Alfvéniana 2-3/02 by Anton Alfvén

Alfveniana 2-3/02 Utgiven av Hugo Alfvens채llskapet

L채s om OD:s repertoar under Alfven L채s om Alfvendagen m.m.

Alfvenlana 2-3/02 Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Ansvarig utgivare: Gunnar Temhag Redaktör och distributör: Jan Olof Ruden Västeråsgatan 8 113 43 Stockholm tel. 08-33 83 69 e-post jan.olof.ruden@chello.se Medlemsregister (årsavgift 100 kr, institutioner 200 kr) : Jan Heimer Bjurholmsplan 26 166 63 Stockholm tel och fax: 08-641 53 96 e-post jan.heimer@home.se

Innehåll OO:s repertoar under Alfven som dirigent. Av Jan Olof Ruden 3 Alfvendagen den 6 juli 2002 18 Jan Kask recenserar Naxos 8.5550728 20 Alfven har funnit en ny inkomstkälla 21 Alfvensällskapets årsmöte den 16 maj 2002 22 Nya myter om Hugo. Av Gösta Alfven 22 Antikvariat Enhörningen har Alfven-noter 22 Höstmöte den 22 november 2002 23

Kom med i Hugo Alfvensällskapetl Lär mer om en folkkär svensk tonsättare!

Postgiro: 42 88 52-8 Som medlem får du 3-4 nummer av

ISSN 1101-5667

Alfvenlana

Tryckt av Ekonomi-Print, Stockholm

- den uppskattade tidskriften och förmåner som billigare skivor, böcker och nedsatta entreavgifter!

Omslaget: Hugo Alfven. Okänd fotograf

Alfvånlana

2/3 2002

Besök Alfvensällskapets

hemsida

go.to/hugo.alfven

OO:s repertoar under Alfven som dirigent AV JAN OLOF RUDEN

och därfor att det är en och samma person som under hela den tid Alfven var verksam i OD har fort pennan.

Alfven var knuten till manskören Sångsällskapet Orphei Drängar i Uppsala i 37 år, från 1910 till 1947. Efter pensioneringen 1939 var det visserligen repetitörer som forberedde konserterna men Alfven hade dock inflytande över repertoarvalet. Knut Nyblom har for den aktuella perioden dokumenterat OD:s historia i de två volymerna "Hör I Orphei Drängar: Skildringar ur Sångsällskapet O. D.:s sexioåriga lefnad 1895-1913" samt vol II ... 1913-28 och därefter i årliga volymer under titeln "O.D. : Skildringar ur sångsällskapet Orphei Drängars levnad; 1-19" (1928-1947). Detta är en ovärderlig källa att ösa ur däför att Nyblom bemödat sig om att vara korrekt

Hedenblads tid När Hugo Alfven höstterminen 1910 tillträdde befattningen som director musices vid Uppsala universitet som efterträdare till Ivar Hedenblad blev han tillfrågad om han också ville bli dirigent och ordforande i OD. Hedenblad hade forenat dessa befattningar och han var dessutom ledare for manskören Allmänna Sången och den blandade kören Filharmoniska sällskapet. Från 1902 var han dessutom domkyrkoorganist. Hedenblad var akademiker som vidareutbildat sig på musikens område. Alfven var musiker, tonsättare och orkesterdirigent och alltså musikalisk yrkesman. Också Alfven blev snart ledare av Filharmoniska sällskapet och senare, 1919, även for Allmänna Sången. De akademiska "amatörerna" i OD hade odlat studentsångsrepertoar med arvet från Haeffners dagar i början på 1800talet då grunden lades till manskörsången i Sverige. Under senare delen av 1800talet hade akademikern Gunnar Wennerberg, "Gluntarnas" skapare och J A Josephson, director musices och domkyrkoorganist berikat manskörsrepertoaren. Där fanns också en rik samling Bellmanarrangemang och många

lfV(!ns repertoarval vad beträffar Akademiska kapellets konserter har berörts i Alfveniana 3/94, s 3-4 och där finns också en artikel av Leif Jonsson under titeln "Alfven och den seglivade manskörsrepertoaren ", s 57. Leif Jonsson konkluderar att trots Alfvens strävanden att påverka "akademikerna" i OD och Allmänna sången att sjunga en modernare repertoar av "musiker" så lyckades han inte "på allvar nedlägga den sega 1800-talstraditionen H.

Alfvenlana

2/3 2002

Besök Alfvensällskapets

hemsida

manskörssånger av framför allt tyska och nordiska tonsättare. Konserttillfällen De framträdanden OD gjorde med regelbundenhet under Alfvens tid var en vårkonsert och ibland en höstkonsert, ofta dubblerade i Stockholm. Konsertlokalen var for det mesta universitetsaulan i Uppsala och i Stockholm Auditoriet, Konserthuset efter 1926 och ofta på 1940-talet Musikaliska akademiens högtidssal. Sedan 1800-talets sångarfärder, som om de utsträcktes till grannländerna också innebar en sorts tävling mellan nordiska körer, fanns traditionen att under sommarferierna göra en turne till landsbygden. Turneri var ofta företagen med avsikt att fylla på i OD:s kassa. Den var mycket beroende av att det fanns gamla ODister i ledande ställning på konsertorten, som kunde ordna billig inkvartering och sörj a för en fest efter konserten. I detta sammanhang var det inte bara ODister utan också "farbröder", en sorts sponsorer som utnämndes vid sammanträden eller på stående fot av dirigenten, som deltog i arrangemangen. Sångarfärderna var i fredstider och i synnerhet början av Alfveris verksamhet med OD mera spektakulära: 1912 till Dortmund, 1913 till Stuttgart, 1914 till Riga, 1928 till Bryssel, 1929 till Baltikum, 1929 till Barce-

go.to/hugo.alfven

lona, 1939 till Norge, 1947 till Finland. De inskränktes under de båda världskrigen till olika delar av Sverige. Yrkesmusikern Alfven kom att ställa krav på själva sången. ODisterna uppmanades att ta sånglektioner och träning i polyfont sjungande bjöds i ett av de första verken som Alfven satte upp på OD:s program nämligen Cherubinis Requiem, som framfördes med orkester vid musikfesten den 18/3 1911 i Uppsala och den 25/3 i Stockholm. Det stannade naturligtvis inte vid detta utan tonbildning, textning och frasering kom att vara centralt vid instuderingen av gamla och nya verk i OD:s repertoar.

Alfvens repertoarval Det är givet att repertoarvalet vid ordinarie konserter och vid sångarfärder skilde sig åt, även om ofta stora delar av konsertprogrammen också framfördes under tumeerna. Om syftet var att sjunga in pengar gavs programmen en övervikt av välbekanta studentsånger kryddat med något av OD:s paradnummer. Vill man analysera Alfvens repertoarval skall man därför välja de ordinarie vår(och höst)-konserterna eftersom det är i dessa sammanhang som nyheter presenteras. Men vad sjöng man då? Om man delar in denna tidsperiod i decennierna 1910-tal, 1920tal, 1930-tal och 1940-tal kan en jämförelse av repertoaren ge utslag för eventuella förändringar.

Konsertturne till Dortmund 1912 En mycket fylligt repertoar behärskades av OD när Alfven efter ett par år blivit varm i kläderna. Under en konserturne i maj/juni 1912 till Dortmund framträdde OD i en rad svenska städer på ditresan (Linköping, Norrköping, Örebro, Skara domkyrkor, Göteborg, Borås, Göteborg, Helsingborg, Malmö) och en rad tyska städer på hemresan (Frankfurt alM, Biickeburg, Niirnberg, Dresden, Berlin, Leipzig. Hamburg, Köpenhamn, Malmö). Vid detta tillfälle hade man en repertoar bestående av ett kyrkligt program och ett profant program samt ett program för Tyskland, tillsammans 24 sånger. Det kan vara av intresse att se vad man ville visa upp av svensk manskörssång just i Tyskland

Wennerberg, Gunnar Stå stark du ljusets riddersvakt (1848) Gustaf, prins Glad såsom fågeln Norman, Ludvig Eolstoner Bellman Opp Amaryllis; Undan ur vägen BellmanlKjerulf Joachim uti Babylon Lindblad, A F En sommarafton Sjögren, Emil Vårluft Trad Kristallen den fina Alfven/arr Oxbergsmarschen Alfven GustafFrödings jordafärd Trad Två danslekar; Djupt i havet " Hej dunkom Söderman, August Och fast du svikit; Nog minns jag ; Ett bondbröllop (1868) Wennerberg Hör oss Svea (1853) Alfven Afton

Detta är ett helsvenskt program som skiljer sig från gängse OD-program som oftast hade inslag av tyska och nordiska tonsättare. (Mer om det övriga turneprogrammet nedan). Här finns ett inslag av fosterländska sånger i Wennerbergs Stå stark du ljusets riddersvakt och Hör oss Svea. Här finns "sista-april-sånger" som Prins Gustafs Glad såsom

Alfvenlana 2/3 2002

fågeln, här finns käcka Bellmanssånger, här finns arrangemang av svenska folkvisor, här finns "komponerad folkton" i Södermans körvisor, här finns lyriska sånger av Ludvig Norman, A F Lindblad och Emil Sjögren. Och här finns några av dirigenten Alfvens egna sånger. Oxbergsmarsch en, "Lotir åssint djivir" hade komponerats till Anders

Besök Alfvensällskapets

hemsida

Zorns 50-årsdag 1910. Gustaf Frödings jordafärd komponerades brådstörtat till Frödings begravning 1911 och Afton för Bar solo och manskör är troligtvis komponerad 1907. Att ha en solist med i programmen blev sedan praxis vid OD:s konserter och turneer. Afton, hade därför en sorts romanskaraktär med kören som ackompanjerade solisten.

go.to/hugo.alfven

I övrigt sjöngs under denna turne Grieg Sangerhilsen Brahms In stiller Nacht Sjögren Vårluft Söderman Och fast du svikit Palmgren, Selim Vaggvisa Hegar, Friedrich Totenvolk Trad Kristallen den fina Nyblom, Carl-Göran Svithiod

Här finns det nordiska inslaget med sånger av norrmannen Edvard Grieg och finländaren Selim Palmgren samt tysken Brahms och schweizaren Hegar vid sidan av Söderman, Sjögren och C-G Nyblom från Sverige. Selim Palmgren var ungefär j ämngammal med Alfven, pianist, tidvis kördirigent och tonsättare till över 100 uppskattade manskörs sånger.

Lägg märke till Totenvolk av 1800-talstonsättaren Friedrich Hegar. Detta verk hade introducerats vid OD:s vårkonsert samma år. Det kom att bli Alfveris favoritstycke med OD genom hela hans dirigentperiod. Ja, ännu vid 80 års ålder vid OD:s 100-årsjubileum 1953 dirigerade Alfven detta verk. Flera av Hegars klangligt mättade ballader kom att framföras av OD under Alfvens tid (SchlafwandeI1915, Gewitternacht 1920, Rudolph von Herdenberg 1920, Kaiser Karl in der Johannisnacht 1921, Walpurga 1922, Königin Bertha 1923, Die Bliitenfee 1924, Hymne an den Gesang 1926) men utan att bli bestående på samma sätt som Totenvolk. OD sjunger i detta fall inte bara på svenska utan också på

Vid framträdandet på operan i Bryssel är det som synes åter ett helsvenskt program. Tonsättarna är ungefär desamma

sången" Glad såsom fågeln och avslutningen är den fosterländska Hör oss Svea. Dessemellan finns svenska folkvisor och SöGustaf, prins Glad såsom fågeln dermans Ett bondJosephson Stjärnorna tindra ren bröllop, som med Eriksson, Josef Regn (1927) sin komponerade Åkerberg, Erik/arr Du har sörjit nu igen folkton alltid gjorde Olsson, Otto/arr Domaredansen stor lycka hos puPergament, Moses Världens gång (1927) bliken. Här bestod Lindblad, A F En sommarafton: Över den av den svenska skogen över sjön Alfven/arr Uti vår hage (1926?) kolonin och men Alfven Lindagull (1919) även det belgiska BellmanIKjerulf Joachim uti Babylon kronprinsparet, Söderman Ett bondbröllop kronprins Leopold Wennerberg Hör oss Svea och den svenska prins sessan Astrid. och innehållet likartat med Här finns några körsånger av Dortmundkonserten från 1912. Alfven själv: Lindagull för Här inleds med "sista-aprilTen och manskör och arranGrieg, Edvard Sangerhilsen Kjerulf, Halfdan Brudefaerden i Hardanger (1849) Bull, Ole Saeterjentens söndag Reissiger, F A Olav Trygvason Zichy, Geza Szerenad Bellman Undan ur vägen

Alfvenlana 2/3 2002

norska och på tyska. Körmusik från olika europeiska länder på originalspråket kommer att bli kännemärke för OD. Detta var ett mindre problem för körsångarna men ett större för publiken, som för det mesta inte bestod av akademiker åtminstone inte på turneerna i den svenska landsorten.

Konsertturne till Bryssel, Antwerpen 1928 Låt oss ta ett program från 1920-talet. Även här är det fråga om en sångarturne, nu via svenska städer (där idel paradnummer framfördes) till Bryssel, Antwerpen och andra belgiska och holländska städer samt Jylland i början av juni 1928. Vi skall titta närmare på programmet i Bryssel resp i Antwerpen.

gemanget Uti vår hage. Men här finns också några nyheter från OD:s vårkonsert i Uppsala och Stockholm nämligen uppsalatonsättaren Josef Erikssons Regn och ett kärvare verk av Moses Pergament, Världens gång. Det skall tilläggas att denna festkonsert på operan i Bryssel den 8/6 inleddes av Alfvens orkesterverk Festspel och avslutades av Midsommarvaka, då den svenska kolonins barn dansade på scenen.

Vid konserten på konservatoriet i Antwerpen är programmet som en "normal" ODkonsert:

Trad Vårvindar friska Brahms Wiegenlied Tömudd, Axel Loitsu Bossi, Enrico Il brivido (1911) Kjerulf Quand tu dors Kricka, Jaroslav Vysoko zomicka ,"Tancuj vykrcaj

Besök Alfvemsällskapets hemsida

go.to/hugo.alfven

Auftiihrung dieses Wer kes ist nur ~~stattet, wenn der Veraostalter das Autfuhruog-srecht Il&chwdslicu vor-her-

er-worben

Totenvolk

da.s ~eslUJJtt! Notenmaterial aus erster Hand be. zogen ha.t, Das Auale ihen und Ab. schreiben ist verbeten.

Les revenants de Tydal.

Gebruder Hug &. CC? !Lusl'kvcrlag:

Leipzig',

(Uallanc

von .JUSl'Vh

Paroles fi'!lIlftlises

Tenor

(~ = ö·~)

Ty - d al s

In Les P

som- bres

r Hr-r - ~pn unrl gol' - /;(e~' des

~('hlll('h

ten

viel , _

7'."1- do! _

J/wIII,r

IIegal', 01'. 17.

----

...,

Bass l.

"'irlnlilnn.)

Friedrich

.•\lluante

Vietur

par Rellr; Hundr!!.

PI' da

f--

","e

r--

.- -

""':;.

Bass II.

" P

pf!lIp/~JdJ

um fjuflJld

PP.

: ,

aieh's

•.

• ,

~ ~ :

d ie

- nn--ht In i _ 11111'1 ~

Tf'gt

peujJ

rei JlO;,.:;·

cresc,

(!rf:sr.

cresc.

si- gen Män - nern "al- tai! - !om; fju;

und

Wa(- (p-n

ra!

r L

•

gl/s

ten, ~ellt

.•..•.

un d V er I ag von H ug & Co"

die J

- ten

Z'"tirich

spiel ,

tJat

s in d aut'

i,t(/is - sen/~/lol - IfllIl

ge - waeht

snus

.•..

Sie

Ils

"ruil .

.I'

•.

-'..

•.

viel ,

T!! - da!

f.P

•';"'r

L','gelltU/ll

r ieu!

von

.Pr

--r

Mit - ter

nID

'Imt, IJlialld I

- ten

cresr,

J ,

Mit - ter - ~a('ht denl /Jd - II II it J

Schluch IRQJds

rt>gt. sich'!,

==-

,/' .

.•.

./'

.0-

G.H .4ti:~

Fr, -,80 no,

Totenvolk av den schweiziske romantikern, dirigenten och körledaren Friedrich Hegar (1841-1927) hörde till Alfveris favoriter och återkom ständigt på programmen. Framförandet av OD i ett mättat pianissimo och behärskat forte väckte alltid beundran hos publiken

Alfvenlana

2/3 2002

Besök Alfvensällskapets

hemsida

go.to/hugo.alfven

TROLLRUNOR (LOITSU) Prisbelönad

av M. Mo AXEL

TÖR N U1J1J.

Andante tranquillo. p

B AS

L II.

Vak - na Nou - se

ffpiu

du, som mitt iuon - to - ni

mossa

1925 by Elkan ~ Schildknecht, Emil Carelius, Stockholm. E. C. 520

Loitsu (Trollrunor) (1903), en besvärjelse med häftiga utbrott av finländaren Axel Tömudd (18741923) . Den anses tillhöra den finska romantiska manskörslitteraturens främsta alster och var en av Alfvens favoriter

Alfvånlana

2/3 2002

Besök Alfvensällskapets

hemsida go.to/hugo.alfven

Tonsättarna Inledningsstycket, Griegs Sangerhilsen sjöng OD nästan alltid när man mötte sångarbröder från andra nordiska länder. Nu framträdde OD på Konservatoriet inför studenter. Programmet är internationellt med sånger av norrmännen Grieg, Kjerulf , Ole Bull och F A Reissiger, av fmländaren Axel Tömudd, av tysken Brahms, av italienaren Bossi, av tjecken Jaroslav Kricka, av ungraren Geza Zichy. Som avslutning sjöngs dessutom Sverges flagga av Alfven. Friedrich August Reissiger var en från Tyskland invandrad norsk tonsättare, samtida med J A Josephson i Sverige. Hans manskvartetter i romantisk stil är melodiska och välklingande och uppskattade av manskörssångare. Hans Olav Trygvason bygger upp en berättelse om folkhjälten ungefär som en medeltida ballad med vers och omkväde. Den kom att stå på OD: s repertoar under hela Alfvens tid ända från 1912. Det var inte den enda av Reissigers körsånger i OD:s repertoar, även om somliga fanns där endast under en kortare tid. En sangers bön framfördes ffg vid höstkonserten 1914, TU Sverige 1925 vid en middag för Barnens dag då OD uppträdde. Alfven var så förtjust i Reissiger att han arrangerade en solosång av honom för manskör, Dulgt Kjcerlighed (1939) som framfördes 1945. Halfdan Kjerulfs Brudefcerden i Hardanger var också en livskraftig sång på OD:s repertoar alltifrån vårkonserten 1911, som var Alfvens första ordinarie konsert med OD. Kjerulfvar ledare för Den norske studentersangforening

Alfvenlana

2/3 2002

och komponerade lyriska solosånger, som trycktes i Stockholm (Norge och Sverige var ju union på den tiden) men också körsånger. Han var samtida med Reissiger och en föregångare till Grieg. I samma pro gram finns f. ö. hans Quand tu dors för solo och manskör, även detta ett stycke som ofta stod på OD:s program under sångarfärder, Ole Bull slutligen tillhörde samma generation som Reissiger och Kjerulf, var virtuos violinist och outtröttlig förespråkare för den norska musiken. Som kompositör är han mest känd för Scetergjentens sendag som framfördes under Alfveris ledning av OD på en sångarfård till Dalarna 1915 och flera gånger senare. För OD (och andra manskörer) var det ingen okänd melodi. Den förekommer bl.a i Hedenblads antologi för manskörer, Studentsången del 1. Alfven tyckte om denna melodi och arrangerade den för olika besättningar 1934 men synes inte ha framfört sitt manskörsarrangemang med OD. Geza Zichys Szerenad framfördes första gången vid höstkonserten 1926 och sedan flerfaldiga gånger. Pianoackompanjemanget brukade spelas av Ejnar Haglund. Det var det enda stycket av honom på OD:s repertoar. Det var också ovanligt med instrumentalt ackompanjemang. OD:s program bestod annars nästan uteslutande av manskör a cappella. Jaroslav Kricka var något yngre än Alfven. Han blev med tiden rektor för musikhögskolan i Prag. Hans humoristiska arrangemang av tjeckiska folkvisor uppskattades av

Besök Alfvensällskapets

hemsida

Alfven och förekom sedan 1926 regelbundet på OD:s program. Det två populäraste var Kdo ma pocernu galanku och Tancovala by som. I detta program finns ytterligare två av Alfvens absoluta favoriter - vid sidan av Hegars Totenvolk - vilka han programsatte nästan årligen från 1923 resp 1925 nämligen Enrico Bossis Il brivido och Axel Törnudds Loitsu. I varje recension kan man läsa hur mästerligt dessa stycken framfördes. Innehållsligt ligger de varandra nära: Totenvolk handlar om de döda som spökar vid midnattstimmen. Loitsu (Trollrunor) är en besvärjelse av den onde Hiisi (Hiien hurtta) för att han skall lämna den plågade anden. Båda styckena innehåller starka dynamiska kontraster. Il brivido är rysningen inför döden. Det är som frossbrytningar som kommer och går. Det är en särskild historia hur detta stycke kom att införlivas med OD:s repertoar något man kan läsa om i OD : Skildringar ur Sångsällskapet Orphei Drängars levnad; xiii (1940) s. 45 ff. Bertel Linder, som var en stöttepelare i OD hade varit på en inte så välbesökt konsert den 21 mars 1921 då Enrico Bossi spelade orgel i Uppsala. Efter konserten gick Bertel Linder och drack kaffe på Gillet och vid bordet intill satte sig Bossi. När han skulle beställa fårstod servitrisen honom inte så Bertel Linder ingrep och översatte. Han fårklarade sedan att han varit på konserten och att han sjöng i kören Orphei Drängar vars dirigent var den kände tonsättaren Hugo Alfven. som bodde i staden. Denne tillkallades och genast började ett animerat samtal på italienska med Bossi. Det visade sig att han även komponerade körmusik. Han var särskilt tillfreds med Il brivido som då aldrig

go.to/hugo.alfven

A//a Sacietå Coraie EURIJJICE

ILBRIVIDO

d'i JJologna

Coro a senza

voci d'uomini

accompagnamento

Musica

Poesia di G. Pascoli '

di M. E. BOSSI (t9ff)

Quasi

presto

fil

f• • •

cresc motto

Tenori I~ eJ

Mi sJoss~,

cresc. mito

scosse, mi scosse, mi

scos.se, mi corse

Basai 1I~

Mi Q'I18l'li "

GUIDA

(

scosse, mi scosse, mi scosse, mi

pr e st o

.rTl..rl

scos.se, mi corse

.•. .•. .•. ~.•.

Pas _ sa, _ta m'

m~e

for_se

• • •

Pas _ sa _ ta m'e forse, pas _ sa _ta m' l'

for _ se

1'<1.-

sen. te, col

I".

J":"T'J

r-.

..,..~ r-.

vene il ribrez .zo.

•. .•

.. t1~

rt-.

. ..

rr-

crcsc'.'molto

rbr _ ~e ra_sen_t~,

.f1:

ra _ sen. te ,col

rezzo

del.

f:!. _ sIn _t'e , col rezzo

(!~L

cresr. motto

Pas _ sa. la

tsss. mott

"'11

vene il ribrez .zo.

- .•...

Pas, sa, ta m'

t1~

.-!; ~f~

cresc, molto

f vene il ribrez..zo.

scos~se, mi cor'Se fe

vene il ribrez izo ,

cresc, mo/to

fl I

Tenori II~

Bassi l!

scos.se, mi corse

r1-

rezzo

.•. .•.

.fl:

~cn~c.

",:Ifo.

.fl:

rezzo

del ,

f'orc se ra _ sen , te, col C7"t'sc·

lnrJ/to

dell' om, bra sua

-~.•. .•. .•. •. •. •. •. .•.

nc _ ra 1- •.

col rezzo

~- .. . •.

cresc . motto

I ,~

deL

- -

F.1<H6 B.

F. .Bongiovanm· - Edz"tore - Stampatore - Bologna . Pr01J.r{et0 per: l?cttz' i Pl1;t:s1.· • • • •. Tuth l dznttz dz esecuxume 7 trascrieione e NJ}rodu:none

sona riseroati;

Il brivido (1911) av italienaren Enrico Bossi (1861-1925), skicklig organist och direktör för Accademia di Santa Cecilia i Rom var ett annat av Hugo Alfvens favoritstycken. Här är det som en serie frossbrytningar som hastigt flammar upp från piano till forte på ett fåtal takter

Alfvenlana

2/3 2002

Besök Alfvensällskapets

hemsida

go.to/hugo.alfven

framförts. Det slutade med att Bossi dedicerade sitt manuskript till Alfven som tog upp verket vid vårkonserten 1923 (efter ett års tjänstledighet). För OD och Alfven var instuderingen av verket en seger. Samtidigt inövades Richard Strauss Altdeutsches Schlachtlied och aldrig hade OD ställts inför två så svåra verk. Men enligt Alfven "vinnas OD:s segrar icke på konsertestraden utan i repetitionslokalen" .

Andra verk av Bossi som framfördes av OD under Alfven s ledning var Quiete meridiana nell 'Alpe (från vårkonserten 1925) , O salutaris hostia (från vårkonserten 1926) och Le rondini (från höstkonserten 1926). Den finländske tonsättaren och musikpedagogen Axel Törnudd var jämngammal med Alfven men avled redan 1923. Som tonsättare är han mest känd för sina manskörssånger. Loitsu komponerades 1903 och anses vara den finska romantiska manskörsli tteratu rens främsta alstser enligt Ilpo Tolvas i Sohlmans musiklexikon. Inget annat verk av Törnudd framfördes av OD. Brahms Wiegenlied var ny på OD:s repertoar vid detta tillfälle men återkom senare. Tidigare hade OD sjungit Brahms arrangemang av In stiller Nacht. Dessa förblev på repertoaren under hela Alfvens tid. Ett annat stycke av Brahms, Freiwillige her! sjöngs endast vid vårkonserten 1930, som innehöll många nyheter. Brahms namn förekommer i ett annat sammanhang. På våren 1916 framfördes hans altrapsodi med Karin Branzell och Stockholms Konsertförenings orkester då OD för ovanlighetens skull engagerade en orkester till sin konsert.

Alfvenlana 2/3 2002

Av Bellman framfördes vid denna konsert Undan ur vägen. Bellmanssången var ju en genre som omhuldades av manskörs sångare och det fanns många arrangemang för manskör. Vid denna tid fanns bl a samlingen "Bellmanssången: urval av Fredmans epistlar och sånger med full ständig text för mansröster" . Däri finns Hör I Orphei drängar, Joachim uti Babylon arrangerade av Halfdan Kjemlf, Opp Amaryllis i arr av J A Ahlström och Vår Ulla låg i sängen och sov i arr av Erik Åkerberg. Alla dessa och några därtill förekom ofta på OD:s program redan från Alfvens första reguljära vårkonsert med OD 1911. Och till sist Alfven själv med den fosterländska Sverges flagga, som han ansåg vara ett bättre alternativ till nationalsång än Du gamla dufriska. Därför sjöngs den ofta vid utlandsframföranden. N edan skall j ag återkomma till hur han introducerade sina egna verk i OD:s repertoar. Internationellt - skandinaviskt - svenskt. Nytillskott på 1910-talet Alfven var öppen för internationell repertoar. Som vi har sett ovan fastnade Alfven ibland får en viss tonsättare och valde efterhand nya verk av honom. När OD gör utlandsturneer är det naturligt att ett eller flera verk från det land som skall besökas införlivas med repertoaren. Då tas gärna arrangerade folkmelodier upp. Man skulle tro att italiensk och tysk och dansk repertoar annars skulle ligga nära till hands eftersom Alfven närt en nära kontakt med dessa länder genom sina studieresor. Men det visar sig att det snarare är

Besök Alfvensällskapets

hemsida

norska och finländska tonsättares verk som tas upp. På 1910-talet sjöngs "gamla" verk av tyskarna Mendelssohn, Schumann (den femstämmiga kanon Die Rose stand im Thau), Brahms, RudolfWagner; av danskarna Peter Heise (I skogen), Friedrich Kuhlau (O hur härligt majsoller); av norrmännen Kjerulf, Reissiger, Ole Bull, Grieg, Kremser?? (Sköna sol du allt förgyller); av finländarna Selim Palmgren (Vaggvisa, Sjöfararen vid milan, Darthulas grav, Lasse liten), Armas Järnefelt (verksam i Stockholm), August Ferdinand Riccius (De muntra musikanterna), Sibelius (Bröllop stundar), Oskar Merikanto (Tröst) - "gamla" därför att de förekom i antologier av typ "Studentsången I-IV" redigerad av Ivar Hedenblad. Här skönj er man inte något direkt inflytande från Alfven på repertoarvalet. Huvuddelen av programmen ägnades emellertid den svenska musiken. Även om till en början 1800-talsrepertoaren var grunden introducerade Alfven ny svensk musik - i synnerhet om den hade Uppsala-anknytning, gärna av medlemmar i OD. Under 1910-talet sjöngs den traditionella musiken av Bellman (i arrangemang), Geijer, prins Gustaf, AF Lindblad, G Wennerberg, JA Josephson, Ludvig Norman, Albert Rubenson, August Söderman. Men också av Alfvens samtida Emil Sjögren (Vårluft, turne till Dortmund 1912), Carl Göran Nyblom (Svithiod våren 1912, Et minde, höst 1916), Andreas Hallen (Svensk fosterlandssång), Ruben Liljefors (I natten), Otto Olsson (Goternas sång, alla under tume

go.to/hugo.alfven

till Stuttgart 1913, VallareIåt, vår 1918), Harald Colleen (Havet, vår 1914, Väntan, höst 1914), Nathan Söderblom (Vårvisa höst 1914), Karl Valentin (Vor der Feste, vår 1916), Knut Nyblom (Vårvisa vår 1917), Ernst Bolin (Höstvisa, vår 1917), Erik Åkerberg (Allerkjaeresten min godnat, vår 1919) Emil Sjögren och Alfven stod på god fot med varandra. Alfven komponerade en Elegie (vid Emil Sjögrens bår) för stor orkester som uruppfördes på Kungl Musikaliska akademiens högtidsdag den 18/1O 1918. Vårluft är för Ten solo med ackompanjemang av manskör och en sorts romans. Sjögren är mest känd för sina romanser och "instrumentaliserade romanser" i violinsonaterna. Ruben Liljefors var jämnårig med Alfven. både akademiker och i Tyskland utbildad tonsättare verksam som kördiri gent i Göteborg och därefter från 1912 den förste dirigenten vid Gävleborgs läns orkesterförening. Han sökte samtidigt som Alfven befattningen som director musices. Även Erik Åkerberg sökte director musices-tjänsten samtidigt som Alfven. Han var tolv år äldre tonsättare och körledare utbildad i Stockholm och i Paris hos Cesar Franck. Därefter var han verksam i Stockholm som organist, musiklärare, ledare för det blandade Filharmoniska sällskapet och manskören Par Bricole. Allerkjaeresten min hade publicerats redan 1897 i Studentsången III. Andreas Hallen är mest känd som operatonsättare i slutet på 1800-talet med verk som Ha-

Alfvånlana 2/3 2002

raId Viking och Waldemarsskatten, däri påverkad av Wagner. I de symfoniska dikterna Todteninsel och Sphärenklänge var han påverkad av Listzt och i de stora körverken hade han influerats av August Söderman. Vid den stora musikfesten i Uppsala 1911 hade Alfven tagit upp Styrbjörn Starke för manskör och orkester. Svenskfosterlandssång framfördes vid OD:s turne till Stuttgart 1913 i ett huvudsakligen svenskt program. Karl Valentin var musikhistoriker och tonsättare och under 1910-talet, som det här är fråga om var han sekreterare i Kungl Musikaliska akademien. Hans verk för manskör och orkester, Vor der Feste, framfördes vid en av de få ODkonserterna med inhyrd orkester som ägde rum i april 1916. Violinisten C-G Nyblom, hans bror Knut Nyblom (OD:s historieskrivare), musikdirektören Harald Colleen, Ernst Bolin var ODister vars verk Alfven tog upp vid OD:s ordinarie konserter utan att de blev bestående inslag i repertoaren. Av Nathan Söderblom, som var den som hade haft en avgörande betydelse för att Alfven skulle få director musicesposten och som hade en ledande befattning inom OD uruppförde Alfven Vårvisa. Det finns i Uppsala universitetsbibliotek en utskrift av Alfvens hand av denna sång (Vok.mus.hs 141:14). Har han kanske varit behjälplig vid utformningen? En särskilt plats intar uppsalatonsättaren Josef Eriksson. Såg du de glimmande fjäten framfördes av OD vid höstkonserten 1918. Vid vårkon-

Besök Alfvensällskapets

hemsida

serten 1919 sjöngs Finådrat vita dina fötter stiga. Josef Eriksson var född samma år som Alfven och var främst en framstående romans- och körtonsättare. Dessutom var han musiklärare och musikkritiker och recenserade regelbundet OD: s framträdanden i Uppsala. OD framförde regelbundet verk av honom under Alfveris tid som dirigent. Nytillskott under 1920-talet Under detta decennium sker en nyorientering i repertoaren. Till nästan varje konsert inövas ett nytt verk men flera än ett var inte ovanligt: vårkonserten 1921 (6 nya verk), vårkonserten 1922 (6 nya verk), vårkonserten 1923 (7 nya verk), höstkonserten 1923 (6 nya verk), våren 1924 (5 nya verk), våren 1925 (5 nya verk), våren 1926 (6 nya verk), hösten 1926 (7 nya verk), turne till Göteborg 1927 (4 nya verk), våren 1928 (6 nya verk). Det sker en internationalisering av repertoaren, det skandinaviska inslaget är fortfarande starkt men det svenska inslaget hävdar sig väl om man ser till antalet verk. Några verk fordrar en kommentar. De samtida tyska tonsättarna Richard Strauss, huvudsakligen känd som operatonsättare och kontrapunkt ikern Max Reger, jämnårig med Alfven togs upp men kunde inte tävla med schweizaren Friedrich Hegar som var en av Alfvens största favoriter. Från Schweiz fanns annars en Alfveris samtida nämligen Volkmar Andreae, som var påverkad av Richard Strauss och andra mer moderna tonsättare. La marseillaise av Rouget De l'Isle i omtyckt manskörs-

go.to/hugo.alfven

arrangemang av Ruben Lilj efors uppträder plötsligt på vårkonserten 1923 och upprepas med stora mellanrum under Alfvens dirigenttid. Under Paris-tumen i juni 1924 gjorde den ett djupt intryck när OD framförde den vid den okände soldatens grav. Anmärkningsvärd är annars bristen på fransk musik i OD:s repertoar. 1920-talet är det decennium då Alfven lär känna en annan av sina favoriter, Enrico Bossi, vilket berörts ovan. Från våren 1923 står Il brivido regelbundet på OD:s program och varvas med Quiete meridiana nell 'Alpe, O sa luta ris hostia och Le rondini. Jaroslav Kricka har berörts ovan liksom Geza Zichy. Råkoczy-marschen i arrangemang av Karoly Huber förekommer ibland på programmet när det finns en pianist till förfogande. Alfven gjorde ett eget arrangemang på denna för två pianon 1935. Under turnen till Baltikum och Finland 1929 framfördes i Lettland Dievs sveti Latviju av Baumann och i Finland Terve Suomeni maa av Genetz. Av finländaren Selim Palmgren (se ovan) framfördes sex nya sånger. Ett riktigt repertoarstycke under Alfvens verksamhet blev dansken Peter Erasmus Lange-Mullers Kornmodsglandsen alltifrån hösten 1920. Han var 20 år

Alfvenlana 2/3 2002

äldre än Alfven och den mest betydande vokaltonsättaren i Danmark efter Peter Heise av vilken Alfven tar upp Behagen ifrån hösten 1926 och även andra stycken senare. Halfdan Kjerulfvar också omtyckt av Alfven. Både före och efter 1920-talet tar han upp stycken av honom. Ovan behandlades Brudefcerden i Hardanger som blev repertoarstycke. Kan det tröste framförde OD dussintalet gånger på tume genom Sverige 1927. Alfven blev fåst vid stycket och arrangerade det för blandad kör med tenor- och sopransolo 1934.

dominerades av den nationalromantiska stilen och som tonsättare tillhör han samma generation som Hilding Rosenberg och Gösta Nystroem. Hans mest kända verk är Den judiska sången. Han komponerade en mängd verk för kör, både blandad kör och manskör. Av honom sjöng OD under 1920-talet Wandrers Nachtlied, Världens gång (båda våren 1928), I kannick (våren 1929).

Bland svenskarna förekommer tonsättare hämtade ur OD:s egna led: Ernst Bolin (Det borde varit stjärnor, vår 1921, Champagnevinet. vår 1922), Torsten Wetterblad (En vintervisa, vår 1923, Berceuse, vår 1926), Oscar Solen (Serenad, vår 1928), Gustaf Noren (De första flingorna falla, vår 1922). Under 1920-talet presenteras sju nya verk av uppsalatonsättaren Josef Eriksson (om honom ovan) och tre verk av tonsättaren och musikkritikern Moses Pergament. Pergament var av judisk börd, 20 år yngre än Alfven och utbildade sig vid musikkonservatoriet i S:t Petersburg, i Berlin och i Paris och var sedan verksam i Stockholm. Som skriftställare introducerade han den nya musiken i en omgivning som

Besök Alfvensällskapets

hemsida

Josef Hedar tillhörade samma generation som Moses Pergament. Han utbildade sig till organist och blev sedermera domkyrkokapellmästare i Lund och fil.dr efter att ha disputerat på Dietrich Buxtehudes orgelverk. Av honom framfördes på 1920-talet Notturno, våren 1926, Violoncell, turne till Göteborg 1927, Generationer, hösten 1927, Min grav, våren 1929. Kurt Atterberg, slutligen, var 1929 då Alfven dirigerade hans verk Sången för manskör och orkester vid en konsert i Barcelona vid världsutställningen ordförande i Föreningen Svenska Tonsättare, ordförande i STIM, musikkritiker och tonsättare. Till hans generation hör Oskar Lindberg och Ture Rangström, de s.k. ungsvenskarna. Atterberg är mest känd för sin symfoni nr 6, "dollarsymfonin" . Atterberg har inte komponerat något annat verk för manskör.

go.to/hugo.alfven

Nyheter under 1920-talet Schubert (Nachtgesang im Walde, med 4 horn, vår 1921) Friedrich Rohrer (Altdeutsches Schlachtlied, vår 1923) Max Reger (Altdeutsches Minnelied, vår 1924) Richard Strauss (ur Stimme der Völker, vår 1923, Der Brauttanz, vår 1924, Schlachtgesang, vår 1926) Friedrich Hegar (Gewitternacht, vår 1920, Rudolph von Herdenberg, höst 1920, Kaiser Karl in der Johannisnacht, vår 1921, Walpurga, vår 1922, Königin Bertha, vår 1923, Die Bliaenfee, vår 1924, Hymne an den Gesang, höst 1926) Volkmar Andreae (Auf dem Canal Grande, vår 1920) Rouget De l'IslelR Liljefors (La marseillaise, vår 1923) Trad (Fransk folkdansvisa: Lyssna stilla unga tärna, höst 1925) Enrico Bossi (Il brivido, vår 1923, Quiete meridiana nell'Alpe, vår 1925, O salutaris hostia, vår 1926 och Le rondini, höst 1926), Vittore Veneziani (Barcarole, vår 1925) Bedrich Smetana (Pisen na mori = Sång på havet, vår 1926) Jaroslav Kricka (Högt står aftonstjärnan, tume till Göteborg 1927) Geza Zichy (Szerenad med piano, höst 1926) Karoly Huber (Råkåczy-marschen med piano, höst 1926) Baumann (Dievs sveti Latviju, turne till Baltikum och Finland 1929) Genetz (Terve Suomeni maa, turne till Baltikum och Finland 1929) J A Kapfelmann (Vårsång, vår 1929) Selim Palmgren (Det är fullbordat, maj 1920, Ingalill, Titania, båda vår 1921, Vid min lutas silvertoner, En latmansmelodi, båda vår 1922, Mädchen sind wie der Wind, höst 1926) Peter Heise (Behagen, höst 1926) Peter Lange-Muller (Serenade: Kornmodsglandsen, höst 1920, Petar Doitschni og Kong Matthias, vår 1921) Halfdan Kjerulf(Ho Guro, arr, vår 1925, Kan det tröste, turne till Göteborg 1927) Edvard Grieg (Serenad: Lyt nu, höst 1927) Ole Olsen (Solefaldssang, vår 1923) OlafPaulus (Vestanveir, höst 1923) Roger Henrichsen (F oraars-serenad, turne till Göteborg) Gunnar Wennerberg (Min ros, höst 1926) Ivar Hedenblad (Dryckesvisa, turne till Barcelona 1929) Ernst Bolin (Det borde varit stjärnor, vår 1921, Champagnevinet, vår 1922) Torsten Wetterblad (En vintervisa, vår 1923, Berceuse, vår 1926) Oscar Solen (Serenad, vår 1928) Gustaf Noren (De första flingorna falla, vår 1922) Josef Eriksson (Kungsord, Sista dansen, båda höst 1923, Nu sjunges maj i gård och by, Dragspelet vinade, gnällde och kved, båda vår 1924, Hun stod på bryggen, Regn, båda vår 1928, Tonen, turne till Barcelona 1929) Josef Hedar (Notturno, vår 1926, Violoncell, turne till Göteborg 1927, Generationer, höst 1927, Min grav, vår 1929) Moses Pergament (Wandrers Nachtlied, Världens gång, båda vår 1928, I kannick, vår 1929)

1930-talet Under 1930-ta1et fortsattes repertoarutvidgningen. Till vårkonserten 1930 hade inövats 9 nya verk medan vårkonserten 1931 hade 8 nyheter. Från hösten 1931 till våren 1932 var Alfven tjänstledig och hösten 1932 då han åter

Alfvenlana 2/3 2002

dirigerade OD fanns inga nyheter. Våren 1933 togs nya krafttag med 9 nya verk och hösten 1933 hade också 9 verk instuderats. Våren 1934 var desto lugnare med endast ett nytt verk. Våren 1935 fanns 7 nya verk instuderade medan våren 1936 var en retrospektiv

Besök Alfvensällskapets

hemsida

med anledning av att Alfven varit OD:s dirigent i 25 år. Våren 1937 fanns 5 nya verk på repertoaren och våren 1938 var det 8 nya verk. Hösten 1938 fanns åter 8 nya komposisitoner och våren 19396 nya verk.

go.to/hugo.alfven

Bland de internationella styckena finner man som vanligt ett starkt tyskt/österrikiskt inslag. Med tillgång till pianisterna i OD, Ejnar Haglund och Seve Ljungman blev det möj igt att framföra Schuberts Gesang der Geister iiber den Wassern, Nachtgesang im Walde och - kanske något överraskande Johann Strauss' An der schönen blauen Donau våren 1930. Andra stycken från samma kulturområde var vid samma konsert Das Testament av gamle Marschner och Österreichisches Volkslied i arrangemang av Fr. Silcher samt Freiwillige her! av Johannes Brahms. Instrumentala inslag (med slagverk) var det också iDas feurige Männlein av Friedrich Frischenschlager våren 1931. Walter Moldenhauers Barbarossa vid samma konsert var dock a cappella. Av Schubert framfördes även Tyska danser våren 1933 och Die Erde braucht Regen i arrangemang av Max Reger. Av österrikaren Ludwig ThuilIe framfördes våren 1939 Hinaus! Ungraren Karoly Huber (Racoszy -marschens arrangör) svarade för zigenar-rytmer i Huzzad cigany, våren 1938. Pragtonsättaren Jaroslav Kricka, vars verk framförts av OD på 1920-talet återkom under 1930-talet med de nya verken Kdo ma pocernu galanku ; Presporska kasarna ,. Tancovala by som. Värd att notera är annars Alfvens nyorientering mot England och USA. Hösten 1933 sjöng OD Yea, east me from heights of the mountains av Edward Elgar, ''Englands störste tonsättare efter Purcell " som ju är mest känd genom Pomp and circumstances men som i övrigt komponerat ora-

Alfvånlana 2/3 2002

torier som Gerontius dröm och kantater och stora orkesterverk. Ett sådant val kan ses som resultat av Alfvens framträdande i London som dirigent för The New Symphony Orchestra den 2 april samma år. Våren 1935 introducerades ytterligare ett verk av honom nämlingen After many a dusty mi/e. Vem kunde tro att Alfven skulle välja att framföra en negro spiritual? Våren 1939 fanns i alla fall Swing low sweet chariot i arrangemang av Fred Huntley på programmet. Det skandinaviska inslaget i programmen bestod av flera nya verk av Kjerulf (Natten er saa stille, 1936, Og raeven lå under birkerod, våren 1937) och Grieg (Jeg lagde mig saa si/dig (med solo) våren 1930, Springdans vår 1931 och Rötnams Knut vår 1938). Vid sidan av dessa säkra kort sjöngs också Du kveld med din fred av TorolfVoss och Lurleik av Eyvind Almes, båda våren 1931. Alnres var jämnårig med Alfven, en utpräglad lyriker verksam som organist och körledare i Oslo. Hans arrangemang av Halling framfördes hösten 1933. De finländska nytillskotten till repertoaren var av välbekanta Selim Palmgren (Hiihtäjärvirsi = Skidlöparen, våren 1931, Solskensvisa, hösten 1938) och Toivo Kuula (Aftonskyar ,. Sommarnatt ,. Polska, våren 1933 och Keinulla, hösten 1933) Av danskar sjöngs J P E Hartmanns Flyv, fugl, flyv våren 1935, Ved Rugskjellet av Alph. Kerckhoffs och Sommarafton av Ove Scavenius båda hösten 1933.

Besök Alfvensällskapets

hemsida

De många skandinaviska nyheterna våren 1931 kan ses som en del av förberedelsen för den nordiska sångarträffen som ägde rum i Köpenhamn den 29-30 maj. Den svenska repertoaren utökades under 1930-talet med välkända tonsättares verk som Farväl av prins Gustaf (våren 1935), Vaggvisa arrangerad av Herman Berens (våren 1933), Serenad av Ruben Lilj efors (våren 1931), Vårstorm av Otto Olsson (våren 1930), nykomponerade verk av Moses Pergament som Sövande mjöd vill jag tömma (våren 1933) och Maskin i olag (våren 1934) och av Josef Hedar Klockbojen (under turne till Göteborg 1934) och Regnvisan (hösten 1938). Bland nya tonsättarnamn finner vi stadsläkaren i Hedemora och OD:isten, Carl L Sjöberg med ett arrangemang av hans välkända Tonerna (hösten 1938). Nya tonsättare, födda på 1880-talet och därför yngre än Alfven är än idag centrala namn vid körkonserter. Det är främst Hildor Lundvik och David Wikander. Båda representerar en impressionistisk riktning inom körmusiken. Av David Wikander, som var domkyrkoorganist i Stockholm väcker Kung Liljekonvalje och Förvårskväll starka känslor. Hans manskörskomposition Nattväktaren framfördes av OD våren 1939. Hildor Lundvik var kyrkomusiker i S:t Görans församling i Stockholm och ledare av Bellmanskören. Som ett blommande mandelträd och Verlainestämning är välkända verk för blandad kör. OD framförde Sommarnatt och

go.to/hugo.alfven

Nocturne våren 1937 och När lövenfalla våren 1938. Åke Udden var lärare på Musikhögskolan i Stockholm och franskpåverkad i sin stil. Av honom framförde OD Jaktsång våren 1935 Werther Carlsson var verksam som organist och körledare i Göteborg. Hans Långdans framfordes av Of) våren 1935, Torsten Rantzen var verksam i Västergötland. Han var framfor allt vokalmusiktonsättare med många sånger och också barnvisor. Han har tonsatt En spelmans jordafärd och Det skönaste landet som stod på OD:s repertoar våren 1931 respektive våren 1938. 1940-talet Under1940-talet, då Alfven var emeritus i Tibble och repetitionerna under sju år sköttes av vicedirigenten Calle Godin märks en tydlig avmattning i antalet nyheter, ja man kan kalla det platt fall vad gäller alla tonsättare utom Hugo Alfven själv, som under dessa år ser till att hans egna verk framförs, ibland som regelrätta Alfvenkonserter t ex vårkonserten 1942 då det var Alfvenjubileum i Uppsala (70 år), eller radiokonserten den 29/11 samma år eller sångarfårder i maj 1943 eller i juni 1944. Sammanlagt 11 nyheter som inte var komponerade av Alfven presenterades vid vårkonserten 1941 (3 verk), vårkonserten 1943 (ett verk), vårkonserten 1944 (2 verk), vårkonserten 1945 (ett verk), vårkonserten 1946 (ett verk), domkyrkokonsert 1946 (3 verk).

Alfvånlana

2/3 2002

Det enda internationella verket var Der Gondelfahrer av Schubert (våren 1944). Skandinaviska tonsättare var "gamle" Peter Lange-Muller med Morgenridt (våren 1941). Nya tonsättarnamn är finländarna Jean Sibelius med Fridolins dårskap (våren 1946) och Levi Madetoja med Hautalaulu = Gravsång samt dansken Knud Jeppesen med Kirkeklokken, båda vid domkyrkokonsert i Uppsala 28/11 1946. Levi Madetoja är mest känd for sin opera Österbottningar men har skrivit många sånger och körsånger i vemodig stämning. Han var också en ledande administrator av finskt musikliv. Knud Jeppesen är mera känd for sin lärobok i Palestrinastil än som tonsättare av främst vokalmusik. Av svenska tonsättare uppfördes ytterligare ett verk av Uppsalatonsättaren Josef Eriksson nämligen En dag (våren 1941). Nya namn för Ol) under Alfvens ledning är Wilhelm Peterson- Berger av vilken I furuskogen framfördes våren 1945. Det är allmänt känt att Alfven inte tyckte om Peterson- Bergers musik. Däremot kanske det inte är så känt att Peterson- Berger ofta recenserade OD:s framträdanden i Stockholm på ett professionellt sätt och både rosade och risade framförandena. Edvin Kallstenius såg sig länge själv som en (oförstådd) modernist men på gamla dagar fann han det naturligt att uppträda tillsammans med Bo Nilsson och andra ungdomar på 1960-talet. När hans Ormvisa framfordes av OD våren 1941 var han musikbibliotekarie hos Radiotjänst.

Besök Alfvensällskapets

hemsida

En som fick tre verk framförda var OD:s vicedirigent Calle Godin: Herr Rosenhöjd (våren 1943), den kärvare Vikingarunor (våren 1944) och Serenad vid domkyrkokonsert i Uppsala den 28/11 1946.

Sammanfattningsvis kan sägas att Alfven hela tiden hyste ett särskilt intresse för tysk/österrikiska tonsättare såsom Schubert, Schumann, Brahms, Richard Strauss och bland skandinaverna särskilt norska tonsättare som Halfdan Kjerulj, F A Reissiger, Grieg. Av svenska tonsättare odlade han särskilt August Södermans och Josef Erikssons körsånger. Man kan inte beskylla honom för att inte följa med sin tid eftersom stycken av samtida tonsättare - i synnerhet svenska framfördes under fräs mt 1920- och 3O-talet. Under 194 O-talet var det mer Alfvenmusik. Favoritstycken var emellertid Totenvolk av schweizaren Friedrich Hegar och Loitsu av finländaren Axel Törnå samt Il brivido av italienaren Enrico Bossi. Körsamlingar Om repertoarvalet på 1910talet var traditionellt i den meningen att Alfven grep tillbaka på repertoaren som fanns i studensångssamlingar så skedde under senare decennier (med undantag av 1940-talet) en ständig nyorintering både vad gäller en internationalisering av repertoaren och vad gäller yngre tonsättares verk. Svenska tonsättares verk för manskör publicerades årligen av Sällskapet för svenska

go.to/hugo.alfven

kvartettsångens befrämj ande där en prisnämnd hade godkänt publiceringen och därmed garanterat kvaliteten. Utländska tillskott fann Alfven vid utlandsresor eller sångarturneer. Det är intressant att iakttaga att den repertoar som OD framförde ofta hamnade i "Sångarförbundet : samling fyrstämmiga sånger för mansröster" som hade Ivar Hedenblad som idegivare och där Alfven var huvudredaktör för volymerna 2 (1926), 3 (1934), 4 (1940). Det kanske förtjänar att sägas att många Alfvenverk hamnade mellan dessa pärmar. Alfvens egna verk Men Alfven själv då? Han hade en uppförandeapparat till sitt förfogande, som hade förtroende för honom och som lydde honom blint. Det fanns alltså de bästa förutsättningar för att utnyttja denna för egna syften. Det måste ha varit klart för dirigenten Alfven att tonsättaren Alfven hade allt att vinna på framföranden av egna verk för manskör. Och dock dröjer han med att låta OD uruppföra egna verk med undantag för Gustaf Frödings jordafärd som komponerades på uppdrag och utan biavsikter. Alfvens ambitioner kan inte vid denna tidpunkt ha varit att ägna sig åt körmusik a cappella, han som ville skriva symfonier. Låt oss göra samma jämförelse som ovan mellan de olika decennierna för att iaktta förändringar. 1910-talet Under detta decennium är det endast 9 verk av Alfven som introduceras i OD:s program. Gustaf Frödings jordafärd var som komposition betraktat ett lyckokast och kom redan upp

Alfvenlana 2/3 2002

vid vårkonserten i Uppsala (dubblerad i Stockholm) i mars 1911. Många musikkritiker yttrar sig under årens lopp mycket positivt om detta verk - ja någon tycker att det är det bästa verk för manskör som Alfven komponerat. Vid ytterligare ett framträdande i Stockholm dagen därefter hade Alfven programsatt treandra verk: Afton, Biskop Thomas frihetssång och Oxbergsmarschen. Dessa återkommer vid andra tillfällen t ex vid turnen till Dortmund 1912. Nästa tillfälle var i Stuttgart 1913 då Unge Herr Sten Sture uruppfördes med OD och därvarande orkester. På sångarturne till Riga i maj 1914 framfördes Marsch ("F ör Gud och sanning") som sedan upprepades vid ordinarie höstkonsert samma år. Nästa nya verk är ett uruppförande: Sverges flagga, rykande färsk på Stadion på Svenska flaggans dag den 6 juni 1916 och även nästa verk En visa om troheten var ett uruppförande vid ordinarie vårkonsert den 9 maj 1917. Lindagull slutligen för Ten solo och manskör uruppfördes i Vänersborg den 11 juni 1919

1929 arrangerade Alfven fyra sånger av August Söderman (urusprungligen för 3-st manskör) och de uruppfördes vid höstkonserten samma år.

1920-talet Under 1920-talet berikades OD:s repertoar med 10 nya stycken av Alfven. Det var huvudsakligen de som kom att sammanfattas som Fem sånger för manskör op.42 (med undantag för nr 4 Värmlandsvisan). Denna dröjde ända till vårkonserten 1930 för uruppförandet medan nr 12, 5 uruppfördes vid höstkonserten 1923 och nr 3 vid vårkonserten 1925. Annars sjöngs Alfvens arrangemang på Uti vår hage vid en populärkonsert i Stockholms nya konserthus den 12 maj 1926.

Besök Alfvemsällskapets hemsida

1930-talet 14 Alfvenverk introducerades under 1930-talet. Redan från början av decenniet förekommer arrangemang av folkvisor eller av andras melodier. Detta skulle bli framträdande under resten av 1930-talet och under 1940-talet. Två turturduvor arrangerades för Bar solo och manskör i februari 1930 och uruppfördes i juni samma år på sångarfärd till Göteborg. 1933 arrangerar Alfven J A Josephsons romans Ved Nattetid för manskör och den uruppförs vid höstkonserten 1933. Vid samma tillfälle uruppfördes också ett orginalverk av Alfven, nämligen Gryning vid havet, ett av hans bästa verk för manskör som blev ett repertoarverk för OD. Samtidigt tillkom arrangemanget av Nigare-polska ("Hej tomtegubbar") vilket konstigt nog framfördes under sommarturnen till Göteborg 1935. Dessförinnan hade vid vårkonserten 1935 framförts det nya verket Hymn till Sverge ("Sverge, du skönaste land på jorden"). Den enligt kritikerna dystra Vaggvisa ("Dagen blir natt, natten blir dag") komponerad 1933 och Trindskallarna arrangerad samma år uruppfördes vid vårkonserten 1937. Den fj ärilslätta Papillon och Sång till Stockholm, båda komponerade 1936 fick sitt uruppförande vid vårkonserten 1938 liksom arrangemanget av den Kosackvaggvisan Spi Mladjenjets. Arrangemanget Glädjens blomster var var knppt färdigt förrän det var dags för uruppförande vid höstkonserten 1938. Då sjöngs också Duvans

go.to/hugo.alfven

sång på liljekvist arrangerad för Ten och manskör samma år. Vid vårkonserten 1939 uruppfördes arrangemangen av Lilla Rosa och av Bellmans

Vår Ulla låg i sängen och sov. 1940-talet Hösten 1940 hade Alfven varit dirigent för OD under 30 år. Detta firades i Stockholm med en konsert där OD:s godbitar från de tre decennierna även innehöll Alfven-verk Nu var Alfven emeritus och hade flyttat från Uppsala till Dalarna. Men han var ännu ordinarie dirigent för OD och styrde programmet. Och han arrangerade och komponerade - nu huvudsakligen för kör. 18 melodier var nya för OD. Stemning, med text av J P Jacobsen, densamma som tonsatts av Peterson-Berger, Vårsång,Maj och arrangemanget av Konungabarnen uruppfördes vid vårkonserten 1941. Vid OD:s sångarfärd under mars 1942 uruppfördes en rad arrangemang av folkvisor:

Herr Tideman och Lilla Rosa, Herr Redevall, Herr Fröjdenborg ochfröken Adelin, Herr Peder och Liten Kerstin och dessutom den gamla Mandom, mod och morske män. Men detta skedde utan medverkan av Alfven som skyndade sig att få sin femte symfoni färdig till sin 70-årsdag. Alfvenjubileet i Uppsala den 7 maj 1942 omfattade förutom verk med orkester OD:s medverkan i uruppförandet av Taltrasten och arrangemanget av Ochjungfrun hon går i

ringen. Vårkonserten 1943 bjöd på nya verk: Aftonen ("Skogen står tyst"), åter en lyckträff i Alfvens produktion och arrangemangen Kulldansen, Jung-

Alfvånlana

2/3 2002

frun i Blå skogen, Anders han var en hurtiger dräng. Vid OD:s 90-årsjubileum i oktober 1943 uruppfördes arrangemanget Herr Olof i älvornas dans och mitt under sommarturnen 1944 arrangerade Alfven Thorvald Lammers' Sölvet för Bar och manskör. Uruppförandet skedde på Liseberg i Göteborg och solist var Sigurd Björling. Det stod sedan på repertoaren ett par år. Vid höstkonserten 1945 var det premiär för arrangemanget Rövaren Brun och arrangemanget av F A Reissigers

Många av Alfveris kompositioner och arrangemang för manskör återfinns på BIS CD 633 framförda av OD under Robert Sund.

Dulgt Kjaerlighed. Alfven som/rån början inte hade avsikten att bli körtonsättare drogs mer och mer in i denna genre. I samband med OD har enbart manskörsverken blivit belysta. Hans verksamhet som dirigent stannade inte enbart vid manskören. Han var dessutom dirigent for Siljansbygdens körforbund som var en blandad kör. Och han gjorde därfor versioner även för blandad kör. Ju äldre Alfven blev desto svårare hade han att samla sig till större (orkester }verk och körkomponeradet blev en ersättning for dessa. Det blev också ett repertoartillskott for OD och for andra körer eftersom verken blev tryckta och därigenom spreds. För Alfven var körkomponerandet lönsamt och "snabba pengar" i en alltid sinande kassa. Därfor är det en varje decennium ökande mängd körverk av Alfven själv som framförs avOD.

Besök Alfvensällskapets

hemsida

go.to/hugo.alfven

Alfvendagen den 6 juli 2002 En gråmulen dag med regnet hängande i luften - till skillnad från tidigare års solsken - var bakgrunden till den högtidliga utdelningen av Alfvenpriset. Denna hade föregåtts av blomstemedläggelse på Alfveris grav på Leksands kyrkogård och färd i kyrkbåt längs älven till bryggan hos Alfvens. Det var första gången den nybyggda kyrkbåten användes vid Alfvenceremonin. Bland alla bidragsgivare till nybygget finns även Alfvenfonden som bidragit till toften vid mittårorna. Alfvenpriset kunde tyvärr inte utdelas personligen till den av Alfvenfonden utsedde pristagaren, den ryske dirigenten Evgenij Svetlanov, eftersom han avlidit den 3 maj. I hans ställe tog hans impressario Henrik Lodding emot checken på 100.000 kr för vidarebefordran till änkan Nina Svetlanova. Prisutdelare var Alfvenfondens ordförande Gunnar Petri.

Som vanligt fick även tre avgångs elever från Musikkonservatoriet i Falun, nämligen Hanna Husahr, sopran, Lotta Jacobson, harpa och Johan Svensson, gitarr, ta emot checkar på 20.000 kr var. De framförde bl.a. romansen Taltrasten av Alfven.

Alfvånlana 2/3 2002

Besök Alfvemsällskapets hemsida

go.to/hugo.alfven

Kammarkören Svenska Röster framförde folkvisearrangemang av Alfven nämligen Uti vår hage, Limu, limu lima, Glädjens blomster samt Och jungfrun hon går i ringen. Dessutom uruppförde kören under ledning av sin dirigent Bo Aurehl körstycket Sonnet xviii av Jan Carlstedt. Detta var ett beställningsverk av Hugo Alfvenfonden. Under dirigenten Gunnar Björkvall (t.v.) framförde kören Tre körvisor av Wilhelm Stenhammar och Sommarpsalm av Waldemar Åhlen. Siljansnäs Sockenspelmän under Alm Nils Ersson spelade honoratiores upp från bryggan till tunet men senare även låtar upptecknade av Knis Karl nämligen Barbrödslåten, Polska påminnande om Vårvindar friska och Variant på Frisells storpolska , Beväringsmarsch och Gånglåt efter Lekatt Mats. Text och foto JAN OLOF RUDEN T.h.: Jan Carlstedt berättar om sin verksamhet i Hugo Alfvenfonden

Alfvånlana 2/3 2002

Besök Alfvemsällskapets hemsida

go.to/hugo.alfven

Hugo Alfven: Denförlorade sonen (balettsvit); Symfoni nr 2, D-dur, ap. 11. National Symphony Orchestra of Ireland, dirigent Niklas wuu« Naxos 8.5550728.

edan efter några takter konstaterar man

ånyo att Niklas Willen har god hand med Alfveris tonspråk, såväl i den folkliga sena balettsviten Den förlorade sonen som i den komplexa andra symfonin, tonsättarens tidiga mästarprov och definitiva genombrottsverk. Irlands Nationalorkester i Dublin ger järnet och gestaltar tydligt och konsekvent Will ens balanserade medelväg, en tolkning som inte bara förefaller vara minutiöst avvägd och harmonisk utan också djupt personlig. Myten att en inhemsk orkester spelar de egna tonsättarna bäst vederläggs därmed än en gång - här låter den irländska orkestern mera "svensk" än Stockholmsfilharmonikerna gjorde i sin inspelning med Neeme Järvi från 1987. Willen har också tidigare spelat in bland andra Alfvens första och tredje symfonier med Skotska Nationalorkestern - det finns uppenbarligen en affinitet för nordiska valörer i dessa trakter. Willen finner spontant den för tonsättaren karakteristiska symfoniska lystern och sensualismen. Den skickligt framlyfta och underbyggda strukturen (allra tydligast demonstrerad i finalens energiskt genomarbetade fuga) kombineras därtill med en lätthet och transparens i anslag och klang som kan kännas befriande också för den som

Alfvånlana

2/3 2002

uppskattar en Svetlanovs monumentala intensitet (1988) eller en Segerstams ungdomliga entusiasm (1972). Lyssnar man på Alfvens eget bevarade framförande från 1945 av Allegrosatsen (utgiven av Phono Suecia) är det nog Willen som kommer denna närmast inte bara i speltid och tempo utan också i hållning och karaktär. Det märks att musiken betyder något - den blir aldrig oförbindligt musikantisk utan speglar ett genuint och skiftande temperament - utan att därför det subjektiva behöver överdrivas. Kort sagt utgör Willens tolkning en version som utmärkt väl försvarar sin plats bland de individuellt starka konkurrenterna. Som helhet framstår hans Alfvenserie som ett välbehövligt alternativ till Järvis kompletta inspelning. Att Naxos har en lågprispolitik gör ju inte inspelningen sämre. Också ljudbilden är föredömlig. Även om vän av ordning med Konungens av Danmark bröstkarameller inom räckhåll får finna sig i den språkliga horrören Drottningen av Sabas festrnarsch. Och bolaget borde hålla sig för gott för att publicera recensionscitat på konvolutet, även om det i detta fall är lätt att instämma.

Besök Alfvensällskapets

JAN KASK

hemsida

go.to/hugo.alfven

ALFVEN HAR FUNNIT EN NY INKOMSTKÄLLA I Alfväns dagböcker är ett återkommande

tema hans penningbekymmer som tynger och förlamar honom. Desto gladare blir han när en ny inkomstkälla yppar sig.

Tibble den 20 mars 1944 ... Den innerligt hjärtegode [konstnären i grannbyn Ullvi] Sam Uhrdin har upptäckt en ny inkomstkälla åt mig: målningen. Han har gjort några av sina bekanta som är konstälskare uppmärk samma på mina akvareller; och själv har han tre gånger bedt att få köpa min tavla med motiv från trädgården där Karin sitter med vattenkannan i handen vid den "italienska brunnen". Han bjuder 3.000 kr för målningen, men då det är Karin som utgör centralpunkten i bilden vill jag inte sälja den - hur väl jag än behöver pengarna. Men den 17 december förra året sålde jag målningen av "Bostället i Tibble" för 600 kr till en annan person. Den 21 samma månad sålde j ag två andra akvareller till Kalebo för 400 kr pr styck, och den 27 januari i år sålde jag "Linneanum i vårstämning" för 1.000 kr till [direktör] Erik Söderberg. Där förtjänade jag under dessa två månader 2.400 kr som målare, vilket fyllde mig med både stolthet och glädje. Både som tonsättare, författare och målare har jag haft inkomster och blivit utmärkt bra betald som fackman inom alla områdena. Synd bara att jag inte långt tidigare förstått

Alfvenlana

2/3 2002

att utnyttja dessa inkomstmöjligheter. Då hade min skuldsättning inte varit så svår som den fortfarande är. Igår hade jag besök aven för mig obekant person, läkaren Erik Dahlberg från Karlstad. Han hade hos en bekant sett en av mina akvareller och kom nu med förfrågan om han inte kunde få förvärva en av dem jag eventuellt hade kvar. De italienska vill jag inte avhända mig, och det förstod han. Då han blev mycket förtjust i "Linneanum i höststämning" som jag lovat att Linnesällskapet skall få ärva vid min död - föreslog jag att, om han så önskade göra en replik åt honom av tavlan. Han antog förslaget med stor förtjusning och ville ha målningen så snart som möj ligt. Jag föreslog samma pris om Söderberg betalat, 1.000 kr, vilket han förklarade att han med nöje betalade. Men jag kände en rysning vid tanken på repliken, ty att utföra en sådan akvarell är otroligt mycket svårare än att göra en dylik i olja. Måtte jag nu bara lyckas! Dagbok i tygband dat Åkero dec 1933-Tibble april 1955 (UUB, Okat Hugo Alfven 1979/46 Dagböcker)

Besök Alfvensällskapets

hemsida

go.to/hugo.alfven

Alfvensällskapets årsmöte den 16 maj 2002 Huvudattraktionen vid årsmötet var romans interpretation under ledning av sångerskan Iwa Sörenson och pianisten Kerstin Åberg. De brukar hålla en kurs i romans interpretation på Alfvengården i Tibble under Musik vid Siljan. Nu fick vi vara med om hur det går till att förbättra tolkningen av romanser. Det var eleverna vid Kungliga Musikhögskolan Tor Lind och Karin Gylbert (sång) och Emma Gilljam samt Henrik Berg (piano) som under lärarnas ledning arbetade med tre av Alfvens romanser: Jag längtar dig (ur 7 dikter av Ernest Thiel), Du är stilla ro (dito) och Saa tag mit Hjerte. Som inledning åt de ca 20 närvarande Alfvenmacka och som avslutning visade Jan Olof Ruden STIMS VIP-rum, Rosenbergsrummet, som innehåller möbler och konstverk ur villan på Sångmöstigen i Bromma donerade till STIM 1983 av Hilding Rosenberg, en av modernismens banerförare i Sverige. Styrelsen omvaldes och består därför av Gunnar Ternhag, ordförande, Göran Furuland, vice ordförande, Jan Olof Ruden, sekreterare, Jan Heimer, skattmästare, Gösta Alfven. Tobias Alfven. Birgitta Sandström, Gustaf Sjökvist, Anders Hanser, ledamöter. Ny som revisor är Martin Axelsson tillsammans med Hans Gyllang.

Nya myter om Hugo Mytbildningen om Hugo Alfven. och det finns en hel del sådan, behöver synas, så att människan Hugo framträder tydligare. Men om en människas liv synas slarvigt eller om historien infogas alltför lättvindigt i nya åsiktstrender, kan nya myter uppstå. Hugo har de senaste åren framställts som nazist, mytoman och erotoman. Detta är frågor som diskuterats i andra sammanhang. I senaste numret av Alfveniania bidrar Laila Barkefors till ny myt om Hugo. Hon har funnit ett samband mellan Hugos notoriska otrohet och de kroppsliga symtom som hans första hustru Maria och hans andra hustru Karin led av. Hugo bidrog säkerligen till sin första hustru Marias kroniska trötthet, som redan fanns utvecklad under hennes första äktenskap med Sören Kröyer. Karin led aven svår form av ledgångsreumatism. Att Hugos leverne skulle orsakat denna immunologiska sjukdom är medicinskt inte trovärdigt. GÖSTA ALFVEN

Alfven-noter

och -skrifter

finns i riklig mängd hos Antikvariat Enhörningen, Stockholmsvägen 30, 181 42 Lidingö (helt nära Lidingö centrum), tel 08-767 64 11. På hemsidan www.svaf.se/enhörning återfinns bara en bråkdel av vad som verkligen finns att tillgå. Kontakta därför Bo Löwenström, som har sitt lager på sina fem fmgrar. Öppettider är vardagar 13-18, lördagar 10-14.

BÖCKER AV ALLA SLAG SAMT MUSIKNOTER I SVERIGES STÖRSTA MUSIKANTIKVARlAT Varde

ANTIKVARIAT 130

\,''''~I~I".. :;." o

STOCK HOLMS.~ÄGEN 60 1 8 l 42 Ll D I N G O T E L. 08-767

Alfvånlana

2/3 2002

I SVENSKA

Besök Alfvensällskapets

hemsida

ENHÖRNINGEN

LÖWENSTRÖM

MEDLEM

13-18 Lö.10-14

64 1 l

~~~J ".J'IS ••••;".

ANTIKVARIATFÖRENINGEN

go.to/hugo.alfven

Höstmöte 22 november 2002

tttjugotal medlemmar av Alfvensällskapet hade samlats på St:a Cecilias dag, musikens skyddshelgons dag, för att höra Eric Ericson berätta om sig själv, om körsången i Sverige på 1940- och 50-talen och om sina möten med Hugo Alfven och Alfvens musik. Intervjuare var Curt Carlsson, Sveriges radio P2. Båda är för övrigt medlemmar i Hugo Alfvensällskapet.

Eric Ericson berättade om sin uppväxt i Visby under Ludvig Sidbergs musikaliska ledning och hur han kom i kontakt på 1920-talet med den levande musiken i Metodistkyrkan och Svenska kyrkan, hos militären och i hamnen, där det fanns musikkapell på de gästande större båtarna. Det tekniska underverket radion gjorde sin entre med kristallmottagare. Musikstudierna i Stockholm vid Musikkonservatoriet ägnades orgel (för Otto Olsson), sång (för Sunnegård), harmonilära (för Oskar Lindberg), kördirigering (för Einar Ralf och David Åhlen). Det var många körledare som verkade som inspirationskällor i Stockholm. Beträffande manskör fanns Martin Lidstam med KFUM-kören. I det mindre formatet med blandade körer fanns Johannes Norrby med Voces intimae, Fredrik Salzmann med en madrigalkör bestående av tyskar, Mogens

Alfvånlana 2/3 2002

Weldike från Köpenhamn, som odlade Palestrinastilen i körsammanhang. Det fanns en anti-nationalromantik på 1940-talet. Beträffande körens storlek tyckte man hellre om 12 röster än 8000. Den tidiga barockens tonsättare Gabrieli, Monteverdi, Schiitz (åter )upptäcktes. I denna tid, 1951, tog Eric Ericson över Orphei Drängar. Då, när modernismen efter kriget slagit igenom var manskör inte längre sedd med välvilliga ögon. "Punsch och fosterlands sånger" var den gängse uppfattningen om manskörer. En av anledningarna till att Eric Ericson accepterade uppdraget var att kören hade Arnold Schönbergs Verbundenheit på repertoaren och att en redan planerad sångarturne till Holland skulle äga rum. Eric Ericson letade efter musik som motsvarade madrigalidealet. 1950-talet var också antifolkmusik. Det var Måndagsgruppen som satte sin prägel på smaken. August Södermans musik kunde man ta upp igen först i slutet av 1950-talet. Folkvisor kom inte tillbaka förrän i slutet av 1960-talet då Mats Arnberg på Radion spelade in de äldsta traditionsbärarna i sista ögonblicket och då Jan Johansson fantiserade på jazzpianot över folkmelodier.

Besök Alfvensällskapets

hemsida

Många tonsättare försvann på 1950-talet ut i kulisserna. David Wikanders Kung Liljekonvalje stannade dock på repertoaren. 50-talet var annars ett spännande decennium då efter kriget tonsättare som Hindemith, Stravinsky, Messiaen gästade Stockholm. Eric Ericson träffade Hugo Alfven vid OD:s l Oö-års-fcst 1953 i Stockholm. Alfven var då över 80 år. Han var charmig och rolig med en humor som närmade sig Casino-revyns. Vid det tillfället dirigerade Alfven ett av sina slagnummer med OD, Totenvolk av Friedrich Hegar. Beträffande Paul Hindemith sade Alfven "i min skönhetsvärld passar Hindemith inte". Beträffande Gryning vid havet, som var en av de stycken som vi fick lyssna till via CD, påpekade Eric Ericson att Max Reger komponerat en manskör till samma ämne, också i E-dur. Eric Ericson intygade Alfvens kunskap om i vilka lägen varje stämma klingade bäst och ett därmed betingat val av tonart. Detta gällde både sånger för manskör och för blandad kör där man kan lägga märke till små "ommöbleringar" vid överflyttningen från den ena kört ypen till den andra. Det vore otänkbart att transponera dem till en annan tonart. JAN OLOF RUDEN

go.to/hugo.alfven

Swedish Tongues · an anthology of choirs 1900-1950 Ett halvsekel av svensk körsång! Carl-Gunnar Åhlen, som med sedvanlig nyfikenhet och envishet bedrivit inspelningsarkeologi presenterar på Caprice en ny box i serien Collector's classics som nummer 9. (Caprice CAP 21630). Den är fullmatad med information i ett digert häfte på 299 sidor som innehåller inte bara en fullständig förteckning över alla inspelningar i Sveriges radios arkiv (både radions egna körer och andra körer i Sverige) utan också körer som förekommer på journalfilmer o dyl 1930-50 i TVs arkiv. Men det finns också en diskografi sammanställd ur publikationer om akustiska och elektriska inspelningar och Statens ljud- och bildarkivs databas. Vad en viss svensk kör spelat in kan man alltså få veta. Men detta är inte huvudsaken utan ur alla dessa inspelningar har Carl-Gunnar Åhlen valt ut representativa exempel på olika typer av körer från olika tidsperioder och med olika repertoar. De presenteras kronologiskt på fyra CD, tillsammans 127 smakprov på svensk körsång och på den repertoar man sjöng. I texthäftet finner man detaljer om varje stycke (Tonsättare, titel, text, Kör, dirigent, Inspelningstillfålle, Källa till inspelningen, Förlag och naturligtvis Speltid). I häftet avtrycks vokaltexten och lämnas biografiska uppgifter om körer, körledare och solister. Den stora frågan inför ett sådant material är naturligtvis Hur lät det på den tiden det begav sig? Hurdan var körklangen? Finns det någon skillnad mellan olika körledares sätt att forma musiken? Dvs Hurudana ideal hade man? Hur kunde man realisera dessa? Denna antologi kommer utan tvekan att generera undersökningar som tar upp sådana frågor. Jag vill här peka på den körmusik av Hugo Alfven som finns i CD-boxen resp de stycken som Alfven dirigerar. J A Josephson: Serenad (Stjärnorna tindra re'n). - OD, dir Alfven, 18/5 1927 (CD l: 16) Alfven: Svergesflagga. - Sveriges körförbunds stora kör (7000 sångare), dir Alfven, 6/7 1930 (CD 1:29) Alfven: Svergesflagga. - Stockholms sångarförbund, dir Bror Arrhenius, 24/5 1935 (CD2:9) Prins Gustaf: Vårsång (Glad såsom fågeln). - Allmänna Sången, dir Alfven, 30/4 1934 (CD 2:4) Ole Bull: Saetergjentens söndag. - Hanser Lina Göransson, Siljansbygdens körförbund, dir Alfven, 19/1 1936 CD 2:11) Alfven: Aftonen (Skogen står tyst). - K Musikhögskolans elevkör, dir David Åhlen, 20/5 1947 (CD 4:3) Alfven (arr): Och jungfrun hon går i ringen. - Kalmar madrigalkör, dir Lennart Annemark, 22/6 1948 (CD 4:9)

I anslutning till artikeln OD:s repertoar under Alfven kan pekas på några stycken som där omnämnts. A F Riccius: De muntra musikanterna. - Sällskapet M.M., dir Axel Stenius, nov 1904 (CD 1:5) A Söderman: Ett bondbröllop. - OD, dir Ivar Hedenblad, 7/6 1907 (CD 1:7-9) G Wennerberg: Hymn (Hör oss Svea). - Svensk-Amerikanska sångarförbundet (200 röster), dir Ernst Francke, 9/6 1924 (CD 1:14) Otto Olsson (arr): Domaredansen. - Stockholms studentsångarförbund, dir Einar Ralf, 7/11 1937 (CD 2:22) P E Lange-Muller: Serenad (Kommodsglandsen). - Mercurii-Ordens sångkör, dir Gösta Hådell, 14/4 1947 (CD 4:1)

JAN OLOF RUDEN

Alfvimiana 2/3 2002

Besök Alfvensällskapets

hemsida

go.to/hugo.alfven