året på Konsthögskolan när jag fick stipendiet 1976. Det betydde väldigt mycket för självförtroendet att bli sedd på det viset och det hjälpte mig att fortsätta i min egen riktning.”

Katarina Sundkvist Zohari: ”Jag fick stipendiet 2001. Att få Anna-Lisa Thomson-stipendiet är speciellt eftersom man inte söker det själv utan blir vald av en mycket kompetent jury. Det är en härlig bekräftelse och ger en fin kraft framåt precis när skoltiden är slut och verkligheten börjar.

Att få stipendiet var en otrolig uppmuntran och en skön känsla av att det fanns andra som tyckte om det jag gjorde. Pengarna var fantastiskt bra att få, men med just det stipendiet var det stora ändå att bli sedd och uppmärksammad.”

De fyra unga konstnärer som fått stipendiet i år kommer vi säkert att se mer av. De presenteras närmare i den pågående stipendiatutställningen på Uppsala konstmuseum som pågår till och med 22 januari 2012.

Mottagare av årets stipendium Sara Mirzajanzadeh (Kungl. Konsthögskolan) ”för en nyansrik, skarp och på samma gång spektakulär gestaltning som visar på vardagens motsägelsefullhet.”

Sofie Karp (Konsthögskolan Valand) ”för att hon i omsorgsfullt utmejslade teckningar, behärskar det storslagna såväl som det finstilta, det dramatiska såväl som det stilla reflekterandet.”

Julia Bondesson (Kungl. Konsthögskolan) ”Hennes träskulpturer må vara huvudlösa men med fötterna står de stadigt planterade i traditionens mylla.

Hon förenar leklynne med allvar i en strävan att avvinna mediet nya originella och oväntade uttryck.”

Pauliina Pietilä (Konsthögskolan Malmö) ”för hennes storartade måleri där vardagliga stadsmiljöscener genom färgval och teknik får ett drömliknande, magiskt uttryck som fascinerar och engagerar betraktaren.”

Stort grattis till konstnärerna!

Keramik av Anna-Lisa Thomson

Fakta om Anna-Lisa Thomson Anna-Lisa Thomson 1905–1952 Utbildad på Tekniska skolan (Konstfack).

Konstnärlig ledare på S:t Eriks lervarufabrik i Uppsala.

Arbetade från mitten på 1930-talet på Upsala-Ekeby AB. Fick utmärkelser, bl.a. i Paris 1937 och New York 1939. ”Paprika” från 1948 är ett av hennes mest kända arbeten.

Det kännetecknas av ett grovt, mörkt lergods med dekor i blank, ljus glasyr. 3

21

22

Kvarteret Blåsenhus på kunskapens väg av Lillemor Berg

På promenad i Oxford en regnig dag ser man knappt ett enda paraply som inte har en påtryckt logo med Oxford University. Det är just ett sådant paraply turisterna tycker om att ta hem som souvenir. Lärosätet och studentlivet utgör ett självklart varumärke för Oxford, det allra viktigaste.

Riktigt så verkar det inte vara för Uppsala och man undrar varför. Uppsala universitet verkar ibland betraktas som en slags fristående enklav som inte hör ihop med staden i stort. I Uppsala finns till och med en tendens att vända sig bort från en identitet som universitetsstad. Istället föds begrepp som idrottsstaden eller evenemangsstaden och krafter verkar för att Uppsala ska marknadsföras som en shopping- och nöjesmetropol.

Nåväl, det ena behöver inte nödvändigtvis utesluta det andra. Men den anrika lärdomskulturen och studenterna från när och fjärran har självfallet en enorm betydelse för stadens karaktär och särart. Något som Uppsala av ren självbevarelsedrift bör hålla fram och odla. I den uppgiften ligger både att bevara unika miljöer och att förnya beståndet av lämpliga miljöer i takt med att staden och universitetet växer.

23

24

25

26

27

28

29

KUNGLIGA

Akademiska kapellet Uppsala universitets operakör.

Solister: Alexandra Büchel, Sara P. Eriksson Dirigent: Stefan Karpe

Mahler.

Symfoni Nr. 2

UPPSTÅNDELSESYMFONIN Fredag 9 december, kl. 19.30 Universitetets aula, Uppsala

Lördag 10 december, kl. 20.00 Gustav Vasa kyrka, Stockholm Entré: 120 kr, 80 kr student.

Biljetter: www.ticnet.se eller tel. 077-170 70 70 eller vid entrén på konsertdagen www.akademiskakapellet.uu.se

Självklart ska universitetet och lärdomstraditionen få synas och ta plats i stadsbilden.

Byggnationen av nya universitetslokaler på de förut fria ytorna intill Botaniska trädgården i kvarteret Blåsenhus har fått utstå en hel del kritik. Begreppet förtätning har blivit en het potatis i uppsaladebatten.

Många invånare i Uppsala är med fog rädda för att stadsbilden ska förändras intill oigenkännlighet av okänslig expansionslusta nu när staden håller på att växa till en storstad. Det är förståeligt att värdefulla kulturmiljöer och sällsynta grönytor försvaras med näbbar och klor när det planeras för massiva bostadskomplex.

Kvarteret Blåsenhus är emellertid ett ypperligt exempel på, att förtätning, när det finns ett noga genomtänkt syfte, kan skapa ett mervärde åt hela staden. I kvarteret Blåsenhus kan Uppsala universitetet fortsätta växa och skapa mötesplatser för forskare och

30

studenter i en stadsnära miljö. Vad vore alternativet?

Att utlokalisera verksamheten till obygden? Universitet har i alla tider bidragit till, och alltid varit, en stimulerande del av Uppsalas stadsbild. Enlig min mening tyder det på god planering att det fortfarande finns en chans för universitetet att fortsätta på den vägen.

Nu har kvarteret Blåsenhus med sitt nya centrum för pedagogik och psykologi samt studenthälsans fina motionslokaler i Campus 1477 redan blivit en levande stadsdel full av aktiviteter. Från Ekonomikum i norr till Ångströmlaboratoriet i söder vimlar det av studenter.

Det är cykelavstånd mellan alla olika campus. Kunskapens väg, kallas stråket Dag Hammarskjöldsväg, Övre slottgatan och Kyrkogårdsgatan som binder samman Uppsala universitets verksamheter. Mitt i smeten ligger de anrika byggnaderna Carolina Rediviva, Gustavianum och det gamla universitetshuset samt studentnationerna. Kan det bli bättre?

Visst, Botaniska trädgården kanske ter sig lite inklämd, en ovan syn än så länge, men det är ju ändå en stadsträdgård. En trädgård i lärdomsstaden som inramas av universitetsbyggnader, liv och rörelse.3

VÄLKOMMEN TILL KUNGSPORTEN Klöverns senaste fastighetsförvärv i Uppsala är Kungsporten.

Beläget vid Kungsängsvägen i Boländerna. Kungsporten har trivsamma och flexibla lokaler samt gott om parkeringsplatser.

Idag finns ca 35 företag i Kungsporten från olika branscher.

Med närhet och engagemang vill vi tillsammans med befintliga och nya hyresgäster nu utveckla fastigheten ytterligare.

Söker du lokal?

Fastigheten består av sju olika byggnader.

Just nu finns lediga lokaler i flera olika storlekar, från 50 – 850 kvadratmeter. Det finns möjlighet till både rumsindelade och öppna planlösningar som kan anpassas efter olika behov och verksamheter.

Kontakta oss på Klövern på tel. 018-490 30 84 eller skicka e-post henrik.lindley@klovern.se www.klovern.se 31

En sl채ng av baksm채lla efter stor arbetsseger av Lillemor Berg

32

Vem kan, enligt Linus Tunströms djärva ambitioner, förvandla uppsalascenen till en veritabel ’’tryckkokare och häxkittel’’, om inte en krävande ukrainsk demonregissör med bombastiska uttryck och kompromisslösa krav på konstnärlig perfektion? Uppsättningen av Klaus Manns Mefisto på Uppsala stadsteater i regi av Andriy Zholdak marknadsförs långt innan premiären som en milstolpe i Uppsala stadsteaters förnyelseprocess. Pressen bjuds in för att bevaka repetitionsarbetet och för att informeras om Andriy Zholdaks meriter och kontroversiella registil.

Skådespelare vittnar om ett sanslöst hårt men inspirerande regemente. Det bäddades omsorgsfullt för succé och förväntningarna skruvades upp i höjden.

Scenen domineras av en hög trappa. Smala våder av blodröda sammetsridåer framför trappan markerar en teatermiljö. Längs ner, framför första bänkraden, ligger nakna madrasser staplade och hoptejpade. På ena sidan av scenen finns ett inglasat rum som liknar ett stort akvarium. Därinne är en dusch installerad. Pjäsen drar igång och redan efter några minuters introduktion, eller snarare uppvärmning, accelererar rörelsemönstret på scen. Vladimir Klykovs vibrerande musik dånar på högsta volym och publiken slängs rakt in i en thriller.

En skräckslagen Nicoletta, gestaltad av Andrea Björkholm, klampar galet snubblande in på scen ur en dörr i akvariet med en påse vitt pulver som hon häller ut överallt och över sig själv. Sedan följer en rad våldsamma händelser i rasande tempo under skrik och spring, en slags våldtäkt, en tvångsduschning, av- och påklädning, ett bord dukas upp. Plötsligt är ena hörnet av scenen förvandlad till en uppsluppen middagsbjudning där en glupsk teaterdirektör, spelad av Mathias Olsson,

ondgör sig över dagens ungdom och kvinnans förfall medan han proppar i sig stekt kyckling så det sprutar ur munnen. Så går det på med snabba metamorfoser av scenbilden och skådespelare som sliter likt elitidrottare med att fara flåsande upp och ner för den branta trappan.

Scenerna avlöser varandra som tablåer eller flimrande filmsnuttar. Det är framför allt det akvarieliknade rummet som intar olika skepnader. Här ryms de privata angelägenheterna och böjelserna. Under andra akten tillkommer en relativt stor bassäng med vatten framför det glasförsedda rummet och scenen förvandlas under föreställningens gång alltmer till en kaotisk sophög av blöta pappersark, köttstycken, blod och vattenpölar.

Föreställningen leder tankarna till entropi i ett slutet system där utrymmet för meningsfulla rörelser blir allt mindre. Till slut löper allt och alla amok i brist på svängrum.

33

34

Andriy Zholdaks tolkning av Mefisto handlar mycket mer om ursinnig vanmakt än om medlöparens usla moral och skuld. I den meningen utgör föreställningen en genial gestaltning av en fullkomligt omöjlig situation bortom moralens rimliga referensmärken, när valet står mellan humanitet eller livet. Problematikens extrema komplexitet understryks av att huvudrollen Henrik Höfgren har kluvits i två roller, spelade av Victor Trädgårdh och Eli Ingvarsson. Det är något jungianskt över greppet som på liknande vis upprättar en skillnad mellan det yttre Jaget och Självet, den innersta kärnan av helhet i personligheten. Diskrepansen mellan dessa kontrahenter ökar successivt under föreställningen. I slutet är splittringen total. Den inre personligheten, brilliant spelad av den suveräna aktören Eli Ingvarsson, får bokstavligen och bildligt talat pippi. Han illustrerar med akrobatiskt elegans hur all mänsklighet rinner av genom att förvandlas till en rastlös fågel som varken kan flyga eller bestämma sig för på vilken gren den ska sitta.

Det är ganska svårt att följa berättelsens tråd och höra vad de skrikande och andfådda skådespelarna säger.

Men bildspråket är desto mer expressivt och metaforiskt. Det känns ovant men också spännande, att upplevelsen nästan helt och hållet måste förlita sig på de visuella och fysiska utspelen – om man bortser från sammandraget av det narrativa innehållet som finns tryckt i programbladet. Andriy Zholdaks uttryckssätt står nära filmens och visar en hel del gemensamma drag med effektsökeriet i underhållningsvåld. Trots det, känns föreställningens frossande i våld, äckel och pornografiska antydningar inte särskilt provocerande. Än värre former av obsceniteter har blivit mainstream i upplevelsebranschen som flödar in våra tv-apparater.

Personligen är jag inte säker på om Andriy Zholdaks grova bildspråk verkligen har för avsikt att provocera.

Likheten med det triggande underhållningsvåldet kan likaväl fungera som en spegling, ett igenkännande som påminner om effekterna av avtrubbning – att vägen mot brutalisering och tolerans för mer och mer vidrigheter är försåtligt glidande.

35

I surret bland publiken efter premiärföreställningen hörs skiftande omdömen på en skala som innehåller allt från indignation över skådespelarmisshandel till upphetsning över en oförglömligt häftig teaterupplevelse. Men stämningen efter premiären känns i allmänhet uppsluppen och uppskattande. Skådespelarna dyker upp nyduschade efter sitt tuffa arbetspass och blandar sig med efterhänget av publiken. I synnerhet de yngre, som dragit det tyngsta fysiska lasset i föreställningen, strålar euforiskt på ett liknande sätt som utmattade löpare gör efter att ha vunnit ett maratonlopp. En rörd och stolt Linus Tunström håller ett långt tal som markerar Mefisto i Andriy Zholaks regi som en höjdpunkt för strävandet mot förnyelse och internationell spännvidd i Uppsala stadsteaters utbud.

I nykterhetens klara ljus när ruset lagt sig kommer

36

en släng av baksmälla. Majoriteten av de stora dagstidningarnas recensenter ger kallsinnigt njugga omdömen. Nils Schwarts i Expressen beskriver ironiskt uppsättningen som en ’’teatermassaker och ett fall för yrkesinspektionen’’ och liknar AZ vid en gyminstruktör, vars träningsprogram ’’kräver mer fysisk vitalitet än skådespelartalang’’. Leif Zern i DN undrar om den medelålders Andriy Zholdak fastnat i stadium av infantil eller pubertal upphetsning. Tim Andersson på UNT är inte heller nådig utan kallar uppsättningen för ’’ett skränande effektsökeri’’. Men positiva röster saknas inte även om de är mer lågmälda och eftertänksamma. Måns Hirschfeldt på Kulturnytt, Sveriges radio, tycker att Andriy Zholdaks analys av Klaus Manns roman har resulterat i en kongenial dramatisering. Även Kulturnyheterna på SVT presenterar ett positivt

intryck och prisar framför allt idén med att dela upp rollen som Henrik Höfgren på de två skådespelarna Victor Trädgårdh och Eli Ingvarsson som ett genialt grepp.

Dramat har rört om i sinnena och eggat kritikernas skrivklåda. En sak är säker, Andriy Zholdaks Mefistotolkning lämnar ingen oberörd eller likgiltig. Man kan bara hoppas att publiken inte sviker på grund av den i många stycken nedslående kritiken, utan unnar sig en egen uppfattning om denna garanterat galna teaterform. Den 8 december ser ut att bli sista chansen att ta del av fenomenet.

Under alla omständigheter måste man betrakta Uppsala stadsteaters satsning på nya bekantskaper med vad som händer i teatereuropa som ett nödvändigt risktagande för en scen under sökande utveckling.

Uppsättningen av Mefisto är ur det perspektivet en enorm arbetsseger. Det är svårt att föreställa sig vilka enorma arbetsinsatser som krävs för att göra denna föreställning enligt Zholdaks recept, inte minst av scenteknikerna som i timtal måste sanera scen och rekvisita om och om igen. Och aldrig förr har jag känt en sådan oreserverad beundran och respekt för skådespelaryrkets tänjbara villkor. De medverkande tar i intill bristningsgränsen, riskerar om inte liv så i alla fall lem för att leverera maximalt av kropp och själ i sina uttryck. De kämpar med ursinnig passion, för att beröra oss. Kan man annat än att kapitulera inför en sådan gåva till publiken? 3

37

Staden genom konsten Många är lite hemliga, andra är i högsta grad välkända.

Flera är populära i de flesta läger, medan andra får utstå spott och spe. Kulturstrategen Lisen Hessner har lärt känna dem alla – de offentliga konstverken i Uppsala stad. Snart kommer hennes bok, ”Staden genom konsten”, en guidebok som lotsar läsaren till alla dessa verk och, inte minst, ger historien bakom.

Redan i början av 1990talet ledde Lisen Hessner konstvandringar i Uppsala.

Det gjordes så många förfrågningar, folk ville veta mera om den offentliga konsten i stan, så då och då organiserade hon oannonserade rundor.

Lisen Hessner har ett långt förflutet inom den offentliga konsten i Uppsala. Det var också hennes ämnesområde vid Uppsala universitets konstvetenskapliga institution som hon lämnade när en tjänst som ansvarig för den offentliga konsten i kommunen dök upp. Som projektledare av offentlig konstnärlig gestaltning i utomhusmiljöer är hon något av en expert, vilket Eva Edwardsson, kulturnämndens ordförande i Uppsala, gärna intygar: – Jag tror faktiskt att det är unikt i Sverige att man på ett kulturkontor har en person som har sådan lång erfarenhet av offentlig konst, som Lisen har.

Idén till boken fick Lisen Hessner för tio år sedan och, som hon uttrycker det, tack vare förstående chefer och Kulturnämnden så har hon kunnat färdigställa den.

– Jag har haft lov att skriva den under arbetstid, men det har jag inte hunnit med, så jag har skrivit på mina semestrar.

Boken ges ut av kulturnämnden, som har bekostat den.

38

Lisen Hessner

av Anna Lindgren Dahlin

– Jag har skrivit den lite som ett testamente. Jag kommer nämligen att sluta arbeta en kort tid efter att boken har kommit ut.

Boken tar upp cirka 200 konstverk i hela kommunen. Med i boken finns självklart den populära varma Jona vid Östra Ågatan och vi får veta mer om vad Lisen kallar för Uppsalas hemligaste konstverk: en granithäll i den ostliga sidan av slottsbacken, där det står ingraverat ”I morgon kommer ett torn att byggas på den här platsen”. Hällen är kallad Fundament och konstnär är Jan Svenungsson.

– Vad tror du att konstnären menar? Jo, han syftar nog på ett mentalt torn, ditt eget torn. Det är ett konceptuellt konstverk.

Staden genom konsten blir en tjock bok med mjuka pärmar som ska tåla att läsas utomhus, oavsett väder.

Det kommer även att finnas en karta där alla de konstverk som nämns i boken finns utsatta. Boken beskriver Uppsalas historia på ett annat sätt än vad man är van vid, nämligen genom konsten.

– De herrar på piedestal som vi ser avbildade i stadskärnan runt slott, domkyrka och universitet, var de som levde upp till de studentromantiska idealen under 1800- och tidigt 1900-tal. Studenterna hade stor dådkraft på den här tiden, under industrialismens framväxt.

Alla skulpturresningarna blev just möjliga genom studenternas framtidstro. Man åkte till exempel land och rike runt med Allmänna sången och samlade in pengar till skulpturmanifestationerna. Skulpturer som Gunnar Wennerberg, Prins Gustav och Finn Malmgren utgör sådana exempel, berättar Lisen Hessner.

– Längre fram på 1940- och 1950-talen kom det mer allmänna välståndet med folkhemmets framväxt och då får vi, konstigt nog kan tyckas, en mängd skulpturer föreställande nakna damer. Dessa blev signifikativa för det socialdemokratins framväxt Sverige.

Efter 2000-talet är kulturkontoret med i stadsplaneringen på ett helt annat sätt än tidigare under 1900talet då man ofta såg på konstverk som ganska harmlösa krumelurer i ett redan färdigutformat stadsrum.

Men konstens uppgift är inte bara att stryka medhårs, understryker Lisen Hessner.

– I dag finns det en medvetenhet om att konst i stadsrummet faktiskt gör skillnad och just i Uppsala tror jag att Östra Ågatan blev ett föregångsexempel.

Konstnären Kajsa Mattas och Landskapsarkitekten Mattias Nordströms insatser fick årummet mellan Nybron och Islandsbron att svänga.

Uppsala är en mycket konstrik stad enligt Lisen Hessner.

– Varje år budgeteras fem miljoner kronor för offentlig konst i Uppsala kommun. Det är ett rimligt belopp, säger Eva Edwardsson, kulturnämndens ordförande.

– Tidigare placerades mestadels ny konst i anslutning till nya institutioner. I dag har vi gått över till att beställa offentlig konst till de platser där vi finner det mest lämpligt, säger Eva Edwardsson.

Hon anser att offentlig konst tillför det offentliga rummet en slags vardagsrumskänsla, en trivsel och känsla av delaktighet.

– I Uppsala har vi ofta lyckats med utsmyckningen av de offentliga miljöerna. Konstvetare, konstnärer och landskapsarkitekter samarbetar bra.

Ett av Uppsalas kommande offentliga konstverk är planerat att stå i Syrénparken, den lilla parken i korsningen Östra Ågatan/Bangårdsgatan, mitt emot Hotell Hörnan. Platsen kommer sannolikt att kallas Fadimes plats, efter Fadime Sahindal, som för tio år sedan mördades i sin kamp för rätten att själv få välja sitt liv.

– Till den här platsen har kulturnämnden beställt en konstnärlig gestaltning av Hanna Beling. Symboliken i hennes konstverk kommer att få ett bredare innehåll än bara minnesfunktionen över en person – tematiken handlar mer om rätten att leva sitt eget liv, frihet från våld och förtryck, säger Eva Edwardsson.

39

EN KONSTRUNDA BLAND GAMMALT OCH NYTT Lisen Hessner, författare till boken ”Staden genom konsten”, tar oss med på en tur kantad av offentlig konst. Det blir ett stråk som kanske är det mest givna för en besökare som anländer till Resecentrum.

Vi utgår ifrån två av de nyare offentliga konstverken i Uppsala. Tony Craggs bronsskulpturer i Centralpassagen, den nya gång och cykelväg som går under spåren vid Resecentrum.

– Chains of events tolkning av en dubbelhelix kommunicerar här över 50 år av konstutveckling med Näckens polska av Bror Hjorth, som invigdes 1967 och vars formspråk samspelar så väl med Craggs DNAspiraler, berättar Lisen Hessner.

När man sedan står där i den tidigare stängda passagen genom Vretgränd öppnar sig en storslagen vy mot Uppsala slott. Härifrån kan du välja flera olika stråk för att uppleva både samtida och dåtida konst.

Men först stannar vi en stund i Gunnar Leches park, den nyanlagda parkremsan mellan Stadshusgatan och Kungsgatan som formgivits av White arkitekter. Här och var i parken dyker små och ganska lågmälda överraskningar upp som till exempel de rostfria skyddslocken över vattenbassängerna, som är mönstersatta av Uppsalakonstnären Helena Laukkanen och ljussatta av Gert-Ove Wågstam.

Härefter framme i Vretgränd, blir man varse Helena Laukkanens våg i aluminium, belyst underifrån av sensorstyrt ljus.

Längre fram i korsningen till Dragarbrunnsgatan vidgar sig stadsrummet i en ny platsbildning. Här har konstnärerna Katarina Sundkvist Zohari och Natascha Dahnberg samarbetat med Temagruppens landskapsarkitekter och gestaltat ett ”vardagsrum”. Katarina Sundkvist Zohari är konstnären bakom ”krukväxterna” som framkallar ambivalenta känslor hos betraktaren.

40

Nere vid ån utgör skulpturerna Jona och Teresa, av stadsmiljöprisbelönade Kajsa Mattas, populära inslag i Årummet och med en liten utvikning framme vid Bangårdsgatan hamnar man i en parkanläggning mitt emot hotell Hörnan där man tänkt placera Hanna Belings konstverk.

Vidare, just vid ingången till Stadsparken hittar vi Flusterfontänen gjuten i Tyskland och skänkt till staden av den krögare som ägde flustret 1875. En bit längre in i parken, i höjd med Tullhuset, kommer snart ytterligare ett konstverk i form av Pelle Svanslös att stå.

Kristina Jansson heter konstnären här.

– Den här Pelle kommer att vara en mer naturtrogen katt än de vi brukar se i böckernas illustrationer, fast utan svans blir den förstås.

Framme vid den branta stigningen upp mot Slottet kan man kanske föreställa sig en ny, häftigt utformad förbindelselänk upp till Slottet.

– Vi tänker oss att det ska kännas spännande att ta sig upp till Slottet, där vi hoppas att man om några år hittar ett helt nytt museicentrum och en konsthall. Här har också i dagarna de nya lokalerna för Fredens Hus invigts, möjligen en viktig samverkanspartner för kommande verksamheter här.

I dag är Uppsala kommuns konstmuseum beläget i Slottet och för den som fortfarande har upptäckarlust kvar efter ett besök här, väntar Bror Hjorths Hus med 250 verk en halv kilometer bort längs Norbyvägen.

41

NYA RUM FÖR KONSTEN Vad vill Uppsala slott vara? Ett stort, internationellt känt besöksmål, tror kulturkontoret och Statens fastighetsverk som arbetar tillsammans med utredningen.

Uppsala konstmuseums läge är omtvistat. ”Ska man behöva gå upp för en lååång backe? Bättre att lägga ett nytt museum i centrala stan!” säger somliga. ”Vi föreslår ett generöst besökscentrum, där vi inkluderar konsten i alla dess former, Fredens hus och den rika historia som berättar om vår stad också utifrån nya perspektiv och genom nya samarbeten, framförallt med universiteten.” säger kulturkontoret.

Slottets förvaltare Statens fastighetsverk (SFV) och kulturkontoret tar just i dagarna fram en utredning om hur Uppsala slott kan bli ett tillgängligt och spännande hus för konst och kultur.

– Förslaget innehåller ett nytt, modernt museicentrum med en tillbyggnad under borggården. Här planeras bland annat för en ny konsthall om 900 kvadratmeter och ett kafé med internationellt hög standard säger Lisen Hessner.

Utredningen föreslår nya entréer från Dag Hammarskjölds väg, från Kung Jans port och genom atriumgården mitt på borggården.

– Med kännedom om Domkyrkans cirka 700 000 besökare varje år tror vi att ett konst- och kulturcentrum som vi tänker oss det skulle kunna komma upp i mycket högre besökssiffror än de 30 000 – 40 000 besökare konstmuseet har i dag, säger Lisen Hessner.

Sten Bernhardsson, chef på kulturkontoret, vill också sikta storskaligt: – Uppsala är snart en storstad med mer än 200 000 invånare. Då måste vi göra internationella in- och utblickar. Vi måste jämföra oss med andra besöksmål i världen, och inte nöja oss med ett lokalt och regionalt

42

perspektiv. Vi måste på allvar kliva in i rollen som storstad, säger han.

Kulturnämndens ordförande, Eva Edwardsson, tror också på målet som internationellt besöksmål.

– Jag tror inte att det finns någon annan miljö i Uppsala som är så lämplig som den vid Slottet. Ett nytt konstmuseum på stan kan också bli bra, men Slottet har unika mervärden. På Uppsala slott finns historien, Fredens hus, konsten och Dag Hammarskjöld – det är en fullkomligt unik miljö! Jag tror att det skulle kunna bli ett internationellt besöksmål som sannolikt skulle dra många besökare. Slottet utgör vårt kulturarv och det är en uppskattad plats som syns över hela stan, säger Eva Edwardsson.

Fakta Projektet Nya rum för konsten ingår i Uppsala kommuns Kultur för utveckling, ett ramprojekt 2009-2014 som vill stärka bilden av Uppsala som kulturstad och tillvarata kulturen som förändringskraft i ett långsiktigt, hållbart samhälle. Även Kulturella spår i Uppsala ingår här och syftar till att lyfta fram och väcka intresse för kultur, historia och estetiska uttryckssätt i stadsrummet. Webbplatsen www.kulturellaspar.se är genom QR-koder kopplat till det skyltprogram som också det tas fram inom projektet. QR-koden gör det möjligt att via mobiltelefonen få fördjupad information som är kopplad till den aktuella skylten. Det finns även en iPhone-app, “Kulturspår”, att ladda ner från App Store.

3

En visionsbild i projektarbetet, konstsmuseet på Uppsala Slott. Framtagen i samarbete med slottsarkitekt Håkan Langseth och SFV/White arkitekter.

Konstsmuseets tänkta placering på borggården.

43

En klassisk biograf fyller 100 책r

av Gunilla Sthyr

44

Svenska dokumentärer, franska, tyska eller en hel radda av övriga filmklassiker. Vilken biograf i Uppsala mer än Fyris visar sådan kvalitetsfilm kontinuerligt? Fyrisbiografen är unik och är med sina 100 år av filmvisning en av Sveriges äldsta biografer i drift.

film av hög konstnärlig kvalitet, berättar Göran Annell.

Och starten blev lyckad med premiär på Czinners film Ariande med Elisabeth Bergner i huvudrollen. Sedan följde filmer av Pabst, Fritz Lang och många andra.

Konceptet att visa högkvalitativ europeisk film har hållit i sig, även om man också visat en del film från övriga världen. Till exempel så hade man en indisk festival i september, då man i ett samarbete med bland annat indiska ambassaden visade mycket indisk film.

Göran Annell har drivit Fyrisbiografen i närmare 35 år och han har sett mycket film ända sedan han var liten.

Han berättar om fadern som köpte och hyrde ut egna filmer redan som tonåring, och arrangerade filmvisningar i form av ”tältbio”.

Själv har han många minnen från åren av filmvisning och minns särskilt ett tillfälle när biografen hade en Tarkovskijfestival och filmen Nostalghia hade premiär på kvällen.

– Det är så roligt att visa film och att roa människor, säger Göran Annell, den tredje generationen i familjen som driver Fyrisbiografen. Göran Annells farfar, David, blickar ner på besökarna i ett målat porträtt som hänger i en av biografens två salonger. Han var den store biografägaren i Uppsala, som 1931 tog över Fyrisbiografen efter ägaren Hugo Pleniers bortgång, eftersom bion då hade misskötts av dödsboet och till och med varit nedlagd under ett år.

Men David Annell drog igång den gamla biografen från 1911 igen. Han visste hur en biografverksamhet skulle drivas; hade redan 16 biografer över hela landet.

Men han ville driva Fyrisbion annorlunda än de stora biografkedjorna och inrikta sig främst på europeisk

45

46

– Jag var inne på biografen… och så plötsligt ser jag regissören själv, Andrej Tarkovskij, stå och läsa på en av affischerna . Jag blev så överraskad – men ingen av oss sa något. Sedan försvann han. Vad han gjorde i Uppsala har jag ingen aning om.

Ett annat minnesvärt tillfälle var när filmen Violbukten hade premiär. Den utspelar sig i Grekland med Sven Wollter i huvudrollen.

– Sven Wollter kom själv hit till biografen och efter filmvisningen stod han sedan och bjöd alla tanterna på grekiskt brännvin, ouzo, berättar Göran Annell.

Han säger att visst har det varit kul att driva biografen men också mycket jobb. Ekonomiskt har det varit svårt att få det att gå ihop och han har fått skjuta till eget kapital emellanåt. Sedan 1998 får dock biografen bidrag från Europa Cinema, inom EU, för att man visar minst 50 procent europeisk film.

Att ha mellan 35 och 40 filmvisningar varje vecka sköter sig inte självt, även om det är lättare med dagens teknik, som mestadels är digital. Parallellt med modern

teknik finns de gamla filmprojektorerna för alla 35 millimeters-filmer. Långt ifrån alla dagens maskinister klarar av att handskas med det formatet, som man måste ha särskilt körkort för – det har Johanna Nordlund.

Hon har under många år arbetat som maskinist i Fyrisbiografen och numera är hon också ordförande i Fyrisbiografens vänner, en förening som tillkom 2005.

Det är en stödförening med ett halvdussin aktiva och omkring 150 stödmedlemmar. Föreningen arrangerar filmfestivaler och hjälper till med filmvisningarna.

Göran Annell verkar nöjd över hur verksamheten har utvecklats och avser att under nästa år skriva över hela driften av verksamheten på föreningen Fyrisbiografens vänner.

Ja, nästa år blir lite av en nystart, menar Johanna Nordlund. Det är ett tungt ansvar att vara privat biografägare men nu är vi ju några fler i föreningen som kan hjälpa till att driva biografen vidare.

Ofta är det också lättare för en förening, än för en

47

privat person, att få bidrag till verksamheten. Vi vill ju att Fyrisbiografen ska finnas kvar i Uppsala och fortsätta att visa kvalitetsfilm som alternativ till vad de stora biografkedjorna visar.

Nyligen fick biografen ett ekonomiskt bidrag från Svenska filminstitutet och från Uppsala kommun för inköp av en ny digital utrustning för filmvisning. Det blir ett lyft för biografen.

Det är ju mycket enklare att distribuera digital film.

– Den stora skillnaden mot idag kommer att vara bildkvaliteten som blir mycket bättre med den nya projektorn. Men fortfarande kommer vi ha festivaler och liknande för att visa gamla filmklassiker, det ska inte bli någon skillnad, säger Johanna Nordlund.

Man hoppas förstås att den digitala satsningen ska leda till ett ökat antal biobesökare. Jämfört med under 1960 och 1970-talen har antalet biobesökare minskat drastiskt från närmare 70 000 besökare per år till cirka 20 000 idag. Film kan ju lätt visas i människors teveapparater och datorer vilket förstås bidragit till allt färre biobesökare. Så varför ska man då gå till en biograf för att se film?

– Det är speciellt, säger Göran Annell med eftetryck.

Man går ut, träffar andra människor och får uppleva något tillsammans.

Och den klassiska frågan får avsluta intervjun: Du som sett så ofantligt mycket film, vad gillar du bäst?

– Västernfilmer!

Svaret kommer snabbt också med tillägget: – Och så Fellinis Amarcord och David Lynchs filmer.

Fakta 1983 gav kulturnämnden ett hedersstipendium till Torsten Annell för att han på ett övertygande sätt visat att det går att utan bidrag driva en biograf med höga kvalitetskrav som riktmärke.

1995 fick biografen ett stipendium av Filminstitutet för att den som privatägd bio, lyckats hålla en konstnärligt hög standard.

1998 blev biografen antagen som medlem i Europa Cinema, som inom EU arbetar för att främja visning av europeisk film. 3

UPPSALA TONSÄTTARTÄVLING 2012 Uppsala Kammarorkester 23 feb 19.00 Uppsala Konsert & Kongress fri entré

www.miu.se 48

Vem vinner pengar, äran och får sin musik spelad av ytterligare åtta orkesterar i Sverige? Tävlingen direktsänds i Sveriges Radio P2

Hemmagjord glass på några minuter.

Ice Cream Maker En smart glassmaskin som gör läcker hemmagjord glass på några minuter.

Glassen kan serveras och tillredas i samma skål. Två glasskålar medföljer.

En skål rymmer 3,2 dl. www.obhnordica.se

49

Från kulning till konstmusik

av Lillemor Berg

A capella betyder, som bekant, sång utan ackompanjemang.

Capella är namnet på en av de mest ljusstarka stjärnorna på norra stjärnhimlen.

La Cappella heter en damkör i Uppsala med musikalisk stjärnstatus. Fyndig koppling, för La Cappella är en kaxig damkör som inte räds att ta sig an svåra musikaliska utmaningar och lyckas med uppgiften. De har vunnit priser i internationella körtävlingar flera gånger.

50

Karin Eklundh och Lotta Wall

Huden knottrar sig och tårarna bubblar i ögonvrårna.

Starka och ljuva klanger slingrar om varandra i komplext sammanvävda tonspråk. Det handlar om körsång när den drabbar som en vädrande monsun.

Den underbara damkören La Cappella firar 25 år och håller jubileumskonsert i Missionskyrkan.

– Den här fantastiska kören ska vi vara rädda om, säger en av kvällens konferencierer, och publiken sorlar instämmande.

Vilket omfångsrikt register kvinnorösten har!

Detta inser man snart när La Cappella med sin breda repertoar tar ton. Det går från skarp diskant i en makalös kulning till kraftfullt djup i några afrikanska sånger och vidare till en slags guttural sångteknik i en traditionell folksång från Bulgarien. Däremellan ljuder rösterna mjukt innerliga, som i svenska folkvisor, eller intrikat vassa, som i vissa stycken av den nyskrivna konstmusik som finns på repertoaren. Och ofta ljuder stämmorna rysande vackert och änglalikt milda som i Mozarts Lacrimosa i ett spännande arrangemang som ackompanjeras av Matti Andersson på dragspel och Backa Katarina Eriksson på oboe.

Som present till La Cappellas 25-årsjubilum har Robert Sund komponerat ett verk, Voices and the Voice med text av Christer Åsberg, som får sitt högtidliga uruppförande under konserten. Det visar sig vara ett nyskapande möte mellan kvinnoröster och slagverk. Projiceringar av Michel Östlunds konstverk understryker klangernas svävande i en andlig rymd.

Initiativtagaren till La Cappella för tjugufem år sedan var Robert Sund. Han var också körens dirigent från starten 1986 och några år framåt. I början av 90-talet leddes den av ett antal projektanställda dirigenter fram till 1993 när Karin Eklundh tog ett fast tag över taktpinnen. Karin Eklundh, som är en meriterad sångpedagog och kördirigent, utbildad vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, blev utsedd till årets körledare i Sverige 2006.

Mycket av La Cappellas styrka ligger i ambitionen att tänja gränserna och utforska den kvinnliga röstens hela register.

– Många körer specialiserar sig för att bli väldigt bra på en viss sorts musik. Så jobbar inte vi. Vi ser det som en enorm rikedom att kunna variera repertoaren.

51

52

Och det finns också en stor potential i kören som vi vill ta vara på. Därför strävar vi efter att bli bra på just de tonspråk som vi för tillfället är inne i och håller på att utforska. Vi samlar på bra musik i alla genrer, säger körledaren Karin Eklundh.

Kören arbetar mycket med att finna en ny och spännande repertoar som utnyttjar kvinnoröstens hela omfång. Den ambitionen har mynnat ut i ett mångårigt och fruktbart samarbete med den internationellt högt uppskattade tonsättaren Karin Rehnqvist.

– Traditionen från 1800-talet när det gäller kompositioner för kvinnoröster rör sig oftast i det ljusa och milda registret. Därför är det så kul med Karin Rehnqvists musik som också innehåller kraftfulla och brutala uttryck, menar Karin Eklundh.

Ett exempel på detta är Karin Rehnqvists magnifika verk Till ängeln med de brinnande händerna som kom till i mötet med La Cappella och uruppfördes av kören 2006.

Jubileumskonserten blir ett lysande exempel på La Cappellas förmåga att arrangera spännande konserter, både i musikalisk mening och visuell. Tvära kast med genrer och stilar är något av La Cappellas signum liksom ett livligt scenspråk som i stora delar är omsorgsfullt koreograferad. Det är ingen risk att någon i publiken slumrar till på körens inspirerande konserter. Imponerande med tanke på att de cirka trettio körmedlemmarna gör det mesta själva, från att regelbundet planera samt arrangera konserter och resor till PR-arbete, som att utforma trycksaker och hålla hemsidan uppdaterad.

– Det finns ett enormt engagemang i kören men också en massa kompetenser på många olika områden, inte enbart det musikaliska. Alla hjälps åt, säger körens ordförande Lotta Wall, och tillägger med emfas – kvinnor är så driftiga!

Till driftigheten hör också att få ut så mycket som möjligt av en begränsad budget.

Grunden för La Cappellas verksamhet är medlemsavgifter. Att arrangera konserter är dyrt och ger sällan något överskott i kassan, snarare tvärtom.

53

Ett avtal med Uppsala universitet och bidrag från bl a studie-förbundet Bilda hjälper till att hålla verksamheten igång. Men det är verkligen inte bara ansvar och arbete som definierar verksamheten i La Cappella. Det är roligt att skapa och sjunga tillsammans.

– Kanske beror det på att vi är tjejer, men det finns ingen alls prestige i gruppen. Vi har helt enkelt otroligt kul och leker väldigt gärna, helhjärtat utan hämningar, så det kan bli ganska stojigt på våra repetitioner, intygar både Karin Eklund och Lotta Wall.

Det är naturligt att körer omsätter medlemmar, i synnerhet i en universitetsstad som Uppsala, men för närvarande är kören stabil, många medlemmar har varit med länge. Återväxten synes ändå vara garanterad. Det finns en ganska diger väntelista med ansökningar och eftersom ambitionen är att göra musik på hög nivå krävs ett intagningsprov för nya medlemmar.

La Cappella har samlat på sig väldigt mycket fin musik

till en varierande repertoar och har fått in en bra rytm med konserter. Körens julkonserter har blivit en tradition, något att se fram emot. En del av repertoaren är förevigad på CD, tre skivinspelningar är utgivna och en fjärde släpps lagom till jul. Kören reser också regelbundet och uppträder utomlands. I våras var de i London och framöver väntar en resa till Norge för en konsert som arrangeras i samarbete med den norska kören Cantus. Där ska La Cappella framföra Robert Sunds nyskrivna verk Voices and the Voice.

La Cappellas aktivitetsgrad är lika hög som körens självkänsla.

– Det finns få damkörer på La Cappellas nivå, så vi lovar att förvalta kören väl, säger Karin Eklund och Lotta Wall instämmer med glimten i ögat.

– Vi jobbar för minst ett kvartsekel till. 3

UPPSALA VISFESTIVAL 17–19 augusti 2012 Varmt välkomna!

http://uppsala-visfestival.kroppsmusikalen.se

54

Alexander och Gina van Dam, arrangörer

* Tracing the drivers of B2B brand strenght and value, Niklas Persson, Lunds universitet

När gav du din kund en trycksak senast?

En högst ovetenskaplig undersökning visar att trycksaker gör människor mer glada än en webbadress som avslutning på ett möte företag emellan.

En högst vetenskaplig undersökning* visar att förmågan att sprida värme och glädje är några av de saker som verkligen påverkar när företag väljer samarbetspartners.

Slutsats: Trycksaker ökar lönsamheten.

Kph är en trycksakspartner i stort och smått. Nya trycksaker kommer fram snabbare och enklare än någon annanstans.

Välkommen att testa.

Kungsgatan 66, 018-781 81 00, www.kph.se 55

AV Lillemor Berg

Ur pysslingars perspektiv

56

MARTIN LIMA DE FARIA

Vem har inte som barn förlorat sig i fantasier över hur det skulle vara, att som en liten myra vandra i en stor urskog av till exempel åkerfräken? Eller, hur det känns att vara en fästing som tvingas kryssa fram i en terräng full av potthål och tjocka stammar av hårstrån? När man var liten fanns det gott om tid till kontemplationer över sådant. Man kunde ägna dagar åt att bygga landskap i mikrovärlden, i klippskrevor eller sand med hjälp av mossa, kvistar, småsten och snö. Och visst vore det väl skönt att bada i gröten med mjölk och hiskeligt spännande att paddla mellan biskvierna i nyponsoppan.

Inte undra på att Staffan Westerbergs Vilse i pannkakan väckte lika delar skräck och fascination hos en hel barndomsgeneration.

I vuxenvärlden är det nästan bara konstnärer som tar sig tid att fantisera – som Martin Lima de Faria.

Han har lyckats hitta tillbaka till den där barnsliga lusten att undersöka och leka med perspektiven. Martin Lima de Faria är aktuell med en utställning, Small People, Big Plans. Det handlar om fotografier av pysslingar, människofigurer i miniatyr, och deras galet märkliga landskap i makrovärlden.

Några stavgångare strävar fram på en stig. Efter en stunds betraktande ser man att de går på en kalsongresår. De avlövade buskagen intill stigen är konstnärens egen håriga mage.

Ett till synes lyckligt pysslingpar gungar ett litet barn mellan sig medan de glada i hågen vandrar fram på en sluttande väg. Långa skuggor vittnar om ett nattligt månljus och omgivningen ter sig en aning hotfull. Vid sidan av vägen ligger djupa kratrar. Har deras värld drabbats av en miljökatastrof? Hm, de råkar befinna sig på en diskbänk, i djupet lurar odiskade tallrikar och bestick.

Ett helt gäng pysslingar festar loss på en geggig tårtbit. Det ser ut som de själva grisat ner hela sin omgivning i en orgie av fylla och frosseri.

Ett par dykare balanserar på kanten av ett glas Martini. Är det den gigantiska oliven de är ute efter?

Det händer mycket konstigheter i Martin Lima de Farias småfolksvärld. Ibland blir stämningen i fotografierna riktigt otäck. På en bild ser man en kvinna, tunnklädd i blå klänning, på en snöklädd terrass. Hon är omringad av män, propert klädda i vita kostymer

57

och slips. Är det en gängvåldtäkt på gång? Nej men vänta, i ringen står också en vitklädd kvinna, stramt rakryggad. Och en man, som ser ut att vara läkare, sitter på kanten till ett mörkt hål i ena änden av golvet. Är den stackars kvinnan i mitten psykotisk och är de vitklädda där för att ta hand om henne? Mannen med ett barn tryckt i sin famn, som står där bland de vitklädda i ringen runt kvinnan, är det hennes man?

58

En barnvagn är på väg att störta ner i det mörka hålet och ett barns syns redan falla ner i avgrunden. Denna underliga thriller utspelar sig i den lilla lådan där man fyller i tvättmedel i tvättmaskinen.

Martin Lima de Farias alster påminner väldigt mycket om filmscener. Det är inte så konstigt, han är nämligen filmregissör, manusförfattare och filmproducent. Martin Lima de Faria har bland annat regis-

serat tv-serier, som Rederiet och Skilda världar, men parallellt med detta också genomfört en mängd självständiga filmprojekt.

I samarbete med Anette Skåhlberg har han gjort prisbelönta filmer som Främlingen och Betraktaren.

Den senare blev nominerad till Guldbaggen 1998.

Tillsammans har Martin Lima de Faria och Anette Skåhlberg gjort sig kända för sina ofta lite skruvade men ytterst välgjorda och välspelade filmer. Deras samarbete är enormt produktivt och de har haft stora framgångar med sina filmprojekt både här hemma och internationellt.

De galna och fantasieggande fotografiska verken med lilliputtar är Martin Lima de Farias debut som bildkonstnär. Utställningen Small People, Big Plans finns att beskåda på Clarion Hotel Gillet mellan den 16 november till den 16 januari. Vill man ta del av konstnärens tankar och bildernas tillkomsthistoria finns det mycket roligt att hitta på www.smallpeoplebigplans.se

3

59

Animech

väldens storytellers i Uppsala av Anna Jonson

Med förväntansfulla steg letar jag mig fram till porten i Ekeby som leder in till kommunikationsbyrån med världsrenommé. Det känns lite hemligt när jag blir insläppt av Sven Wounder, en av grundarna till Animech, men blir snart introducerad till en sagolikt kreativ värld för framförallt Life Scienceprodukter. Och skickligheten i visualiseringar av komplexa, tekniska produkter tar andan ur mig.

Den internationella succén blir man varse redan i entrén genom de runt 100 internationella priser inom beställningsfilm och 3D-animationer som finns i Animech ABs och Animech Technologies entré. Sven Wounder säger lite ursäktande att det står på listan att göra i ordning en bättre presentation av alla priser, men tiden räcker inte riktigt till för det. En dag så…

Sven var en av dem som år 2001 drog igång det hela utifrån en kombination av mekanik och industridesign.

Han är industridesigner och har jobbat framför allt inom Life Science.

– Vi började se ett större behov av bra bilder och så småningom också av rörliga bilder. Vi hade personer som var intresserade av detta och utvecklade tekniken och vi förstod att det här var lite för bra för att bara användas i befintlig verksamhet. Då skapade vi ett eget animeringsbolag, Animech.

Till att börja med var våra beställare Life Sciencebolag här i Uppsala, med dåvarande Amersham och sedemera GE som huvuduppdragsgivare. Ganska snart

60

började vi även komma in på uppdrag med speciella programvaror för utbildning och service.

Peter Wiberg, som besatt film- och 3D-kompetensen från den ursprungliga verksamheten, följde med i den nya. Sedan dess har företaget vuxit från ett litet antal personer som sysslade med teknisk visualisering till ett idag brett spektrum av kompetenser: art directors och programmerare, filmregissörer och ingenjörer, designers och doktorander inom Life Science.

– Som mest har det varit runt 30 personer här. Idag jobbar 25 personer fördelade på byrån i Uppsala och ett kontor i Stockholm.

Vad är Life Science?

Life science omfattar vetenskapsområden inom bland annat medicin, biologi, kemi, teknik, informatik och materialvetenskap och är en av Sveriges viktigaste exportnäringar.

61

Animech Technologies

Animech AB

År 2007 särade man på bolaget, så att en del, Animech Technologies, hanterade utvecklingen av mer programrelaterade produkter, som säljs med support och kontrakt. Där skapas bland annat programvaror för service, underhåll, utbildning och säljkonfiguratorer; till exempel för att bygga upp allt ifrån ett rum till fabriksbyggnationer, där man kan placera ut vad som helst efter behov.

En enkel konfigurator är när du till exempel går till en bilhall och ska konfigurera din bil; du vill ha den färgen, den växellådan och den motorn osv och då finns det en underliggande matematik som håller reda på det hela och säger ifrån när det inte går att konfigurera ihop vissa saker. Animech Technologies bygger motsvarande komplexa system, men med ett betydligt större antal.

Den andra delen, Animech AB, har vandrat från att vara en produktionsbyrå till mer av en kommunikationsbyrå, som gör mycket film, animeringar, appar, webb-sidor, men som också tillhandahåller webhotell för ett antal företag.

Forum för filmerna är interna och externa lanseringar, event, interna och externa utbildningar och så vidare. De kan fungera som mer komplexa produktväljarverktyg, som vid säljtillfället skräddarsyr produkterna utifrån kundernas behov.

Marknaden är stor, men det är också många som slåss om bitarna och Animechs styrka är specialiseringen mot Life Science.

– Vi kan Life Science, säger Sven Wounder med självklar förvissning, vi har personer anställda som har disputerat inom områdena och därför på ett effektivt sätt kan förstå kundernas behov, språk och flöden och därefter lika effektivt komma tillbaka till våra Art Directors med tydliga jobbspecifikationer.

62

Stort fokus utanför Sveriges gränser

Vi snackar terrabytes

Ett måtto företaget har känns lite osvenskt, men som faktiskt är kalla fakta och säkert ett framgångsrecept: – In the end, what really matters is quite simple – if our customers make money, we make money.

Helt enkelt.

Större delen av de båda företagens fakturering ligger också utomlands. De stora kunderna finns i Tyskland, USA och Danmark. Att verksamheten är förlagd i Uppsala medför ingen större nackdel, förutom det faktum att det är tuffare att rekrytera personal till Animech AB – då är det lättare med Stockholm, som har ett mer lockande storstadsutbud.

Animech Technologies, som mestadels består av välutbildade civilingenjörer, har däremot inga problem att rekrytera i Uppsala, för här finns utbildningarna.

– Att producera en film är lite roddigt, förklarar Sven.

En film kan bestå av filmat material, animerat material och de kan gå i varandra i hög grad. Idag ska du vara väldigt duktig och van för att kunna se vad som är filmat respektive animerat. När man gör filmerna behövs flera kompetenser; först tar en person hand om kundens CAD-material, t ex en grundstruktur i en byggnad, och rensar bort all onödig information. Det finns inget rörligt i ett CAD-program, så utifrån en utdragen bild därifrån skapar vi sedan de rörliga.

Efter det tar nästa person vid och ger det rensade CAD-materialet efterbehandling med allehanda effekter, ljudpålägg, scenbygge, filmning, klippning, redigering med mera, samtidigt som en Creative Director fixar manuskript, som ska godkännas av kunden, och sedan en storyboard. I stort sett allt detta gör vi in house.

Med mina erfarenheter av bildhantering inom grafisk formgivning kan jag bara ana vilka tungviktare man måste hantera här. Och mycket riktigt: varje bildruta måste renderas (uträkning av effekterna) och beroende på hur komplex den är; färger, speglingar, glas osv, kan en bild ta flera minuter och med tanke på att det går 24 bildrutor till 1 sekund film, så behövs det rejäla maskiner för detta.

63

Fossilerna Sven presenterar Peter Wiberg: – Det var Peter och jag, som var med från början – vi är fossilerna här på företaget.

Framför Peters dator får jag se exempel på animeringar och bilder. Jag känner mig ödmjuk och häpen inför det som strålar ut från datorskärmen. De båda förklarar engagerat: – I många uppdrag existerar inte scenen eller produkten i verkligheten, exempelvis synopser i hjärnan eller ett avancerat verktyg. Då skapar vi dem och ofta blir det en kombination av film och animering.

Animeringar blir i regel tydligare i sitt budskap och är kanske det man mest föredrar.

– En av våra specialiteter är att vi gör bilder utifrån CAD-material åt företag, som t ex lägger upp dem i en produktbildbank. Fördelarna med det är att det är billigare än fotografering och bilderna behåller sin enhetlighet. Tidigare har bilderna över tid nästan oundvikligt skiljt sig från varandra i färg och ljussättning.

– Det är verkligen jätteroligt att jobba med detta, säger Peter med ett nöjt leende, när han ser min min.

Konsten är att kombinera det strategiska med det kreativa. Det är Peter som översätter CAD-material till 3D-bilder, som sedan går vidare till programmerarna av exempelvis konfiguratorer. Jag får se en beställning av ett säljverktyg från ett stort Life Science-bolag, där finessen är att kunna bygga ett system tillsammans med kunden. Du kan i detalj gå in på varje del och titta närmare på den i 3D, få information om ritningar, funktioner, mått, materialbeskrivningar mm.

64

Sven Wounder och Peter Wiberg

– När kunden är nöjd och godkänner ritningen, trycker man på en knapp och skickar beställningen till tillverkningsfabriken. Hur smidigt som helst, konstaterar Sven förnöjt.

Det kan vara flera hundra timmars arbete med programmeringen och resultatet är fantastiskt – ett effektivt, och grymt snyggt, säljverktyg, där man på plats skräddarsyr produkter utifrån kundens behov. För beställaren innebar detta en 30-procentig ökning av order, 10% bättre varumarginal, en sänkning av servicekostnader och fler nöjdare kunder – alla nöjda och glada alltså.

Programmeraren mitt emot tar fram ett mer konsumentvänligt program, där du på nätet kan utrusta vilket utrymme som helst i ditt hem med förvaringssystem i olika format, färger och material. Du gör din egen ritning, som du kan printa ut och åka iväg med en komplett beställning till leverantören.

”Guide them rather than preach to them” Det känns att produkterna som lämnar denna byrå andas engagemang och strävan efter att översätta komplexitet till visuellt läckra och pedagogiska upplevelser.

Efter att ha sett en film vars syfte var att få ungdomar att skydda sig mot HIV genom att använda kondom, där man ser ett HIV-virus ’’docka’’ kroppen och sedan föröka sig genom motbjudande maskliknande varelser, tänker jag att det verkligen är möjligt att göra precis vad som helst idag. Det är helt makalöst skickligt och snyggt gjort. Inte konstigt att Animech vinner internationella priser hela tiden.

Så många att de alltså inte vet var de ska göra av alla små skulpturer och diplom. Jag kommer att tänka på Emil i Lönnebergas snidade trägubbar i snickerboa, där de trängs i entrén. Samma målinriktade kreativitet.

3

65

Wallumni / Sandra Friberg

av Lillemor Berg

66

Anders Walls Stiftelser har sedan grundandet 1981 delat ut nära 50 miljoner kronor i stipendier och bidrag till unga och kreativa begåvningar inom naturvetenskaplig forskning, ung företagsamhet och musik. År 2000 inrättades ytterligare ett stipendium, Årets Uppsalastudent.

Sandra Friberg var den första som fick äran att mottaga detta stipendium. Idag är hon en framstående doktor i juridik, verksam vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet.

– Det var en fantastisk överraskning, visste inte ens om att jag varit nominerad. Jag var på semester utomlands när beskedet kom, säger Sandra Friberg.

För att bli utsedd till Årets Uppsalastudent räcker det inte med att ha goda studieresultat. Den blivande stipendiaten måste dessutom prestera något extra till förmån för alla studenters bästa. Som student var Sandra Friberg väldigt engagerad i nationsvärlden, först som förste kurator på Uplands nation och senare som Curator Curatorum, med övergripande arbete inom Kuratorskonventet.

Det väl tilltagna stipendiet kom väl till pass för att underlätta studierna och livet under åren som student.

Juristutbildningen är lång och Sandra Friberg kom in på den banan relativt sent.

– Jag började läsa en del fristående kurser inom humaniora på Uppsala universitetet direkt efter gymnasiet och några år framåt. Tanken var att sy ihop en utbildning på egen hand, genom att pröva mig fram.

Men så anmälde jag mig till en sommarkurs, en översiktskurs i juridik. Det var roligare än något annat jag hållit på med förut.

Sandra Friberg beslöt sig för att satsa på en bana inom juridiken men först gjorde hon ett studieuppehåll

och for utomlands för att jobba. Efter ett år i Skottland kom hon hem för att arbete på Uplands nation och därefter inom Kuratorskonventet. När Sandra Friberg samtidigt med dessa uppdag började på juristlinjen var hon, med egna ord, en relativt gammal student.

Juridiken var helt rätt spår. Sandra Friberg disputerade 2010 med ett banbrytande rättsvetenskapligt arbete som rör sig i gränslandet mellan straffrätt och skadeståndsrätt. Avhandlingen, som heter Kränkningsersättning. Skadestånd för kränkning genom brott, är den första i sitt slag som handlar om skadestånd för brottsliga kränkningar. Den diskuterar komplicerade juridiska problem om hur olika formar av lidanden ska kunna definieras och värderas, samt hur man kan finna metoder för att jämföra olika slags kränkningar.

Frågorna gäller bland annat om vad man vill uppnå med skadestånd och hur detta förhåller sig till det straff som utdöms.

– Jag tycker verkligen att forskning är oerhört roligt.

Det är kreativt och inrymmer faktiskt mycket av allt som är spännande med humaniora. Åren med studier i humanistiska ämnen som litteraturvetenskap och religion har säkert en viss betydelse som tillskott i Sandra Fribergs kunskapsbas. Hon är en

67

modig forskare som inte räds att överskrida de traditionella ämnesgränserna. Ett gediget forskningsarbete vinner också mycket på att presenteras av en forskare med god stilistisk kompetens. Avhandlingen belönades med Karnovpriset, som varje år delas ut till en framstående jurist som publicerat något enastående.

Sandra Fribergs avhandling tar, enligt juryn, ett helhetsgrepp om inte bara civilrättsliga utan även straffrättsliga, processrättsliga och människorättsliga aspekter av problematiken.

– Att bli uppmärksammad på det här sättet är naturligtvis oerhört uppmuntrande. Till råga på allt fick jag också motta Benzelius belöning av kungliga Vetenskapssocieteten i Uppsala. Uppskattningen inspirerar verkligen till att fortsätta med forskningen.

I våras deltog Sandra Friberg i ett ganska udda uppdrag. Tillsammans med två professorer i straffrätt och generaldirektören på Brottförebyggande rådet, genomförde hon en föreläsningsturné till fyra gymnasieskolor i närområdet, på moped. Syftet var att förmedla en mer nyanserad bild av brott, straff och skadestånd än den som kommer fram i media.

– Det är lätt att få en skev bild av vad juridiken säger i de här frågorna om man inte får information från rätt håll. Men turnén var krävande. Gensvaret blev stort på vissa håll men på andra var det riktigt svårt att nå fram. Det var slående hur enorm skillnaden är mellan olika gymnasieskolor, hur segregerat det är.

Erfarenheten bekymrar Sandra Friberg, som så i hög

68

grad fått uppleva hur roligt det kan vara att studera.

Hon trivs stort med den akademiska yrkesrollen som ger möjlighet att alternera mellan undervisning, föreläsningar och forskning. Nästa år väntar ett nytt forskningsprojekt, som understöds av ett stipendium från Institutet för rättsvetenskaplig forskning. Ämnet kommer även denna gång att röra i gränsytan mellan civilrätt och straffrätt.

Anders Walls stiftelser delar inte bara ut priser utan ser också till att samla stipendiaterna till olika aktiviteter varje år. Alla som fått stipendium, alltsedan 1981, är medlemmar i den så kallade Wallumniklubben.

– Anders Wall engagerar sig verkligen, som det känns, på ett personligt plan. Han bryr sig om alla och vill gärna att man hör av sig regelbundet för att berätta vad som händer i livet, i stort och smått.

För Sandra Friberg har avhandlingsarbetet tagit mycket tid, så kontakten med Wallumni-familjen har varit ganska sporadisk genom åren. Men hon försöker hinna vara med vid den stora prisutdelningen varje år i mars.

– Det är alltid inspirerande att träffa en sådan heterogen grupp. Det är musiker, forskare, unga företagare, en otroligt spännande mix av folk.

Det är något av ett signum för Anders Walls stiftelser – förmågan att hitta den kreativa potentialen i en spännande mix av unga talanger. De allra flesta fortw och lyckas ofta mer än väl med sina val i livet. 3

Formgivare: Jason Fredriksz

Onsdag – fredag 10 – 18 lördag 10 – 15 Guldsmed Rolf Isaksson Celsiushuset, Svartbäcksgatan 7 018 -15 05 90 www.rolfguldsmed.se

69

förhållande med en hundraåring. av Stewen Quigley

70

Familjen Stam

Anne-Charlotte Stam Rosenberg eller Lotta, som hon kort och gott kallas, är en fastighetsägare som i år firar hundraårsjubileum med sin kronjuvel, den magnifika KFUM-borgen i Uppsala. Det går inte ta miste på Lottas förhållande till det storslagna huset vid Fyrisån, hon verkligen beundrar sin hundraåring.

Huset, eller borgen, invigdes den första oktober 1911 och den första oktober 2011, på hundraårsdagen bjöd Stams Fastigheter på en storslagen fest i Alfvénsalen för alla hyresgäster i huset.

Anne-Charlotte Stam Rosenberg utstrålar energi och det brinner till lite extra när hon pratar om sin hundraåring. Det kan man förstå, för hon äger och förvaltar ett av Uppsalas vackraste hus.

KFUM-borgen i kvarteret Rudan är ritad av arkitekten Axel Johan Lindegren, som även var arkitekten till seminariet, den före detta lärarhögskolan vid den nu omdebatterade Seminarieparken. Seminariebyggnaden och KFUM-borgen har många gemensamma drag som

storleken, materialen, stora branta tak med takkupor och småspröjsade fönster, dom rundade trapphusen och små balkonger. KFUM-Borgen, som är en blandning av nationalromantik och jugend, byggdes i etapper. Den södra delen av fastigheten uppfördes först och bestod av en hospisdel. Den norra delen med föreningsdel och samlingslokal kom till något år senare.

Anne-Charlotte Stam Rosenberg har fått berättat för sig, att någonstans i grunden ligger en bibel tillsammans med historik och upplysningar om KFUMs verksamhet nedgrävd i en zinkåda. Den ska ha lagts dit vid byggstarten.

Borgen har en tydlig koppling till det religiösa Uppsala. Det var Uppsalas lokala KFUM-avdelning som köpte tomtmarken vid sekelskiftet. Genom en donation av Carl Oscar Alexander Carnegie Ekman, med rötter från Göteborg, skapades ekonomiska möjligheter för att bygga huset. Som ung student och med stort intresse i den ungkyrkliga rörelsen blev Carl

71

72

73

74

Oscar Alexander Carnegie Ekman nära vän med den senare blivande ärkebiskopen Nathan Söderblom. Som en liten kuriosa kan nämnas, att Carl Oskars familjeförmögenhet skapades bland annat genom tillverkning och försäljning av porter, det mörka och överjästa ölet med hög alkoholhalt. Carnegie Porter är fortfarande ett ledande portermärke, som i år firar 175 årsjubileum.

Slutledning skulle kunna vara – Öl byggde detta vackra hus.

KFUM i Sverige bildades 1887, och nyligen har KFUK och KFUM förändrat sitt genusperspektiv och därför antagit det gemensamma namnet KFUM, Kristen förening för unga människor i stället för kvinnor respektive män i sista bokstaven. De sakrala anslagen finns i huset, men de är inte dominerande.

Trots omfattande renoveringar 1937 och 1986, så finns spåren av scoutrörelsen kvar i ett av rummen i form av ett antal väggmålningar. Just nu, i skrivande stund, står den delen av bottenvåningen tom och förhandlingar pågår med nya hyresgäster.

– Kanske en restaurang eller ett café, säger Lotta och ser hemlighetsfull ut.

Väggmålningar kommer att dokumenteras och att byggas för när en ny hyresgäst flyttar in, men inte tas bort, berättar Lotta, som värnar om varje detalj i borgens historia.

I ett rum vid huset baksida finns en mycket speciell öppen spis med inmurade kullerstenar. Väggarna var förr klädda med trädstammar, allt för att skapa känslan av en skog med brasa. Här kan man tänka sig att vargungarna samlades både för att knyta knopar och få gudstron förstärkt.

Anne-Charlotte Stam Rosenberg fick ärva fastighetsbolaget efter sin far Gunnar Stam, som avled för några år sedan.

Det var som att hamna i ett vakuum när pappa inte fanns längre, vi stod varandra mycket nära, berättar Lotta.

75

Exklusiva vintererbjudanden !

50 % på Thermage (hudföryngring utan kirurgi), inklusive kostnadsfri ansiktsbehandling och hudanalys.

Gäller vecka 48–50.

Se övriga erbjudanden på www.lasercare.se

Online-bokning och kostnadsfria konsultationer.

Välkommen!

Laser�Care UPPSALA 76 Smedsgränd 2 B, 1 tr (in på gården), 753 20 Uppsala

018-60 22 00, info@lasercare.se, www.lasercare.se

Och där stod hon som ensam ägare av ett fastighetsbolag, som hon förvisso redan börjat jobbat i. Men nu plötsligt var det hon som skulle ta över allt.

– Men, understryker Lotta, tack vare min familj och mina lojala medarbetare så har det gått bra, utan dom hade jag inte klarat det.

Kanske var det även entrepenörskapet hon fick ärva?

Anne-Charlotte Stam Rosenberg är faktiskt företagare i femte generationen. Stams Åkeri grundades 1881 och företaget kunde stoltsera med Uppsalas första bil. Under många år, ända fram till 1970-talet, var Stams Markentreprenad ett företag som arbetade med anläggningsarbeten, byggde vägar och rev hus i Uppsala på uppdrag av bland annat Anders Diös.

– Jo, det var Stams som rev Rappska huset i hörnet Sysslomansgatan/Skolgatan på 60-talet, en inte så värst kul historia, erkänner Lotta, och sänker blicken. Det var ett av Uppsalas vackraste hus men marken var såld,

huset skulle rivas och Stams hade fått uppdraget att utföra det.

Från sjuttiotalet och framåt ändrade Gunnar Stam inriktningen till att bli ett renodlat fastighetsbolag.

KFUM- borgen införlivades år 1978.

Den stora salen hyrs av Orphei Drängar som har döpt den till Alfvénsalen. Salen används för olika evenemang av OD och kan även hyras till olika arrangemang. Gatustumpen framför huset bär namnet Orphei Drängars plats, och ett ODjur, en skulptur av Katarina Sundkvist Zohari, vältrar sig i rabatten framför borgen.

Med Alfvénsalen, OD, Stams Fastigheter och AnneCharlotte Stam Rosenbergs omsorg har hundraåringen icke något att frukta inför framtiden. Den är i gott förvar.

Hipp, hipp hurra och skål till jubilaren KFUMBorgen, förslagsvis med ett glas porter. 3

Därför hamnar man alltid i köket.

Köket är den naturliga mötesplatsen. Där kan man umgås, slappna av, ta viktiga beslut – och laga mat förstås.

Kontakta oss på Uppdrag:köket så hjälper vi dig att ta mötet, kundeventet eller personalfesten till nästa nivå. Köksnivån. Är balansen mellan råvarorna fin, blir maten bra. Och likadant är det i affärssammanhang.

Med matupplevelser som berör och harmoniska mötesrum utrustade med den senaste tekniken vågar vi lova något utöver det vanliga.

Välkommen!

Gränby Centrum 018-24 60 62 info@uppdragkoket.se www.uppdragkoket.se

77

78

Fredens hus flyttar in Dag Hammarskjöldsåret har varit fyllt med evenemang till hans ära och nu lider det mot sitt slut. I elfte timmen, den 24 oktober, invigdes det nya Fredens hus. Hur kan man bättre hedra denna stoiska diplomat som var så dedikerad till fredsarbetet, än med att inrätta ett Fredens hus i hans uppväxtmiljö på Uppsala slott? Ända sedan 2005 har det funnits ett fredsmuseum i slottets källarvåning. Eftersom den pedagogiska verksamheten för barn- och ungdomar är livaktig och omfattande, förstod verksamhetschefen Jesper Magnusson redan från början att lokalerna i källarvalven var för små. Nya Fredens hus ligger i slottets entréplan med ingång mot borggården. Lokalerna är nyrenoverade med flera ljusa salar. Här finns plats för den praktiska pedagogik som bedrivs med rollspel, kunskapsspel,

av Lillemor Berg

simuleringar, film och bildanalys. Dessutom finns det god plats för föreläsningar och angelägna utställningar, som understryker kärnverksamhetens breda inriktning på allt från social problematik till internationella konfliktlösningar.

Fredens hus invigdes med ståt och prominenta gäster, plockbuffé från Cajsas kök och bubbel. Invigningstalet hölls av EU-minister Birgitta Ohlsson. Bland talarna fanns även Mats Svegfors, chef för Sveriges radio, professor Peter Wallensten och Elinor Hammarskjöld, som är ambassadör precis som sin berömda släkting. Självklart höll också Fredens hus granne, landshövdingen Peter Egart, ett tal. Sjuhundra personer kom för att fira händelsen och beskåda utställningarna.

Det finns naturligtvis utställningar ur olika aspekter om

79

Dag Hammarskjöld men också om flera andra om ämnen som fördomar, normer, hedersrelaterad våld, mänskliga rättigheter och flyktingproblematik. Vid invigningen räknade jag till åtta utställningar.

I Fredens hus möter man är en fruktbar syntes av konst och upplysning. Utställningarna är lärorika och intressanta och håller genomgående god kvalitet, som till exempel Elisabeth Ohlson Wallins starka fotografier Heteronorm & Etnonorm. Konstnären Elisabeth Ohlson Wallins har också medverkat till en utställning om hedersvåld i samarbete med Diskrimineringsbyrån.

Till er som ännu inte besökt Fredens hus på slottet – Gör det!

Fredens hus arrangerar regelbundet intressanta föreläsningar och föredrag i aktuella ämnen.

Håll utkik efter kalendariet som finns på www.fredenshus.se. 3

80

81

Leve Teatergalleriet! av Johanna UddĂŠn

82

Ett enkelt sätt för Uppsalaborna att hänga med i konstvärlden, är att gå på Teatergalleriets alla utställningar.

Några av de mest spännande konstupplevelserna i Uppsala har jag själv fått här. Tänk när Kjartan Slettemark visade flera av sina mest kända verk, året innan han dog. Och att vi tidigt fick se den nyutexaminerade Ulrika Wärmlings provokativa målningar av anarkafeminister! Det var spännande när vi fick gå in i Matti Kallioinens surrealistiska framtidsskildring i videoverket The Self Destructive Theory. Eller nu senast – Ride 1, ett projekt av Ronny Jönsson, Jonas Kjellgren och Stig Sjölund. Uppfriskande lekfullt!

Och i år fyller det pigga galleriet 20 år. Mitt i en jobbig tid präglad av uppsägningar på teatern, träffar jag dem som ligger bakom galleriets verksamhet – Pär Gustafsson, Inga Lindén och Maivor Malm. Alla tre har olika tjänster på teatern och galleriverksamheten sköts under en liten del av arbetstiden.

Pär Gustafsson har jobbat med galleriet under alla tjugo år. De första tio arbetade han tillsammans med skådespelerskan Viveca Dahlén, som var den som tog initiativet till att driva ett galleri i Stadsteatern.

Maria Brolin

– Då hade rummet heltäckningsmatta och fler fönster än idag och det var trixigt att hänga konsten. Ibland använde vi stora foajén också, minns Pär Gustafsson.

Galleriet har fixats till under åren. Man har byggt för fönster och därmed fått större utställningsyta, och golvet har bytts ut. Numera används av princip aldrig foajén.

– Galleriets lokal är eftertraktad inom huset och man vill ibland använda det till annan verksamhet.

Men vi är noga med att hålla det som ett rent galleri.

Det blir tydligt i huset, både gentemot personal och besökare och gentemot konstnärer, säger Pär Gustafsson.

– Många konstnärer har också dåliga erfarenheter av teatergallerier där man vill pynta foajén snarare än att göra en bra utställning. Vi tycker i stället att rummet med konst ska få tala för sig själv. Det har också varit väldigt viktigt för oss att galleriets innehåll inte är bundet till verksamheten i övrigt, förklarar Inga Lindén.

Men ibland råkar en utställning passa ihop med det som spelas och då är det en slump. Till exempel visades Ulrika Wärmlings stora målningar av anarkafeminister hösten 2002, samtidigt som den omtalade feministiska uppsättningen av Elektra spelades. De kompletterade varandra bra och resultatet blev lyckat.

Ida Björs 83

Helena Laukkanen 84

På Stadsteatern arrangeras varje år scenkonstfestivalen TUPP, där många konstnärer deltar. Galleriet brukar då anpassa sitt utställningsprogram och självklart visa flera av de deltagande konstnärerna. Till exempel har vi sett Leif Elggren, Matti Kallioinen och Catti Brandelius.

Pär Gustafsson, Inga Lindén och Maivor Malm hade inte arbetat med utställningar innan de blev engagerade i Teatergalleriet, utan de har lärt sig efterhand.

Och med ett stort intresse för konst och en fin känsla för samtiden har de valt konstnärerna. Galleriet har därför en imponerande utställningslista. Hur hinner de med allt utan att det inkräktar på annat arbete?

– Vi har ganska lite tid i våra tjänster avsatta för själva produktionen. Men när det gäller att förkovra sig, hitta nya utställare och så vidare, blir det på helger.

Det funkar enbart för att konst är vårt intresse, säger Inga Lindén.

– Under hängning har vi också stort stöd i huset. Vi får hjälp med att bygga podier och speciallösningar och här finns också ljud- och ljustekniker. Det sparar tid att ha allt i huset, berättar Maivor Malm.

– Galleriet har generösa öppettider – samma som biljettkassan. På dagtid kommer en del ströbesökare men i anslutning till föreställningarna är det många som ser utställningarna. Det finns dock ingen möjlighet att räkna besökarna, eftersom galleriet är obemannat.

– Vi har en trogen skara som kommer på alla vernissager, då konstnärerna också är på plats. Då kan det vara rätt mycket folk. Vi brukar räkna de vinglas som gått åt under en vernissage, så där har vi lite koll på antalet ändå, skrattar Inga Lindén.

En särskilt minnesvärd utställning var illustratören och målaren Ida Björs. Då blev det mer eller mindre folkvandring till galleriet. Och Lisa Jonassons finurliga klipp lockade många besökare.

– Vi hade också kul under Niklas Mularis utställning 2006. Hans stora färgstarka oljemålningar blev som en positiv färgchock för besökarna. Personalen kom och tyckte det var uppiggande, säger Pär Gustafsson.

– Det är ju fint om personalen tar del av utställningarna, så om det har funnits möjlighet har konstnärer

bjudits in till personalmöten för att berätta om sin konst. Det har varit väldigt populärt, berättar Maivor Malm.

Under hösten visar Teatergalleriet en utställning med Maria Nordin som fick Anna-Lisa Thomsonstipendiet förra året. Såväl på avslutningsutställningen på Konstakademien som på stipendieutställningen på konstmuseet, visade hon stora akvareller och på Teatergalleriet kan man se hennes animerade akvareller.

I december visas en utställning med Mattias Bäcklin, ursprungligen från Uppsala och med ett förflutet inom graffitin. Han tecknar och målar naturtrogna insekter och fåglar i absurda situationer och har tidigare gjort graffitiprojekt med Nug (ni vet han som blev anmäld för att han sprejade ner en tunnelbanevagn och en station).

Förra hösten hotades Teatergalleriet av nedläggning, men galleriet fick ett års frist. Så det gäller att hålla tummarna. Uppsala är numera en storstad och behöver hellre mer samtidskonst än mindre.

Länge leve Teatergalleriet! 3

Lisa Jonasson

85

Museér

Utställningar

Kultur

Musik

Gallerier 1–4

Världsartister från Belgien!

dec

”A night of fantastic theatre” Lancaster Guardian ”A perfect show!”

El Pais

CIRCUS RONALDO La Cucina dell’Arte

Biljetter tel 018- 727 83 40 eller på www.reginateatern.se

GARVA LAGOM EN UTSTÄLLNING OM SKINN, LÄDER, SLÖJD OCH HANTVERK 11 november – 26 februari 2012

Öppet tisdag – söndag 12-17 S:t Eriks torg 10, Uppsala 018-16 91 01

www.upplandsmuseet.se

Galleri Diana EXHIBITIONS

www.galleridiana.com tis-fre 12-18 lör-sön12-15.30

018-843 62 31 sysslomansgatan 9

Lars Lerin 10 mars � 22 april

86

Teatergalleriets utställningar under 20 år 1991 Hanns Karlewski Ulla Larsson Denis Stéen Jim Axén 1992 Ingrid Årfelt Clifford Jackson Ingvil Stile Berto Marklund Eva Källander Harvey Cropper Ulla Fries Peter Tillberg 1993 Elisabet Hermodsson Margareta Raud Beth Laurin Frédéric Iriarte Gustaf Fängström Channa Bankier Sara Johansson Kjartan Slettemark 1994 Lis Timner Ulf Rahmberg Thomas Wängelin Marianne Lindberg de Geer Rune Rydelius Margareta Renberg Sven Holm Roj Friberg 1995 Jimmy Andersson Kerstin Schild Atti Johansson Inger Carlsson Ragnar Johansson Elisabeth Ahlqvist Jill Eriksson Björn Brusewitz 1996 Anders Rönnlund Gittan Jönsson Eva Holmér-Edling och Johan Edling Inga- Lill Lagergren Ingolf Kaiser Monica Lundegård Bernt Nyberg Jan Nordqvist

1997 Calle Torstensson Ann Margret Fyregård Bosse Egrelius, Eva Högberg, Rolf Engström Ingrid Rosell, Gunnar Steneby Eva Järnerot Ylva Dahl Pär Gustafsson P-O Söderlund 1998 Anette Wixner Mikael Kihlman Anna Abrahamsson Leif Österman Lars Holm Maria Backman Gudrun Westerlund Katarina Sundkvist 1999 Tommy Eriksson Birgitta Lorentzon Ylva Fredriksson Inger Alinei Lars Kemner Laris Strunke Ingrid Lindén och Hasse Bruniusson Birgitta Muhr Kristina Jansson 2000 Ruby Nordström Monika Meschke Annica Danielsson-Almén Peter Tillberg Jim Frykholm Karin Boye/Pia Garde Lena Kriström 2001 Mona-Lisa Eriksson Johan Fremling Pi Eriksson Olof Hellström Scenrum 10 scenografer: Anne-Marie Broms, Annika Nieminen Bromberg, Ann- Margret Fyregård, Lars Holm, Ulla Kassius, Lotta Melanton, Gunilla Nordlund, Jan Nordquist, Gunnar Steneby, Roland Söderberg

Museér

Utställningar

2002 Jordi Bota Petal Joan Roberts Barbro Curling Tomas Lidén Ingrid Atterberg Pär Fredin Ulf Rollof Stina Eidem Ulrika Wärmling 2003 Nina Hemmingsson Saadia Hussain Backa Carin Ivarsdotter Per Sångberg Martin Wickström Sara Johansson Fredrik Wretman Monika Marklinger 2004 Ida Björs Christina Olivecrona Tommy Hilding Klara Kristalova Erland Cullberg Patrik Karlström Patrik Gustavsson Hanna Beling 2005 Josabet Werkmäster och Helena Adolfsson Gunilla Bergström Natalie Sutinen Pontus Raud PO Larsson Maria Heimer Åkerlund Helena Mutanen Monica Höll 2006 David Helander och Jakob Avenius-Anckarsvärd Anders Widoff Martina Hoogland Ivanow LG Lundberg Emelie Björck Camilla Lundberg Agnieszka Kalinowska curator: Torun Ekstrand Niklas Mulari

2007 Anders Rönnlund Susanne Nygårds Anders Krisár Magnus Bärtås Sonia Hedstrand, vinnare i Videokonstfestivalen Taisia Korotkova och Nika Kuchtina curating: haka Lovisa Ringborg Kjartan Slettemark Lotta Döbling Måns Müllner

Kultur

Gallerier

2008 Magdalena Dziurlikowska Thomas Broomé K.Y.S, Trond Nicholas Perry, Erik Pirolt och Stian Pollestad Katerina Mistal Karl David Larsson, vinnare i Videokonstfestivalen Monika Masser Helena Hertov Fredrik Helander

ANGELICA WIIK

2009 Lisa Jonasson Matti Kallioinen Leif Elggren Katarina Norling Mattias Staley & Kaj Ahlgren, vinnare i Videokonstfestivalen Martin Ålund Helena Laukkanen Makode Linde 2010 Mari Kretz Catti Brandelius Sara Lundén Pär Fredin, vinnare i Videokonstfestivalen Anna- Carin Englund Juan Pedro Fabra Kolbeinn Karlsson 2011 Lena Flodman Maria Friberg Marja-Leena Sillanpää Ride 1: Ronny Hansson, Jonas Kjellgren, Stig Sjölund Maria Nordin Mattias Bäcklin

Musik

GALLERY KONST & RAM Ö. Slottsg. 9, www.rollsgallery.se

www.brorhjorthshus.se | öppet: tors�sön kl 12�16 2012:

Henrik Allert 28 jan � 4 mar. Lars Lerin 10 mar � 22 apr.

UPPSALAS MEST KOMPLETTA KONSTHANDEL Det finns bara ett original.

Köp det. Rama in det. Laga det.

Värdera det hos oss... ÖPPET TISDAG-FREDAG 10-18 LÖRDAG 10-14 SÖNDAG & MÅNDAG STÄNGT Dragarbrunnsgatan 56 018 10 09 90

87 www.svenskkonsthandel.se

uppslag Pris till SU-EN

JOhaNNA UDDÉN

SU-EN Butoh Company fyller 20 år och det har satt sina spår i konstvärlden. Nu mottar SU-EN utmärkelsen Årets Corist 2011.

Motiveringen lyder: ”För att SU-EN i sin gränsöverskridande verksamhet förenar den japanska danskonsten butoh med svenskt feministiskt konstnärskap.” Utmärkelsen Årets Corist delas ut vid Coras årliga kulturfest den 8 december 2011 på FORUM, Sigtunagatan 14. Grattis SU-EN! Dessutom har SU-EN en utställning på Uppsala konstmuseum under perioden 28 januari–10 mars. Här kommer vi att få se många av de tidigare verken, samtidigt som nya akter kommer till.

Gör egen senap Jag har alltid varit ett stort fan av senap. Och inte är det svårt att göra egen heller! För den som vill ha handledning av en äkta apotekare finns det möjlighet att komma till Medicinhistoriska museet i Ulleråker alla torsdagar fram till den 15:e december kl 13.00–17.00.

88

Illustration: B Lundkvist.

Äntligen!

Efter en lång väntan ska Resecentrum invigas! Det sker kl 12 den 12:e december. Jacke Sjödin är konferencier, Uppsala Musikklasser sjunger och det bjuds på kaffe och bulle till alla resenärer från tidig morgon. Kommunen har i samband med färdigställandet bjudit in Uppsalaborna att komma med förslag på namn till platsen framför det nya hotellet i båghuset. Platsen rymmer bland annat den nya Hämta-lämna-platsen för privatbilar och en mindre torgyta.

Man får lämna så många förslag man vill på resecentrums webbplats www.uppsalaresecentrum.se eller hos Kommuninformation. Förslagen ska vara inne senast 1 december (över 300 förslag har kommit in hittills), så skynda på!

Fraktaler Grattis SLU i Ultuna! Där har ett nytt verk av Ebba Bohlin nyligen invigts. För parken vid Mark-VattenMiljöcentrum har Ebba Bohlin gjort skulpturen Fraktalmoln som består av former i blålackerat fyrkantsstål som tillsammans bildar ett moln och hålls uppe av rostfria stänger. På marken ligger en stjärnformad orange betongplatta. Molnet är format av mönster som är hämtat från Alhambra. Det finns gravfynd från Ultuna som visar att man använt samma mönstertradition här under vikingatiden. Skulpturen bildar en paviljong och om man går in mitt under molnet ser man hur mönsterdelarna tillsammans bildar en stjärna.

Fint. © Ebba Bohlin/BUS 2011. Montering av Fraktalmoln, foto: Ebba Bohlin.

89

Maria Miesenberger, Utan titel /Ohne Titel 1992/2011

Maria Miesenberger

Hur tycker du man ska göra med konsten?

Nu är det dags att presentera utredningen Nya rum för konsten för allmänheten. I utredningen finns konkreta idéer och visioner för konst- och museiverksamheten i kommunen. Det finns tillfälle att diskutera förslagen och att ställa frågor under medborgardialogen den 1 december kl 18.00 i Munin på Strandbodgatan. De som deltar under kvällen är utredare Håkan Harrysson, kulturstrateg Lisen Hessner, kulturdirektör Sten Bernhardsson och kulturnämndens ordförande Eva Edwardsson. Det finns också fler representanter för kulturnämnden på plats. Kom du också!

Bocken Bo Lina Börjesson är formgivaren från Uppsala som kom på en bra idé förra julen. Varför inte göra en hopfällbar modern julbock? Hon gjorde en prototyp och skickade ut en pressrelease och responsen blev enorm. Tidningar skrev om den och Grand Hôtel i Stockholm köpte direkt in 5 stycken till sin Veranda. Succén följdes upp med Tuppen Ture till påsk och Kräftan Karl till hösten.

Läs mer på hemsidan www.bockenbo.se.

90

Sverige/Schweden är den bildsvit som gav Maria Miesenberger ett konstnärligt genombrott. Bilderna är foton från hennes eget familjealbum som är uppförstorade och bearbetade. Människorna i bilderna är övermålade med svart tusch och ger bilderna en möjlighet till egna associationer. I skulpturer och installationer har Miesenberger återkommit till samma teman: minne och frånvaro, kropp och barndom.

Maria Miesenberger är aktuell även för att hon nyligen tilldelades Svenska fotobokspriset 2011 för sin bok Sverige/Schweden. Gå och se utställningen på Bror Hjorths Hus under perioden 26 nov–22 jan 2012. 3

GRÖNOMRÅDEN Det är nära till både 4H-gården och kulliga rekreationsområden .

Passar utmärkt för joggingrundan.

HSB GRÄNBY BACKE

LEV DÄR STADEN VAKNAR

TRYGGT KÖP Skydd mot dubbla boendekostnader är bara en trygg fördel när du köper en lägenhet i Gränby Backe.

I Gränby Backe kastar solen sina första strålar över krönet i Vaksala och väcker kvarteret. Här kan du börja dagen med att titta ut över Uppsalas klassiska siluett, jogga i parken eller dricka ditt morgonkaffe på balkongen. Alla får köpa bostad i HSB. Så gör en intresseanmälan!

CYKELAVSTÅND Det är cykel- och promenadavstånd till det mesta från Gränby Backe. Bra shopping, kultur i UKK och resor från Centralstationen till exempel.

SÅ FÅR DU FÖRTUR Snart säljstartar HSB 52 lägenheter i Gränby Backe.

Ett hett område nära Upplands största galleria, Gränby centrum. Husen förenar hållbar design med bekvämlighet. Och lägenheterna har fri sikt mot city.

Bosparare och medlemmar i HSB har förtur men måste göra en intresseanmälan på hsb.se eller genom att kontakta HSB Uppsala.

Boarea 48-151 kvm, 2-6 RoK. Adress Vaksalagatan och öster om Solskensgatan.

MER INFORMATION: hsb.se, tel 018-18 00 00 marknad@uppsala.hsb.se 91

arkitekturhistoria

Lech es U p p sal a Gunnar Leche var stadsarkitekt i Uppsala åren 1920-54.

Under denna tid tredubblades befolkningen och staden växte i alla väderstreck.

Leches insats och betydelse för Uppsalas stadsbild kan knappast överskattas. Som få andra arkitekter hade han möjlighet att förverkliga sina idéer och visioner. De offentliga och privata uppdragen innefattade skolor och bibliotek, industri- och kontorshus, biografer, badhus och bensinmackar, samt hundratals bostadshus.

Utrymmet för det personliga initiativet var större, beslutsgångarna kortare, regelverket mindre. Staden var hanterligare och kanske optimalare. Leche drevs av ett socialt engagemang och ett krav på kvalitet som gett hans hus ett varaktigt värde.

Lars Lambert har i fyra nummer av Biz & Art berättat om Gunnar Leches Uppsala.

LARS LAMBERT

Gunnar Leche, 1891–1954.

92

Leches 1940-tal Tuna och Sala Backar

Tycho Hedén, socialdemokraternas starke man, och Leche sammanträder på Vaksalagatan. Korta effektiva beslutsvägar i den optimala staden.

Leche hade under 1920- och 1930-talen ritat rader av bostadshus i Fjärdingen och Svartbäcken, Fålhagen och Luthagen, miljöer präglade av hans på samma gång sakliga och dekorativa arkitektur. Hans sista stora insats var de områden som byggdes för det kommunala bostadsbolaget Uppsalahem under slutet av 1940- och början av 50-talet. De blev en sammanfattning och syntes av ett livs kunnande och erfarenhet, en lokal variant av det framväxande folkhemmet, gestaltat med en personlig form.

Lassebygärde i väster, Tuna Backar i norr och Sala Backar i öster låg när de tillkom i stadens utkanter. I alla tre områdena grupperades bebyggelsen kring öppna, rikt varierade gårdsrum, som med tiden fått karaktär av lummiga parker. De vänder ryggen mot kyla och blåst från norr och öster, öppnar sig mot sol och värme i syd och väst. I lägenheterna skulle det vara högt i tak och stora fönster som ger maximalt ljusinsläpp.

I Lassebygärde har husen olika färger och entréer i naturstensram. I Tuna Backar växlar de putsade fasadernas varma nyanser av gult och brunt med balkongernas tegelväggar, som lagrar eftermiddagarnas solvärme. I Sala Backar ingår hushöjder och färgsättning i ett dynamiskt spel med den skiftande karaktären hos de olika gårdsrummen, där byggnaderna lagts ut i långa, veckade längor som mjukt följer den sluttande terrängen.

Leche ritade också ett antal offentliga byggnader, bl.a. Nanna- och Bergaskolorna och Stadsteatern vid Kungsgatan. Rastlöst verksam ådrog han sig vintern 1954 en svår förkylning, hjärtkomplikationer tillstötte och han dog hastigt, endast 63 år gammal. 3

93

Det blå huset i Lassebygärde, det första stora bostadsområdet efter kriget, sju byggnader grupperade kring ett stort gårdsrum, längst ut på Kungsgärdet, 1946-47.

Salabacke, en drabantstad två km från centrum med över 700 lägenheter kring tre stora gårdar, 1947-53. Entrén till Mellangården med en expressiv husgavel i fonden.

Tuna Backar, ett nytt område ovanför Fyrisån längst ut i Svartbäcken, över 600 lägenheter, fördelade på 28 byggnader, 1947-50.

94

Folkets hus och Stadsteatern med sin mäktiga kolonnad mot Kungsgatan, 1950

Solur på fasad, Tuna Backar.

Domarringens skola i Svartbäcken, 1948.

Salabacke. Regnhydda med väderflöjel på Norrgården.

Källor. Om Gunnar Leche finns en stor och rikt illustrerad bok, Gunnar Leche, stadsarkitekt. I alla välsorterade bokhandlar eller direkt från Kornhuset förlag, Kornhuset.www.se.

95

BIZ&ART KRYSSET nr 17 Skicka in rätt svar till korsord@bizart.se Vinnaren får ett presentkort på middag för två personer (exkl dryck) hos VILLA ANNA.

Rätt svar på kryss nr 16: TEATERPUBLIK

Hans Svensson

96

97

r! a kv ! r se ÅLT ! t la TS LT P c c U TSÅ e d de U 4 1 15 ec d 6 1

Stora Tabberaset på UKK

Extra-

föreställni ng lör 17 dec

En riktig jul med tydlig Uppsalaanknytning, god mat och

Meta Roos, Andrea Geurtsen, Jacke Sjödin, Ronny Eriksson, Staffan Lindberg, Mikael Skoglund och Johan Ståhl. Läs mer på www.ukk.se/julshow 98 ukk.se 018-727 90 00, ticnet.se 077-170 70 70 Biljetter:

Uppsala Konsert Kongress

99

Ett magasin om kultur och affärsliv. Nr 17

BIZ&ART 17

insikt

BIZ&ART

®

Proaktivt enligt leXUS: vi tror att de allra flesta som sätter sig i förarsätet i en lexus snabbt känner att det är en mycket speciell bil.

Det beror på en rad olika faktorer. Den höga kvaliteten är en, den proaktiva filosofin en annan. genom en kontinuerlig läroprocess strävar lexus efter att gå längre

än att bara uppfylla sina kunders önskemål. lexus försöker överträffa dem. Den filosofin leder bland annat till att varje lexus-modell är väldigt lätt att känna sig hemma i. Från allra första stund.

Proaktivt enligt kaiSer bil: kaiser bil arbetar exklusivt med lexus, i våra ögon världens finaste bilmärke. vi sätter en ära i att vara en förlängning av de värden lexus står för. vi vill alltid leva upp till dina förväntningar. och alltid också försöka överträffa dem. Det kan handla om att försöka varna så många av våra kunder som möjligt när den

första snön är på gång; att hålla dörren öppen när du kan komma; att låta dig provköra på dina villkor. och mycket annat.

Precis som lexus inte är likt något annat bilmärke, är kaiser bil inte likt något annat bilföretag. välkommen att uppleva skillnaden.

9

BIZ&ART vinter 2011 75 SEK

tel 08-501 610 00. tel 08-501 610 00. www.kaiserbil.se

BizArt 29nov V.M 220x270.indd 1

2011-11-18 16.36

01

Ytterbyvägen 14-18, täby. bolmensvägen 51, Årsta.

ISSN 1654-5370

lexus Stockholm norr lexus Stockholm Söder

771654 537006

CT 200h. Bränsledeklaration blandad körning: 3,8 - 4,1 l/100 km, CO 2 87 - 94 g/km. Miljöklass Hybrid. Bilen på bilden är extrautrustad.

lasse berg homo sapiens i spegeLn fyris BIO 100 animech konststaden uppsala Blåsenhus