Upplysningen

Ett magasin från länsbibliotek Gävleborg Uppsala

nummer022012 SM i bokberättande

Läskonster –så gick det sen

läspepp nikör: Gästkrö Palm

Anna-K

arin

IFgLbAok

s da – en rookie

t s ä l t t Lä går dET TILL – så

r u t a r e t t i l Skön

TEMA :

medarbetare

ledare

Läspepp, litteraturutredning, lättläst…

Tinne Wennerholm Konsulent som kan göra konster.

Läskonster.

I höst ser jag fram mot: BokSPAning på AlftaQuren den 20-21 oktober. Ska bli en skön avkoppling i höstmörkret (Läs mer på sid 12).

Marianne Pauhlson Konsulent som har tänkt till om Litteraturutredningen.

I höst ser jag fram mot: att äntligen besöka bokmässan.

Maggie Jonsson Informationssekreterare som vet mycket om lättläst.

I höst ser jag fram mot: Bok & Bibliotek där jag särskilt vill fördjupa mig i nordisk skönlitteratur.

Ansvarig utgivare: Malin Norrby Redaktör: Lisa Eriksson Redaktion: Andrea Berge, Maggie Jonsson, Ulla Nyberg, Marianne Pauhlson, Ann Östman Grafisk form: Schlook-a-ling Johan Olsson TRYCK: Kommuntryckeriet, Uppsala kommun

Bäst just nu: IFLA i Helsingfors. Även om jag kom hem för en vecka sedan.

Läser just nu: Mellan dig och dig av Katarina Kieri Längtar efter: Att åka till Krakow.

…är några av de saker vi tittar närmare på i detta nummer, som alltså har tema Skönlitteratur. Du kan bland annat läsa personliga texter av tre engagerade biblioteksmedarbetare, som var och en på sitt eget sätt hittat nya vägar att förmedla skönlitteratur till andra.

För litteraturutredningen och andra undersökningar talar ett tydligt och samfällt språk: svenskar i allmänhet läser mindre och sämre än tidigare, och här finns förstås en stor utmaning för folkbiblioteken.

Hur kan vi arbeta läsfrämjande (på både gamla och nya sätt) för att bidra till att vända den här utvecklingen? Goda exempel saknas sannerligen inte, men hur kan vi dela med oss av våra idéer och arbetssätt, så att inte alla på sitt håll ska ägna massor av tid åt att uppfinna egna hjul?

Just nu händer det mycket här på länsbiblioteket.

I skrivande stund återstår en dryg vecka innan KUB-projektets avstämningsrapport ska lämnas in till ESF-rådet, och vi arbetar just nu intensivt för att omvandla alla idéer och visioner från vårens SWOT-analyser till konkreta förslag på kurser, studiebesök och studieresor. Vi rekryterar dessutom ny barnkonsulent, vinkar hej då till gamla kollegor och säger välkommen till nygamla och nya. Under hösten kommer vi också att rekrytera ytterligare en konsulent, som kommer att arbeta med just litteraturförmedling. På sidan 21 kan du läsa mer om Malin Norrby, som sedan i april är länsbibliotekarie här på länsbibliotek Gävleborg Uppsala.

Har du idéer på saker vi borde skriva om?

Skriv till lansbiblioteket@lul.se omslagsbild: Julie Rocco

2

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

Lisa Eriksson, redaktör

innehållsförteckning upplysningen 2 2012

Läspepp de luxe Läsfrämjande på nya och nygamla sätt – hur kan det se ut? Och handlar det mest om att hitta sitt eget sätt? Vi har träffat några som gjort det.

9

Läskonster – hur gick det sen?

Det stora projektet Läskonster är formellt avslutat. Men hur lever projektet kvar ute i länen?

14

IFLA – en rookies dagbok Lisa Eriksson rookierapporterar från IFLA i Helsingfors.

18

alltid i Upplysningen

På gång ...................................................4 Lätt & lagom ....................................... 6

Krönika ................................................20 Unga skrivare ...................................23

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

3

på gång

5000 timmar is all it takes För att bli en god läsare behöver man träna sig i 5000 timmar, säger läsforskaren Ingvar Lundberg. I Gävle är det fyndiga namnet på allt lässtimulerande arbete som görs i skola och förskola, X5000. Läståget spårar genom Gävle och skulle i en vision kunna dra vidare genom hela länet.X5000 är ett samarbete mellan förskola, skola och bibliotek. Ambitionen är att få med alla barn 0-20 år. Förskolan arbetar aktivt med böcker, olika varje läsår och personalen fortbildas kontinuerligt. Allt arbete utgår ifrån Barnkonventionen.

Exempel på verksamhet inom X5000: • Mångkulturella förskolor har tvillingböcker, böcker på svenska och modersmålet.

• Alla 4-åringar får via BVC ett presentkort på en bok att hämta på biblioteket.

• Biblioteken har visningar och bokprat för klasser och grupper i olika ålderstadier samt stöder olika läsprojekt.

• Program och författarbesök på kommunens bibliotek

Unik diktbok Elever på Höghammarskolan i Bollnäs har gett ut diktboken Jag unik som innehåller dikter om allt möjligt. Till exempel hur det är att gå på särskola, vem som egentligen är normal och vart alla människor ska ta vägen i morgonrusningen. Idén till boken startade under en kurs i kommunikation och samspel där flera olika ämnen tas upp.

– Vi upptäckte att det fanns så många kloka tankar och fina funderingar om stora frågor hos eleverna, säger Malin Sahlin.

Hon är lärare på Estetiska programmet på Höghammarskolan och en av dem som såg till att diktboken blev verklighet. Alla elever som gick programmet när boken kom till medverkar med varsin dikt och varsin bild i boken.

Diktboken släpptes våren 2011. Den finns nu till försäljning på Bollnäs bibliotek och på Höghammarskolan, samt till utlån på en del bibliotek. Boken används även i lärarutbildningen på vissa högskolor, i specialpedagogiskt syfte.

Tinne Wennerholm

Annika Wigö

Vi hejar på: Skriv i Sävja!

Under hösten ordnar Sävjabiblioteket i Uppsala tillsammans med Sävja fritidsgård ett textprojekt för unga mellan 10 och 13 år: Skriv i Sävja.

– Jag hoppas på att de som är intresserade

ska kunna hitta till Skriv i Sävja, säger Nino Dawod, som är platsansvarig på Sävjabiblioteket. Att de ska få prova olika sätt att göra sin röst hörd, utan att det kostar dem något. Jag hoppas genom det kanske väcka en lust som de redan har, men som har varit begravd i osäkerhet eller ovisshet om vad som går att göra, hur många olika sätt det går att berätta på. ger deltagarna möjlighet att testa på många olika uttryckssätt; Skriv i Sävja

4

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

det blir skrivarkurs, animationskurs, serietecknarkurs, låtskrivarkurs och DJworkshop.

– Kort sagt hoppas jag att Skriv i Sävja ger den som är deltagare i projektet möjlighet att få stämma upp sin röst, i vilken form det än passar just den personen, så att den personen känner att den röst hen har är något den behärskar och kan utveckla. Sker det här för en enda av våra deltagare (som jag hoppas blir många) är jag oerhört nöjd. Då har projektet nått

sitt syfte, att göra den egna rösten tydlig för sig själv och på så vis ge redskapen för att höras bland andra. I dagens samhälle är det viktigt att kunna använda sin röst för att nå de mål man har. Men det är inte alltid lätt och alla hittar den inte i skolan. Genom att få pröva olika uttryckssätt kanske de vilsna hittar något, avslutar Nino Dawod.

Läs mer om Skriv i Sävja på www.bibli.se/sävjabibliotek

på gång

Dags för ett nationellt lyft för skönlitteraturen!

På den senaste konferensen för Länsbibliotek i Sverige, som arrangerades hösten 2011 i Söderköping tillsammans med Kungliga Biblioteket och Kulturrådet, lyftes frågan om det inte är dags för en nationell kampanj med fokus på skönlitteratur, liknande DigiDel. Detta resulterade till att börja med i att Kultur i Väst, Regionbibliotek Halland och Regionbibliotek Stockholmfick 250 000 för att under 2012 göra en förstudie och analys av ”Synen på skönlitteratur på svenska bibliotek”.

Lotta Aleman på Regionbibliotek Stockholm skriver: ”Biblioteken arbetar intensivt och på många olika sätt med skönlitteratur. Det finns stor kompetens och många eldsjälar. Men i samtal med bibliotekspersonal framkommer ofta en önskan om att få stanna upp och reflektera över mer grundläggande

frågor. En sådan fråga är vilken syn på skönlitteratur som präglar bibliotekens arbete. Vad, hur och varför väljer man det man gör? Finns det kopplingar till mål, strategidokument och till de nationella kulturmålen? Dessa frågor är förstudien tänkt att besvara, men den ska också vara ett startskott för ett mer medvetet arbete kring skönlitteratur, där frågor om metodutveckling är av största vikt.”

Förstudien är alltså början på ett större, nationellt projekt med omfattande forskar- och utbildningsinsatser.

Kulturrådet bedömer att projektet kan bidra till att öka tillgängligheten till skönlitteratur i hela landet, samt stärka bibliotekens arbete med att öka vuxnas läskompetens.

förstudien.

I kort sammanfattning citerar jag här Maria Ehrenberg, Regionbibliotek Halland: ”Man skulle kunna säga att biblioteksanställda mest läser romaner, absolut inte kvällstidningar och att det skiljer sig vad man läser på jobbet och privat”.

Ambitionen från projektledningens håll är

att vi ska få veta mer om ”Synen på skönlitteratur på svenska bibliotek” i samband med Bok och bibliotek i höst. En ny ansökan är också på gång vad gäller en fortsättning på projektet. Lotta Aleman hälsar per telefon att man tänker sig något i stil med tidigare MUSA-kurser.

I dagsläget är inget forum spikat på Bok och Bibliotek, men håll utkik!

Ann Östman

Norrköping 2012 fick vi så ta del av ett första resultat av På Biblioteksdagarna i

Och de nominerade är… …bland andra Sandvikens folkbibliotek och Polhemsskolans bibliotek. Centrum för lättläst delar i år för fjärde gången ut priset Bästa lättlästa bibliotek och hedrande nog har alltså två bibliotek i Gävleborg nu chansen att vinna.

Prissumman är på 10 000 kronor och Centrum för lättlästs mening med priset är ”att uppmärksamma det bibliotek som på ett förtjänstfullt sätt lyft fram den lättlästa litteraturen, lättlästa tidningar och lättläst samhällsinformation.”

Prispengarna ska användas till läsfrämjande arbete och förra årets vinnare Strängnäs bibliotek anordnade en läsfestival. Den 8 september som är Läskunnighetens dag, delas priset ut på det vinnande biblioteket. Vi håller tummarna och undrar nu bara vilket bibliotek vi ska åka till?

Kulturrådspengar till Sandviken och Uppsala läser och berättar Litteraturutredningen uppmärksammar behovet av mer läsfrämjandearbete – och att vi måste lära oss mer om hur vi kan arbeta läsfrämjande för vuxna. Ett spännande projekt med fokus på vuxnas läsande startade i våras i Uppsala och Sandviken: Sandviken och Uppsala läser och berättar. Vid ett första projektmöte i juni diskuterades upplägget på de två orterna, där det bland annat planeras för läsecirklar i samarbete med invandrarföreningar (Uppsala) och nya läsmiljöer på arbetsplatser (Sandviken). Vi återkommer i nästa nummer och berättar mer om projektet!

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

5

Lätt & lagom

651 000 e-böcker lånades ut på svenska folkbibliotek under 2011 (källa Bibliotek 2011, KB)

60 år

fyller det nordiska samarbetet i år. Det uppmärksammas på årets Bok & Bibliotek.

Hört på Twitter @Ingyplingy: Skammen, mina vänner, SKAMMEN, när man måste förklara för låntagaren att en #ebok är ”upptagen”. #bibliotek

Dags för ett nytt träningsprogram?

Med hösten kommer gärna nya, goda föresatser. Det

är nu vi ska börja springa, gymma, gå till simhallen. Men varför inte komplettera träningen med ett kreativt träningsprogram? Så här skulle ett veckoprogram kunna se ut (du kan förstås hitta på ditt eget!): Måndag: Skriv en enkel haikudikt.

Tisdag: Rita med kolpenna av något du har i kylskåpet.

Onsdag: Gå in på Youtube och delta i en salsalektion.

Torsdag: Tillverka ett örhänge.

Fredag: Youtube igen; sjung med i minst en sång.

Lördag: Tänk ut en trerätters middag, beakta färgupplevelsen.

Söndag: Känn efter vad som var roligast och gör lite med av det.

Precis som med löpning och simning gäller sannolikt att övning ger färdighet – och att det bara blir roligare och roligare ju mer man håller på. Vi har knyckt idén av Marit Anteskog, bibliotekarie på Polishögskolan.

6

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

Följ retrobibliotekets utveckling i Huddinge på http://retrobiblioteket.wordpress.com

Retrobibliotek i Huddinge Gillar du också stringhyllor och sköna femtiotalsfåtöljer? Tycker du också att det är alldeles för glest mellan dem på våra bibliotek?

Nu behöver du inte vänta länge, för hösten 2012 lanserar huvudbiblioteket i Huddinge Sveriges första retrobibliotek. Det blir tidstypiskt inredda rum från 40-, 50och 60-talet och förstås välfyllda

bokhyllor med böcker från dessa årtionden.

Redan den 23 oktober blir det invigning. Då kommer bland annat Harald Hultqvist från Antikrundan och sprider skvaller från 1940och 50-talets litterära salonger.

Läs mer och följ arbetet med att skapa retrobiblioteket på http:// retrobiblioteket.wordpress.com.

Lätt & lagom

250 000

böcker kommer att finnas tillgängliga på norska bokhylla.no när tjänsten är komplett 2017. Heja!

TPB tipsar När vi peppar för bra böcker ska så klart talböckerna också uppmärksammas!

Från TPB (Talboks- och punktskriftsbiblioteket) kommer en bra checklista för att få med också talböckerna i alla delar av läsfrämjandearbetet: • Favoritböcker/tipshyllor – även som talbok • Bokprat – alltid med talbok • Böcker till klass – lägg med talbok • Utställningar – visa även talböckerna • Visa i biblioteket att ni kan ladda ned talböcker och erbjuder Egen nedladdning!

• Specialinriktade bokprat

e-böcker åt folket I samband med biblioteksdagarna i Norrköping i maj startade medarbetare på Länsbibliotek Gävleborg tillsammans med några kollegor från andra läns- och folkbibliotek Facebook-gruppen e-böcker åt folket.

Programförklaringen för gruppen lyder kort och gott: Vill du vara med och säkra demokratin?

Förlagen begränsar alltmer bibliotekens fria tillgång till e-böcker och detta är ett växande hot mot demokratin. Känner du också att det är dags att agera? Från ord till handling - gå med oss nu!

Under sommaren har gruppen växt och har nu över 400 medlemmar. Den som vill bilda sig en uppfattning i frågan (eller skaffa sig skarpare argument för en redan existerande uppfattning) hittar många bra och intressanta artiklar och diskussioner i gruppen. Gå med du också, och håll utkik på sidan, för i höst planerar vi även för aktiviteter IRL. Hör av dig till Lisa Eriksson på länsbiblioteket om du har idéer eller vill vara med och jobba aktivt med frågan.

Litteraturbanken Litteraturbankens syfte är att vara en fri kulturhistorisk och litterär resurs för forskning, undervisning och folkbildning.

Den är till för alla: forskare, lärare, studerande och litterärt allmänintresserade. Huvuduppgiften är att samla in och digitalisera skönlitteratur och viktigare humaniora samt tillgängliggöra materialet på sådant sätt att det blir möjligt för användare att arbeta med det. På Litteraturbanken kan man läsa och söka i texter, ladda ner och skriva ut pdf-filer och se faksimilbilder av böcker och manuskript som annars kan vara svårtillgängliga – för att bara ta två exempel, Stagnelius efterlämnade manuskript som förvaras vid Stifts- och gymnasiebiblioteket i Kalmar, eller Almqvistfragmentet ”Gudahataren”, som endast finns bevarat i ett enda exemplar, på Kungl. biblioteket.

Litteraturbanken erbjuder också översikter och presentationer över olika författarskap och ämnesområden. Målet är att utveckla Litteraturbanken till en webbplats som rymmer det viktigaste inom svensk litteratur. Vi utökar kontinuerligt materialet; nya texter tillkommer i stort sett varje månad. Vill du ha Litteraturbankens nyhetsbrev? Sänd ett tomt mejl till info@litteraturbanken.se så får du information.

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

7

PISA

Går det sådär eller går det utför? Och för vem?

”

Vid undersökning 2009 nådde 25 % av grabbarna inte grundläggande nivå.

Text: Ulla Nyberg

– När jag ser en sån här text blir jag rädd! Vad är det?

– Det är bakgrunden till krisen i Syrien.

– Jaha.. men varför så många bokstäver? Det är ju alldeles grått!

– Eh… det är ganska komplicerat.

– Släng in mer grafik! Det blir billigare.

Konversationen ovan sker i Berglins fiktiva tidningsvärld, eller är den fiktiv? Vem läser ”så många bokstäver” och om grafiken dessutom är billigare kanske i alla fall några försöker ta till sig informationen om vår komplicerade omvärld? För en bra idé med att läsa är väl att det ger oss en möjlighet att förstå vad som händer runt omkring oss?

Under året har Litteraturutredningen gett ut en forskningsantologi där man bland annat tar upp undersökningar av barn och ungas läsförmåga. Dels redovisas PISA-undersökningarna som testar 15-åringars kunskaper, dels PIRLS som undersöker 10-åringars läsförståelse. Båda undersökningarna är internationella jämförelser. Kanske är det antologins förtjänst att diskussionerna om läsning och läsförståelse tagit fart under våren?

vart tredje år och startade 2000. Då deltog 32 länder, när undersökningen gjordes senast var 66 länder med. PISA är ett OECD-projekt och syftet med undersökningarna är att mäta hur väl de olika ländernas skolsystem rustar unga människor för framtiden.

Om man ser det som en tävling mellan länder – hur går det då för Sveriges skolsystem? ”Så där” kan man säga. Skolan har lyckats få svenska 15-åringar att prestera motsvarande medeleleverna i de undersökta länderna. Eller så kan man säga ”Det går utför”. När man för andra gången

PISA-undersökningen görs

8

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

gjorde fördjupade undersökningar av läsdelen i testet visar det att svenska skolans förmåga att lära ut läsning har minskat. Snittet för svenska gruppen har sänkts, men skillnaderna i gruppen har också ökat. Gruppen som skolan har minst framgång med är grabbar och de har blivit fler.

Vid undersökning 2009 nådde 25% av grabbarna inte grundläggande nivå.

När Skolverket analyserar resultatet ser man att skillnaderna ökar. Bra skolor blir bättre och dåliga blir sämre. Samma sak syns mellan starka och svaga läsare där avstånden ökar. Stödet hemifrån ökar i betydelse, så ”Dåligt” är också ett svar som kan ges på frågan om hur det går för det svenska skolsystemet.

För 9- och 10-åringarna startade undersökningarna av läsförståelsen på 1960-talet.

När 14 länder deltog i undersökningen 1971 var Sveriges 10-åringar bäst! Men sen har vi halkat efter. 1991 kom vi trea och när ett 40-tal länder deltog i testet 2006 hamnade vi på delad sjätteplats.

Under åren har Sverige uppvisat en signifikant nedgång i resultaten. Flickor i årskurs 4 får idag samma resultat som flickor i årskurs 3 hade för 40 år sedan. När det gäller pojkarna läser dagens svenska 10-åringar sämre än 9-åringarna gjorde 40 år tidigare. Diskussionerna om den svenska skola i relation till IEAs undersökningar har gått från ”Hur gör man i Sverige för att lyckas så bra?” till ”Hur kan det komma sig att förändringen mellan undersökningar är så stor?”

Under 2012 görs en ny PISA-undersökning och resultaten från PIRLS 2011 presenteras. Vad har då hänt?

peppad

Läspepp de luxe!

Text: Lisa Eriksson

och andra undersökningar talar som sagt sitt tydliga språk: vi läser mindre och sämre.

Biblioteken kan förstås inte ensamma vända den trenden, men spela en aktiv roll för att fler människor ska hitta sina böcker. Ny teknik ger nya möjligheter att utveckla det läsfrämjande arbetet och kanske också nå målgrupper som biblioteken annars har svårt att nå. Men så klart är också det personliga mötet viktigt: att få möta författare eller bibliotekspersonal som förmår skapa lust och längtan efter (nya) läsupplevelser, eller

Litteraturutredningen

få möjlighet att tillsammans med andra diskutera det man läst i bokcirklar (IRL eller på bibblan). runt om i våra län pågår det här arbetet varenda dag, men ofta vet vi inte så mycket om vad kollegorna på andra ställen tänker ut och hittar på. Barnbibliotekspersonalen i våra län har starka nätverk (inte minst genom flera projekt de senaste åren), och kanske är det dags att också skapa sådana nätverk för alla som arbetar med litteraturförmedling för vuxna?

På alla bibliotek

Inte minst Litteraturutredningen uppmärksammar behovet av att ta reda på mer om hur bibliotek (och andra) kan arbeta läsfrämjande gentemot en vuxen målgrupp.

Här börjar vi dela med oss av goda exem-

pel redan nu! På de följande tre sidorna ger tre medarbetare från Gävleborgs län sina alldeles egna perspektiv på hur man kan jobba med lustfyllt läsfrämjande. Läs och låt dig inspireras! I nästa nummer skriver tre medarbetare från Uppsala på samma tema.

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

9

peppad

Läspepp 1:

En bok till frukost!

Text: Anna Herrgård, Sandviken Foto: Lisa Eriksson

sig en liten skara som sedan har utökats avsevärt. Bokfrukosten har blivit omtyckt och efterfrågad, och vår ambition är att ha frukosten vid fyra tillfällen per år.

Under årens lopp har vi startat upp några bokcirklar, i dagsläget har vi två cirklar igång. Vi träffas en kväll i månaden, pratar om böcker i allmänhet och diskuterar mer ingående en utvald bok eller ett författarskap. Den allra första bokcirkeln som startade fortsätter på egen hand och där erbjuder vi att vara med vid något tillfälle per år för att tipsa om litteratur. För att klara det personalmässigt blir det så att vi fungerar som igångsättare och håller på några år för att sedan starta upp nya cirklar.

Att inspirera till läsning är en av grund-

tankarna med biblioteksarbetet.

När MUSA-utbildningen (metodutbildning i skönlitterärt arbete) introducerades, fick jag och en kollega förmånen att delta. Utbildningen var inriktad mot att inspirera samt att ge goda verktyg för att arbeta mer inriktat mot skönlitteraturen och dess förmedling på våra bibliotek.

Att tipsa om bra läsning i olika former gjordes naturligtvis tidigare men utbildning gav oss en puff med att sätta igång mer aktivt med förmedlandet starta upp en bokfrukost för personalen, där det bjöds på både en härlig frukostbuffé (ja, vi fixade det själva!) samt diverse boktips. Första frukosten

Vi valde att

10

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

startade vi med att prata läsminnen med bordsgrannen, ett enkelt sätt att komma igång med att prata böcker! Därefter har vi gjort så att den som vill tar med böcker att berätta om, ju fler som berättar desto mer varierat blir det naturligtvis. Nu ingår bokfrukost för hela personalen i vår terminsplanering och tiden räcker knappast till för alla boktips som ska delges.

Nästa steg var förstås att bjuda allmänheten på bokfrukost. Annonsering i det lokala annonsbladet fungerade bra för att locka besökare till detta. Roligt är att i stort sett alla bibliotekarier är involverade så vi turas om med två bokpratare vid varje bokfrukost.

Det har blivit ett återkommande program hos oss, vid första tillfället infann

Framåt så finns tankar om att ordna en bokcirkelns dag, som ett sätt att träffa andra bokintresserade, få tips och inspiration. Nätet är en viktig del i vårt förmedlande, några bibliotekarier arbetar mer aktivt med Facebook och ger dessutom ut ett nyhetsbrev som bland annat presenterar bok/musik/filmtips, både korta sådana och i kåseriform.Vårt stora skylttorg ändras ständigt om och fylls på med tips i olika teman.

Det finns mycket att arbeta vidare med och nya idéer att fånga upp. Häromdagen lyssnade jag på Karin Berg från enbokcirkelföralla, mycket inspirerande om hur man arbetar med cirklar i olika former på nätet. Kanske är det vår nästa utmaning?

peppad

Läspepp 2:

Konsten att vara fräck Text: Daniel Gustavsson

Vi som jobbar på bibliotek är duktiga och

är ena hejare på litteratur! Det vi inte är lika bra på är att fatta att vi är bra och våga visa upp vår förträfflighet. Jantes skugga ligger ibland tät över bibliotekshyllorna. Men struntar man i Jante och vågar pröva finns det många vägar till litteraturförmedling. Det gäller att hitta den som man tycker är rolig. Då blir det också bra.

Själv har jag alltid gillat serier. När jag började ett vikariat som barn- och ungdomsbibliotekarie vid Valbo bibliotek 2003 var mangaboomen som hetast.

Jag såg att man i biblioteks-Gävle då hade svårt att sålla agnarna från vetet och jag valde därför att lära mig mer om manga. Eftersom det var kul var det inget problem.

Jag började med att på barnmötena på Gävle stadsbibliotek muntligt redogöra för ”månadens manganyheter” för att sedermera göra det skriftligt via Länsbibliotek Gävleborgs nyhetsbrev. Men jag fann

bloggar vara ett smidigare verktyg för manganyheter så jag skapade http://mangabibliotekarien.blogg.se/, en blogg med biblioteks- och skolpersonal som huvudsaklig målgrupp.

Jag upptäckte att jag tyckte om att skriva blogginlägg. Däremot märkte jag att blogginlägg bör vara hyfsat korta för att vara läsvänliga. Men det fanns ju mer mangafakta som borde föras ut som information om hela mangagenrer och förklaringar till bildmetaforer. I ett anfall av hybris kontaktade jag därför båda Gävles lokaltidningar och erbjöd mina tjänster.

Arbetarbladets dåvarande kulturredaktör Karin Månsson tyckte att det var en strålande idé. Så i ungefär två år skrev jag artiklar om manga en gång per månad för Arbetarbladets kultursida. En av dessa finns här: http://arbetarbladet.se/ kultur/2.5833/1.543731-smaskiga-serier-for-gourmeter. mattades av och jag gjorde om bloggen till att handla om serier i allmänhet. www. seriebibliotekarien.com heter den och är även den välläst. Jag var dock sugen på mer. Tidningsskrivande hade jag redan gjort. Fanns det något annat sätt?

Jag skissade på ett faktaboksutkast och kontaktade BTJ Förlag. Jag var helt enkelt fräck igen. Det visade sig dock fungera för i december 2010 utkom ”Serier på biblioteket – allt du vill veta om serier du inte visste fanns”.

Tiderna förändras. Mangaboomen

sammanfatta detta; jag fann ett smalt ämne jag tyckte om och ”pluggade in” en hel del fakta. Efter att ha bloggat om ämnet valde jag att vara lite ”Icke-Jante” och prata om min egen storhet med både en lokaltidning och ett förlag. Det resulterade i två års artiklar och en bok. En hel massa litteraturförmedling med andra ord. Så med lite kännedom, stor fräckhet kan förmedla litteratur och dessutom ibland få betalt för det! Mitt tips är att hitta sitt eget sätt att förmedla litteratur och sedan köra på! Lämna Jante någon annanstans!

Om jag ska

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

11

peppad

Läspepp 3:

Verklighetsflykt och feelgood – läspepp på sociala medier

Text: Anette ”Feelgoodbibliotekarien” Helgesson, Edsbyns bibliotek

”Töntig verklighetsflykt är halva mitt liv” skrev jag nyligen till en kompis på Facebook, apropå att det är skönt att kunna drömma sig bort i böckernas värld. Läsning kan ju vara en ganska ensam hobby och därför har de senaste årens explosion av sociala medier varit toppen för mig. Där kan jag enkelt prata/ skriva om mina läsupplevelser med likasinnade. När man bor på en liten ort, där det inte alltid är så lätt att hitta vänner med gemensamma intressen, ger de sociala medierna mig obegränsat med bokkompisar. Sedan 2007 skriver jag ner mina läsupplevelser på en blogg (Feelgoodbibliotekarien bokpratar) . Efter att på en studiedag ha lyssnat på Karin Berg som driver bloggen Enbokcirkelföralla, fick jag ny inspiration. På hennes blogg kan man månadsvis läsa och diskutera en bok, som i en bokcirkel via facebook, twitter och sin blogg. Något sådant skulle jag gärna testa på i min kommun.

Kanske en blandning av träffar IRL och på nätet. För mig, som har dåligt med tid, passar det bra att skriva när jag själv vill och prata om de böcker jag själv väljer.

Sedan några månader tillbaka har jag även flyttat över min blogg till Facebook.

På Feelgoodbibliotekariens gilla-sida kan jag skriva inlägg om böcker, utan att trakassera mina ”vanliga” vänner med, för dem, ointressanta uppdateringar. Det är också lättare att få spridning på blogginläggen. På Facebok är jag med i grupper som ”Bokintresse”, ”Bokbloggare” och ”Fo-

12

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

rum för barn- och ungdomsbibliotekarier och andra med samma fokus” och genom dessa får jag information om vad som sker i bokvärlden och möjlighet att diskutera olika ämnen. Även förlag och andra bokbloggare har sidor som man kan gå in och gilla och få uppdateringar ifrån. Ibland undrar jag hur man skötte omvärldsbevakningen tidigare! Samtidigt ger de sociala medierna möjlighet för fler att recensera böcker och det tycker jag om. Oftast blir jag mer lässugen av en bokbloggares recension än när en kulturjournalist på DN skriver om en bok.

Efter Karin Bergs fördrag började jag att testa på Twitter och även Pinerest, som enligt henne har gått om Twitter i Sverige, när det gäller antalet användare. På Twitter följer jag olika förlag, bokbloggare, kulturpersonligheter, författare, tidningar, organisationer och ett fåtal personer jag känner. Jag har kopplat ihop Facebook, Pinterest och min blogg med Twitter så att det jag skriver automatiskt visas där. Det händer ofta att jag hittar intressanta artiklar där, som jag inte skulle ha stött på i traditionella medier.

Pinterest fungerar ungefär som Twitter fastän det är bilderna som är i fokus.

Man kan ha olika anslagstavlor där man lägger in bilder och skriver en kort kom-

mentar till. Testa gärna!

Jag driver även en blogg för barn i min roll som barnbibliotekarie; Bibblabloggen. I höst ska jag testa idéen från skolbiblioteket i Norra Fäladen http://faladenlaser.wordpress.com/ och använda bloggen som ett verktyg för att få igång en diskussion kring böckernas innehåll med mellanstadieelever.

Andra planer i höst är att anordna ett Bokkollo för vuxna efter Bokhoras modell; man träffas i mysig miljö, läser, pratar böcker, äter gott, läser, pratar böcker och träffar en författare. Jag har varit sugen, men har inte kommit iväg till något bokkollo i Stockholmstrakten. Tanken har därför slagit mig: om jag inte kommer iväg till bokkollot, kan väl bokkollot komma till mig! Hur svårt kan det vara? Sagt och gjort så kontaktade jag Alfta Quren, här i kommunen, och nu planerar vi för ett bokSPA till i slutet av oktober. Min förhoppning är att vi ska kunna sprida information om vårt bokSPA via de sociala medierna och använda oss av dem för att redan innan träffen låta gästerna bekanta sig med varandra.

Så även om jag lever i en verklighetsflykt så anser jag mig vara en ganska sällskaplig globetrotter i de sociala mediernas värld!

BokSPA i Edsbyn äger rum 20-21 oktober. För mer info mejla Anette Helgesson på anette.helgesson@ovanaker.se samt håll utkik på Länsbibliotekets webbplats!

lättläst

Hur skriver en författare lättläst, och hur bearbetar författaren andras verk till lättläst?

Maggie Jonsson reder ut begreppen tillsammans med Cecilia Davidsson, som själv både skriver lättlästa böcker och bearbetar andras verk.

Så blir det lätt att läsa Text: Maggie Jonsson

osäkerhet i texten, vilket jag försöker undvika när jag skriver lättläst.

Varför har du valt att skriva LL-böcker?

– Jag kom in på det lättlästa spåret på 1990-talet när jag började arbeta som redaktör på en tidning med lättlästa nyheter, och jag gick länge med tankar på att skriva lättläst prosa. Jag har alltid gillat det enkla och avklarnade, att vrida och vända på orden. Och så gillar jag att skriva kort – novellen är min absoluta favoritgenre. Den rätta motivationen kom när LL-förlaget utlyste en romantävling. Resultatet blev Kafé Löftet, som kom ut 2006.

Skillnaden mellan att skriva ”vanlig” skönlitteratur och LL? – Att skriva handlar mycket om rent hantverk, tycker jag, och när jag skriver lättläst blir detta extra tydligt. Jag har vissa bestämda ramar att hålla mig till, exempelvis måste jag försöka vara entydig och inte svepande. I mina böcker på så kallad normalprosa försöker jag ibland att spränga ramarna, eller åtminstone komma bort från det förväntade, och mycket av förståelsen ligger dold mellan raderna. Jag vill skapa ett slags

Hur ser din arbetsprocess ut?

– Originalförfattaren ger sitt godkännande till att en bearbetning görs, men har inget att säga till om slutresultatet.

Lättläst är en egen genre med särskilda krav, och den enskilda bearbetningen tycker jag ska ses som ett eget, självständigt verk. Jag förbereder mig genom att läsa originalverket för att försöka komma underfund med handlingen, den röda tråden, vad som bör vara med och vad som kan plockas bort. När det gäller Röda rummet har jag gjort en del research, bland annat för att få en tydligare bild av hur Stockholm såg ut på 1860-talet. Hur arbetet sedan går till är svårt att förklara, det är som att lägga ett stort pussel där vissa bitar inte passar in. Dels handlar det om själva strukturen, kronologi och sådana saker, dels om de enskilda meningarna, orden. Roligast är det när jag känner att helheten är någorlunda klar och jag får arbeta med språket.

Kändes det kravfyllt att återberätta Röda rummet?

– Ja, eftersom romanen är en av de stora svenska klassikerna och alla (nåja) känner till den, även om jag tror att ganska få har läst den från pärm till pärm.

Fast mest kändes det lustfyllt. Det har varit en verklig utmaning och enormt lärorikt. Det känns också som om jag kommit närmare Strindberg. Jag tror dock att

prestationsångesten kommer ikapp mig, ju närmare utgivningen kommer. Herregud, vad ska folk säga? Tänk om jag har missat något avgörande i romanen?

Någon favorit bland dina böcker?

– Mor gifter sig av Moa Martinson var en fröjd att ge sig i kast med. Jag hade inte läst boken tidigare, och blev djupt gripen av berättelsen. Den är väldigt levande och rakt på sak. Röda rummet kommer dock alltid att ha en särskild plats i hjärtat.

Hur är responsen från läsarna?

– Jag får jättefin respons från personer som på olika sätt förmedlar de lättlästa böckerna, men direktkontakten med de ”vanliga” läsarna är nästan lika med noll. Det ligger väl i sakens natur; en person som läser den lättlästa versionen av Röda rummet är givetvis mer intresserad av Strindberg än Davidsson.

Titlar av Cecilia Davidsson Återberättade: Kvinnan som mötte en hund, Elsie Johansson Körkarlen, Selma Lagerlöf Mor gifter sig, Moa Martinson Svart flicka, vit flicka, Joyce Carol Oates Hundraåringen som steg ut genom fönstret och försvann, Jonas Jonasson Röda rummet, August Strindberg (i korrektur, utkommer i höst) Egna böcker: Kafé Löftet (2006) I huvudet på Sigrid (2010) Tjock-Ida (2012)

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

13

Läskonster

Läskonster och Litteraturhus - hur gick det sen?

Text: Tinne Wennerholm

Många har ändrat sitt arbetssätt, fått nya idéer och tycker att de blivit stärkta i sin yrkesroll efter deltagandet i det lässtimulerande projektet Läskonster åren 2007-2009.

Men hur gick det sen? Hur gick det med Litteraturhusen i de nio län som deltog? nya sätt att arbeta med lässtimulans. ”Alla ska med” löd ett viktigt mantra. Alla som arbetade med barn och unga på biblioteket skulle kunna vara med och inspireras, och även andra yrkesgrupper som arbetade med olika estetiska uttryckssätt skulle ha möjlighet att delta.

Marknadsföringsdelen var stor och ny i projektsammanhang. Läskonster har utvärderats, blivit omskrivet och omtalat, det har bloggats, marknadsförts i Almedalen och genererat många bra idéer. Allt detta finns beskrivet i olika rapporter och på webbsidor. påverkat barn och unga i de 100 kommuner där personal deltog i Läskonster? I den utvärdering som gjorts vittnar 69 % av barnbibliotekens personal om hur de ändrat sitt arbetssätt. 60 % har fått bestående kontakter med andra kulturaktörer i kommunen. Det är bra siffror.

Ett av delmålen var att” hitta långsiktigt verksamma arenor som samlar olika kompetenser för experimenterande kring lässtimulans för barn och unga” citat ur slutrapporten Litteraturhus – rum för läskonster. I projektet talade vi om att skapa litteraturhus i de deltagande länen. Vad är då ett litteraturhus? Vad kan det vara? Det ville vi utforska i projektet. Ett svar skulle kunna vara: Det är ett rum för Läskonster, ett rum som är fullt av saker som aktiverar olika sinnen att vilja uttrycka sig och berätta. Andrea Berge, konsulent i Uppsala uttrycker det så här: Ett litteraturhus är inte ett bibliotek som klär sig i ny kostym. Det

Hur har Läskonster

Allt började med en grupp ungdomsbibliotekarier och konsulenter som gjorde ett studiebesök på LesArt i Berlin. Där arbetade man med ett koncept som inspirerade till att arbeta med lässtimulans utifrån olika estetiska uttryckssätt. Det handlade om lust, glädje och kreativitet som skulle blomma runt omkring ett antal barn och ungdomsböcker.

Hemma igen föddes stort projekt i de mellansvenska länen, Läskonster, där målet var att hitta nya ingångar till barns och ungdomars läsande på nya sätt, ”det vidgade textbegreppet”. Ambitionen var också att implementera barnkonventionen i biblioteksarbetet.

Statens kulturråd bidrog till att Läskonster, där nio län med sammanlagt 84 deltagare under 2007 till 2009 arbetade tillsammans för att hitta

14

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

Läskonster

handlar om att lägga till några nya accessoarer eller kanske ett nytt glatt klädesplagg till basgarderoben. konstatera att det finns embryo till litteraturhus i varje län som deltog i Läskonster. Vi har kommit olika långt men alla är på väg åt något håll. Det finns inte långsiktiga lösningar när det gäller ekonomi. Vi har ett gemensamt mål men har valt att arbeta på olika sätt.

Några presenteras här.

2012 kan vi

med barns och ungas läsning kan mötas och dela erfarenheter. Här föddes Berättarskåpet, som genom sitt innehåll ska inspirera barn och unga till berättande.

Numera cirkulerar två berättarskåp mellan biblioteken i länet. 

Frestade på Läsfrestivalen

Det kan vara mobilt

Bubblan I Joensuu augusti 2012

husvagn är ett mobilt litteraturhus som turnerar i tre län och besöker bostadsområden, ravepartyn, O-ringen och andra ställen där barn och ungdomar samlas. All verksamhet i Bubblan sker på fritiden. Det finns inga böcker i Bubblan utan roliga saker som ska inspirera till läsande och berättande.

Bubblan väcker uppmärksamhet var den än kommer. På IFLA:s satellitmöte för barn och ungdomsbibliotek i finska Joensuu, visades Bubblan upp i augusti i år.

Bubblan är ett samarbete mellan Örebro, Sörmland och Västmanlands län.

Bubblan, en blå

Det kan vara digitalt

Det virtuella litteraturhuset finns i Öster-

Två av de ”mobila” litteraturhusen finns i

Uppsala län. Möteplats för Läskonster är en årlig nätverksträff på Wiks slott där nya idéer föds, och där de som arbetar

Uppsala valt att arbeta i ett regionalt nätverk där olika professioner som arbetar med barn och unga, samlas och utbyter erfarenheter. Detta samarbete har bland annat resulterat i en årligen återkommande happening, Läsfrestivalen. Den består av framträdanden för barn och med barn, kreativa workshops, teater, film, dans och musik.

Dalarna har som

Det kan vara fysiskt

I Gävleborg bygger Sandvikens Folkbibliotek ett ”fysiskt” litteraturhus i anknytning till biblioteket i det nya kulturcentrat som invigs i slutet av året. Med stöd från främst Statens Kulturråd och Länsbibliotek Gävleborg Uppsala har två projektanställda arbetat med att bygga upp ett koncept där slutprodukten ska omfatta hela Gävleborgs län. Många goda idéer ska komma hela länet till godo och förhoppningsvis generera nya tankar till barnbiblioteken när det gäller lässtimulans för barn och unga.

Det kan vara en festival

götland eller i hela världen www.squoosh. se . Det är ett webbaserat litteraturhus som ska inspirera läslust hos ungdomar genom skrivande. Ungdomar har själva varit med och utformat sidan. De kan skicka in sina texter och få feedback från professionella författare, skapa en egen bok och delta i olika skrivaraktiviteter.

de allt sämre resultat som Sverige får internationella undersökningar om barn och ungdomars läsförmåga, så finns det all anledning för politiker och andra ansvariga att puffa på alla institutioner som med olika medel ska möjliggöra förbättring av dessa resultat.

Litteraturhusen håller just nu på med att bilda nätverk för att ha möjlighet att utbyta erfarenheter som tillsammans med skola och bibliotek kan hitta nya roliga, fräscha, stimulerande sätt som ska locka till berättande och läsning med barn och ungdomars medskapande.

Med tanke på

Bubblan – berättelser på väg Sörmland, Örebro och Västmanlands län www.landstingetsormland.se/Kultur-utbildning/Lansbibliotek-Sormland/Verksamhet/Barn--och-ungdom/ Barn-och-unga/Bubblan---berattelser-pa-vag Berättarskåpen i Uppsala län http://testblogg25.wordpress.com/projekt-2/berattarskapet/ Litteraturhuset i Sandviken http://sandviken.se/kulturfritid/kulturcentrumsandviken/litteraturhusforbarnochunga.4.4705ee7e12bee82 ae21800014976.html Sqooosh i Östergötlands län www.squoosh.se

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

15

tävla!

Sedan några år tillbaka anordnas SM i bokberättande. Men vad är det, och vad är poängen? Länsbibliotekets Andrea Berge pratar med Christer Hermansson, bibliotekschef i Strängnäs och initiativtagare till det första svenska mästerskapet i bokberättande.

Bokberättartävling Text: Andrea Berge Foto:: Kajsa Gilander

”

Inte något jävla bokprat. Allt detta ”bokpratande” har alltid irriterat mig.

16

Hur uppstod idén och vad var intentionen med ett SM i bokberättande?

– En av bibliotekariernas viktigaste arbetsuppgifter är att förmedla litteratur. Varför inte göra det i tävlingsform och kora en svensk mästare i bokberättande? Idén hade jag haft i många år.

Bibliotekarierna ska ta plats och synas och höras.

Sedan är det viktigt med benämningen bokberättande. Inte något jävla bokprat. Allt detta ”bokpratande” har alltid irriterat mig. För mig låter det så oseriöst. Bibliotekarier berättar om och förmedlar litteratur. Och i SM blir det roligt och lustfyllt med ett tävlingsmoment.

Tror du att SM har potential att växa, så att det också blir lokala eller regionala uttagningar, liknande dem i SM i Berättarslam och SM i Poetry Slam?

– Ja, men det beror på vilka bibliotek som arrangerar det. I Strängnäs gjorde vi på vårt sätt 2010, i Stockholm var upplägget något annorlunda. Nu är stafettpinnen hos Borås 2012, sedan fortsätter Halmstad 2013 och Umeå 2014.

När det nu arrangeras NM i litteraturformidling för första gången i Norge i sommar har man valt att låta tävlingen vara öppen för alla som vill delta. Tycker du att det är viktigt att SM i bokberättande förblir inriktat just på bibliotekarier?

– Det var några norska kolleger på plats i Strängnäs 2010 som noga studerade vårt arrang-

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

emang. De bestämmer förstås själva hur de vill göra. Men för mig är det väsentligt att en bibliotekarie blir svensk mästare i bokberättande varje år. Det är viktigt för bibliotekariekårens stolthet.

Att ge boktips till dem som efterfrågar det är en självklar del av vardagen, men att förmedla boktips inför en grupp eller från en scen är kanske inte lika självklart för alla bibliotekarier – vad tror du skulle locka fler att ta steget att bokberätta inför publik?

– Att bibliotekarierna vågar bjuda på sig själva och inser hur avgörande litteraturförmedling kan vara för människor.

I barnbibliotekariernas jobb ingår bokberättande eller andra litteraturförmedlande aktiviteter. Skulle de som jobbar med skönlitteratur för vuxna och de som jobbar med barn kunna dra mer nytta av varandras kompetens tror du?

– Ja, absolut. Barnbibliotekarierna är ofta väldigt skickliga i sitt bokberättande. Alla kan lära av dem. Bibliotekarier som jobbar med skönlitteratur för vuxna kan också lära barnbibliotekarierna en hel del. I Strängnäs bibliotek arbetar alla bibliotekarier med bokberättande i olika former.

Så bör det vara på alla bibliotek.

Har du några tips till dem som skulle vilja arrangera något liknande lokalt?

– Våga pröva nytt!

litteraturutredningen

Litteraturutredningen Text: Marianne Pauhlson

då dags igen för en litteraturutredning. Den första tillsattes 1948 och sedan har det gjorts utredningar 1968, 1982, 1996 och 2002. Mycket har hänt de senaste 10 åren så nu var det hög tid att återigen analysera litteraturens ställning och identifiera utvecklingstendenser som förväntas kunna påverka litteraturområdet framöver. Regeringen tillsatte därför våren 2011 en kommitté Litteraturutredningen (Ku 2011:04).

Kommittén leds av Tomas Lidman som tidigare varit riksbibliotekarie och riksarkivarie. Kommittén består dessutom av Annina Rabe, litteraturkritiker, Johanna Koljonen, kritiker och programledare och professor Martin Ingvar.

Litteraturutredningens uppgift är att analysera litteraturens ställning i skolan, läsfrämjande insatser, de litterära upphovsmännens villkor, bokmarknaden, tidskriftsmarknaden och det internationella utbytet på litteraturområdet.

Så var det

tén tillsattes i mars förra året? Som ett första steg lämnade Litteraturutredningen i oktober 2011 ett förslag till regeringen om hur medel i budgeten 2012 borde användas för att stärka litteraturens ställning, öka läsandet och lyfta fram kvalitetslitteratur. Man föreslog att följande bidrag skulle införas: • 1 miljon till nya former för samarbete kring läsfrämjande mellan folkbiblioteken och studieförbund.

• 1 miljon till litterära evenemang i bokhandeln.

• 1 miljon till elektronisk utgivning av tidigare utgivna titlar.

Utifrån förslaget har Regeringen nu ökat Kulturrådets budget med 3 miljoner kronor under åren 2012-2014 för insatser som syftar till att stärka bokens ställning och mångfalden på bokmarknaden. kom sedan Litteraturutredningen med en forskningsantologi Läsarnas marknad, marknadens läsare (SOU 2012:10). Här finns mycket intressant läsning för den som vill fördjupa sina kunskaper vad gäller läsning och bokmarknaden. Ett flertal duktiga forskare inom en rad olika discipliner har bidragit. Här diskuteras bland annat frågor som Varför ska man läsa? Hur får man fler att läsa böcker av god kvalitet? Är det

I mars 2012

analysen ge förslag till hur litteraturens ställning kan stärkas och även föreslå vilka statliga insatser som bör göras för att möta de utmaningar som den tekniska utvecklingen för med sig. Utredningens förslag ska leda till att läsandet ökar och att det även i framtiden ska finnas ett rikt utbud av kvalitetslitteratur. Uppdraget ska redovisas i sin helhet senast den 1 september 2012 och torsdagen den 27 september kommer en presentation att hållas på Bok & Bibliotek i Göteborg.

Men vad har då hänt sedan kommitLitteraturutredningen ska utifrån

marknaden som styr vad vi läser? Vilka förändringar har under de senaste åren skett när det gäller barns läsförståelse?

Hur får människor tag på litteratur? Vad är en dålig bok? Vad behövs för att en bok ska bli översatt till andra språk? Hur ser bokmarknaden ut? Hur och var läser vi?

Vilka kulturpolitiska frågor måste besvaras när boken och berättelsen tar steget in i den digitala tidsåldern?

Det här är bara ett axplock av de frågeställningar som diskuteras. Frågorna och svaren, i de fall de ges, är många fler. Alldeles för många för att de på ett rättvist sätt skulle kunna redovisas i en kort artikel som denna. Istället för att ge mig i kast med denna omöjliga uppgift så vill jag varmt rekommendera en läsning av antologin, om inte hela, så de delar du är mest intresserad av. För efter att med stort intresse och mycket läsglädje ha tagit mig igenom forskningsantologin kan jag konstatera att mina kunskaper om boken och det litterära landskapet har ökat väsentligt och till sist vill jag instämma med Petra Söderlund när hon i kapitlet Med livet som insats säger: ”Ryktet om bokens död är betydligt överdrivet.”

Ordet bibliotek förekommer 202 gånger i Läsarnas marknad, marknadens läsare.

www.sou.gov.se/litteratur/ www.sou.gov.se/litteratur/pdf/SOU_2012_10.pdf

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

17

En rookies dagbok Text och foto: Lisa Eriksson

En konferens som man måste åka på kurs för att förstå sig på – kan det vara något? Det kan man förstås aldrig veta, och eftersom jag är av åsikten att man ska prova allt (nåja, nästan) åtminstone en gång, så passar jag på när IFLA-cirkusen gästar vårt östra grannland. Jag bestämde mej för att blogga om intrycken från mitt IFLA-äventyr, och här följer några utdrag. Du hittar bloggen i sin helhet på http://rookiediaries.blogspot.com.

Lördag 11 augusti

Söndag 12 augusti

När man känner sej mycket liten För några månader sedan, i Stockholm, ett nätverksmöte för svenska IFLA-deltagare. Vi som aldrig varit med får en massa bra råd. Prata med folk du inte känner, våga välja - och välja bort. Ha sköna skor. Det låter ungefär som de råd jag fick inför min första Roskildefestival, och jag tänker att det kanske är ungefär som Roskilde: man fattar inte riktigt förrän man är där.

Så är det dags. Jag har läst det inte helt pedagogiska programmet fram- och baklänges, men om jag ska vara ärlig: jag fattar det fortfarande inte riktigt. Ja, och så sitter jag på Arlanda och känner mej mycket liten. Sådär som att jag skulle ge vad som helst för att se ett bekant ansikte. Det gör jag tyvärr inte, och flygplanet är också jättelitet, och ingen har jag att hålla i handen.

När vi landar inser jag att en kollega (vi kan kalla henne M) har suttit på raden bakom mej i flyget. Nu känns allt lite bättre: med fast mark under fötterna, och någon att hänga med.

Sedan är det dags att leta sej till konferensarenan. Nu har jag fått sällskap av D, som jag känner sedan innan och som också är IFLA-rookie. Vi går av spårvagnen på fel ställe två gånger, men skam den som ger sej! En vänlig själ hjälper oss att registrera oss och sedan är det ändå inte så hotfullt.

Invigning Inledningstalet börjar något oväntat med en bild på jultomten. Hur hänger jultomten ihop med bibliotek? Till exempel: bibliotek är generösa som jultomten, bibliotek överraskar, bibliotek uppfyller människors drömmar.

Därifrån är kopplingen till internationellt biblioteksarbete given: lära av varandra, hjälpas åt att utvecklas och bli bättre - kunna vara än mer generösa, överraska mer, uppfylla fler människors drömmar. Och arrangörerna (inte minst de 300 volontärerna) vill också vara våra jultomtar den här veckan, fylla våra julstrumpor med spännande, fina och överraskande presenter. Jamen, det känner vi redan - vi som förvirrat frågat oss fram, och fått svar på alla våra frågor av glada och oändligt tålmodiga volontärer.

Ingrid Parent, IFLA-president, talade om bibliotekets betydelse för demokratiseringen i världen, bibliotekets - och det internationella bibliotekssamarbetets - betydelse för hotade språk och kulturer runt om i världen, och för att hitta vettiga och hållbara lösningar på gemensamma, aktuella frågor. e-böcker åt folket, till exempel ;-) Det känns, på riktigt, som att vi är små små delar i något stort och fint. Klyschigt? Ja, som fan. Men inte desto mindre: fint. Och en bra känsla. Tack! Kiitos!

Det här är IFLA!

tutions of Library Associations and Insti The International Federation of ests inter the nal body representing (IFLA ) is the leading internatio org) .ifla. www a: (Käll s. user their and library and information services

18

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

Söndag 12 augusti

För övrigt För övrigt kan jag bara konstatera att det obegripliga med IFLA gradvis blir alltmer begripligt; jag vet var jag ska gå (ja, under förutsättning att jag lyckas välja en session när det finns så mycket att välja på).

Det här något överraskande resultatet ledde till att de tidigare biblioteksvisningarna för nya studenter skippades. För, som Gibbons la fram det (fri översättning!): ”Den första dagen på en fyraårig utbildning har studenterna tusen andra saker i huvudet. Är det här rätt utbildning för mej? Kommer jag att komma överens med min rumskompis? Kommer mina nya klasskompisar att tycka om mej? Borde jag ha gjort slut med min flickvän? De har inte tid att tänka på att biblioteket kan vara nyttigt om en månad eller ett halvår.”

Så vad göra? Men så klart: ordna biblioteksvisningar för föräldrarna. Och minsann, genast hittade fler studenter till biblioteket.

Måndag den 13 augusti

Låna en antropolog Nyss lyssnade jag på Susan Gibbons (Yale University, New Haven, USA) som pratade under rubriken ”Techniques to understand the changing need of library users”. Och är det inte just det vi så gärna vill förstå? Användarnas förändrade behov, och hur vi kan möta dem.

I Gibbons version var en möjlig lösning att låna undersökningsmetoder från antropologin. Utifrån konkreta frågeställningar har bibliotekets personal, lyckats göra studenterna delaktiga i bibliotekets förändringsarbete.

En forskningsfråga var helt enkelt ”How do students research and write papers?”. 25 studenter djupintervjuades och fick också rita vägen från idé till färdigt paper. (Det underliggande syftet var förstås att personalen ville veta varför studenterna i så pass liten grad använde sej av biblioteket i sitt paper-skrivande.) Det visade sej att merparten av studenterna helt enkelt ringde hem till mamma och/eller pappa.

Pratade om uppgiften, bad om råd, mejlade utkast för att mamma eller pappa skulle läsa.

Onsdag 15 augusti

Barbro goes Helsinki

Innan vi lämnade kongressområdet på onsdagskvällen hann vi också slinka in på ett besök i Uppsalas eminenta bokbuss Barbro, som ärade IFLA med ett besök. Vi var inte direkt ensamma om att vilja ta oss en titt på Barbro, om man säger så.

Jag är ingen IFLA-människa, säger en kollega innan jag ska åka. Är jag det? Hur vet man det? En sak är jag i alla fall helt säker på: att den här upplagan av IFLA vida överträffade alla mina förväntningar. Du som är nyfiken, ta chansen, sök ett stipendium och bli IFLA-rookie i Singapore nästa år!

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

19

krönika

En värld för både fiskare och författare Text: Anna-Karin Palm Foto: Thomas Svensson

Hösten 1998 lämnade jag Sverige för en frivilligt vald exil. Jag bodde först ett år i London, och sedan gjorde slumpens outgrundliga manövrer att jag kom att bosätta mig i en liten fiskeby i Normandie. Jag stannade i Frankrike i sex år, min dotter är född där. Min senaste roman Snöängel rör sig mellan exilens franska by och en vinter i Stockholm år 1985.

Anna-Karin Palm är författare. Hennes senaste roman, Snöängel, kom ut 2011.

Under tiden jag bodde i Frankrike kom min roman Målarens döttrar ut i fransk översättning, och jag fick förmånen att framträda på flera bibliotek i olika delar av landet. Och det måste jag säga, att det var något ganska enastående. Hur litet biblioteket än var, togs man alltid emot som en högt värderad och välkommen gäst; publiken var nyfiken och av blandade åldrar, både män och kvinnor, och kvällarna avslutades alltid med en större middag tillsammans med arrangörerna, lokala kulturpersoner och ortens borgmästare, då vinet och samtalen flödade. Som svensk författare kände man sig lätt – överväldigad. Missförstå mig inte nu. Jag älskar att vara ute på bibliotek även i Sverige, att möta läsare och samtala med dem.

Och man blir oftast mycket väl mottagen även här, men några flödande middagar med borgmästaren ser man ju sällan till…

Det händer istället att man rest hela dagen för att

nå detta bibliotek, att man gör sitt framträdande och sedan svimfärdig av hunger försiktigt frågar personalen om det finns några matställen i stan?

20

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

Och får till svar att nej, allt är nog stängt nu, men korvkiosken där borta har öppet ett par timmar till. Och så går man ensam dit genom ett iskallt snöfall, medan personalen låser och skyndar hem. Man äter sin tunnbrödsrulle och funderar.

På varför det är som det är här hos oss, är man rädd att tränga sig på? Att vanlig gästfrihet skulle kunna förväxlas med smicker? Är det en för smal budget eller ett för smalt sinne som styr?

För det behövs sannerligen inget överdåd för att man ska känna sig välkommen, och det är ingen stjärnstatus man längtar efter: bara lite omhändertagande och några goda samtal, lite mat och lite sällskap, en känsla av att det faktiskt betyder något för båda parter att vi är här tillsammans.

Och, kanske viktigast: att litteraturen betyder något, och att vi möts, författare, läsare, bibliotekarier för att vi har detta gemensamt – kärleken till böckerna. Svårare än så behöver det inte vara.

Speglar de här skillnaderna också att kultur generellt ges ett högre värde i Frankrike än i Sverige?

De gamla fiskarna i min lilla franska by läste kanske inte så många romaner, men de hade ändå en självklar respekt för mitt yrke, liksom jag för deras. Det var naturligt att både fiskare och författare har sin plats i ett civiliserat samhälle, och att konstnären varken är stjärna, paria eller parasit men en medborgare som bidrar på sitt sätt till helheten – varken mer eller mindre nödvändig än alla andra.

ny på jobbet

Malin Norrby, till er tjänst!

Text: Lisa Eriksson

Malin Norrby är ny länsbibliotekarie på Länsbibliotek Gävleborg Uppsala sedan i april. Hur kom det sig att det blev just bibliotek, undrar vi, och vad ser Malin särskilt fram mot i sin nya roll som chef på regional nivå?

Så; hur kom det sig att du blev just bibliotekarie?

– Jag växte upp i Järvsö i Hälsingland, där det fanns ett fint litet folkbibliotek.

Jag var en riktig biblioteksunge, hängde på bibblan jämt, med näsan i en bok eller ett seriealbum. Så snart jag blev tillräckligt gammal för att få göra det sommarjobbade jag också där. Då var bibliotekarie ett riktigt drömyrke för mig. Men sedan dröjde ett antal år, och många universitetskurser, innan jag bestämde mig för att läsa biblioteks- och informationsvetenskap. Väl där så kände jag mig säker på att jag hamnat helt rätt.

Och var hamnade du när du var färdig bibliotekarie?

– Jag fick en tjänst på Danderyds sjuk-

hus, där jag anställdes för att utveckla den del av verksamheten som rör information till patienter och anhöriga Jag hade arbetat mycket extra inom vården under min studietid, och förstått att såväl patienter som anhöriga ofta kände att de saknade möjlighet att få vettig information på en bra nivå. Det var ett spännande arbete, och jag upptäckte rätt snart att det här med verksamhetsutveckling intresserar mig, att jag har fallenhet för att tänka strategiskt och se de stora linjerna. Sedan fick jag tjänst som IT-bibliotekarie på Solna stadsbibliotek, och blev efter några år chef där.

Vad fick dig att söka jobbet som länsbibliotekarie?

– Jag kände att det var dags för nya utmaningar, ta ett steg till, och få möjlighet att arbeta strategiskt med biblioteksfrågor också på den regionala och nationella nivån. Det är en spännande tid för biblioteken just nu, i skärningen mellan en mångtusenårig tradition och ett samhälle i snabb förändring. Och det känns roligt att få vara med och påverka den utvecklingen. Det känns också viktigt att ta reda på vad folkbiblioteken behöver länsbiblioteken till – hur ska vi arbeta

för att vara ett så bra och inspirerande stöd som möjligt. Hur ska vi använda våra resurser för att få ett så bra resultat som möjligt?

Vad gör du när du inte jobbar?

– Jag bor tillsammans med min femårige son och två katter i en villa på landet, och min fritid spenderar jag helst hemma med dem. Jag är mycket intresserad av både kultur och samhällsfrågor; läser mycket, tittar gärna och ofta på film. Och så tycker jag om att både laga och äta god mat, gärna i sällskap av goda vänner.

Malin väljer Film: Honung av den turkiske regissören Semih Kaplanoglu Bok: Fria män, Halldór Laxness Musik: Space Oddity, David Bowie.

Mat: Mrs Clara Casales pasta med spenat, kronärtskockor och vitlök.

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

21

skriva skriva!

”Ett fantastiskt träningsläger för min kreativitet” Text: Lisa Eriksson

Årets Unga skrivare börjar med att något händer som aldrig tidigare hänt: en deltagare hamnar på fel slott. Men det är också ungefär det enda som går fel under fyra fantastiska dagar med sol, åskregn, nattliga bad och förstås massor med skrivande och bokprat.

vid det här laget, det är fjärde året jag är med och arrangerar skrivarlägret Unga skrivare, som riktar sig till gymnasister i Uppsala län. Strax innan lunch, måndag den 8 augusti, samlas skrivarlägrets deltagare utanför det så kallade Stenhuset som hukar lite beskedligt vid grusplanen framför Wiks slott. De flesta kommer ensamma, känner ingen, alla är mer eller mindre pirriga och nervösa. Att de om fyra dagar kommer att krama varandra hej då, ja nästan inte vilja sluta kramas, det vågar de nog inte tro på just i den här stunden.

Men den här gången, alltså, saknar vi en deltagare. Då ringer min mobil, och efter först ett, sedan två och till sist tre samtal inser jag att den vi saknar helt enkelt råkat åka till fel slott. Uppsala slott närmare bestämt.

– Ååååh, så typiskt mej, skrattar hon i telefonen. Du hade kunnat skriva Wiks slott med hur stora bokstäver som helst,

Scenen är bekant

22

upplysningen | 2 2012 | Skönlitteratur

jag hade kunnat missa det ändå. Men jag kommer så fort jag kan.

Och snart är vi fulltaliga, och sitter tillsammans i ett klassrum uppe i skolhuset, sjutton ungdomar och tre vuxna.

Ett klassrum, förvisso väldigt skollikt, men det är också det enda som liknar skolan här. Anna-Lena Åberg och Katarina Kieri håller i årets upplaga av Unga skrivare, och de är noga med att tala om varför vi är här tillsammans: för att vi tycker om att skriva och läsa böcker och för att det är ett intresse vi vill utveckla.

Här är inget rätt, och inget fel, och ingen ska bli bedömd eller behöva göra något hen inte vill. Man kan nästan höra hur axlar sjunker, hur ryggar rätas på, och snart är alla intensivt upptagna med att skriva, prata, lyssna, fråga.

På kvällarna fikas det en del, och badas och grillas korv, men allra mest skrivs det. Martina Lowden från tidskriften

ponton hälsar på oss och berättar lite om vad man kan göra om man vill bli publicerad.

Och så pratar vi om skrivande. Mycket.

Flera deltagare berättar om hur skolan förstört lusten att skriva, att experimentera och leka med språket. Någon säger att det är konstigt att det finns så många föreningar och läger för dem som vill hålla på med idrott, men nästan inget för den som vill skriva. Så blir skrivandet något man, möjligtvis, ägnar sig åt hemma på sin kammare, i ensamhet, utan att någon någonsin får se det man skriver.

Men här på Unga skrivare, alltså, blir det ändring på det. Här får man både läsa och bli läst. Sista kvällen ordnar vi en uppläsningskväll, och förvandlar det ganska fyrkantiga lilla biblioteket till en litterär salong. Alla är med!

Efter ett avslutande kramkalas

kommer jag tillbaka till mitt tysta kontor och läser utvärderingar av veckan. En deltagare avslutar med ”Det här var ett fantastiskt träningsläger för min kreativitet.

Jag tänker aldrig sluta skriva.” Och jag, jag tänker att jag aldrig vill sluta jobba med Unga skrivare.

unga skrivare Sara Forsman

Varje sommar håller Länsbibliotek Gävleborg Uppsala tillsammans med Wiks folkhögskola i kursen Unga skrivare, som riktar sig till gymnasister. I varje nummer möter du texter av någon eller några av de ungdomar som deltagit i Unga skrivare under de senaste somrarna.

Jag heter Sara och är arton år. Jag skriver för det är mitt sätt att uttrycka mig. Jag skriver för att det är ett sätt att bli hörd, utan att man säger ett ord.

Gråa nyanser och fler förgångna chanser Oljeutsläpp från ett förlist gammalt skepp Ett barn utan mammas hand Vars förhoppningar är smulade till sand I en värld av ständig vinter Full av knivar som slinter En hand sargad av tiden är skrynklig och avskyvärt förvriden Den tillhör en man utan minnen Som sluter sina sinnen Han sjunger en sång med sprucken röst Kanske var den menad som en tröst Allt vi har är krossade fönster och obrytbara mönster Det är vår värld Vår färd Vad vi är här för

foto: Rox_amar | Dreamstime.com

Jobba med oss!

Under hösten utlyser länsbiblioteket en fast konsulenttjänst med inriktning på litteraturförmedling. Håll utkik på vår webbplats och i vårt nyhetsbrev – snart kommer mer information om tjänsten!